Sommaren 1971 besökte Henry Kissinger Kina. Anledningen var att sondera inför Nixons besök året därpå. Att USA:s president för första gången skulle hälsa på i folkrepubliken var en stor grej på sin tid. Det innebar också ett ökat kulturellt utbyte i en tid som redan var öppen för asiatiska influenser inom olika områden. En av de märkvärdigheter som kom att lanseras i väst var akupunkturen.
Det var inget planerat drag, tvärtom. Det började med att journalisten James Reston hastigt blev sjuk. Han togs in på ett sjukhus i Peking med det kostbara namnet Antiimperialistiska sjukhuset, diagnostiserades med blindtarmsinflammation, och opererades med gott resultat.
... Han beskrev sin erfarenhet i en utförlig artikel i New York Times den 26 juli 1971. Under rubriken Now about my operation in Peking [Något om min operation i Peking] beskrev han hur akupunktören hade stuckit nålar i högra armbågen och strax under båda knäna på honom. Hans landsmän måtte ha förundrats då de läste att nålarna sedan "manipulerades för att stimulera tarmen och sedan lätta på trycket och svullnaden i magen". Reston kunde inte nog lovorda denna traditionella läkekonst som lindrat hans smärtor.
- Simon Singh och Edzard Ernst:
Salvekvick och kvacksalveri (Leopard 2009)
Akupunktur var inte fullkomligt okänt i väst, men bra nära. Restons artikel var i praktiken den som introducerade akupunktur i västvärlden. Den är därför intressant att läsa av flera anledningar. Men när jag läser innantill får jag ett lite annat intryck än vad Singh & Ernst fått.
... Removed my appendix on July 17 after a normal injection of Xylocain [Lidokain] and Benzocain, which anesthetized the middle of my body.
[Efter operationen:] They asked my interpretor, Chin Kuei-hua, to remain at the hospital, gave me an injection to relieve the pain and lit a little spiral of incense to perfume the room for the night.
- James Reston:
Now, About My Operation in Peking,
New York Times 26 juli 1971
För sin egen del beskriver Reston hur akupunktur och s.k. moxibustion (med värme istället för nålar) användes mot besvär han fick andra natten efter operationen. Under och direkt efter operationen fick han smärtlindring/bedövning av injicerat "västerländskt" slag. Han nämner även hur akupunktur beskrivs i den kinesiska pressen, väl medveten om att det helt eller delvis kunde vara propaganda ("I have no way of knowing the validity of the reports").
The controlled Chinese press is reporting on cases that go well beyond the relief of pain in the gastrointestinal tract and illnesses of the nervous system or those of neurological origin. It is reporting not only successes in treating paralysis and arthritis but spectacular results in curing blindness and deafness.
- Ibid.
Den politiska dimensionen är lätt att glömma bort. Effektiv akupunktur hade även varit ett politiskt argument mot imperialisterna i Washington m fl. När mirakler inom såväl medicin som teknik visades upp under det kalla kriget (se t ex Faktoider:
Pavlitas psykotroniska mojänger) så var det främst som politiska inlägg; det gällde för övrigt såväl Sovjet och Kina som USA. Kina hade alltså flera goda skäl att få akupunktur att framstå som en effektiv metod. Reston kände naturligtvis till detta, liksom folkrepublikens arbete sedan 1950-talet med "barfotaläkare" (som nämns i artikeln): Folk som fick mycket grundläggande utbildning i medicin och vård – jag har fått intryck av första hjälpen, med kraftig tyngdpunkt på inhemska läror, snarare än ens undersköterskenivå – för att sedan skickas ut som "läkare" till massorna. (Ordförande Mao själv hade inget till övers för traditionell kinesisk medicin.) Den inställning man hade till systemet berodde mindre på dess värde som vårdmetod än som en politisk lösning.
Under en kort tid var akupunktur i ropet. Läkare krävde att utbildas i akupunktur, och mängder av studier genomfördes. Fantastiska ting rapporterades, som här öppen hjärtkirurgi i Shanghai på 1970-talet, med akupunktur som
enda bedövning:
Jag tog en färgbild på den oförglömliga synen – den öppna bröstkorgen, patienten som ler och läkaren som håller upp hjärtat i händerna. Det kortet visar jag för alla som gör sig lustiga över akupunktur.
- Dr Isadore Rosenfeld, citerad av Singh & Ernst
Men på något mystiskt sätt, vi kan för övrigt se fenomenet än idag, blev resultaten bättre ju mer "kinesiska" men mindre kontrollerade de var. Ett tydligt exempel är när Singh långt senare ordnade en övning som intill förväxling liknade den som imponerat så på dr Rosenfeld. Men nu fick man facit:
The claims were repeated in 2006 in a British Broadcasting Corporation TV program, but Simon Singh (author of Fermat’s Last Theorem) discovered that the patient had been given a combination of 3 very powerful sedatives (midazolam, droperidol, fentanyl) and large volumes of local anesthetic injected into the chest. The acupuncture needles were purely cosmetic.
- David Colquhoun och Steven Novella:
Acupuncture Is Theatrical Placebo,
Anesthesia & Analgesia: June 2013 - Volume 116 - Issue 6 - p 1360–1363
Så fick akupunkturen under några få år en snabb uppgång, och därpå ett nästan lika snabbt fall, i väst. Det vi har runt om oss idag är en sorts rest av detta; en metod som under en kort och intensiv tid lovade så mycket och höll så lite. Vilket inte hindrar att det finns många som fortfarande klamrar sig fast vid löftena. Dock inte så mycket som man skulle kunna tro, ens bland utövarna. Svenska akupunktörer håller sig idag mestadels till smärtlindring, rökavvänjning och slikt, snarare än att lokalbedöva under operationer eller bota blindhet. Vilket väl är också är en sorts vinst.
