tag:blogger.com,1999:blog-371472102024-03-19T09:47:41.376+01:00FaktoiderFörsanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar.
<br>Pseudoscience, hoaxes, half-truths and other factoids – since 2007.Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.comBlogger5679125tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-46798503546811365502023-10-28T20:26:00.001+02:002023-10-28T20:26:37.548+02:00Avslutning<p>Detta inlägg skrivs av Peters fru Sofie.</p><p>Peter somnade in tidigt på morgonen den 26 oktober. Hans tillstånd hade då försämrats mycket plötsligt bara några dagar tidigare.</p><p>Bloggen kommer att finnas kvar tills vidare, men kommentarsfälten stängs om någon månad.</p><p>Tack till alla er som har läst och följt under åren!</p><p>/Sofie Olausson</p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com27tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-88901321025767354232023-10-07T12:00:00.004+02:002023-10-07T16:24:23.969+02:00Faktoidpodden: Polynia – Det isfria polarhavet<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_MNF10KgqxotlFEQnih5ej8Y0SBmmBVRBHHVrsNbRjddDYfywjCrsFPUiBqY6MBeAFMfL5ba8QbMpzjylVmXJakIQ6mSZTr12Xl7exismiTI1w6pYNmm9I0yCzcwkwn1JtBJ3b4JwaBryKIjQ43mGmOytkPPndl-wHyj8UASOxv43s3sJhfH3/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_MNF10KgqxotlFEQnih5ej8Y0SBmmBVRBHHVrsNbRjddDYfywjCrsFPUiBqY6MBeAFMfL5ba8QbMpzjylVmXJakIQ6mSZTr12Xl7exismiTI1w6pYNmm9I0yCzcwkwn1JtBJ3b4JwaBryKIjQ43mGmOytkPPndl-wHyj8UASOxv43s3sJhfH3/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div><p>Lyssna här: <b><a href="https://open.spotify.com/episode/7nuW1CGBdfC3CH07AmIplB?si=RuA7tAbBRQi4nxpDajWaGQ" target="_blank">Faktoidpodden: Polynia – Det isfria polarhavet</a></b></p><p>Ett avsnitt om en pseduogeografisk historia av den bästa sorten, nämligen en som är märkvärdigt okänd.</p><p></p><p></p><p></p><blockquote><p>Nu ska jag berätta en historia som jag först inte trodde på. Jag hittade Wikipedia-artikeln i nån lista över pseudovetenskap-nånting. Jag tog en titt, och tänkte att nää! Nä nä, såna finns inte, som pigan sade som för första gången såg en elefant. Det där var något som nån skämtare snickrat ihop, alldeles nyss eller så. Det skulle snart försvinna i nån manuell eller automatisk utstädning. Var min första tanke. Men så läste jag på lite, och dubbelkollade, och fann strax att jo jo; det var en alldeles äkta historia det här. Det var något som många tagit på blodigt allvar under flera hundra år. För att sedan försvinna, så grundligt att jag kunde sitta i nådens år när det nu var och få för mig att det var påhitt. Och av all pseudovetenskap som förekommit, så tycker jag att bortglömd pseudovetenskap hör till de intressantaste sorterna.</p><p>Så nu ska jag berätta en historia som ni kanske aldrig hört förut. Om ni inte läst något av mina tidigare försök, i VoF:s medlemstidning <i>Folkvett</i> eller en av mina favoritböcker, <i>Blindspår</i> heter den och gavs ut på Leopard 2012. Berättelsen handlar om Arktis och dess utforskande. Polarforskningen går längre tillbaka än många kanske har för sig; om man nu alls tänker på den saken någon gång. Det första många tänker på är när man strävat efter Nordpolen. Detta mål, på sätt och vis ett av de egendomligare mänskligheten tagit sig för, var något man började med i förra delen av 1800-talet. Men genom seklerna har folk haft många andra anledningar att stäva norrut, många av dem betydligt rationellare än att komma fram till en matematisk punkt. De främsta var utan jämförelse sjövägarna mellan Atlanten och Stilla havet. Den som går norr om Nordamerika kallas Nordvästpassagen, den norr om Asien Nordostpassagen. Om man kunde börja trafikera de rutterna på ett vettigt sätt hade det varit guld värt, bokstavligt talat. Det här var ju långt innan man upptäckt Suez- och Panamakanalerna, och varje färd mellan exempelvis London och Shanghai innebar att man fick runda Kap Horn eller Godahoppsudden. Om man kunde utnyttja de arktiska passagerna kunde de långlånga resorna förkortas med uppemot hälften. Så det utforskandet var starkt ekonomiskt motiverat.</p><p>Och så fanns det annat utforskande som är bortglömt idag. Som de som varken sökte en punkt eller en linje utan en yta. En yta som inte var särskilt spännande i sig. Det var … Ett hav. Ett öppet, isfritt hav. Och – det var allt. Inte som ungdomens källa eller El Dorado precis. Bara ett hav. Det är kanske en anledning till att det hela glömts bort. Ja, och att det isfria arktiska havet var lika mycket påhitt som mycket annat som upptäcktsresande letat efter. Icke desto mindre var det obefintliga havet länge allmänkunskap. Det var något många inte bara trodde på utan tog för självklart. Och även de som inte trodde på det, eller hade någon särskild uppfattning om dess existens, kände mycket väl till det. Ändå är det helt bortglömt idag. Sånt tycker jag är fascinerande. Och det är därför jag nu ska berätta historien om det isfria polarhavet.</p><p>Så här låg det till, var det många som trodde: Jordens nordligaste yta, toppen på jordklotet så att säga, täcks av öppet hav. Man kan alltså segla raka vägen från Svalbard till Berings sund, tvärs över Nordpolen. Isbergen finns längre söderut. De ligger i en vid ring, som kan vara mer eller mindre besvärlig att komma förbi, men när det väl är gjort, så är det fritt fram. På det isfria arktiska havet finns inga besvärliga isberg, inte heller någon sammanhängande drivis som fartyg kan fastna i och krossas till flis. Det här innebar också att man inte behöver leta efter några nordväst- eller nordostpassager, det är bara att segla på.</p><p>Idag förefaller denna uppfattning så egendomlig att man kan fråga sig hur någon överhuvudtaget kunde komma på den. Hur kunde vuxna, friska människor lägga så mycket tid, energi och prestige på att argumentera för att Arktis hade ett betydligt mildare klimat än man kunde förvänta sig, och att dess hav inte var istäckt? Hur kunde de vara så säkra på sin sak att de var beredda att riskera livet? Vad är det för kulle att dö på – nära nog bokstavligt talat?</p><p>Argumenten som lades fram för det isfria polarhavet var många och varierande. Olika argument förekom under olika perioder. Som till exempel när man fångade valar i Nordatlanten som tidigare blivit beskjutna i Stilla havet, eller omvänt. Att man visste detta berodde på att harpunspetsar satt kvar i valarna, och på spetsarna kunde man läsa namnen på fartygen de kom ifrån. Nu är ju valar inte fiskar utan däggdjur som andas luft, och de behöver gå upp till ytan då och då. Därför skulle de inte kunna simma under en alltför stor sammanhängande ismassa. Där har vi ett argument. Ett annat argument var all den drivved – och det är inga små mängder – som än i våra dagar strandar på de trädlösa kusterna på Svalbard eller ända borta vid Grönland. Den har uppenbarligen drivit någonstans ifrån. Vidare hade många för sig att is enbart bildas nära kusterna, och att is som driver ut på öppet hav slås sönder av vågorna. Visst kände man till isberg, och packis hade man sett, men utsträckta isvidder som täcker ytor motsvarande hela länder, dem trodde man inte på.</p><p>Under 1800-talet började argument som byggde på vindar och vattenströmmar att bli allt vanligare. Kanske Golfströmmen värmde upp området tillräckligt mycket för att hålla det isfritt? Eller kanske polarsommarens midnattssol smälte isen? Den röda tråden går stark genom seklerna: På något sätt visste man <i>att</i> det öppna havet fanns, utmaningen var att ta reda på <i>varför</i> det var så.</p><p>En bidragande faktor till att myten hölls vid liv var att packisens gränser inte utgör en skarp och oföränderlig linje. Den varierar, från vecka till vecka, månad till månad och år till år. En glipa observerad av en tillfällig besökare kunde övertyga många andra under lång tid efteråt om att havet var isfritt.</p><p>Idag vet vi att valar kan ramma isen underifrån för att bryta upp vakar. När det alls behövs, för ofta är drivisen ”varken is eller vatten, utan en blandning av dem båda”, för att citera vår egen Andrée, som fick långt mer erfarenhet av ämnet än han hade förväntat sig eller velat. Timret som de sibiriska floderna levererar kan driva genom såväl is som vatten. På samma sätt kan vrak efter polarexpeditioner spridas vida omkring, en upptäckt som senare skulle ge Fridtjof Nansen en originell idé som vi ska återkomma till. Förvisso kan is bildas och hålla ihop även långt ute till havs – att det är omöjligt är en så kallad skrivbordskonstruktion, uttänkt i någon bekväm länsstol på Explorers Club kantänka. Golfströmmen mildrar klimatet i Skandinavien med flera grader, men att smälta all is i Arktis klarar varken den eller midnattssolen av – även om det ska sägas att sommartemperaturerna även långt norrut kan vara mildare än man ofta tänker sig, flera plusgrader i luften är inte ovanligt. All motargumentation kan sammanfattas med att vi idag <i>vet</i> att Arktis verkligen är täckt av is – åtminstone ännu ett tag. Och framför allt vet vi att förespråkarna för Polynia, som det isfria polarhavet ibland kallats, inte visste vad de pratade om. Därfär är detta en historia i pseudovetenskap, om självbedrägerier och falska resonemang.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHoZsD4UoGHMaMsl7wGaURXZQ_GcA-yFFPk_oZZFqttVOZodezeNW9FLiNsAZ2QGQ9NyErjLMslA9iW4e3r_Rm6nVcxPGe3c84Tk8ipPYlKSfOBaXWpe0FfDed53zqnqDOMICxYRW6TYvtv9ZDgtgmJgKTPYqhJUaovxnYhFsnXh366L_j_Wzf/s503/nf1888-polynja.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="111" data-original-width="503" height="71" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHoZsD4UoGHMaMsl7wGaURXZQ_GcA-yFFPk_oZZFqttVOZodezeNW9FLiNsAZ2QGQ9NyErjLMslA9iW4e3r_Rm6nVcxPGe3c84Tk8ipPYlKSfOBaXWpe0FfDed53zqnqDOMICxYRW6TYvtv9ZDgtgmJgKTPYqhJUaovxnYhFsnXh366L_j_Wzf/s320/nf1888-polynja.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i style="font-weight: bold;">Polynja</i> [palinj'a], R.,<b> </b><i>vak, öppet ställe i isen; benämning<br />på det isfria </i><i>haf, som enligt åtskilliga geografers hypotes<br />skulle </i><i>finnas kring nordpolen. – </i><a href="http://runeberg.org/nfal/0777.html" target="_blank">Nordisk Familjebok<i> (1888)</i></a></p><p>Idén om det öppna polarhavet sträcker sig långt tillbaka. Den version som skulle bli mest långlivad såg, så vitt vi vet, dagens ljus 1527. Den som berättar är den engelske köpmannen Robert Thorne, som vid denna tid bodde i Sevilla. Bara några år tidigare hade Magellans expedition tagit sig runt jorden via Kap Horn och Stilla havet, och strax före sekelskiftet 1500 hade portugisen Vasco da Gama letat sig fram till Indien via Godahoppsudden. Rutter till Asien låg så att säga i tiden. Thorne föreslog en betydligt kortare väg: Atlanten och Stilla havet hänger nämligen ihop uppe i norr, ser ni, via det arktiska polarhavet. Men är det inte väldigt kallt och isigt där – går det att segla i de vattnen över huvud taget? Jajamen! Uppfattningen om en outhärdlig kyla längst upp i norr, förklarade Thorne, är lika mycket skepparhistoria som den klassiska uppfattningen om den förintande hetta vid ekvatorn som man länge trott på, och som skulle utgöra ett oöverstigligt hinder för att ta sig mellan norra och södra halvkloten. Redan det faktum att Gud skapat Arktis innebar att det måste vara beboeligt: <i>nihil fit vacuum in rerum natura</i>, ”i naturen går ingenting till spillo”. Argumentera mot det, den som kan.</p><p>Vi vet inte mycket om Thorne, till exempel på vilka grunder han drog sina slutsatser. Hade han blivit lurad? Hade han lyckats lura sig själv? Eller kanske, som man säger, trollade han med oss? I vilket fall skulle den myt som han 1527 sådde fröet till leva kvar i över 350 år. Åtskilliga polarexpeditioner, som annars aldrig hade blivit av, skulle hämta kraft från den tron.</p><p>Thorne skrev ner sina tankar i två brev. Det ena skickades till Englands ambassadör i Spanien, det andra till Henrik VIII. Tydligen var de tillräckligt övertygande för att en expedition, ledd av en viss John Rut, skulle utrustas under överinseende av såväl kardinal Wolsey som kungen själv. Målet var att norr om Amerika färdas till Asien. Detta var för övrigt över hundra år innan Semjon Dezjnjov upptäckte Berings sund, och sedan skulle det dröja ytterligare 80 år innan Vitus Bering återupptäckte sundet. På Thornes tid visste alltså ingen europé om Amerika och Asien hängde ihop eller inte. Det ena av expeditionens två fartyg nådde Newfoundland, där herrar upptäcktsresanden kanske tappade modet när de hittade hela fjorton europeiska fiskebåtar. För det som var en äventyrlig utmaning för polarfarare var sedan länge vardag och rutin för valfångare och fiskare. Expeditionen åkte hem igen.</p><p>Nästa expedition mot Arktis, som även den var engelsk, avseglade på 1550-talet. Denna gång skulle man ta vägen norr om Asien. Kaptenen Willoughby och navigatören Chancellor seglade under stora strapatser uppför norska kusten, rundade Kolahalvön och kom fram till Vita havet och den ryska kusten. Vid den här tiden var det märkvärdigare än det kanske låter, för landet hade ingen hamn vid Östersjön – det skulle dröja till Peter den store i början av 1700-talet innan man fick sin hett efterlängtade port mot västerhavet i form av Sankt Petersburg. Därför hälsade Chancellor varmt välkommen till Moskva för att berätta om den nya handelsvägen. Willoughby hade dött på vägen. Han hade dock hunnit göra en upptäckt, eller vad det nu var, som skulle leva kvar långt efter honom. Vid ett tillfälle hade han, tydligen som den ende ombord, observerat två öar långt i fjärran. De högst eventuella öarna döptes till Willoughsby’s Land och Macsinof Island eller Matsyn Island, och ritades in på kartorna. Där skulle de bli kvar länge, när nya kartor ritades med gamla som underlag. Det är förresten inte så få tvivelaktiga observationer som på det sättet fått en mycket längre livslängd än man kunnat förvänta sig. Vad öarnas verklighet beträffar har man föreslagit att det egentligen var Svalbard han såg, eller kanske Novaja Zemlja. Det ska sägas att mången sådan identifiering hade den poängen att en ö som upptäcks av till exempel en brittisk medborgare skulle tillfalla Storbritannien.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmfTCin8XeO5I9_-xccs0ZcHlFs2Kxr0jLk6x-hF7ABSpaVjv-YTtbPQEdKLh5TlnJl-0BB0W0iItvRJcBGbwOnxXWq0zt931kJfDzvVZGJrsNWR4lImx3Mz9pjpugYqQK7DCqs7_7_7Vn9F746FFXo1Hm2ThMfrJZhLTKpB_SdpovE2b9kTvW/s900/Mercator's%20north%20pole.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="872" data-original-width="900" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmfTCin8XeO5I9_-xccs0ZcHlFs2Kxr0jLk6x-hF7ABSpaVjv-YTtbPQEdKLh5TlnJl-0BB0W0iItvRJcBGbwOnxXWq0zt931kJfDzvVZGJrsNWR4lImx3Mz9pjpugYqQK7DCqs7_7_7Vn9F746FFXo1Hm2ThMfrJZhLTKpB_SdpovE2b9kTvW/s320/Mercator's%20north%20pole.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Mercators nordpol</i></p><p>I slutet av 1500-talet verkade en kartograf vars namn fortfarande är välkänt: Gerardus Mercator. Han och en kollega, Petrus Plancius, framställde den arktiska kontinenten som en bred ring, symmetriskt uppdelad av fyra floder. I mitten finns ett runt innanhav, i vars mitt Nordpolen är belägen. Den markeras, ordentligt nog, av ett högt svart berg, <i>Rupes nigra et altissima</i>, ”det svarta högsta berget”. I andra versioner flyter vattnet från de fyra floderna ihop till en gigantisk polär malström. Visserligen hade ingen sett dessa platser med egna ögon, men dels kunde man anta att Gud borde ha tillämpat någon logik i den stilen vid skapelsen … Dels förlitade man sig på det medeltida verket <i>Inventio Fortunata</i> som överlevt i fragmentarisk form. Plancius kommenterade världsbilden med att han visserligen inte trodde på öarnas existens, men ändå ritade in dem för att folk inte skulle tro att han inte hört talas om dem. Det öppna polarhavet trodde han dock på, och lade fram ett underfundigt argument: Eftersom det är varmare vid vändkretsarna, vid 23,5° N respektive S, än vid ekvatorn, så följer det logiskt att det kan vara kallare vid 70° N än vid 90° N, det vill säga nordpolen.</p><p>En som vid samma tid studerade den verkliga verkligheten var den nederländske sjökaptenen Willem Barents. Han gav sig ut för att leta reda på den arktiska rutten norr om Novaja Zemlja. Sedan han efter två försök tagit sig dit men inte mycket längre bestämde sig hans statliga finansiär för att villkora sponsringen: Istället för att bekosta försök att hitta nordostpassagen, skulle en belöning utgå till den som faktiskt hittade den. Barents gjorde ännu ett försök, upptäckte Svalbard – namnet han gav på ögruppen, Spitsbergen, lever kvar som beteckning på dess huvudö. Men inte heller denna gång kom han längre än Novaja Zemlja, där man övervintrade. På tillbakavägen nästa sommar dog Barents.</p><p>Bland alla argument för sagan om det isfria polarhavet torde det originellaste ha levererats av Helisaeus Röslin, en tysk astronom, astrolog och lärd i största allmänhet. Han fick 1610 syn på en ny stjärna i stjärnbilden Kassiopeja. Det tolkade han som ett himmelskt tecken på att en nordlig sjöväg snart skulle upptäckas.</p><p>Kanske varslade stjärnan om den engelske upptäckaren Henry Hudson, som vid samma tid letade efter en nordvästpassage. Han fann Hudsonfloden och Hudson Bay, som båda bär hans namn, innan besättningen tröttnade och dumpade honom i en jolle på James Bay, en vik i den väldiga havsbukt som Hudson Bay utgör.</p><p>Om Röslins stjärna är det egendomligaste argumentet, så kommer ett av de löjligaste vittnesmålen från Joseph Moxon. Han tryckte kartor, och var tillräckligt duktig på det för att bli upptagen i Royal Society. 1652 vistades han i Amsterdam. Vid ett tillfälle satt han på krogen – kanske inte det <i>enda</i> tillfället, men … Han råkade höra en nyligen hemkommen sjöman som samtalade med en vän. Sjömannen, som varit styrman på den aktuella resan, berättade att de seglat ut för att ta hem fångst från fiskeflottan i Nordatlanten. I väntan på att denna skulle få ihop tillräckligt mycket för att motivera hemfärden passade man på att besöka Nordpolen. Nordpolen? Just den! Nu kunde Moxon inte låta bli att bryta in i samtalet. Hade herrn verkligen seglat till Nordpolen? Jajamen, till Nordpolen och förbi! Om isen varit något problem? Inte alls, det hade varit isfritt, prima väder, och varmt som en sommardag i Amsterdam. Sedan tröttnade de två vännerna på Moxon som inte fick höra mer, men han litade fullt ut på den förmente polfararen: ”Han syntes vara en ärlig man vid sina sinnens fulla bruk, som inte kunde ha varit ute efter att lura mig.” … Denna skepparhistoria skulle, otroligt men sant, återkomma längre fram som ett argument för ett isfritt polarhav.</p><p>Nu var det ju så, att många sjömän, inte minst de nederländska, verkligen var hemmastadda i nordatlanten. Man for vida omkring, bedrev fiske och jakt på val och valross i trakterna, och tillbringade långa perioder norr om polcirkeln. Även deras sanningsenliga berättelser kunde låta fantastiska i mångas öron. De kan ha bidragit till att övertyga Barents. En av de avgjort påhittade – inte den Moxon hörde utan en annan – fördes ända till Englands kung, Karl II. Han lät en viss John Wood ställa i ordning en expedition som avseglade med två fartyg 1676. Så småningom nådde de isen – en kontinent av obruten is – och började leta efter den öppning som de trodde fanns. Till slut nådde de Novaja Zemlja. Isen gick ända fram till land, utan att lämna utrymme för så mycket som en barkbåt. Det var väl konstigt? Nu vände man stäven söderut, men fann att den förrädiska isen under tiden omringat dem. Kapten Woods fartyg fastnade och fick överges. Så småningom hittades besättningen av det andra fartyget, men flera av dem dog. Efter denna naturens hårdhänta argumentation ändrade Wood fullständigt uppfattning om det öppna polarhavet: Han hade med egna ögon sett gigantiska isberg som han antog funnits sedan skapelsen. Att segla genom den packisen var fullkomligt omöjligt, sade han med emfas. Det blev också den etablerade åsikten bland geografer under en lång tid framöver.</p><p>Från mitten av 1700-talet och hundra år framåt konstaterade ryska upptäcktsresanden att nordostpassagen åtminstone var en teoretisk färdväg. Flera av dem rapporterade om stora områden med öppet vatten i isen, som vakar i jätteformat: <i>polynia</i> som de kallas på ryska. Månne dessa visade vägen till det stora havet bortom isen? Men i stort sett verkar sagan ha varit vilande under denna tid. Ingen var tillräckligt stark i tron för att våga pröva den på allvar.</p><p>Den som skulle inleda nästa fas var Constantine John Phipps, senare baron Mulgrave. I juni 1773, han var hela 29 år vid den tiden, seglade han iväg med två örlogsfartyg, extrautrustade så kallade bombketcher, som hette HMS <i>Racehorse</i> och <i>Carcass</i>. Ombord på den senare fanns förresten en besättningsman som var 14 år; kanske är namnet bekant, han hette Horatio Nelson. Polarfärden blev ingen succé. Man uppnådde samma position norr om Svalbard där Barents förväntat sig en öppning i isen, men trots milt väder och dittills betydligt mindre is än Wood vart med om så kom man nu inte längre. Efter att ha suttit fast i isen en kortare tid kom man undan med blotta förskräckelsen och seglade tillbaka hem.</p><p>Det här var alltså det första försöket på nästan exakt ett sekel att nå det öppna polarhavet. Jag vet inte varför man just då fann idén värd att satsa på. Kanske kapten Cooks uppmärksammade resor spelade in; 1773 pågick den andra som bäst. Kanske Linné och hans lärjungar kan ha bidragit indirekt, genom att väcka intresse för omvärlden och utforskandet av den.</p><p>Phipps expedition är mindre intressant för sin egen skull än för de tankar den satte igång hos en viss Daines Barrington. Han gav 1775 ut boken <i>Tracts on the Probability of Reaching the North Pole</i>. Där presenterade han den intensivaste argumentationen för det isfria polarhavet som världen dittills sett. Som belägg använde han såväl Phipps färska rapporter som äldre källor, inklusive stackars Moxons skröna. Barrington tänkte dessutom ut några helt nya argument. Ett var ”den globala balansen”. Cook hade visat hur mycket hav det fanns på södra halvklotet. Därför kunde det, menade Barrington, inte finnas hur mycket land som helst på det norra halvklotet. Den enda del som man ännu inte visste var torr eller våt var Arktis, och då följde det logiskt att det måste vara täckt av vatten. I kombination med den gamla så kallade kunskapen att is inte bildas ute på havet, så kunde man dra slutsatsen att ett Arktis utan land måste vara ett isfritt hav. För övrigt utgörs ju polarisens smältvatten av sötvatten, vilket visar att isen inte bildats av havsvatten utan sött eller bräckt vatten – det argumentet kanske man aldrig vågade pröva … Barrington jämför med att Svarta Havet och Östersjön fryser om vintern, vilket beror just på deras lägre salthalter. Ytterligare en av Barringtons många pärlor är konstaterandet att det är kallare uppe på berget Cotopaxi, på nästan 6 000 meter, i Anderna vid ekvatorn, än på Teneriffas högsta berg Teide, under 4 000 meter högt, som ligger 28° norr om ekvatorn. Eftersom ”värmen varierar så lite mellan ekvatorn och tropikernas gränser, kan den skilja sig lika lite mellan polcirkeln och polen”.</p><p>Daines Barrington höjde sagan till en tidigare osedd pseudovetenskaplig nivå. Vid den här tiden förändrades hela, ska man säga, polarfrågan, inklusive den om det öppna polarhavet. Intresset för en genväg till Asien minskade, men samtidigt ökade intresset för en annan prestation: Att bli först på Nordpolen.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2tXyQ2tF34fkhihnKldNgimhJgxFnj5VE3Horx91E2pXGwi060TJXtmi_OSGjU6v2GLPGksLtntwlFjbU1GSHOVmW7lXQS60EaaOqtgYUiyyUeBFSWlHXdnNk5Tr8E88qJ1s1e93tohHodkfu7zo4X3bNF43B44nNA55I6anUSYOeQ8xuvh_9/s886/FE-1845.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="886" data-original-width="750" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2tXyQ2tF34fkhihnKldNgimhJgxFnj5VE3Horx91E2pXGwi060TJXtmi_OSGjU6v2GLPGksLtntwlFjbU1GSHOVmW7lXQS60EaaOqtgYUiyyUeBFSWlHXdnNk5Tr8E88qJ1s1e93tohHodkfu7zo4X3bNF43B44nNA55I6anUSYOeQ8xuvh_9/s320/FE-1845.jpg" width="271" /></a></div>
<p>
<i>Rad 1: </i><i>Charles Frederick Des Voeux (2nd mate), </i><i>Charles Hamilton Osmer (purser), </i><i>James Walter Fairholme, </i><i>Lt. Edward Couch (mate).</i>
<br />
<i>Rad 2: </i><i>James FitzJames, </i><i><b>Sir John Franklin</b>, </i><i>Francis Crozier.</i>
<br />
<i>Rad 3: </i><i>2nd Lt. Henry Thomas Dundas Le Vesconte, </i><i>Stephen Samuel Stanley (surgeon), </i><i>Graham Gore (commander).</i>
<br />
<i>Rad 4: </i><i>Henry Foster Collins (2nd master), </i><i>Harry Duncan Goodsir (assistant surgeon), </i><i>James Reid (master), </i><i>Robert Orme Sergeant (1st mate).
<br />
– The Illustrated London News (1845). Jag har ännu inte översatt titulaturen.</i></p>
<p><i></i></p><i>Tre dagar innan expeditionen avseglade fotograferades dess ledare (medelst daguerreotypi). Dessa bilder blev sedan förlagor för illustrationer i The Illustrated London News, som i sin tur återanvändes myriader gånger genom åren</i><i>. Originalen försvann – för att dyka upp först nyligen. Den 21 september 2023 såldes de på Sotheby's för knappt sex miljoner kr.</i><p></p><p><i></i></p>
<p>Den sista fasen i sagan om Polynia skulle bli den intensivaste. Den inleddes våren 1845. Då lämnade sir John Franklin England med HMS <i>Erebus</i> och <i>Terror</i>. En av tidens mest erfarna upptäcktsresande skulle leta reda på Nordvästpassagen. Det var det sista man hörde av dem. Franklins försvunna expedition blev en av polarforskningens stora legender, välkänd även bland allmänheten på ömse sidor Atlanten. En rad expeditioner gav sig ut för att leta reda på honom, faktiskt ända till vår tid, då man även varit intresserade av spåren efter tidigare eftersökningar. Så småningom fick man pusslat ihop historien: Fartygen hade fastnat i isen och blivit obrukbara, varefter männen svultit ihjäl. Särskilt stor uppmärksamhet fick avslöjade detaljer om kannibalism. Den främsta poängen här är att Arktis blev, så att säga, hett. Faktum är att sökandet efter Franklin bidrog till oerhört mycket mer geografisk kunskap än vad hans expedition hade kunnat åstadkomma på egen hand.</p><p>Två av sökexpeditionerna fick namn efter sin amerikanske finansiär Henry Grinnell. Elisha Kane var läkare på den första, som hittade spår efter Franklin, och ledare på den andra, som inte hittade några spår alls och så när gick under. Den senare är ändå intressantast här eftersom den kom längre norrut än någon tidigare expedition. Kane hade redan förklarat sin övertygelse att polarhavet var åtminstone relativt isfritt. Liksom Barrington anförde han inte ett eller ett par motiv, utan en mängd: Golfströmmen och andra varma strömmar, de stora mängder djur som årligen observerades flytta norrut, auktoriteten M. F. Maury (som vi ska återkomma till), och inte minst en rad vittnesmål från såväl sentida Franklinsökare till många av de ovan nämnda polarforskarna. Så reste man iväg 1853. Samma sommar fick man – till slut! – en dokumenterad glimt av det sägenomspunna havet.</p><p>Platsen var Grönlands nordvästkust, intill ett sund som Kane gav namnet Kennedykanalen. William Morton, James McGary och eskimån Hans Hendrik utforskade under några veckor kusten norrut på egen hand. Så småningom blev isen de gick på allt sämre, och de fick gå iland. Sedan blev snön allt mjukare och tunnare, tills den försvann helt. Det hade blivit påtagligt mildare. Nu skymtade öppet vatten vid horisonten. Plötsligt var luften full med fåglar. Och så, nedanför en hög udde som fick heta Cape Constitution, stod de vid havet. Polynia!</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkjbgxdFUOS1HVXqpnRoa1bpryJplWLk3b2NTb3PJaEsd3UwEREaejQEXl_zwkBY96D_FoQc8886phORdzBZub4CSSnR7vJLSgaCG36CpSR3pX9fCyo6oeyqRMBQlR3I7WTKm8IBzPqz2Rw7ibTn2YE6Bj6PqKi0Dm7phGwKjrysHvcSchqYfr/s839/Mortons%20Polynia%201854.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="459" data-original-width="839" height="175" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkjbgxdFUOS1HVXqpnRoa1bpryJplWLk3b2NTb3PJaEsd3UwEREaejQEXl_zwkBY96D_FoQc8886phORdzBZub4CSSnR7vJLSgaCG36CpSR3pX9fCyo6oeyqRMBQlR3I7WTKm8IBzPqz2Rw7ibTn2YE6Bj6PqKi0Dm7phGwKjrysHvcSchqYfr/s320/Mortons%20Polynia%201854.jpg" width="320" /></a></div><p></p>
<p style="text-align: center;"><i>Ett stort ögonblick i pseudogeografins historia: Morton (liten </i><i>gubbe i förgrunden) skådar ut över, som han tror, Polynia.
</i></p>
<p>Idag vet vi att Mortons hav var en tillfällig öppning i isen, en <i>polynia</i> i den gamla egentliga betydelsen. Redan det faktum att fåglarna flockades där visar att det var en vak, en mycket stor vak visserligen men ändå en vak omgiven av is, inte utkanten av en ocean. Men detta vittnesmål skulle blåsa nytt liv i föreställningen, som det skulle visa sig för sista gången. Tidningar över hela världen skrev om upptäckten, förespråkarna kunde för första gången utgå ifrån verkligheten, och uppmärksamheten och förvissningen i kombination gjorde att man utöver de gamla argumenten lyckades fundera ut några nya. Kanske var jordens inre värme starkare vid polerna på grund av jordens lätta avplattning? Hade det kanske med centrifugalkrafterna att göra?</p><p>Elisha Kane avled bara två år efter hemkomsten. Han hann med att skriva klart en resebeskrivning. Den är både välskriven och spännande, och blev en bästsäljare.</p><p>Några månader efter expeditionens hemkomst gav Matthew Fontaine Maury ut boken <i>The Physical Geography of the Sea</i>. Den mångkunnige Maury var oceanograf, meteorolog, astronom och mycket mer. Ett av hans faktiska bidrag till navigationen var att rekommendera fartyg att följa så kallade storcirklar, som enkelt uttryckt är den kortaste vägen mellan två punkter på jordklotet, även om det ser längre ut på kartan – en rekommendation som längre fram även flygplan skulle följa. Här ska jag tyvärr ta upp en av hans svagare sidor, nämligen hans starka tro på det öppna polarhavet. Ett kapitel av boken ägnades åt Polynia. Ett urval ur den ständigt växande samlingen argument lades fram ännu en gång; harpuner, Golfströmmen, migrerande djur och så vidare. Han medgav att havet troligen flyttade på sig, eftersom Golfströmmen nog bara kunde tina en bit i taget. 1860 skrev han till American Geographical and Statistical Society och hävdade att över en miljon observationer – så skrev han – indikerade att barometertrycket sjönk ju närmare polen man kom. Det måste bero på att stora mängder värme frigjordes där, och varifrån skulle den komma om inte ”den kokande, bubblande Golfströmmen, som mina observationer visar färdas dit som en underström, men lämnar havet som en ytlig ström” – den tropiska värme som bevarats i havsdjupen kom upp till ytan i Arktis. Och det utöver midnattssolens strålar, som skulle räcka för att värma upp området till +4° C vid Nordpolen. Med Maurys odiskutabla auktoritet blev nu uppfattningen om det isfria polarhavet etablerad kunskap.</p><p>Med tanke på att de nästan dött på kuppen hade det varit förståeligt om deltagarna i Kanes expedition inte velat återvända till området. Men åtminstone en av dem gjorde emellertid just det: doktor Isaac Israel Hayes. Han befann sig 1861 lika långt norrut som Morton hade stått, men på den västra sidan om Kennedysundet. Nu var havet täckt av is. Men Hayes förmodade att isen skulle smälta när det blev lite varmare.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0KTqhF5tzx_49r53necoTZ13YWkXqcLd9UxsxY5Osmwz0H9GD4wNiZOC1Pl8QdAyo0Jf4C_k1d61y00jV3CC6PMIdia-sOH2RUUF2sjJ5MipzWdmktGL2CFt-U2CTL6JfSCUUI2glo8HB1_OD9A6ayZ4JZS7lbvwp57uC8o3F5qEKUyfMjnDW/s1055/map0001448525x800x800.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1055" height="243" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0KTqhF5tzx_49r53necoTZ13YWkXqcLd9UxsxY5Osmwz0H9GD4wNiZOC1Pl8QdAyo0Jf4C_k1d61y00jV3CC6PMIdia-sOH2RUUF2sjJ5MipzWdmktGL2CFt-U2CTL6JfSCUUI2glo8HB1_OD9A6ayZ4JZS7lbvwp57uC8o3F5qEKUyfMjnDW/s320/map0001448525x800x800.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Karta utgiven av Petermann 1869. På långgrönland kan läsas ”Wahrscheinlich Land<br /></i><i>oder Inseln (nach Petermanns Hypothesis)”, ”Troligt land eller ö </i><i>(enligt Petermanns<br />hypotes)”. Notera att Wrangels befintliga ö blivit utsedd till Grönlands andra udde.</i></p><p>Den siste någorlunda ansedda forskaren som argumenterade för en sorts Polynia var den tyske kartografen August Heinrich Petermann. Redan 1852 hade han föreslagit att de som skulle leta efter Franklin borde börja mellan Novaja Zemlja och Svalbard – där har vi Barents idé från 1500-talet ännu en gång – för att sedan följa den isfria strömmen fram till Berings sund, där han trodde att målet skulle finnas. Han rekommenderade dessutom att sådana resor skulle företas vintertid. Petermann trodde inte på ett helt isfritt hav, men på en rejäl nordostpassage. Han trodde även att Grönland sträckte sig över hela Arktis, nästan ända fram till Berings sund. Det var nödvändigt för att den skulle kunna böja av Golfströmmen till den så kallade östra Grönlandsströmmen, som går söderut. Från 1860-talet gav han ut kartor där den förmodade delen av stor-Grönland markerats som ”Troligt land eller öar”. Tankearbetet mynnade 1868 ut i en expedition, där Petermann uppmuntrade och delvis sponsrade Carl Koldeweys färd med fartyget <i>Grönland</i>. Huvudmålet var att segla så långt norrut som möjligt utmed Grönlands ostkust. Om Petermann haft rätt om öns geografi skulle det ha lett Koldewey till nordpolen. Som det nu var lyckades denne inte ens med det sekundära målet, att nå Svalbard; isen var för svår. Året därpå gav sig även Frankrike in i branschen, då Gustave Lambert försökte och misslyckades med att hitta en isfri väg till polen.</p><p>Den där idén om ett mycket utsträckt Grönland är ett annat exempel på geografisk pseudovetenskap. Även Elisha Kane hade trott på den. Han kom fram till det genom jämförande geografi: Grönlands södra udde har en avhuggen form som påminner lite om såväl Afrikas som Indiens södra uddar. Nu utgör ju Afrika och Indien rejäla landmassor. Då borde detsamma gälla för Grönland … Tyckte Elisha Kane. Ja, vad ska man säga. Det påminner om när Mercator satt och ritade upp gudomligt symmetriska öar på 1500-talet. Men det här var alltså 300 år senare.</p><p>Jag nämnde Matthew Fontaine Maury. En annan Maury som trodde på Polynia var professor Thompson B. Maury. Han hävdade 1870 att de väldiga mängder alger som Golfströmmen förde med sig från Sargassohavet upp till Arktis, liksom Golfströmmens motsvarighet i Stilla havet, Kuroshio, måste utgöra föda för ett rikt djurliv som naturligtvis inte kunde leva under isen. Nu var det argumentet visserligen inte i närheten lika tokigt som mycket annat som framförts i ämnet. Men nu hade kritikerna vaknat ordentligt. En av dem var Kanes bror Thomas L. Kane, som hånade de som trodde sig veta något om platser som aldrig observerats. Den stadigt växande mängden misslyckade försök utgjorde om inte bevis så åtminstone indicier, som blev allt mer besvärande. När Polynia nådde höjdpunkten på sin karriär kunde slutet anas.</p><p>På 1860-talet bröt inbördeskriget ut i USA, och Franklinsökarna fick lägga band på sig. Men efter freden blev polarexpeditioner populärare än någonsin. En skandalomsusad sådan var den där Charles F. Hall 1871 gick med ångbåten <i>Polaris</i> mot Nordpolen. De uppnådde latituden 82°29’, vilket var nordligare än något fartyg dittills kommit, men inte mer. Hall själv dog innan dess, eventuellt förgiftad av besättningen.</p><p>Sagan om Polynia nådde 1872 vad John K. Wright kallade dess <i>all-time peak of ingenuity</i>, ”höjden av påhittighet”. Samtidigt hade den inte många år kvar. Silas Bent, har var en erfaren sjökapten och oceanograf, hade talat för teorin ända sedan 1850-talet, och dessutom övat extra när Polaris-expeditionen drogs ihop. Hans samlade framställning, förstärkt med Mortons observation, betecknades som ”det första hållbara förslaget för en metod att nå polen som byggde på vetenskaplig grund” – trots att den egentligen var lika pseudovetenskaplig som något M. F. Maury eller Barrington levererat.</p><p>Samtidigt trappades kritiken upp än mer. I USA levererades den av Charles P. Daly, ordförande i nyss nämnda American Geographical and Statistical Society, i Storbritannien av Clements R. Markham, ordförande i Royal Geographic Society – för att nämna de mest inflytelserika namnen. Sådant motstånd hade sagan inte mött tidigare. Expeditioner från USA, Storbritannien, Sverige, Norge med flera länder försökte komma så långt norrut man kunde och hindrades av ogenomträngliga ismassor. Sir George Nares stötte 1876 på en sådan vid självaste Cape Constitution, där Morton sett havet. Svenske Adolf Erik Nordenskiöld lyckades 1878–80 att ta sig utmed Nordostpassagen, och kunde konstatera att färden var möjlig men ytterst opraktisk. 1906 demonstrerade Roald Amundsen detsamma om Nordvästpassagen.</p><p>Den siste som på allvar talade om det isfria polarhavet verkar ha varit Samuel R. van Campen. I hans <i>The Dutch in the Arctic Seas</i> från 1876 talar han för att återupprätta landets stolta sjötraditioner, förslagsvis genom att som första nation ta sig till Nordpolen. Det skulle ju inte vara så svårt, enligt Petermann med flera auktoriteter.</p><p>Men under 1870- och 80-talen sjönk Polynia tillbaka ner i skepparhistoriernas värld. Spiken i kistan var när Nansens <i>Fram</i> sommaren 1896 dök upp ur den drivis i vilken den gett sig in tre år tidigare. Besättningen på <i>Fram</i> hade drivit tvärs över Arktis, längre norrut än någon tidigare gjort. De hade inte sett skymten av öppet hav och hade heller inte förväntat sig något annat. Det fanns fortfarande folk som trodde på det isfria polarhavet, det finns alltid någon som tror något, men många var de inte. Och ingen av dem var värd att lyssna på.</p><p><br /></p><p style="text-align: center;">*</p><p><br /></p><p>Det har föreslagits att det isfria polarhavet är ett minne från en varmare tid än vår. Kanske före den så kallade lilla istiden, som rådde från 1300-talet fram till 1900-talet? Men nej: Polynia var en ren saga. Den fick tidvis livskraft från enstaka faktiska observationer, men mer än något annat var det vanligt önsketänkande, eller vad man ska kalla det: Folk som blandade ihop sanningen med bekräftelser.</p><p>Man kan tycka att det var en jämförelsevis beskedlig fantasi, det här med Polynia. Där fanns inga amasoner, inga ungdomskällor eller dalar fulla med diamanter. Det var bara ett hav som var mer eller mindre isfritt. Å andra sidan innebar dess trovärdighet, denna skenbart vetenskapliga dräkt, att den togs på betydligt större allvar än den förtjänade. Sagor som ser ut som sagor är lättare att avfärda än sagor som ser verkliga ut – så var det då, och så är det nu.</p><p><br /></p><p style="text-align: center;">*</p><p><br /></p><p>Det här var ett avsnitt av Faktoidpodden. Jag som pratat heter Peter Olausson. Vi hörs!</p><p></p><p><br /></p><p></p><p><br /></p><p></p></blockquote>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-51699444070873864662023-10-01T08:35:00.004+02:002023-10-01T17:01:33.555+02:00Faktoidpodden: Kalla kriget II – Spökplan<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijoXsK7LwW7pcG4RaQe83fW0dk9vkViI2AaAavQFwQC9yyUO14kVrzK0IXDuWxIN_NwAvgqrJnxP8XeNPLEnF8bz55VAUYd3faFNvsJHNyWcXgkjoVKeGCyHF8firNW0aN3dKHtjOoxdmQhSnimYqZSbsllkDqk0IxxMx8casyz6f97xJF8XFY/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijoXsK7LwW7pcG4RaQe83fW0dk9vkViI2AaAavQFwQC9yyUO14kVrzK0IXDuWxIN_NwAvgqrJnxP8XeNPLEnF8bz55VAUYd3faFNvsJHNyWcXgkjoVKeGCyHF8firNW0aN3dKHtjOoxdmQhSnimYqZSbsllkDqk0IxxMx8casyz6f97xJF8XFY/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div><p>Lyssna här: <b><a href="https://podcasters.spotify.com/pod/show/faktoider/episodes/Faktoidpodden-Kalla-kriget-II--Spkplan-e29m0b3" target="_blank">Faktoidpodden: Kalla kriget II – Spökplan</a></b></p><p>Jag fortsätter på temat Kalla kriget med två händelser från stridsflygets värld. Här missförstår man i öst och väst vad den andre håller på med, anpassar sig, varefter fienden i sin tur anpassar sig … Om och om igen. Jag tror att man inte behöver vara särskilt intresserad av militär teknik för att uppskatta sådant. Även om det kanske underlättar.</p><p></p><blockquote><p>I det förra avsnittet tog jag upp den rena pseudovetenskap som frodades i det kalla krigets mycket speciella atmosfär. Jag utgick ifrån boken <i>Psykiska upptäckter bakom Järnridån</i>, en rik källa till dumheter som när den publicerades 1970 väckte en hel del uppmärksamhet av olika slag, när man i väst fick för sig att man ännu en gång hade blivit omsprungna av öst. Jag inledde avsnittet med att rita upp ramberättelsen i stora drag, det kalla kriget i sig. Det började ju, på sätt och vis, med atombomben, som ju sedan kom att prägla kriget och tidsperioden över huvud taget: Det största hotet någonsin mot mänskligheten och planeten satte spelreglerna, och var drivkraften bakom mycket av allt som hände.</p><p>(Innan jag fortsätter ska jag först reda ut en detalj, språklig och militärteknisk: Begreppen ”atombomb” och ”kärnvapen”. Ofta ser man dem använda som synonymer. Så slarvig ska jag inte vara här. ”Atombomber” syftar på bomber med uran eller plutonium. De utgjorde den första generationens kärnvapen, som de som användes 1945. ”Kärnvapen” är ett bredare begrepp: Det syftar på alla vapen som använder kärnenergi, alltså såväl atombomber som vätebomber. Vätebomber är mer komplicerade konstruktioner än atombomber och framför allt oerhört mycket kraftigare. Vill man vara ännu lite petigare kan man påpeka att ordet ”bomber” avser projektiler som släpps från flygplan, och inte stridsspetsar i robotar. – Så, nu fick jag det sagt. Då fortsätter vi.)</p><p>Ja, kärnvapen var det kalla krigets stora drivkraft, och de var även drivkraften bakom det som jag nu ska ta upp: Två militära faktoider under det kalla kriget. Ska man lyssna på det här avsnittet underlättar det om man är en sån där militärt överintresserad person, men jag tror att även den som inte är allra mest intresserad av sånt kan fascineras av det faktoida trassel som kan uppstå när två fiender missförstår vad den andre håller på med – precis som i förra avsnittet förresten – och missförstånden sedan ligger till grund för nya missförstånd, i en besynnerlig vrickad kapprustning, vars underhållningsvärde dämpas när man begrundar hur fruktansvärt mycket det kostade.</p><p>Kärnvapen, som sagt. De första, och hittills enda, atombomberna som använts skarpt levererades ju med flyg. Under flera år var också flyg den enda metod som var aktuell för de stora, tunga bomberna. Vid den här tiden vägde de sisådär 4–5 ton styck, vilket var nästan lika mycket som de allra största konventionella bomberna som använts under kriget.</p><p>En skillnad jämfört med Japan 1945 var att de mål som sedan dess blivit aktuella hade en helt annan stridsberedskap, särskilt i luften. Naturligtvis vill man ju inte att fienden ska skjuta ner några bombplan alls för oss, men om man nu har ett bombplan som man <i>verkligen</i> inte vill att det ska skjutas ner, vad gör man då? Ett sätt var att flyga jättesnabbt, ett annat att flyga jättehögt, och kunde man kombinera fart och höjd, så vore det riktigt bra.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoHqGe_DGLrUMPA47i4ThHik6NPEUwzqIaYixFUQCt0qdH6PlaMzjh6eBaWvSjnVdZPis6Oya4EaC07oe9z5HlOU9Yrpt9FiNM3MyNlDqQ48OThYgMlWuZAnN-8heyRffTYbssvTXEWSneXCq4q21fDPhC55Q254J4ziFau_dIoFUUl1q7m92V/s720/XB-70%20Valkyrie.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="344" data-original-width="720" height="153" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoHqGe_DGLrUMPA47i4ThHik6NPEUwzqIaYixFUQCt0qdH6PlaMzjh6eBaWvSjnVdZPis6Oya4EaC07oe9z5HlOU9Yrpt9FiNM3MyNlDqQ48OThYgMlWuZAnN-8heyRffTYbssvTXEWSneXCq4q21fDPhC55Q254J4ziFau_dIoFUUl1q7m92V/s320/XB-70%20Valkyrie.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>B-70 Valkyrie</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Därför började man i USA att på 50-talet ta fram ett bombplan som inte bara var snabbare än någonsin förr utan även snabbare än någonsin senare. Det fick heta B-70 Valkyrie. Planen var att få ett bombplan som kunde flyga högre och snabbare än några jaktplan Sovjet kunde skicka efter det, och inte heller skulle deras luftvärn utgöra något större problem. Där har man en att-göra-lista som heter duga. Man gnetade på, man forskade, räknade, ritade, byggde och testade. Lätt var det inte. Billigt var det verkligen inte. Att utveckla stridsplan är alltid krävande, i tid och i pengar, och att utveckla riktigt avancerade stridsplan kräver ännu längre tid och ännu mer pengar. Man stötte på det ena problemet efter det andra. Och så en dag stötte man på ett problem av ett helt annat slag, som hotade själva förutsättningarna för alltihop.</p><p>Om vi hoppar tillbaks till 45 igen … När andra världskriget tog slut utgjorde ett av de värdefullaste krigsbytena tyskarnas raketteknik; de var den bästa i världen, helt utan konkurrens. Den kunskapen, eller närmare bestämt gubbarna som bar på den, var hett eftertraktad av supermakterna, och de samlade på sig varenda expert de kunde få tag på. Sedan supermakterna byggt sina lag med forskare och ingenjörer strävade de efter att göra raketer som var bättre och bättre, större och starkare och pålitligare och allt vad det var. Syftet var naturligtvis militärt. Men denna kapprustning fick en åtminstone skenbart fredlig tvilling i form av rymdkapplöpningen. Samtidigt arbetade andra forskare och ingenjörer med att få fram bättre och bättre kärnvapen, kraftigare och mindre och allt vad det var.</p><p>En vacker dag – eller vad det nu var – hade man så en raket och ett kärnvapen där den förra kunde ta ombord den senare. Man hade skapat den nukleära interkontinentala roboten. Nu kunde man skicka kärnvapen till fienden utan att dona med långsamma bökiga flygplan. I ett slag förändrades krigets förutsättningar, för vilken gång i ordningen det nu var. Plötsligt var aldrig så avancerade kärnvapenbärande flygplan lika passé som riddare i rustning. Valkyrian behövdes inte längre. B-70 lades i princip ner 1961. Då hade man bara fått fram två prototyper av XB-70, som testplanen kallades (bokstaven ”X” stod för experimentella plan). Det var först 1964 som fick man upp den i luften. Då var det en flygande anomali, ett plan utvecklat i en annan tid under förutsättningar som inte längre var aktuella och som aldrig mer skulle bli det.</p><p>Det hindrade inte att konceptet fortsatte att ge oväntade ekon i utvecklingen. Och nu börjar det bli intressant. Även om man, som sagt, inte är så intresserad av den militärtekniska utvecklingen i sig.</p><p>När man i Sovjet hörde att man i USA utvecklade jättesnabba bombplan, ja, då fick man naturligtvis svara med att ta fram jättesnabba jaktplan. Resultatet fick luft under vingarna samma år som valkyrian flög för första gången, alltså 1964: Planet hette MiG-25, i NATO-kretsar har den det så kallade rapporteringsnamnet Foxbat.</p></blockquote><p style="text-align: center;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhmJ7C8X7pBpy6lM7Vu5HWslUxdlvFQprDnJeUnng9mf1CjVYp4AT85-tBQy1E3pO8ogISpaemCFzj3Sr4FVq1Lj0wY2yKZxz9wfHotyYv-IuOIEDwGp05MmDnWpd_ar2XIyDCIu8fIdrPtUAu1NtN0GhltNxbxoxtYdAOMm-F7g6thYWIZwJ0/s1023/MiG-25.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="681" data-original-width="1023" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhmJ7C8X7pBpy6lM7Vu5HWslUxdlvFQprDnJeUnng9mf1CjVYp4AT85-tBQy1E3pO8ogISpaemCFzj3Sr4FVq1Lj0wY2yKZxz9wfHotyYv-IuOIEDwGp05MmDnWpd_ar2XIyDCIu8fIdrPtUAu1NtN0GhltNxbxoxtYdAOMm-F7g6thYWIZwJ0/s320/MiG-25.jpg" width="320" /></a></div><p align="center"><i>MiG-25</i></p><blockquote><p>När de första spionbilderna visades upp för USA:s befälhavare blev de riktigt bekymrade. Planet hade stora vingar och stora roder. Tydligen var det mycket lättmanövrerat, och skulle därmed bli farligt i kurvstrid, som det heter på svenska – engelska <i>dogfight</i> är nog mer känt som begrepp för närstrid med stridsplan. Sådana luftstrider hade man dåliga erfarenheter av från Vietnam. De amerikanska planen hade stått sig dåligt mot diverse MiG-modeller. Tidvis förlorade USA fler plan än Nordvietnam. Därför gick den amerikanska utvecklingen mot lättrörligare plan. När man nu såg samma trend i detta nya plan, ja, då visade det att Sovjet tänkte behålla sitt försprång.</p><p>En förvarning om det nya planets egenskaper fick man från mellanöstern. MiG-25 användes i Egypten (som vid den här tiden fortfarande var kompis med Sovjet) och det flög ifrån varenda plan och robot som man skickade efter dem. Tydligen var det inte bara lättmanövrerat, utan även snabbt. Vad var det egentligen för superplan som ryssarna tagit fram?</p><p>Som vanligt hade man i USA några olika stridsplan under utveckling. Några av dem lades ner. Andra, som F-15, gjordes om för att bemöta det nya tänkta hotet. Nu är ju utveckling av moderna vapensystem bland de mest resurskrävande projekt som mänskligheten över huvud taget ägnar sig åt. Även en marginell påverkan av den militära flygbranschen innebär att väldigt mycket verksamhet, och inte minst väldigt mycket pengar, tog andra vägar än de annars skulle ha gjort.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwMI66zBMiDU2FrWL-ZXf2eef6SEFJAbDSR6uINJBnf8L7TwvnbT_diH174ljPrLAVWeWO-ciWhcQog4aWRxXqI1GJwdx0mSNvAmtqgnnA6d-_SQrZ8AxZOS2GzL1iO2zsX0sHeJcimD8K_leG2lfInxrm8GrX8s0PwU_OC1SivruCq070CIpL/s552/MiG-25%20Hakodate2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="552" data-original-width="400" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwMI66zBMiDU2FrWL-ZXf2eef6SEFJAbDSR6uINJBnf8L7TwvnbT_diH174ljPrLAVWeWO-ciWhcQog4aWRxXqI1GJwdx0mSNvAmtqgnnA6d-_SQrZ8AxZOS2GzL1iO2zsX0sHeJcimD8K_leG2lfInxrm8GrX8s0PwU_OC1SivruCq070CIpL/s320/MiG-25%20Hakodate2.jpg" width="232" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Jordsmak vid Hakodate</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Så kom den 6 september 1976. Löjtnant Viktor Belenko i Sovjetunionens flygvapen tog avsked från arbetarnas paradis, flög sin MiG-25:a till Japan, och landade på ett flygfält … Liksom en bit utanför, eftersom landningsbanan inte riktigt räckt till för det snabba, tunga, superplanet. Men Sovjet fick tillbaka sitt plan, två månader senare – nedplockat i småbitar som analyserats omsorgsfullt, ner till minsta skruv.</p><p>Det visade sig att man i USA hade missuppfattat MiG-25:an. Det var inte alls byggt för tajta <i>dogfights</i>. Det var byggt för att flyga högt och framför allt snabbt. Det var byggt för att bemöta hot som B-70 Valkyrie.</p><p>För att ta det lite mer detaljerat … MiG-25 har beskrivits som en flygande jetmotor, med cockpit och annat pynt ditsatt som en eftertanke. Det har en toppfart över Mach 3 – om det <i>verkligen</i> behövs, för motorerna pajar – och även om max flyghöjd anges till drygt 20 000 meter så har man regelbundet gått högre än så. På 70-talet fick en sovjetisk pilot upp en MiG-25:a med specialmotor till nästan 37 kilometer. Det är ett av planets många rekord som står sig än idag. – Och här måste jag inflika att rekordsättande inte var någon sorts marginella muntrationer utan en del av det kalla kriget. Att lägga ner tid och pengar, och i det här sammanhanget finns inga små pengar, på att anpassa jaktplan och ta fram specialbyggda varianter av dem enbart för att få med några rader i Guinness rekordbok – ja, det tyckte makthavare i såväl öst som väst var god politik. Prestige, som sagt.</p><p>Och hur var det då med de stora vingarna med de stora rodren? Jo, de behövdes för att hålla det stora, tunga planet i luften. En tankad och startklar MiG-25 väger över 36 ton; det är 2–3 gånger så mycket som en startklar Gripen. Eller nästan dubbelt så mycket som en startklar Viggen, för att jämföra med ett samtida medeltungt stridsplan. En sådan dunderklump är inte i närheten så farlig i kurvstrid som amerikanerna hade fått för sig. Men det var den, som sagt, heller inte gjord för.</p><p>Historien om B-70 och MiG-25 handlar om hur amerikaner och ryssar oavsiktligt lurade varandra. Det är därför jag tycker att den är mycket intressantare än själva vapentekniken. Och det är därför man inte behöver några MÖP-anlag för att uppskatta den.</p><p>Men det allra märkvärdigaste med historien är att den inte är ensam. För här kommer en till, som till stora delar är en repris. Bortsett då från att den inträffade tidigare.</p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbnFN-YW9E5iOBLrsXD9SL2mKwTW2jXnL4bvvaHV8nwDAUMuycPrOOgGTApAeIcrSwAhc1DRswcwexEio79ruqsst6LDaSFLe2yL7F1shYLNmgoUgbyuhMSIrgct1ftMkLPVL22ywOukJxRfBB0falLF3qY2meqdRjeaP3-xCrJcundoGtcwYJ/s500/de%20Sadeski.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="284" data-original-width="500" height="182" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbnFN-YW9E5iOBLrsXD9SL2mKwTW2jXnL4bvvaHV8nwDAUMuycPrOOgGTApAeIcrSwAhc1DRswcwexEio79ruqsst6LDaSFLe2yL7F1shYLNmgoUgbyuhMSIrgct1ftMkLPVL22ywOukJxRfBB0falLF3qY2meqdRjeaP3-xCrJcundoGtcwYJ/s320/de%20Sadeski.png" width="320" /></a></div><blockquote><blockquote><p>Ambassadör de Sadeski: The deciding factor was when we learned that your country was working along similar lines, and we were afraid of a doomsday gap.</p><p>President Muffley: This is preposterous, I've never approved of anything like that.</p><p>de Sadeski: Our source was the <i>New York Times</i>.</p><p>- <i>Dr Strangelove</i> (1964)</p></blockquote><p></p><p>Det där var ur Stanley Kubricks <i>Dr Strangelove</i> från 1964 – där har vi det året igen. Sovjets ambassadör de Sadeski talar med USA:s president och nämner då <i>a doomsday gap</i>, en ”domedags-lucka”. Det är den skillnad man i Sovjet tänker sig mellan supermakternas förmågor att frammana apokalypsen och utplåna civilisationen. Detta med anledning av den nya domedagsmaskin som man i Sovjet tagit fram och precis satt i bruk, faktiskt så nyligen att man ännu inte berättat om det … Ja, allt det där framgår i filmen, som väl de flesta av er har sett. Och har ni inte det, <i>gör det</i>, den är precis hur bra som helst.</p><p>Strax innan klippet vi hörde nämnde ambassadören några av supermakternas kapplöpningar: kapprustningen, rymdkapplöpningen, och <i>the peace race</i>. Så utkämpades det kalla kriget: Istället för att ösa bomber och granater över slagfält och städer sökte man segrar av andra slag. Även om få människoliv gick till spillo, och varje sådan kapplöpning förvisso var billigare än ett världskrig, så kunde ingen förneka att det drog en hel del pengar. Och man var väl medvetna om luckorna, när den ene drog ifrån den andre. För det mesta var det USA som ledde. Men undantag fanns. När Sovjet sköt upp Sputnik, Laika och Gagarin, så överraskades världen och huvudmotståndaren, så till den grad att det gav kraft till en rymdkapplöpning som slutade med stjärnbaneret på månen. Och man följde oroligt förloppen på otaliga andra områden. Då och då kom dåliga nyheter som motiverade kostsamma uppryckningar. Man forcerade fram forskning och utveckling, prioriterade och äskade pengar, för att eliminera luckorna. Då och då fick USA se sig omsprunget av Sovjet även på klassiska militära områden, alltså inte bara rymden eller parapsykologi. Som den gången man upplevde en lucka inom strategiskt bombflyg – en bomblucka, alltså.</p><p>Vi kan börja den första maj 1954. Första maj var ju en av Sovjets nationaldagar. På torg bakom järnridån hölls myriader ändlösa parader, och naturligtvis var den på Moskvas Röda torg störst, bäst och vackrast. En anledning till att många i väst följde uppvisningarna, i synnerhet den i Moskva, var att man där kunde få de första glimtarna av nya påfund. Första maj 1954 väntade många på ett plan om vilket man inte visste mycket, men det lilla man trodde sig veta var illa nog. Det talades om ett bombplan som kunde ta ombord atombomber, som ju Sovjet haft sedan 1949, och kanske även vätebomber, som man haft sedan året innan, och som ju var ännu tyngre klunsar än atombomberna. Sedan skulle det här planet kunna ta bomberna långt, och riktigt fort. Med sådana bombplan skulle Sovjet kunna fälla sådana bomber över USA, utan att USA skulle kunna göra mycket åt saken. Det var helt enkelt Sovjets motsvarighet till B-70 Valkyrie. Oron spred sig bland militärer och politiker.</p><p>Vid den här tiden hade man i USA just tagit ett nytt strategiskt bombplan i bruk, B-52 (det är för övrigt fortfarande igång, 70 år senare). Som all någorlunda avancerad teknik uppvisade det en del barnsjukdomar. Om ryssarnas B-52:a hade liknande problem så kände man inte till dem. Och eftersom man var så osäkra på så mycket rörande Mjasisjtjev M-4 <i>Molot</i>, som betyder ”hammare”, som bombplanet hette – med reservation för uttalet – kunde det tillskrivas fördelar men inga nackdelar. Och det som är uppmuntrande när det gäller den egna sidans projekt är lika nedslående när det gäller fiendens.</p><p>Och så dundrade flygplanen in över Moskva. Efteråt rapporterade tidningar om att flygvapnet hade stulit föreställningen. En rad konstruktioner visades upp, bland annat hela tre nya plan. Alla var jetdrivna såklart, med moderna bakåtsvepta vingar. Och ett av dem var ett stort, tungt och snabbt bombplan. Det skulle med lätthet bära såväl atombomber som vätebomber. Hur långt det kunde ta dem var inte lika enkelt att avgöra. Men det for från horisont till horisont på trettio sekunder.</p><p>Ett år senare tillskrevs M-4 en maxlast på 9 ton och, framför allt, en räckvidd på knappt 10 000 km. Det var tillräckligt för att ta en stor, tung vätebomb till vilken plats som helst i USA. Om det hade en toppfart på drygt 1000 km/h, som det ryktades om, så innebar det att den som ville sabotera leveransen hade avgjorda problem.</p><p>En annan högtidsdag som väckte intresse även i väst var det Sovjetiska flygvapnets dag den 3 juli. Då visade man upp det bästa man hade. Utländska besökare var inbjudna för att få en glimt från ett förbjudet område i ett förbjudet land, och förhoppningsvis förmedla budskapet om landets överlägsenhet på en rad punkter. 1955 förväntades sig dessa att få se M-4:or i luften. Och det fick man.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC2iTvLmmKFNWOkmL519S0_lCW8ViOjXW6uFc76yO9mHvOtFqrxcHrWFbgwg6oyqeH1dDw4mYg1_UPK_zhybIppSbHo-aUR-oNvadUeY0AYRI9zNSgZSA5p4i70_t4OrO45Say2_UR2a6rZTwxG7A_yehNJHk3zxnwMm_n_jZ9znqpR0ybESto/s320/Bombplan.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="143" data-original-width="320" height="143" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC2iTvLmmKFNWOkmL519S0_lCW8ViOjXW6uFc76yO9mHvOtFqrxcHrWFbgwg6oyqeH1dDw4mYg1_UPK_zhybIppSbHo-aUR-oNvadUeY0AYRI9zNSgZSA5p4i70_t4OrO45Say2_UR2a6rZTwxG7A_yehNJHk3zxnwMm_n_jZ9znqpR0ybESto/s1600/Bombplan.jpg" width="320" /></a></div><p><i>The most disquieting planes sighted over Moscow were the two long-range bombers above. Prototypes of the T-37 Bison and T-39 Badger, as NATO labeled them, had been seen before. But now the number indicated Russia was putting increased emphasis on their production.</i></p><p><i>- ”A</i><i>rtists impressions” av ”t</i><i>wo startling Soviet bombers”, </i>LIFE<i> 6 juni 1955, s 143. ”T-37 Bison” var vad planet kallades i väst.</i></p></blockquote><p></p><p>När man läser om den här dagen kan man ta del av en riktigt fin berättelse. Det sägs att hela tio M-4 flög förbi åskådarna, i formation – det måste ha varit en upplevelse. Sedan flög de förbi igen, samma plan men i en annan formation, vilket gav intryck att det var andra plan. Helt enkelt ett klassiskt och busenkelt trick. Tack vare det fick världen ett intryck av att ett begränsat antal plan var … Ja, hur många trodde man att det var egentligen?</p><p>En fin berättelse, som sagt. Jag har ännu inte hittat de förväntade spåren av den i samtida artiklar. Där får man ett helt annat intryck. Uppvisningen blev omskriven jorden runt, det var ju syftet med det hela, men jag har ännu inte hittat någon som nämner så många plan som 20 eller fler. Däremot nämns märkligt olika antal plan: <i>Svenska Dagbladet</i> skriver om fyra stycken M-4, <i>Dagens Nyheter</i> tolv, <i>Daily Herald</i> också tolv, och så vidare.</p><p>Hur som helst. Poängen med att visa upp ett visst plan i en viss mängd var att de inte var enstaka prototyper, utan att de serietillverkades. I USA fick man gåshud och krävde mer information. Nu fick man användning av landets senaste flygande underverk: Spaningsplanet U-2. Det flög på så hög höjd, över 20 000 m, att det inte kunde bekämpas med den teknik som Sovjet hade vid den tiden.</p></blockquote><blockquote><p>I juli 1956 fotograferade en U-2:a ett flygfält utanför Leningrad. Där stod ett antal jetbombplan av modellen M-4; faktiskt hela 30 stycken. Fram med räknestickorna! Trettio plan i Leningrad, det borde innbära si och så många i Moska, i Novosibirsk, Jekaterinburg, Omsk … Och så vidare. Det visade även att det fanns goda förutsättningar för att producera ännu fler, i hög takt. Efter att ha räknat och funderat drog man utifrån bilden på flygfältet slutsatsen att det framåt 1960-talet skulle kunna finnas 600 M-4 i drift. Ett Sovjet utrustat med hundratals snabba, interkontinentala M-4, laddade med vätebomber – där har vi en vision som höll folk vakna om natten.</p><p>Hur skulle man bemöta detta hot? Man ökade naturligtvis produktionen av jaktplan, som åtminstone kunde försöka att mota bort jetbombare på ingång. Ett annat motmedel utgjordes av avskräckning. USA hade kanske inte fullt lika häftiga plan som M-4, men de hade åtminstone B-52, dess närmaste motsvarighet i den fria världen. Så man skruvade upp produktionen av dem. Allt det här kostade naturligtvis fantastiska summor, men det gällde ju ett hot mot landets existens och sånt måste ju få kosta. Fattas bara.</p><p>Inte för att alla var övertygade. I ljuset av vad man lade på bombflyg, inte minst med tanke på vad man hade kunnat lägga pengarna på istället, krävde några belägg för Sovjets överlägsenhet. Man kan förmoda att tvivlet var starkast i andra vapengrenar än flygvapnet, det är så det brukar fungera. U-2-plan skickades upp för att fotografera nyckelpunkter i flygvapnets Sovjet. Om nu landet kryllade av M-4, så borde man där kunna se åtskilliga exemplar. Piloterna kom tillbaka och bilderna framkallades: Inga M-4! Inte heller framgick den produktionskapacitet som man tänkt sig. Den röda hammaren gick upp i rök.</p><p>Vad var det som hänt?</p><p>När Vladimir Mjasisjtjev utvecklade M-4 hade han fått en diger lista med högt ställda krav. Han hade lyckats uppfylla en del av dem, men inte alla. Man tog fram varianter som uppfyllde det ena målet eller det andra, men inget plan som uppfyllde alla. Ett centralt mål var att kunna flyga Sovjet–USA tur och retur; det uppfylldes aldrig. Den sovjetiska amerikabombare man drömde om i Moskva, och hade mardrömmar om i Washington, fanns aldrig. Man hittade uppgifter åt planen man hade på olika ställen i flygvapnet, men det producerades bara i drygt hundra exemplar.</p><p>I USA hade man fått en helt annan bild av M-4, av dess prestanda och produktion. Och tror man tillräckligt mycket på något, så är det lätt att lura sig själv. Man hade fotograferat 30 M-4 vid Leningrad, det stämmer. Men dessa var <i>alla</i> M-4 som var i drift vid den tiden. Det tricket hade man inte kunnat räkna ut i Sovjet; där satte amerikanerna krokben för sig själva. Oavsett hur det låg till med flyguppvisningen 1955.</p><p>Men så småningom mötte M-4:an ett större hot än några amerikanska plan: Raketer som kunde bära kärnvapen. Jag nämnde ju nyss hur interkontinentala robotar blev slutet för USA:s strategiska bombplan B-70. I Sovjet blev de slutet för M-4. Bombplan med kärnvapen var historia. Framtiden tillhörde de interkontinentala missilerna. Nu kunde man börja oroa sig för en ”robotlucka”, <i>missile gap</i>. Och ”bombluckan”, <i>the bomber gap</i>, där USA låg efter Sovjet – ja, den hade aldrig funnits.</p><p>Det nästa stora flyguppvisningen i Sovjet ägde rum 1956. Där visades inga tunga jetbombplan upp. Enligt generalsekreterare Chrusjtjov berodde det på att de inte ville betona anfall utan försvar. Tro't den som vill.</p><p style="text-align: center;">*</p><p>Jag avrundar de här två avsnitten med en evig sanning: Det finns inga vapen som kan mäta sig med de inbillade. De mest kända ”inbillningsvapnen” är andra världskrigets tyska undervapen, <i>Wunderwaffen</i>. Den regimen använde dem för att gjuta mod i det egna folket och skräck i fienden, som en enkel och billig besvärjelse. Inte för att alla var ren luft. Många <i>Wunderwaffen</i> var konstruktioner på utvecklingsstadiet som inte hade en chans att komma i närheten av fältet innan kriget tog slut, eller rena idéer som inte hade en chans att komma i närheten av att utvecklas. Men även under andra krig har inbillningsvapen förekommit, som medveten propaganda eller så bara för att, ja, det är så folk tänker. USA lanserade inte B-70 som ett inbillningsvapen, lika lite som Sovjet tänkte ut MiG-25 eller M-4 som propaganda och <i>Wunderwaffen</i>. Men ändå lyckades båda lura fienden. De fick dem att göra saker som de annars inte skulle ha gjort – liksom att inte göra saker som de annars skulle ha gjort.</p><p style="text-align: center;">*</p><p>Det här var ett avsnitt av Faktoidpodden. Jag som pratat heter Peter Olausson. Vi hörs!</p><p></p></blockquote><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-88622535756173430332023-09-30T14:34:00.006+02:002023-09-30T17:17:29.660+02:00Detox, kvack nr 1<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRhZzNLshTNIpMQ8oR2Tu9jgnbla1F3Inr6hf78-XCWB6A6he2z4mfuxDpEd24Vq89o4GhhBa49xLJCf1TbhHWOT2h0jJG6MM3pE1DUKLVY317dfHDRwRpKyXVqkkQj7VrSPklrgMn7TwgAM0F8nGpuLSsXttK-sS70Rfgr24gBY8yV0BjDv_g/s700/8TXRyURL.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRhZzNLshTNIpMQ8oR2Tu9jgnbla1F3Inr6hf78-XCWB6A6he2z4mfuxDpEd24Vq89o4GhhBa49xLJCf1TbhHWOT2h0jJG6MM3pE1DUKLVY317dfHDRwRpKyXVqkkQj7VrSPklrgMn7TwgAM0F8nGpuLSsXttK-sS70Rfgr24gBY8yV0BjDv_g/s320/8TXRyURL.jpg" width="274" /></a></div><p><i>Anfang stor som en korv med brö</i></p><p></p><blockquote><p>Peter Olausson har gjort det till sitt kall att avslöja ”försanthålla osanningar” och pseudovetenskap. På bloggen Faktoider har han avhandlat allt från <a href="https://faktoider.blogspot.com/2023/08/pippi-pa-franska.html" target="_blank">felaktigheter i den franska översättningen av Pippi Långstrump</a> till missuppfattningen att <a href="https://faktoider.blogspot.com/2022/10/att-lara-sin-kropp-att-fa-missfall.html" target="_blank">aborter ”lär” kroppen att få missfall</a>. När han för två år sedan samlade sin kunskap i en bok döpte han den till <i>Kvacksalveri – från blodiglar til detox</i>. Att just detox nämns i titeln är ingen slump.</p><p>- Jag skulle säga att detox är världens vanligaste kvacksalveri, säger han.</p></blockquote><p></p><p>- Madelene Pollnow, <a href="https://magasinetfilter.se/perspektiv/detox-bluff/" target="_blank">Avgifta på låtsas</a> [smakprovs-vägg], <i>Magasinet Filter</i>, nr 94 oktober/november 2023</p><p>Som författare vill man bli köpt, läst och uppmärksammad. Och är det något tillfälle då det smäller ännu lite högre än annars att bli köpt, läst och uppmärksammad, så är det under Skandinaviens största uppmärksamhetsfestival. Att få med några <i>soundbites</i> i en artikel i magasinet <i>Filter</i> är finfint när som helst; att få inleda en <i>feature</i> (den artikel som främst uppmärksammas på omslaget) under bokmässan är riktigt trevligt. Men så blev det.</p><p>Madelene Pollnows text om detox är rejäl, matig och näringsrik. Men så är den också tryckt i <i>Filter</i>, ett magasin jag har stort förtroende för. (Det enda undantaget är chefred. Göranssons svaghet för Ryssland, men så länge det inte påverkar resten av innehållet kan åtminstone jag bortse ifrån det. Som när han skällde ut SVT, SR, de stora dagstidningarna, Svenska journalistförbundet, Reportrar utan gränser och Stora journalistprisets jury efter noter, när de lät sig luras av enfaldiga konspirationsteorier rörande <i>Estonia</i>.)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKprSGV1SDYPizP2uM2L_nxQHVlb2AqoqTGJ_8v0S-Udp3GfDYiJfr6M09LGJHT17wAuwabSICY-yCeD2gb-IhK7FOota0AFsczr9lyu75N7Xr1WgOxgbam8VI9Sh9UJSidh9avFal8Q_ROCf9qJkJPDlIL2SNwJ00uIIVWKUvLISOF5kXy2v_/s720/382994937_803890111743983_5692038539881129425_n.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="506" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKprSGV1SDYPizP2uM2L_nxQHVlb2AqoqTGJ_8v0S-Udp3GfDYiJfr6M09LGJHT17wAuwabSICY-yCeD2gb-IhK7FOota0AFsczr9lyu75N7Xr1WgOxgbam8VI9Sh9UJSidh9avFal8Q_ROCf9qJkJPDlIL2SNwJ00uIIVWKUvLISOF5kXy2v_/s320/382994937_803890111743983_5692038539881129425_n.jpg" width="225" /></a></div><p><i>Mia Nilsson stod för omslag och detox-artikelns illustrationer</i></p><p>Då kan det rentav vara värt att artikeln inleds med ett fel. Men i en sådan kontext att den åtminstone kvartsvakne läsaren kan känna att nä här är någonting konstigt. När det står (ovan) att jag ”för två år sedan samlade [min] kunskap i en bok” kan man få intrycket att <i>Kvack!</i> är ett försök att sätta <i>allt</i> på pränt. Men redan Pippi Långstrump-exemplet visar att jag ägnar mig åt annat än medicin och ”omedicin”. Formuleringen fanns heller inte med i de korta utdrag jag fick kontrolläsa innan artikel sattes i tryck, där stod bara ”För två år sedan utkom hans bok …”.</p><p>Om det är något jag lärt mig genom åren, så är det att det bara finns ett säkert sätt att slippa fel och feltolkningar över huvud taget, och det är att inte göra något alls.</p><p>Förresten kommer Pollnow (och Göransson) till bokmässan. Programpunkten heter <b>Granskning av detoxfenomenet</b> och äger rum i föreningen VoF:s monter D02:40, söndag den 1 oktober kl 12:00–12:30. Den ska jag gå på. För att sedan gå till min enda mässpunkt för i år – inte som förr precis. Den heter <b>Signering</b> och är just det. Äger rum i förlaget Ordalagets monter B03:60 söndag 1 oktober kl 13:00–13:30. Är du där då, passa på att köpa <i>Kvack!</i> och/eller <i>Sveriges historia</i> (nytryck!), få dem signerade, och kanske prata lite strunt eller klokt med undertecknad upphovsman.</p><p><br /></p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-57478800929881381622023-09-29T07:35:00.002+02:002023-09-30T02:08:40.274+02:00Bokmässan faktoid-citerar Churchill<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrjKDCXEZdjBR0el9u20jM-8ER7n-Su7tvy655sheokeKPW7Inkxe6yxcVvcEHfkk0uRxlyp0jJHz025ve1hyHI-5pch1X2oK-Kjy2SrXNB19y8NVONC0VvfLPKqzMhfy3PVTGQcwe5DkIzLdZsSd7QEwid_edo2yD4zww-fBGP3tOTqfLfHVP/s512/Bokma%CC%88ssan%20faktoid-citerar%20Churchill%202023.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="285" data-original-width="512" height="178" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrjKDCXEZdjBR0el9u20jM-8ER7n-Su7tvy655sheokeKPW7Inkxe6yxcVvcEHfkk0uRxlyp0jJHz025ve1hyHI-5pch1X2oK-Kjy2SrXNB19y8NVONC0VvfLPKqzMhfy3PVTGQcwe5DkIzLdZsSd7QEwid_edo2yD4zww-fBGP3tOTqfLfHVP/s320/Bokma%CC%88ssan%20faktoid-citerar%20Churchill%202023.jpg" width="320" /></a></div><blockquote><p><b>Värt att kämpa för</b></p><p>Det sägs att Winston Churchill under andra världskriget ombads att skära i kulturbudgeten för att stärka försvaret. Premiärministerns svar: Vad slåss vi i så fall för?</p><p>Mycket talar för att den välspridda anekdoten är en faktoid, men kanske har den återgivits så många gånger eftersom den så effektivt visar hur absurt det är att ställa kulturen mot andra samhälleliga behov. </p></blockquote><p></p><p>- Mässansvarig Frida Edman och programchefen Oskar Enström i ledaren i <a href="https://bokmassan.se/uploads/2023/09/bokmassan-masstidning2023-lo.pdf" target="_blank">programmet för Bokmässan 2023</a> [PDF]</p><p>Så där ska det se ut. Bra citat ska användas, men utan att bära falsk vittnesbörd mot sin nästa. För yttrandet är verkligen inget som Churchill skrivit eller sagt. Men det är något som många <i>vill</i> att han ska ha sagt, och det passar in på den bild många har av honom som klok och fyndig.</p><p>När företrädaren för ”The Churchill Project” – den officiella biografin som även hanterar källmaterial – fick frågan (från Snopes, som vet att nyttja goda källor) så svarade han att de i de 15 miljoner ord från tal, essäer, brev, artiklar, böcker m.m. som de har tillgång till så finns det inte i någon form som går att känna igen. Bevisbördan ligger därmed på den som menar att det finns där, i någon form som går att känna igen.</p><p>Däremot har Churchill varit inne på ämnet, såväl under andra världskriget som vid andra tillfället. Mr Langworth väljer att återge följande stycke, väl värt att läsas i sin helhet. Det har inte den snärtiga kvalité vi vill ha hos citat, för att inte tala om memer. Men det är inte sämre för det. Man påminns om att nobelpriset i litteratur 1953 inte gavs som en sorts förtäckt krigspris (även om sådant naturligtvis kan ha spelat in), utan att han verkligen hade hand med ord.</p><p></p><blockquote>The Prime Minister [Neville Chamberlain], who spoke with so much feeling and thought on this subject, has reminded us of the old saying that it is by art man gets nearest to the angels and farthest from the animals. Indeed it is a pregnant thought. Here you have a man with a brush and palette. With a dozen blobs of pigment he makes a certain pattern on one or two square yards of canvas, and something is created which carries its shining message of inspiration not only to all who are living with him on the world, but across hundreds of years to generations unborn. It lights the path and links the thought of one generation with another, and in the realm of price holds its own in intrinsic value with an ingot of gold. Evidently we are in the presence of a mystery which strikes down to the deepest foundations of human genius and of human glory. Ill fares the race which fails to salute the arts with the reverence and delight which are their due.</blockquote><p></p><p>- Ur ett tal Winston Churchill höll inför Royal Academy, 30 april 1938</p><p>Hämtat från Richard M. Langworth: <a href="https://winstonchurchill.hillsdale.edu/the-arts-what-are-we-fighting-for/" target="_blank">The Churchill Project: The Arts: “What are we fighting for”?</a> 3 februari 2017.</p><p>Här kan jag även nämna att min egen offentliga närvaro på mässan utgörs av en halvtimme hos Ordalaget, B03:60, med start kl 13. (Innan dess vill jag nämligen se Madelene Pollnow från magsinet Filter i VoF:s monter D02:40 kl 12.)</p><p>[ Och ja, jag justerar lite i bloggens kronologi här, med ett postdaterat inlägg. Händer inte ofta. ]</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-65772631809346256272023-09-27T13:31:00.004+02:002023-09-30T05:22:29.577+02:00Början på slutet<p>Ännu ett sånt där tråkigt inlägg …</p><p>Det är nu fyra år sedan jag fick min cancerdiagnos. Sen dess har jag avverkat ett antal behandlingar. I våras skrev jag i en <a href="https://faktoider.blogspot.com/2023/05/lagesrapport.html" target="_blank">Lägesrapport</a> hur de relevanta kurerna betats av. Nu skulle jag få en bättre-än-ingenting-kur; man grävde i botten.</p><p>Nu har även den tappat kraft. Tumörer och metastaser har slutat krympa och börjat växa. Då är det dags att avsluta kuren. Och därmed går vården in i ett annat läge.</p><p>Hädanefter får jag så kallad palliativ* vård. Det är vård som inte motarbetar sjukdomen, eftersom man i det aktuella fallet inte känner till någon sådan vård, utan lindrar dess effekter. Med smärtstillande och sånt. Den kallas även ”vård i livets slutskede”, och ni kan räkna ut varför. Visserligen har ordet ”palliativ” använts ända sedan diagnosen först gavs, men det beror på att vårdfolket redan så tidigt förutsåg utvecklingen på sikt. Alla behandlingar jag fått, även de som gett effekt, har varit tillfälliga, och det har de inte gjort någon hemlighet av.</p><p>Där har ni läget. Jag mår inte illa, och får det smärtstillande som behövs. Jag behöver inte ens åka in till sjukhuset, utan minst varje vecka kommer folk hem och tar prover, genomför läkarbesök (det som hittills inneburit att jag besökt läkare, är nu tvärtom), och ser i övrigt till att jag mår bra.</p><p>Bloggen fortsätter, tills den inte längre gör det. Hemsidan kommer att finnas kvar. Jag har ett par färdigskrivna poddavsnitt som väntar på att bli avklarade. Livet går vidare – ett tag till.</p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">* ”Palliativ” kommer från lat. <i>palliatus</i>, ”bemantlad”. Tanken är att man tänker sig att den palliativa vården ”döljer” de värsta besvären.</span></p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-84330084786126962692023-09-23T08:35:00.011+02:002023-09-23T16:59:27.053+02:00Faktoidpodden: Kalla kriget I – Psi bakom järnridån<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtPYmc87rUg4pWVIDzrXcjox5tl8VN7H7nHStkWMKRV8ihE8_34ttkVXBEXjDAIsmpiNvrgsVVS7pZgN1w5iUnqcr-DC6duwy35lWBt9lCh2F1Gq1wWdBrx12Z9DwPv27_0pmdyPkwZvrrz-6I4HaTl7D6XFxxYqe2YLPrv-ETMhgWt2rkJFgx/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtPYmc87rUg4pWVIDzrXcjox5tl8VN7H7nHStkWMKRV8ihE8_34ttkVXBEXjDAIsmpiNvrgsVVS7pZgN1w5iUnqcr-DC6duwy35lWBt9lCh2F1Gq1wWdBrx12Z9DwPv27_0pmdyPkwZvrrz-6I4HaTl7D6XFxxYqe2YLPrv-ETMhgWt2rkJFgx/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div>
<p>Lyssna här: <a href="https://podcasters.spotify.com/pod/show/faktoider/episodes/Faktoidpodden-Kalla-kriget-I--Psi-bakom-jrnridn-e29m03n" target="_blank"><b>Faktoidpodden: Kalla kriget I – Psi bakom järnridån</b></a></p>
<p>Hur en bluff fick Sovjet att tro att USA bedrev parapsykologisk forskning för militärt bruk, varför Sovjet naturligtvis fick börja bedriva parapsykologisk forskning för militärt bruk, varför USA naturligtvis fick börja bedriva parapsykologisk forskning för militärt bruk.</p><p>Eller så här …</p><p>I två avsnitt ska jag nu gå igenom några faktoida episoder från det kalla krigets dagar. I det första ska jag ta upp den besynnerliga historien om ”psi-kapplöpningen”, när man i öst och väst försökte dra nytta av övernaturliga fenomen i ett krig som ofta bedrevs överallt utom just på slagfältet.</p><p>En del material har synts förr här på bloggen (för detta avsnitt noterar jag <a href="https://faktoider.blogspot.com/2023/01/pyramider-och-rakblad.html" target="_blank">Pyramider och rakblad</a>, <a href="https://faktoider.blogspot.com/2017/11/kirlians-lov.html" target="_blank">Kirlians löv</a> och ända från 2013 <a href="https://faktoider.blogspot.com/2013/09/pavlitas-psykotroniska-mojanger.html" target="_blank">Pavlitas psykotroniska mojänger</a>). Men mer än något annat är det en artikel i VoF:s tidning <i>Folkvett</i> 2013-4 som fräschats upp och gjorts podd av. Genom åren har jag gett ut en hel del i en kanal men inte andra. Så varför inte återpublicera för en delvis ny och (förhoppningsvis) större publik? Lite som bloggposterna som blivit tidningsartiklar eller bokkapitel, och så vidare …</p><p></p><blockquote><p>Faktoider trivs olika bra i olika miljöer. Som när stora värden står på spel, när nervositeten är stor och osäkerheten större; då frodas faktoiderna. Av det förstår man att de trivs bättre i krig än i fred. Vilket vi ju tyvärr kan se idag. Och de krigen kan vara såväl varma som kalla. Under det kalla kriget cirkulerade också en hel genre med myter, i öst och i väst. Jag ska ta upp några av dem här i podden, två avsnitt blev det faktiskt. I detta första avsnitt ska det handla om när den militära sektorn ett tag intresserade sig för den godtrogna branschen, som jag kallar den: parapsykologi, new age, slagrutor och liknande. För att den berättelsen ska komma till sin rätt, så ska jag börja med det kalla krigets början, med fokus på teknik; vapenteknik och relaterat.</p><p>Så vi går till 1945. Atombomber över Japan gör slut på det andra världskriget – och vad ska komma sedan? Redan nu kan man ana det kalla kriget. Från första början insåg de allra flesta att Sovjet förr eller senare skulle skaffa sig en atombomb, på ett eller annat sätt. Att det bara tog fyra år blev en överraskning. I USA snabbade man då på arbetet med nästa bomb, vätebomben. Den var inte bara mycket kraftigare än de tidigare atombomberna – som om de inte var förödande så det räckte – utan kunde dessutom bli långt mycket kraftigare ändå. Av fysiska orsaker kan bomber gjorda på uran eller plutonium inte bli hur kraftfulla som helst. Bomber som använder väte har inga sådana begränsningar; där behöver man bara förhålla sig till vad som är praktiskt och politiskt möjligt. Den tekniken stod klar 1952. Nu var USA världens första kärnvapenmakt med vätebomber. Döm om världens förvåning, och chocken i USA, när Sovjet redan året därpå, inte ens tolv månader senare, sprängde sin första vätebomb. I vilken mån de sovjetiska kärnvapenprogrammen byggde på spioneri respektive eget arbete är ingen enkel fråga. Men 1952 var det en enkel fråga: Då togs det som en självklarhet att ryssarna kopierat amerikanerna rätt av.</p><p>Det är i det perspektivet man ska se reaktionerna när jorden i oktober 1957 fick sin första konstgjorda satellit. Världens förundran inför mänsklighetens första steg ut i världsrymden överträffades av förvåningen över att det var Sovjetunionen som tog det. Den här gången apade man uppenbarligen inte efter USA. Man var <i>först</i>. Och även om många inte tänker på det idag, så var de militära tillämpningarna det allra första många tänkte på 1957: Om Sovjet kan skicka en grunka runt jorden, som obekymrat passerar över såväl Moskva som Peking, London och Washington – vad hindrar dem då från att skicka en atombomb samma väg?</p><p>De kommande månaderna blev sannerligen inte bättre, ur västvärldens perspektiv då. Många hade trott och hoppats på att sputniken var en sorts lyckträff, en enstaka insats som kommunisterna inte skulle göra om i det första. Men redan månaden därpå skickade de upp ännu en satellit! Den var därtill betydligt större och mer avancerad; och som om det inte räckte hade den en levande varelse ombord. Sovjet tog ännu en vinst i rymdkapplöpningen; de hade ännu en gång slagit USA på fingrarna.</p><p>I december var det så dags för USA att skicka upp sin första satellit. Den var betydligt mindre än Sputnik, vilket motiverade öknamnet ”Grapefruitnik”. Och så, efter en rad uppskjutningar – hö hö – lyfte så äntligen raketen … För att efter en dryg meter tappa kraft, falla ner och explodera. Vilket motiverade öknamnet ”Kaputnik”. Förödmjukelsen var fullkomlig.</p><p>Så småningom fick ju USA rutin på sina satelliter. Men våren 1961 var det dags igen: Den första människan i rymden var inte en astronaut utan en kosmonaut. Och när USA kort därpå skickade upp sin första astronaut gjorde han inte ens ett varv, som Gagarin, utan skickades ut i en mycket kortare kastbana över Atlanten. Det var plågsamt tydligt vilka som ledde och vilka som haltade efter.</p><p>Det är svårt att föreställa sig vilket intryck detta gjorde, särskilt i USA, och vad som skulle kunna göra ett motsvarande intryck idag. I USA hade fienden förknippats med primitiv teknik och dåliga kopior. Nu hade Sovjet, plötsligt och oväntat, gjort flera historiska genombrott inom ett område som var avancerat, militärt – för det verkliga syftet med raketforskningen var ju inte att åka till månen utan att ta fram kärnvapenbärande missiler – och som dittills inte fått så värst mycket uppmärksamhet. Man hade även vunnit prestige. Och det ska sägas, att i det kalla kriget kunde prestige vara minst lika viktigt som konkreta framsteg.</p><p>Det var så scenen såg ut när John F. Kennedy 1961 förklarade att man innan årtiondet var slut skulle ha satt en amerikan på månen. Det var den energin som drev rymdkapplöpningen. Det var först i och med månlandningen 1969 som USA kunde känna att man verkligen lyckats ge igen. Och nu har jag kommit fram till det som det här avsnittet egentligen ska handla om.</p><p>För året därpå, 1970, kom en bok som fick många att minnas rymdkapplöpningens inledning. Kopplingen var given och gjordes ideligen, i bokens text, i recensioner och artiklar. Baksidestexten på den svenska utgåvan sammanfattade det i tre ord: ”Ryssarna kom först!” Jaha … Vad var de först med den här gången?</p><p>I väst hade man länge kunnat läsa om udda företeelser öster om järnridån. En del av dem kunde klassas som parapsykologiska. Några väckte lite uppmärksamhet, men inte mer. Ofta gick tankarna till förmågor som Rasputin eller Blavatsky. Rysk ockultism förknippades snarare med det gamla tsardömet än den moderna kommunismen. Den hörde medeltiden till, inte framtiden.</p><p>Men 1970 avslöjades i ett slag en hel värld av parapsykologisk forskning. Kommunisterna hade åter visat sig vara världsledande inom ett fält som man i väst behandlat nedlåtande, om alls. För bakom järnridån, ser ni, där togs denna nya vetenskap på allvar. Där fick den resurser och status, där ägnade sig namnkunniga forskare åt den i ambitiösa projekt på ansedda institutioner. Och vilka resultat man fick! Tiden var mogen – vilken dag som helst kunde nästa ”sputnik” kungöras. Och denna gång skulle nyheten vara av en så världshistorisk magnitud att alla andra framsteg skulle blekna. Kanske skulle det vara det viktigaste vetenskapliga genombrottet någonsin. Det kunde mycket väl ha militär betydelse. Och det skulle ske på fel sida av järnridån.</p></blockquote><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp-WHiK_R12ZjSYRrCWopgOfY1GWtl-lK8WPLvyKK2QivSU9Z9er3GHV5i4cqFbZebvLbba92vwz8AO4VUs_F_mxmc7O66ixP9i3ESSDBX2Kem29cXaCvKbQZUZvOw23aZvisp3UJn61oXiCbIX4w-i_rDO3negAYcZ1XSQycuzu1rkyFqrEqI/s500/pdbtic.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="303" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp-WHiK_R12ZjSYRrCWopgOfY1GWtl-lK8WPLvyKK2QivSU9Z9er3GHV5i4cqFbZebvLbba92vwz8AO4VUs_F_mxmc7O66ixP9i3ESSDBX2Kem29cXaCvKbQZUZvOw23aZvisp3UJn61oXiCbIX4w-i_rDO3negAYcZ1XSQycuzu1rkyFqrEqI/s320/pdbtic.jpg" width="194" /></a></div><p></p><p></p><div style="text-align: center;"><i>Ivan T. Sanderson var en välkänd gök som gjorde många<br />insatser </i><i>i knasbranschen. Vilka som var ärliga misstag och<br />vilka som var </i><i>förvillande med flit är kanske omöjligt att avgöra.</i></div><p></p><blockquote><p>Boken där man kunde läsa om allt detta hette <i>PSI – Psykiska upptäckter bakom Järnridån</i>. [original: <i>Psychic Discoveries Behind the Iron Curtain</i> ]. Den skrevs av Sheila Ostrander och Lynn Schroeder. Sommaren 1968 hade de rest runt i Sovjet, Bulgarien och Tjeckoslovakien. Där de besökt den första årliga parapsykologiska konferensen i Moskva, träffat mängder med intressanta människor, och hört talas om fantastiska ting. Vi får kortfattade men upphetsade och förväntansfulla beskrivningar av en mängd studier och anekdoter. Det är såväl gamla väldokumenterade experiment, så beskrivs de åtminstone, som spännande nyheter. Till de senare hör paret Kirlians färggranna bilder av ”auran”, eller vad det nu är, och de mystiska krafterna i pyramider för hemmabruk. Dessa är även exempel på idéer som här presenteras för västvärlden för första gången. Jag ska därför beskriva dem lite närmare.</p><p></p><blockquote><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2wt6NOWv_wbnFKaz4ojTt3uyJdqw_IPLE_1aP0e4Oi0IdDIzLhRu5xf7MwOr5_mEMf1LLwQk0MvYUu_lKpirm9Zxee7Wn-9ePxVWV9GL9Zmb9gyK64xjn4rAbmMg6FrLjqN49iRcH-JWKH2cQmKXpGb4wQgHhROX1XOGtfEBEWNG3I7cuvIy4/s655/Pyradome.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="457" data-original-width="655" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2wt6NOWv_wbnFKaz4ojTt3uyJdqw_IPLE_1aP0e4Oi0IdDIzLhRu5xf7MwOr5_mEMf1LLwQk0MvYUu_lKpirm9Zxee7Wn-9ePxVWV9GL9Zmb9gyK64xjn4rAbmMg6FrLjqN49iRcH-JWKH2cQmKXpGb4wQgHhROX1XOGtfEBEWNG3I7cuvIy4/s320/Pyradome.jpg" width="320" /></a></div><p></p></blockquote></blockquote><blockquote><blockquote><p><i>”When your friends are so amazing you all wear pyramid technology around town, to the post office and out to lunch. :-) Change to world [sic], do what feels right for you! @pyradyne we love you!” – Instagram-hyllning av modern pyramid-byggare. Pyradynes The Pyradome™ kostar för övrigt $199/styck.</i></p></blockquote><p></p><p>Den mest kända grejen i det här avsnittet, eller åtminstone minst okända, är kanske den om <b>pyramidens undergörande förmågor</b>. Den gick ut på att Cheopspyramiden, den största egyptiska pyramiden, fått underbara egenskaper enbart genom sin form. Om man tillverkar en modell med rätt proportioner, oavsett storlek och material, ja, då kan man verkligen få se underbara ting. Det sades att färskvaror som placeras i en sådan pyramid får mycket längre hållbarhet. Om man sätter ett uttjänat rakblad i pyramiden, så får det skärpan åter. Och pyramidala hattar sägs vara bra för lite av varje: Pigga upp, balansera chakran och energier, underlätta meditation, eller vad man nu kommit fram till. Ofta förekommer påståenden om orgon, den mystiska livskraft som uppfanns, eller vad säger jag! jag menar upptäcktes av Wilhelm Reich – alltså en kombination av två läror som var som störst på 1970- och 1980-talen.</p><p>En särskilt intressant detalj, tycker jag, är påståendet om rakbladen. De säger mer om pyramidlärans ursprung än man som västerlänning kan ana. I den sovjetiska planekonomin prioriterades militär produktion framför civil. Kvalitetsstål, sådant som man vill ha i rakblad, gick i första hand till militära prylar. Det innebar att rakblad med lite kvalité var svåråtkomliga och dyrbara. I väst var kvalitetsrakblad billiga och fanns överallt, där var skärpning av rakblad en kuriositet. I Sovjet, där rostiga Нева var en del av mången mans vardag, så var metoden tvärtom högst värdefull och användbar. Om den hade fungerat, vill säga. Som argument för att sälja in pyramidmodeller hos den målgruppen var det på pricken.</p><p>De här pyramidmodellerna har som sagt sin storhetstid långt bakom sig, men de förekommer fortfarande på sina håll. Och även bland de som tror på dem är det nog få som vet att idén kommer från Sovjet.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCuuxaTFtPrfID1LDFmVciM8hEa9XNsiT81ogUkAS8QAsjt2ZAb-VH4Uub4rFJ1MFEEWBzsAv-AghPC5YjPtdYwGifHTymrRl3QS4OpPc4SZNC5hUWf5E1v2-ZliX6N5oTDG7PT5sMAwrHnFJ7C9OO7ppQ8qaoAo_ebgocyCFFNeKhL9cACqrZ/s475/Kirlian_coins.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="386" data-original-width="475" height="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCuuxaTFtPrfID1LDFmVciM8hEa9XNsiT81ogUkAS8QAsjt2ZAb-VH4Uub4rFJ1MFEEWBzsAv-AghPC5YjPtdYwGifHTymrRl3QS4OpPc4SZNC5hUWf5E1v2-ZliX6N5oTDG7PT5sMAwrHnFJ7C9OO7ppQ8qaoAo_ebgocyCFFNeKhL9cACqrZ/s320/Kirlian_coins.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Kirlian-fotograferade mynt</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Den andra pseudoläran jag ska ta upp lite närmare rör <b>Kirlianfotografier</b>. Dem hör man sällan talas om nu för tiden. Möjligen som så kallad aurafotografering, men sedan rätt länge avser det begreppet absolut oftast en helt annan teknik, som är mycket enklare och snabbare men som ger tråkigare resultat. Riktiga kirlianfotografier var länge en stapelvara i den godtrogna branschen. För att ta sådana används ingen kamera utan man lägger det som ska fotograferas direkt på filmen. Sedan kopplas föremålet till en strömkälla, med hög spänning och hög frekvens. Det hela får ligga så en stund. När man sedan framkallar fotografiet syns inte mycket av själva föremålet, men desto mer av dess kontur, återgiven på ett färgsprakande och karakteristiskt sätt. Så som många tänker sig ”auran”.</p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxdyf1Jg-2pgnlJZxt7mUbmtI4x4d_K3EMGvmZHjHRIX4VRWYsIgUzY2YgbwltNcWGxhQA_wUJ2Q_c7k64l8DFVSOzHVnLJZ3aqMjAsImrGAx-dszC4j0mW76m15t0RSoBD6wGKkODXTRstxLFy5caF0nBIaSlSosRreKZGr5_eMPD02eC8kFX/s574/Kirlian-Hubacher.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="574" data-original-width="450" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxdyf1Jg-2pgnlJZxt7mUbmtI4x4d_K3EMGvmZHjHRIX4VRWYsIgUzY2YgbwltNcWGxhQA_wUJ2Q_c7k64l8DFVSOzHVnLJZ3aqMjAsImrGAx-dszC4j0mW76m15t0RSoBD6wGKkODXTRstxLFy5caF0nBIaSlSosRreKZGr5_eMPD02eC8kFX/s320/Kirlian-Hubacher.jpg" width="251" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Illustration ur Hubacher, ”The Phantom Leaf Effect:<br />A Replication, Part 1”, </i>The Journal of Alternative and<br />Complementary Medicine<i> vol 21, nr 2 (februari 2015)</i> </p><blockquote><p>Bilderna är ofta dramatiska och dekorativa, vilket avgjort bidrog till dess popularitet. Men den främsta anledningen till att kirlianfotografering blev en grej utgörs av den så kallade fantomeffekten. Så här går det till: Först kirlianfotograferar man något lämpligt föremål, till exempel ett löv. Man får fram en bild där lövets kontur och ådring tydligt framgår. Inget märkvärdigt så långt. Sedan skär man bort en bit av lövet. Och så fotograferar man det igen. Och får fram en bild på lövet, där den bortskurna bitens aura <i>fortfarade syns!</i> Hur go e den? </p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2wAfS5rz_Ecu4uBgbPUQdfXtT5qc2NsIQ8cRlC2wPrVU8RYvdKmoGvVVcOgWwvEehrUFbX77kVq_Sdriqq0hC9FM-Ugr0wF0FWwNK-bgqLXyI0uNv4BPSLLVR4iV9M7In-v8ABFe_ngIYl40np7N3thGW-AxumgyOerhESq9kYi69Ko8sL5RY/s320/kirlian.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="320" data-original-width="310" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2wAfS5rz_Ecu4uBgbPUQdfXtT5qc2NsIQ8cRlC2wPrVU8RYvdKmoGvVVcOgWwvEehrUFbX77kVq_Sdriqq0hC9FM-Ugr0wF0FWwNK-bgqLXyI0uNv4BPSLLVR4iV9M7In-v8ABFe_ngIYl40np7N3thGW-AxumgyOerhESq9kYi69Ko8sL5RY/s1600/kirlian.jpg" width="310" /></a></div><blockquote><p>Det, menade många, visade att Kirlianfotografiet registrerade auran eller själen, och därmed var ett bevis för att livet är något mer än kroppen, oavsett om denna utgörs av ett löv eller en människa.</p><p></p><p>De som överväldigades av fantomeffekten var, som så ofta, så överväldigade att de sällan letade efter andra förklaringar. Som den här: När man lägger lövet på glasskivan, så kommer lite fukt från det att avsätta sig på glaset. Sedan skär man bort en bit av lövet, utan att flytta på det. Fukten finns kvar med opåverkad form, och kommer att synas på nästa bild. Där har ni förklaringen till Kirlianfotograferingens fantomeffekt, och dess avgjort största <i>claim to fame</i>.</p><p>Att man, så att säga, kan fotografera med elektricitet istället för ljus upptäcktes rätt tidigt. Just den här tekniken utvecklades av Semjon och Valentina Kirlian, som bodde i ryska Krasnodar. De började med det här redan 1939, och tjugo år senare tyckte de att de kommit fram till något som var värt att rapportera. Jag vet inte hur stor grej det här var i Sovjet på sin tid, men utanför järnridån var det fullkomligt okänt. Fram till 1970 då, och Ostrander & Schroeders bok.</p><p>Pyramider och aurafotografering – där har vi två fantastiska ting som västvärlden fick reda på genom denna bok. Men den innehåller mycket, mycket mer. Som de lyckade telepatiska övningarna på långa avstånd som tydligen var rutin, kosmonauterna som tränades i telepati och prekognition, astrologisk födelsekontroll, statlig healing … Gränsen för det orimliga flyttas längre och längre fram. Vi får höra om mediet som fick bacillerna att avslöja vad de hette, Hitlers anor från Atlantis, konstklassen där Rafael reinkarnerats i inte mindre än fyra elever, eller min favorit: ”Studiet av en man som använder psykokinesi för att förflytta en cigarrett vertikalt i ett glas, men bara när han är full”.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzv61nxZHDb_s6RFUVZ-02_d9gyeoxBzP4yYyoy8DG1kSvLS07EaGFUsrrZ6qqeBSXgBJEBUrwqQxOoyXKOvKlIxGHVa6TSIPCTLg8Sm_X6dOhrql2AArHS9cN6HfD66GrfghkX94qyt_nsKVQbuxOVzuntkhfMCYJcKlj0q0ckGQETcq-ACki/s1320/Rafael%20x%204.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="1320" height="109" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzv61nxZHDb_s6RFUVZ-02_d9gyeoxBzP4yYyoy8DG1kSvLS07EaGFUsrrZ6qqeBSXgBJEBUrwqQxOoyXKOvKlIxGHVa6TSIPCTLg8Sm_X6dOhrql2AArHS9cN6HfD66GrfghkX94qyt_nsKVQbuxOVzuntkhfMCYJcKlj0q0ckGQETcq-ACki/s320/Rafael%20x%204.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Klassfoto</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Här känner jag något märkligt. Knasigheterna förstör inte boken för mig, utan får snarare allt annat att verka lite trovärdigare. För jämfört med fyrdubbla Rafael verkar exempelvis telepati tråkig, vardaglig och därmed troligare. Och även när man hittar sådana befängda exempel så kan stora mängder av påståenden ha en vagt övertygande effekt genom sin blotta mängd. Ju fler uppgifter man läser, och här är de hundratals, desto svårare blir det att tänka sig att <i>alla</i> skulle bero på slarv eller fusk. Och om så bara en av tio skulle stämma, eller en av tjugo – vore inte redan det en revolution? Att kvantitet kan övertrumfa kvalitet är ett gammalt grepp, medvetet eller ej. Det som särskiljer denna samling är att den beskriver läget i ett område som inte bara var förborgat och fientligt, utan som även hade överraskat världen helt nyligen. Man kan säga att Sovjet passade parapsykologerna i väst på ungefär samma sätt som exempelvis Tibet passat deras föregångare: Ett mystiskt och svåråtkomligt område dit man kunde förlägga diverse underverk och fantasier. Och i öst kunde man på samma sätt förlägga underverk i väst …</p><p>Järnridån blev pseudovetenskapens resonansbotten: Troende på ömse sidor spred och förstärkte varandras rykten tills även den någorlunda skeptiske betraktaren kunde börja vackla. När det kom så många och övertygande uppgifter från olika håll så måste det väl ligga åtminstone ett korn av sanning i åtminstone några av dem? Bevisbördan flyttades från den troende till skeptikern. I det kalla krigets paranoida skuggvärld krävdes en stark övertygelse om fenomenens icke-existens för att kunna stå emot. Och det var än svårare att övertyga andra.</p><p>Det fanns visserligen rykten som även de öppensinnade kunde finna lite väl hårdsmälta. Men när bara de allra mest ogenerade påståendena bemöttes med sådan skepticism, så gällde det omvända för de mindre iögonenfallande uppgifterna.</p><p>Ett talande exempel är en demonstration som, får vi veta, utförts så ofta och träffsäkert att det inte bara gått rutin utan rentav slentrian i, som de formulerar det, ”ryssarnas mest beprövade och fulländade bidrag till den internationella parapsykologin”: den telepatiska knockouten, förmågan att på avstånd, eller stort avstånd, försänka någon i hypnotisk sömn. Företeelsen hade upptäckts på 1920-talet, för att sedan utforskas och finslipas under Stalins tid, som för den sovjetiska parapsykologin var mörka år – jag ska återkomma till detta. Så småningom hade den 1960 lanseras på bred front av Leonard Vasiljev. Som knockouten beskrivs av Ostrander och Schroeder är effekten omedelbar och högst konkret: offret faller ögonblickligen i sömn, ”mitt i ett steg”. När man kontrollerar med Vasiljevs publicerade studier är skillnaderna så stora att det är svårt att tro att det är samma studier som beskrivs. Hans försökspersoner föll i sömn på si och så många minuter, eller si och så många minuter fortare än de i kontrollgruppen som inte utsatts för telepatisk hypnos. Men ryktesvägen kunde en aningen uppsnabbad insomning bli till en hård och omedelbar ”knockout”. Vad det hela <i>egentligen</i> var frågan om är naturligtvis en helt annan fråga.</p><p><span style="text-align: center;"></span></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_cmEtZpNgRAwijmbVtgGKxnVIHLbXih4xADsVvLC2NJJSzEqLCyw3DiiL6y7q7qDUdOVq467iGWYKbZFt88O2E3tlY_Oeevm-2aY5wYUw_qhzyvgmGKbkEXy49zygWjfH6rk7o-oqR81FurqoLzeFRtI5HzFvZLNRh6tRDW1CxRXbTUE1m0k4/s616/NK-EN.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="616" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_cmEtZpNgRAwijmbVtgGKxnVIHLbXih4xADsVvLC2NJJSzEqLCyw3DiiL6y7q7qDUdOVq467iGWYKbZFt88O2E3tlY_Oeevm-2aY5wYUw_qhzyvgmGKbkEXy49zygWjfH6rk7o-oqR81FurqoLzeFRtI5HzFvZLNRh6tRDW1CxRXbTUE1m0k4/s320/NK-EN.jpg" width="249" /></a></div><p><i>Demonstration av telekinesi – Bredvid Edward Naumov, nämnd längre fram</i></p></blockquote><i></i><p>En stjärna man gjorde en stor affär av hette Nina Kulagina. I tv visade man svartvita filmsnuttar där hon sitter vid ett bord och utövar telekinesi, konsten att flytta saker och ting på avstånd med psykisk energi. Till exempel förde hon händerna över en kompass, varpå nålen började snurra vilt. Detta presenterades inte som ett slitet exempel på tricksande, utan som ett värdefullt utsmugglat prov på den avancerade och påkostade mystiska forskningen i Sovjet.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7ChGK5fxKvyRZV-UL_kVhIvFVl3wgPFDX3vYFprWmmiWUuDGiSvotZpgv5VvtlwEzc-Seni9KI9sNs7JdzJQl2Ats7SBSfvASji5cGK-_Otbo8eTd7ajcPPd2_5YfNlw0DYBCg8KKzfSnZ7Qm0fw951uIhRkedl-OT2G524HzDL-m_zv6ueX0/s1175/Pavlitas%20x4.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="475" data-original-width="1175" height="129" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7ChGK5fxKvyRZV-UL_kVhIvFVl3wgPFDX3vYFprWmmiWUuDGiSvotZpgv5VvtlwEzc-Seni9KI9sNs7JdzJQl2Ats7SBSfvASji5cGK-_Otbo8eTd7ajcPPd2_5YfNlw0DYBCg8KKzfSnZ7Qm0fw951uIhRkedl-OT2G524HzDL-m_zv6ueX0/s320/Pavlitas%20x4.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Några av Pavlitas psykotroniska generatorer</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Ett annat exempel, som icke går att ifrågasätta, betecknas av Ostrander och Schroeder som en av höjdpunkterna på deras parapsykologiska odyssé: Robert Pavlitas ”psykotroniska generatorer”. De utgjordes av egendomligt formade metallföremål; de hade kunnat vara talismaner, modern konst eller kanske ”reservdelar till maskiner som ännu inte fanns”. På något sätt kunde de samla energi och strålning, inte av kända och mätbara slag utan esoteriska, och fokusera dem, med högst påtagliga resultat: De kunde få växter att växa bättre och metallhjul att snurra, de kunde rena vatten och ha ihjäl flugor som flög in i ”kraftfältet”. Tänk om man byggde sådana generatorer tusen eller tiotusen gånger större? Vilka tillämpningar skulle inte sådana kunna få, civila eller militära? Så långt kom man nu aldrig i diskussionen. Ostrander och Schroeder igen: ”Innan vi hann gå närmare in på denna dödsstråle för flugor, anlände fler personer och sällade sig till vår grupp.” – Denna korta mening är typisk och avslöjande, för boken och för ämnet. Alla som lever i en diktatur vet att det inte går att tala med vad som helst med vilka som helst. Om en grupp talar om ett visst ämne, och ”fel” person, eller en okänd person, ansluter till gruppen, så börjar de övriga omedelbart att tala om något annat, utan minsta tvekan eller utbytande av ögonkast eller generad tystnad; sådant som vi naiva västlänningar kan hålla oss med.</p><p>På sådana sätt nådde åtskilliga uppgifter om den parapsykologiska forskningen i öst västvärlden: som rykten, viskningar och skvaller i förtroende. Mer erkänd än så var tydligen inte forskningen, trots allt.</p><p>Att parapsykologin bakom järnridån var föremål för hemlighetsmakeri är visserligen inget märkvärdigt. I Sovjet var det mesta föremål för hemlighetsmakeri, och följaktligen även ryktesspridning. Men hur intressanta är hemligheter som är värdelösa? Kanske alla uppgifterna som spreds i själva verket var desinformation för att skrämma imperialisterna, och få dem att ödsla resurser på värdelös forskning? Vad trodde man egentligen om parapsykologi i Sovjet?</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2stuxDR_VgxNAKXS_-ofCr1DTzVkSc8bAX9fkCMgANDU0Lxkx0I_amiMblCwyFXq9LpzqV-PFSWgFdP8uv7nfdkWGEN9wLR6wdnT8Ka2-XFEgpKmf3HEzF_X_PEVMw-484nxZN1E1CcSJ59dVtzQVbUtPEgQsM38RPxaFMn2UxXUBwBnGMvxL/s800/RossijaLubjanka.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="512" data-original-width="800" height="205" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2stuxDR_VgxNAKXS_-ofCr1DTzVkSc8bAX9fkCMgANDU0Lxkx0I_amiMblCwyFXq9LpzqV-PFSWgFdP8uv7nfdkWGEN9wLR6wdnT8Ka2-XFEgpKmf3HEzF_X_PEVMw-484nxZN1E1CcSJ59dVtzQVbUtPEgQsM38RPxaFMn2UxXUBwBnGMvxL/s320/RossijaLubjanka.jpg" width="320" /></a></div><p><i>1938 rådde den stora terrorn, även kallad jezjovsjtjinan, ry. Ежо́вщина. Här har vi förresten ett försäkringsbolag vid Lubjankatorget i Moskva. Ungefär så här såg byggnaden nog ut även 1938, innan KGB:s högkvarter byggdes ut. Detta är förresten Moskvas högsta byggnad – jodå! – man kan nämligen se Sibirien från källaren …</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Parapsykologi hade bedrivits i såväl tsarens Ryssland som i det unga Sovjet. Under 1920- och 30-talen studerades bland annat hypnos och förmodad telepati med såväl människor som djur. Allt det tog tvärt slut 1938. Då började de ”mörka åren” jag nyss nämnde. Forskningen upphörde, utresetillstånd gavs inte längre till parapsykologiska konferenser, tidningar och rapporter som skickades från utlandet returnerades. Skälet var – vad tror ni? – politiskt.</p><p>Det största problemet för parapsykologiska forskare bakom järnridån var aldrig besvärliga data, vetenskapliga skeptiker, brist på resurser, hånfulla kolleger eller en oförstående omvärld. Deras största problem var politik. Enligt den materialistiska kommunismen är världen enbart fysisk. Det övernaturliga kan, per definition, inte existera. Sådant gränsar till den bannlysta religionen. Liksom andar, själar, liv efter döden och liknande. Och det var ju just sådant som parapsykologin ägnade sig åt, ”en religion utan kors” som Mao hånfullt kallade den. Eller när den Stora sovjetencyklopedin i 1950-talets utgåva beskrev telepati som ”en anti-socialistisk, idealistisk fiktion om människans övernaturliga förmågor”.</p><p>Sådant behöver förvisso inte ha varit det enda skälet till att parapsykologin länge var förbjuden i Sovjet. Men även sedan den åter blivit tillåten så var parapsykologerna angelägna om att hålla sina undersökningar och rapporter politiskt korrekta. Ett exempel är beteckningen ”psykotronik”. Den var konstruerad som ersättning för ”parapsykologi” av just politiska skäl. Inställningarna varierade från land till land, den mest positiva inställningen fanns i Bulgarien, den mest negativa i Östtyskland. Och naturligtvis varierade den även över tid. Och då är vi framme vid den sovjetiska parapsykologins återkomst.</p><p>I januari 1954 inträffade en av det kalla krigets viktigare händelser: USA sjösatte världens första atomubåt, USS <i>Nautilus</i>. För att förklara hur viktig den var behöver jag förklara hur traditionella ubåtar fungerar. I undervattensläge används elmotorer. När deras batterier behöver laddas får man gå upp i övervattensläge, så att man kan köra de luftkrävande dieselgeneratorerna. Ubåtarna var alltså begränsade av tillgången på bränsle och batterikapacitet. När det gäller luften så har man såväl syre på flaska som apparater som renar luften från koldioxid och annat, så det är inget större problem. Men begränsningarna gör att traditionella ubåtar inte kan åka hur långt som helst utan att tanka, och heller inte åka runt i undervattensläge hur länge som helst utan att gå upp till ytan. För Nautilus gällde ingen av dessa regler. Hon hade en kärnreaktor vars bränsle räckte i praktiken hur länge som helst, så hon kunde åka runt i u-läge hur länge som helst.</p><p>Det här gav inte samma propagandavinster som Sputniken, men det var av minst lika stor omedelbar betydelse: Det ritade om den militära kartan. Ingen visste hur man skulle skydda sig mot en atomubåt. För att understryka USA:s övertag, vilket var särskilt viktigt i den rymdålder som just börjat, genomfördes 1958 den första färden till nordpolen under vattnet. Året efter de första sputnikarna var en sådan demonstration talande: USA visade att de inte bara hängde med utan ledde utvecklingen på åtminstone ett område.</p><p><i>Nautilus</i> hade bara två begränsningar. Den ena var tillgången på mat, men man får plats med väldigt mycket mat ombord på en ubåt. Då var det värre med den andra begränsningen, som var kommunikation. Eftersom radiovågor blockeras av vatten fick man gå upp till ytan för att kommunicera, eller åtminstone gå så nära ytan att man kunde skicka upp en antenn så man kunde kommunicera. Och då kunde man avslöjas. Det var en svag punkt i atomubåtens annars så starka rustning. (Det ska sägas att kommunikation med ubåtar än idag är ett problem, som lösts på flera olika sätt. Inget av dem är optimalt.)</p><p>Men tänk om man kunde använda telepati? Så vitt man visste fungerar denna mystiska form av kommunikation oavsett avstånd eller hinder. Om man kunde kommunicera telepatiskt med <i>Nautilus</i> och andra atomubåtar, så skulle man kunna hålla kontakten med dem även när de var i u-läge. Då skulle de bli ännu starkare och farligare. Nu snackar vi verkligen inte om något flum i marginalen: Det skulle fått såväl militära som politiska följder, och förändrat maktbalansen under det kalla kriget.</p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUhijlHGMoOzNW0CAP5CLT_eAjUJGoi9b7hdYO-eyjvpkptIwlkLreVl9YRNlIyiS2qYYAPywLDxZc6ZO6JqDCKmnaxrTp6Rr2gBvWxMdB7iAM7_xrKLFn6zeKWBTu9T-mwVuquS4cA2YWWI528-ZNPI6IY3nsv522H3j3qlOUXkj0avuRUK4O/s589/nautilus%20e%CC%80trange%20plus.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="589" height="217" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUhijlHGMoOzNW0CAP5CLT_eAjUJGoi9b7hdYO-eyjvpkptIwlkLreVl9YRNlIyiS2qYYAPywLDxZc6ZO6JqDCKmnaxrTp6Rr2gBvWxMdB7iAM7_xrKLFn6zeKWBTu9T-mwVuquS4cA2YWWI528-ZNPI6IY3nsv522H3j3qlOUXkj0avuRUK4O/s320/nautilus%20e%CC%80trange%20plus.jpg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i>”Märklig upplevelse ombord på </i>Nautilus<i>” </i><i>– </i>Science et Vie<i>, februari 1960<br />”The Great Nautilus ESP Hoax” – This Week, bilaga i<br /></i>The Washington Sunday Star<i>, 8 september 1963</i></div><blockquote><p>Den etablerade franska populärvetenskapliga tidningen <i>Science et Vie</i>, ”vetenskap och liv”, hade i februarinumret 1960 en artikel där ett sådant experiment beskrevs. En ”sändare” i land hade lyckats överföra tankar till en ”mottagare” ombord på <i>Nautilus</i>. För att citera artikeln: ”Är telepati ett nytt hemligt vapen? Kommer ESP att avgöra framtidens krig?” En som tog emot artikeln med glädje var Vasiljev, den gamle telepatiforskaren. Nu var han sannerligen etablerad, om än inte i telepati då: Han var professor i medicin, medlem i Sovjetiska akademien för medicinska vetenskaper och innehavare av Leninorden. Uppbackad av den franska artikeln berättade Vasiljev öppet om sina lovande resultat tjugofem år tidigare. Han berättade att telepati uppenbarligen var något högst verkligt, något som hörde hemma i den fysiska världen, där även rättrogna materialistiska kommunister kunde studera den. Några år tidigare hade Chrusjtjov inlett rehabiliteringen efter Stalin. Politiska fångar hade strömmat ut ur fängelser, det nyss otänkbara hade blivit tillåtet. Nu var tiden mogen för en parapsykologisk rehabilitering. Och det var hög tid, om man inte skulle bli omsprungna av amerikanerna … Det tog skruv, som Ostrander och Schroeder märkte tio år senare.</p><p>Vid det laget beskrev de skillnaderna mellan parapsykologi, eller ”psi” som man kallade det, i öst och väst i åtta punkter:</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>I väst försöker man fortfarande att statistiskt säkerställa psi. I öst använder man den.</li><li>I öst är psi ett etablerat och ansett fält inom naturvetenskaperna.</li><li>I öst samarbetar specialister från många områden inom psi.</li><li>I väst vet man inte vad som händer i öst. I öst vet man vad som händer i väst.</li><li>I väst är psi statistisk, psykologi och filosofi. I öst är psi fysik.</li><li>I väst publiceras forskning i udda publikationer med få läsare. I öst publiceras artiklar om psi i vanliga vetenskapliga journaler.</li><li>I öst är psi-forskarna entusiastiska, inte skeptiska.</li><li>I väst har psi-forskningen esoteriska motiv. I öst har psi-forskningen världsliga motiv.</li></ol><p></p><p>Om man gillar ”psi” låter det där ju nog så bra. Men som så ofta i Sovjet var utvecklingen allt annat än rak och enkel. Redan under Ostrander och Schroeders korta vistelse fick de indikationer på att inte ta för mycket för givet, ens i psi-forskningens förlovade land: Mitt under den parapsykologisk konferensen i Moskva kom ett nummer av Pravda ut där Nina Kulagina kritiserades öppet. Just sånt som får folk att börja tala om annat. Ostrander och Schroeders främste kontaktperson var en viss Edward K. Naumov, den sovjetiska parapsykologins ambassadör. I mitten av 1970-talet fick han tillbringa ett år i fångläger. Rimligen spelade hans många kontakter med utlänningar en stor roll för den domen, men såväl hans öde som andra exempel på ”tö och frost” kan ha ingått i de oräkneliga maktstriderna mellan olika organisationer, myndigheter, utskott och enskilda som ständigt pågick i den kommunistiska sfären. </p><p>Detta ska understrykas: Om en person eller myndighet uppmuntrade eller kritiserade parapsykologi behövde inte ha mycket att göra med hur de uppfattade företeelserna i sig. Det sades om Sovjet att ”allt är politik” – och det var sannerligen ingen tom klyscha.</p><p>Samtidigt hade föreställningen om den hyllade och prioriterade parapsykologin bakom järnridån redan lett till att man inlett motsvarande arbete i USA, för att inte komma efter i ESP-kapplöpningen.</p><p>Mot slutet av 60-talet hade CIA med flera blivit tillräckligt nyfikna och oroade av utvecklingen för att inleda några forskningsprogram med klärvoajans och <i>remote viewing</i>, det är konsten att sitta på en plats och låta sin själ, eller vad det nu är, studera saker och ting någon helt annanstans. Så kom Ostrander och Schroeders bok hösten 1970 och blev en bestseller. Med tanke på allt det otroliga de fått reda på i detta hemlighetsfulla land, så kunde man fundera på vilka framsteg som de <i>inte</i> fått höra talas om. När de till exempel rapporterade om de 12–13 miljoner rubel som tjugotalet parapsykologiska forskningscentra över hela Sovjet årligen delade på, alltså i öppen finansiering, hur mycket mer borde rimligtvis inte gå till hemlig forskning? Man kan jämföra med en uppgift, källkritiskt högst vansklig men ändå, om att Sputnik-programmet hade gått på 15 miljoner rubel. Rent militära projekt, som utvecklingen av kärnvapen, fick förvisso långt mer, så de där 12–13 miljonerna känns bra lågt i sammanhanget. Hur som helst: Kärnfrågan var vad USA behövde göra för att inte bli hopplöst efter i psi-kapplöpningen.</p><p></p><blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4EMbEeODcrddH867cOfOlLnfdhJvR2ppI9ZWnoTBSVTAGh83b590vCwQa9aTW5Xc7hFFmRUs_PTHyabZQWU5nEaOpxTMuiEKbheQQFHS-yySyqYW1Ei5BhHCjY35-jLUsxaVLzCcLoTjOkAChEBcLNf6QbBlgLbdeZX6IPCeyRqs8G3KJ6ClE/s600/Hopgood%20%E2%80%93%C2%A0PDBTIC.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="331" data-original-width="600" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4EMbEeODcrddH867cOfOlLnfdhJvR2ppI9ZWnoTBSVTAGh83b590vCwQa9aTW5Xc7hFFmRUs_PTHyabZQWU5nEaOpxTMuiEKbheQQFHS-yySyqYW1Ei5BhHCjY35-jLUsxaVLzCcLoTjOkAChEBcLNf6QbBlgLbdeZX6IPCeyRqs8G3KJ6ClE/s320/Hopgood%20%E2%80%93%C2%A0PDBTIC.jpg" width="320" /></a></div><p><i>General Hopgood läser Ostrander & Schroeder – ur </i>The Men Who Stare at Goats<i> (2009)</i></p></blockquote><p><i></i></p><p>Där har vi grunden till Stargate. Stargate var en samling forskningsprogram som från 70-talet finansierades av flera myndigheter i USA för att se om parapsykologiska fenomen kunde få militära tillämpningar. Under flera år lades ett antal dollarmiljoner ner på parapsykologisk forskning med sikte på eventuella militära tillämpningar. Det var experiment med telepati, <i>remote viewing</i> där synska personer satt på ett kontor och försökte att i anden färdas till exempelvis sovjetiska militärbaser och upptäcka saker, världens meste skedböjare Uri Geller fanns med på ett hörn, liksom ännu mer bisarra övningar. Där finns material till ett matigt avsnitt av denna podd … Allt detta beskrivs av Jon Ronson i boken <i>The Men Who Stare at Goats</i> som även blivit en film. Den är värd att se, särskilt om man satt sig in i bakgrunden, med Stargate, First Earth Battalion (eller New Earth Army som den kallas i filmen) med mera.</p><p></p><blockquote><p>Bob Wilton: What other … Powers would you practice?</p><p>Lyn Cassady: Invisibility.</p><p>BW: … Invisibility.</p><p>LC: Yeah. That was level 3.</p></blockquote></blockquote><blockquote><blockquote><p>- <i>The Men Who Stare at Goats</i></p></blockquote><p>Vad som är allra mest otroligt är kanske att spektaklet lades ner först 1995. Och allt detta var USA:s svar på ett inbillat hot från Sovjet, som i sin tur börjat som ett svar på ett inbillat hot från USA … Ibland är vår värld verkligen fantastisk.</p><p>Stargate är en standardingrediens i konspirationsteoriernas än mer fantastiska värld. Där poängen är att projektet skulle ha lyckats långt bättre än vad de ansvariga velat avslöja. Ja, där har ni grundkonceptet.</p><p>Hade Stargate blivit till även utan Ostrander och Schroeders bok? Det är tydligt att boken påverkade beslutsfattare även på högre nivåer. I en rapport från den militära underrättelsetjänsten DIA 1975 nämns att kommunisterna var långt före västvärlden inom parapsykologin. Man nämner ett experiment där kaninungar dödades ombord på en ubåt för att se om deras mor på land påverkades, liksom en enkel apparat från Tjeckoslovakien vars blotta form fokuserade mental energi och som bland annat kunde döda flugor. – Där har vi skvallret från 1968, upphöjt till en nivå där det kunde få folk att ta beslut som de kanske inte skulle ha tagit om de känt till uppgifternas tvivelaktiga härkomst.</p><p>Däremot verkar det helt osannolikt att Stargate skulle ha blivit av om det inte varit för den parapsykologiska våren bakom järnridån, den som inleddes av Vasiljev sedan han läst om experimentet på Nautilus.</p><p>Författaren till en av huvudkällorna för denna artikel hette Martin Ebon. Han trodde på mängder av pseudovetenskap. Å andra sidan var han betydligt noggrannare än de flesta i facket. Han blev nyfiken på <i>Nautilus</i>-artikeln från 1960 och tog kontakt med vetenskapsjournalisten som skrivit den. Han hette Gerald Messadié, och var en etablerad och ansedd skribent. Han berättade, det här var 1980, om ett misstag han gjort tjugo år tidigare, och som han fortfarande ångrade: Han hade fått ett tips från en källa som han vid det laget ännu hade förtroende för. Jacques Bergier hette mannen som levererade materialet till Nautilus-knäcket. Samma år, 1960, publicerades en bok han skrivit tillsammans med en viss Louis Pauwels. Den hette <i>Le Matin des Magiciens</i>, ”Magikernas morgon” – på svenska fick den titeln <i>Vår fantastiska värld</i> (1969). I korthet påstår den att massor av saker som inte finns finns, och att massor av saker som inte är sanna är sanna. Boken blev snabbt en pseudovetenskaplig klassiker. Och den visade, med eftertryck, att Bergier inte förtjänade något som helst förtroende.</p><p>Mindre känt är att Bergier, som jag beskrivit, indirekt bidrog till att få igång den parapsykologiska forskningen i Sovjet, och därmed även Stargate – så kan det gå. Kanske bidrog han därmed även till den ökning och normalisering av pseudovetenskap och kvalificerad vidskepelse i samhället som gav en grupp skeptiker, bland annat Carl Sagan, idén att 1976 bilda föreningen Committee for Skeptical Inquiry, CSICOP? (Eller som de senare kallade sig, CSI.) Eller när man i Sverige några år senare, i samma anda, grundade föreningen Vetenskap och Folkbildning.</p><p></p><blockquote><p>Gen Hopgood: It looks like they found out about our attempt to telepathically communicate with one of our nuclear subs, the Nautilus, while it was under the Polar cap.</p><p>MG Brown: What attempt?</p><p>Gen Hopgood: There was no attempt. It seems the story was a French hoax. But the Russians think the story about the story being a French hoax is just a story, sir.</p><p>MG Brown: So, they've started doing psi research because they thought we were doing psi research, when in fact we weren't doing psi research?</p><p>Gen Hopgood: Yes, sir. But now that they are doing psi research, we're gonna have to do psi research, sir. We can't afford to have the Russians leading the field in the paranormal.</p><p>- <i>The Men Who Stare at Goats</i> (2009)</p></blockquote><p></p><p><br /></p><p style="text-align: center;">*</p><p><br /></p><p>Det här var ett avsnitt av Faktoidpodden. Jag som pratat heter Peter Olausson. Vi hörs!</p><div></div></blockquote><div><br /></div>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-54418205903427928552023-09-21T07:35:00.036+02:002023-09-21T07:35:00.160+02:00Den kungliga semla som blev 14 kanelbullar<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP0-vCnFlvwob7pYrYCZS1gePq0SZ3RLZljtDELGOkUD_ZLOCBYklDowaqmr7PLZwlDKbS2l6uNTieoP6cywMVZMr7gCa7W1-TLERDbgcO1Y4InAGk-hWeQklep1gzpYCGSm12_uvsggNlZ7oGSm5bAxDwRYAwHEvsUNA2clMjvhp6CA9cdhTb/s680/F4RG6NQXoAAswwM.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="662" data-original-width="680" height="312" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP0-vCnFlvwob7pYrYCZS1gePq0SZ3RLZljtDELGOkUD_ZLOCBYklDowaqmr7PLZwlDKbS2l6uNTieoP6cywMVZMr7gCa7W1-TLERDbgcO1Y4InAGk-hWeQklep1gzpYCGSm12_uvsggNlZ7oGSm5bAxDwRYAwHEvsUNA2clMjvhp6CA9cdhTb/s320/F4RG6NQXoAAswwM.webp" width="320" /></a></div><p><i>Lita på en kanal som kallar sig ”Facts”!</i></p><p>Världens mest berömda semla känner man ju till. I synnerhet om man lägger tid på denna blogg … Det var ju den hetvägg som kung Adolf Fredrik avslutade (och det är fakta i målet) en stadig måltid med kvällen den 12 februari 1771. När konungen en stund senare gick hädan fick semlan snabbt skulden – och där börjar händelsen att klintberga iväg. Än i våra dar minsann, som när den på något sätt blev hela 14 semlor häromåret (bloggen: <a href="https://faktoider.blogspot.com/2021/02/nar-blev-adolf-fredriks-semla-14.html" target="_blank">När blev Adolf Fredriks semla 14?</a>).</p><p>Nu har myten hittat till USA. ”Facts”-faktoiden delades av några personer med många läsare, och så fick massor av folk för första gången läsa om den svenske kungen som dog av 14 … Kanelbullar..?</p><p>En sådan anpassning är just vad man kan förvänta sig när berättelser byter kulturer. Särskilt när det gäller lättare gods som här. Skulle meme-spridaren lagt med en fotnot om den <i>traditional sweet roll</i> som nordeuropeerna avnjuter? Det vore som att sätta ett järnöra på en porslinskopp, för att tala med Frans G. Bengtsson.</p><p>En poäng med att myter kommer till USA är att Snopes.com, som dammsuger effektivt inom gränserna, hittar dem:</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi10sVQZz41208ZgZILH0k_yKDyz8xeAcrnsF6C7AXYO0GkRYqQeP1xhwu2jC-Sa4njFduwhfaJLBPuHmeLmvdp4FjTWRre78ZwZfK5hHhHhhtkaMY9bWRnHt8o0-7G5e3EkIytJLHAqKodoPlc4lL2UFm2-B0-Dj4lCGCpaezejBcXGhUFSsTU/s734/snopes-af.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="734" data-original-width="734" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi10sVQZz41208ZgZILH0k_yKDyz8xeAcrnsF6C7AXYO0GkRYqQeP1xhwu2jC-Sa4njFduwhfaJLBPuHmeLmvdp4FjTWRre78ZwZfK5hHhHhhtkaMY9bWRnHt8o0-7G5e3EkIytJLHAqKodoPlc4lL2UFm2-B0-Dj4lCGCpaezejBcXGhUFSsTU/s320/snopes-af.jpg" width="320" /></a></div><p></p><blockquote>Aside from anecdotal accounts, a Swedish historian concluded there was no evidence in the royal archives to corroborate tales that the king, who was considered in poor health generally at the time of his death, died as a direct result of consuming too many semlas.</blockquote><p>En detalj: </p><blockquote>Cinnamon buns as we know them today were not likely offered as a dessert.</blockquote><p></p><p>- Madison Dapcevich, <a href="https://www.snopes.com/fact-check/death-by-cinnamon-bun-the-mystery-of-king-frederick-of-swedens-last-meal/" target="_blank">Death by Cinnamon Bun? The Mystery of King Adolf Frederick's Last Meal</a>, <i>Snopes.com</i> 17 september 2023</p><p>Nej, det var glest mellan kanelbullarna på 1700-talets kungliga bord. Vilket visserligen inte beror på att de inte fanns, för visst åts det kanelbullar långt före genombrottet på 1920-talet.</p><p>I övrigt går man förtjänstfullt igenom myten med förgreningar och varianter, vad vi vet om vad som verkligen hände, med mera. Två oberoende svenska historiker konsulterades, Henrik Berggren (DN-murvel mest känd för skildringar av senare tider) och Arvid Jakobsson vid Bernadotteska arkivet, som båda gav goda svar. (Man kan begrunda det faktum, att en välkänd svensk historiker <i>inte</i> fick frågan! Det ska utlänningar till att passera det val som ju är givet när inrikes medier har funderingar i ämnet.)</p><p>En detalj Snopes.com inte fått med är obduktionsprotokollet, <i>Thet Kongeliga Likets Öpning och Balsamering</i>. Det är fortfarande en av mina favoritkällor, som jag sedan jag läste den på KB Humlegården alltid förknippar med semlor:</p><p></p><blockquote>Nu inföll then olyckeliga 12:te <i>Februarii</i>, tå Hans Maj:t föga mer än 3 timar efter måltiden, som war starck och af stadig mat, blef angripen af häftigaste Magkramp och <i>Spasme</i> i Underlifwet, hwilken i hast äfwen rörde Hufwudet och Hiernan, utprässade en myckenhet skarpt <i>Serum</i>, och therigenom sammanklämde the til lifwet oumgängeliga delar, samt hastigt slöts i en dödade <i>Asphyxia</i> [kvävning], och fullkomlig <i>Apoplexia Serosa</i> [?], alla Swea Rikes Inbyggare till största sorg och afsaknad.</blockquote><p></p><p>- <a href="https://www.faktoider.nu/adolph_friedrich.html" target="_blank">Berättelse om Högstsalige Kongl. Maj:ts osv</a></p><p>Den här får ju komma med också: faktoider.nu: <a href="https://www.faktoider.nu/semlor.html" target="_blank">Adolf Fredrik och semlorna</a>. Hur det egentligen gick till, ifall någon missat.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-2796609566720536942023-09-16T10:40:00.004+02:002023-09-16T10:40:48.316+02:00Faktoidpodden: Ord 3 – Spel<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIqXeu9DxGxeq6dLcEpDjemkHTCVvLxf_yjXDrrtTXSS5v5FIzuIWw5CrHzhm-j5C_kviCK3bPGLrDChlUu_tWSap-DCrhamX_Zu2Wx6lz1JCsWd_wmAXQ4ojLQn1ffuxgur8UxPQtbN1ruNSoXRFLe_N5tmeU_p2gpjWDc2Pq4z3ATYtmLkx2/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIqXeu9DxGxeq6dLcEpDjemkHTCVvLxf_yjXDrrtTXSS5v5FIzuIWw5CrHzhm-j5C_kviCK3bPGLrDChlUu_tWSap-DCrhamX_Zu2Wx6lz1JCsWd_wmAXQ4ojLQn1ffuxgur8UxPQtbN1ruNSoXRFLe_N5tmeU_p2gpjWDc2Pq4z3ATYtmLkx2/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div><p>Lyssna här: <a href="https://open.spotify.com/episode/0fgpo8cWXB3kJL3lavcIJV?si=z2P3J3-9R_-pnd7-ztaCrg" target="_blank"><b>Faktoidpodden: Ord 3 – Spel</b></a></p><p>Ord och uttryck som kommer från spelens värld. Som ”full pott” och jackpott, som väl de flesta vet började som speltermer. Färre vet att ”bekänna färg” ursprungligen (och fortfarande) avser kortfärger, att ”gaska upp dig” kan härledas till svenskt kortspel som var oerhört populärt för 200 år sedan, eller att den som får ett spel jämförs med ett flipperspel.</p><p>Mer fakta än faktoider (men en och annan faktoid blir det såklart), liksom ett och annat frågetecken.</p><p></p><blockquote><p>Nu blir det ett lite annorlunda avsnitt – igen. Fokus kommer inte att ligga på faktoider och relaterat, utan på fakta. Fakta från ett stort, komplext och ruggigt intressant ämne jag ägnat mig en hel del åt. En av mina böcker är vigd åt ämnet, det blev två avsnitt om det i förra säsongen av podden, med mera. Och det ämnet är etymologi: läran om ordens historia, varifrån de kommer, hur de har utvecklats och förändrats. En och annan myt och missuppfattning kommer naturligtvis att beröras, det är ju ändå min podd det här, men de är inte huvudtemat. Huvudtemat är inte det felaktiga utan det oväntade: Ord och uttryck som inte ser ut som om de kommer från det område som de gör.</p><p>Och det området ifråga är spel. Och där har ni hela innehållsdeklarationen för detta poddavsnitt: Etymologier för ord och uttryck från spelens värld. De är inte få, för de är många. De finns lite varstans i språket. Vi använder inte alla lika ofta, men nog så många nog så ofta. Och många av dem ser som sagt inte alls ut som speltermer.</p><p>Nu är det ju så med ord, att vi språkbrukare använder olika vokabulärer i olika sammanhang. Vi använder det här ordförrådet när vi är på jobbet, det här när vi är hemma. Vi använder andra ord om vi är ute och seglar eller lagar mat eller jagar faktoider eller utövar någon annan special-syssla. Och de här olika vokabulärerna kan färga av sig på varann. Ord kan lånas mellan dem och användas i nya sammanhang. Så är det idag, och så har det alltid varit. När det gäller spel så har den vokabulären alltid varit välfylld och välanvänd, för folk har spelat spel genom alla tider. Därför har ord och uttryck från spelens värld ofta hamnat i andra vokabulärer, inte minst vardagsspråket.</p><p>(Inom parentes sagt så är <i>allt</i> vi skriver och säger, även vardagligt, tanklöst småprat, smockfullt av språklig arkeologi och lingvistiska lagerföljder. Det är vansinnigt intressant alltihop.)</p><p>En annan grej som gör spelord särskilt intressanta är de olika tider och sammanhang de kommer från. En del uttryck är flera hundra år gamla, andra kan ha börjat som datatekniska termer alldeles nyss.</p><p>Jag ska börja med ett uttryck vars spelkoppling inte är helt säkerställd, men sannolik. Jag gillar också att spel verkligen inte är det första man tänker på när man ser uttrycket.</p><p>Här är det: <b>saken är biff</b>. Varför säger man så? Varför är saken ”biff”?</p><p>Det finns en förklaring av uttrycket som är ett utmärkt exempel på en så kallad skrivbordskonstruktion. En sådan har inte har forskats fram genom att studera saker och ting utan formulerats i isolering. Vid första ögonkastet kan sådana kanske se trovärdiga och bra ut, men så fort man rör vid dem faller de samman i damm.</p><p>Så här låter denna skrivbordskonstruktion: Om någon i det militära ansökte om något, till exempel en soldat om permission, så skrevs sedan beslutet på ansökan. Om ansökan godkändes, alltså bifölls, så kunde man få tillbaka sin ansökan med förkortningen ”bif” påskriven av aktuellt befäl. Så där – saken är biff! Eller?</p><p>Min första tanke när jag såg den förklaringen var att ja, det där lät ju rimligt och bra. Den andra var att det måste finnas mer än gott om belägg för den. Man hör ju att det varit en rutin, sådana gillas högt i det militära, och en sådan rutin måste ha genererat ofantliga mängder ”bif”:ade ansökningar under årens lopp. Även om man naturligtvis inte sparat allt så borde det inte vara några som helst problem att få fram exempelvis en permissionsansökan med ett påskrivet ”bif.”. Men – någon sådan verkar aldrig ha uppvisats. Inte <i>en</i> enda.</p><p>Första gången jag såg den här förklaringen var på Wikipedia. Där stod den utan belägg och oemotsagd – för ibland är redaktörerna på Wikipedia väldigt ifrågasättande, ibland inte alls – och med ett enda mjukgörande ord inlagt: ”Uttrycket <i>tros</i> komma från att en ansökan” och så vidare. Wikipedia är ju dagens informationskälla nummer ett, utan tävlan. Ett fel som står där har hur goda möjligheter som helst att spridas. För det ska man ha klart för sig, att oavsett hur det står till med de som skriver på Wikipedia, så har många av dem som läser på Wikipedia ingen större koll på källkritik eller rimlighetsbedömningar. Till exempel är många beredda att ta ett påstående på Wikipedia som sanning rätt upp och ner, utan att kontrollera någonting över huvud taget.</p><p>Jag grävde lite. Såvitt jag kunnat finna kommer idén om ansöknings-biffen från en bok om officersjargong och manskapsslang från 1947. (För alla förstår väl, att när manskapet talar slang, så talar officerarna jargong.) Där står förklaringen som ett <i>förslag</i>, på hur det <i>skulle kunna</i> vara. Utan att någon egentligen gjort någonting har förslaget sedan förädlats och förstärkts till något som ”tros” – så här ”tror” man att det ligger till. Vilket ju skulle kunna vara ett oerhört starkt påstående, om ”man” avser expertis och fackfolk. När det i själva verket inte behöver vara mycket mer än en gissning.</p><p>Men om ”saken är biff” nu inte började som en militär förkortning, varifrån kommer det?</p><p>Ja, först av allt ska jag göra klart att jag inte <i>vet</i>, med säkerhet. Men jag har en hypotes, säger ett förslag på hur det ligger till. Den ser ut så här: Uttrycket ”saken är biff” började som ”klara skivan”. Sedan övergick det till ”klara biffen”, för att till sist bli ”saken är biff”.</p><p>Uttrycket ”klara skivan” förekommer ju än idag. Det finns belagt sedan åtminstone 1897, och kan ha syftat på spel – och där har vi kopplingen till dagens ämne. ”Skivan” ifråga var spelbrädet eller möjligen bordsskivan man spelade på. Att ”klara skivan” innebar ursprungligen att man vann en spelomgång, att man tog hem alla insatserna som låg på ”skivan”.</p><p>Uttrycket ”klara biffen” är den knepigaste länken här. Min hypotes är att några kreativa språkbrukare tagit uttrycket ”klara skivan” och ersatt bordsskivan med en köttskiva, närmare bestämt en biff. Jag har hittat ett allra första belägg från 1903 som ser rätt ensamt ut, men uttrycket blir betydligt vanligare framåt 20-talet. Och då dyker det upp i samma sammanhang som ”klara skivan”, med samma betydelse och samma valörer. Det är därför jag tror att min hypotes stämmer.</p><p>Sedan övergick ”klara biffen” till ”saken är biff”. Det uttrycket har jag hittat belägg för sedan 1942, och i tidningsläggarna syns en kraftig uppgång året därpå. Det är väldigt tydligt att det var 1943 som det slog igenom. Det året publicerades rentav en liten dagsaktuell språkhistorisk utläggning på DN:s Namn & Nytt-sida, där signaturen ”S” berättar om utvecklingen inom stockholmsslangen. Sånt är ovärderligt när man gräver i etymologi.</p><p>För att sammanfatta: Uttrycket ”saken är biff” kommer inte från någon militär förkortning för ”bifalles”, det är klarlagt. Att ”saken är biff” skulle komma från ”klara skivan” är en hypotes, från min sida. Och det var det.</p><p>Nästa uttryck är ovanligare, åtminstone idag: ”<b>Svinhugg går igen</b>”. Jag antar att alla inte känner igen det, men många gör det. Betydelsen är att om man gör något dumt mot någon så slår det tillbaka. Idag säger många ”karma is a bitch”, vilket är samma sak. Det är faktiskt ett lustigt exempel, för det är alltså betydligt fler som har koll på en buddhistisk term på sanskrit än ett äktsvenskt ord som ”svinhugg”. Hur som helst. Vad är då ett svinhugg? Och varför går det igen?</p><p>Nu blir det lite spelhistoria. På 1700-talet kom ett kortspel till Sverige som först kallades <i>cambio</i> eller <i>campio</i> eller <i>camfio</i>. Det använder inte den gamla vanliga kortleken, vilket det förresten har gemensamt med bra många kortspel. En del av cambio-korten är numrerade och i övrigt bra lika de vi är vana vid. Andra har säregna namn, som Blompottan, Kucku och Husu. Blompottan har en bild på en kruka eller vas med blommor, Kucku är en gök, och Husu en gris. Korten kunde också ges de mer familjära namnen Pottan, Gök eller Svin.</p><p>Ett av korten är Harlekin. Harlekin kunde av någon anledning kallas kille, även uttalat ”chille” – kanske tyckte man orden liknade varann, och figuren på kortet är ju onekligen en kille. Så småningom blev också ”chille” spelets namn i Sverige. Eller möjligen ”Harlekin”, om det skulle vara lite märkvärdigare, men det namnet är inte i närheten lika vanligt som kille.</p><p>Nu för tiden är det inte jättemånga som hört talas om kille. Men det var länge ett av Sveriges populäraste spel. Från Gustav III:s tid spelades det flitigt, på den tiden rentav vid hovet – då hette det fortfarande cambio med varianter. Sedan var kille ett av landets vanligaste spel fram till andra världskriget ungefär. Där någonstans tog storhetstiden slut. Så killespelet hade gott om tid att lämna avtryck i språket.</p><p>Det ska sägas att även om killespelet inte är i närheten lika spritt idag som för tvåhundra år sedan, så är det inte så få som spelar kille idag. Det finns rentav en nytillverkning av killelekar.</p><p>Nu ska jag ta upp några regler i kille. Kille finns i olika varianter, inte så oväntat. Den klart vanligaste är så kallad byteskille som enkelt uttryckt går ut på att man genom att byta kort försöker att inte åka ut. Varianten kan också kallas enkortskille. Det har den egenheten att varje spelare får ett kort, ett enda – dolt, ska sägas. Sedan börjar man. Spelarna får, i tur ordning och om han eller hon vill, byta kort med den som sitter till vänster. De flesta byten utförs rätt upp och ner. Men beroende på vilket kort spelaren till vänster har så görs ibland undantag. Här är några exempel: Om spelaren till vänster har Kucku, som förresten är det högst rankade kortet, så är omgången slut. Alla visar sina kort, och den som har lägst kort åker ut. Om spelaren till vänster har Husar eller Värdshus, då säger spelaren med kortet ”Husar förbi” eller ”Värdshus förbi”, varpå spelaren som försökte byta får gå vidare till nästa spelare. Och om kortet är Husu, säger spelaren ”Svinhugg går igen”, och bytet genomförs inte.</p><p>Där har vi det: ”Svinhugg går igen”. Jag nämnde även ett annat kille-uttryck som levde kvar länge och väl, och det är ”<b>värdshus förbi</b>”. Det verkar inte ha använts som levande begrepp på bra länge. När man använder uttrycket idag verkar det nästan enbart – inte helt, men bra nära – vara i förklaringar av uttryckets historia. Som den här.</p><p>Det var det uttrycket. Nu kommer nästa.</p><p>Om man spelar om pengar, så kan man ju ha dem liggandes i högar på bordet. Vill man ha lite mer ordning och reda kan man lägga dem i en skål. Den skålen kunde kallas potta eller pott. Just ”potta” förknippas främst med en särskild sorts kärl, men ordet har använts länge om krukor, skålar och kärl i allmänhet. Det är naturligtvis samma ord som engelska <i>pot</i>. I det engelska språkområdet användes också skålar på samma sätt, när man spelade, kortspel eller andra spel. Så småningom blev en sådan pot inom kortspel förknippad med knektar, eller <i>jacks</i> som de heter där, och i slutet av 1800-talet uppstod pokertermen <i><b>jackpot</b></i>, som ju sedan dess fått mycket vidare bruk på flera språk. Och här i Sverige så blev ”pott”, med två t:n, en spelterm, som därifrån letat sig ut i allmännare språkbruk. Det gäller inte minst uttrycket <b>full pott</b>. Att det begreppet kommer från spelvärlden inser man rätt snart, om man funderar på saken. Men det finns en nära släkting där spelrelationen är mycket otydligare.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTkVzf8-ZyM3DdSRw2LoA6168NSjWlX_Lct51ImHTVH3zVuHsB01lF9Qbk1MhTp5cr2VkzCaFMl4kDX1FiL5NiZd5vLxzsHFQj4e9jBasEwJAwkNvLT8FmS-j51KEy2bA93OfjYX0NIRCvUb05_3xmQn_nT3MvTBbY-H9navMc1EMrbktd-6YV/s721/masur.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="465" data-original-width="721" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTkVzf8-ZyM3DdSRw2LoA6168NSjWlX_Lct51ImHTVH3zVuHsB01lF9Qbk1MhTp5cr2VkzCaFMl4kDX1FiL5NiZd5vLxzsHFQj4e9jBasEwJAwkNvLT8FmS-j51KEy2bA93OfjYX0NIRCvUb05_3xmQn_nT3MvTBbY-H9navMc1EMrbktd-6YV/s320/masur.jpg" width="320" /></a></div><p style="text-align: center;"><i>Masurknöl (även kallad vril) på ek; masurlönn</i></p><p>Den där skålen eller pottan för insatser kunde tillverkas av masur. Det är stora runda knölar som bildas på träd, och som är uppskattade för sin vackra ådring. Idag används masur nog mest till knivskaft. När de här runda knölarna blev skålar så kunde de kallas kulskålar eller kulor. Namnet spreds till andra skålar för insatser, även de som var gjorda av vanligt trä eller andra material. Kula blev en spelterm. Om man nu har spelat en omgång av ett spel, insatserna blivit omfördelade och kulan är tom, ja då kan man ju börja på en ny omgång – eller som man sade, <b>börja på ny kula</b>. Även det uttrycket har letat sig ut i allmännare språkbruk, där det förresten är betydligt vanligare än inom spel nuförtiden.</p><p>Oväntade spelord är ju det här avsnittets tema. Ett särskilt fint exempel är <b>maska</b>. Det är såpass bra att jag redan tagit upp det här i podden, i avsnitt 16: Ord 2 [länkar till <a href="https://open.spotify.com/episode/1J2yALUuoaAfBLrvpP5FLW" target="_blank">prat</a> & <a href="https://faktoider.blogspot.com/2022/04/faktoidpodden-avsnitt-16ord-2.html" target="_blank">text</a>]. Men det passar ju även i detta avsnittet, så här kommer en snabbrepris. Maska, det vet ju alla vad man gör när man maskar. Varför säger man då som man gör? Ja, det har <i>inte</i> med djuret mask att göra. Det kommer från ”maskera”, alltså att dölja något. Och det som ursprungligen doldes, maskerades, det var vilka kort man satt med. Den som maskar i spel försöker att ge intryck av att ha lägre kort än vad som är fallet. Sedan började ordet att användas om någon som försöker att ge intryck av att arbeta mer än vad som verkligen är fallet. Och så vidare. Så maska, i denna betydelse, började som en spelterm.</p><p>Vad man tycker är väntat eller oväntat beror ju på. ”Maska” tycker jag är helt oväntat, särskilt då en annan förklaring ligger så nära till hands. Här är ett annat uttryck som kanske, kanske inte har lite mindre överraskningsvärde, så att säga: <b>bekänna färg</b>. Att bekänna färg innebär att spela ett kort i den utspelade färgen. Om någon lägger ett hjärterkort och så lägger jag ett annat hjärterkort med högre valör. Då bekänner jag färg. Jag vet inte hur mycket detta uttryck används inom spel idag, men det används definitivt i andra sammanhang.</p><p>Jag pratade om kille. Nu ska jag prata om ett annat svenskt kortspel. Jag misstänker att åtminstone några av er anar vad det gäller … För 100 år sen var det allmänbildning, och för 150 år sedan än mer så; alla kände till det, även om man inte spelade det, vilket det visserligen var nog så många som gjorde.</p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_q3WdoTHLa4-aOuic0n53VyNFB03K-8rUbgiuvELbA5Y6LxayFXQf2bJ3ScJ9PmhPcXmXpFAACWeslgNZ4I1_4Vv_csm-O0JlqJ59l25HMqycq4OSU3twPgg1_7czTF3iY6cYvItuAeEGIAA-cqr24UQURIbc5aFYuQq7z-dbv_lPUz5rvwNM/s549/Vira%20%E2%80%93%C2%A0Hjalmar%20Mo%CC%88rner%201830.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="436" data-original-width="549" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_q3WdoTHLa4-aOuic0n53VyNFB03K-8rUbgiuvELbA5Y6LxayFXQf2bJ3ScJ9PmhPcXmXpFAACWeslgNZ4I1_4Vv_csm-O0JlqJ59l25HMqycq4OSU3twPgg1_7czTF3iY6cYvItuAeEGIAA-cqr24UQURIbc5aFYuQq7z-dbv_lPUz5rvwNM/s320/Vira%20%E2%80%93%C2%A0Hjalmar%20Mo%CC%88rner%201830.jpg" width="320" /></a></div><div><br /></div><i><div style="text-align: center;"><i>Hjalmar Mörner återgav 1830 några viraspelare.<br />Observera att det spelas av tre personer.</i></div></i><blockquote><p>Kortspelet heter vira! Är det bekant? Vira är ett riktigt klassiskt spel. Det är det enda av de stora kortspelen här i landet som konstruerats här – men jag ska återkomma till den detaljen. Namnet kommer nog från Vira bruk i Roslagen. Det finns en historia om folk som blev insnöade där en vinter, och som sedan fördrev tiden med att skapa ett kortspel. Den berättelsen har åtminstone inte motbevisats. Virans storhetstid varade från början av 1800-talet fram tills bridgen konkurrerade ut det på 1930- eller 40-talet sådär. Under det dryga sekel det fick i ljuset spelades vira <i>mycket</i> flitigt. En krönika i <i>Oskarshamns-tidningen</i> 1905, som är skriven mest på skämt men ändå, formulerade det så här fint: ”En fullfjädrad herrekarl skall […] behärska alla slags kortspel, förnämligast vira, som han bör vara professor uti, därest han önskar komma fram i världen.”</p><p>Jag nämnde att ord och uttryck som vi använder flitigt inom ett område tenderar att spridas till andra områden. I viraspelet finns några ord och uttryck som användes mycket flitigt, och som också kom att spridas till det vardagliga språket.</p><p>Som till exempel <b>gask</b>. Är det bekant? Substantivet gask är väl inte särskilt vanligt, men det beror på vem du är. Man skulle kunna kalla det fackterm: ”Gask” är en studentikos beteckning på en fest, en lite större och rejälare tillställning ska det vara. För att reda ut gasken vidare behöver vi titta på hur det användes i vira. I vira finns det ett antal gaskbud. Tillsammans utgör de gaskspel, som är en rätt stor del av viraspelet. Så när man spelar vira, talar man ofta om gasker. Först var det själva spelet som avsågs, men så småningom kunde gasken även syfta den upprymda stämningen när man spelar. Och eftersom gaskspel är lite högre och äventyrligare bud, så kom gasken att syfta på stämningar av lite högre slag. Om folk som var lite mer än vanligt upprymda. Kanske lite berusade? – Kanske det. På så sätt uppstod några uttryck som nog inte använts på länge, som ”gasken är hög”, eller ”vara i gasken”, eller ”uppe i gasken”. Liksom ett uttryck som används idag mer än alla andra ihop: ”<b>gaska upp dig</b>”.</p><p>Nu är ”gask” inte enbart en viraterm. Det var ett bud i ett annat och äldre kortspel som heter lomber eller hombre och som kom från kontinenten. Det spelades flitigt på 1700-talet sådär. Idag är det inte många som så mycket som hört talas om vira, än mindre lomber. Då har ändå de spelen varit riktigt populära. Det är som om folk om 100–200 år aldrig skulle hört talas om Masken eller Tetris.</p><p>Innan ”gask” hamnade i lomber så var det nog – spiksäkert är det inte – det spanska ordet <i>cascarela</i>, som betyder skal, eller kanske italienska <i>casco</i>, som är hjälm. Men lomber i all ära – på 1800-talet spelades mycket mer vira än man någonsin spelat lomber, och oavsett ordets äldre historia så vare det viran som etsade in ordet ”gask” i svenska språket.</p><p>En sista anmärkning om gasken: Studenternas fest-gasker stavas ibland med ”-que” på slutet. Det ser ut som låtsasgammal stavning, och är det kanske också? Men går man till de gamla källorna så hittar man inte så få ”gasquar”, stavade på det sättet. Jag vet inte om de som skriver så idag vet att det verkligen varit en etablerad stavning, eller om de bryr sig, men så ligger det hur som helst till.</p><p>Jag skulle återkomma till virans ursprung … Vira är, som sagt, svenskt. Det var i Sverige som reglerna utformades, om det nu var på Vira bruk eller någon annanstans, och det verkar enbart ha spelats i Sverige. Men i likhet med de allra flesta kortspel så skapades det inte ur intet. Viran är en vidareutveckling av tidigare spel, som boston och lomber. Så virans svenskhet ska inte överdrivas.</p><p>Nästa uttryck är två: <b>gå hem</b> och <b>gå bet</b>. För de är varianter på varann. ”Gå hem” kommer efter ”ta hem”, att man vinner ett stick eller en omgång eller hela spelet. Motsatsen är att ”gå bet”, när man förlorar ett stick eller en omgång eller hela spelet. ”Bet” är nättopp rena franskan: <i>bête</i> är samma ord som best, och betyder djur eller odjur, eller best då. Som spelterm minner det om en gammal tradition där den som förlorar spelet får ett öknamn. Ett känt och lättbegripligt exempel på det är ju skitgubbe. Ska man vara noga är skitgubbe ett svagare tillmäle än det till synes neutrala ”gå bet” – som ju betyder att bli ett monster. Sedan länge har både ”gå hem” och ”gå bet” använts om annat än spel, som när en föreställning går hem eller en tjuv går bet. Men det var vid spelbordet de myntades. Och i likhet med gasken så talade man om att ”gå hem” eller ”gå bet” innan vira var uppfunnet. Men det var viran som bankade in dem i svenskan, i så hög grad att de ännu långt in på 2000-talet hör till standardspråket.</p><p>Nästa ord jag tänkte ta upp är <b>renons</b>. Om man spelar kort, och saknar kort i en viss färg, då är man renons på den färgen. Ordet kommer från franska <i>renonce</i> där det betyder att ge upp. Så småningom övergick speltermen till det allmänna språket, och har sedan dess kunnat syfta på frånvaro av, ja, allt möjligt.</p><p>Kortspel ja … Det har blivit väldigt mycket kortspel i det här avsnittet. Som om folk inte spelat andra spel. Det har man, såklart. Men åtminstone inom språket så dominerar kortspelen helt.</p><p>Men nu så har vi ett spelrelaterat ord som inte har med kort att göra: <b>sinkadus</b>. En sinkadus, om du inte visste det, är antingen en lyckträff, eller – en ovanligare betydelsen det här – en örfil eller annan smäll. Det ordet kommer inte från något kortspel utan ett tärningsspel. Bräde närmare bestämt. Idag spelas väl inte jättemycket bräde, men, återigen, ligger det i den historiska svenska speltoppen. När man spelar bräde använder man två tärningar. Och varje resultat har ett namn, som man säger högt när man slagit tärningarna. Till exempel heter två ettor ”ettor all”, två femmor ”sinkor all”, fyra och tvåa ”kvart dus”, sexa och femma ”sex sinka”, och en femma och en tvåa ”sinkadus”. Den som kan lite franska kan känna igen åtminstone ordet för fem, <i>cinque</i>, i sinkan. En gång i tiden passerade de fornfranska orden för fem och två genom lågtyskan – där har vi ett språk som påverkat svenskan långt mer än exempelvis engelskan någonsin gjort – och det var då som <i>sinke dûs</i> blev svenska sinkadus.</p><p>Om sinkadus används mindre idag än det gjort förr så gäller det i ännu högre grad ett närliggande begrepp: ”trojadus”! Det har inte vart i levande bruk på generationer … Betydelsen behöver man nog inte kunna ens lite franska för att sätta, en trojadus var när tärningarna visade tre och två. Det var på 1800-talet som det kunde syfta på lyckträffar, som en synonym till sinkadusen.</p><p>Sen finns det ju en annan sorts sinkadus: En örfil eller liknande. Den betydelsen är mindre vanlig men jag tar med den eftersom den är intressant. Sinkadusen som örfil är belagd från mitten av 1700-talet, vilket är hundra år innan första belägg för sinkadusen som lyckträff. Här har jag hittat åtminstone ett förslag på hur ordet fick betydelsen: Sinkan, femman, skulle syfta på de fem fingrarna på handen som utdelar slaget.</p><p>En fråga som jag inte lyckats få svar på är varför sinkadusen förknippas med något bra. Det finns ju tärningsspel där vissa kombinationer är bättre eller sämre i sig, men bräde hör inte till dem. Kanske sinkadusen uppstod i något annat spel? Liksom trojadusen för den delen. Kanske man använde ordet i uttryck som ”en lyckad sinkadus”, vilket så småningom förenklades till enbart ”sinkadus”? Kan den äldre sinkadus som är en käftsmäll ha spelat in på ena eller andra sättet? Ja, inte vet jag – än så länge.</p><p>Nu ska vi flytta oss framåt i tiden en bit, en bra bit. Vi går från 1800-talets spel med kort och tärning till sent 1900-tal, där folk står och spelar flipper. Om man då gör väl ifrån sig kan man få en belöning i form av ett extraspel, ett spel som man får gratis, ett <b>frispel</b>. Det ordet, ”frispel”, hamnade snart nog i det allmäna språkbruket, åtminstone hos några språkbrukare. Då fick det också en betydelse, som skiljer sig rejält från speltermen. För om man får ”ett frispel”, eller ”ett spel” som det ofta förkortas till, som inte utgörs av ett gratis extraspel på en spelmaskin – då betyder det ju att man ballar ur, att man får ett utbrott. Inte bärsärkagång direkt men en bit på vägen. Även maskiner kan ju få frispel, och beter sig då på motsvarande sätt: Rasslar, blinkar och har sig.</p><p>Denna betydelse av ”frispel” finns med i <i>Svensk ordbok</i>. Där är dess tidigaste kända belägg daterat till 1992. <i>Svensk ordbok</i> är ofta bort i tok med sina äldsta belägg, det är ofta lätt att hitta äldre belägg än de som anges där. Här är jag osäker. Jag har för mig att jag stött på uttrycket ”frispel”, med dagens betydelse, tidigare än 1992. Men då var det inte i skrift utan i tal. Uttrycket hör också mer till det talade språket än det skrivna. Sådana ord och uttryck är ofta mycket svårare att hitta belägg för än lite ”märkvärdigare” ord. Det var först när internet slog igenom som vardagligt språk började avlagras i större mängder, som dessutom är sökbara och även i övrigt någorlunda tillgängliga. Det är fullt möjligt att det finns äldre belägg än 1992 för ”frispel” i betydelsen raseriutbrott eller så. Det är i alla fall vad jag tror. Något att visa upp har jag inte. Eller så finns inget sådant belägg.</p><p>Läget kompliceras av att ordet ”frispel” är mycket äldre, men med andra betydelser. Tidigare frispel kom inte från spel utan främst från sport. Som när en fotbollsspelare är frispelad, vilket i det sammanhanget betyder att denne är ensam med bollen. Eller om man får ett gratis spel på bingon eller vad det nu är. Det är ju samma betydelse som flipperspelets frispel, men övergick aldrig till folk som tappar besinningen.</p><p>Hur kom det sig då att flipperspelens frispel började användas om raseriutbrott? Kanske det har att göra med de specialeffekter med ljus och ljud som spelen ger ifrån sig när belöningen delas ut? Man tänker sig någon som börjar rassla, blinka och ha sig, tecken på att vreden börjar ta över och frispelet snart bryter ut. Ja, så gick det kanske till. Eller kanske inte.</p><p>Det går ännu några år och vi kommer fram till dataspelen. Det var ju på 1970-talet som de första dataspelen började spelas i Sverige. Då var det inte jättemånga som intresserade sig för sånt. De som var intresserade kunde visserligen vara mycket intresserade, men så värst många var vi inte. Sedan ökade spridningen, med ojämna steg. Datorer blev allt vanligare och fanns till slut mest överallt, och så kom smarta mobiler och fanns till slut precis överallt. Och så småningom började ord från dataspelsvärlden att leta sig ut i det allmänna språkbruket. De orden är inte många – än så länge. Vilket visar att det kan krävas långvarig exponering för att ord ska börja vandra sådär. Vilket i sin tur kan ge perspektiv till mängden spelkortsrelaterade ord och uttryck i standardspråket: Hur mycket kort hade man spelat, när begrepp som ”gå bet” och ”bekänna färg” och så vidare började användas allmänt?</p><p>Dataspel som sagt. Det känns naturligt att avsluta detta poddavsnitt med ett ord från den världen. Det är inte det allra vanligaste, kanske känner du inte alls till det, men det beror ju också på vem du är. Ordet är <b>levla</b>. Det kommer ju från <i>level up</i>, att gå upp i nivå, när min figur samlat på sig erfarenhet eller vad det är så den blir större, starkare och duktigare. Jag vet inte när ”levla” började användas som spelterm i svenskan. Men efter att ha grävt runt efter belägg känns det som om det började användas i bredare bemärkelse på 2010-talet sådär.</p><p></p></blockquote><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-25302981440566959212023-09-13T07:35:00.014+02:002023-09-13T09:15:42.656+02:00[Corrected] Map comparing the size of Russia to the size of Africa using the Mercator projection<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj28wwcz3NDMUOYbDmq5JPh-8zfZHUg5j8sQOkEZCthtMv2HQXrd58JFUN0TcYCKBz0ZGbO5SKCWPl9ka7o-1OOfD4CSPJBqFFw_0sPrurNo3C--jYCJc2wPdbfPS4oBlnRIf0I6nYt5LG8n5eAj1KnDupccbVwKnZ0YeD9niNOc8Ou7BudVR1p/s900/worldmap_corrected_8.5k.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="617" data-original-width="900" height="219" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj28wwcz3NDMUOYbDmq5JPh-8zfZHUg5j8sQOkEZCthtMv2HQXrd58JFUN0TcYCKBz0ZGbO5SKCWPl9ka7o-1OOfD4CSPJBqFFw_0sPrurNo3C--jYCJc2wPdbfPS4oBlnRIf0I6nYt5LG8n5eAj1KnDupccbVwKnZ0YeD9niNOc8Ou7BudVR1p/s320/worldmap_corrected_8.5k.jpg" width="320" /></a></div><p><i>The ”Russian” path is about 8500 km, not 6400 km. The ”African” path is correct.</i></p><p>Soo this piece of geographical desinformation is doing the rounds again. I saw it in 2021 and debunked it in Swedish, with the English title <a href="https://faktoider.blogspot.com/2021/12/africas-perception-war.html" target="_blank">”Africa's perception war”</a> never the less. So now I took the opportunity to debunk it in English.</p><p>The point of the picture is, of course, to show that the Mercator projection is flawed. Which it is. Not that it's useless – or it would have been deprecated long ago – but it does solve the (essentially unsolvable) problem of turning a 3D sphere into a 2D map. Which can be demonstrated with <i>correct</i> data.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmrnKCzsPfv0H5uGeK_uE7nQ8qQNJ2RzPhleeK6NIrfJBhP1tuQkiKQPvl17x9yUuBH7sOtyY8_z5wvs1klS0hUE0TQ21fpIGq1xPvHiYWFL6gPoOont9Q92xBGS_-AtByuSIDgfZf69iy0b1Y2vzOBfvHch7rDjEqeMVmMPqHJalSoqeY7eAN/s1031/Kaliningrad%E2%80%93Easternmost%20Russia%20%E2%80%93%20Great%20circle%20Eng.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="334" data-original-width="1031" height="104" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmrnKCzsPfv0H5uGeK_uE7nQ8qQNJ2RzPhleeK6NIrfJBhP1tuQkiKQPvl17x9yUuBH7sOtyY8_z5wvs1klS0hUE0TQ21fpIGq1xPvHiYWFL6gPoOont9Q92xBGS_-AtByuSIDgfZf69iy0b1Y2vzOBfvHch7rDjEqeMVmMPqHJalSoqeY7eAN/s320/Kaliningrad%E2%80%93Easternmost%20Russia%20%E2%80%93%20Great%20circle%20Eng.jpg" width="320" /></a></div><p><i>Google Earth: Distance between two points on the ground = 6,299.95 km</i></p><p>This is how you get 6400 km between the continuous Russia's (ie not counting Kaliningrad) westernmost and easternmost borders. What you measure here is known as the great circle, the shortest distance between two points on a sphere. That these lines can look unintuitive on any map, not just ones using the Mercator projection, indicate problems with all methods to turn a 3D sphere to a 2D map.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdpG8VbXTa8sHP_XnLZQJ0IeeF1w7YIgF9_IlWQUD4DZ132_Skz37kpwudBGUe7N47bPFkrWHVWijqaSdMMPqyVtNbUuOPLkkR36C05X4jpLmpC48ioBx8gPXiGhXTaf0F3JoPeUpi2iM2QEeXLG4D1OcNSCkG1A9HrJLYmxLJFGyt7VUWJ8lo/s1007/Kaliningrad%E2%80%93Easternmost%20Russia%20%E2%80%93%20Path%20across%20land%20Eng.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="454" data-original-width="1007" height="144" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdpG8VbXTa8sHP_XnLZQJ0IeeF1w7YIgF9_IlWQUD4DZ132_Skz37kpwudBGUe7N47bPFkrWHVWijqaSdMMPqyVtNbUuOPLkkR36C05X4jpLmpC48ioBx8gPXiGhXTaf0F3JoPeUpi2iM2QEeXLG4D1OcNSCkG1A9HrJLYmxLJFGyt7VUWJ8lo/s320/Kaliningrad%E2%80%93Easternmost%20Russia%20%E2%80%93%20Path%20across%20land%20Eng.jpg" width="320" /></a></div><p><i>Google Earth: Measure the distance between multiple points on the ground = 8,457.16 km</i></p><p>This attempt to recreate the path on the map above got me about 8500 km.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguDZ9yn_ov_CHY8xNCvGrEqSg-R7mqlaShtQDcqz7pAhDc3VYdHVTMj9Hwl5IMg96e0wFh3byOsZK6u4wulZVQgRp4QWvT-jpo1zfNw9bywHyZrA88g-ZHKZITzpdbWpZAELvEj-nh3VqFJRQ4brgQBT7B6hgHzEJNQCf8Z5yPIUSs5i8UNMdq/s1208/Africa%20%E2%80%93%20Great%20circle%20Eng.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="352" data-original-width="1208" height="93" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguDZ9yn_ov_CHY8xNCvGrEqSg-R7mqlaShtQDcqz7pAhDc3VYdHVTMj9Hwl5IMg96e0wFh3byOsZK6u4wulZVQgRp4QWvT-jpo1zfNw9bywHyZrA88g-ZHKZITzpdbWpZAELvEj-nh3VqFJRQ4brgQBT7B6hgHzEJNQCf8Z5yPIUSs5i8UNMdq/s320/Africa%20%E2%80%93%20Great%20circle%20Eng.jpg" width="320" /></a></div><p>The closer you are to the equator, the smaller the differences between Mercator and reality. So the path across Africa is indeed 7200 km.</p><p><br /></p><p>How this little erroneous meme came to be appears obvious: Someone heard Russia measures some 6400 km across, and thought it applied to the path which appears to be the shortest one on the map. So this is not just an error, but <i>an error which is the result of the Mercator projection</i>.</p><p>That irony made this debunking particularly delightful.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-6748051614794682242023-09-09T09:57:00.007+02:002023-09-23T11:58:20.272+02:00Faktoidpodden: Första världskrigets början<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgyBw6Jb6-9wy5VxASguA9EmBJsqI7zYaPPAw7tRUJ05I-8zLdwQK3waAvxvxWhMFsFGvjFBYKgqPSeVrmyl74QBQ5KGGS8rb6aQo6_4juEa1_6g2BVMCv9jaHI6LwuaHUJDYbJdcTAo6vmHl058ALJyu6kkvd5kmC4Oqiku3PSqyQHG9l0UpW/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgyBw6Jb6-9wy5VxASguA9EmBJsqI7zYaPPAw7tRUJ05I-8zLdwQK3waAvxvxWhMFsFGvjFBYKgqPSeVrmyl74QBQ5KGGS8rb6aQo6_4juEa1_6g2BVMCv9jaHI6LwuaHUJDYbJdcTAo6vmHl058ALJyu6kkvd5kmC4Oqiku3PSqyQHG9l0UpW/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div><p>Lyssna här: <a href="https://open.spotify.com/episode/0PzHMEUFDLtw8yi9eYqxl7" target="_blank"><b>Faktoidpodden, säsong 2 avsnitt 3: Första världskrigets början</b></a></p><p>Nu blir det dels några hel- och halvmyter om första världskrigets utbrott, dels en bunt skrönor som cirkulerade under krigets första veckor eller månader.</p><p>Bland de förra finns påståenden som att kriget tog alla med överraskning, eller att det från skotten i Sarajevo gick en automatisk och oundviklig process till krigsutbrottet – båda osanna. De senare är mindre viktiga – de kommer inte på historieprovet, så att säga – men jag är svag för dem eftersom många av dem är bortglömda. Det är inte ofta som skrönor som den om de snöiga ryssarna, de franska guldbilarna eller de belgiska ögonutstickarna luftas nu för tiden.</p><p></p><blockquote><p>Inför hundraårsminnet – inte ”jubileet” – av första världskrigets utbrott fick jag i uppdrag att skriva en bok om det. Alltså inte om själva kriget, utan om hur det bröt ut. Hur kunde mordet på Österrike-Ungerns tronföljare, vilket visserligen inte var en oviktig händelse i sig, leda till någonting så gravt oproportioneligt som ett första gradens storkrig? Resultatet blev <i>1914: Vägen till första världskriget</i>, utgiven 2014 på förlaget Forum. Boken börjar i princip efter Wienkongressen hundra år tidigare. Sedan går den igenom 1800-talets krig och politiska strömningar. Det där vore material för två poddavsnitt, minst. Men det ska jag inte ta upp den här gången. Jag ska ta upp en viss aspekt av det hela.</p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqzwN_8Ey_2F50QrdFTgcKXvdo0E_3ohcuqTn5vhbe_cqDv5qzGmDbqmXRAW4IONieU4VT53ea2HYwf8lNhTQg4nxAeKl91rqYdwL4YeHpnbctFgxZxEjxg5YCibVKf_YtUxATtA_GbConOoZExz18C5qrxyElvq4CzwZCmb6HMdO3r6jndvDS/s1590/9789137142845.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1590" data-original-width="945" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqzwN_8Ey_2F50QrdFTgcKXvdo0E_3ohcuqTn5vhbe_cqDv5qzGmDbqmXRAW4IONieU4VT53ea2HYwf8lNhTQg4nxAeKl91rqYdwL4YeHpnbctFgxZxEjxg5YCibVKf_YtUxATtA_GbConOoZExz18C5qrxyElvq4CzwZCmb6HMdO3r6jndvDS/s320/9789137142845.jpg" width="190" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://www.adlibris.com/se/e-bok/1914-vagen-till-forsta-varldskriget-9789137142852" target="_blank"><i>Finns även som behändig e-bok – bara<br />att köpa och läsa (Adlibris)</i></a></div><blockquote><p>Eftersom jag är den jag är tog jag i boken även upp en del relaterade hel- och halvmyter. Som halvmyten om hur överraskade folk blev. Man kan ofta höra att överraskningen var total. Men även om några visserligen blev överraskade av ett världskrig som bröt ut mitt i deras fredliga värld, blev de flesta inte det. Möjligen var tidpunkten oväntad. Sommaren 1914 hade man sett många långt krisigare kriser än en skjuten ärkehertig, och de kriserna hade inte lett till något krig, än mindre ett världskrig. Desto fler hade länge väntat på ett storkrig, det hade skrivits böcker och artiklar om, och inte minst hade det kapprustats en hel del.</p><p>Och hur var det med krigets förväntade längd – skulle man komma hem till jul? Alltså julen 1914? Det var det definitivt många som trodde, bland såväl allmänheten som ledande politiker och militärer. Det är förresten inget unikt för första världskriget: Varje gång ett krig bryter ut, finns det alltid några som menar att det kommer att vara snabbt överstökat. Men det brukar finnas avvikande röster, och 1914 var inget undantag. Det fanns faktiskt sådana avvikande röster även bland ledande förmågor. Som till exempel chefen för tyska generalstaben, chefen för franska generalstaben, och Storbritanniens krigsminister. Att de gubbarna inte alls trodde på ett snabbt undanstökat världskrig; ja, det tycker jag är nog så talande.</p><p>En betydligt större och viktigare felaktig uppfattning om första världskrigets utbrott går ut på att det till stor del skulle ha varit närmast automatiskt. Så här tänker man sig förloppet: Om land 1 förklarade krig mot land 2, så skulle de länder som land 2 var allierat med att, ja, automatiskt förklara krig mot land 1. Varpå länder som var allierade med land 1 automatiskt förklarade krig mot land 2 och dess allierade. Så beskrivs ofta första världskrigets utbrott: Händelseförloppet var till stor del styrt av avtal och allianser som man hade kommit överens om tidigare, och som nu trädde i kraft, utan att någon egentligen behövde göra något. Och eftersom alla större och flera mindre länder ingick i olika block, så kunde en gnista på ett ställe, som skotten i Sarajevo, starta en kedjereaktion som till slut fick alla att vara i luven på varandra.</p><p>Denna uppfattning är en myt och en osanning; så gick det <i>inte</i> till. Att avfärda den innebar betydligt mer jobb än de om det oväntade kriget eller fred till jul. Man kan gott säga att det debunkandet utgör en stor del av boken. Visst var flera stormakter mer eller mindre knutna till varandra genom allianser och diverse avtal. I ljuset av krigsutbrottet ses de ofta som förberedelser inför krig, men det var minst lika mycket det motsatta: Flera gånger förhindrade allianser storkrig, när Frankrike inte ville utkämpa Rysslands krig, eller Tyskland Österrike-Ungerns krig, till exempel. Men allianserna var sällan så hårda och bindande som många föreställer sig. Till exempel var Ryssland och Frankrike allierade, men under det rysk-japanska kriget 1904–1905 blandades Frankrike ändå inte in. De hade sedan länge gjort klart att de inte hade något till övers för Rysslands asiatiska äventyr och att deras allians bara gällde i Europa.</p><p>Ska man tala om allianser under första världskriget måste man ta upp förhållandet mellan Storbritannien och Frankrike. Det har till och med ett eget namn: ententen, efter franska <i>entente cordiale</i>, ”hjärtligt samförstånd”. Ja, jag kallar det ”förhållande”, eftersom jag inte kommer på något bättre. Folk har letat efter ord för att beskriva ententen ända sedan den slöts 1904. Den har kallats ett synsätt, en politisk synvinkel, eller, ja, varför inte just ”samförstånd”. Ententen nämns ofta när man talar om allianserna vid första världskrigets utbrott. En sak som ententen <i>inte</i> var, var en försvarsallians. Man kom överens om en rad större och mindre frågor – mest mindre – som man käbblat om genom åren, men inte mer. Vilket visserligen inte var så lite. Att två av Europas mesta fiender, som krigat mot varann hur mycket som helst, kom överens om någonting alls var vackert så. Men det var som sagt ingen allians. Faktum är att oklarheten om vad den egentligen var kan ha bidragit till kriget. Om Frankrike haft en regelrätt försvarsallians med Storbritannien hade Tyskland kanske varit försiktigare med att anfalla. Kanske hade man låtit bli. Kanske.</p><p>Det oväntade kriget, kriget som alla var övertygade om skulle vara slut till jul, och dess automatiska utbrott: Ja, där har ni tre hel- eller halvmyter som jag tar upp i min bok <i>1914: Vägen till första världskriget</i>. Men det finns mycket mer att hämta ur den källan. Jag ska ägna resten av detta avsnitt åt myter strax före och efter första världskrigets utbrott. Material saknas ej.</p><p>När vi vill veta mer än vi kan veta, så utvecklas olika former av kollektiva fantasier för att fylla tomrummet — rykten, vandringssägner och faktoider. Och sällan, om någonsin, är den allmänna fantasin lika aktiv och likriktad som under krig, när alla funderar över och diskuterar samma frågor, som kan vara svåra eller omöjliga att reda ut, särskilt just då och där. Det första världskrigets första månader är ingen dum period för att demonstrera fenomenet, för under en rätt kort tid fick världen en rik provkarta med faktoider, vandringssägner och rykten av alla de storlekar och slag. Det var dagar av spänning, oro och en överväldigande, oöverskådlig flod av rykten. Man kunde påstå i stort sett vad som helst; lät det tillräckligt intressant så förmedlades det vidare, utan att kontrolleras – många gånger utan att ens kunna kontrolleras.</p><p>Fenomenet återkommer som sagt under snart sagt alla krig, och det gäller även flera sorters rykten. Som till exempel den så kallade spionsjukan: Folk såg spioner, sabotörer och kollaboratörer i varenda buske. En del av de rapporterade spionerna kan naturligtvis ha varit äkta. Åtskilliga torde ha varit tidningsankor, men i den allmänna hysterin var det många som greps och ibland avrättades på hur lösa grunder som helst.</p><p>Vad ordet ”spionsjuka” beträffar så kallades det verkligen så utomlands, <i>spionitis</i>. Det första belägget jag hittat på engelska är från 1912, där citerar man en tysk källa, alltså strax före första världskriget. Det första belägget jag hittat på tyska är från 1888, långt före världskriget. Nej, det var ingen något nytt. Men spridningen och styrkan tidigare kunde inte jämföras med den explosiva utvecklingen i augusti 1914.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI50JTa-gPi3_2CPH7b8MB1eTfBNV6LH55VvZigEJzuVbfpSXgs017uyDqUUlsfZkToOLeTehnHKKHvDOVJCG02m-K2CK1UIatWmA6Ufecp5-FaezKXQbLs2WuSydvH1yxOE6KbRQrnahCKhBoseE-F7bbwWJu1Sm-AAe-p3KrRey5ADcHGZLB/s405/Sa%CC%8Agfilare%20%E2%80%93%201900-01-19%20Va%CC%88stgo%CC%88ta%20Korrespondenten.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="194" data-original-width="405" height="153" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI50JTa-gPi3_2CPH7b8MB1eTfBNV6LH55VvZigEJzuVbfpSXgs017uyDqUUlsfZkToOLeTehnHKKHvDOVJCG02m-K2CK1UIatWmA6Ufecp5-FaezKXQbLs2WuSydvH1yxOE6KbRQrnahCKhBoseE-F7bbwWJu1Sm-AAe-p3KrRey5ADcHGZLB/s320/Sa%CC%8Agfilare%20%E2%80%93%201900-01-19%20Va%CC%88stgo%CC%88ta%20Korrespondenten.jpg" width="320" /></a></div><p><i></i></p><blockquote><i>En sågfilare i Falköpingstrakten avslöjas av sina händer och naglar, kläder och ”anletsdrag, skick, manér” – liksom den välförsedda plånbok ur vilken han drar en hundrakronorssedel (motsvarar flera tusenlappar idag). – </i>Vestgöta Korrespondenten<i> 19 januari 1900</i></blockquote><i></i><p></p><p>Ja, ryktesspridningen var vild även i länder som inte deltog i kriget. I Sverige hade man i flera år talat om så kallade sågfilare eller skärslipare. Sågfilare slipade verktyg, särskilt sågar, ett jobb som kunde vara ganska kvalificerat. Några av dem gick runt mellan gårdarna och erbjöd sina tjänster. Omkring 1900 började påfallande många sågfilare att dyka upp på svenska vägar. De kom från Ryssland, särskilt trakterna kring Novgorod – och detta, ska sägas, är fakta i målet. Sågfilarna diskuterades ofta, i insändare, ledare och riksdagsdebatter, liksom naturligtvis i folkmun. Och då var det inte deras hantverkskunnande man intresserade sig för utan eventuella andra uppdrag. Var de ryska spioner? Kartlade de Sveriges försvar? De var rentav föremål för en statlig utredning, som inte kunde hitta någon grund för anklagelserna. Inte för att det hindrade folk – hur skulle det kunna göra det. Insändare rapporterade om misstänkta figurer, där det kunde räcka att en sågfilare hade välknippta naglar för att man skulle kunna anta att det egentligen rörde sig om en rysk officer som under förklädnad spionerade på grannlandet.</p><p>Om läget var så nervöst i Sverige kan man ju föreställa sig hur det var i krigförande länder. Samtidigt hämmades såväl spridningen som dokumentationen i de länderna av att deras tidningar inte kunde trycka vad som helst. Flera av länderna hade en lång tradition av en mer eller mindre kontrollerad press, och vid krigsutbrottet fick allihop en censur som såg till att bara ”goda” nyheter, eller åtminstone inte alltför dåliga och moraldämpande nyheter, släpptes igenom. När sådana källor återger uppgifter så är källäget knivigt på flera sätt: Är detta ett faktiskt rykte som censorerna ansåg patriotiskt välgörande, eller är det inplanterad propaganda?</p><p>Ett senare exempel på hur censuren påverkade nyhetsförmedlingen är spanska sjukan, alltså själva namnet. De första utbrotten i Europa inträffade i Frankrike, England och Tyskland, men där kunde man ju inte skriva om sådant, eftersom kriget vid den här tiden fortfarande höll på. Det var först när sjukan nådde Spanien, som inte låg i krig, som det blev skriverier, som naturligtvis återgavs i andra länder. Det var då och därför den fick sitt namn. På så sätt minner spanska sjukan än idag om första världskrigets censur.</p><p>Omkring månadsskiftet juli–augusti stod kriget ännu och vägde. Då spreds historien om de franska officerare som iförda preussiska uniformer försökt att ta sig över gränsen till Tyskland men motats bort. Ibland var det 18 falska soldater, ibland fler; det högsta antal jag sett är 80. Sådana <i>false flags</i> har verkligen förekommit då och då. Som när vår egen Gustav III ville ha ett krig mot Ryssland, och man lät svenska soldater i ryska uniformer angripa en svensk postering. Eller när tyska SS-soldater låtsades vara polacker och angrep ett antal tyska anläggningar strax innanför gränsen, vilket gav Hitler en anledning att angripa Polen. Det är inte konstigt att <i>false flags</i> är en klassiker bland myter som rör krig.</p><p>En annan klassiker gäller förgiftade brunnar. På åtminstone en plats i Preussen sköts två ryssar och en fransos sedan de, enligt uppgift, försökt att smitta dricksvatten med kolera. Det här är lurigt att reda ut eftersom biologisk krigföring verkligen förekommit genom åren, och förvisso kan bli aktuell även i det tjugoförsta århundradet. Vilket naturligtvis inte innebär att allt som påstås är sant.</p><p>Ännu en historia som gick runt i Tyskland vid den tiden gällde guldbilarna, <i>Goldautos</i>. Dessa sades vara lastade med guld och kördes av franska officerare till deras vapenbroder Ryssland, alltså genom Tyskland. Det finns belägg för att åtminstone 28 personer avrättades för en händelse som förmodligen aldrig inträffade. Den verklighet som inspirerade ryktet utgjordes av det mycket stora, och för Tyskland mycket irriterande, stöd som Frankrike i åratal hade betalat till Ryssland.</p><p>Naturligtvis cirkulerade mer eller mindre påhittade uppgifter om direkta angrepp. Även i Sverige. När det började bränna till på allvar i början av augusti 1914 kunde man i svenska tidningar läsa att ryssen hade landstigit på Gotland, tyska kanonbåtar beskjutit Uddevalla, ryska kanonbåtar beskjutit Härnösand. De tyska och ryska flottorna hade utkämpat ett sjöslag vid Åland. De tyska och brittiska flottorna hade utkämpat ett sjöslag i Nordsjön. Tyskland hade krävt att Sverige skulle gå med på deras sida. Den ene kungen och kejsaren efter den andre hade mördats. Och så vidare, och så vidare …</p><p>Att britterna skulle invadera tyska Nordsjökusten hörde till de uppgifter som åtminstone hade en viss koppling till verkligheten eftersom sådana planer verkligen funnits. Andra påståenden – de flesta påståendena – var rent hittepå. Och de var många.</p><p>Här är tre exempel som är särskilt intressanta:</p><p>1) Franska flygplan skulle strax före kriget, och alltså innan någon krigsförklaring getts, ha fällt bomber över Nürnberg och andra tyska städer.</p><p>2) Serbiska soldater ombord på ett ångfartyg i Donau skulle ha skjutit mot österrikisk-ungerska trupper på andra sidan gränsfloden.</p><p>3) En tågsändning med spannmål som skulle till Tyskland hade, enligt uppgift, beslagtagits i Belgien.</p><p>De här påståendena är särskilt intressanta eftersom de blandades in i utvecklingen; de är rykten som förevigats i historien. Den obefintliga bombningen av Nürnberg togs med i den tyska krigsförklaringen mot Frankrike, den obefintliga skottlossningen vid Donau togs med i Österrike-Ungerns krigsförklaring mot Serbien, och det påhittade beslagtagna spannmålståget var ett skäl som Tysklands utrikesminister på en direkt fråga angav som skäl för att invadera Belgien.</p><p>Det sista exemplet tycker jag är särskilt bra eftersom det är så efterblivet. Att en sändning med spannmål skulle ha minsta koppling till en fullskalig invasion är en tanke som är omöjlig i fredstid. Men i krigstid kan den läggas fram av en fullt fungerande person som vore den allvarligt menad. Det är ett lysande exempel på hur krigets skugga kan göra skillnaden mellan sant och falskt suddig eller direkt irrelevant.</p><p>Den 4 augusti 1914 invaderade Tyskland Belgien – på riktigt, ska sägas. Och nu blommade krigets mytbildning upp ordentligt.</p><p>De mest ödesdigra ryktena gällde så kallade <i>franc-tireurs</i>, de var friskyttar som inte ingick i de reguljära trupperna. Sådana gerillakrigare hade tyskarna stiftat bekantskap med under det i övrigt konventionella kriget mot Frankrike 1870–71. Bland de högre officerarna hade många personliga och bittra minnen av dem.</p><p>När man kom till Belgien gick man därför hårt åt varje tillstymmelse till civilt motstånd, såväl verkligt som inbillat. För även om sådant avgjort förekom, så är det lika säkert att många repressalier baserades på grundlösa rykten och propaganda. En återkommande uppgift var att belgiska kvinnor och barn gick runt på slagfält och stack ögonen ur tyskar som låg sårade och hjälplösa. En annan uppgift gällde en tysk general som blivit skjuten av en borgmästares son, eller i förekommande fall dotter. USA:s ambassadör i landet berättade att han hört historien så många gånger att han fått intrycket att belgarna uppfostrade sina barn till mördarmaskiner.</p><p>Resultatet blev en omfattande våg av våld och förödelse. Mängder av hem och offentliga byggnader plundrades och brändes. Tusentals civila avrättades, även kvinnor och barn — de hade ju hjälpt till, enligt ryktena. Hundratusentals belgare flydde landet, i så hög grad att tyskarna upprättade hinder vid gränserna, med taggtråd och högspänningsledningar. [Se bloggposten <a href="https://faktoider.blogspot.com/2023/01/dodstraden.html" target="_blank">Dödstråden</a> om Dodendraad och andra sätt tyskarna använde för att få belgarna att hålla sig i Belgien. ]</p><p>Detta var vad som kallades ”våldtäkten på Belgien”. I den allierade progandan använde man givetvis <i>the Rape of Belgium</i>. Att sådana ohyggligheter kunde förekomma i Europa i modern tid var så otroligt att det till att börja med var lätt att avfärda som skräckpropaganda. Men snart nog bekräftades många uppgifter av tyskarna – som framställde det hela som ett legitimt krig mot civila terrorister.</p><p>Särskilt i Frankrike såg man Belgiens öde som en föraning om vad en tysk seger skulle föra med sig. De allierade såg inte längre Tyskland som en fiende vilken som helst, utan en mordisk best som helt enkelt måste besegras. Tyskland svarade med att de inte skulle lägga ner vapnen innan den fullkomliga segern var ett faktum. Så hårdnade världskriget. Att skildra tyskarna som djävlar i uniform blev rutin. Och i tysk propaganda blev rollerna de omvända.</p><p>I slutet av augusti 1914 kom det stora kriget till västra Belgien. Det tröstlösa skyttegravskriget låg fortfarande i framtiden. Västfronten var fortfarande rörlig, och den rörde sig västerut. Bortsett från att de var aningen efter sin tidtabell, så hade kriget hittills gått Tysklands väg. Nu närmade de sig den franska gränsen, och då dök såväl franska som brittiska trupper upp i deras väg. Den första gången under kriget som tyska och brittiska soldater möttes var den 23 augusti, vid staden Mons, stavad m-o-n-s.</p><p>Och nu ska ni få höra. Femtio år senare konstaterade historikern A. J. P. Taylor, som var en högst etablerad och respekterad akademiker, att slaget vid Mons var det enda i första världskriget där övernaturlig inblandning observerats, som han skrev, ”more or less reliably” [<i>The First World War</i>]. Vad kunde få en sån som han att skriva något sådant? Vad hade hänt?</p><p>De brittiska soldaterna var betydligt färre än de tyska, men bättre rustade och utbildade. Man kämpade väl och löste sin uppgift, att skydda den franska flanken. Men till slut blev övermakten för stor, och man drog sig tillbaka – i god ordning, ska sägas, vilket inte är självklart; sådant kräver sin soldat. Reträtten fortsatte ända tills krigslyckan vände några veckor senare, i det så kallade ”undret vid Marne”. Då hade tyskarna kommit ända fram till Paris förorter. Sedan de slagits tillbaka där grävde fronten ner sig i skyttegravarna, och där skulle de förbli fram till 1918. Även Mons förblev tyskt ända till krigsslutet.</p><p>Det är, i all korthet, vad som finns att säga om slaget vid Mons. Det fick en hel del uppmärksamhet när det inträffat, men det berodde på att det var först. Snart skulle drabbningar i den storleksordningen inte ens vara notismaterial. Britterna lät sig inte knäckas av en övermäktig fiende och tog därmed poäng, men det var ingen tvekan om att de förlorat slaget. Icke desto mindre framställdes det ofta som en sorts moralisk seger, att britterna kämpade så väl. Mångas tankar gick till slaget vid Azincourt nästan 500 år tidigare, där de berömda engelska bågskyttarna slog en betydligt större fransk här i grunden.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtEeITRjrUXya8CSfEePjAzOdyaTNG0SRIsjF1mn1unnAMpZ86XMRPLTJ9dVAJfjpcWnTunb_n6B-Ev9noJ1GI2Rkp8XtgR6530twQS1aFiUJC8kHqdvWnODQKH7_18pdWTSNznZIGJOj9vtSFuStKa3NMpJsnUQPj897o6ejEdnuyrZBXT624/s552/The%20Bowmen%20and%20other%20legends%20of%20the%20War%20by%20Arthur%20Machen.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="552" data-original-width="350" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtEeITRjrUXya8CSfEePjAzOdyaTNG0SRIsjF1mn1unnAMpZ86XMRPLTJ9dVAJfjpcWnTunb_n6B-Ev9noJ1GI2Rkp8XtgR6530twQS1aFiUJC8kHqdvWnODQKH7_18pdWTSNznZIGJOj9vtSFuStKa3NMpJsnUQPj897o6ejEdnuyrZBXT624/s320/The%20Bowmen%20and%20other%20legends%20of%20the%20War%20by%20Arthur%20Machen.jpeg" width="203" /></a></div><p>En som greps av dramatiken var skribenten Arthur Machen. Han kom att tänka på en berättelse av Kipling där en spökbataljon hemsökte platsen där de stupat. Tillsammans med det gamla temat, med övernaturliga krafter som kommer till de levandes hjälp, fick han idén till <i>The Bowmen</i>: En berättelse om hur bågskyttarna från Azincourt dyker upp och hjälper 1914 års britter vid Mons. Novellen publicerades i en tidning den 29 september. Machen tyckte inte att den blev särskilt lyckad och tänkte sedan inte mer på det hela.</p><p>Framåt våren hörde en redaktör av sig, har var förresten även präst. Han undrade om han kunde få ge ut ett särtryck av <i>The Bowmen</i>, förslagsvis kompletterad med förord och källor. Machen svarade att ett särtryck naturligtvis gick utmärkt, att han gärna skrev ett förord, men att han inte kunde uppge sina källor eftersom han inte hade några. Till hans obeskrivliga förvåning svarade redaktören att Machen måste tagit fel: Novellen var baserad på en sann historia, det var allmänt känt i hans församling. Alla hade hört talas om folk som sett fenomenet, eller kände någon som kände någon som sett det, eller …</p><p>Som Machen formulerade det: ”Det började gå upp för mig att även om jag hade misslyckats i konsten att skriva, så hade jag av misstag lyckats i konsten att bedra.”</p><p>Han upptäckte snart olika varianter av historien som cirkulerade. Detaljerna varierade, men alla gjorde anspråk på att vara sanna historier. Hans spökhistoria hade blivit en vandringssägen.</p><p>En förändrad detalj, som snart nog ingick i sägnens ”standardversion”, rörde spökenas gestalter: Bågskyttarna från Azincourt transformerades till änglar. Så skapades änglarna vid Mons.</p><p>Machen själv menade att denna detalj gjorde berättelsen lättare att acceptera och svårare att direkt förneka. Änglar var en någorlunda accepterad övertro som tilltalade allmänheten på ett sätt som spöken eller till exempel helgon inte gjorde. Machen hade själv ägnat sig åt ockultism och kände åtskilliga som trodde på lite av varje, och han menade att många som trodde på berättelsen inte gjorde det <i>trots</i> att den beskrev något övernaturligt utan <i>på grund av</i> att den gjorde det. Andra, som var mer skeptiskt lagda, sökte ge den föregivna synen en vetenskaplig förklaring, eller åtminstone något ditåt. I Storbritannien fanns en livaktig organisation för undersökande av paranormala fenomen, Society for Psychical Research som den heter; ja, för den finns än idag, om än något tröttare. Den tog sig an frågan; den passade dem perfekt. Inte ens på den tiden var de i närheten så skeptiska som man hade kunnat hoppas, men de gick heller inte på precis vad som helst. Efter vederbörlig utredning konstaterades att det inte fanns några belägg för att något övernaturligt ägt rum. De kunde möjligen sträcka sig så långt som att vissa soldater kanske hade hallucinerat.</p><p>En intressant omständighet är att många lade fram förklaringar av det påstådda fenomenet, men få avfärdade det helt. Att hävda att änglarna var rent påhitt från första början var kanske inte direkt opatriotiskt, men definitivt något som väckte känslor. Det kan man känna igen hos många andra episoder av olika slag, med övernaturliga eller åtminstone mycket märkliga inslag; folk är mycket piggare på att försöka förklara fenomenen än på att avfärda dem.</p><p>Det är svårt att föreställa sig vilket stort intryck änglarna vid Mons gjorde. Det hade nog med tidpunkten att göra, alltså inte när slaget inträffade utan när ryktet började spridas. Våren 1915 hade skyttegravskriget pågått i månader. Rader av ambitiösa angrepp hade resulterat i väldiga manfall, och på sin höjd landvinningar som var så obetydliga att de framstod som blodiga skämt. Det krig som många – men inte alla – trott skulle vara kort verkade nu kunna pågå hur länge som helst, och vem som skulle segra var en helt öppen fråga. Den 22 april 1915 satte tyskarna för första gången in stridsgas. Snart skulle zeppelinare dyka upp ovanför London och släppa bomber.</p><p>Kanske var det ingen slump att det var vid denna tid som ryktet om änglarna vid Mons började spridas? Den 24 april hade tidningen <i>Spiritualist</i> med en artikel om övernaturliga fenomen som observerats under slaget. Källorna som anges är brittiska officerare, anonyma på grund av censuren. Det ligger nära till hands att förmoda att spridandet av ryktet utgjorde en del av det psykologiska försvaret, att det var en medveten och planerad moralhöjare. Man kan se hela episoden som ett psykologiskt fenomen, fullt jämförbart med den stora ryska illusionen från augusti och september.</p><p>Vad rörde den sig om? Jo, sedan tyskarna tagit sig igenom Belgien ångade man som sagt vidare mot Paris, utan att de förenade fransk-brittiska trupperna kunde göra mycket åt saken. Ett kort tag såg kriget verkligen ut att bli kort. Under dessa dagar väcktes hoppet om att ententens tredje land, så att säga, skulle komma till undsättning: Ryssland. Där var man visserligen upptagna vid östfronten, men å andra sidan var ju landet så jättejättestort – nog kunde de ha, säg, ett par hundra tusen soldater till övers? Eller en miljon, kanske? De skulle sannerligen kunna göra nytta på västfronten – tyckte man.</p><p>Det är oklart hur ryktet började. Men sedan det väl dykt upp så spreds det blixtsnabbt. Vid månadsskiftet augusti–september hade varenda britt hört att en stor mängd ryska soldater anlänt till hamnar i Skottland, för att därefter transporteras med tåg och sedan åter båt till fronten på kontinenten.</p><p>En intressant omständighet är att de första beläggen i tryck inte började dyka upp förrän något senare; men mun-mot-mun-metoden räckte för att snabbt och effektivt sprida ryktet. I varje stad och by fanns det de som kände till någon som sett ryssarna eller tecken på deras ankomst, och tidningsredaktörer blev nerringda av folk som frågade efter besked.</p><p>En återkommande och intressant detalj i ryktena är snön. När folk sett ryska soldater hade dessa ofta haft snö på kängorna, eller så hade man sett någon som borstat snö från järnvägsvagnarna. Det här låter ju fullkomligt debilt, som om varje ryss gick runt med ett personligt sibiriskt mikroklimat (det kan nämnas att sommaren 1914 var ovanligt varm). </p></blockquote><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNffIew-0komNNdtXRkFt4GGooXyoaBTFQ3edegzlc4-taL-fmWNeS-xN2JkuAkbBe4YqdbPTxHyJfhL8NgqsCeeaIhOFzo5RWQ0XeMCJjh7TWsTiEFO8QoDxmLC6-LE8g9qYg5if1Qphn5PMBMw9FLRwHmGk2E5-Q1Org-1a3cFVv8wCqXYgo/s400/kostja.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="400" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNffIew-0komNNdtXRkFt4GGooXyoaBTFQ3edegzlc4-taL-fmWNeS-xN2JkuAkbBe4YqdbPTxHyJfhL8NgqsCeeaIhOFzo5RWQ0XeMCJjh7TWsTiEFO8QoDxmLC6-LE8g9qYg5if1Qphn5PMBMw9FLRwHmGk2E5-Q1Org-1a3cFVv8wCqXYgo/s320/kostja.jpg" width="320" /></a></div><p></p><blockquote><p>Men det som egentligen var en orimlig detalj uppfattades tydligen inte på det sättet när den levererades tillsammans med ett lockande rykte. Och snön var lätt att komma ihåg, och den var ett enkelt sätt att skilja ryska soldater från andra soldater. Och på sätt och vis är snö i augustihetta inte mer orimligt än änglasoldater.</p><p>I jämförelse med snön förefaller andra och egentligen större problem med de ryska förstärkningarna obetydliga. Ett är att den båttrafik från Archangelsk som skulle ha krävts skulle ha märkts av tyska spioner. Man kan därför utgå ifrån att tyskarna från början insåg vad de envisa ryktena var värda.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibbYcnZZUz9AJ-p1l8zRfyEG1CBzSHETT7ehZV_eD8VOVg-8GbckySrdaRhB75wEsNy6iX8GeteGSf50e6QQrVsY86uERzoGu0pa683BPsrbRyGiPDCQ6vNXomhmh0I8NMaZIm1z7xhWCdXmi8pLGhxHbjarvaupsklOiAyLtJZL_MIw9yMbMf/s461/Ryska%20ryktet%20%E2%80%93%C2%A01914-09-11%20Daily%20Mirror.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="221" data-original-width="461" height="153" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibbYcnZZUz9AJ-p1l8zRfyEG1CBzSHETT7ehZV_eD8VOVg-8GbckySrdaRhB75wEsNy6iX8GeteGSf50e6QQrVsY86uERzoGu0pa683BPsrbRyGiPDCQ6vNXomhmh0I8NMaZIm1z7xhWCdXmi8pLGhxHbjarvaupsklOiAyLtJZL_MIw9yMbMf/s320/Ryska%20ryktet%20%E2%80%93%C2%A01914-09-11%20Daily%20Mirror.jpg" width="320" /></a></div><p><i></i></p><blockquote><i>En annan vanlig detalj i ”de ryska ryktena” var att </i><i>vagnarna som transporterade Ivan var nedsläckta, för att inte avslöja innehållet. Det gav upphov till ett skämt som återges i </i>Daily Mirror<i> 11 september 1914. </i><i>Varken nu eller då trodde alla på allt de hörde.</i></blockquote><i></i><p></p><div>Hur ryktena började vet vi som sagt inte. Kanske var det ett organiserat försök att höja den befolkningens moral, men det kan lika gärna ha varit ett genuint folkligt rykte, sådana som uppstår helt av sig själv, hela tiden.</div><p>När den brittiska armén gjorde väl ifrån sig i början av kriget, om det så gällde att retirera i god ordning, så sägs det – där har vi det igen – att kejsar Vilhelm II blev rasande. Vad var egentligen den här nya fienden, som hotade att ytterligare fördröja hans arméer på väg mot Paris? Ilsket gav han order om att all energi måste koncentreras på att utplåna denna <i>contemptible little army</i> – fast på tyska då. De brittiska soldaterna tog glatt upp tillmälet, och använde det om sig själva; <i>the old contemptibles</i> var de som överlevde krigets första månader. Den siste av dem dog 2005.</p><p>Hur tilltalande tanken på den rasande kejsaren än må ha varit för veteranerna, så är den en myt. Ingen tysk dagorder innehöll någon formulering i stil med <i>verächtlich kleine Armee</i>. Dessa skrevs heller inte av kejsaren, utan av den långt torrare och sakligare generalstaben.</p><p>Att påhittet blev så lyckosamt beror på att formuleringen verkligen var typisk för kejsaren. Denne hade till exempel gett en mycket uppmärksammad intervju före kriget, där han bland annat sagt att engelsmännen är ”galna, galna, galna som marsharar” – det där var ett citat, alltså. Dessutom hade han efter Belgien blivit de allierades symbol för Tyskland. Han var fienden i en enda person: blodtörstig, obalanserad och löjlig, på samma gång.</p><p>Att oavsett vad som hänt tillskriva de egna trupperna framgångar och fiendens motgångar är ett propagandatrick som är så slitet att det knappt känns relevant att ta upp i en översikt som denna. Men för att sammanfatta så flödade krigsländernas tidningar över av egna ärofyllda segrar och andras förkrossande nederlag, alla lika förutsägbara. Å andra sidan fick dessa patriotiska slentrianskrönor allt mindre utrymme när västfronten fastnade i skyttegravarna; det var inte längre någon mening med att hitta på.</p><p>Ett intressantare standardrykte som förekommit i alla moderna krig rör nya, förfärliga och dittills hemliga vapen. Sådana rykten sprids lätt av egen kraft men har tidvis även uppmuntrats av den statliga propagandan. Den psykologiska effekten blir dubbel, när folk och soldater på den egna sidan får en god nyhet, samtidigt som fiendens folk och soldater får en dålig. Dessutom är det ofantligt mycket billigare att skapa rykten än att utveckla nya vapen på riktigt. Samtidigt förekommer förvisso nya vapen på riktigt, varför nästan inget rykte, hur fantastiskt det än är, kan avvisas på förhand. Flera rykten från hösten 1914 visade sig också vara riktiga, som att zeppelinare ovanför Bodensjön avfyrat torpeder, eller de väldiga kanoner kallade Tjocka Bertha som tyskarna använde för att knäcka de belgiska fästningarna.</p><p>Ett typiskt ”undervapen” som börjar omnämnas i engelskspråkiga källor i slutet av augusti kallades turpinit efter sin föregivne uppfinnare, den berömde fransmannen Eugène Turpin. Det sades vara ett sprängämne som dels var oerhört kraftigt, dels skapade en ytterst giftig gas som snabbt och smärtfritt utplånade allt liv inom en radie på 50 meter. Något motmedel kände man inte till. Det skulle alltså vara det perfekta vapnet för att bryta dödläget på västfronten … Om det fanns. När något sådant genombrott inte kom, så insåg man snart vad ryktet var värt.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0LVKn61TgYcsY85MB5NgeTV-eoHKlKdQcJSbPKDugvksFieUje9HxkT0YUv_f_keqmm5IBvX9jJOM5RXLXhZVW4x3yn8rxhDpl1Rnm_i8b9c3Av1Wsg5YOZD-QAWIVYztQknffBlZ2rz_eQGuFjA63v3hT4BCB8p5GWSvR_VVaqNKs869B7aZ/s535/Turpinit%20%E2%80%93%C2%A01914-10-28%20Dublin%20Daily%20Express.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="269" data-original-width="535" height="161" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0LVKn61TgYcsY85MB5NgeTV-eoHKlKdQcJSbPKDugvksFieUje9HxkT0YUv_f_keqmm5IBvX9jJOM5RXLXhZVW4x3yn8rxhDpl1Rnm_i8b9c3Av1Wsg5YOZD-QAWIVYztQknffBlZ2rz_eQGuFjA63v3hT4BCB8p5GWSvR_VVaqNKs869B7aZ/s320/Turpinit%20%E2%80%93%C2%A01914-10-28%20Dublin%20Daily%20Express.jpg" width="320" /></a></div><p><i></i></p><blockquote><i>I denna notis om ”Turpinite” nämns tyska soldater som ”tydligen hade överraskats mitt i en konversation”. Hur man nu visste det..? </i><i>– </i>Dublin Daily Express<i> </i><i>den 28 oktober 1914.</i></blockquote><i></i><p></p><p>Samtidigt förekom även rykten av motsatt slag: Fiendens vapen hånades för sin uselhet. När tyska kolossalkanoner först nämndes i fransk press var det för att håna dem: ”Det extremt grovkalibriga artilleri som satts in mot Liége visade sig vara värdelöst, till den tyska generalstabens förvåning.” Jojo, det där fick de äta upp …</p><p>Då är det svårare att få en uppfattning om vad man egentligen menade med uppgifterna om att tyska granater och tysk ammunition var så osannolikt värdelös att de inte ens skadade de franska soldaterna. Kanske var det ett sällsynt exempel på att man drev med den uppskruvade krigspropagandan.</p><p>De flesta rykten som beskrivits här levde främst bland allmänhet och fotfolk. Men krigets dimma fanns även på de högsta nivåerna. Det finns en bild av generaler som har koll på alla sina trupper, såväl de egna som fiendens, som om man spelade med pjäser på ett bräde. Sanningen ser ofta fullständigt annorlunda ut. Problemet kan vara bristfälliga underrättelser, men även förutfattade meningar: Man ser det man vill se.</p><p>Under det första världskrigets första veckor gick det tyska huvudangreppet genom Belgien, det franska längre söderut genom Alsace/Lorraine. Båda ländernas överbefälhavare förväntade sig att stöta emot huvuddelen av fiendens trupper, trots att man alltså gick förbi varandra. När motståndarna inte var där de borde vara blev man förvirrade. Om tyska eller franska högkvarteret hade varit mindre tvärsäkert så hade krigets utveckling mycket väl kunnat bli en helt annan, åtminstone till en början.</p><p>En hallucination, fullt jämförbar med ryktet om de ryska trupperna men på en nivå där det fick konsekvenser för kriget, var när tyska observatörer i mitten av augusti rapporterade att brittiska styrkor landsteg i Ostende, Calais och Dunkerque. Det var precis de hamnar där man räknat ut att de borde landstiga, och de tyska fältherrarna vidtog lämpliga åtgärder. Icke desto mindre landsteg britterna i hamnar betydligt längre västerut. Vad de tyska observatörerna faktiskt sett är en öppen fråga.</p><p>Och så håller det på. De rykten och myter som presenterats här utgör ett mycket begränsat urval av allt som förekom bara under 1914. Krig är en oöverträffad drivbänk för sådant, mindre på grund av att nya mekanismer träder i kraft än på att de befintliga mekanismerna pressas hårdare.</p><p>Tankespöken som i fredstid skulle skrattats ihjäl innan de hunnit många meter kan under krigstid få nationell spridning. Skattefinansierad censur och desinformation, med en omfattning, inriktning och noggrannhet som annars bara förknippas med de hårdaste diktaturerna, förekommer allmänt. Att stå enade mot fienden – om det nu är av egen vilja, tvång eller en kombination därav – innebär att vissa saker inte tänks eller inte yttras högt, liksom att åtskilligt tänks och sägs som aldrig skulle tänkts eller sagts i fred. Krig, särskilt krig av den sort som världskrigen representerar, kan beskrivas som en sorts nationell masspsykos.</p><p></p></blockquote><p><br /></p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-32420496407805987012023-09-08T07:35:00.038+02:002023-09-13T09:22:30.106+02:00Start för Start?<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrZNsaWbhsg0Xl-tci5n95oYwlHBxCQoOLWnQoDFItbvaRRKLDtQM897mawynwbSjr-kqTbmbiEYqozffoQNj5nEjRfm_leau5uRYrccDH5QtPM9DSy65j2WQj8sNN9JbYgJGa9WhXt-P95X9w7HrxCTsGtjaQHj1_e-axkxsNv3fptDcLEn4j/s910/2023%20%E2%80%93%20startfrukost%20om%201974.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="843" data-original-width="910" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrZNsaWbhsg0Xl-tci5n95oYwlHBxCQoOLWnQoDFItbvaRRKLDtQM897mawynwbSjr-kqTbmbiEYqozffoQNj5nEjRfm_leau5uRYrccDH5QtPM9DSy65j2WQj8sNN9JbYgJGa9WhXt-P95X9w7HrxCTsGtjaQHj1_e-axkxsNv3fptDcLEn4j/s320/2023%20%E2%80%93%20startfrukost%20om%201974.jpg" width="320" /></a></div><blockquote>[bla bla bla bla] 1974 var också året som vi började tillverka START!</blockquote><p></p><p>- <a href="https://www.startfrukost.se/om-start/" target="_blank">startfrukost.se: Vår historia</a></p><p>I en klämkäck svada, av ett slag som bara en reklambyrå kan få ur sig, ingår minst ett påstående som, beroende på hur "vi" tolkas, kan vara osant. Ett annat exempel på reklambyråernas andra specialitet, att luras utan att ljuga, återfinns i sajtens inledning s a s:</p><p></p><blockquote>Havren är den viktigaste ingrediensen i START! Havren odlas med omsorg och kärlek av bönder från Lantmännen. Så var det vid lanseringen 1974 och så är det nu.</blockquote><p></p><p>- Ibid., förstasidan</p><p>Här får man också lätt intryck av att det var företaget Lantmännen som lanserade Start 1974. Vilket inte stämmer.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjt6x6nwwUp27DhSHTBHdK3H50DLs59_cTcTyior1hKUUjQQiPm7S6j8aafPPoWBgUJCPx7Nq38dzoGV3x9JXqZtBQmjfb8geJRs01rIPuNKmiXPBnjk9b4x6bSdkJ1K2paW5wmVoImDPok1g5ydCoHgUCzK2AfYDZmhD-xM5Jk4Qyb-h_95zN/s954/1974-03-22%20%E2%80%93%20Marabou-nytt%20SvD.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="594" data-original-width="954" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjt6x6nwwUp27DhSHTBHdK3H50DLs59_cTcTyior1hKUUjQQiPm7S6j8aafPPoWBgUJCPx7Nq38dzoGV3x9JXqZtBQmjfb8geJRs01rIPuNKmiXPBnjk9b4x6bSdkJ1K2paW5wmVoImDPok1g5ydCoHgUCzK2AfYDZmhD-xM5Jk4Qyb-h_95zN/s320/1974-03-22%20%E2%80%93%20Marabou-nytt%20SvD.jpg" width="320" /></a></div><blockquote>Marabou–nytt: […] Knaprigt rostade havreflingor – två smaker, den ena för russinälskare.</blockquote><p></p><p>- <i>Svenska Dagbladet</i>, 22 mars 1974</p><p>Start, rostade havreflingor för frukostbordet som jag vägrar att skriva på något annat sätt, lanserades våren 1974. Det är fullt möjligt att havren redan då odlades med omsorg och kärlek av bönder från Lantmännen – åtminstone senare var Kungsörnen huvudlevarantör. Men det var inte Lantmännen som började tillverka den. Det var Marabou, chokladfabriken som inte bara ägnat sig åt choklad. De tillverkade Start fram till 1995. Då köpte Cerealia flingorna från sammanslagna Kraft Freia Marabou. Cerealia slogs i sin tur ihop med Lantmännen 2007. Det var först då som Lantmännen kunde börja tillräkna sig Start.</p><p>Så långt är det lätt hittad information. Ett lättviktigt debunkande, på alla sätt. (Det är fullt möjligt att en mindre påfrestande copy på startfrukost.se hade avhållit mig från att skriva denna bloggpost.)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6pk-jxMW_ipY7Gzll050iFElv5v6ZwX4phWt6gD31EaKG6zOEdQB466lQg17lHv-bhGEwboEtZXJ8zaPuNQW09yXnDWCCvykGwmhPY8t-u_TsqvJYWuvuCSFC-v7b9cP0-HosPJ09Zxf0gkvD1iLCelb6NikxlLMKX_y9OLFloTTstT04YJtG/s698/1935%20Start-choklad.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="248" data-original-width="698" height="114" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6pk-jxMW_ipY7Gzll050iFElv5v6ZwX4phWt6gD31EaKG6zOEdQB466lQg17lHv-bhGEwboEtZXJ8zaPuNQW09yXnDWCCvykGwmhPY8t-u_TsqvJYWuvuCSFC-v7b9cP0-HosPJ09Zxf0gkvD1iLCelb6NikxlLMKX_y9OLFloTTstT04YJtG/s320/1935%20Start-choklad.jpeg" width="320" /></a></div><p>Denna detalj var lite klurigare, och därmed roligare. ”Start” var nämligen inget nytt namn i Marabous produktportfölj 1974. Det hade använts 40 år tidigare om en choklad med russin och mandel. ”Starten” skulle alltså ursprungligen ha syftat på motorfordon … Och den produkten säljs än idag, nu med ett tråkigare namn:</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7bt9j2MZyq9ChOc-rXpAlllRxkaXMUWNV0ndsog2VcuGaGEoQ3xV-4m3dPyrtkut7_X6d6XGi3qZtuyRcU7bQ8eB9nyRF_2oeqQd0jTz9K6bCNK3S37-b-01-8Xv9wuWbFsY5BkLJ67Cc-vl45-5tnHkhHJH0MX5ta-vF8cqmOWdVnDg2NfgV/s734/2023%20Marabou%20Frukt%20&%20Mandel.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="502" data-original-width="734" height="219" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7bt9j2MZyq9ChOc-rXpAlllRxkaXMUWNV0ndsog2VcuGaGEoQ3xV-4m3dPyrtkut7_X6d6XGi3qZtuyRcU7bQ8eB9nyRF_2oeqQd0jTz9K6bCNK3S37-b-01-8Xv9wuWbFsY5BkLJ67Cc-vl45-5tnHkhHJH0MX5ta-vF8cqmOWdVnDg2NfgV/s320/2023%20Marabou%20Frukt%20&%20Mandel.jpg" width="320" /></a></div><blockquote>Frukt & Mandel är en riktig energikick som hängt med svenskarna på skidturer och utflykter sedan 1934.</blockquote><p>… Men det är roligt att de uppmärksammar att ”frukt & mandel” är samma vara som 1934 års Start. Vissa har bättre känsla för historien än andra.</p><p>Jag vet inte när Marabou slutade att använda det namnet om den produkten. Någon gång i mellantiden ska man ha använt namnet om en engelsk kola (enligt Edward Blom: <a href="https://www.foretagskallan.se/foretagskallan-nyheter/lektionsmaterial/marabou-mix/" target="_blank">Marabou-mix</a>, Företagskällan 29 november 2019). Och på 1970-talet var det tydligen ledigt för ett försök i en ny bransch, där varan hade åtminstone russinen gemensamt med en föregångare.</p><p>Som en personlig reflektion hade vi inte Start hemma eftersom det innehöll för mycket socker. Efter att ha smakat hos en kompis insåg jag att saker inte behöver vara goda bara för att de är onyttiga.</p><p>Till sist: Om Lantmännen Cerealia är sämre på historia och reklamupphandling än Marabou så är man å andra sidan bättre på något annat och omätligt mycket viktigare. Direkt efter invasionen av Ukraina inledde man nämligen arbetet med att avyttra sina ryska verksamheter. Att Marabous ägare Mondelez inte alls har gjort något sådant har fått mig att för all framtid tappa smaken för allt vad Marabou heter.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-30758927676273633262023-09-06T07:35:00.019+02:002023-09-06T12:31:34.244+02:00Kar de Mumma om 2057 1979<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBaTZD_Mnv30aVwdFgva3SH2Ha2SDctp3yZYgwjh7N-K354Ns2eiNOH1G0I0bcp0l4PXFnUtj6eNVxtvgGy-LN4o-06vO4MzCT8kktwMqnRZBGDnFEsIiFpbUDpBhrI0q3p1rFvrenm8W8243ze4HQIhPDlH9I2u16J5Pfar18sGIBGnIcH_UW/s406/svd19791213.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="406" data-original-width="368" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBaTZD_Mnv30aVwdFgva3SH2Ha2SDctp3yZYgwjh7N-K354Ns2eiNOH1G0I0bcp0l4PXFnUtj6eNVxtvgGy-LN4o-06vO4MzCT8kktwMqnRZBGDnFEsIiFpbUDpBhrI0q3p1rFvrenm8W8243ze4HQIhPDlH9I2u16J5Pfar18sGIBGnIcH_UW/s320/svd19791213.jpg" width="290" /></a></div><blockquote><p>Jag gissar att år 2057 sitter nån gamling och vill ha tillbaka skumplasten, resorna till månen, folkomröstningarna, restskattesedlarna, lunchrevyn på Berns, ABBA, 1970-talets skådespelare som hade <i>diktion</i> och kunde <i>tala</i>, Lill-Babs, Taxis ”Var god dröj”, musicalerna, Svensk Damtidning, Palmehuset på Norrmalmstorg, och trivseln i Tunnelbanan.</p></blockquote><div></div><p></p><p>- Kar de Mumma, <i>SvD</i> 13 december 1979</p><p>I december 1979 hade Kar de Mumma kört på temat ”Jag vill ha tillbaka”. Läsekretsen uppmanades att komma med sina önskemål, av vilka de bästa publicerades.</p><p>De är ingen dålig läsning. Men den går inte upp emot spaningen ovan. För flera av önskemålen kan man konstatera, att vi inte har behövt vänta till 2057. Andra är mindre självklara.</p><p>Få se:</p><p></p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>skumplast – Produceras väl minst lika mycket idag som 1979; om inte, har jag ingen aning. Om skumplasten försvunne, hur mycket skulle vi sakna den?</li><li>resorna till månen – Tell me about it..!</li><li>folkomröstningarna – Vid den här tiden såg man fram emot den 23 mars 1980. Då skulle svenska folket för tid och evighet avgöra tidens hetaste debatt, den om hur kärnkraften skulle nyttjas i landet, om alls. Folkomröstningen närmast innan var den om pensionsfrågan 1957 (”Gärna medalj …” är från extravalet året därpå) så Kar de Mumma måtte ha tänkt på deras kvalitet snarare än kvantitet. Eller nåt.</li><li>restskattesedlarna – Har det funnits några mer utbroderade sådana än den enkla uppgiften att man, i förekommande fall, är skyldig X kr?</li><li>lunchrevyn på Berns – Den enda jag känner till är Hasse & Tages. Jag vet inte vad jag skulle kunna ge för att få en nyskriven nyuppförd kvalitetsrevy i klass med ”Under dubbelgöken”. Mycket?</li><li>ABBA – Hur förvånad skulle 1979 års svensk bli, om hen fick veta att ABBA skulle ge ut ett album 2021? Mindre än om vi skulle bli om vi fick veta att ABBA kommer att ge ut ett album 2057, så mycket är säkert.</li><li>1970-talets skådespelare som hade <i>diktion</i> och kunde <i>tala</i> – Detta är så på ögat att jag undrar om det är ett tidlöst standardgnäll à la ”ungdomen nuförtiden”. Önskade 1970-talets surgubbar tillbaka 1940-talets tydliga talare? Liksom 1940-talets 1910-talets, osv?</li><li>Lill-Babs – Det må avslöja mina unga år, men jag får tänka ett extra steg för att se Barbro Svensson som artist snarare än generell kändis. Men nog kan man tänka sig en revival till 2057? <a href="https://faktoider.blogspot.com/2023/09/karl-xii-med-lill-babs.html" target="_blank">Eller varför inte tidigare?</a></li><li>Taxis ”Var god dröj” – Jag vet inte om det finns något ord för motsatsen till nostalgi, men taximarknaden får många att tänka i sådana banor. (Själv hade jag vid avregleringen 1990 ännu inte riktigt kommit upp i målgruppen.)</li><li>musicalerna – Här blir det ännu ett frågetecken. </li><li>Svensk Damtidning – Upplagan har naturligtvis varierat genom åren, men någon kris har väl Svensk Dam aldrig varit i närheten av. Hur mycket tidningen skulle saknas ifall den försvann är jag helt oförmögen att uppskatta.</li><li>Palmehuset på Norrmalmstorg – OK, den här punkten behöver verkligen redas ut, särskilt som jag känner att jag saknar åtminstone någon pusselbit. ”Palmehuset” ska vara Palmhuset, om det nu är ett tryckfel eller en etablerad ordvits jag inte känner till. Jag läser att det var en paviljongbyggnad på Norrmalmstorg som uppfördes 1972 och revs 1992, varefter dagens byggnad med samma namn på samma plats uppfördes 1993. Syftet (alltså åtminstone det 1972) var dels att gömma tekniska installationer (för tunnelbanan, antar jag), dels att erbjuda en mötesplats i form av en vinterträdgård. Småningom utvecklades konceptet till en restaurang. Om denna omgavs av någon särskild aura eller förknippades med någonting över huvud taget vet jag inte.</li><li>och trivseln i Tunnelbanan. – Får tala för sig själv.</li></ul><p></p><p></p><p>För att runda av:</p><p></p><blockquote>Men ingen kommer nog att längta tillbaka till herr Werthéns 50 reaktorer. Om det nu, peppar, peppar, blir några sådana.</blockquote><p></p><p>Electrolux-chefen Hans Werthén gjorde avtryck i tidens hetaste debatt genom att förorda uppemot 50 kärnreaktorer i landet. Så långt var det få som ville gå.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-12639085367176167032023-09-04T07:35:00.062+02:002023-09-04T07:35:00.131+02:00Karl XII med Lill-Babs<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA_KrHn4pVxWVZGrcQ6GgjwAav_awJO7KVygL2s5YXYbfaMHw-Lev7Wx28bzJxNIoiEOj9j9Pgq5CldVbhblZdvA_Ljr2m1FtjK2NRM-PyUG1Hlv0GhbhFNo8LIobT96-BA_e2RoJW3YJ84-tupc903BITTnspi9QWYYa_FaKn0iyMBGVY_2IS/s600/Lill-Babs%20%E2%80%93%C2%A0Karl%20XII.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA_KrHn4pVxWVZGrcQ6GgjwAav_awJO7KVygL2s5YXYbfaMHw-Lev7Wx28bzJxNIoiEOj9j9Pgq5CldVbhblZdvA_Ljr2m1FtjK2NRM-PyUG1Hlv0GhbhFNo8LIobT96-BA_e2RoJW3YJ84-tupc903BITTnspi9QWYYa_FaKn0iyMBGVY_2IS/s320/Lill-Babs%20%E2%80%93%C2%A0Karl%20XII.jpg" width="320" /></a></div><p>- Lill-Babs, <i>Karl XII</i> (EP, Karusell 1960)</p><p>Denna schlager kände jag inte till. Det verkar inte så värst många andra heller ha gjort, ens när den var ny. Frk Svensson hade slagit igenom året innan och nog skrevs det om henne, men inte om just denna melodi. Som för övrigt skrevs av norske Arne Bendiksen, för att sedan översättas till svenska av Sven Paddock, här under signaturen Bo Roger. Jag har inte hittat någon norsk historik så den verkar enbart ha förekommit på svenska.</p><p>Jag tyckte att låten i sig var speciell nog för att bloggas om. Sen så hörde jag dessutom ett fel i texten. Hör ni det? Finns på <a href="https://open.spotify.com/track/60pdNq9KIV3s4UiXg00Sdv?si=de3a5ff5c10c4b17" target="_blank">Spotify: Karl XII</a> och på tuben såklart, som här:</p><p>
<iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" src="https://www.youtube.com/embed/u5RXmxoL3T4?si=aIbZHm2vuqK88_kW" title="YouTube video player" width="390"></iframe>
</p><blockquote><p>Jag har skrivit denna sång</p><p>om en kung som fanns en gång.</p><p>Alla hjältars överman</p><p>Karl den XII hette han.</p><p><br /></p><p>Fyllda femton år han sköt</p><p>som en karl med sin musköt.</p><p>Gick omkring och knäppte björn</p><p>i Kungsör och Södertörn.</p><p>Stövlarna de gick till knät</p><p>på detta lilla, lilla majestät.</p><p>Men i sin blåa krigarskrud</p><p>var han skägglös dundergud.</p><p><br /></p><p>Blankt han drog sitt tunga svärd</p><p>slogs för allt vad han var värd.</p><p>Skrämselhicka fick polack</p><p>och moskoviten bara stack.</p><p>Ja ska man tro på Heidenstam</p><p>Stod han mest i rök och damm.</p><p>Men en mindre fin merit</p><p>var Poltava och Turki’t.</p><p><br /></p><p>Efter sin kalabalik</p><p>red han hem i vild panik.</p><p>Till sitt fosterland igen</p><p>det rekordet står sig än.</p><p><br /></p><p>Han som drev en värld på flykt</p><p>fick en sorglig ändalykt.</p><p>Fåglarna i högan sky</p><p>siktar nu mot hans staty.</p></blockquote><p></p><p>- A. Bendiksen</p><p>I den vita texten som följer beskrivs felet – markera för facit. > <span style="color: white;">De bevingade orden ”Kung Karl den unge hjälte / han stod i rök och damm” skrevs av Esaias Tegnér, inte Verner von Heidenstam. Tegnér skrev sin dikt, späckad med bevingade ord, till hundraårsminnet 1818. Det var kanske von Heidenstams <i>Karolinerna</i> (1897–1898) som Bendiksen tänkte på. Några nödrim behövde han inte så något sådant är det inte frågan om.</span> <</p><p><br /></p>
Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-72972014887113757922023-09-02T08:35:00.007+02:002023-09-23T11:53:03.324+02:00Faktoidpodden: Ormolja<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqmlRmLscJrV2KwNKTzGXqlONL8x-1fLnVmRWrbJgm4cRw__EeVGSDnmd9FgKC6fGirmGIUzn5TWD8132b9gwG8yjpHOHdlQKOOAwN6QvsjzIiEDYCWg4p9CZFcv2rsN76vmi4SPgfwm-kRA-szRtUaFiECS6e2dpE0DmR03QGffUQ6H4ZuIQ/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqmlRmLscJrV2KwNKTzGXqlONL8x-1fLnVmRWrbJgm4cRw__EeVGSDnmd9FgKC6fGirmGIUzn5TWD8132b9gwG8yjpHOHdlQKOOAwN6QvsjzIiEDYCWg4p9CZFcv2rsN76vmi4SPgfwm-kRA-szRtUaFiECS6e2dpE0DmR03QGffUQ6H4ZuIQ/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div><p>Lyssna här: <a href="https://open.spotify.com/episode/2i1JPREEPnm6FmmiORG3Kx" target="_blank"><b>Faktoidpodden, säsong 2 avsnitt 2: Ormolja</b></a></p><p></p><blockquote><p>Jag skrev en bok om kvack, <i>Kvacksalveri!</i> heter den – gavs ut på Ordalaget 2021. I den tar jag upp en mängd olika sorters kvack som förekommer och förekommit. Naturligtvis får ormolja ett kapitel. I första säsongen av Faktoidpodden gjorde jag två avsnitt om kvacksalveri, utifrån den boken då, och i avsnitt 8 [länkar till <a href="https://faktoider.blogspot.com/2022/02/faktoidpodden-avsnitt-8-kvacksalveri.html" target="_blank">bloggen</a> & <a href="https://open.spotify.com/episode/1Po4hYTIRr6YKbZk66QuLK?si=fb00a59bcb6f4d30" target="_blank">podden</a>] tar jag upp ormolja. Då blev det helt kort; nu blir det desto längre, ett helt avsnitt om ormolja. För det är det värt!</p><p>Alltså bokstavlig ormolja, framkokad ur bokstavliga ormar. Nu vet jag inte hur förvånade folk blir av den här upplysningen, men många verkar ha för sig att begreppet började som en liknelse, så som det används idag. Eller att det man kallat ormolja aldrig varit äkta ormolja, utan alltid annan olja. Jag slår upp Svenska Akademiens Ordbok och ordet ”orm”. Där beskrivs ”ormolja” som följer: ”förr farmakologisk term, genom kokning beredd olja av ormar, använd såsom ingrediens i läkemedel”. Sådan äkta, bokstavlig ormolja har en lång historia. Och det är den jag ska berätta i detta avsnitt av Faktoidpodden.</p><p>Ormar har alltid fångat folks intresse, på flera sätt. Många tänker på de negativa aspekterna, men historien är full av, ska man säga, goda ormar, och en sympatisk syn på dem. Som här: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.” – Det där var 4 Mosebok, 21:8. Jomen – samma bibel som lärt oss att ormen är Fan inkarnerad, listig, farlig och ond, som fick de första människorna att synda, med oöverskådliga konsekvenser och så vidare. Samma bibel tipsar om ormen som en helande symbol; inte indirekt utan med en omedelbart verkande kraft.</p><p>Faktum är att det funnits många ormkulter med medicinska inslag. Utöver det bibliska exemplet, från hebréernas <i>Exodus</i>, förekom det i Mesopotamien, Indien, Kina … Den medicinska ormkult som är central i denna historia är den som förekom i Grekland. Där fanns en viss Melampus, en mytisk eller kanske halvmytisk figur. En gång, när han var ung, bad han sina tjänare att inte döda två ormar; ja, att slå ihjäl alla ormar man får syn på har tyvärr varit normen på många ställen, och är fortfarande på sina håll. Men så ville Melampus inte ha det. De tacksamma ormarna lärde honom i gengäld att tala med djur. Med sådana informanter, liksom kontakter i Egypten som i Grekland sågs som källan till all gammal visdom, blev han snabbt mycket kunnig i bland annat läkekonst.</p><p>Men den figur som grekerna främst förknippade med ormar var läkekonstens gud, Asklepios. Hans tempel kryllade av ormar – icke-giftiga ormar – som lockats dit av maten man satte ut åt dem. De återgäldade kost och logi genom att förmedla läkande krafter, och det på två olika sätt. Dels kunde de slicka patienterna, vilket antogs vara en läkande behandling. I mer komplicerade fall kunde patienter ordineras att sova i templet, bland alla ormar som krälade runt. Då kunde ormarna nämligen överföra drömmar till dem, som prästläkarna sedan uttolkade till diagnoser och behandlingar.</p><p>Det är detta arv som gjort att ormen än idag är en mycket vanlig symbol i den medicinska branschen. Ofta ser man en stav med en orm runt, det är Asklepios stav med en tempelorm. Man kan också se en lite mer utsirad stav med två ormar runt sig. Den är ett misstag, på så sätt att den egentligen hör till gudarnas budbärare Hermes. I korthet så tog man en gång i tiden fel på stavarna när en medicinsk logga skulle utformas, och på den vägen är det. En till: I apotekets logga ser man en stiliserad orm som äter ur en skål. Det är en av ormarna som matades i Asklepois tempel.</p><p>Det finns också ett nordiskt exempel på hur ett ormliknande sagodjur förknippas med undergörande förmågor. Det hittar vi i Völsungasagan. Den skrevs ned på medeltiden men har stoff från järnåldern. Den finns också som illustrerad klassiker i form av den magnifika Sigurdsristningen utanför Eskilstuna. I Völsungasagan berättas om Sigurd. Hans fosterfar Regin ber honom att döda draken Fafner. Sedan detta ordnats ber Regin att få drakens hjärta att äta. När Sigurd så sitter vid elden och lagar till drakhjärtat, så bränner han sig på det, och stoppar fingret i munnen för att svalka det. Då får han i sig en liten mängd draksubstans, liten men tillräckligt för att den magiska effekten skulle ta: Sigurd upptäcker att han förstår djurens språk. Man påminns om Melampus, som också lärde sig den konsten med reptilkraft. Och nu hör Sigurd två fåglar i närheten, som diskuterar den dumme drakdödaren som inte äter upp hjärtat och tar del av dess kraft, liksom att Regin tänker slå ihjäl honom. Sigurd förekommer sin fosterfar genom att hugga huvudet av honom. Sedan äter han upp drakhjärtat. Det om Völsungasagan.</p><p>I nordisk folktro var undergörande ormar länge ett stående inslag. Vad gäller den så kallade ormkulten är historikerna numera skeptiska. På medeltiden var det nämligen populärt att beskriva hur de hedniska förfäderna tillbad ormar, men det tror man inte längre på.</p><p>Bland alla andra hel- och halvmagiska kritter förekom i våra hedniska förfäders värld lindormar och vitormar. Lindormar var ett drakliknande sagodjur. De var nog mest kända för sin vana att bita sig i stjärten och därmed bilda ett stort hjul, för att sedan rulla fram genom skogen. Man kan förstå att den bilden satte sig i det allmänna medvetandet. Vitormar kunde vara ett annat namn på lindormar, eller en sorts magiska ormkungar. De här lindormarna och/eller vitormarna var magiska, så till den grad att det räckte att röra vid dem för att man själv skulle få magiska krafter av olika slag. Det berättades ända in på 1800-talet om hur kloka gubbar och gummor fått sin kraft på det sättet. Det var alltså en idé som gick minst tusen år tillbaka i tiden. Och den är fullt kompatibel med idéer om undergörande ormolja.</p><p>Men även den som inte var intresserad av en karriär som klok gubbe eller gumma, eller inte hade tillgång till vitorm eller lindorm, kunde dra nytta av ormens läkande krafter i form av kött och olja från vanliga arter. Sådant förekom i såväl vardagliga kurer som exklusiva. Jag kan nämna en medicin, eller sorts medicin, som verkligen var exklusiv, som kallades teriak. Teriak var komplicerat att framställa, vilket naturligtvis var en stor del av poängen. Många recept hade hundratals ingredienser från hela den kända världen. Det blandades ihop och skulle sedan lagras i bra många år. Allt det här gjorde naturligtvis teriak dyrbart, och då som nu tolkades ett högt pris gärna som stor kraft. Teriak var också medeltidens mest omskrivna och hyllade läkemedel. Eller grupp av läkemedel då. Eller medel. Och även om recepten kunde variera en hel del ingick alltid huggormskött.</p><p>Så ormkött och ormolja användes i den medeltida medicinen, såväl den folkliga som den exklusiva. Det hade flera orsaker. Ormar har, eller tillskrevs åtminstone, en rad egenskaper som gjorde dem intressanta ur magisk-medicinsk synpunkt. Det fanns en gammal magisk princip, <i>similia similibus curantur</i>, eller ”lika botar lika” – den är kanske mest känd genom sin tolkning i homeopatin, men idén är alltså långt mycket äldre. Enligt den principen så ska den som blivit biten av en orm kunna använda orm i en eller annan form för att bli frisk – tänk bara på fälttecknet i Moseboken. Och så har vi här ännu en anledning att gå tillbaka till antiken.</p><p>Det finns en berättelse om kung Mithridates VI, även kallad den store. Han var kung av Pontos, det utgjordes av dagens Turkiet och en rätt stor del av Svarta havets kuster, framför allt hela Krim plus fastlandet norr och öster om halvön. Han ville bli immun mot gifter, och man måste säga att han hade en god anledning därtill. Giftmord var nämligen den överlägset vanligaste dödsorsaken i släkten. En del hade Mithridates själv ordnat. För att bli immun tog han nu alla gifter man kände till, och intog dem i små doser under lång tid. I verkligheten skulle det fungera mot några gifter men långt ifrån alla. I berättelsen fungerar det naturligtvis till fullo. Det sägs även att Mithridates skulle ha tagit fram motgifter genom att testa dem på slavar. På de här två sätten blev Mithridates hård mot alla kända gifter – åtminstone i berättelsen då. Det hade han nu ingen glädje av. Det här hände sig på 100-talet f Kr. Då expanderade Rom för fulla muggar, och mot det fanns det inget känt motmedel. När fienden omringade palatset och allt var slut försökte den desperate Mithridates att ta livet av sig med alla gifter han kunde få tag på – man kan förstå att det pontiska hovet hade ett rejält förråd. Men ingenting bet på kungen, som till slut fick be en av sina officerare att hugga ihjäl honom.</p><p>Receptet på Mithridates motgift finns inte bevarat. Men det var det som man åtminstone sade sig utgå ifrån, när man komponerade läkemedel som till slut blev – teriak.</p><p>Teriak innehöll som sagt ormkött. Om Mithridates motgift alls funnits i sinnevärlden, måste det ha innehållit ormkött. Tidvis har man nämligen trott att giftormars kött var giftigt. Det skulle förklara dess antagna värde som motmedel. Eller om man nu trodde att ormarnas tänkta immunitet mot sitt eget gift skulle överföras.</p><p>(En liten parentes om den frågan: Är giftormar immuna mot sig själva? Det har diskuterats, rätt livligt, och buden kan faktiskt skilja sig en del även bland experter. För att sammanfatta den konsensus jag hittat har många giftormar en viss motståndskraft mot sitt eget gift, om än inte absolut immunitet. Så: Inte alla, och inte helt, men en del. Så – det var det.)</p><p>Så när man använde orm i medicin, som kött eller olja, var ett givet användningsområde som medel mot ormgift, ormbett. En annan behandling som ofta gjorts med ormolja är av öronen, om det nu berodde på att man trodde att ormar har utomordentlig hörsel eller att de är döva; båda uppfattningarna har förekommit och båda fungerar som magisk mekanism. Sen har vi ormarnas ömsande av skinn. Det tolkades som en symbol för botande av hudåkommor, eller rentav en allmän pånyttfödelse; med det tänkesättet kan ormrelaterade substanser bli en panacea, som det heter: ett undermedel mot allt.</p><p>Ja, sådana tankar kan ha spelat in när ormens medicinska rykte grundlades en gång i forntiden. Då spelade säkert även ormarnas kunskaper om fördolda ting en roll. Men den egenskap som nog var viktigast i längden var något så enkelt som ormarnas odiskutabla smidighet. Den medförde nämligen att orm, i en eller annan form, antogs kunna mjuka upp stela eller värkande leder. Den uppfattningen bildades tidigt och levde, som vi ska se, kvar under mycket lång tid – om den alls har försvunnit.</p><p>För att sammanfatta har olika egenskaper, faktiska eller tänkta, hos ormarna varit olika viktiga under olika tider. Men den egenskap som i längden var viktigast var smidigheten.</p><p>Nu ska jag ta upp en alternativmedicinsk rörelse. Den ville bryta med sin tids etablerade medicin och dess allt mer komplicerade recept, och gå tillbaka till en naturligare medicin med färre tillsatser. Låter nog så bekant! För sådant tänk förekom även på 1200-talet. Och den etablerade skolmedicin man kritiserade var den hippokratiska. Mot denna argumenterade man med att Gud ju rimligtvis – vad som nu är ”rimligt” i <i>det</i> sammanhanget – borde lagt den läkande kraften i ett fåtal enkla medel. Inte kunde väl han vilja att folk skulle krångla med mängder av dyrbara och komplicerade ingredienser? En central aktivist i rörelsen var en munk som kallades Niklas, egentligen Mikołaj, av Polen. Han förespråkade ett enkelt och naturligt men effektivt apotek som byggde på grodor, ödlor, skorpioner och inte minst orm. Orm var användbart mot – och nu kommer en lista – hudåkommor av alla de slag, tumörer, sår, dövhet – det var vi inne på nyss – grånande hår, starr, epilepsi och tandvärk, liksom allvarliga och långvariga sjukdomar i största allmänhet. Ormblod rekommenderades särskilt som ansiktsmask (”det ger unga kvinnor röda läppar” minsann), ormfett kunde appliceras på huden mot mindre blemmor, eller på ögonlocken mot allehanda ögonsjukdomar, och ormolja var användbart mot en rad åkommor som till exempel njursten, gikt, tandvärk, epilepsi – några droppar ormolja i näsan gör susen mot fallandesjuka ser ni – och – vad var det nu igen – glömska var det.</p><p>Ja, den här medeltida alternativmedicinen blev ju bara en tillfällig krusning på ytan som inte lämnade några särskilda spår. Men även om få var lika entusiastiska som Niklas så levde ormar kvar, i såväl etablerad som folklig medicin.</p><p>Nu har jag pratat en del om ormolja … Hur tillverkades ormolja? Man hade två olika metoder. Den enklaste var att flå ormar och hänga upp dem någorlunda varmt. Sedan samlade man upp fettet som droppade ner från dem. Man kunde också koka fram oljan. Man använde sig nog sällan av särskilda recept. Men om någon är intresserad så är här ett från en bok tryckt 1751 (den heter <i>Tyrocinium Pharmaceticum</i> av Juan de Loeches). Ormoljan där kallas ”Mesues huggormsolja”, och tillverkas så här: Tag två pund – det är strax under ett kilo beroende på vilken sorts pund som används – alltså två pund levande ormar, och två pund och tre uns sesamolja – ett drygt kilo där. Ormar och olja lägges i ett glaserat kärl. Kokas sakta under lock tills köttet lossnar från benen. Sila och lagra. Denna olja kan, uppges det, användas till att rena hyn, ta bort blemmor och svinkoppor och andra defekter.</p><p>En anmärkning om namnet: Mesue var en persisk läkare som levde i Bagdad på 800-talet. Han skrev en rad medicinska texter som haft stort inflytande i medicinhistorien. Däremot behöver han inte ha haft ett dugg med det här tämligen enkla receptet att göra, från en bok tryckt nästan tusen år senare. Men så är det: Att hänvisa till kändisar för att få större genomslag är ett urgammalt grepp, sannerligen. Det var det.</p><p>Medeltidens etablerade skolmedicin hade antika rötter; den byggde på Hippokrates och en som hette Galenos. Den hade kommenterats flitigt men sällan kritiserats. Så var det fram till 1500-talet. Då började den ifrågasättas; inte för allra första gången, som vi sett, men det var då som det började hända grejor. Under 1600- och 1700-talen kom sedan de medicinska nyheterna allt tätare, och fick långsamt allt högre kvalitet. Medicinen började att moderniseras. Den blev allt mindre magi och alkemi, och allt mer vetenskap. Snabbt gick det inte, verkligen inte, men i stort sett gick det framåt.</p><p>Under hela denna tid – 1500-, 1600- och 1700-talen – levde tron på ormarnas läkande krafter kvar. I varje generation fanns förespråkare av orm i olika former, det kunde vara olja, fett, skinn eller pulver (alltså torkad och malen orm). I Shakespeares pjäs <i>Macbeth</i> finns en berömd scen där några häxor rör ihop en trollbrygd på, bland mycket annat, ”orm, som smög i kärrets gräs/uti kitteln stek och fräs”. Just den detaljen hade kunnat hämtas från samtida läkekonst. Pjäsen skrevs omkring år 1600 då ormar var ett självklart inslag i skolmedicinen. Och så skulle de förbli under lång tid framåt.</p><p>Här är några nedslag ur den medicinska litteraturen:</p><p>Ett franskt standardverk från <b>1673</b> ägnar mycket utrymme åt orm.</p><p>En egyptisk bok från <b>1684</b> beskriver hur man långkokade hornhuggorm för att tillverka en sorts teriak. Olja som blev över blandades med olivolja och skickades till Indien, där avsättningen tydligen var bättre än på den lokala marknaden.</p><p>I England har jag tittat i en farmakopé utgiven <b>1678</b> och en <b>1702</b>. En farmakopé kan sammanfattas som en samling med medicinska recept som apotek har att rätta sig efter. I dem listas en rad ormpreparat, recept och användningsområden. Ormolja, <i>oleum viperarum</i>, rekommenderades mot en rad hud- och ledbesvär – där har vi ormens smidighet. Flera recept rekommenderades mot olika ögonbesvär, det kunde vara ormfett blandad med honung eller askan efter ormhuvud. Ormvin framställdes genom att dränka levande ormar i vinet, det kunde bota spetälska och syfilis. Grejer!</p><p>Här i Sverige har vi Johan Anders Darelius, han var överläkare vid Serafimerlasarettet. Serafen, som det kallades, låg på Kungsholmen, öppnade 1752, och stängde inte förrän 1980, minsann. 1760 gav Darelius ut <i>Socken-apothek eller någre huscurer</i>. Där finns ett recept på ögonsalva: Man tager huggormsfett, ”eller i brist därpå ålfett” – det står inte något om att i det senare fallet tillsätta gift. Man blandar det med zinkoxid. Salvan appliceras utanpå och inuti ögonen varje kväll, mot röda och ”fläckiga”, som det står, ögon.</p><p>När upplysningens 1700-tal gick mot sitt slut hade ormoljan fortfarande förespråkare inom den etablerade medicinen. Samtidigt fanns det de som kallade det hela för kvacksalveri. Som den gentleman som i en tidning 1798 konstaterade att apotekens ormolja utgjordes av två delar linolja och en del härsket ister: ”Kanske lika effektivt som den äkta varan, och utan tvivel ett billigare sätt att lura folk”. Finns inte mycket att tillägga där. Så länge som mer eller mindre exotiska oljor och fetter efterfrågades, förekom naturligtvis medvetet bedrägeri. Och vem vet om inte linolja är minst lika bra som ormolja?</p><p>Men på 1800-talet började ändå orm-medicinens långa högkonjunktur att gå tillbaka – åtminstone i Europa. Det gick inte fort, men långsamt och gradvis. Anledningen behöver inte ha varit att man insåg vad ormolja, ormbuljong och så vidare gick för. Det behöver heller inte ha berott på det myckna förfalskandet, eller något annat mer eller mindre rationellt skäl. Det kan lika gärna ha berott på att även värdelös medicin behöver förnya sig då och då. Kanske ormarna uppfattades som gammalmodiga, lite som <i>album graecum</i>, fint namn på torkad hundspillning, eller för den delen mumie – jomen, man använde äkta egyptisk mumie som invärtes medicin. För att bara nämna två medicinska storsäljare som vid samma tid hade inlett sin nergång.</p><p>Långsamt och gradvis, som sagt. I mitten av 1800-talet ondgjorde sig en insändare i en svensk tidning över apotekare som sålde ”de absurdaste och haltlösaste ämnen”, som bland mycket annat ister från orm. Vid samma tid kunde den engelske naturvetaren William Broderip, han var född 1789, minnas när vin och buljong på huggorm fanns i varenda välsorterat apotek. Ormarna fanns kvar på apoteken, men i mindre utsträckning än tidigare, och mer kritiserade än någonsin. I folkmedicinen skulle preparaten finnas kvar desto längre.</p><p>Allt där här gällde som sagt i Europa. Men när ormarnas kurs sjönk i den gamla världen, så steg den i den nya. I Nordamerika hade man visserligen inga huggormar. Men å andra sidan hade man desto fler andra arter. De kunde vara betydligt giftigare än de europeiska huggormarna, om det nu uppfattades som något bra eller dåligt, och även vara anmärkningsvärda på andra sätt. Ett tydligt exempel är skallerormen, den är särskilt lätt att känna igen, inte bara på grund av skallran. Den fick snart ta över huggormens medicinska nisch. Konkurrensen var ganska obetydlig. En sort som kan nämnas är ”svarta ormar”. De beskrivs inte mer detaljerat än så; artbestämningen är högst osäker och kanske oviktig.</p><p>Men annars var det skallerorm som gällde. Det äldsta kända belägget för amerikansk skallerormsolja är från Virginia 1687. Så småningom skulle det bli mer – <i>mycket</i> mer. Vi kommer snart dit.</p><p>När ormoljan flyttades från Europa till USA förenklades den – igen, skulle man kunna säga. I den gamla världen hade orm använts i medel som kunde vara ganska komplicerade; inte i närheten av medeltidens undermedel, men ändå. I den nya världen var allt enklare.</p><p>I Nordamerika användes ormoljan utvärtes mot framför allt stelhet i leder och muskler, stukningar och ”reumatism”. Och vad ”reumatism” beträffar så användes och används begreppet om en mängd varierande symptom som kan ha helt olika orsaker. Ormolja användes även mot kolik, hosta (slemlösande), det användes mot heshet, dövhet och för att ”rena blodet” – vad nu det egentligen innebar.</p><p>Nu ska jag passa på och ta itu med en faktoid … Eller två.</p><p>Om man letar efter uppgifter om ormoljans historia i USA, så kan man hitta påståenden om att bruket på sätt och vis kom från Kina. Där har man sedan gammalt gjort oljor av det mesta man kan göra oljor av, till exempel ormar. Oljorna har använts för muskler och leder. När kineser så småningom begav sig till det nya landet i öst fanns ingen av deras gamla bekanta ormar där, men väl andra arter. På ett eller annat sätt — om det nu var brist på äkta vara, missförstånd, eller om man helt enkelt inte brydde sig om skillnaden — så kom den kinesiska ormoljans egenskaper att överföras på olja från amerikanska skallerormar.</p><p>Där har vi den ena faktoiden: Att ormolja skulle ha kommit till USA från Kina. Att så <i>inte</i> var fallet har framgått tydligt nog i det här avsnittet. Det fanns en stark tradition av ormolja i USA långt innan kineserna kom dit. Den första vågen av kinesiska immigranter inträffade när guldrushen i Kalifornien 1848–1855 sammanföll med det synnerligen blodiga Taipingupproret 1850–1864. Sedan den guldfebern lagt sig fick många av invandrarna arbete i andra branscher, som jordbruket, diverse serviceyrken och inte minst de omfattande järnvägsbyggena. Men det var först i slutet av 1860-talet som det kinesiska inflytandet blev nämnvärt i Nordamerika.</p><p>En tacksam ironisk knorr är att man på senare tid upptäckt att olja från vattensnoken innehåller EPA, det är en omega 3-fettsyra som bland annat har inflammationshämmande egenskaper. Denna olja kan fortfarande köpas i <i>Chinatowns</i> lite varstans, och den har betydligt högre halt av EPA än skallerormsolja, rentav högre än en fet fisk som lax.</p><p>Där har vi den andra faktoiden: Att ormolja som symbol för kvacksalveri i själva verket är ett stort missförstånd. För det är helt enkelt inte sant. Till att börja med gjordes kinesisk ormolja på flera olika arter, även sådana med långt onyttigare oljor än vattensnoken <i>Enhydris chinensis</i>. Vidare så kan dess EPA göra nytta i kroppen … Om man förtär den. Men när ormolja av vilken sort som helst använts på ömmande leder, har det alltid varit utvärtes.</p><p>Från mitten av 1800-talet nämns ormoljan och dess påstådda effekter allt oftare i amerikansk press. Ibland är det i förbigående som ett allmänt känt faktum, ibland som en neutral upplysning. Men nog så ofta är det i notiser à la ”tro't om du vill”, som exempel på märklig vidskepelse i civilisationens bildliga eller bokstavliga utkant. När ”troende” beskrivs är det länge som folk i landsorten, fattiga, färgade och/eller vidskepliga. Hur rättvisande detta urval kan ha varit är naturligtvis en helt annan fråga. Men det var den bild som gavs, även sedan oljan blivit mer allmänt känd.</p><p>Preparatet var utan tvekan populärt på många håll. Och när något efterfrågas, tenderar det att förfalskas. På ömse sidor Atlanten hände det, att när kunder frågade efter oljor på orm, skunk, hund, daggmask eller rentav människa – flera av varorna hade inte väckt uppmärksamhet några sekler tidigare – så sålde personalen trovärdiga blandningar av vanliga oljor och fetter. Och det gjorde de helt utan dåligt samvete, eftersom de visste att originalen var lika värdelösa som kopiorna.</p><p>Sådana förfalskningar har fått en del att dra slutsatsen att ormolja aldrig funnits, att den var bluff från första början. Men genuin ormolja hade som sagt tillverkats länge, även i USA. Ofta var det för hemmabruk. Proceduren är inte märkvärdig, och hemkokarna var vana självhushållare. Åter andra tjänade en slant eller rentav hela sitt uppehälle på att fånga skallerormar. Då ska man också veta att ormjakt kunde ge pengar på flera sätt. Man fick skottpengar för dödade skadedjur, skinn och skallror kunde säljas till rätt goda priser, av såväl dekorativa som vidskepliga skäl, och så kunde man tillverka och sälja ormolja, till slutkunder eller till apotek.</p><p>Under 1880-talet började ormbranschen att professionaliseras och industrialiseras. Efterfrågan blev allt större på levande djur (för shower och som utställningsexemplar i skyltfönster), på gift (för forskning och tillverkning av serum) och på skallror, skinn och olja. Ormfarmer anlades. Allt större mängder olja tillverkades och såldes.</p><p>Nu började också en ny sorts ”ormjägare” att låta tala om sig. Att fånga och koka ormar hade några år tidigare utförts av udda existenser ute i vildmarken. Nu övertogs sysslorna av färgstarka män med kläder av ormskinn, som gärna och ofta berättade vitt och brett om sina märkvärdiga liv, hur många ormar de fångat, vilken god hand de hade med dem, hur ofta de ändå blivit bitna men hur liten roll detta spelade, och inte minst om den eftertraktade och underbara oljan som de händelsevis kokade och sålde – vilket ju var huvudpoängen. Påfallande ofta hade de lärt sig hemligheten av indianer, från namngivna eller anonyma stammar. Det var den sortens exotism som sålde bäst där, rentav bättre än ”mångtusenårig österländsk visdom” – sådant förekom men i mycket mindre omfattning.</p><p>(En parentes om inhemsk ormolja. Flera indianstammar använde skallerorm och dess olja, i medicinska/magiska sammanhang. Hur gamla dessa traditioner var kan vara svårt att avgöra. Många gånger är bruket påfallande likt det europeiska. Kanske de rentav tagit över den vite mannens seder? Å andra sidan kan man ha tillämpat samma magiska tänkesätt, där till exempel ormens smidighet sätts in mot stela, värkande leder. Det är åtminstone inte självklart att det rör sig om uråldriga traditioner.)</p><p>Oavsett hur reklamen för ormoljan såg ut så gick den sannerligen inte hem överallt. När man pratar om historiskt kvack ligger fokus ofta på de troende, alla som lurades. Men då som nu var det sannerligen inte alla som lät sig övertygas av rundliga löften, hämningsbefriad reklam eller silvertungade <i>snake oil salesmen</i>. När ormolja blev alltmer omskriven, kom också fler och fler kritiska eller direkt hånfulla beskrivningar av den. Ett talande tecken på den allmänna inställningen är att begreppet <i>snake oil</i>, så fort det blev någorlunda allmänt känt, började användas som en utvidning av <i>snake</i>, som liknelse för något falskt och illasinnat. Som till exempel om sämre sortens whisky.</p><p>Om man idag hittar något om 1800-talets ”ormmän”, så är ett namn vanligare än alla andra ihop: Clark Stanley. Eftersom han ofta får representera en hel yrkesgrupp så tänkte jag studera honom lite närmare. Dessutom finns det mycket att ta upp …</p><p>Clark Stanley påstod sig ha tillbringat flera år hos Hopi-indianerna (de är förresten kända för sin ormdans) som skulle ha lärt honom hemligheterna. Han skulle också ha uppträtt på världsutställningen i Chicago 1893, och där tillverkat ormolja inför publik, en show som innebar slaktandet av hundratals ormar. Dessutom sade han sig ha blivit biten av ormar otaliga gånger; att han fortfarande var vid liv bevisade hur effektivt hans motmedel var. Den enda källan för alla dessa uppgifter är hans egen reklamskrift <i>The life and adventures of the american cow-boy</i>. Det är möjligt att där finns spår av sanning – omöjligt är det inte – men mycket mer behöver det inte vara. Ta en sådan enkel detalj som att han skulle ha varit född 1854 i Abilene, Texas. Den staden grundades 1881, 25 år senare. Eller uppvisningen på den mycket välbesökta utställningen i Chicago 1893. Om den hade ägt rum borde den ha återgetts eller åtminstone nämnts av ett stort antal besökare; men några sådana rapporter finns inte. Det är påfallande hur många som än idag luras av Clark Stanleys billiga säljsnack.</p><p>Kanske var Stanley aldrig längre västerut än Providence, Rhode Island. Där låg hans firma, och åtminstone den var högst verklig. En notis från 1909 berättar att den beställt 50 kilo torkad skallerorm från en ormfarm i Texas. Det kan jämföras med ett tillslag 1916, som jag ska återkomma till, där man inte hittade minsta spår av orm i någon som helst form i Stanleys så kallade ”ormolja”.</p><p>Clark Stanley är den mest omskrivne ”ormmannen”, men han var som sagt inte den ende. En annan var den så kallade indianhövdingen White Eagle. Den ”Vita Örnen”annonserade 1906 för sin stora indianshow, där föregivet genuin indiansk skallerormsolja såldes. I vanlig ordning botade den en lång rad sjukdomar, som reumatism, difteri, mask, förstoppning, cancer med flera. Hövdingen poängterade särskilt att ”detta är inte en patentmedicin, utan en ärlig medicin” – folk hade lärt sig vad de kunde förvänta sig av patentmediciner. Hövdingen kungjorde vidare att han verkar under sitt eget namn istället för att dölja sig bakom ett företag eller anonym adress. Han avslutar med att ”kvackarna hatar mig eftersom jag ofta avslöjar deras oärliga metoder”.</p><p>”Den indianske medicinmannen” White Eagle hette egentligen Aaron P. McCarty. I dagens skildringar av ormoljans historia är han inte i närheten lika vanlig som Clark Stanley, trots att han var mycket mer känd när det begav sig, och trots att vi vet betydligt mer om honom. En av anledningarna till att McCarty är bättre belagd är hans son Luther. Denne var nämligen en framgångsrik boxare som 1913 vann ”World White Heavyweight Championship”. Det var en tävling för vita boxare, en reaktion på de allt framgångsrikare svarta boxarna. Det är talande att få bekymrade sig för att en påstått vit boxare hade en påstådd indian som far … Det är helt uppenbart att indianhövdingen var en påhittad reklamfigur.</p><p>Patentmediciner nämndes … De var underkurer och mirakelmedel som hade sin guldålder från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. De sades vara bra mot mängder av sjukor och symptom. Om de hade några aktiva substanser alls utgjordes dessa oftast av alkohol och opium. Och vad ”patenten” beträffar så avses inte något skydd motsvarande dagens patent utan ett rent varumärkesskydd. Ändå passade tillverkarna ofta på att nämna sina patent <i>som om</i> de garanterade kvalitén.</p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7qq0xxSEwgwkM4UnkvJiRnpTiIe38TEaqAvhClwZw4Hhj3GKluAGNvmgXNn6sYmbh4doVNiimPyaRCSGIvGXWScN2N0QB2h8pskz3qLIQN3b6XaS1BW_JPKFZbCnZiJNxA_Dxp2tHLjn6pR3k6v8OPJ_ZGenSEG1qWg_5Eh16wUOq8GLLqtoA/s557/cs.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="557" data-original-width="300" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7qq0xxSEwgwkM4UnkvJiRnpTiIe38TEaqAvhClwZw4Hhj3GKluAGNvmgXNn6sYmbh4doVNiimPyaRCSGIvGXWScN2N0QB2h8pskz3qLIQN3b6XaS1BW_JPKFZbCnZiJNxA_Dxp2tHLjn6pR3k6v8OPJ_ZGenSEG1qWg_5Eh16wUOq8GLLqtoA/s320/cs.jpg" width="172" /></a></div><blockquote><p>Till exempel fick Clark Stanley 1905 följande beskrivning skyddad: ”Orden <i>Clark Stanley’s Snake Oil Liniment</i>, ett porträtt på den sökande, och fyra hopslingrade ormar runt densamme, allt omgärdat av en rektangulär ram”. Där har ni hans patent – det var det hela. <i>Ingenting</i> om substansen, det som såldes, någon utlovad effekt eller så. Men därefter användes det faktum, att han fått patent nr 48 425, i reklamen för ormoljan, som om det var ett intyg på medlets kvalitet och medicinska effekt. Det är bara ett exempel på hur ormolja börjar identifieras som en patentmedicin bland många, när den gick från närproducerad kur för lantisar till intensivt marknadsfört undermedel i formgivna flaskor.</p><p>Patentmediciner marknadsfördes framför allt med intensiv annonsering i tidningar. Annan reklam kom i form av show och teater. När det gällde ormolja var indiankopplingen given. Det cirkusliknande kringresande sällskap som White Eagle McCarty förestod var en typisk representant för denna en gång utbredda företeelse. Under turnéerna ställde man sig varje eftermiddag i ett gathörn i det samhälle man råkade befinna sig i. Där reste man en liten scen och började med föreställningen. Man visade upp akrobatiska övningar, jonglörer, starke mannen, diverse indianrelaterade nummer, och givetvis en ormtjusare med en livs levande orm – dock sällan skallerorm, och var det en levande skallerorm hade man dragit ut tänderna på den. Mellan numren kungjorde hövdingen hur förträfflig hans ormolja var och sålde den för $1.50 flaskan (1909 års pris).</p><p>En kulturhistorisk fotnot: När radion kom konkurrerade den snart ut medicinshowerna, och övertog konceptet med sponsrad underhållning. Senare kom tv, och snart blev den kanalen den primära för sponsrad underhållning. Så när ni hör ”programmet presenteras av …”, då är det kulturhistoria ni hör.</p><p>När det gäller mat, dryck och läkemedel så är det svårt att sätta sig in i den laglöshet som var allmänt förekommande för bara några generationer sedan. På många ställen kunde man, i stort sett, påstå vad som helst om vad som helst. I USA kunde man det definitivt. Kvacksalveriet blev bara aningen besvärligare 1906, då lagen för rena livs- och läkemedel antogs. Den föreskrev i princip att förpackningar som fraktades över delstatsgränser (då blev det nämligen en federal angelägenhet) skulle ha korrekta innehållsförteckningar. Ingenting fick läggas till, ändras eller utelämnas. Det kanske inte låter så märkvärdigt. Men mången patentmedicin, som salufördes med örter eller rötter som argument, fick i själva verket sin främsta effekt från mer pålitliga substanser som alkohol, opium och kokain, ämnen som kanske eller kanske inte deklarerades. (Sådant förekommer förresten än idag.) Ibland fanns de i mediciner som utlovades vara fria från till exempel opium. Andra gånger utlovades ämnen som saknades.</p><p>Som när man 1916 lade beslag på en sändning med 51 flaskor "Indian Rattlesnake Oil Liniment" från White Eagle Medicine Company i Ohio som skulle till Missouri. Innehållet analyserades. Det visade sig att linimentet utgjordes av fotogen, någon vegetabilisk eller animalisk olja, samt en liten mängd väldoftande vegetabilisk olja. Någon skallerormsolja fanns inte. Produkten var sålunda <i>misbranded</i>, som det hette – felmärkt. Dessutom sades produkten vara verksam mot reumatism, katarr, nervsmärtor och andra smärtor, difteri, eksem, mask, hösnuva, struma, astma och dövhet, ”whereas, in truth and in fact, it was not”. McCarty erkände sig skyldig och dömdes att böta symboliska $50 plus domstolens kostnader; det var alltså 51 flaskor som några år tidigare kostat $1.50 styck.</p><p>Samma år skickades ett prov på Clark Stanleys liniment till ett laboratorium för närmare undersökning. ”Ormoljan” visade sig utgöra lätt mineralolja, därtill 1 % animaliskt fett som förmodligen kom från nötkött, en liten mängd chilipeppar, samt spår av kamfer och terpentin. Det här hade mycket väl kunnat saluföras som massageolja idag. Någon ormolja hittade man inte. Dessutom läste man igenom ett medföljande häfte vari utlovades att medlet var verksamt mot reumatism, nervsmärtor, ischias, stukningar, hallux valgus (snedställd stortå), halsont, alla sorters smärtor och inflammationer i muskler och leder, förlamning, ledinflammation samt bett och stick från giftiga djur och insekter ”when, in truth and in fact, it was not”. Stanley erkände sig skyldig och dömdes att betala symboliska $20 (det motsvarade priset på 40 flaskor liniment) plus domstolens kostnader.</p><p>Lagen från 1906 tillämpades inte direkt reptilsnabbt, och som vi hört inte heller särskilt hårt. Böterna behövde inte ens uppgå till värdet på det beslagtagna godset. Men att lagen alls ägnade ormoljan uppmärksamhet gav åtminstone ett resultat. När man året därpå lade beslag på ännu en sändning från Ohio var skallerormen inte längre med. Nu hette produkten ”Indian Oil Liniment”, bara så.</p><p>Att döpa om produkterna var en metod som användes på flera håll. Det har funnits en mängd produkter där ormoljan är mer eller mindre antydd. Som ”Rattlesnake Bill’s Liniment” (det såldes ännu på 1950-talet), flera så kallade ”skallerormskungar” fortsatte att under sina artistnamn kränga ospecificerade oljor och liniment, man hade flaskor med suggestiva ormar på etiketten och i namnet, och så vidare – man gav intryck av att de innehöll ormolja, men lovade ingenting.</p><p>Eller så gjorde man som Miller’s, den kanske mest kända ormoljan någonsin. Våren 1916 börjde Herb Juice Medicine Company i Jackson, Tennessee att sälja Miller’s antiseptiska olja, med underrubriken ”känd som ormolja”. Ormolja sålde fortfarande, tio år efter USA:s första kvacksalverilag. Det var först framåt 1920-talet som tillverkaren fick anledning att, under trycket av 1906 års lag, justera namnet på sin storsäljare. Under <i>Snake Oil</i>, med stora bokstäver, skrev man med pyttesmå bokstäver ”men innehåller ingen ormolja”. Ormolja sålde fortfarande, vare sig den utlovades eller inte.</p><p>Hur länge sålde ormolja? När fick den sitt dåliga rykte? Idag är det väl ingen som säljer ormolja på allvar?</p><p>Under dess storhetstider i Europa respektive USA saknades sällan röster som hävdade att oljan var värdelös eller värre. Vilken inverkan denna kritik haft är högst osäkert. Det kan ha betytt minst lika mycket att marknaden helt enkelt tröttnade och hittade nya underkurer att hoppas och lita på. I USA var det först framåt 1930-talet som annonser för ormolja började gå tillbaka ordentligt – att räkna annonser är en grov metod, onekligen, men inte helt oanvändbar. När den gradvis lämnade den påkostade, översvallande reklamen så var det först för att återvända till kvacksalveriets skuggvärld, till hemkokarna, radannonserna, de skumma marknaderna och de personliga kontakterna …</p><p>Så småningom försvann ormoljan även från de sammanhangen. När <i>snake oil</i> lämnade verkligheten blev den samtidigt allt vanligare i språket, antingen som liknelse för opålitliga ting (en betydelse som alltså bevarats från slutet av 1800-talet) eller som tidsmarkör i berättelser om livet förr.</p><p>Än idag kan man, naturligtvis, köpa amerikansk skallerormsolja på nätet. Efterfrågan verkar dock liten — åtminstone i USA. Med undantag för tidigare nämnda kinesiska sammanhang, liksom det som går på export till andra länder. För det finns många ställen där ormoljan fortfarande är populär. Ett tecken på det är de många produkter som säljs som ormolja utan att innehålla någon ormolja.</p><p>De förekommer lite varstans. Ett svenskt exempel är Ormsalva. Den heter som den gör eftersom den, enligt tillverkaren, en gång innehöll låga doser ormgift. Sedan länge ska det vara ersatt med slåttergubbe, mer känt under sitt vetenskapliga namn arnica. Ormar säljer uppenbarligen fortfarande, även i Sverige, trots detta sekels så kallade upplysning.</p><p>Hur är det då med äkta ormolja? Bortsett från förfalskningar så säljs äkta ormolja här och var, utan omskrivningar och för en rad olika ändamål. Filippinsk <i>langis ng ahas</i> och indonesisk <i>minyak ular</i> tillskrivs underbara egenskaper, inte minst när det gäller att ge såväl kvinnor som män bättre form, storlek och konsistens på diverse kroppsdelar. En relaterad produkt som ormvin, ofta med en iögonenfallande orm nerknölad i flaskan, förekommer i flera asiatiska länder och tillskrivs som vanligt diverse läkande krafter, mot tunnhårighet, närsynthet, impotens och olika hudåkommor. Liksom givetvis de klassiska besvären med leder och muskler. Vissa sorters magi blir aldrig omodern.</p><p style="text-align: center;">*</p><p>Det här var ett avsnitt av Faktoidpodden. Jag som pratat heter Peter Olausson. Vi hörs!</p></blockquote><p></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-51392875193914378382023-09-01T07:35:00.006+02:002023-09-04T11:52:03.698+02:00Svensk-danskt världsrekord i krig? (Nej) (?)<p>Sverige och Danmark har funnits länge. Och som vi har bekrigat varann. Det sägs rentav att Sverige och Danmark skulle ha rekord i krig: Inga andra länder skulle ha tillbringat lika många år i krig med varandra. Stämmer det?</p><p>Sveriges defaulthistoriker tillfrågades, och gav ett rakt svar: Nej.</p><p>Lite längre:</p><p></p><blockquote>Våra krig var förhållandevis korta; det längsta varade i bara sju år (1563-1570), de övriga bara i två-tre år åt gången, maximalt. Som en jämförelse räcker det med att titta på relationen England-Frankrike (t.ex. hundraårskriget på medeltiden) eller relationen Nederländerna-Spanien (åttioårskriget på 1500- och 1600-talen).</blockquote><p></p><p>- Dick Harrison i mail till undertecknad</p><p>Så var det med den saken. [ <b>Uppdaterat:</b> Men se kommentarerna! – justerade även rubriken. ]</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-37275734290073090132023-08-30T07:35:00.004+02:002023-08-30T07:35:00.146+02:00Exit Humanism & Kunskap<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTAAmSTi4DrHaztq6LBo3uTrlojWlVHs69H3HPc9j9ZuQWlDeoeFOxfYiHZGpSvYg_-Kzcx_kHIBReedyxEATOmJmlSmQMnZVmttk_7ZaAPhJEA0ry14knq8nNUCVR3LYq7-G4B9jDH42NrP8c6sA24FMEZwpBlvQGW52ph8hP4zdFoxbjpL98/s748/HK11-22.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="418" data-original-width="748" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTAAmSTi4DrHaztq6LBo3uTrlojWlVHs69H3HPc9j9ZuQWlDeoeFOxfYiHZGpSvYg_-Kzcx_kHIBReedyxEATOmJmlSmQMnZVmttk_7ZaAPhJEA0ry14knq8nNUCVR3LYq7-G4B9jDH42NrP8c6sA24FMEZwpBlvQGW52ph8hP4zdFoxbjpL98/s320/HK11-22.jpg" width="320" /></a></div><p></p><blockquote>Föreningen Humanism och Kunskap (HK) bildades den 11 december 2011 av Börje Peratt, Torbjörn Sassersson och Terry Evans […] Föreningen lades ner 2022 …</blockquote><p></p><p>Den här hade jag missat. Har ju begränsat med tid & ork för flumputtarna … Fast just HK känner jag mig lite medskyldig till.</p><p>En av grundarna var Terry Evans. Han är ett självutnämnt ”medium”‚ det vill säga bondfångare, som fått ohemult med reklam genom tv-program som <i>Det okända</i> och <i>Förnimmelse av mord</i>. Jag är osäker på hans karriär i nuläget, men han har åtminstone gjort sig grova pengar i tramsbranschen, inte minst genom att utbilda andra bondfångare. För en sammanfattning från ”när det begav sig”, se Per Edman och Veronica Gardell: <a href="https://www.vof.se/blogg/terry-evans-ar-en-bedragare/" target="_blank">Terry Evans är en bedragare</a>, VoF-bloggen 30 november 2011. Notera tidpunkten …</p><p>Vid den här tiden drev han en ”stödgrupp” på Facebook, kallad ”Terry Evans Vänner”. Den gav undertecknad idén att därstädes starta ”Terry Evans Ovänner”. Vilket inte föll i god jord, så att säga. Till exempel tyckte Börje Peratt, en annan HK-grundare, att det var en god idé att skriva till min arbetsgivare och framföra kritik av vad jag ägnade mig åt på fritiden (jag satte upp mailet på min anslagstavla). Så småningom lade Facebook ner TEO; de var redan på den tiden kända för irrationellt beteende och för att kunna påverkas av få men högröstade individer.</p><p>Så gick tongångarna när några få men högröstade individer grundade Humanism och Kunskap. Efter ett tag fann den sin form: Dess inledande fas som ett aggressivt anti-VoF övergick till en kulturell sällskapsklubb där new age var en hörnsten bland flera, varken mer eller mindre. Deras digitala verksamhet dominerades av ett fåtal skribenter, men det behöver ju inte säga mycket om verksamheten AFK.</p><p>Även utan förening drivs hemsida & Facebookgrupp vidare. Åtminstone tills drivanden tröttnar.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-60023421554604766142023-08-28T07:35:00.017+02:002023-08-28T07:35:00.153+02:00Vikingakalv på export (?)<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2CgezCO8rM-VWjtARj64wgVijTc7Pj8Is7yqJlo72EXdwH5-L-tUln85DE4oLB-JdcbfdJw5_myVdy5ApZaf7n1HAnnNOXHb5qsHMOLzqJWTnvyPVWDpoG3gKn-ACSprzWGKsW6CNH1mg24H4k0Nt_xP6Ay-O8YPf8gQJMhNU1-mBwuj0VzQ5/s609/T-CoM.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="609" height="158" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2CgezCO8rM-VWjtARj64wgVijTc7Pj8Is7yqJlo72EXdwH5-L-tUln85DE4oLB-JdcbfdJw5_myVdy5ApZaf7n1HAnnNOXHb5qsHMOLzqJWTnvyPVWDpoG3gKn-ACSprzWGKsW6CNH1mg24H4k0Nt_xP6Ay-O8YPf8gQJMhNU1-mBwuj0VzQ5/s320/T-CoM.jpg" width="320" /></a></div><p>Vid Tjörns sydligaste udde, där samhället Rönnäng ligger, hittar man strax intill ön <b>Tjörnekalv</b>, skild från den större ön av det smala Kalvesund. Kommen från ön (alltså Tjörn) kände jag till detta.</p><p>Så beger vi oss till Irländska sjön, omgiven av å ena sidan Skottland, England och Wales, å andra sidan Irland. Mitt i ligger Isle of Man, känd för motorcykeltävlingar, svanslösa katter och ett utdött språk, bland annat. Och vid Isle of Mans sydligaste udde hittar man strax intill ön <b>Calf of Man</b>, skild från den större ön av ett smalt sund. Detta kände jag inte alls till förrän jag upptäckte det. Och slogs omedelbart av … Ja.</p><p>Hur kommer nu detta sig?</p><p>I akademiens ordbok finns en underartikel som här återges i sin helhet:</p><p></p><blockquote>[jfr isl. <i>kalfr</i>, liten ö som ligger intill en större, ävensom med samma bet. (lånad från nord. spr.?) eng. <i>calf</i> (i uttr. <i>the Calf of Man</i>)] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat; jfr <i>anm.</i>) om holme som ligger intill l. mycket nära en ö (större holme) l. om mindre vattensamling liggande intill l. mycket nära sjö (tjärn); äv. om vik av större sjö. EHellquist i <i>Landsm. </i>[<i>Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif.</i>]<i> XX</i>. 1: 292 (1904). <i>3NF</i> (1929). — <i>Anm.</i> Ordet förekommer ofta ss. l. i namn på holmar o. vattensamlingar av ovan angivet slag.</blockquote><p></p><p>- SAOB: <a href="https://svenska.se/saob/?id=K_0001-0312.DNtj&pz=7" target="_blank">KALV</a></p><p>Isländskan skriver visserligen <i>kálfur</i>, men <i>kalfr</i> är å andra sidan vad kalvar kallades på runsvenska eller fornöstnordiska. Det språket talades på vikingatiden och lite till, mycket ungefär 800–1200. Tjörnekalv kan ha fått sitt namn då, eller möjligen senare; folkspråkets tjörbu är inte det enda bygdemål som bevarat åtskilliga gamla drag (fast större öar och sjöar tenderar att namnges tidigt, och de namnen ändrar man sedan inte på i första taget). Men utan att glömma SAOB:s frågetecken så kan Calf of Man ha fått sitt namn av nordbor. För när fornnordiska språk talades i Skandinavien, hade inte så få brukare hittat till bland annat Irländska sjön med omnejd. De efterlämnade åtskilliga språkliga spår i iriskan, inte minst i den nautiska vokabulären, som <i>ancaire</i> (ankare), <i>trosc</i> (torsk) och rentav <i>bád</i> (båt) – om detta läste jag i excellenta artikeln <a href="https://www.isof.se/lar-dig-mer/bloggar/i-rorelse-bloggen/inlagg/2022-05-20-vindoga-och-knappar-lever-pa-irland" target="_blank">Vindöga och knappar lever på Irland</a> av Karin Hansson. Kanske även <i>calf</i> kan räknas dit?</p><p><br /></p><p><b>Bonus:</b> Jag känner mig nödd och tvungen att dela med mig av följande pärla till citat ur SAOB:s artikel: ”Händeret så at någon mycket har inöst wist icke måttet / Då afla <i>Bacchus</i> och <i>Ceres</i> imaag hans en undliger kalfwer …” – Det där skrevs av Johannes Rudhelius inför bröllopet för Arendt Reuterkrantz och Magdalena Rhenfeldt, hållet på Hofgården uti Mucktorps församling utanför Köping den 12 Octobris Åhr 1662 (<a href="http://runeberg.org/samlaren/1914/0230.html" target="_blank">återgett i Samlaren 1914</a>). Sådana anor har ordet ”kalva” om uppkastningar!</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-19233356770808585832023-08-26T08:35:00.009+02:002023-09-23T11:52:40.568+02:00Faktoidpodden, säsong 2, avsnitt 1: Nessie<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQYSxviNDhtknR4bvR97IO_jiDIsLycSKP2glLja94LzauVo6dSvai0-8aZ0rauNdEclAf7YhlSB4q67wXz97-6uyl_5y9z31bxiZ1kdt7L9We7U78kGRwlewfLS9vP792EdrWSUHF9slFs4J5Bh1HL8JhyDOSMMf5QuectkXU_Cfhdz4KENdo/s1076/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="1076" height="119" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQYSxviNDhtknR4bvR97IO_jiDIsLycSKP2glLja94LzauVo6dSvai0-8aZ0rauNdEclAf7YhlSB4q67wXz97-6uyl_5y9z31bxiZ1kdt7L9We7U78kGRwlewfLS9vP792EdrWSUHF9slFs4J5Bh1HL8JhyDOSMMf5QuectkXU_Cfhdz4KENdo/s320/Fpodd%20%E2%80%93%20Blogg-banner.jpg" width="320" /></a></div><p>Lyssna här: <a href="https://open.spotify.com/episode/15vUXXMFRfm2FSNr2PoWQY?si=i_rvAV1-Q9W2vOAVAAuCag" target="_blank"><b>Faktoidpodden, säsong 2 avsnitt 1: Nessie</b></a></p><p>Åter dags för Faktoidpodden! Andra säsongen startar precis just nu. Visserligen med något av en repris, som jag beskriver i inledningen. Lite har ändrats och putsats sen i våras, men inte mycket. Men det får ni stå ut med. Nästa avsnitt blir det material som åtminstone inte publicerats på bloggen förut.</p><p></p><blockquote><p>Välkomna till Faktoidpodden. Jag heter Peter Olausson. Jag har jagat faktoider, myter och <i>urban legends</i> i tjugo år, bloggat, skrivit böcker, och poddat.</p><p>För en del år sedan skrev jag i <i>Folkvett</i>, det är medlemstidningen för den vetenskapliga skeptiska föreningen Vetenskap och Folkbildning. När 2013 nalkades såg jag ett passande ämne. Då skulle nämligen Nessie, det högst osannolika monstret i Loch Ness, fylla jämnt. 80 år, närmare bestämt. En nog så god anledning att ta upp det hela, särskilt eftersom många tror att han/hon/den/det är mycket äldre än så, som sägen om inte annat. Sådant drev mig till att skriva en artikel där jag sammanfattade fenomenet Nessie ur ett skeptiskt perspektiv. Vad som inte drev mig var ett större intresse av ämnet i sig. Sånt är ju personligt och så, men på något sätt, av någon anledning, fann jag det inte särskilt fascinerande. Men uppslaget var för bra för att inte användas, så jag tog itu med det, började läsa och skriva. Och blev, så småningom, fascinerad. Inte av Nessies egen tvivelaktiga existens, men av arbetet med att leta efter Nessie. Hur gör man? Vad har man gjort? Och så alla biverkningar så att säga, som insikter om oligotrofa (näringsfattiga) skotska sjöar bildade under senaste istiden, hur de är funtade, hur livet i dem fungerar, med mera. Sånt var intressant, på riktigt. Så till slut blev det inte bara en artikel, utan en artikel skriven med entusiasm. Jag hittade inget sjöodjur men däremot ett intressant ämne. Vackert så.</p><p>Jag lägger ut alla poddavsnitt som ljud och som text. Det här är inget undantag. Även om det blir en dublett. För på Nessies 90-årsdag, den 2 maj 2023, så kunde jag inte låta bli att lägga ut artikeln på bloggen [Faktoider: <a href="https://faktoider.blogspot.com/2023/05/nessie-90-ar.html" target="_blank">Nessie 90 år</a>]. Artikeln som den såg ut då, innan jag tagit itu med podd-versionen. Så denna den andra säsongen av Faktoidpodden inleds med en dublett. Det må vara hänt. Det är ju ändå den krypzoologiska klassikern nr 1.</p><p>Andra säsongen av Faktoidpodden är det, och den sista säsongen. Anledningen tar jag upp på bloggen, det är som det är. Nu har jag en bunt avsnitt som är färdigskrivna, dem ska jag tala in, klippa till, fixa i övrigt och lägga ut. Bara resten kvar. Så nu kör jag.</p><p style="text-align: center;">*</p><p>Om man ska tro allt som sägs har näst intill varje <i>loch</i> i Skottland åtminstone tidvid hyst ett sjömonster av något slag. Men det är bara ett av dem som blivit världsberömt.</p><p>När man ska beskriva det högst eventuella monstret i Loch Ness så finns det en tidig berättelse som är obligatorisk i sammanhanget: Den om hur missionären Sankt Columba på 500-talet i kraft av sin helighet motade bort ett monster. Nu utspelas visserligen händelsen som den beskrivs inte i Loch Ness, sjön Ness, utan i floden Ness, som rinner från sjön ner till havet. Dessutom skrevs den ned över hundra år efter att den skulle ha inträffat. Men de största problemen med att använda berättelsen om Columba som ett tidigt belägg för Nessie är dels att sådana så kallade hagiografier över heliga kvinnor och män är schematiska och lika varandra på ett sätt som inte ger intryck av berättelser ur verkligheten, dels att de kryllar av monster, demoner, änglar och mirakler. Om det funnits en gammal och levande tradition om ett monster i eller vid Loch Ness, så får man leta efter den någon annanstans än i <i>Vita Columbæ</i>.</p><p>Går man till folksägnerna hittar man en mängd berättelser om så kallade <i>kelpies</i> och <i>each-uisges</i>, ”vattenhäst” som det sistnämnda betyder ordagrant. De är direkta motsvarigheter till den skandinaviska bäckahästen, sagovarelsen som kan anta hästskepnad för att lura ner folk i djupet. Om sådana har man berättat i Loch Ness … Liksom i Loch Arkaig, Loch Lochy, Loch Lomond, Loch Morar, Loch Maree, Loch Oich, Loch Quoich och Loch Shiel, för att bara nämna några (jag ber om ursäkt för uttalet). De flesta av de berättelserna är äldre än 1900-talet och därmed äldre än monstret i Loch Ness.</p><p>För det var i <i>Inverness Courier</i> den 2 maj 1933 som man för första gången kunde läsa om ett monster i Loch Ness. En ej namngiven person (hon hette mrs Aldie Mackay) hade på håll skymtat en val-liknande puckel som rört sig i vattnet. När hennes berättelse återgavs myntades begreppet, nu kallades det ”monster” för första gången, och typiskt nog fick det redan från början en påhittad historia: ”Loch Ness har i generationer sagts vara hem åt ett fruktansvärt monster” [”Loch Ness has for generations been credited with being the home of a fearsome monster”] just så. Artikeln skrevs av Alexander Campbell. Han skulle bli en framträdande figur i Nessies historia, kanske den allra viktigaste. Han var inte bara reporter för <i>Inverness Courier</i> utan även så kallad <i>water bailiff</i> (tillsyningsman för vattendrag) och tillbringade sålunda mycket tid på och kring Loch Ness. Enligt egen uppgift såg han monstret hela 18 gånger. Jag tror att det är ett rekord som står sig än.</p><p>Efter den allra första artikeln följde ett antal insändare i tidningen från folk som plötsligt kommit på att de hade sett saker, eller hört andra som berättat om saker som de hade sett. Många av breven var anonyma. Campbell misstänks ha skrivit flera av dem, kanske de flesta, om inte nästan alla.</p><p>En beskrivning som inte kommer från Campbell rapporterades i augusti 1933. Det var också den mest dramatiska beskrivningen dittills. Några dagar tidigare hade herr och fru Spicer kommit körande utmed sjön, då ett mycket stort och mycket underligt djur gått över vägen en liten bit framför dem. De uppskattade dess längd till 7,5 meter och höjden till 1,2 meter. Djuret hade haft en lång hals och rört sig ryckigt. Vad paret Spicer än såg eller trodde sig se, så var detta den första artikeln om fenomenet som fick verklig uppmärksamhet. Det var nu som hypen satte igång; det var nu Loch Ness och Nessie blev världsberömda.</p><p>Höjdpunkten i Nessies karriär inträffade nog det följande årsskiftet, 1933–1934. I mitten av december 1933 skickade <i>Daily Mail</i>, alltså en Londontidning, en grupp utvalda till Loch Ness för att leta reda på monstret en gång för alla. Ledaren hette Marmaduke Wetherell, och var en känd storviltjägare med erfarenheter från Afrika. Man kan förmoda att han inte anlitades på grund av sina erfarenheter som skådespelare och filmregissör.</p><p>Så småningom fick jägaren upp spåret, bokstavligt talat. På en strand hittades stora, tydliga fotavtryck. Djuret måtte ha varit uppemot sex–sju meter långt, trodde han. Dagarna före jul skickades gipsavgjutningar till experter i London. Under hela helgen belägrades Loch Ness med omnejd av journalister, monsterjägare och sensationslystna. Efter nyår fick man resultatet: Fotspåren kom från en flodhäst. Dessutom var alla avtrycken identiska. En enbent flodhäst..?</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha5c_DQbvg9oZ2-k5YNeOqNioyF8MsSEuIEozyX_K1-bBLgfhk_mumVmFvf4tCimoiEY9ULnzhOKXPCJzu1W9L2xOBHDSzxgcnjdqIsZRwkIZbkNpx74QFHfv7ccTAc5pyMOamxGwwsztW3b8IlhCN6FqLuTYcX5mZoIidLuaSjLb4YZH8PSIB/s617/hippo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="542" data-original-width="617" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha5c_DQbvg9oZ2-k5YNeOqNioyF8MsSEuIEozyX_K1-bBLgfhk_mumVmFvf4tCimoiEY9ULnzhOKXPCJzu1W9L2xOBHDSzxgcnjdqIsZRwkIZbkNpx74QFHfv7ccTAc5pyMOamxGwwsztW3b8IlhCN6FqLuTYcX5mZoIidLuaSjLb4YZH8PSIB/s320/hippo.jpg" width="320" /></a></div><p></p><p>På den här tiden var det inte ovanligt med askfat, paraplyställ och liknande som tillverkats av fötter från exempelvis flodhästar. Tydligen hade någon nyttjat ett sådant tillhygge för att förfalska spåren. Wetherell blev utskrattad. Vem som låg bakom lär vi aldrig få veta.</p><p>Däremot vet vi vem som låg bakom den mest berömda föregivna bilden på monstret. Wetherell var förbittrad på <i>Daily Mail</i> och arrangerade ett fototillfälle. Nu skulle de få sitt monster! Man tog en fjäderdriven leksaksubåt och försåg den med en konstgjord dinosaurieliknande hals med huvud, tillverkat av modellera. Den sattes i vattnet och fotograferades. Man bad sedan läkaren Robert K. Wilson att skicka bilden till tidningen, tillsammans med en hopdiktad berättelse om hur den togs. Wilson gick med på detta, men ville inte få sitt namn förknippat med bilden. Därför har den gått till historien som ”kirurgens bild”. Wilson var visserligen gynekolog, men bry sig …</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivLAxHQhLINXkvsjVgIcW0-clEVQoNFya6IVAh2liwBGgakkC-GMGVUgNo0kf0kWAr7V4zvM5alHNMemCb5YKYoVG5IWGJBE3RW4QtFgRMvrIPHFXGXOAZ7ZuLvA3NPn7fd0tpvzx58x462dlx08GDdei_4iyR3Yd8-K1ZKZ4zzseyFYqOtXxC/s640/2%20_%20Surgeon's%201%20+%202.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="491" data-original-width="640" height="246" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivLAxHQhLINXkvsjVgIcW0-clEVQoNFya6IVAh2liwBGgakkC-GMGVUgNo0kf0kWAr7V4zvM5alHNMemCb5YKYoVG5IWGJBE3RW4QtFgRMvrIPHFXGXOAZ7ZuLvA3NPn7fd0tpvzx58x462dlx08GDdei_4iyR3Yd8-K1ZKZ4zzseyFYqOtXxC/s320/2%20_%20Surgeon's%201%20+%202.jpg" width="320" /></a></div><br />”Kirurgens bild” är inte bara det mest kända fotografiet i sammanhanget, utan ett av de mest kända fotografierna över huvud taget, alla kategorier. Det tycker jag är märkligt. Om bilden inte är alltför kraftigt beskuren så framstår väl – tycker jag – skalan på ett ungefär åtminstone. Och ser man den obeskurna bilden så framstår Nessie som ännu mindre än vad modellerefiguren faktiskt var. Vi ser ett mycket ynkligt monster som skulle kunna skrämmas av en guldfisk. Hur som helst, en av de inblandade avslöjade hur det gått till på 1970-talet. Märkligt nog uppmärksammades inte avslöjandet förrän 1999.<p></p><p>Jag ska gå igenom några andra bilder. Det här är lite otacksamt i en podd, men bilderna finns på bloggen, och är lätt hittade även i övrigt.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqHC6MBfbe1WxzXRQvzWtkvVBvpeHpibLU-u00DYr-n85yBpmfBDSvW9uiXUhgxVNgzygU_cki0O_K4VLymiCTaMDirPLmNWgFekSPa1vkJOZ5eO2ZcUWt4Urbvi3Mz_Wcw6W0j4iNlzgFKb7gj2qX8bx2NwmQ44VfvLCpcLuJ-UWZJquwrR1D/s600/1%20%E2%80%93%20Hugh%20Gray.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="465" data-original-width="600" height="248" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqHC6MBfbe1WxzXRQvzWtkvVBvpeHpibLU-u00DYr-n85yBpmfBDSvW9uiXUhgxVNgzygU_cki0O_K4VLymiCTaMDirPLmNWgFekSPa1vkJOZ5eO2ZcUWt4Urbvi3Mz_Wcw6W0j4iNlzgFKb7gj2qX8bx2NwmQ44VfvLCpcLuJ-UWZJquwrR1D/s320/1%20%E2%80%93%20Hugh%20Gray.jpg" width="320" /></a></div><br />Den första bilden på Nessie, eller vad den nu är, togs av Hugh Gray 1933. Den fick naturligtvis stor uppmärksamhet då – fattas bara, den första bilden på Nessie! – men är tämligen bortglömd idag. Man förstår varför när man ser den. Det är ett orm-aktigt nånting, men i övrigt mest sudd. Det är svårt att dra några särskilda slutsatser om den.<p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQKZ0YzVLKPLy4d9id4pXR-TxucMLc-ycoEcBD6XlccfSbk7ify68T7AlMi__Qg7p8tqUFusZfB6E2wDwDoFJ6i0FjNjtOVoRu_Z9Ivwqk6bGzMdDF0Z6OYN0zgIcbm-unUOMqpgQoqJ7UKIe2rPW0zsy81CWxynRqvx5iz0zWJwuGii346gEB/s873/3%20%E2%80%93%20Lachlan%20Stuart.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="513" data-original-width="873" height="188" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQKZ0YzVLKPLy4d9id4pXR-TxucMLc-ycoEcBD6XlccfSbk7ify68T7AlMi__Qg7p8tqUFusZfB6E2wDwDoFJ6i0FjNjtOVoRu_Z9Ivwqk6bGzMdDF0Z6OYN0zgIcbm-unUOMqpgQoqJ7UKIe2rPW0zsy81CWxynRqvx5iz0zWJwuGii346gEB/s320/3%20%E2%80%93%20Lachlan%20Stuart.jpg" width="320" /></a></div><br />Nästa bild jag tittar på togs 1951 av Lachlan Stuart. Platsen där bilden togs har identifierats. Fotografen står på stranden, och ”pucklarna” ligger i decimeterdjupt vatten. Fotografen berättade för en bekant att han använt höbalar.<p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVIaJNimZZQEF4RRH2L6DiNs3PVi464GKpVE3TSxnOLGA0NkQYc243ScoES373X5TFObUB_X-NBDGLV6TJgNOTB-ht7NvtRgzTzzceCaJpvxH9Q0bS6UM0yhANfqgHHCqcSewAgWxCmkrZiSfU6HPsu40q-FypTpSBr9ljpEfoI1OQep-TGaSU/s600/4%20%E2%80%93%20Fen-bilden%201%20+%202.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="425" data-original-width="600" height="227" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVIaJNimZZQEF4RRH2L6DiNs3PVi464GKpVE3TSxnOLGA0NkQYc243ScoES373X5TFObUB_X-NBDGLV6TJgNOTB-ht7NvtRgzTzzceCaJpvxH9Q0bS6UM0yhANfqgHHCqcSewAgWxCmkrZiSfU6HPsu40q-FypTpSBr9ljpEfoI1OQep-TGaSU/s320/4%20%E2%80%93%20Fen-bilden%201%20+%202.jpg" width="320" /></a></div><br />En sista bild: Fen-bilden, kan man kalla den, från 1972. Nu använde man en undervattenskamera minsann. Inte så självklart som det kanske låter för Loch Ness är en mörk sjö, sikten är mycket dålig. Hur som helst, kamera skickades ner, en mängd bilder togs med bubblor och slam. En av dem ”förbättrades”, ganska rejält, och retuscherades till en tydlig fena.<p></p><p>Det som är mest talande är nog att så enkla förfalskningar som ”kirurgens bild” och Lachlan Stuarts höbalar kunde lura så många så länge.</p><p>En omständighet som verkar tala för monstrets existens, är mängden vittnesmål. <i>Alla</i> rapporter kan ju inte vara missuppfattningar, inbillningar eller påhitt – eller hur? Men den som låter sig imponeras av antalet får ett nytt problem. Många av de många vittnesmålen låter sig inte kombineras med varandra. De kan inte beskriva samma varelse. Redan en sak som att det på 1930-talet sågs flera gånger på land, men att det sedan dess varit nog så svårt att få ens dåliga bilder på det i vattnet. Kanske det finns eller funnits flera monster? Kanske Nessie dött? Eller fått utseende och beteende förändrat? Förr kunde observationer vara uppemot en halvtimme, det senaste halvseklet har man fått vara glad för en sekundglimt på kilometers avstånd. Fotografier är otydliga, fejkade eller både och – åtminstone de som vi fått se hittills. Strömmen av kameraförsedda turister till Loch Ness, som varit stadig ända sedan 1933, borde ha gett mängder av belägg, åtskilliga av god kvalité, om monstret inte samtidigt hade drabbats av motsvarande blygsel. De senaste årens digitala explosion med mobilkameror och webbkameror har bara gett oss ytterligare suddar att studera. Ett mycket vanligt fenomen numera är att fotografen inte säger sig ha märkt något särskilt när bilden togs, utan upptäckt den suspekta detaljen senare. Utöver andra förklaringar som nämns längre fram kan det vara en fågel som flyger förbi, där de höjda vingarna bildar ”monstrets” hals.</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ24FQyfEiYEYF8D8QgCUuz9GKZkPTFtkkYXUFwwANQH7YDEH2Corv7XQiS8RbHxAJfR-4m5nGsjMcUFd6BOd-4R0l5BiBG5CB4GZ69WeWP-6Rq5FOoJ8tBm2uGIZ4hEcBb5VhKY24qpSb-wq0w1JC9Syk57wGMWFHWuFNktQ-zzdtanc7XJDz/s394/settled.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="213" data-original-width="394" height="173" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ24FQyfEiYEYF8D8QgCUuz9GKZkPTFtkkYXUFwwANQH7YDEH2Corv7XQiS8RbHxAJfR-4m5nGsjMcUFd6BOd-4R0l5BiBG5CB4GZ69WeWP-6Rq5FOoJ8tBm2uGIZ4hEcBb5VhKY24qpSb-wq0w1JC9Syk57wGMWFHWuFNktQ-zzdtanc7XJDz/s320/settled.png" width="320" /></a></div><br /><i>Kunde inte låta bli att ta med xkcd 1235: Settled här i bloggen …</i><p></p><p>Den viktigaste faktorn har kallats <i>expectant attention</i>: den förväntansfulla uppmärksamhet som även den mest skeptiske kan ha svårt att skaka av sig när sjön kommer i sikte. Inget vattendrag i världen torde studeras lika intensivt, och givetvis får myriader spänt granskande ögon förr eller senare syn på något. Och det som på andra sjöar är en icke-händelse blir här en nyhet. Som det formulerades en gång: ”Den enda anledningen till att någon kan påstå att filmen visar ett monster är att den togs vid Loch Ness” – det gällde en typiskt intetsägande film från 2007, vars upphovsman Gordon Holmes även säger sig ha filmat älvor. Likt UFO-rapporter kan de allra flesta observationerna ges någon standarddiagnos, en mindre andel kräver mer jobb, men hur man än anstränger sig så blir där alltid kvar några vittnesmål som inte kan ges en definitiv förklaring, med eller utan monster. Vilket oftare beror på bristfälliga data än spännande data – tyvärr.</p><p>Det kan poängteras att Loch Ness har såväl goda som dåliga egenskaper ur övervakningssynpunkt. Sjön är mycket långsmal och ligger mellan höjder. Det finns massor av goda utsiktsplatser. Är den stor eller liten? Tja, med en yta på 56 km² är den Skottlands näst största sjö. I Sverige hade den kommit på femtionde plats nånting. Exempelvis är vår långsmala Vättern trettio gånger så stor. Å andra sidan är Loch Ness hela 227 meter djup, det är en hel del, och sikten går mot noll bara några meter under ytan.</p><p>Innan jag går in på olika förklaringar av observationer så ska det sägas att de här fantastiska rapporterna — den ringlande sjöormen, den hornförsedda jätteödlan eller Spicers vandrande urtidsdjur — är ytterst få. Om det bara berott på dem så hade Loch Ness knappast varit ett fenomen än idag. De absolut flesta som har sett något berättar om en oformlig puckel, något oidentifierbart som höjer sig en smula över vattenytan, som regel på stort avstånd. Sådana observationer är också lättare att ge monster-lösa förklaringar, som sälar, uttrar och vågor.</p><p>Sälar ja. De var länge en tänkbar förklaring. Jag vet inte hur stora man brukar tänka sig gråsälar men de kan bli upp till tre meter långa. Problemet var att sälar, så vitt man visste, inte fanns i Loch Ness. Men 1985 slogs det slutgiltigt fast att sälar verkligen letade sig upp från havet – det är en dryg mil fågelvägen – på jakt efter fisk.</p><p>Uttrar är välkända invånare i sjön och har länge förekommit inom kryptozoologin. Den klassiska sjöormen med flera pucklar i rad kan förklaras med en rad sälar eller uttrar som simmat på rad och uppfattats som ett enda djur.</p><p>Det är ökänt svårt att uppskatta storleken på något man ser på håll. Det är ännu svårare när föremålet befinner sig vid vattenytan. Står man på en strand kan det vara vanskligare än man tror att avgöra om avståndet är exempelvis 25, 50 eller 100 meter. En säl på 25 meters håll kan lätt bli en betydligt större best om man tror att den är på 100 meters håll. Därtill kommer ett intressant fenomen, och det här är belagt, som gör att exempelvis djur kan växa i minnet; vi minns dem som större än vad de var. [ Se exempelvis Thomas Malm: <a href="https://www.vof.se/folkvett/ar-2011/nr-4/djur-och-odjur-prolog-till-en-tvarvetenskaplig-kryptozoologi/" target="_blank">Djur och odjur: Prolog till en tvärvetenskaplig kryptozoologi</a>, <i>Folkvett</i> 2011/4 ]</p><p>Stockar har ofta nämnts. De kan ju såväl ligga på ytan, där grenar och rötter kan bilda suggestiva illusioner, eller driva runt nere i vattnet och ge utslag på ekolod. Ibland berättar man om stockar som kan stiga och sjunka i vattnet när förruttningsgaser bildas och släpps ut. Ibland skulle de där gaserna rentav kunna ge stockarna en sorts jet-drift. Det verkar dock vara en skrivbordskonstruktion. De som letat stockar på bottnen har hittat dem på ett fåtal grunda platser, men inte hittat några som uppvisat gasbildning. Däremot är ”halvsjunkna” stockar, som svävar mellan vattenytan och bottnen, vanliga. Sådana kan förklara många utslag på ekolod. Inte minst sedan man kommit på hur de kan röra sig, och det helt utan jet-drift. Då kommer vi in på ett fenomen som jag tror att de flesta inte känner till, det är något som kallas <b>seiche</b>. Jag ska förklara.</p><p>Loch Ness är som sagt en långsmal sjö. Det är en 35 km från Fort Augustus i sydväst till Lochend i nordost, men den är mindre än 2 km bred. Om vi tänker oss en vind som blåser utmed sjöns längd ett tag – och det är sannerligen inte ovanligt i de blåsiga högländerna – så pressas vattnet mot ena änden av sjön. Blåser det mot nordost så blir vattenståndet högre i nordost än i sydväst. Sedan mojnar vinden. Pressen upphör, och vattnet strömmar tillbaka. Och nu kan det bli som när man lutar på en balja vatten, och vattenytan börjar vicka. Det motsvarande fenomenet i sjön blir att vattnet strömmar fram och tillbaka. Och det kan hålla på med en lång stund. Oberoende av vinden, såklart. När en sådan seiche-våg går fram och tillbaka så kan föremål på vattenytan mycket väl driva omkring trots att det är vindstilla. Eller driva mot vinden.</p><p>Ett annat relevant fenomen är undervattensvågor mellan lager av kallare och varmare vatten. Sådana vågor är långsammare än några vågor på ytan, men också mycket större; i Loch Ness har man uppmätt tio meter höga undervattensvågor. Stockar under vattnet som sätts i rörelse av dem kan ge egendomliga utslag på ekolodet. Dessutom kan ekolod även ge utslag för skillnaden mellan vattenlagren – svaga utslag men ändå. Kanske det förklara en del observationer?</p><p>Ännu ett vågfenomen man diskuterat handlar om interferens. Säg att vi står vid Loch Ness en stilla dag. Vattnet är spegelblankt. Vi ser en båt som går utmed sjön; rätt god fart har den. Den bildar svallvågor som sprids ut, går mot stränderna, reflekteras och möts igen. När vågorna möts kan de kombineras till relativt höga vågsystem, mitt ute i sjön, och till synes utan orsak, eftersom båten som skapade dem vid det laget hunnit långt bort. Ja, vi har ju stått här en stund och sett båten passera, och vet hur det hänger ihop. Men tänk om vi kommit hit alldeles nyss, så vi sett vågsystemet mitt i sjön men inte båten som skapade svallvågorna. Då hade vi kanske blivit fundersamma: Vad kan de där konstiga vågorna bero på?</p><p>Vi lämnar hydrologin och går till zoologin, och kanske paleontologin? Den berömda plesiosauren. Ja, redan från början 1933 föreslogs att Nessie kanske var en svanödla. Men det kan nämnas att under Nessies första år varierade bilden av henne kraftigt. Folk såg något som liknade en val, eller en utter, eller något annat … Men senare blev bilden av Nessie som svanödla standard; det är så man föreställer sig och avbildar Nessie. Och till den bilden hör hypotesen, som vi snart ska gå in på är helt ohållbar, att de jättestora vattenlevande reptilerna (som förresten inte var dinosaurier) kanske inte alls dog ut för 65 miljoner år sedan, utan att minst en individ fortfarande simmade runt i Loch Ness. 1933 var för övrigt några år före den sensationella återupptäckten av kvastfeningen. Däremot hade man redan läst Conan Doyles <i>En förlorad värld</i> och sett den på bio. 1920-talets <i>Jurassic Park</i> handlar om dinosaurier och jämnåriga som otippat överlevt på en undangömd plats i Sydamerika, och där en expedition rentav lyckas forsla en brontosaurus ända till London minsann. Men sådana jättereptiler kan inte leva i Loch Ness, och det av flera anledningar. 1) Om vi antar att de var växelvarma reptiler, så är vattnet i Loch Ness för kallt för sådana djur i det aktuella formatet. 2) Djur som andas luft får gå upp till ytan då och då. Och visa sig ganska så mycket oftare än Nessies tvivelaktiga facit. 3) Loch Ness formades och skildes från havet i samband med den senaste istiden. För en sisådär 14 000 år sedan. Om Loch Ness så vart tusen gånger äldre än vad den är så hade den fortfarande inte varit i närheten av dinosauriernas tidsålder.</p><p>Två gånger har Loch Ness inventerats ordentligt. Den ena gången var 1987. Då genomfördes <i>Operation Deepscan</i>: Tjugofyra båtar med ekolod ställdes upp bredvid varandra, utmed den långsmala sjöns hela bredd. Sedan gick de över sjöns hela längd. Resultatet var frustrerande: Man fick ett svar som kunde ha varit monstret, eller kanske inte var det. Den andra gången var 2018. Då användes modernare teknik än någonsin. Man tog en mängd vattenprover, där man sedan undersökte DNA-prover. Varje djur som vistades i sjön lämnar ständigt efter sig små spår i form av lösryckta fjäll, avskavt skinn, rester från döda djur, och så vidare. Sammanlagt hittade man 500 miljoner DNA-sekvenser. Där hittade man gener från fisk, även större fiskar som haj, stör och mal. Man hittade inga spår av vattenlevande däggdjur, som säl eller utter, och inte heller några reptiler. En art man hittade många spår av var ål, vilket ledde till det närmaste man kom en konklusion: Om Nessie fanns, så kunde hon vara en mycket stor ål. Man hittade också många spår av landlevande djur, vilket visade att metoden kunde fungera för att inventera djurliv såväl i som kring sjöar. Det är ett verkligt bidrag till vetenskapen som letandet efter Nessie gett.</p><p>Nu har det blivit många argument mot Nessie här, men det finns åtminstone några argument mot Nessie som inte håller vid närmare granskning. Som det här: Att det inte skulle finnas tillräckligt med fisk för att hålla liv i ett rovdjur med nämnvärd storlek. Sjön är stor, men också näringsfattig. Det är ett argument mot Nessie som cirkulerat, och det håller inte. För då har man bara räknat fisk som aldrig lämnar sjön. Men det finns även vandrande fiskarter i Loch Ness, som som lax och ål. Och dem finns det rätt gott av. Så ett tänkt monster skulle åtminstone ha att äta. Det är inte problemet.</p><p>Det finns entusiaster som menar att vetenskapen blundar för monstret, på samma sätt som vetenskapen sägs ignorera – ja, UFO:n, parapsykologi, nära döden-upplevelser och så vidare, och så vidare. Det är helt enkelt inte sant. Att det skulle finnas ett stort och tidigare okänt djur i Loch Ness är inte sannolikt, men heller inte omöjligt. Det går inte att avfärda på förhand, och – och det här kan jag inte understryka nog – det har man heller inte gjort. Man har gjort en mängd ambitiösa eller mycket ambitiösa fältstudier, där man observerat sjöns hela yta under längre perioder eller omsorgsfullt letat under ytan. Vilket dessutom gett massor av information om sjöns biologi, geologi med mera. Bilder och vittnesmål har tagits på allvar, så långt det bara varit möjligt. Att det rimligtvis inte finns ett stort djur i Loch Ness är inte något som förstockade träskallar bestämt sig för bara sådär, det är en slutsats som dragits sedan den prövats riktigt ordentligt. Om det funnits, så hade vi hittat det.</p><p>Å andra sidan så kan man leta hur länge som helst efter något som inte finns. Den enda begränsande faktorn är folks intresse. Och det håller än. Loch Ness är världens mest tillgängliga och bekväma kryptozoologi, det är ju bara att åka dit och titta. Jämför med snömannen, eller Bigfoot. Sedan finns det förvisso, så klart, de som har intresse av att myten hålls vid liv. Adrian Shine heter en kändis i sammanhanget, han har kritiserats för sin skeptiska hållning; så här: ”Hur många kommer hit för att se den stora fisken i Loch Ness? Eller den stora vågen i Loch Ness?” Men som jag var inne på förut är de odramatiska observationerna i längden viktigare än de dramatiska. När enstaka personer sett något, varit med om något, som gjort så stort intryck på dem att de tillbringat resten av sitt liv med att försöka återfinna vad det än var. Så hålls historien vid liv.</p><p>Det påstådda monstret i Loch Ness skapades 1933. Och allt talar för att det kommer att leva kvar i det allmänna medvetandet i ytterligare 90 år – minst.</p><p><b>Tillägg</b></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjjSejmZ0amU5gUT5L7jXB36dI_OWtohPKjnrVVX4NdQ7DSgcP0RVuk6aXQAlpOrYBaTU5ZbJgdWPvqgqws4oAJhK4AC0qqcWTxMpy4Z7lgCUc4-MvkwayTBjIjgsj-s3iteyMOX10YBHQU6gVGXpsNQ7egzbIelX0jvEKVfD6rN7_gv4-56Df/s1017/Loch%20Ness.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="568" data-original-width="1017" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjjSejmZ0amU5gUT5L7jXB36dI_OWtohPKjnrVVX4NdQ7DSgcP0RVuk6aXQAlpOrYBaTU5ZbJgdWPvqgqws4oAJhK4AC0qqcWTxMpy4Z7lgCUc4-MvkwayTBjIjgsj-s3iteyMOX10YBHQU6gVGXpsNQ7egzbIelX0jvEKVfD6rN7_gv4-56Df/s320/Loch%20Ness.jpg" width="320" /></a></div><p><i>Från Loch Ness Exploration-gruppen alldeles nyss: Dave Halton kollar läget förmiddagen den 26 augusti 2023</i> </p><p>Ja, det där vart egentligen hela avsnittet det. Här kommer ett litet klipp inlagt i efterhand. För det var strax innan det här skulle läggas ut som jag fick reda på att man just denna helg, den 26 och 27 augusti 2023, ska inventera Loch Ness ordentligt. Det är alltså något som pågår samtidigt som detta läggs ut. I avsnittet nämnde jag att sådana ordentliga inventeringar gjorts två gånger tidigare: 1987 med <i>Operation Deepscan</i> och så 2018 års DNA-testande. Nu är det dags för en inventering motsvarande den 1987. Frivilliga från hela världen tillbringar två dygn kring sjön. De sitter på 16 platser och håller järnkoll på vattenytan. Utöver minst en kamera per person, kantänka, ska man använda infraröda kameror, drönare och en hydrofon. Om tidigare försök är något att gå efter så tippar jag att denna <i>Surface Watch</i>, som det hela kallas, kommer att vara till 99 % händelselös – men att man kommer att få någon enstaka observation av något som inte går att, som många uttrycker det, ”bortförklara”, det vill säga ges en förklaring som inte inbegriper en mycket stor varelse. Sannolikheten för sådant ökar när man har många deltagare med blandad utrustning. Men resultatet av det hela får jag återkomma till, på bloggen om inte annat – spana in faktoider.blogpost.com med bloggposten för detta poddavsnitt [dvs här]. Och det var det! Nu är jag klar!</p><p style="text-align: center;">*</p><p>Det här var ett avsnitt av Faktoidpodden. Jag som pratat heter Peter Olausson. Vi hörs!</p><p></p></blockquote><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXMU3y5Cvc58hUVomv-GnVYy05yZQ41U70K3xo_ieCO4kjkJdxxNCZj-1ir9wufZI0t7QSUq2LNV_FoAMd9NktU91-8vCVe1XjrRFCl4JvCnsavFmQBZsHuMEX4tQiLjDNrYclBnBzqthfjhT9WBuwq6FRVkEXxk2WZdHT3x_c36BakHWnGeRA/s700/Nessie%20spotting.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="393" data-original-width="700" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXMU3y5Cvc58hUVomv-GnVYy05yZQ41U70K3xo_ieCO4kjkJdxxNCZj-1ir9wufZI0t7QSUq2LNV_FoAMd9NktU91-8vCVe1XjrRFCl4JvCnsavFmQBZsHuMEX4tQiLjDNrYclBnBzqthfjhT9WBuwq6FRVkEXxk2WZdHT3x_c36BakHWnGeRA/s320/Nessie%20spotting.jpeg" width="320" /></a></div><p><b>Bonus:</b> <i>The Great Nessie Spotting</i>, snart på BBC..?</p><p><br /></p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-31692094348165330732023-08-23T07:35:00.001+02:002023-08-23T07:35:00.148+02:00Anslagstavlan då och nu<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9ZqS1eOK3RxzyndHd4Tbyv16fjwE7g_2feA3eGVGR2NbOR7hLfELMhd7Uji3Ib6nn9qt1bpDJSmr2L2HrVG0XB971ZgCeOoIKrZwP3r2wz0tYd872YY8Sue77M2mVpDRy1qt5k0dxi9LDu61PwcZSxma2hE2FuLe6_6vi4-IQfvg1LJwymxyF/s859/AT-1.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="859" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9ZqS1eOK3RxzyndHd4Tbyv16fjwE7g_2feA3eGVGR2NbOR7hLfELMhd7Uji3Ib6nn9qt1bpDJSmr2L2HrVG0XB971ZgCeOoIKrZwP3r2wz0tYd872YY8Sue77M2mVpDRy1qt5k0dxi9LDu61PwcZSxma2hE2FuLe6_6vi4-IQfvg1LJwymxyF/s320/AT-1.jpg" width="320" /></a></div><p><i>De Anslagstavle-inslag som etsat sig fast i minnet på folk är för många för att nämna. Särskilt som olika personer minns olika.</i></p><p>Den 10 mars 1972 var det premiär: Den första Anslagstavlan sändes i TV 2. Ett av motiven var den ökande kompetensen på den statliga televisionen:</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnRGCmwMhn4o3XkrJwOfn5ceM4LEotOdeN_Qwovl-ozYh73jzFQ5KrM6Yi2eaL84LZp5q_px8tP8Vojm7RtaTbvTdNXmRmawJIy6P1D44YLB7z1igJx1CUmsFFsPsdw2gcSRR-QF-BwgiL9M3tbz9Zs8YsJtVu25S6veM1UyASiO5-nm7TGrqq/s847/Anslagstavlan%20%E2%80%93%C2%A0SvD%201972-03-08.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="558" data-original-width="847" height="211" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnRGCmwMhn4o3XkrJwOfn5ceM4LEotOdeN_Qwovl-ozYh73jzFQ5KrM6Yi2eaL84LZp5q_px8tP8Vojm7RtaTbvTdNXmRmawJIy6P1D44YLB7z1igJx1CUmsFFsPsdw2gcSRR-QF-BwgiL9M3tbz9Zs8YsJtVu25S6veM1UyASiO5-nm7TGrqq/s320/Anslagstavlan%20%E2%80%93%C2%A0SvD%201972-03-08.jpg" width="320" /></a></div><p></p><blockquote>Kortare informationer från olika myndigheter har ju även tidigare förmedlats via TV, som brukar släppa fram dessa meddelanden i skarven mellan ett par program. Den metoden anses emellertid klart otillfredsställande, så mycket mer som skarvar strängt taget är ett slags olycksfall i arbetet. Ju skickligare man blir på TV desto färre skarvar.</blockquote><p></p><p>- ”Gratisreklam eller information då TV 2 visar Anslagstavlan?”, <i>SvD</i> 8 mars 1972</p><p>Det skulle bli fler. <i>Många</i> fler … Och vad kanske inte så många vet – jag gjorde det inte förrän jag kollade upp saken – är att Anslagstavlan fortfarande finns.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZPu8vh-X_Wl0961xvVCtq16HnVO4UH8r5ujIyNXVNdkon5IbEEOp3Zf10_LCEh0E8oUTeFyHMOAKd86_nlJrZ4zedTiGjyYVjlLJwZ5y5rQ7wNogAfGd6a05Nh8KD8YCuw11HyZ8nJkhenp_DfZb6F_bD-RgRjwV0uPFP-pwXGPDtZQwRn-MG/s1137/AT-2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="1137" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZPu8vh-X_Wl0961xvVCtq16HnVO4UH8r5ujIyNXVNdkon5IbEEOp3Zf10_LCEh0E8oUTeFyHMOAKd86_nlJrZ4zedTiGjyYVjlLJwZ5y5rQ7wNogAfGd6a05Nh8KD8YCuw11HyZ8nJkhenp_DfZb6F_bD-RgRjwV0uPFP-pwXGPDtZQwRn-MG/s320/AT-2.jpg" width="320" /></a></div><p>Nya avsnitt sätts ihop då och då, och läggs ut på <a href="https://www.svtplay.se/anslagstavlan" target="_blank">SVT Play: Anslagstavlan</a>. Tittarsiffrorna har jag ingen aning om. Mer än att de garanterat ligger mycket långt under de som det lilla programmet samlade under sin storhetstid.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-37748268912033506662023-08-19T08:35:00.001+02:002023-08-21T09:50:09.958+02:00Språkpolis 1716<p></p><blockquote>Det är förtretligt och ganska förargligt att höra, hur de här i Stockholm allt mer och mer slutar använda <i>aspiratum</i>, som är manligt ståtligt och mycket tilltalande, och istället bara säger ”v”. Istället för hwart, hwarken, hwass och hwilken säger de vart, varken, vass och vilken. Det svenska språket försämras och förfulas med ett lyte som bättre passar slynor och horor än en svensk man.</blockquote><p></p><p>- Urban Hiärne (han som oriktigt tillskrivs en hjälteroll i häxprocessernas upphörande)</p><p>Som synes har jag moderniserat citatets svenska. Vad Urban nu skulle tyckt om det …</p><p>Svenskan var länge mer jazz än klassisk musik. Då syftar jag på stavningen; den var nämligen fri. Man skrev som man ville. En skribent kunde stava samma ord på olika sätt vid olika tillfällen, även på samma sida. Föga förvånande kunde texter se ganska annorlunda ut beroende på om de skrevs i Skara, Linköping eller Uppsala. Skriftspråket låg betydligt närmare talspråket, till glädje för senare forskning.</p><p>Det där började förändras när Bibeln gavs ut på svenska. Detta inträffade i början av Gustav Vasas regering (NT 1526, GT 1541) och var, i hård konkurrens, bland den händelserika tidens viktigaste händelser. För man kan hävda att det svenska språket, i dagens bemärkelse, nu föddes, och det med Bibeln som första likriktare och facit.</p><p>Men det var först mot slutet av 1600-talet som det började höjas röster för att likrikta svenskan även i vardagliga sekulära sammanhang. Hur detta skulle ske fanns det olika åsikter om. En stor del av striden utspelades mellan Hiärne och Jesper Svedberg (annars mest känd som far till Emanuel Swedenborg). Den senare hade flera åsikter som slog igenom. Som att tryckstilen antikva skulle ersätta den gamla frakturen, att substantiv skulle inledas med gemener istället för versaler som i tyskan, och att bokstaven w skulle uttalas som konsonant istället för vokal – där har vi den ”aspiratum” Hiärne tog i försvar. [ <b>Uppdaterat:</b> Vad sistnämnda beträffar, se Wulfahariaz kommentar ] När Hiärne samlade sina uppfattningar i sin <i>Ortographia</i> 1716, så gjorde Svedberg samma sak samma i år i ett verk som blivit betydligt mer känt och omtalat: <i>Schibbolet – Swenska Språkets Rycht och Richtighet</i> (<a href="https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/SwedbergJ/titlar/Schibboleth/sida/I.I/faksimil?om-boken" target="_blank">finns i faksimil på Litteraturbanken</a>). Där finns inte så få fina formuleringar, som ”invecklat, krusigt och mörkt tal är tecken på invecklat sinne och krusigt huvud”. Men riktigt så skarpa omdömen som Hiärnes ovan citerade vet jag inte om det finns hos Svedberg. Vilket onekligen talar för densamme.</p><p>Här är förresten citatet så som det skrevs för trehundra år sedan:</p><p></p><blockquote>Det är förtretligt och ganska förargeligit at höra huru de här i Stockholm ju lengre ju meer bortleggia detta aspiratum, som i sigh sielft är manligt prydeligt och myckit anseenligit; och i des stelle uthsäija allenast <i>w</i>. För <i>hwart</i>, <i>hwarken</i>, <i>hwass</i>, <i>hwilken</i> säija de: <i>wart</i>, <i>warken</i>, <i>wass</i>, <i>wilken</i>: hwarigenom det Swenska språketz egenskap myckit förnär skeer och förringas med en skändelig weklighet ståndandes sådant bettre i en sluna [slyna] eller skökia an än en Swensk Man.</blockquote><p></p><div>- <i>Ortographia Svecana Eller den Retta Swenska Bokstafweringen</i> (1716)</div><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-73568273540796978792023-08-16T07:35:00.001+02:002023-08-16T09:44:51.128+02:00Sveriges första svarta präster<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBHllzIVWQdmLKBbHg5iJ5v8RYb61o2Zycox3ealmCbV60_KkV7NIoJ6_xvOYGMV7ACKZF4t4Vjl4g-5yMPtIWOs3FmSkdYITKzyNjDe01XRqvvdGVxfIGkeAeV3-T9xl8GI2IhzDIAJOgKO9aeLZaN8F8bGGG2sl8s43bMwZKENPR33AnsSrq/s432/zuluman.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="271" data-original-width="432" height="201" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBHllzIVWQdmLKBbHg5iJ5v8RYb61o2Zycox3ealmCbV60_KkV7NIoJ6_xvOYGMV7ACKZF4t4Vjl4g-5yMPtIWOs3FmSkdYITKzyNjDe01XRqvvdGVxfIGkeAeV3-T9xl8GI2IhzDIAJOgKO9aeLZaN8F8bGGG2sl8s43bMwZKENPR33AnsSrq/s320/zuluman.jpg" width="320" /></a></div><p><b></b></p><blockquote><b>Zuluman svensk präst.</b></blockquote><p></p><p>- <i>Jönköpings-Posten</i> 31 maj 1901</p><p>I slutet av 1800-talet flydde mKhwelantaba, kallad zuluprins, från anglo-zulukriget. Via en svensk missionär kom han till Sverige. Han bytte namn till Josef Zulu och drog landet runt med en cirkus. Men han studerade också teologi, och började arbeta på att bli präst. Så småningom kröntes mödorna med framgång: Han prästvigdes 1901 i Uppsala domkyrka.</p><p>Denna intressanta historia har berättats då och då. Bland annat i Amat Levins bok <i>Svart historia</i> – hans sajt <a href="http://svarthistoria.com" target="_blank">svarthistoria.com</a> hade en numera raderad bloggpost om Zulu – och i SR-dokumentären <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/809925" target="_blank">Zuluprinsen blev Sveriges förste svarte präst</a>. Av den sistnämnda framgår något som väl inte är den enda anledningen till att man berättar historien, men som utan tvekan gör att man tycker att den blir intressantare.</p><p>Men då inträder en komplikation. För det är mycket lätt att hitta uppgifter om en tidigare svensk svart präst.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_3jxOLptCwCT3y2sWXcfN-c9sbX5HmMEjjxg4dialMf6tJ5zZAtu1xHQyC_3R-_T1oVneUA0Vpbtyeyrf9DUL-mad61SeOvxgWpbceDvIAcwLgH6cMndZcToxKU2rZYj5yinoDfysQLYZElPftbx3DSK3Qe6JfZDf9hsRAtkaLhcZGdHc7Nqy/s489/hedning.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="145" data-original-width="489" height="95" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_3jxOLptCwCT3y2sWXcfN-c9sbX5HmMEjjxg4dialMf6tJ5zZAtu1xHQyC_3R-_T1oVneUA0Vpbtyeyrf9DUL-mad61SeOvxgWpbceDvIAcwLgH6cMndZcToxKU2rZYj5yinoDfysQLYZElPftbx3DSK3Qe6JfZDf9hsRAtkaLhcZGdHc7Nqy/s320/hedning.jpg" width="320" /></a></div><p></p><blockquote><b>Den förste hedning som prästvigts</b> i Sverge är abessiniern Marcus Germei, som i fjol prästvigdes i Upsala och i höst afreser som missionär till sitt hemland.</blockquote><p></p><p>- <i>Avesta Tidning</i> 17 juni 1890</p><p>Markus Germei kom från vad som idag är Eritrea i vad som då var Abessinien. Likt Zulu kom han till Sverige via missionärer, bestämde sig för att bli präst, och såg sedan till att bli det. Han prästvigdes i Uppsala domkyrka 1889. Så vitt känt är, var han Sveriges förste svarta präst.</p><p>Så långt en förekommande felaktig uppgift och dess korrigerande. Jag fann båda i följande artikel. Där fann jag även en besynnerlig sårad ton. Det verkar som om Meles och Menghestu tolkar Levins fel som en förolämpning, riktad mot alla eritreaner:</p><p></p><blockquote><p>Under mitt besök i Örebro tar Alazar Menghestu upp Amat Levins bok ”Svart historia”, där det alltså påstås att en sydafrikan var den första svarta prästvigda personen i Sverige:</p><p>“Var placerar han eritreraner? Är vår historia inte med bland de svartas historia? Räknas vi inte som afrikaner?” </p></blockquote><p></p><p>- Segen Meles: <a href="https://www.svd.se/a/VPXmxr/nej-sr-och-levin-historien-ar-en-annan" target="_blank">Nej, SR och Levin – historien är en annan</a>, <i>Svenska Dagbladet</i> 15 augusti 2023</p><p>Det är möjligt att det finns en bakgrund som jag inte känner till. Men som det som beskrivs är det en helt oprovocerad överreaktion. Sådana gör det inte lättare att få saker rätt. Den som gör ett misstag ska inte behöva bli hudflängd.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-57970956926951258962023-08-09T07:35:00.173+02:002023-08-09T23:36:18.622+02:00Pippi på franska<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaTUyBRNUJLp-3mf-XFbX2bHKDoIkbBoI4RGvVEAmaSRpGg6qFRY9c7zHKQpBGs1cJCNiQ6TDYGjSIs3RVZ75Zi5Ngu3EXACPBMxQ4A0kzER3NaUe92FUr_HA9FOYJ-P6zyNs5kR3kQxsAuXF9bJQhUCD0i29a6etwgv5rbaHpw1sHPCvDywgP/s770/Bild%20%E2%80%93%C2%A0Omslag%20FB,%20PLx2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="448" data-original-width="770" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhaTUyBRNUJLp-3mf-XFbX2bHKDoIkbBoI4RGvVEAmaSRpGg6qFRY9c7zHKQpBGs1cJCNiQ6TDYGjSIs3RVZ75Zi5Ngu3EXACPBMxQ4A0kzER3NaUe92FUr_HA9FOYJ-P6zyNs5kR3kQxsAuXF9bJQhUCD0i29a6etwgv5rbaHpw1sHPCvDywgP/s320/Bild%20%E2%80%93%C2%A0Omslag%20FB,%20PLx2.jpg" width="320" /></a></div><p>– Astrid Lindgren: <i>Fifi Brindacier</i> (Hachette 1962, övers. Marie Lœwegren), <i>Pippi Långstrump</i> (Rabén & Sjögren 1959), <i>Pippi Långstrump går ombord</i> (Rabén & Sjögren 1954)</p><p>Pippi Långstrump är inte okänd i Frankrike. Men inte heller särskilt känd, jämfört med många andra figurer i andra länder.</p><p>Det har sagts en del om den första, och länge enda, översättningen av <i>Pippi</i> till <i>Fifi</i> (justeringen av namnet är för övrigt nödvändig). Som att den ska ha varit rejält nedtonad, eller direkt censurerad. Så här:</p><p></p><blockquote>Den första översättningen var ett flagrant övergrepp på det mesta Pippi står för. Förlaget ansåg inte Frankrike moget för de subversiva inslagen och allt som kunde tänkas stöta fransk god ton rensades därför bort, Astrid Lindgren ovetandes.</blockquote><p></p><p>- Björn Erik Rosin, <a href="https://www.svd.se/a/e3c7348b-8d68-3c6e-b152-562b14385c30/franska-forlag-slass-om-pippi-langstrump" target="_blank">Franska förlag slåss om Pippi Långstrump</a>, <i>SvD</i> 2 oktober 2005</p><blockquote>A censored edition of Pippi Longstocking appeared in France, with changes made to her character to make her ”a fine young lady” instead of ”a strange, maladjusted child.”</blockquote><p></p><p></p><p></p><p></p><p>– Wikipedia: <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Pippi_Longstocking#Cultural_impact" target="_blank">Pippi Longstocking#Cultural impact</a> citerar Sara Van den Bossche</p><p>Ord och inga visor! En längre analys kom från en svensk lingvist, som verkar behärska alla relevanta förmågor. Här sammanfattningen:</p><p></p><ul style="text-align: left;"><blockquote><li><i>Pippi Långstrump</i> har en implicit kritik av vuxenvärlden och ett försvar av barnets rättigheter, medan <i>Fifi Brindacier</i> mildrar detta antiauktoritära drag genom att censurera alla former av öppet motstånd mot vuxenvärlden som inte följs av en ångerfull attityd.</li><li><i>Pippi Långstrump</i> kännetecknas av en intim atmosfär som bygger på medverkan mellan författaren och läsaren. I <i>Fifi Brindacier</i> ger berättarens icke-ingripande ett intryck av distans och opersonlighet.</li><li>I <i>Pippi Långstrump</i> växlar texten mellan berättande och dialog som inte för fram berättelsen. I <i>Fifi Brindacier</i> betonas äventyren, på bekostnad av dialog och skrönor.</li><li>Stilen i <i>Pippi Långstrump</i> är livlig, färgstark och väldigt nära talspråket. <i>Fifi Brindacier</i> fastnar i ett mycket konventionellt skriftspråk.</li></blockquote></ul><p></p><div>– <a href="https://cnlj.bnf.fr/sites/default/files/revues_document_joint/PUBLICATION_3354.pdf" target="_blank">Christina Heldners Une anarchiste en camisole de force – </a><span style="color: #0000ee;"><u>Fifi Brindacier ou la métamorphose </u></span><span style="color: #0000ee;"><u>française de Pippi Langstrump</u></span><a href="https://cnlj.bnf.fr/sites/default/files/revues_document_joint/PUBLICATION_3354.pdf" target="_blank">e</a> [PDF] (”En anarkist i tvångströja – Fifi Brindacier eller Pippi Långstrumps franska metamorfos”), <i>La revue des livres pour enfants</i> 145, sid 65–71 (1992)</div><p>Det där var ju betydligt mjukare. Men även om Heldner inte beskriver <i>a fine young lady</i> – hur skulle en sådan översättning se ut? – så räcker det och blir över. Hon rekommenderade också en nyöversättning.</p><p>Jag blev nyfiken. Så jag letade rätt på <i>Fifi Brindacier</i> (1962). Och började jämföra den med de två första Pippi-böckerna i original, eftersom <i>Fifi</i> visade sig vara hopredigerad av dem. (Jag har inte tittat på de återstående böckerna, en på respektive språk.) Nu är min franska inte vad den borde vara men jag kan skumma hjälpligt, vilket tillsammans med de fina verktyg som numera finns borde räcka. Och det tycker jag nog att de gjorde. Åtminstone tillräckligt väl för mina syften, som inte var att skriva en avhandling eller ens rapport, utan bara att berätta om vilka skillnader jag hittat.</p><p>Och vad ska man då säga om skillnaderna mellan <i>Pippi Långstrump</i> och den första <i>Fifi Brindacier</i>? Oh la la …</p><p>De franska utgivarna tog sig stora friheter med texten. Mycket stora. Man tog bort, förändrade och lade till. Många ändringarna var stora, många var små. (Och vad beträffar en detalj som många blivit helt uppslukade av: På franska är Pippis pappa ”kung i Afrika” hos <i>les Couricouriens</i> just så.)</p><p>Bland de små ändringarna irriterar jag mig särskilt på de jag inte förstår poängen med. Som när cirkusdirektörens svarta frack blev en röd rock (en fransk grej?) eller när ”fyra månader till jul” blev tre (anpassning för franskt skollov..?). Eller när Pippi gräddar pannkakor, då hon får ett ägg i pannan och två i stekpannan. Det är den enda ingrediens som nämns i originalet. På franska får vi dessutom veta att hon även tillsätter mjölk, mjöl och socker. Eller när hennes kaffe med ostmacka till frukost blev café au lait med ett halvdussin rostade bröd … Gulligt? – hade kunnat vara, om inte hemkunskapen delat bok med mängder av rejäla raderingar. Där många, åter igen, är sådana att jag inte begriper mig på dem, om syftet inte var något annat än att spara plats.</p><p>Men det finns gott om justeringar och raderingar som är mer begripliga. Vilket inte gör dem bättre. Här är tre hela kapitel som uteslutits:</p><p><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqw0hdtQGZhBlsi-ozZ39J0v92FZuNJVZJ9O4FQJQO9opmVVziJeOQYcqPnYnYgs27wqRIEZiKOOKKYM_-lxKvahm8eI9-la336GhsHLAZAvUbQepbyHiLKnE2mQUegjOsVWrZjF1_D8GkKxMfuHFJa3gbrOicGvEoUvbRyzI5ajEQ1CmVhbY9/s800/Bild%20%E2%80%93%20Pippi%203%20x%20kvadrat%20kors.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="266" data-original-width="800" height="106" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqw0hdtQGZhBlsi-ozZ39J0v92FZuNJVZJ9O4FQJQO9opmVVziJeOQYcqPnYnYgs27wqRIEZiKOOKKYM_-lxKvahm8eI9-la336GhsHLAZAvUbQepbyHiLKnE2mQUegjOsVWrZjF1_D8GkKxMfuHFJa3gbrOicGvEoUvbRyzI5ajEQ1CmVhbY9/s320/Bild%20%E2%80%93%20Pippi%203%20x%20kvadrat%20kors.jpg" width="320" /></a></i></div><i><br />Fifi</i> är som sagt de två första böckerna hopslagna. Man tog åtta kapitel av de elva i <i>Pippi</i> samt fem av de nio i <i>Pippi går ombord</i>; 20 kapitel blev 13. (Samtliga listas nedan.) Även om fler kapitel försvann från den andra boken, så följer de som försvann från den första ett tydligare mönster. Syns det? Kapitlen handlar alltså om att Pippi 1) driver med ordningsmakten, 2) fraterniserar med brottslingar, samt 3) gör bort sig utan uppehåll på kafferep. Det gör henne inte till <i>a fine young lady</i>, men kan avgjort klassas som ”censur av öppet motstånd”.<div><p>När man haft med sig den ocensurerade bilden av Pippi hela livet så är det inte så lätt att föreställa sig vilken bild franska läsare här fått. Särskilt som åtskilliga subversiva drag finns kvar.</p><p>För censuren är ofta mindre klumpig. När Pippi besöker skolan är hon fortfarande uppkäftig mot fröken – men inte hur långt som helst. Detta fick vara kvar:</p><p></p><blockquote><p>– Vad är 7 plus 5?</p><p>– Om du inte vet det själv ska du inte tro att jag talar om det för dig!</p></blockquote><p></p><p>Men detta ströks:</p><p></p><blockquote>– Om du är så barnsligt förtjust i dom där dumheterna, varför sätter du dig inte för dig själv i en vrå och räknar och låter oss va ifred, så vi kan leka kull?</blockquote><p>När jag sett sådant reagerade jag även på detaljer som den följande, min markering: ”Ingen mamma eller pappa hade hon, <b>och det var egentligen rätt skönt</b> …” blev i översättning ”Hon bodde ensam. <b>Men hon klagade inte</b> …” (”Elle vivait tout seule. Mais elle ne se plaignait pas …”). Det där var ingen stor justering. Men ändå gör den henne lite, lite mindre självständig. Och så är den totalt onödig.</p><p>Här är det första exemplet jag såg på censuren. Jag tycker att det blev ett käckt exempel att visa i detalj. Det är här Pippis superkraft först presenteras för oss:</p><p></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVDnY9SY-ivS5M0YQYjho86Ort2T8KaSqHCSffopRPTjjT75hzy79f-KwVEAWkg7oCc7Ea7mK2vQf9Bv_pIVOxtE7eYEUgN11bZohexVYLHqQg6kKRB4yOdodp1ulHqetHbhtRMwbmoqqTWbSIAnc3YnOGdO2uX9Vi2N73dvH-2-eF7c7iFhIB/s720/Bild%20%E2%80%93%C2%A0PL-FB%20exempel.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVDnY9SY-ivS5M0YQYjho86Ort2T8KaSqHCSffopRPTjjT75hzy79f-KwVEAWkg7oCc7Ea7mK2vQf9Bv_pIVOxtE7eYEUgN11bZohexVYLHqQg6kKRB4yOdodp1ulHqetHbhtRMwbmoqqTWbSIAnc3YnOGdO2uX9Vi2N73dvH-2-eF7c7iFhIB/s320/Bild%20%E2%80%93%C2%A0PL-FB%20exempel.jpg" width="267" /></a></div><br />Starkare än någon polis? Stopp och belägg! – Även så mild vanvördighet mot ordningsmakten var tydligen för mycket.<p></p><p>Detaljen med ponnyn har Astrid själv kommenterat, när hon talade inför USA:s kongressbibliotek icke desto mindre. Det platsar bra här:</p><p></p><blockquote>Som en del av er kanske vet, kan Pippi lyfta en hel häst på raka armar. När den boken skulle översättas till franska, kunde utgivaren inte föreställa sig henne lyfta en hel häst. De kunde sträcka sig till en liten ponny, men inte mer. De sade att svenska barn kanske kunde fås att tro att någon kunde lyfta en häst, men franska barn var alldeles för realistiska för att svälja sådant nonsens. Tyckte utgivarna. Och så fick Fifi Brindacier nöja sig med att lyfta en ponny. Ibland tror jag att utgivare inte vet mycket om barn. En del av dem åtminstone. Men de är naturligtvis i stort sett utmärkta människor, hängivna sina jobb och författare, snälla, hjälpsamma och kunniga, ja det är de verkligen.</blockquote><p></p><p>- Astrid Lindgren: ”The Importance of Children's Books”, <i>The Quarterly Journal of the Library of Congress</i>, vol 40, nr 3 (1983), s 196 – en föreläsning hållen på Library of Congress 15 november 1982, under National Children's Book Week</p><p>Om hon uppmärksammats på hästen som blev en ponny undrar jag om man inte nämnde många fler många större förändringar..? Men det är en annan fråga. Som förresten är passé sen länge. Eller borde åtminstone vara.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrMhz1Vbs_4WyvVvasp4cuPiIO56ioQUpl8eoAvFzpC7TBU62zg-oLBlQ0GGt2Bs98n8uR84OYcbv5PmHEWy-XvEUwu6OVYrorHXnRB52JrtrEtw656gygLqTAghONKV0dCrtiQDG3FeK2BejuMM8ThlEEoC64tO20QsiPhD_-0_zdlP8u_3M-/s686/FB%202007.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="686" data-original-width="499" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrMhz1Vbs_4WyvVvasp4cuPiIO56ioQUpl8eoAvFzpC7TBU62zg-oLBlQ0GGt2Bs98n8uR84OYcbv5PmHEWy-XvEUwu6OVYrorHXnRB52JrtrEtw656gygLqTAghONKV0dCrtiQDG3FeK2BejuMM8ThlEEoC64tO20QsiPhD_-0_zdlP8u_3M-/s320/FB%202007.jpg" width="233" /></a></div><p>Sedan Heldner demonstrerat översättningens brister slutade den att säljas 1995. Den nyöversatta samlingsvolymen <i>Fifi Brindacier l'intégrale</i> gavs, till slut, ut 2007. I vilken mån den lyckats rucka på bilden av ”en anarkist i tvångströja” vet jag inte.</p><p><br /></p><p><b>Kapitel i de två första böckerna, medtagna och strukna i första franska översättningen</b></p><p><i>Pippi Långstrump</i></p><p>Pippi flyttar in i Villa Villekulla<br />Pippi är sakletare och råkar i slagsmål<br /><strike>Pippi leker kull med poliser</strike><br />Pippi börjar skolan<br />Pippi sitter på grind och klättrar i träd<br />Pippi ordnar en utflykt<br />Pippi går på cirkus<br /><strike>Pippi får besök av tjuvar</strike><br /><strike>Pippi går på kafferep</strike><br />Pippi uppträder som livräddare<br />Pippi firar födelsedag</p><p><i>Pippi Långstrump går ombord</i></p><p><strike>Pippi bor fortfarande kvar i Villa Villekulla</strike><br /><strike>Pippi går i affärer</strike><br /><strike>Pippi skriver brev och går i skolan – men bara lite grann</strike><br /><strike>Pippi är med på skolutflykt</strike><br />Pippi går på marknad<br />Pippi är skeppsbruten<br />Pippi får fint besök<br />Pippi håller avskedskalas<br />Pippi går ombord</p><p><br /><br /></p>
</div>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-11336563450658201182023-08-07T08:35:00.029+02:002023-08-07T11:05:19.972+02:00Proki<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMHsVnXc9Ht1MFhj5tue7OM4zckB5RcwXcAmHlT1pTV5eBOx08yaoK40p_8rpR5DLIshvp40TTrIZWEd_EbCmyBKdXJZegVbgszwLoBBxjz5yUAKe_yqVIQH84HEVqS5pre3UxFtm5Mz2iw-alLq7QLMiPEAxM57xXGd0KaZHCp32u4qk65mZT/s788/proki.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="788" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMHsVnXc9Ht1MFhj5tue7OM4zckB5RcwXcAmHlT1pTV5eBOx08yaoK40p_8rpR5DLIshvp40TTrIZWEd_EbCmyBKdXJZegVbgszwLoBBxjz5yUAKe_yqVIQH84HEVqS5pre3UxFtm5Mz2iw-alLq7QLMiPEAxM57xXGd0KaZHCp32u4qk65mZT/s320/proki.jpg" width="244" /></a></div><p>I lumpen fick man ju lära sig en del. Som nya begrepp för nya företeelser. Liksom en del nya begrepp för kända företeelser, som att ”kamouflage” i försvarsmakten kallas ”maskering”.</p><p>En glosa som dök upp fastnade på ett eget sätt. På den tiden fanns fortfarande overheadprojektorer. Eller om man kallade dem overheadapparater, eller någon annan variant på ”overhead”, som ju alla människor gjorde som alls pratade om dem. Med ett (1) undantag – inom det militära kallades de … <b>Proki</b>. Lär ha kunnat stavas prokie; för egen del har jag bara hört ordet.</p><p>Jag har aldrig stött på det förr eller senare. Inte för att det lär återuppväckas vid det här laget … Men det blev intressantare när jag varken hittade det i SAOL eller SAOB – p-orden togs upp under 1950-talet – eller ens i <a href="https://tidningar.kb.se/" target="_blank">KB:s tidningslägg</a>.</p><p>Vad är det för ord? Varifrån kom det?</p><p>Hittills har jag inte hittat något jättespännande (vilket inte heller var att vänta) men åtminstone något intressantare än ännu en anglicism:</p><p></p><blockquote>Seltenere Bezeichnungen sind <b>Tageslichtprojektor</b>, <b>Tageslichtschreiber</b>, <b>Schreibprojektor</b> und <b>Arbeitsprojektor</b>. In der ehemaligen DDR war und ist der Markenname Polylux auch als Gattungsbegriff gängig, in der Schweiz auch <b>Hellraumprojektor</b> oder <i>Prokischreiber</i>. Dieser Begriff war auch in der Bundeswehr üblich.</blockquote><p></p><p>- Wikipedia (ty.): <a href="https://de.wikipedia.org/wiki/Overheadprojektor" target="_blank">Overheadprojektor</a></p><p>Alltså Schweiz, i allmänhet som jag tolkar det, liksom i (väst?)tyska försvaret.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizTi4JQbhTCn4KgvlkufpptRUlP72V-vBhway4pZQnj8ZyjPOzpB2ChlCfjCQBHnvN7zwxBF4HX7YBjwMCGUyr2n5SCRshrjd4USbcA8NZyI64JJadB-Yb3NVn4n-H3JMSpwNQP3hCbCMvm9tbfXUxB7v50WtJNQ6JnlpO0dZr00jSRIe4Ct_y/s776/zivilschutz-bilderbogen1975.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="436" data-original-width="776" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizTi4JQbhTCn4KgvlkufpptRUlP72V-vBhway4pZQnj8ZyjPOzpB2ChlCfjCQBHnvN7zwxBF4HX7YBjwMCGUyr2n5SCRshrjd4USbcA8NZyI64JJadB-Yb3NVn4n-H3JMSpwNQP3hCbCMvm9tbfXUxB7v50WtJNQ6JnlpO0dZr00jSRIe4Ct_y/s320/zivilschutz-bilderbogen1975.jpg" width="320" /></a></div><p></p><blockquote>Blick in den Tagungsraum der Aula Schönau in Steffisburg, ausgerüstet für Simultanübersetzung, <b>Prokischreiber</b>, Film- und Dia-Forführungen.</blockquote><p></p><p>- <a href="https://www.e-periodica.ch/cntmng?pid=zbk-003%3A1976%3A23%3A%3A38" target="_blank">Zivilschutz-Bilderbogen 1975</a></p><p>Från en övning i schweiziska Steffisburg/Thun, där en ledningsplats utrustas med bland annat overheadprojektor, <i>Prokischeriber</i>. En civil övning, men civilförsvaret kan ju ha och har haft militära inslag lite varstans.</p><p>Jag antar att begreppet ”proki[e]” kom från ena eller andra tyskan till svenska försvarsmakten. Hur och när – ingen aning. Apparaterna verkar ha brett ut sig i Sverige under 1950-talet. Enligt SO är ”overhead” i sammanhanget ”belagt sedan 1960-talet”, vilket stärks av ett fynd från 1961 i KB:s lägg. På kontinenten användes tekniken tidigare. Om man ska välja mellan just de två nämnda källorna vid den tiden så låg väl Schweiz närmare till hands än tyska krigsmakten, som kanal för import av nya begrepp eller åtminstone av ny teknik, om nu prylarna och beteckningarna gick hand i hand.</p><p>Hur det än kom hit så lyckades begreppet att åtminstone inom en del av samhället hålla stånd mot engelskan. Det gjorde det lite drygt 30 år senare, och förmodligen sin tid ut. Men i ordlistorna hamnar det kanske aldrig.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-37147210.post-51652094263593522562023-08-02T07:35:00.035+02:002023-08-02T07:35:00.139+02:00En artikel, två rubriker<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyWHPwdooKoa6GcLrhR7N95S0I9NUjwteZjE-3-I4hiP55_uDN5FKEQmnaAEX-K9cOIGJYcN1SvJFHv7_hAVIvs5956XOCYMeC2CiTywC7OUAtPjCu0n1mpIXQged_WEJ2eLj6fK307oG4Hd-CLVRghtBsSx8BNDyRSHPjz5k_p03vtDMqL_z3/s1440/hissdiss.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="715" data-original-width="1440" height="159" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyWHPwdooKoa6GcLrhR7N95S0I9NUjwteZjE-3-I4hiP55_uDN5FKEQmnaAEX-K9cOIGJYcN1SvJFHv7_hAVIvs5956XOCYMeC2CiTywC7OUAtPjCu0n1mpIXQged_WEJ2eLj6fK307oG4Hd-CLVRghtBsSx8BNDyRSHPjz5k_p03vtDMqL_z3/s320/hissdiss.jpg" width="320" /></a></div><p>- SvD 1 augusti 2023:
<a href="https://www.svd.se/a/JQ2k94/stridsfordon-90-pa-frontlinje-i-ukraina" target="_blank">Frontens larm: Svenskt pansar obrukbart</a> <b>eller</b>
<a href="https://www.svd.se/a/JQ2k94/stridsfordon-90-pa-frontlinje-i-ukraina" target="_blank">Svenskt pansar hyllas: ”Ett av världens bästa”</a></p><p>Samma artikel, två rubriker. Först användes den till vänster. Några timmar senare ändrades till den till höger.</p><p>Måhända gjordes bytet efter påstötningar. För den första rubriken är gravt vilseledande. <i><b>Om</b></i> man läser artikeln – och vi vet att det är ett stort ”om” – så får man reda på att ”obrukbart” inte syftade på svenskt pansar i allmänhet utan på <i>ett</i> (1!) exemplar av Stridsfordon 90:</p><p></p><blockquote><p>Bataljonchefen bekräftar för SvD att ett av brigadens Stridsfordon 90 slagits ut.</p><p>– Den tog en direktträff av en rysk stridsvagn och började brinna. Men alla i besättningen överlevde, säger han.</p></blockquote><p></p><p>Det var ju tråkigt att den blev utslagen, men bra att alla överlevde. Vilket ju också är ett nog så gott betyg: Att fordon blir utslagna ibland är ofrånkomligt, men besättningen ska skyddas så långt det bara är möjligt. Folk är viktigare än plåt. (Många ryska/sovjetiska vagnar är så gjorda att de i liknande situationer ofta blir dödsfällor.)</p><p>Men det är ju något <i>helt</i> annat än att allt svenskt pansar skulle vara obrukbart. Och läser man artikeln, så får man också reda på att den helsvenska konstruktionen lovordas vitt och brett, även ute i förbanden (vilket inte hindrar att nackdelar uppmärksammas, eller att man har stridsvagnen Leopard högst upp på önskelistan). Så den högra rubriken är en mycket bättre sammanfattning av texten.</p><p>Den första rubriken var tekniskt sett korrekt – det rapporterades verkligen om ett utslaget pansarfordon. Men intrycket den gav gick rakt emot såväl fakta som artikeln. Sådant görs inte av slarv. Varför görs det då? (Obs: De som skrivit artiklarna sätter inte rubrikerna.) Här är det rutin att skylla på ”klick” … Som om ingen satte uppseväckande rubriker även på 1900-talet? Jag kan lika gärna tänka mig att vanlig journalistiskt tänk ligger bakom, när man sätter rubriker som ger maximal uppmärksamhet. Att luras utan att ljuga, helt enkelt. Och <i>den</i> konsten är äldre än sociala medier … Vilket i detta fallet var extra tråkigt eftersom det är en utmärkt artikel.</p><p>Men om Svenskan får minus för vilseledande rubrik, så får de plus för att de ändrade den. Sådan ödmjukhet – att erkänna när man gjort fel och vara beredd att göra rätt – är tyvärr inte så vanligt som man kunde önska.</p><p><br /></p>Hexmasterhttp://www.blogger.com/profile/10349935592161756034noreply@blogger.com2