För bra för att vara sant..?

När det gäller faktoider och andra felaktiga påståenden som cirkulerar finns det en standard-beskrivning som, om jag haft något att säga till om, folk skulle hade slutat upp med ögonaböj.

Hur uppstår då faktoider? Ofta hör man "om det är för bra för att vara sant är det nog inte sant". Det stämmer ibland, men oftast inte.

- Faktoidpodden: Introduktion, säsong 1

"Oftast inte": Visst finns det felaktiga påståenden som är "för bra för att vara sanna". Men de är långt färre än de som tvärtom är "för dåliga för att vara sanna". De som sprider dem tycker uppenbarligen att de är helt uppåt väggarna, och där det dessutom är anledningen till att de sprids. Jag tror inte att jag behöver lista exempel.

Och båda klasserna är långt mindre än den som helt dominerar när det gäller just faktoider, icke-fakta som inte snurrar runt några dagar eller kanske en hel vecka utan som är etablerade i det allmänna medvetandet, eller någon del därav, och som återkommer gång på gång. De flesta sådana är kuriosa som varken är särskilt "bra" eller "dåliga" utan varken eller. Som att en "björntjänst" är en bra tjänst, att tjurar blir aggressiva av rött, att Newton skulle fått idén till gravitationen när han fick ett äpple i huvudet, att Adolf Fredrik dog av en semla, att Edwin Aldrins avtryck på månytan skulle varit Neil Armstrongs allra första steg, att svarta hål har (mycket) starkare dragkraft än andra kroppar med samma massa osv osv.

Ingen skulle kalla dem "för bra för att vara sanna", inte heller "för dåliga". De bara är.

Anekdoter

Bestätige gern, dass mir die Läkerol-Tabletten bei Erkältungen und leichter Infektion der Atmungs-organe usw. ausserordentlich gute Dienste geleistet haben.

Bekräftar gärna att Läkerol-Tabletten har gjort mig utomordentligt gott vid förkylning och lättare luftrörskatarr etc.

- General-Feldmarschall von Hindenburg på helsida i SvD 27 oktober 1920 – typsnittet är kanske tänkt att leda tankarna till telegram

I seklets början gjorde Läkerol (tabletten; det fanns även ett desinfektionsmedel med samma namn) sig känt för sin reklam, där kändisar av alla de slag, men påfallande ofta av påfallande hög valör – statsmän, nobelpristagare, den stilen – talade sig varma för Läkerol-Tabletten.

Nu ska vi ta upp en helt annan person. Nasreddin hodja var en återkommande (och naturligtvis påhittad) skojfigur i turkisk kultur. Han förekom i en rad anekdoter och roliga historier. Som denna:

En dag såg en god vän Nasreddin leta efter något på marken. "Vad letar du efter, mulla?" [hederstitel] "Min nyckel," blev svaret. Så vännen satte sig på huk och började också att leta. Efter en stund frågade han, "Exakt var tappade du den?" "I mitt hus." "… Men varför letar du då här ute!?" "Ljuset är bättre här."

- Berättelsen har återgetts otaliga gånger; här är det A. Mutt i den populära serien Mutt and Jeff (här hemma är den bättre känd som Storklas och Lillklas) som letar mynt i en odaterad stripp

Det finns minst en koppling mellan Nasreddins letande och Hindenburgs prisande. Det är den som dagens bloggpost ska handla om.

Få av de myriader patentmediciner som översvämmade marknaden från 1800-talets slut saknade personliga intyg, ofta daterade och bevittnade, om hur dekokter, salvor och piller botat undertecknad från det ena och andra. Alla dieter som någonsin lanserats har omgetts av svärmar med anekdoter, där kända och okända människor berättat om hur dåligt man mådde innan och hur bra man mådde efteråt.

- Peter Olausson, Kvacksalveri! (Ordalaget 2021)

Vad är en anekdot? SAOL definierar det som "en kort skämtsam berättelse, historia", Svensk Ordbok som en "kortare roande historia, ofta med avslutande poäng". Det är vardagens anekdoter, det.

Inom (pseudo)vetenskap är anekdoter något annat och därtill betydligt viktigare, särskilt eftersom de kan göra skada. Där är anekdoter uppgifter om enstaka, indivuduella fall. Sådana kan utgöra början på en vetenskaplig undersökning, men de kan aldrig utgöra slutet av den. De är särskilt vanliga inom kvacksalveriet, där en obligatorisk del av marknadsföringen sedan länge utgjorts av berättelser à la "jag hade symptom och krämpor i plenti, sen tog jag undermedlet X, och vips blev jag frisk!". Men

Men även om enstaka anekdoter må vara värdelösa, nog borde något hända om man samlar tillräckligt många? Hindenburgs tillfrisknande må säga ytterst lite om tabletternas värde som medel mot förkylningar, men den är väl aningen mer än noll? Och även ett lågt värde multiplicerat med ett tillräckligt stort tal kan ju få en nämnvärd produkt. Så om man har tillräckligt många anekdoter som säger samma sak, så kan de väl till slut få ett mätbart bevisvärde?

Men nej – The plural of anecdotes is not data, som det heter (RationalWiki nämner det pejorativa begreppet anecdata). I vetenskapliga undersökningar är kvantiteten inte oviktig, men kvaliteten viktigare ändå. När man gör medicinska studier ser man till att patientgrupperna är randomiserade, det vill säga att deltagarnas åldrar, kön, befintliga sjukdomar och så vidare – alla faktorer som kan tänkas påverka resultatet – är jämnt fördelade. Studier där grupperna randomiserats slarvigt eller inte alls är bristfälliga, kanske så till den grad att de är värdelösa.

Det finns ett enda läge där det är rimligt att lägga fram en anekdot som belägg: Om det räcker med ett exempel för att motbevisa något. Jämför med boken Hundra skribenter mot Einstein (Leipzig 1931), som Einstein lär ha kommenterat med att om han hade fel så hade det räckt med en. Om citatet är korrekt vet jag inte och just här kvittar det; poängen är att det stämmer. Det skulle verkligen räcka med ett (1) gott motbevis för att välta relativitetsteorin över ända. – Sådana situationer är långt mycket vanligare inom fysik än exempelvis medicin. Ändå är anekdoter långt mycket vanligare inom medicin än exempelvis fysik.

En sorts anekdoter, som jag utvecklat en sorts inlärd irritation mot, är de som folk känner sig manade att berätta när vissa ämnen kommer på tal. Ett sådant ämne är idén om att vår plats i syskonskaran formar våra personligheter (jag är osäker på lärans vetenskapliga grad men just här spelar det ingen roll). Ni har säkert hört talas om den; enligt den läran tenderar storasystrar att utveckla de här och de här personlighetsdragen (på grund av …). På samma sätt tenderar lillebröder att bli så här, ensamma barn så här osv. Om man börjar prata om detta ämne, kanske för att utröna dess grad av (pseudo)vetenskaplighet, så kan man vara säker på att folk börjar dela med sig av anekdoter, det vill säga berätta om sin plats i syskonskaran, och hur väl eller dåligt de egenskaper som den sägs resultera i passar överens med talaren. – Exakt hur irriterande irrelevanta sådana personliga reflektioner är beror naturligtvis på sammanhanget. Om man är ute efter att utröna idéns eventuella (pseudo)vetenskapliga halt så är sådana anekdoter komplett poänglösa. Så de stämmer överens i just detta enskilda fall? Ja, men nöjer man sig med enskilda fall kan man ju hitta "bekräftelser" på astrologi, eller vad som helst.

Det kan kännas hårt att underkänna personers berättelser, men sådan "anekdotisk evidens" är i praktiken värdelös.

- Jag igen

Vad har då anekdoter med Nasreddins sökande att göra? Att ge tyngd åt en anekdot är som att leta där det är enklast, trots att det är fel ställe. Vilket pessimister sett som den enda möjligheten.

Science is a bit like the joke about the drunk who is looking under a lamppost for a key that he has lost on the other side of the street, because that’s where the light is. It has no other choice.

- Noam Chomsky

- Zach Weinersmith, Saturday Morning Breakfast Cereal

RationalWiki: Anecdotal evidence – en fin artikeln på den finfina wiki som jag tipsat om förr

Vatten på sin kran m fl

Stående eller s k idiomatiska uttryck, bevingade ord och andra färdiga formuleringar som blir fel, eller tolkas fel, eller åtminstone ser ut och/eller tolkas annorlunda än vad man är van vid – ja, det är en stapelvara här på bloggen. Jag har tagit upp bra många genom åren, taggade med etiketten språk. Nu fick jag för mig att samla några av dem i en bloggpost. De som jag tagit upp tidigare är länkade till resp bloggpost, andra kan komma att bli omskrivna. Kanske "kontaminerade uttryck", formulerat på något annat sätt, kan bli ett poddavsnitt i den säsong 2 som jag så smått börjat fundera på.

När uttryck muterar (för att sammanfatta); varför blir de som de blir? En förklaring, som blivit standard på senare år, är mobilernas inbyggda tryckfelsnisse autocorrect (OK, ibland gör den vad den ska, men det är inte det som gjort den känd över världen.)

Uttryck som lever särskilt farligt är de som innehåller ord som man inte förstår, eller kanske inte ens tror är riktiga ord. Om man hört uttryck som "le i mjugg" eller "dagar i sträck", utan att känna till orden "mjugg" eller "sträck", ja, då är det ju inte alls konstigt att man tolkar dem som "mugg" eller "streck". Att uttrycken blir obegripliga – "le i mugg"? "dagar i streck"? – spelar tydligen mindre roll. (Återkommer strax till detta.)

Andra gånger beror variationerna varken på slarv eller okunskap utan är gjorda med flit. Om syftet nu är att vara rolig eller spirituell, eller något annat. Ibland är det uppenbart att skribenten/talaren vet vad hen gör, andra gånger är det mindre uppenbart. Det blir ännu knepigare att klassificera variationerna när andra tar efter och använder variationen, och kanske eller kanske inte är medvetna om att det är just en variation.

En del variationer är vanligare än andra. Då och då blir en variation så vanlig att den tränger undan originalet. Ett exempel är ler och långhalm; det syftade ursprungligen på ting som inte hänger ihop, för att så småningom vändas i sin motsats. Ett annat är den slitna lustifikationen "missförstå mig rätt", som blivit vanligare än "förstå mig rätt".

En fråga man ställer sig, om och om igen: Hur kan folk använda uttryck som de uppenbarligen inte förstår hur de är konstruerade? Men det är ju inte konstigare än att vi dagligen och stundligen använder massor av ord som vi inte vet hur de uppstått. När vi stöter på en ny språklig legobit, kortare eller längre, så är det enda som egentligen spelar någon roll hur den används. Om tillräckligt många tillräckligt viktiga personer förstår den tillräckligt bra, ja, då är saken klar.

Efter att ha funderat på några olika sätt att sortera uttrycken bestämde jag mig för att inte sortera dem alls utan ordna dem slumpmässigt.

Några av uttrycken i listan har jag haft med mig mycket länge. Andra har tillkommit alldeles nyss, sedan jag lade ut en efterlysning på Twitter. Den gav riklig skörd, jag har inte hunnit få med alla goda förslag här, och fler lär droppa in länge än. Även av det skälet lär denna sida få en uppföljning.

… Så. Då kör vi.

Skatta sig lycklig – Ibland formulerat "skratta sig lycklig". Ett utmärkt exempel på en variation där tanken bakom ibland är tydlig, ibland inte: Är den gjord med flit, av misstag eller okunskap?

Det ska böjas i tid … – Ibland formulerat "Det ska börjas i tid". Originalet blir begripligt om man tar med resten: "Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli". Denna klassiker bland förvrängda uttryck tog jag upp i en bloggpost med den lättgissade rubriken Det ska böjas i tid. (Se även bloggposten Kor på isar och annat rumphugget för fler exempel på ordstäv som traderats i ofullständigt skick.)

Skelett i garderoben/Lik i lasten – Ibland formulerat "lik i garderoben". En uppenbar sammanblandning som jag tog upp i bloggposten Lik i garderoben.

Ta kål på någon – Ibland formulerat "ta kol på". Här är det korrekta alternativet lika obegripligt som det felaktiga, vilket alltid gör det enklare för alternativen. Nej, jag begriper inte hur "ta kol på" ska tolkas, men jag begriper heller inte hur "ta kål på" ska tolkas … Förrän jag slagit upp facit, såklart. Det korta svaret är att uttrycket "ta kål på" började som en liknelse med matlagning, att man skulle "hacka kål" av någon. Ett längre svar finns i bloggposten Att ta kål (kol) på någon.

Le i mjugg – Ibland formulerat "le i mugg". Jag tog redan upp "mjugg" som exempel på mindre kända ord som lätt kan omtolkas till ett känt ord. Det bidrar att ordet "mjugg" inte finns någon annanstans i dagens språk. Vad "mjugg" är försöker jag att ta reda på i bloggposten Le i mugg i mjugg.

Dagar i sträck – Ibland formulerat "i streck". Tydligen är "sträck" ett relativt okänt ord. I SAOB läser jag en beskrivning som, avkodad och redigerad, blir "i uttrycket i (ett) sträck, betecknande att något sker/pågår, eller att någon gör något, i en följd, utan uppehåll, oavbrutet". Varför man tagit till sig varianten "i streck" har jag redan tagit upp.

Fylld till brädden – Ibland formulerat "till bredden". Kanske man tänker på floder, vars bredd ju tilltar vid påfyllning? Men en "brädd" är en kant eller rand. En kaffekopp som är fylld "till bredden" kan jag inte föreställa mig, till skillnad från om den är fylld till brädden, dvs ända upp.

Dra över en kam – Ibland formulerat "över en kant". Jag vet inte varifrån dragandet kommer, men ursprungligen hette det alle über einen Kamm scheren, dvs "skära alla över en kam"; originalet lever kvar, om än betydligt ovanligare än varianten med "dra". Sammanhanget är fårklippning, där man kan använda olika kammar för att få finare eller grövre ull.

The Dell Trademark is, and always has been, a positive guarantee that the comic magazine bearing it contains only clean and wholesome entertainment.

- Four Color Magazine #873 (1958), inklusive en liten pärla inne i tidningen

Annat ljud i skällan – Ibland formulerat som "i källan". Om det är högst oklart vad "källan" här skulle syfta på, så är det inte mindre oklart vad "skällan" syftar på om man inte vet vad en sådan är. En skälla är en liten öppen klocka; den enda sort som jag sett eller hört talas om är koskällan, den som korna bär runt halsen. Om de nu fortfarande gör det?

Få bukt med – Ibland formulerat "komma till bukt med". Att "bukt" är ett välkänt ord spelar ingen roll här då det uppenbarligen är någon annan betydelse än den geografiska som avses. Få vet att det nog kommer från brottning; det är åtminstone vad SAOB föreslår i sin kartläggning av BUKT.

Kasta in handduken – Ibland formulerat "kasta in handsken". Jag utgår, helt karskt, ifrån att den handduk, som inkastad i boxningsringen visar att man ger upp, förväxlats (ordet, men knappast betydelsen) med den handske som kastad är en utmaning. Ett mycket fint exempel på "kasta in handsken" kommer från självaste hr Erlander, som i en remissdebatt 1966 sade att fp och c genom sitt mittenprogram "kastat in handsken", vilket här innebar att de i smyg skulle ha anpassat sig till det S-märkta programmet. Den följande talaren hr Ohlin (ordf fp) passade givetvis på att korrigera statsministern i sin replik. Om detta skrev Jolo i DN 20 januari 1966.

Döm om min förvåning – Ibland formulerat "dröm om min förvåning". Här känner vi, ovanligt nog, till variantens upphovsman och födelseår: Det var Povel Ramel som i "Ta av dig skorna" (1965) sjöng "Dröm om min förvåning när det hela stod klart/Allting allting allting blev så underbart" …

- Brunnsbacka underfallskvarn (där vattnet rinner undertill, snarare än hälls ovanifrån) och såg, belägen i Hylte kommun, Småland (om än Hallands län, som det tipsades om). Här har det funnits kvarn (om än inte just byggnaden på bilden) sedan åtminstone 1700-talet. Foto av arkeologen, förre länsantikvarien och Hallandskändisen Lennart Lundborg.

Få vatten på sin kvarn – Ibland formulerat som "vatten på sin kran". Det påminner om okända ord som tolkats som kända, med den skillnaden att alla väl vet vad en kvarn är – fast kanske inte de som drivs av vatten?

ROFL?

Men plötsligt hasade Kalle sig ned, drog undan stången och började rulla sig i gräset.

– Va ä dä? Va ä dä? viskade vi. Men Kalle tecknade åt oss att hålla muggan och började åter i vansinnig glädje rulla sig, medan han höll händerna för munnen för att kväva skrattanfallet.

[Anledningen till glädjen meddelas]

Vi började alla rulla oss i gräset för att ge luft åt våra känslor. Det var ett av den tidens sätt. Månne det begagnas än?

- Albert Engström: Gårdvaren, ur Min 5te bok: Berättelser och stämingar (Albert Bonniers 1910)

På det världsvida internätet begagnas det förvisso, åtminstone i uttrycket ROFL, Rolling On Floor Laughing. På hur stort bokstavligt allvar folk tar uttrycket har jag ingen aning om. Finns det folk som verkligen kastar sig på golv eller annat underlag för att medelst rullande demonstrera sin munterhet?

Albert Engström föddes 1869. När han utförde de nattliga hyss som beskrivs med jämnåriga kamrater var de omkring 10 år. Då vet vi när åtminstone svenska skolgossar kunde bokstavligen ROFL. Jag vet inte om det finns någon systematisk metod att ta reda på mer om saken; inte ens de mest ambitiösa inventeringarna av seder och bruk hade väl en kolumn för sådant.

Lördagsfråga 725: Mässor i massor

1. Här ser vi en karbin och en hagelbössa – typ. Karbinen är en M4, och under dess pipa ser vi ett extra vapen monterat; istället för att kånka omkring på två vapen har man båda i ett. Extravapnet är en M26-MASS, Modular Accessory Shotgun System. Använder soldater hagelgevär? Jodå, men knappast för fågeljakt (annat än i nödfall). Ett vanligt bruk är att få upp dörrar; ett liknande amerikanskt system heter rentav Masterkey.
   
2. Kristus Konungen pryder den ståtliga altartavlan i Göteborgs katolska församlingskyrka. En katolsk kyrka vid Heden har lokalhumorn givetvis döpt till Hedendomen. Här hålls en och annan högmässa, vilket kanske leder tankarna till Svenska mässan och Gothia towers med sina tre tilltagna torn; den har fått tillnamnet Högmässan.
   
3. Mass Effect är en serie actionrollspel, släppta 2007–2017; en femte del ska vara under utveckling.
   
4. Det är inte helt lätt att känna igen Johnny Depp som maffiabossen James Bulger i Black Mass (2015). Namnet ska syfta på den svarta mässan som en förvrängning av den ursprungliga, och förklaras i undertiteln av den bok som filmen bygger på: The True Story of an Unholy Alliance Between the FBI and the Irish Mob.
   

MASS, mässor, Mass (?) och Mass (religiöst), kanske inspirerat av den första riktiga bokmässan sen 2019 som avslutades igår. Den satte Tricky.

Ett besök i Röda berget

Nu blir det äventyr!

Tvådagarsvandringen är äntligen över. Du drar svärdet ur skidan och lägger det på marken. Med en suck av lättnad sätter du dig på en mossig klippa för att vila ett ögonblick. Du sträcker på dig, gnuggar ögonen och tittar till sist upp mot Röda Berget.

Berget självt ser hotfullt ut. Branten framför dig ser ut som om den repats av klorna på något jättelikt monster. Vassa klippspetsar står ut i underliga vinklar. Högst uppe på berget ser du den sällsamma röda färgen – förmodligen är det någon underlig växt – som givit berget dess namn. Kanske kommer ingen någonsin att få veta vad som växer där uppe eftersom det nog är omöjligt att bestiga toppen.

Din uppgift ligger framför dig. På andra sidan gläntan ser du grottingången. Du reser dig och tar upp svärdet och begrundar de faror som måhända finns framför dig. Men du trär beslutsamt svärdet i skidan och går mot grottan.

När du kikar in i dunklet ser du mörka, slemmiga väggar och på stengolvet framför dig står vattnet i pölar. Luften är rå och kall. Du tänder lyktan och kliver försiktigt in i mörkret. Det fastnar spindelväv i ansiktet och du hör rassel från små fötter; råttor förmodligen. [Säkert; att råttor låter när de går är en välkänd kliché.] Du ger dig av inåt grottan och kommer efter bara några meter till en korsväg. Ska du gå åt väster (gå till 71), eller åt öster (gå till 278)?

Så börjar Ian Livingstones och Steve Jacksons* Häxmästaren i Röda berget (Rabén & Sjögren 1985, originalet 1982).

En del av samlingen

För några år sedan skrev jag om spelböcker i bloggposten Häxmästaren och Lotass. När Fortean Times i senaste numret 422 uppmärksammade att Häxmästaren, och därmed Fighting Fantasy-serien, fyller 40 i år blev jag inspirerad till en lite mer detaljerad koll på just den boken. Och ta med er på en omgång – åtminstone en liten bit ska vi väl orka med.

I de flesta och bästa spelböcker jag stötte på, inklusive Fighting Fantasy, är det inte bara att sätta igång och läsa. Först ska man skapa sin rollperson. Ingen fara – det går bra mycket fortare än i Drakar & Demoner … Man har tre grundegenskaper: Skicklighet (1T6 + 6), Uthållighet (2T6 + 12) och Tur (1T6 + 6). Uthållighet motsvarar Kroppspoäng, hit points och allt vad det hetat; går den ner till noll dör man. Skicklighet är färdighet i strid, och används när man slåss mot de många otrevliga typer man träffar i berget. Tur används framför allt i momentet Pröva Lyckan: Om 2T6 ≤ Tur är lyckan med dig, annars inte (det kan också användas i strid för att ändra standardskadan 2 till 4 eller 1, beroende på om man lyckas eller ej). Momentet innebär även att Tur minskas med ett; ju mer man Prövar Lyckan, desto svårare blir det att lyckas. Men turen kan fyllas på då och då … Här har spelmakarna lyckats särskilt bra med att få in mycket spel, så att säga, i en enkel mekanism.

Jag har 2T6 redo och slår fram min gubbe: Skicklighet 9, Uthållighet 18, Tur 10. (Om du inte spelat rollspel: "2T6" = två sexsidiga tärningar, av den vanliga sorten.)

Av någon anledning har jag två exemplar av Häxmästaren. Detta är inte bruksexemplaret, eftersom det varken är skrynkligt eller kluddat/suddat i omgångar.

Åter till Röda Berget, där vårt alter ego står vid korsvägen och väntar. Utan en antydan om vad som kan vänta oss i respektive väderstreck så bestämmer jag oss för att gå till väster och bläddrar därför fram till 71:

Längs den här vägen finns en högersväng mot norr. Du närmar dig försiktigt en vaktkur, som finns precis i svängen. Du kikar in och ser en underlig trolliknande varelse i läderrustning, som sover på sin post. Pröva Lyckan. Har du Tur, vaknar han inte utan fortsätter att snarka högt – gå till 301. Om du har Otur, knastrar det till när du råkar trampa på någonting på marken, och han slår upp ögonen – gå till 248.

Jag slår 2T6: 7. Det är under 10 så jag har Tur och går till 301 (och minskar Tur till 9):

Till vänster om dig i gångens västvägg finns en grovt tillyxad trädörr. Du lyssnar vid den och hör ett skorrande ljud som möjligen kan komma från någon snarkande varelse. Vill du öppna dörren? Gå då till 82. Vill du skynda vidare mot norr, gå till 208.

Inte illa att hålla reda på väderstrecken inne i berget utan kompass … Eftersom vi är här för att uppleva saker så öppnar vi dörren och går in:

Dörren öppnas mot ett litet, illaluktande rum. Mitt i rummet står ett skrangligt träbord med ett tänt ljus på. Under bordet står en liten trälåda. På en halmmadrass i ett hörn ligger en kort och tjock varelse med fult vårtigt ansikte; han liknar den du fann sovande på sin post. Han måste vara chef för nattvakten. Antingen kan du återvända till gången och skynda norrut (gå till 208), eller också kan du smyga dig in i rummet och ta lådan utan att väcka varelsen. Vill du försöka stjäla lådan, Pröva Lyckan. Har du Tur så vaknar inte varelsen – gå till 147. Har du Otur, gå till 35.

Jag Prövar Lyckan och har Tur (och ett Tur-värde på 8):

Du lämnar rummet och öppnar lådan ute i gången. Inuti den finns det ett enda Guldstycke och en liten mus som varelsen förmodligen haft som husdjur. Du behåller myntet och befriar musen, som kilar iväg nedför gången. Du får 2 tur-poäng och går till 208.

2 Tur-poäng var just vad jag blivit av med hittills, så nu har jag åter Tur = 10.

Längre upp i gången ser du en dörr i västväggen. Du lyssnar vid den, men hör ingenting. Ska du försöka öppna dörren, gå till 397. Om du vill fortsätta mot norr, går du till 363.

Vi går in:

Dörren går att öppna och leder till ett litet rum med stengolv och smutsiga väggar. Det luktar unket. Mitt i rummet står ett klumpigt träbord med ett ljus på. Under bordet står en liten låda. I rummets bortersta hörn ligger en halmmadrass. Antingen kan du öppna lådan (gå till 240) eller gå ut ur rummet (gå till 363).

Lådor och halmmadrasser … Har hrr fantasi-författare så dålig fantasi? Inte mycket fighting heller så här långt. Nåväl, vi öppnar låda #2:

Lådan är lätt, men någonting rasslar i den. Du öppnar locket och en liten ORM kastar sig fram för att bita dig i handleden! Du måste slåss med ORMEN.

ORMEN Skicklighet 5 Uthållighet 2

Om du dödar ormen, gå till 145.

Se där! Nu fick vi både variation – även om ormen väl också var någons husdjur – och lite strid. (Jag vet inte varför de skriver fiender med versaler.)

Strid är, naturligtvis, enkel: Min Skicklighet + 2T6 = min Anfallsstyrka, fiendens Skicklighet + 2T6 = fiendens Anfallsstyrka. Den som har lägst Anfallsstyrka förlorar 2 Uthållighet (om de är lika händer inget). Upprepa tills någon får noll Uthållighet. Man kan även använda Tur: Om man efter att ha skadat fienden Prövar Lyckan och får Tur ger det inte 2 utan 4 i skada, om Otur 1 istället för 2.

Nu behövde jag inte Pröva Lyckan eftersom första omgången gick min väg, och det enda slaget räckte för att dräpa ormen. Till 145:

Medan du kämpat med Ormen har lådan trillat ner på marken och en bronsfärgad nyckel, med talet 99 inristat, har fallit ur den. Ta den här nyckeln med dig om du vill (anteckna den på Föremålslistan) och gå ut ur rummet. Du får 1 extra tur-poäng. Gå till 363.

Nycklar är sällan onödiga i sådana här spel så det var nog bra att vi tog en titt på det här rummet.

Längre upp i gången i västväggen ser du en annan likadan dörr. När du lyssnar vid den, ljuder den gräsligaste sång du någonsin hört! Ska du gå in i rummet och undersöka oljudet (gå till 370) eller ska du gå vidare uppför gången (gå till 42)?

Det verkar som om en icke nyfiken spelare så här långt in i Röda Berget kan undvika såväl strider som skatter genom att fortsätta längs med korridoren. Vi är ju nyfikna och undersöker oljudet:

Dörren öppnas till ett litet rum. Det är smutsigt och sjaskigt. I ett hörn ligger en halmmadrass. Mitt i rummet står ett träbord med ett brinnande ljus som lyser upp rummet med sin fladdrande låga. Under bordet står det en liten låda. Vid bordet sitter två små varelser klädda i läderrustningar och med vårtigt skinn. De dricker toddy av något slag, och så osäkert och vacklande som de reser sig när du kommer in, antar du att de är ordentligt fulla. Du kan antingen dra svärdet och rusa på dem (gå till 116) eller snabbt smälla igen dörren och springa vidare uppför gången (gå till 42).

En rejäl batalj, mot två onda varelser dessutom! Klart vi rusar på dem:

De två berusade ORKERNA som du nu står framför blev tydligen överraskade när du kom in. Så fort de kan fumlar de reda på sina vapen. Du måste anfalla en i taget. Att de är berusade gör att du vid varje Anfallsomgång får lägga 1 till det tal tärningarna visar när du slår dem för att komma underfund med din anfallsstyrka.

Första ORKEN Skicklighet 5 Uthållighet 4 

Andra ORKEN Skicklighet 5 Uthållighet 5

Om du vinner striden, gå till 378. Vill du Fly under striden, så gör du det genom att gå till 42.

Dryckesbröderna slåss uselt och efter några omgångar ligger de på golvet; själv har jag inte fått en skråma. När det sista hugget mot andra ORKEN lyckades prövade jag även att Pröva Lyckan vilket gick vägen; istället för skada 2 blev det skada 4, orkens Uthållighet gick ner till -1 och saken var klar. (Och mitt Tur-värde är på 9.)

Du torkar av ditt blodiga svärd på madrassen. Det blir kladdiga fläckar av det gröna blodet. När du kliver över kropparna för att komma fram till bordet, ryggar du baklänges inför den vidriga stanken från varelserna. Du tar fram lådan under bordet och undersöker den. Det är en enkel trälåda med enkla gångjärn. Namnet "Farrigo di Maggio" är inristat på en mässingsplåt på locket. Vill du öppna lådan, gå till 296. Om du bestämmer dig för att lämna den kvar och gå ut ur rummet, gå till 42.

Lådor är till för att öppnas:

Lådan innehåller en liten, läderinbunden bok med titeln Om Drakeld. Du öppnar den och läser. Den är lyckligtvis skriven på ditt eget språk, som Orkerna förmodligen inte kan – annars skulle den här dyrgripen säkert inte vara så dåligt bevakad.

Boken är handskriven, med liten stil, av Farrigo di Maggio. Har berättar om sitt livsverk; tillkomsten av Drakeldsformeln som man kan bekämpa onda Drakar med. Du läser hur Farrigo, under sina sista år, förbättrade sin formel, men själv var han då för gammal för att ha användning för den. Så han kompletterade sin bok och låste in den i en kista som han gömde djupt inne i Röda Berget, eftersom han var rädd för att boken skulle falla i orätta händer. Så här lyder sista sidan:

Du upprepar orden lågt och långsamt. Plötsligt tycks bokens sidor börja glöda, och när glöden försvinner är också bokens skrift borta. Du upprepar formeln för att komma ihåg den och går ut ur rummet. Gå till 42.

Men till 42 kommer vi inte den här gången; här tar provturen slut.

Jag vet inte hur rättvis den var gentemot helheten. Boken rymmer en hel del betydligt mer inspirerat och fantasifullt material. Men så kan ju en provtur inte bli hur lång som helst.

Bloggposten Häxmästaren i röda berget, bloggen Roll for fumble 4 februari 2018, har en karta över grottorna, eller närmare bestämt spelbokens 400 "stycken".

 

* Steve Jackson ja … Ibland är en fotnot värd ett helt stycke, inkl illustration.

Fighting Fantasy 22, Robot Commando, av Steve Jackson & Ian Livingstone – alltså bara delvis samma Steve Jackson & Ian Livingstone som skrev Häxmästaren

Steve Jackson, England är välkänd i spelbranschen. Han är med- eller egenförfattare till bra många FF-böcker, och framför allt en av de som 1978 grundade Games Workshop, den engelska spelfirma som än idag lever högt på Warhammer 40,000. Han blandas oerhört lätt ihop med Steve Jackson, USA, som också skapat rollspel (som GURPS) och andra spel (Munchkin,  Car Wars, fina klassikern OGRE) i mängd, samt grundat ett rollspelsföretag (Steve Jackson Games). Upplagt för förvirring! När han dessutom skrivit spelböcker, och det i FF-serien tillsammans med Ian Livingstone, så hade det varit konstigt om folk inte blandat ihop dem. Särskilt som det inte klargörs i böckerna att det finns två olika Steve Jackson … Det är nästan så man velat leta rätt på en Ian Livingstone #2, som kunde fås att skriva spelböcker tillsammans med Steve & Steve i olika konstellationer.

Lördagsfråga 725

Det första Hemköp (1954–1970)

… Den första Hemköpsbutiken 1958 …

- Hemköp: Vår historia - Hur startade Hemköp

Enligt livsmedelskedjan själva, liksom deras ägare Axfood, började Hemköp i Borlänge 1958. Det stämmer säkert, för den butikskedja som finns idag. Men det var inte "den första Hemköpsbutiken".

- Bildbelägg från Hemköps historiesida

Vid det laget hade Hemköp funnits i Stockholm i flera år. Hur det nu gick ihop – man kan väl inte ha olika företag med samma namn? Hur som helst: 1958 öppnade Spik-Olle landets, så vitt jag vet, andra Hemköp. För då hade Rolf Millqvists Hemköp i Stockholm funnits i fyra år.

Kunderna får ringa in beställningar till en lagercentral, som senast inom ett par dagar levererar varorna direkt till bostaden. Vid större beställningar lämnas en mycket betydande rabatt – 7 procent om beställningarna går upp till 30 kr. och 12 procent vid köp för 100 kr. Den nya distributionsformen möjliggör tydligen avsevärda kostnadssänkningar.

- "Priser och konkurrens", ledare i DN 27 oktober 1954

Jag vet inte hur ofta nya rörelsers affärsidéer kungörs på ledarplats men det är vad vi ser här. Detta är också ett av de första beläggen för det första Hemköp; det allra första jag sett fanns i Expressen en dryg månad tidigare. Vad beträffar "avsevärda kostnadssänkningar"… Så återkommer vi till den saken.

Inte för att telefonbeställningar eller hemleveranser var något nytt.

- Husmoderns köksalmanack 1935: "Det är bara att ringa, lilla frun ..."

- SvD 12 januari 1930, DN 5 januari 1935

Efter '35 års vattuman har vi två exempel från NK. Ring "NK:s Telefontjänst" eller "NK – Livs" – telefonisten visste att koppla rätt – och få personlig service respektive möjlighet att beställa hem färdiglagad kalvjärpe med legymer och päronkompott (om det var måndagen den 7:e) osv. – Så jag antar att det nya med Hemköp var bredden på utbudet och rabattsystemet.

- Tidig annons för Hemköp i DN 10 januari 1955 där affärsidéerna deklareras: Telefonbeställningarna, rabatterna och hemleveranserna

 - SvD 27 oktober 1955

Det första Hemköp blev snart etablerat. Man kunde se kontextfria annonser som denna, där läsaren eller läsarinnan förutsattes veta vad det gällde.

- Helsidesannons för Hemköp, SvD 2 november 1958. "Låt Hemköp bära - det bär sig!" och mycket, mycket mer.

Inte för att alla annonser var så anspråkslösa. Då och då körde man med sådana här helsidor. Denna är från samma år som Spik-Olle drog igång sitt Hemköp i Borlänge. Den rymmer så mycket att jag tagit med alltihop; klicka upp bilden för hela sidan med förhoppningsvis någorlunda läsbar text. Notera t ex att en beställning på 100:-, den som gav maximal rabatt, i genomsnitt vägde 50 kg.

*

I juni 1970 ställde Hemköp in betalningarna. Den "opinionsstorm" som då blåste upp kan ses som ett tecken på hur etablerat det var i många stockholmares sinnen. Som de kunder som krävde att kommunen skulle täcka mellanskillnaden som en sorts socialbidrag … Men det hjälpte inte. Det första Hemköps saga var all.

Efter sexton års verksamhet har AB Hemköp i Stockholm inställt betalningarna.

- SvD 3 juni 1970

Här nämns även företagets satsning med Hämtköp: På lördagar och kvällar öppnades lagret i Älvsjö och fick agera stormarknad, som jag förstått det. Liksom Hemköps "båtleveranser till skärgården", en service som åtminstone jag gärna skulle lägga både en och två extra slantar på.

Ett år senare sammanfattade Robert Rock verksamheten här:

I början av 1950-talet dök det på olika håll i landet upp företag, som erbjöd sig att leverera livsmedel och andra dagligvaror direkt till kundernas bostäder. Grundidén var, att man genom att hoppa över detaljhandelsledet skulle förbilliga distributionskostnaderna. Samtidigt skulle husmödrarna spara tid och arbete genom att de slapp lämna hemmet, när de skulle handla.

Det uppstod en myckenhet publicitet kring dessa företag. De flesta av dem dog emellertid ganska snart en död i tysthet. Det berodde på att direktdistributionen i själva verket inte blev billigare än detaljhandelsdistributionen utan snarare dyrare. När husmödrarna inte kunde få varorna hemskickade billigare än då de köpte dem på traditionellt sätt upphörde de att handla på det nya sättet. Att det – i vart fall teoretiskt – egentligen kostar pengar att välja ut och hemtransportera varor tänker en genomsnittlig husmor inte på. Hon ser till vad hon har kvar i portmonnän. Dessutom finns det gott om både kvinnor och män, som tycker att det är trevligt att, som det heter, gå ut och shoppa. För många konsumenter är det slutligen svårare och mera tidsödande att planera på det sätt, som direktköpföretagen förutsätter.

- "Hemköp som kom bort", SvD 14 maj 1971

Artikeln är såpass intressant, på flera sätt, att jag tagit med ett längre citat och redigerat ihop en förhoppningsvis läsbar version.

Konkurrenslagstiftningen verkar ha varit annorlunda på den tiden, när leverantörer inte ville ge Hemköp samma villkor som andra kunder i samma viktklass eller rentav vägrade att leverera. Man kan också konstatera att de "avsevärda kostnadssänkningar" DN trodde på 1954 inte fanns. Tvärtom gick Hemköp aldrig med vinst "under någon längre tid". Man kan jämföra med dagens utbud, där Linas matkasse, Mathem, Foodora och allt vad de heter gör motsvarande saker idag, och där den största skillnaden (åtminstone för kunden) är att telefonnumret ersatts med en webbadress. Jag vet inte vad som funkar för dem idag som inte gjorde det för Hemköp för femtio år sedan. Bättre logistik, prisokänsligare kunder, eller kanske något så enkelt som givmilda och tålmodiga aktieägare? Mathem fick en halv miljard av sina i våras; det är annat än Hemköp, det.

Här passar ett citat ur en annan sammanfattande artikel (Rolf Millqvist var inte bara företagets grundare utan hade alltid varit dess välkända och talföra ansikte utåt):

Det går inte nu att starta i så liten skala som Hemköp gjorde 1954. [Millqvist] tycker synd om den som försöker. Det krävs stora resurser för att hålla ut tills hushållen tar sitt förnuft till fånga och vill handla hemifrån.

Hur länge det dröjer beror delvis på konsumentdebatten, anser han. Den har hittills varit helt inriktad på att göra konsumenten varukunnig, pris- och kvalitetsmedveten. Den har inte handlat om att agera rationellt. För att få tid att leva. Det tycker han är viktigare.

- Barbro Jospehson: "Han tror fortfarande på hemköpsidén", DN 13 december 1970

Jag blir också lite nyfiken på Millqvists bok I kamp för en idé, med undertiteln "Hur man misslyckas i affärer genom att verkligen anstränga sig", särskilt när jag (i SvD) läser om dess "bitoner av bitterhet och förföljelsemani".

*

Detta om Sveriges första, så vitt jag vet, butiker som hette Hemköp. Jag antar att de inte är släkt med Spik-Olles rörelse, som ju finns än idag. Och som alltså är Sveriges andra butikskedja som heter Hemköp.

En rysk mobilisering

På tal om ryska mobiliseringar: För lite drygt 108 år sedan inleddes en sådan. Eller vad det nu var … Hur som helst blev konsekvenserna betydligt större än de som dagens ryska mobilisering rimligtvis, förhoppningsvis, skulle kunna få.

25 JULI    LÖRDAG

Under dagen utfärdar tsaren ett påbud, ukas på ryska, som gör det möjligt att inleda en mobilisering. Det är alltså ingen faktisk mobilisering, en sådan väntar man med tills fienden, i detta fallet Österrike-Ungern, verkligen angriper. Just nu handlar det bara om att förbereda krigsmakt och samhälle på möjligheten av en allmän mobilisering. Denna förberedelse för en eventuell mobilisering gäller heller inte hela krigsmakten utan bara militärområdena Kiev, Odessa, Moskva och Kazan.

[…]

Ukasen avser inte en allmän eller ens en partiell [partiell var den ju!] mobilisering, bara förberedelser ifall en sådan blir aktuell senare. Generalstaberna beordrar därför, helt enligt sina planer, en förmobilisering. Det är en förberedande mjukstart som man utvecklat för att kompensera för den inneboende tröghet den ryska mobiliseringen lider särskilt svårt av. Det är ingen riktig mobilisering eftersom den inte kallas så.

Natten till den 26 juli inleder Ryssland sin förmobilisering. Permissioner upphävs och manövrar ställs in. Soldater samlas i sina garnisoner, marscherar i samlade led till järnvägsstationer och fyller vagn efter vagn. Man varken kan eller försöker hålla allt detta hemligt. Ryssar och utlänningar, militära experter, journalister och vanligt folk ser vad som händer. De vet inte att det är en "förmobilisering"; vad de ser är en vanlig mobilisering. Det är en sådan som rapporteras till omvärlden, och det är om en sådan man kan läsa i tidningarna. Att kalla det något annat var bara en lek med ord. Den ryska ledningen har lurat sig själv.

- Peter Olausson: 1914 (Forum 2014), s 124–128 - där "dagboken" tryckts i skrivmaskinsstil, därav typsnittet

Bokmässa 2022

Japp, den stora bokfesten är tillbaka! Glöm "digital litteraturfest" och vad man nu kallat försöken att hålla ångan uppe – nu är det äntligen dags att gnugga lekamen på Svenska Mässan. Sista veckan i september, "som vanligt" höll jag på att skriva, men just nu är det ju inte alls som vanligt utan första gången sen 2019, härregud. Torsdag–söndag 22–25 september, vanliga adressen.

Undertecknad finns på plats i förlaget Ordalagets monter B03:60 på torsdag 14:30–15:00 och söndag 13:30–14:00. För att signera Kvacksalveri!, eller för den delen andra böcker som folk kan komma dragandes med, eller så bara för att prata bort en stund.

Noterar även att Bokmässan blandar ihop mig och min namne från Karlstad. Den som ska prata i Ordalagets monter är jag, den som ska stå på Forskartorget är han. Nu är det förvisso en ytterst trevlig och kunnig herre som är väl värd att lyssna på – hans dragning, där han jämför dagens e-post, SMS etc med breven förr ur olika perspektiv (inte minst arkiverandet), kan bara bli bra (Forskartorget torsdag 15:55–16:10). Men vi är inte ett och samma.

Ig Nobelprisen 2022

Vält The Stinker: Ig Nobelprisens maskot, inspirerad av Rodins tänkare Le Penseur, Tänkaren.

Ig Nobelprisen hedrar prestationer som får folk att SKRATTA, sedan att TÄNKA. Priserna är avsedda att fira det ovanliga, hedra det fantasifulla – och väcka människors intresse för naturvetenskap, medicin och teknik. 

 - Improbable Research: About the Ig Nobel Prizes (översatt den här gången)

Torsdagen den 15 september 2022 delades årets Ig Nobelpris ut. Här är hela listan, med fokus på prisade svenskar. Från Improbable Research: The 2022 Ig Nobel Prize winners.

Tillämpad kardiologi (läran om hjärtat och dess funktion): För att ha letat efter och hittat belägg för att när nya romantiska partners träffas för fösta gången, och känner attraktion, så synkroniseras deras hjärtslag (liksom hudens ledningsförmåga men det är ju inte alls lika romantiskt). En av pristagarna var Daniel Lindh, doktor i kognitiv neurovetenskap på universitetet i Amsterdam.

Litteratur: En analys av vad som gör juridiska dokument onödigt svåra att förstå. Hör, hör!

Biologi: En studie av ifall och hur förstoppning påverkar parningen hos skorpioner. Här har Ignobelfolket överförenklat; man har studerat skorpioner som blivit av med stjärten (vanligt knep för att komma undan rovdjur) och hur hela deras livssituation förändrats. Som att de efter några månader dör av förstoppning.

Medicin: För att ha visat att när patienter får cytostatika, så får de färre skadliga biverkningar om köldbehandlingen (har själv haft en s k ismössa) ersätts med glass.

Ingenjörskonst: Studie av hur folk vrider runda föremål.

Konsthistoria: Studien A Multidisciplinary Approach to Ritual Enema Scenes on Ancient Maya Pottery (lyckades inte få till en rättvis översättning).

Fysik: Försök att förstå hur ankungar lyckas simma i formation.

Fred: En algoritm som hjälper skvallerbyttor att avgöra när de ska berätta sanningen och när de ska ljuga (för denna spår jag stor framgång).

Ekonomi: En matematisk förklaring av varför störst framgång ofta inte fås av de mest begåvade utan av de som har tur.

Säkerhet: Priset för Safety Engingeering går till den svenske ingenjören Magnus Gens för att ha utvecklat en älgkrocktestdocka. Arbetet utgjorde hans examensarbete som lades fram på KTH 2001. Skratt-fasen är nog snabbt undanstökad för svenskar som känner till hur livsfarliga älgar är i trafiken.

Tipstack till Hans

Lördagsfråga 724: Butikskedjor

1. Om husen i Pompeji vet man mycket, men sällsamt lite om innehavarna. Som regel har husen fått namn efter enstaka fynd. "Menanders hus" har fått sitt namn efter en bild på poeten – eller kanske den visar innehavaren, läsandes Menander? Detta är hur som helst ett domus, säger hus eller närmare bestämt bättre villa, som ibland, som här, kunde gränsa till palats. (Det är förrexten samma ord som engelska domestic.)
   
2. "Epa! Epa!" Farfar Simpson får ett profetiskt utbrott i The Simpsons Movie (2007). "Epa" visar sig vara EPA, Environmental Protection Agency, som spelar en stor roll i filmen.
3. I serier är oaser som regel en liten damm och en palm. Verklighetens oaser kan vara mycket, mycket större – världens största, al-Hasa, ligger i Saudiarabien och rymmer fyra städer och 22 byar. Då är Huacachina, strax utanför Ica i Peru, betydligt närmare den vanliga bilden. Den huvudsakliga verksamheten i den lilla oasen är turism.
4. Jet Set Willy (1984) var ett mäkta populärt spel, särskilt på originalplattformen Sinclair ZX Spectrum – se även bloggposten Grejer man kan för lite info om dess skapare Matthew Smith och hans arbetsprocess. Spelet hade en rad buggar vilket på något sätt lyckades förhöja intrycket. Den allvarligaste stötte man på efter att ha besökt The Attic på bilden. En av pilarna som susar förbi stannade inte vid skärmens kant, utan fortsatte – förbi videominnet, ut i RAM-minnet och resten av programmet..!

Domus, EPA (Enhetsprisaktiebolaget), ICA och Willys ger lördagens tema. Det satte pazuzu.

Teknoteket

Våren 1980 kunde man köpa en låda om och med "Moderna material". Det var ett försök från Ingenjörsförlaget i Falköping (vars mest kända produktion torde vara Ny Teknik) att sondera terrängen; fanns det något intresse för konceptet låda med tidningar och lite prylar på ett vetenskapligt/tekniskt tema? 35 000 lådor gick ut. Tillräckligt många såldes för att man skulle dra igång klubben på riktigt.

Teknoteket fanns 1981–1983. Sex gånger om året fick de som mest knappt 10 000 medlemmarna en låda i A4-format. I varje låda fanns tidningen Klubb-nytt med tävlingar, anslagstavla (brevvänner, köp & sälj etc), nyheter om teknik och vetenskap samt info om själva klubben. Där fanns också en tjockare "tidning" om det aktuella temat. Och så fanns det som mer än något annat utmärkte Teknoteket: prylarna.

En spännande kunskapslåda för dig som vill veta hur det står till med saker och ting.

Den första lådan (provlådan oräknad) hade temat Ljud. I tematidningen fanns populärvetenskapliga artiklar om hur ljud uppstår, vad frekvenser och amplituder är, olika sorters brus, hur man förstärker eller dämpar ljud osv. Prylarna utgjordes av ett kassettband där Michael B. Tretow (näst mest känd för Den makalösa manicken (1985), mest känd som Abbas ljudtekniker) berättade om modern ljudteknik (här kan man höra en del av utläggningen) samt "Schyssta skivan", en oerhört enkel men fullt fungerande handdriven grammofon – ljud utan el. Ofta fanns också någon plansch med.

Ett försök till sammanställning av lådor med prylar:

• Moderna material, provlåda som såldes för 20:- – en bit av en modern skida, bollar med och utan studs, en tråd av kevlar, bimetall (hopsatt av två metaller som utvidgar sig olika mycket vid olika temperaturer, och därför böjer sig när den värms upp) kassett "Staffan & Bengt presenterar Teknoteket" (och moderna material)
  
• Ljud – kassettband med Michael B. Tretow, handdriven skiva (lyssna här: "Hej! Vi vill visa dig att det går bra att få ljud utan elektricitet")
  
• Mikrodatorer – binär räknare
• Väder – termometer, satellitbilder, väderkarta, symbolförklaring, tabeller att fyllas i
• Vindenergi – generator, propeller, motor och papprör som kunde sättas ihop till ett litet vindkraftverk
• Tele – morsenyckel med hörsnäcka, glasfiber
• Ljus – prisma, speglar, lins, polarisationsfilter
• Rymden – kassettband med rymdhistoria (Sputnik, Gagarin etc) och samtida musik
• Tidmätning – här går jag bet; någon som vet vad som fanns i denna låda?
  
• Solenergi – genomskinlig plastburk, isolerande uretancellplast m.m. för att bygga en solfångare som värmer vatten i burken
  
• Uppfinningar – bumerang, sedelklämma med reflex, rör som viks ihop till mjölkpaket m.m.
  
• Trycka & Kopiera – bilder tryckta med ledande färg, framkallare och kolpulver med vilka man kunde göra kopior av dem (xerografi)
• Elmotorer – elmotor med planetväxel
• DNA – Biokit och Biodisc, pappgrejor som demonstrerade hur gener blir proteiner
  
• Musikinstrument – rör (som med hål blev en flöjt), sträng med fäste
  
• Vatten & Hav – pulver för att mäta fosfat, järn och pH

En del av verksamheten som engagerade många medlemmar (dock aldrig undertecknad) var tävlingarna. När jag läser om dem verkar en del hyfsat avancerade för målgruppen, ungar på 10–15 år. Som när man skulle bygga en förstärkare åt skivan i Ljudlådan, eller utifrån grejorna i Ljuslådan göra en kamera. Men folk levererade!

Teknoteket drevs av en redaktion på fyra personer. De skrev tidningarna, valde prylar etc. Man förstår av Klubb-nytt att det var ett speciellt jobb – oerhört roligt men inte utan prövningar. Återkommanden teman var försenade lådor och uppmaningar att värva medlemmar. Man var mycket transparenta med ekonomin, som när man i nr 1/82 gick igenom vad de 35 kr av medlemsavgiften som gick till varje låda användes till; summeringen landade på -11 kr …

Teknoteket blev aldrig någon vinstmaskin. Sommaren 1983 lades det ner.

En fundering: Nog fanns det mängder av penningstinna fonder, stiftelser o dyl som var som klippta och skurna för att hjälpa en satsning på att få ungdomar intresserade av teknik och vetenskap? Ingenjörsförlaget ägdes (kanske ägs fortfarande) av Civilingenjörsförbundet och Ingenjörssamfundet; fanns det verkligen inte folk där som kunde skaka fram sådana medel, direkt eller via kontakter? Eller tyckte man att varje verksamhet måste täcka sina egna kostnader?

En till: Skulle Teknoteket funka idag?

Wikipedia: Teknoteket

Lördagsfråga 724

Teenage Mutant … Turtles

Kevin Eastman och Peter Laird gjorde 1984 ett svartvitt seriealbum med ett namn som stack ut: Teenage Mutant Ninja Turtles. Utöver den grundläggande parodin på mutant-genren (dessutom med tröga sköldpaddor som snabba ninjor) var den inte särskilt skojfrisk. Den var heller inte ett dugg barnvänlig. Albumet var tänkt att bli det enda med sköldpaddorna. – Samtliga dessa parametrar skulle snart ändras.

Så småningom blev TMNT en tv-serie. Det allra första avsnittet visades 1987 men det var året därpå den började "på riktigt". Och dess sköldpaddor var de till höger på bilden ovan: Färgglada, muntra och så barnvänliga, för att inte säga barnsliga, som de kunde bli. En kraftig försämring av originalet, tyckte många. Å andra sidan var den skaran storleksordningar mindre än den som tog till sig de "nya" turtlarna. För det var de Teenage Mutant Ninja Turtles som blev kända över hela världen och drog in miljoner, framför allt genom myriader leksaker.

Vad tyckte hrr Eastman och Laird om "nya" turtlarna? Åtminstone Laird (vars åsikter är lätt hittade på hans blogg) ogillade stilen men gillade pengarna, för att sammanfatta. Och vem skulle inte hålla med?

The show that resulted from that process was not exactly what we would have wanted, had we been granted the kind of creative control I was able to have on the later 4Kids TMNT series. […] I found the series to be too silly, repetitive, and lacking in much to hold my interest. In fact, I stopped watching it after the first few years. But…

… it was wildly successful.

- Peter Laird: More musings related to "Turtles as members of an alien race", Peter Laird's TMNT blog 23 mars 2012

Notera att turtlarna till höger inte är "Ninja Turtles" utan "Hero Turtles". Så fick de heta i Storbritannien eftersom redan ordet ninja tydligen var alltför barn-ovänligt.

The BBC bought the TV series, but was unhappy about the connotations of the word Ninja. Aren't they Japanese assassins, who go around opening people up with razor sharp swords and hurling nasty-looking stars? Having consulted the BBC guidelines on Imitative and Anti-Social Behaviour ("Hanging scenes are not normally suitable for children's output") they asked for Ninja to be changed to Hero, and recut the cartoons to remove most of the violence.

- "The turn of the turtle", Irish Independent 28 april 1990

En till: En av sköldpaddorna hette länge "Michaelangelo". Charmig amerikanism eller tröttsam okunskap? Efter långt om länge justerades stavningen till "Michelangelo".

Hare Krishna Hare Krishna

Hare Krishna Hare Krishna
Krishna Krishna Hare Hare
Hare Rama Hare Rama
Rama Rama Hare Hare

- Maha-mantrat, "det stora mantrat"

Jag vet inte om alla hört Hare Krishna osv någon gång men antar att åtminstone de flesta gjort det. Krishnarörelsen är betydligt mindre idag än den var för några decennier sedan, då man kunde stöta på de snaggade munkarna lite varstans, särskilt på flygplatser. Men av alla böner som finns inom alla världens religioner måtte maha-mantrat höra till de mest välkända. Kanske det rentav finns fler som kan recitera hela mantrat än som kan hela Pater noster? Å andra sidan utgörs Fader vår av betydligt mer än tre ord …

Vad betyder de där tre orden?

Krishna Kṛṣṇa कृष्ण är avgjort enklast – det står för personen ifråga, avataren av Vishnu.

Rama राम är en annan avatar av Vishnu.

Hare हरे är det intressantaste ordet, på så sätt att det är mest omstritt. Enligt Krishnarörelsens grundare A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada är det Harā i vokativ (tilltalsform), ett annat namn på den gudinna som är mer känd som Rādhā: Krishnas brud, och därtill vad jag tolkar som en sorts Krishnas heliga ande. Ett annat förslag är att det är namnet Hari, åter i vokativ, som är ett annat namn på Vishnu (alltså inte en avatar av Vishnu, vilket är något helt annat).

Man kan fråga sig hur en text av det här slaget skulle se ut för att inte generera olika tolkningar eller kontroverser genom åren …

Det ska nämnas att den äldsta formen av mantrat man känner till ser ut så här:

Hare Rama Hare Rama
Rama Rama Hare Hare
Hare Krishna Hare Krishna
Krishna Krishna Hare Hare

- Kali-Saṇṭāraṇa-upanishaden, från senast 500 f Kr

Mantrat är heller inte undangömt i någon bisats utan det enda (den mycket korta) texten handlar om. Vi får veta att mantrat förstör alla synder som Kali får oss att göra. Det är också därför som de sexton orden reciteras än idag.

Versionen som börjar med Hare Krishna är känd från 1400-talet och numera tämligen etablerad, även utanför Hare Krishna.

Wikipedia (eng.): Hare Krishna (mantra)

Att få hjälp på nätet

Every time I have a programming question and I rly need help, I post it on Reddit and then log into another account and reply to it with an obscenely incorrect answer. Ppl don’t care about helping others but they LOVE correcting others. Works 100% of the time

- @syochotic på Twitter (länk), 29 april 2022

Jag håller inte med om att folk inte är hjälpsamma men att de är mycket mer intresserade av att rätta andra är sant och visst. Här finns nog djupare analyser att göra men för tillfället nöjer jag mig med detta tips. (Det skulle även kunna förklara en del svar man ser …)

Nådiga luntan på budgetpromenad

Blandade "budgetpromenader", med "nådiga luntor" i olika format. CD-skivor och USB-minnen har använts när sådana var framtiden. När digitalt blev vardag återgick man till papper. Exempelvis 2017 levererades knappt 4 000 sidor på drygt 10 kg, uppdelad på ett antal trycksaker.

Budgetpromenaden med nådiga luntan känner väl även politiskt ointresserade till, men för sakens skull: I samband med att regeringen lägger fram sin budgetproposition tar finansministern ett exemplar av propositionen från Finansdepartementet till Sveriges riksdag. Leveransen sker till fots vilket givetvis innebär uppståndelse och trängsel, poliser och livvakter, mediabevakning, plakat … Åtminstone de senaste decennierna.

När man läser om traditionen kan man få intryck av att man budgetpromenerat sedan generationer. Men den som var först lär ha varit Kjell-Olof Feldt (s).

1981 Kjell-Olof Feldt inledde tradition med budgetpromenaderna.

- Luntans väg genom åren, Aftonbladet 20 september 2011

Då uppstår problemet att vi 1981 hade borgerliga regeringar: Fälldin II ersattes i maj av Fälldin III. Och när en proposition överlämnades i januari 1981 skedde det under tystnad:

… Överlämnandet av budgetpropositionens olika delar, sker utan någon tänkbar pompa och ståt genom att talman [Ingemund] Bengtsson får ta emot regeringens förslag under de få närvarande riksdagsledamöternas näst intill öronbedövande tystnad.

- SvD 13 januari 1981

Kanske årtalet blivit fel? Några år senare finns en promenad dokumenterad:

Finansminister Kjell-Olof Feldt på väg till riksdagen för att formellt lämna över budgeten.

- "På väg lämna budgetpaketet", SvD 11 januari 1986

Om traditionen nu skapades av Feldt, vilket år det än var, påminner det om Almedalen, som ju började med Palme: Två politiska traditioner som påbörjades av socialdemokrater för att sedan bli allmängods.

Länge verkar folk – såväl media som alla andra – ha varit ointresserade av promenaden. Bilden från 1986 är talande.

Namnet "nådiga luntan" kommer från den tid, då allehanda propositioner åtminstone formellt kom från kungl. maj:t och därtill var nådiga.

- Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov; Given Stockholms slott den 14 januari 1914 – Propositionen avsåg alltså år 1915, som ju skulle visa sig bli helt annorlunda än någon kunde tänka sig den 14 januari 1914.

Nåden togs bort 1919. Vilken skillnad det nu gjorde.

Som man vet ha alla regeringspropositioner till riksdagen förut hetat k. m:ts nådiga propositioner.

I och med början av denna politiska säsong har nåden försvunnit från regeringsförslagen och de kallas helt enkelt och tidsmässigt k. m:ts propositioner. Den sista riksdag således till vilken regeringspropositionerna gåvos i nåder på gammaldags sätt var den förra urtiman.

- SvD 9 februari 1919

En till: I SAOB: LUNTA subst2 anges att det "vard. o. skämts." uttrycket använts sedan 1925.

 … Efter den behandlingen var den nådiga luntan icke mycket värd.

- "Remissdebatt", Tiden 25 januari 1884

Detta är det tidigaste belägg jag hittat där budgetproppen kallas "nådiga luntan". Inte var det något avancerat gräv heller.

Lördagsfråga 723: Valar

1. Valsprängning i Oregon 1970.
   
2. Manwë är nr 1 bland valar, som i Tolkiens värld motsvarar gudar.
3. Stjärnbilden Valfisken. Namnet syftar egentligen varken på någon val eller fisk utan på havsmonstret Cetus. Om stjärnbilden inte hör till de mest kända här beror det nog på att den ligger på och nedanför ekvatorn.
   
4. En liten del av hemsidan whale.to, en sorts encyclopedi i konspirationsteorier, pseudovetenskap och knas, med en tendens åt den rena galenskapen. Uppenbarligen hemsnickrad HTML.
   

Den satte Christian_Henriksson först med ett mycket passande svar, syftande på den prins av Wales som nyligen upphöjts till kung.

 

Exlibris

Detta specialnummer av tidskriften Det nya Polen (25 augusti 1951) är den enda publikation jag införskaffat enbart på grund av dess exlibris

Adlibris känner väl alla till, den stora boklådan (bokladan?) med skakiga leveranstider. Men vad är exlibris?

Exlibris, lat., b o k e g a r m ä r k e, en först i Frankrike använd benämning på märken, hvilka bibliofiler och andra bokegare pläga anbringa antingen inpressade på en boks pärmar eller tryckta på särskilda blad, afsedda att infästas å frampärmens insida.

- Nordisk Familjebok (1907): exlibris

Ex libris betyder "ur biblioteket". Äldre "inpressade" exlibris kan jag inte minnas mig ha sett. De små eller medelstora lapparna är desto vanligare, och kan då och då träffas på i antikvariska böcker. Ofta står det "Ex libris N. N." på dem, andra gånger tyckte man att "ex libris" var överflödig information. De absolut vanligaste anger vem som äger boken; andra exlibris kan ange vem som skänkt en bok till någon.

- Ur Nordisk Familjebok

Familjeboken skriver om ett intresse för exlibris som inträdde emot slutet av 1800-talet, och "hvilket alltsedan fortgått i ständig stegring". De listar ett antal föreningar och rentav tidskrifter för intresserade. Det hölls utställningar och gavs ut böcker med samlingar eller tips på hur ett gott exlibris kan se ut etc. Såväl bibliofiler som andra (säger någorlunda besuttna; den breda allmänheten har aldrig kommit på fråga) kunde skaffa bokegarmärken, som kunde vara riktigt snofsigt utformade. Det fanns exlibris med bilder, vapensköldar (för de som hade sådana), valspråk, ägarens porträtt … Jag känner inte till ev samlarvärden. Åtminstone tidvis har folk samlat på dem och gett rätt goda priser för särskilt märkvärdiga exemplar – eller åtminstone exemplar från särskilt märkvärdiga ägare.

När började man sluta med exlibris? Frågan gick till Svenska Exlibrisföreningen (som fortfarande finns och har såväl hemsida som Facebook-grupp) som menade att tillbakagången började på 1960-talet. Å andra sidan så är det idag ingen som har exlibris bara för sakens skull, vilket ofta vara fallet för hundra år sedan; den bokägare som 2022 ståtar med ett eget exlibris är uppenbarligen en engagerad bibliofil. Hm, tänk om man skulle ta och skaffa sig ett …

Lördagsfråga 723

A Must for Christmas

Julen går inte ut på julklappar, familjen, mat eller Jesus; den går ut på att se Coca-Cola få spö i kampen mot julmust. – Som någon sade.

Men en gång – eller två? – har Coca-Cola försökt att kränga julmust.

Bjäre lanseras med en tv-kampanj i Tv3 och Kanal5 som inleds den här veckan. Med hjälp av den hoppas Coca-Cola ta en större del av marknaden än de 15 procent som de tog i testbutikerna förra året.

- Jättar [CC + Carlsbergs Apotekarnes] slåss om mustälskare, SvD 28 november 2005

Bjäre, som i Bjärehalvön, låter genuint, helsvenskt och bra. Det var därtill ett varumärke man hade liggandes. Bjäre Industrier i Kristianstad levererade länge mängder av sylt, marmelader, saft och liknande. En av deras produkter är förresten välkänd än idag.

- Annons från 1964

Varumärket Mer köptes 1997 av Coca-Cola; jag antar att varumärket Bjäre hängde med. Så man behövde inte sitta och klura ut något passande namn.

Däremot skulle man kanske ha suttit och klurat på själva produkten lite längre. För det var inte bara recensionen nedan som sågade den nya musten (som likt praktiskt taget alla andra märken, och likt precis alla andra märken som tillverkas i större volymer, grundade sin julmust på extrakt från firma Roberts i Örebro):

Tänk dig att någon har spätt ut en fin julmust med vatten och etanol så får du dig en ganska exakt bild av denna julmusts smak

- Läskeblask.se: Bjäre Julmust (2011)

Efter några år lades Bjäre julmust ner. Coca-Colas analys av sin marknadsföring verkar splittrad. Var det en kraftfull lansering eller inte?

- Det finns många aktörer och Coca-Cola kom sent in på mustmarknaden. Då går det inte att som vi gjorde, bara ställa ut en ny must i hyllorna. Vi lyckades inte sticka ut tillräckligt. 

- Ska inte en global jätte som Coca-Cola har större uthållighet med ett nytt varumärke än att bara smyga ut det på marknaden för att sedan dra tillbaka det efter fyra år?

- Vi smög inte ut det. Det var en kraftfull lansering men när Bjäre inte blev lönsamt var det bättre att satsa på Coca-Cola som, trots spekulationer om motsatsen, har en av sina bästa försäljningsperioder under jul.

- Pr-chefen Anne Lindfeldt i Coca-Cola ger upp mustkriget, DI 18 december 2008

Ett nytt försök gjordes 2011. Jag har inte hittat några andra uppgifter om denna återlansering mer än att den verkligen var "blygsam".

Idag hittar jag inte ett spår av Bjäre julmust. Inte ens på McDonalds, som ett tag var Coca-Colas nödkanal för att få ut den oälskade julmusten.