CPAC och odal-runan

Just nu pågår CPAC 2021: Conservative Political Action Conference. Det är en av USA:s största konferenser för konservativa politiker. Trumpen kommer att framträda. Av den speciella scenlösningen att döma kommer det att hållas debatter.

Scenlösningen ja ... Den har fått viss uppmärksamhet. Den ser nämligen ut som en runa. En som nazisterna använde. De använde flera, men efter S:et (i SS) använde de inte någon så mycket som odal-O:et. Som har ett speciellt utseende.

Jag tror att det är en händelse. Trots en detalj som att de vinklade ändarna ser ut som de gjorde i tredje riket (när runor användes på riktigt var den vanligaste formen utan dem, med fyra streck). För hur ska man kunna vara säker på något nu för tiden när det gäller det gänget (alltså de konservativa i USA).

- Ett exempel från Waffen SS: SS-Hauptsturmführer Karl Kaiser

På stora felfinnarsajten konstaterar man i skrivande stund att man inte vet om det är ett misstag eller inte:

We were unable to verify at the time of this writing whether the allusion to the Nazi symbol was made intentionally or consciously by any CPAC organizers.

- Nur Ibrahim: Was the CPAC Stage Intentionally Shaped Like a Nazi Symbol? (Unproven) snopes.com 27 februari 2021

Vare sig det är en slump eller inte så är deras mest förvirrade anhängare — extra förvirrade sedan Q slutat med sina drops, meddelanden från maktens centrum — naturligtvis spiksäkra på att det inte är en slump utan ett tecken.

Lördagsfråga 649

Mozart och Salieri

O, himmel! Var, var är rättvisan? När den heliga gåvan, odödligt geni, inte är en belöning för innerlig kärlek, för fullkomlig försakelse, för arbete och möda och böner, men kastar sitt ljus på en galnings huvud, en dagdrivares panna ... O Mozart, Mozart!

- Antonio Salieri i Alexander Pusjkins Mozart och Salieri (1830); sovjetisk tv-produktion från 1958

När de levde var Salieri betydligt mer framgångsrik än Mozart. Sen vet vi hur det gick ... Men när man glömde bort Salieris musik blev han ihågkommen för annat. Det cirkulerade skvaller och sagor om hur han skulle ha varit avundsjuk på den yngre och långt mer begåvade kollegan, strävat efter att göra slut på hans karriär, och rentav hans liv. Det var sådant som inspirerade Pusjkin till sin pjäs. Där beklagar sig Salieri som ovan, och — spoiler! — slutar med att förgifta Mozart. 

Pusjkins pjäs blev senare en opera tonsatt av Rimskij-Korsakov (han behöll Pusjkins text oförändrad vilket måtte ha gjort projektet betydligt svårare). Och långt senare skrev Peter Shaffer ännu en pjäs på temat. Den fick premiär 1979 och gjorde stor lycka. Även om titeln antyder något annat är huvudpersonen fortfarande Salieri, som befinner sig på scenen nästan oavbrutet.

Amadeus på Broadhurst Theater, Broadway, ca 1980: Jane Seymour som Constanze Mozart och Ian McKellen som Salieri.

Några år senare gjorde Miloš Forman film av pjäsen. Den blev en större succé än alla här nämnda stycken ihop. Då cementerades bilden av Antonio Salieri som en avundsjuk, ränksmidande medelmåtta. Som (musik)historiker sedan dess har försökt att ställa till rätta. Salieri och Mozart konkurrerade om samma publik och gunsterna från samma rika och mäktiga kvinnor och män, men det finns inga belägg för att något särskilt hat skulle ha funnits dem emellan, från ena, andra eller båda hållen.

Filmen Amadeus (1984) är mycket bra och skall ses. Men inte för att den ger en sann bild av Salieri. Däremot ger den en hyfsad bild av Mozart. När jag läser kommentarer om den och Shaffers pjäs är det det man fokuserar på: Man blev förbluffade när det vördade geniet framställs som ett stort barn, grov i mun och begiven på skörlevnad, men oförmögen att hantera pengar, karriär eller någonting överhuvud taget förresten. Utom musik då.

Janssons frestelser

Stycket heter "Janssons frestelse" ...

- Sigurd Walléns nya folklustspel kungörs i SvD 25 januari 1914

Pelle Janzon var basbaryton och operasångare (1844–1889). Han har tillskrivits en roll i rättens historia. Så småningom har den insatsen nedgraderats rejält, särskilt som rätten inte börjar dyka upp i källorna förrän långt efter hans frånfälle. Så om honom ska denna text inte handla.

Sigurd Wallén är mest känd som skådespelare men var även duktig på annat. Till exempel skrev han några pjäser. Hans utan jämförelse mest kända alster hade premiär 1914. Namnet känner vi alla till, även om de flesta av oss sett det i andra sammanhang än teater eller bio.

Janssons frestelse började alltså som ett folklustspel. (Det finns även en novell från 1915 med samma namn men utan koppling till pjäsen.) Om handlingen behöver inte sägas mycket, mer än att Jansson är bonden Gunnar Jansson, frestelsen baronens dotter Inga. Den gjorde succé, och spelades länge för fulla hus. Så småningom blev den film, med justerad handling ("Filmen är präglad av det vid denna tid gångbara filmmotivet 'the battle of the sexes', och det är möjligen också signifikativt för tiden, att filmversionens intrig på ett avgörande sätt skiljer sig från det fjorton år gamla pjäsunderlaget." – Svensk Filmdatabas: Janssons frestelse). Även i den formen gjorde den stor lycka. Och nu övergår frestelsen otippat till mathistoria.

- Janssons frestelse (1928), med Edvin Adolphson och Margita Alfvén

Filmen hade premiär annandag jul 1928. En som såg den var fru Elvira "Vivan" Stigmark (1886–1953) med väninnor. Efteråt bjöd hon på vickning. Då hade kokerskan Pauline Brogårde (1901–1970) bland annat rört ihop en ansjovislåda med potatis.

- Recept på "ansjovisgrill", SvD 5 december 1925

Inte för att det var en ny rätt; tidigare hade ägg varit vanligast, men i seklets början ersatts med potatis. Hos Stigmark fick den ett nytt namn av Pauline, inspirerat av filmen: "Janssons frestelse". — Detta berättades av Gunnar Stigmark i Gastronomisk kalender 1989.

Inte för att namnet satte sig omedelbart. Ännu 1931 finns rätten med i Prinsessornas kokbok under namnet "Ansjovislåda à la Irma".

- Första? belägg i SvD 10 januari 1932, ett "medeldyrt" recept under rubriken "Depressionsmiddag"

Det har även funnits andra "Janssons frestelser", innan maträtten tog över. Uppsala Gästis (stadshotellets närmast officiella namn) fick i början av 1920-talet ett konditori. Källarmästaren hette Jansson. När Janssons frestelse (pjäsen) gick i Stockholm 1923, med stora namn som Thor Modéen (han skulle senare bli känd som fryntlig farbror, men var vid tiden 25-årig revycharmör) och Nita Hårleman i rollerna, tog studenthumorn vara på tillfället och gav kondiset ett fint smeknamn.

- "Kandidaten kommer till Uppsala", DN 30 september 1923

Några år senare slutade Jansson och namnet justerades till "Frestelsen". Det bar det å andra sidan i decennier framöver.

Kall härlig saft med is, det är gott i värmen tycker upsalafröknarna Gun Boström och Gunborg Johansson, som tittat in i Stadshotellets trädgårdsservering. Sommararbetande gymnasisten Lars Lundborg sköter serveringen.

- "Turisterna dominerade i sommarhett Uppsala", Upsala Nya Tidning 18 juli 1955 (vars sommar f.ö. var mycket varm) – Stadshotellets trädgårdsservering Frestelsen, Drottninggatan 9 (digitaltmuseum.se)

Ännu en "Janssons frestelse", återigen av helt annat slag, förekom inne i Stockholm år 1916 eller så. Jag är inte säker på om det är gatan eller hotellet som avses.

I huset tvärsöver gatan var ett s.k. partihotell [där "partier" på kvinna + kund hyrde rum per timme], välbeläget med hänsyn till Birgerjarlsgatan — även kallad Janssons frestelse — och det hotellet var välbelagt varje natt, helgkvällarna iakttog jag köbildning utanför porten. Efter en tid slog emellertid polisen ner på rörelsen och huset sanerades.

- Ture Nerman beskriver utsikten från en tillfällig bostad, Allt var rött (1950)

Kuriosa: Svenskan nämnde ett annat namn på Walléns kommande pjäs "som förr stått att läsa i bladen". Det var jag ju tvungen att slå upp.

... Under titeln "Johanssons frestelser".

- DN 8 januari 1914

Tack till Mattias Axelsson och Fredrik Tersmeden för diverse tips.

När blev Adolf Fredriks semla 14?

Bild knyckt från SO-rummet som i gengäld får skämmas för att ha uppmuntrat en myt

När kung Adolf Fredrik dog berodde det inte på en eller flera semlor. Det vet vi. (Om inte, se exempelvis på Faktoider: Adolf Fredrik och semlorna för matsedel, obduktionsprotokoll m.m.)

En uppgift som spridits på senare år är mer specifik: Att Adolf Fredrik skulle ha dött av fjorton semlor. Det är förvisso en tvärmyt. Men när, var och hur uppstod den?

Den 12 Februari 1771 hade han vid middagsbordet intagit en stark måltid, och dervid hopblandat hetvägg, surkål och ostron [och mycket mer]. Klockan half 9 på qvällen fick han vid spelbordet ett häftigt anfall af slag och gick genast in i drottningens närbelägna kabinett.

- Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien (1875)

I källorna från 1771 står ingenting om antalet hetväggar. Inte heller i betydligt senare återgivningar, som exempelvis Fryxell och Grimberg (Svenska folkets underbara öden VI), vars svenska historier är de mest lästa och inflytelserrika någonsin. Man brukar utgå ifrån att desserten utgjordes av ett enda bakverk (som f.ö. skiljde sig en hel del från semlorna vi petar i oss).

Följer man episoden genom åren ser man då och då uppgifter om fler, eller många fler, än en semla/hetvägg/fettisdagsbulle. Men inte mer specificerat än så.

Adolf Fredrik var en storätare och tyckte till den grad om hetvägg att han till slut föråt sig derpå

- Göteborgsposten 20 september 1890

Det är ju en tradition, att konung Adolf Fredrik åt ihjäl sig på fettisdagsbullar.

- SvD 26 februari 1917

Ett undantag, och därtill sannolikt rekord, kommer från Konsum, när man i DN 7 februari 1961 smäller till med en antydan om "den tjugonde semlan".

Och så där håller det på. Ända fram till alldeles nyss, relativt sett:

På engelska Wikipedia: Adolf Frederick, King of Sweden kompletterades den 15 april 2006 uppgiften om kungens sista måltid och "favoritdessert" (vilket är högst diskutabelt men en annan fråga) semla med att den förra skulle ha inkluderat 14 av de senare. Någon källa anges inte. Detta är den tidigaste uppgiften jag sett om Adolf Fredriks fjorton semlor.

Inte för att den skulle ha sett dagens ljus för första gången på Wikipedia. Men placeringen har utan tvivel bidragit till att uppgiften spridits.

(Jag har naturligtvis försökt att kontakta skribenten ovan, som dock inte varit aktiv på länge. Jag har även korrigerat uppgiften på engelska, tyska och franska Wikipedia. Hittills har bara en av rättningarna dragits tillbaka vilket är bättre än jag förväntat mig.)

Denna bokstavliga påbackning av en myt verkar, så vitt jag hittills kunnat finna, ha tänkts ut hitom år 2000. Men hur uppstod den? Nu blir det svårare. Det enda jag lyckats klura ut i den vägen är att talet 14 kan vara lagom stort och "udda". Tal som 10 eller 15 ser avrundat tillhöftade ut. Fjorton semlor ger ett intryck av precision som kan ha förstärkt intrycket, undermedvetet om inte annat, av en exakt uppgift, som väl inte kan vara påhittad. Fast det just är vad den är.

Ler och långhalm

Man blott skrifver af och citerar, och när någon invänder, att de slutföljder man drager av citationerna hänga ihop som "ler och långhalm", så svarar man med god kontenans [självbehärskat] ...

- Dagligt allehanda 3 mars 1845

Det tacksamt allitererande uttrycket "ler och långhalm" syftar på en gammal metod att bygga hus. Så kallade klinverk utgjordes av lera som smetades över en flätad stomme. Materialparet förekommer även i bibeln, där Israels folk i 2 Mos får tillverka tegel åt farao utan att tilldelas halm, som tydligen behövdes. På Wikipedia: Bricks without straw hävdas att halmen dels får teglet att torka fortare, dels utgör "armering".

Huruvida materialen sitter ihop bra eller dåligt har jag inte fått klarlagt. Men en sak är säker, och det är att när uttrycket myntades avsågs saker som inte hängde ihop.

ironiskt, för att beteckna att ngt saknar allt sammanhang; särsk. i uttr. hänga ihop som ler och långhalm

- SAOB: lera

NE anger att denna ursprungliga innebörd förekom ännu i början av 1800-talet. Det är, som synes, ingen överdrift.

Så småningom tappades ironin bort. Det skulle kunna hänga ihop med att det började användas om två ting (t.ex. mycket goda vänner som verkligen hänger ihop) snarare än enstaka (t.ex. ett brev som inte hänger ihop ens med sig själv). Man kan också tänka sig att folk mot slutet av 1800-talet inte var lika erfarna i klinbyggande som sina förfäder.

för att beteckna att personer äro intimt förbundna l. oskiljaktiga; i sht i uttr. hänga ihop som ler och långhalm

- SAOB

Den till förenämnde blad insända ramsan är lika sammanhängande som ler och långhalm

- Hallandsposten 19 februari 1851

Lördagsfråga 648: Marsianskt

1. Curiosity: What's inside the cube? var ett spel som lanserades 2012. Syftet var att pilla bort lager efter lager på kuben. Det utformades av Peter Molyneux som är känd för originella spel.
2. En av världens största blå diamanter har fått sitt namn efter en av de minst intressanta ägarna, Thomas Hope.
3. Opportunity International arbetar mot fattigdom genom smålån och andra sätt att stimulera företagande.
4. Charles Lindbergh intill sin Ryan NYP, mycket mer känd som Spirit of St. Louis efter Lindberghs dåvarande hemstad och en idrottsklubb som gav honom extra mycket stöd.

Curiosity, Hope (al-Amal), Opportunity och Spirit är tre rovers och en satellit som sedan längre eller kortare tider tillbaka finns på/runt planeten Mars. Häromdagen fick de sällskap av Perseverance. Det visste säkert Tomas, det med.

Sill och fisk

Priserna på sill och fisk ...

- Göteborgs Aftonblad 19 september 1903

Naturligtvis visste man att sill var fisk. Fattas bara. Men sillen utgjorde mycket länge en så stor andel av all fisk — när Göteborgs fiskauktion öppnade 1910 gick det två sillar på varje icke-sill — att uppdelningen tedde sig naturlig.

Här säljes "Sill & Fisk". På Göteborgs Masthuggstorg, när seklet var ungt och det torget var ett riktigt torg.

Eftersom sillen inte går längre än till Kalmar (blogg: Gränsen mellan strömming och sill) har formuleringen "sill och fisk" främst förekommit västerut. Men inte enbart.

färsk och salt Fisk och Sill af alla slag [...] Trondhjem

- Hudiksvalls Nyheter 11 januari 1904

Det finns även exempel på "strömming och fisk". Men de är betydligt färre.

för transport af färsk strömming och fisk

- Örnsköldsviksposten 15 juni 1905

Man kan än idag se uppdelningen "sill och fisk" göras. Fast då tenderar språkpoliser av den vanliga historielösa sorten att reagera, som inte vet att det är helt enligt gammal sed.

Lördagsfråga 648

 

Urin är inte sterilt

Mycket länge ansågs urin vara sterilt. Vilket bland annat gett upphov till idéer om hur man kan idka sårrengöring när det verkligen inte finns några alternativ.

Let’s say you find yourself lying at the bottom of a ravine with a dirt-filled gash in your leg. According to the Internet, the first thing you want to do is pee on your wound. After all, the common wisdom holds, urine is sterile.

Wrong again, Internet.

- Erika Engelhaupt: Urine is not sterile, and neither is the rest of you, Science News 22 maj 2014

Artikeln bygger på en studie som inleds så här:

Contrary to dogma that urine is sterile in the absence of a clinical urinary tract infection (UTI); our research team and others have recently shown the existence of a urinary microbiota in individuals with and without lower urinary tract symptoms.

- E. E. Hilt et al: Urine is Not Sterile: The Urinary Microbiota of Overactive Bladder Patients (2014)

Forskarna spårade föreställningen till en metod som förekom på 1950-talet. Innan patienter skulle opereras kollade man om de hade urinvägsinfektion (där det ju hörs på namnet att bakterier förekommer). Man satte, som så ofta när man mäter saker, en gräns för negativt resultat som inte var noll utan högre än så. Men den kom att uppfattas som en nollgräns.

Studiens titel kommenteras redan i första meningen: Försökspersonerna Hilt m fl studerade var dels normal-, dels storkissare. Hos de senare hittade man oftare bakterier, och fler — men de förekom även hos de förra.

Artikeln nämner även att moderkakan tidigare ansetts som steril vilket också "nyligen" (den skrevs 2014) konstaterats vara osant [uppdaterat: nej, det var visst ett misstag!]. Den uppfattningen har jag inte känt till förrän nu. Lika fel är uppfattningen att hjärnan skulle vara fri från bakterier, virus och jox, i vilken mån den nu förekommit.

So back to our original question: If urine isn’t sterile, does that mean you shouldn’t pee on a wound? Well, that was probably never a great idea anyway. If you don’t have clean water, you’re generally better off letting blood flow flush a wound, bathing it in infection-fighting white blood cells.

- Engelhaupt

Kristnad Edda och källkritik 1842

Så ordnade Asagudarne all verlden, himmel och jord. Men sagan talar derjemte om en gud, som är mäktigare än alla andra. Han kallas den Rike, den Starke ofvan, Han, som allt skickar; men hans namn man ej nämna vågar. Han dömer alla, tvister han sliter, och lönen stadgar som varda skall.

- Gustaf Henrik Mellin, Fäderneslandets historia för fruntimmer (Stockholm 1859, 1:a uppl. 1836)

Man behöver inte vara präst, som Mellin, för att ana vems "namn man ej nämna vågar" ... Men hur kom "den Rike" in bland asagudarna? Vem har hört talas om "den Starke ovan"?

Den äldre poetiska Eddan anses vara skriven ca 800–1000 (ej att förväxla med Snorres yngre prosaiska Edda, sammanställd i början av 1200-talet). En av dess mest kända delar är den första: "Valans spådom", Völuspá (en annan är "Den Höges sång", Hávamál). Där beskrivs världens uppbyggnad, dess början och slut, skapelse och Ragnarök. Härifrån kommer massor av uppgifter om det vi tror oss veta om deras mytologi, liksom inte så få citat som är i någorlunda levande minne.

Vår äldsta källa till den poetiska Eddan och Völuspá är den isländska volym som kallas Codex Regius, "Den kungliga boken", sammanställd på Island ca 1270. Där står dock ingenting om "den starke".

65. Där kommer den mäktige till maktdomen,
den starke, ovanifrån,
han som styr över allt.

Versen ovan finns däremot i Hauksbok, sammanställd omkring 1300. Den har setts som ett försök att smyga in den kristna läran i asatron. Det behöver inte vara enbart dåligt, särskilt som man senare kunnat urskilja de modernare bitarna, om den därigenom blev aningen mindre förhatlig för maktens dåtida män. Och Mellin kände sig nog nöjd när han kunde hinta för fruntimrena att den sanne Guden var praktiskt taget omnämnd hos våra vördnadsvärda, om än tyvärr hedniska, förfäder.

Det finns även passager, som av allt att döma är helt äkta, där åtminstone en del sett mer eller mindre kristna influenser. Frans G. Bengtsson kommenterade ett av de mer problematiska styckena:

På ett annat ställe [än ett just diskuterat möjligt kryptokristet], när allt brakar samman i världsundergång, säger skalden att "solen svartnar, jorden sjunker i havet, de brinnande stjärnorna falla från fästet". Här, anse även mer besinningsfulla tolkare, har man ju dock ett tydligt kristet inslag, hämtat från Matteus' tjugofjärde och Uppenbarelsebokens sjätte, där solen svartnar och stjärnorna falla. Den oinvigde kan härvid taga sitt huvud mellan sina händer och försjunka i grubbel över följande problem: Vad ska en stackars skald, som sysslar med en världsundergång, överhuvud taga sig till med sol och stjärnor, om han inte får låta dem svartna och falla utan att bli ansedd för kristen teolog? Skall man låta solen bli grön? Eller trekantig? En och annan stjärna faller ju redan i vardagslag: då behövs det väl knappt studier hos Matteus eller andra för att komma till den logiska konklusionen att de samtliga måste falla, när världen skakar och brister?

- "Edda i sju slöjor", Sällskap för en eremit (1938)

Vilket det är svårt att inte hålla med om.

*

Nu kan man, som jag, få för sig att Mellin var lika bortkommen på källkritik, konsten att bl.a. skilja på historia och sagor, som alla andra på den tiden. Visserligen verkar han ha varit det 1836. Men redan 1842 gav han ut Lärobok i fäderneslandets historia, som beskrivs och citeras som följer (min markering):

... Men boken har också en inledning, och den är verkligen ganska överraskande. Där skriver Mellin: "Man har förut, innan fornkunskapen blivit riktad på säkrare minnesmärken, medgivit alltför mycken historisk sanning åt de gamla sångerna och berättelserna. Yngre historieskrivare hava antagit vad de äldre uppgivit, och vidare utvecklat berättelserna, så att allt flera omständigheter tillkommit i den skriftliga, liksom i den muntliga historien. Men då man går tillbaka till källorna och icke antager annat, än det som klart kan bevisas, för givet, måste mycket, som förut blivit taget såsom sanning, förkastas. Svenska konungahistorien begynner först egentligen omkring 1000 år efter Krisi födelse, då Olof Skötkonung och några av de närmaste personerna före honom framträda såsom verkligen historiska. Före den tiden sväva sagorna i dunkel, så att någonting bestämt icke kan uppgivas om konungarnas och hjältarnas levnad och bedrifter."

- Kurt Hagberg, "Om hävdatecknaren Mellin", SvD 25 november 1962

Det där är så modernt att det gnistrar. Den svenska källkritiska historiens historia brukar inledas med Curt och Lauritz Weibull strax efter sekelskiftet 1900. När det ovan skrevs var de inte ens var födda. Och Mellin skrev det bara sex år efter fruntimmersboken med sin typiska svenska urhistoria, där Oden och Ynglingaätt framställs som nättopp lika solida historiska figurer som Gustav Vasa och Linné.

*

Källa: Ulrika Wennerström, "Ära och död — Mytens identitetsskapande funktion för vikingatidens krigarelit" (Linnéuniversitetet 2010). Även ett tack till Creutz som har koll på eddorna.

Felaktiga korrigeringar

The name [toadstool, giftiga eller oätliga svampar] was derived from the German "tod stuhl," meaning "death-stool" — probably in reference to the poisonous nature of these growths.

- John Harvey Furbay, Evening Star 27 november 1937

Det är en sak att sprida felaktigheter via löst prat. När man vid fikabordet eller på fejan meddelar sig utan anspråk på större tyngd så blir det ibland rätt, ibland fel, ibland lite av varje. Det är en annan sak när man kommunicerar via etablerade kanaler. Och de pinsammaste felen är de man gör när man ger sig ut för att vara en felfinnare som korrigerar fel. (Been there, done that, som man säger.)

Det var just det som mister doktor Furbay gjorde. För hans förklaring av Todsthul må låta lockande för den som kan åtminstone de två tyska orden — även om det för modernare öron borde hetat något i stil med Todesstuhl — men är dels inte särskilt vanlig, dels felaktig. Slår man upp en pålitlig etymologisk källa som Douglas Harpers Online Etymological Dictionary hittar man följande:

apparently just what it looks like: a fanciful name from Middle English tadde "toad" (see toad) + stole "stool" (see stool).

- Online Etymological Dictionary: toadstool

När man hållit på med etymologi ett litet tag blir man van vid att ords etymologier alltid är ointuitiva och konstiga; som om ord aldrig betyder vad de ser ut att betyda, annorlunda uttryckt (som att exempelvis en hängmatta inte är en hängande matta utan går tillbaka till det karibiska amaca "hängmatta", som förresten även gett upphov till hammock). När man hållit på med etymologi lite längre än så inser man att ord åtminstone någon gång ibland faktiskt betyder vad de ser ut att betyda. Det är därför etymologi är den ogissningsbara vetenskapen.

Felaktiga etymologier kallas ofta folketymologier (belagt i engelskan sedan 1882 enligt Harpers OED, svenskan sedan 1877 enligt SO). Jag ogillar livligt ordet eftersom felaktigheter sannerligen inte bara förekommer bland de olärda massorna, inom etymologi eller vad som helst. Men nu är det vad det är.

Sputnikarna

Varför kallar ryssarna sitt vaccin Sputnik V? Det är jag fortfarande osäker på. Men bland såväl satelliterna som vaccinet råder viss namnförvirring, av såväl in- som utrikes orsaker. För att visa det behöver man gå igenom sputnikarnas historia. Vilket förresten är mycket intressantare än det där V:et.

De två första sputnikarna från 1957 behöver visserligen inte presenteras: Den första konstgjorda satelliten ö h t som gjorde namnet till ett internationellt begrepp (för en utförlig beskrivning av namnet som betyder mer än "satellit" eller "färdkamrat", se bloggposten Sputnik x 3), och så uppföljaren med Lajka. Redan Sputnik 3 i maj 1958 är avgjort mindre känd, trots att den var större än alla dittills uppskjutna satelliter ihop, från såväl Sovjet som USA. Men dess namn är fortfarande okomplicerat.

Nästa sputnik skickades upp den 15 maj 1960, på dagen två år efter trean. Den hette Korabl-Sputnik 1, "satellitfarkost". Nu hade man definitivt lämnat enkla klot som sade pip pip bakom sig. Målet var att skicka upp en människa. Det var inget man gjorde någon hemlighet av utan marknadsfördes tvärtom aktivt, med uttalanden som "De första rymdmännen blir sovjetryssar" m.m.

DN-tecknaren Göte Bergman visar hur satelliten tog sig ut vid de första passagerna över Sverige. I satellitens lufttäta kabin syns dockan ["av en människas storlek och vikt", som ingressen nämner]. Nordligaste punkten på satellitbanan ligger i jämnhöjd med Storuman i Lappland. Bärraketens sista steg följer en bit efter rymdskeppet. Båda bör bli synliga när de passerar över Sverige.

- DN 16 maj 1960

Även om det hela återrapporterades utförligt i väst tog man inte till sig Korabl-namnet. Satelliten fick heta "Sputnik 4".

Nästa Korabl-Sputnik hade två hundar ombord. Den exploderade 30 sekunder efter start. Jag är inte säker på vad som krävdes för att få något officiellt ordningsnummer, men en satellit som inte ens kom upp i omloppsbana var avgjort uträknad. Detta var den 28 juli 1960.

- Halifax Courier, kvällsupplagan 12 april 1961 (ingick i Gagarin-rapporteringen)

Nästa djurförsök lyckades desto bättre. Den satelliten fick heta Korabl-Sputnik 2, i väst Sputnik 5. Vi är nu framme vid den 19 augusti 1960. Det "menageri" Courier nämnde var ingen underdrift: Utöver de två hundarna Strelka och Belka fanns där en kanin, råttor, möss och flugor, samt växter, svamp, alger och fröer. Syftet var att undersöka hur diverse livsformer klarar sig i rymdkapseln. De var de första som återvände levande till jorden efter att ha kretsat kring den.

Korabl-Sputnik 3/Sputnik 6 skickades upp den 1 december 1960 med de två hundarna Psjelka och Musjka samt diverse andra smådjur och växter. Allt gick bra tills det visade sig att den höll på att landa utanför sovjetiskt territorium. Sådant gick inte alls för sig, och därför sprängdes kapseln.

Nästa uppskjutning, den 22 december 1960, gick ännu mer fel. På väg upp fallerade det tredje raketsteget. Satelliten vände tillbaka till jorden där den gjorde en hård landning i ett djupfryst Sibirien. Ändå räddades hundarna. Jag har för övrigt hittat tre påstådda uppsättningar namn på dem: Damka och Krasavka, Kometa och Shutka, samt Zjemtjuzjina och Zhulka.

Vad de än hette kan man tänka sig hur uppstressade de stackarna måste ha varit. Men frågan är om inte de som ansvarade för det hela var ännu värre däran. Sovjetunionens stora propagandaprojekt var inget man slarvade bort. Snart skulle de skicka upp folk med samma prylar. Och amerikanerna var dem i hälarna (utöver "inofficiella" kanaler var det rymdprogrammet offentligt på ett helt annat sätt än det sovjetiska).

Denna sputnik är ett av många sovjetiska rymdskott som blev känt först långt senare. Den har då fått beteckningen Sputnik 7-1. Ettan torde ha satts dit för att undvika förväxling med den Sputnik 7 (västnamn) som 1961 misslyckades med att bli den första sonden att skickas till Venus. Nästa Venusförsök gick bättre. I februari 1961 blev Venera 1 den första rymdsonden som passerade Venus. I väst kallades den ibland Sputnik 8, av folk som inte kunde med att kalla sovjetiska rymdgrejor för något annat.

- Чернушка Tjernusjka "Svarten"

Korabl-Sputnik 4/Sputnik 9 sköts upp den 9 mars 1961 med Tjernusjka, ett marsvin och ett antal möss — samt en viss Ivan Ivanovitj. Av alla kosmonauter genom åren måtte han ha kommit närmast medborgaridealet i arbetarnas paradis. Han var nämligen en docka, med vilken man testade den justerade katapultstolen. Man kan tänka sig att en sådan skulle vara proppad med mätinstrument, och några sådana fanns också, på sätt och vis: Man hade lagt in några möss i dockan.

- Звёздочка Zvezdochka och Ivan Ivanovitj

Och så är vi framme vid Korabl-Sputnik 5, i väst kallad Sputnik 10. Den sista "satellitfarkosten" sköts upp den 25 mars 1961. Besättningen utgjordes av en enda hund och kamrat Ivan. Det var generalrepetitionen inför nästa rymdskott, då Jurij Gagarin den 12 april skickades upp i Vostok 1.

*

Det var rymd-sputnikarna det. Under fjolåret började namnet åter dyka upp i tidningarna, men nu som beteckning på ett vaccin, Sputnik V. Vad Sputnik-biten syftar på är självklart: Man jämför de två framgångarna, den ena inom rymdteknik, den andra inom medicin, och båda inom propaganda.

In 1957 the successful launch of the first space satellite Sputnik-1 by the Soviet Union reinvigorated space research and exploration around the world. The announcement of the new Russian COVID-19 vaccine created a so-called “Sputnik moment” for the global community. The vaccine is therefore called Sputnik V.

- Sputnik V: Sputnik moment

Vad står då V:et för? Det nämns inte på vaccinets glassiga sajt, eller någon annan någorlunda given källa. Först efter lite ryskt gräv dök en förklaring upp: V:et ska varken utläsas som en (ryss?)femma eller вакцина vaksina, utan något helt annat:

Bokstaven "V" i vaccinets namn Sputnik V syftar på seger, victory, över coronaviruset, sade chefen för RDIF (Russian Direct Investment Fund) Kirill Dmitrijev, när han kommenterade att Argentina fått den första leveransen.

- Глава РФПИ объяснил значение буквы "V" в названии "Спутника V", Ria Novosti, 24 december 2020

Jag tycker nog att "V for victory" låter aningen sökt. Och varför nämns det praktiskt taget ingenstans? Men i brist på bättre alternativ så får det duga, tillsvidare.

För denna bloggpost har jag, utöver samtida tidningsartiklar och givetvis en hoper Wikipedia-artiklar (med utgångspunkt från List of spacecraft called Sputnik och Soviet space dogs), använt den långa Vostok-artikeln (arkiverad) på Mark Wades lite udda men oerhört detaljerade entusiast-sajt Encyclopedia Astronautica.

Lördagsfråga 647: Grundlagar

1. En del av den nuvarande regeringen.
2. Aftonbladets första tid (den grundades 1830, som anges på dess sidhuvud) var stormig – den drogs in, gavs ut under det genomskinliga namnet Det andra Aftonbladet, drogs in igen, gavs ut som Det tredje Aftonbladet osv. De kom ända till 26 innan staten tröttnade.
3. Frimärket på 1:30 gavs ut 1980 till minne av den justerade successionsordning som gjorde Victoria till kronprinsessa. Då hade alltså Carl Philip, född året innan, varit kronprins ett kort tag.
4. Det finns en mängd Speaker's Corner men denna bild är naturligtvis från den överlägset mest kända i Hyde Park, London.

Sverige har fyra grundlagar: Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, successionsordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den satte HJ.

Den japanska osynliga gorillan

- Daniel Simons och Christopher Chabris: selective attention test (1999)

Här en klassiker som jag antar att ni alla sett. Om du inte gjort det, se den först. Det tar bara nån minut och är väl värt besväret.

...

Så där. Nu ska vi till Japan.

- Kabuki-teater: Jordspindelns dans. Skådespelaren i bakgrunden är uppassad av två scenarbetare i svart, den ena har även svart flor för ansiktet.

Kabuki är en japansk teaterform med anor från 1600-talet. En av de många säregna detaljer som präglar den är scenarbetarna, kuroko. De kan även dyka upp på scenen, mitt under pjäsernas gång. Hur ser man att de inte är skådespelare? Genom att de har svarta dräkter, ibland även svart för ansiktet. Jag tog upp dem på Faktoider: Ninja, eftersom det nog är de som ligger bakom bilden av ninjornas välkända men helt ohistoriska svarta dräkter.

De svarta dräkterna fungerar bättre än man kan tro. Enligt folk som sett kabuki lyckas man så småningom att automatiskt bortse från de svartklädda bland alla grälla dräkter. Lite som gorillan.

Lördagsfråga 647

Härstammar Bolibompa-draken från Mozart?

Trollflöjten (1791) börjar med att en väldig orm jagar Tamino. I Ingmar Bergmans version blev den en drake. Föreställningen spelades in under 1974 och visades i tv på nyårsdagen 1975 efter (för den tiden) massiv förhandsreklam.

"Ingen minns vilka sagor som lästes, alla minns hur alla gubbarna dök upp ur en och samma lilla koffert och hur en blev lämnad kvar när de andra flög iväg på mattan men sen hoppade ner i kofferten och flög iväg med den." (Kalle Lind) — Den fina vinjetten till Sagostunden (avnjutes här på Youtube) ritades av Per Åhlin och tonsattes av Bengt Ernryd. När visades den? Sagostunden finns med i TV 2 från juli 1975, vilket rimligtvis borde vara samma programpunkt. Om vinjetten fanns med från början vet jag inte.

Barnprogrammet Bolibompa från 1991. Har draken någon koppling till Sagostunds-draken?

Bolibompa 2016. Det är avgjort samma drake som den från 1991.

Om Bolibompa-draken inspirerades det minsta lilla av Sagostunden-draken, och den i sin tur inspirerades det minsta lilla av Trollflöjten-draken, så finns det ett litet spår av Mozart och Bergman i dagens barnprogram. Fast att tankar är fascinerande har inte med deras sanningshalt att göra, som denna blogg visst varit inne på förr.

Alla hjärtans dag 3 maj?

- Månaden februari i Les très riches heures du Duc de Barry (1410-talet) – obs NSFW i kraftig förstoring

For this was on seynt Volantynys day
Whan euery bryd comyth there to chese his make
Of euery kynde that men thinke may
And that so heuge a noyse gan they make
That erthe & eyr & tre & euery lake
So ful was that onethe was there space
For me to stonde, so ful was al the place. 

For this was on Saint Valentine's Day
When every bird comes there to choose his match
(Of every kind that men may think of!),
And that so huge a noise they began to make
That earth and air and tree and every lake
Was so full, that not easily was there space
For me to stand—so full was all the place.

- Geoffrey Chaucer, Parliament of Foules, "Fåglarnas riksdag" (1382), i original och på modern engelska

Så vitt någon kunnat finna som verkligen grävt ner sig i frågan, är detta det allra första belägget för Alla hjärtans dag — eller åtminstone samtida med det. Utöver Chaucer finns andra belägg som kan vara lite senare eller rentav lite tidigare, men i praktiken är de praktiskt taget lika gamla. De bygger inte på en äldre tradition, utan den skapades då: "no evidence has been discovered of such a tradition, either literary or in social customs, before Chaucer" — Jack B. Oruch, "St. Valentine, Chaucer, and Spring in February" (Speculum juli 1981).

För Valentins dag, den vet vi när den är. Som jag nämnde i bloggposten Helga Valentiner finns det rentav två eller tre helgon med samma namn och samma dag.

Men jag nämnde även att det finns många fler valentiner än så. Liksom Henry Ansgar (minsann) Kelly, vars bok Chaucer and the Cult of Saint Valentine (1986) vände upp och ner på allting. Han hävdar att Chaucer i själva verket menat en av de mindre kända: Sankt Valentin av Genua, som firades den 3 maj. Han föreslår även en koppling till dåtidens makthavare, något som alltid varit käckt när man behöver ställa in sig: Chaucer skulle ha uppmärksammat ettårsminnet av att kungaparet Richard II och Anna av Böhmen förlovade sig omkring den 3 maj 1381 (i andra källor uppges 2 maj men det känns inte oöverkomligt). Det var det datumet som var det viktiga, inte vilket helgon vars dag råkade infalla då. Det är ju också betydligt vårligare än en vinterdag mitt i februari. Enligt Kelly.

Oruch har dock inga problem med en Valentin i februari: "The date of the beginning of spring was far from being set firmly in the fourteenth century" (ibid). Vem av de lärde som har rätt är bortom min förmåga.

Ett annat förslag på Alla hjärtans dag är förresten skottdagen, som förr låg på den 24 februari. Det var den dagen som NK 1956 föreslog, när de försökte lansera bruket här i landet (bloggposten Alla hjärtans dagar).

Heliga Valentiner

- En blomsterklädd skalle som sägs komma från Valentin av Rom är publikdragare i kyrkan Santa Maria in Cosmedin, Rom

I gårdagens bloggpost Valentin har inga antika hjärterötter tog jag upp den myten, som rentav NE argumenterat för. Nu ska vi se vem Valentin var, och vad han har med Alla hjärtans dag att göra. Och börja med att konstatera att NE inte heller nu gör bättre ifrån sig.

Valentindagen är uppkallad efter ett helgon, Sankt Valentin från Terni (se Valentinus), som led martyrdöden denna dag kring 270. Innan han avrättades på order av kejsar Claudius lär han ha smugglat ut ett kort till den kvinna han var förälskad i. Detta ses som förebild till de Valentinkort som i den anglosaxiska världen är förknippade med denna dag.

- NE: alla hjärtans dag

För att ta det oviktigaste namnet först: Någon kejsar Claudius var knappast inblandad. Den mest kände levde mycket tidigare. En senare tillbringade nästan hela sitt korta styre ca 270 e.Kr. med att slåss mot goterna, så effektivt att han fick tillnamnet Gothicus.

Vidare har det funnits ett trettiotal Sankt Valentinus (namnet var populärt), varav inte mindre än tre firats den 14 februari. De två mest kända kan mycket väl vara samma person. Om inte, så är den största konkreta skillnaden mellan dem som vi känner till deras (tidigare) gatuadresser.

At least three different Saint Valentines, all of them martyrs, are mentioned in the early martyrologies under date of 14 February. One is described as a priest at Rome, another as bishop of Interamna (modern Terni), and these two seem both to have suffered in the second half of the third century and to have been buried on the Flaminian Way, but at different distances from the city. [...] Of the third Saint Valentine, who suffered in Africa with a number of companions, nothing further is known.

- Catholic Encyclopedia: St. Valentine

I likhet med många av deras marterade bröder och systrar från längre tillbaka ersattes hårda fakta tidigt av hagiografiska klichéer och sammanblandningar, "relatively late date and of no historical value", som CE formulerar det. Men om vi knappt vet någonting om någon av Valentinarna, varifrån kommer då uppgiften om den lilla kärleksbiljetten?

En av de "relativt sena" källorna om Terni-V. sattes ihop av den vördnadsvärde Beda (viktig munk) på 700-talet. Där fylls texten ut med senare påhitt efter slitna mönster, om kejsaren, Valentin, hans "fångvaktare" Asterius (en nobel man som fick ta hand om den tydligen välanpassade fången) och dennes blinda dotter, vars syn det blivande helgonet skulle ha återgett och därmed gjort sådant intryck att hela hushållet omvändes till den sanna tron. Allt standardmaterial i branschen.

Omkring tusen år senare, då Valentins dag var ordentligt etablerad på många håll, blev historien ännu bättre: Nu hade Valentin och Asterius dotter ett förhållande, ser ni, och därför smugglade han ut ett litet kort till den numer seende (och tydligen läskunniga) flickan. Han undertecknade det naturligtvis "Din Valentin", och blev därmed den allra förste "valentinen" ... Enligt en uppgift som inte spårats längre tillbaka än 1797. För att citera Jack B. Oruch: "Works intended for wider audiences and for children have given as truth elaborately embroidered and invented accounts that are not worth repeating."

Man får ett lätt förvirrat intryck när NE i artikeln om Terni-V. (länkad från artikeln ovan) inte nämner något om kärleksbrevet utan en helt annan hypotes:

Valentindagens roll som ”Alla hjärtans dag” (av anglosaxiskt ursprung) kommer av den folkliga tron att fåglarna börjar para sig den dagen.

- NE: Valentinus

"Den dagen" tas upp i nästa bloggpost.

Källa i övrigt: Mattias Axelsson: Varför är alla hjärtans dag den 14 februari? Svenska högtider, 12 februari 2008

Valentin har inga antika hjärterötter

- "För några år sedan lanserade NK här i Sverige Alla Hjärtans Dag — en svensk motsvarighet till den lustiga amerikanska Valentin-traditionen ...", som dock lagts på 24 februari — Annons i SvD 1959

På 1950-talet gjordes de första allvarliga försöken att lansera Alla hjärtans dag i Sverige. Det ville sig inte riktigt. Först på 1980- och 1990-talet började det ta skruv. Inspirationen kom givetvis från USA. Men var började det?

Det är fascinerande att tänka sig att dagar vi uppmärksammar på olika sätt "egentligen" är urgamla förkristna riter som överlevt genom att anpassas. Och fascination leder lätt fel.

Enligt en återkommande uppgift ska Alla hjärtans dag ha en antik förebild:

Även om denna traditions införande och moderna utformning i Sverige kan härledas ur amerikansk sed rör det sig om en vårfest med rötter i antiken.

- NE: alla hjärtans dag

I den artikeln får man inte veta något mer om festen. Då får man ta reda på att de kallades lupercalierna, och slå upp det ordet. Där beskrivs en romersk fest som firades den 15 (eller 13–15) februari. Den var äldre än själva staden, och minnet är dimmigt. Vårfester (som det ju var frågan om vid den tiden på de breddgraderna) har givna teman som förnyelse, rening och god tillväxt. Den kan ha gått ut på att rena staden på onda andar, eller kanske mer konkret att driva bort varg innan man släppte ut boskap (namnets koppling till lupus varg är svårutredd).

Tilväxt, som sagt. I Shakespeares Julius Caesar tipsar densamme Markus Antonius att under festligheterna "vidröra" — eller snarare daska till — sin fru för att hon ska bli gravid. Den seden förekom verkligen. Mycket till Alla hjärtan-inspiration är det inte, särskilt som liknande förekommit i många sammanhang på många platser.

En betydligt senare idé som man gjort en affär av gör gällande att unga män och kvinnor skulle ha tilldelats varandra medelst lottdragning. Jack B. Oruch, vars artikel "St. Valentine, Chaucer, and Spring in February" (Speculum juli 1981) är en given källa i dessa sammanhang, har inte lyckats spåra den längre tillbaka än 1400-talet, då tillskriven Valentins dag. Att lottdragningen skulle ägt rum redan i Rom är alltså en ännu senare tanke. Och därmed är det slut på de tänkta "rötterna".

Att Alla hjärtans dag skulle kunna spåras till fester, som firades redan innan Romulus och Remus diade varginnan, är en fascinerande tanke som saknar historiskt stöd. (Uppfattningen är naturligtvis vanligare i kulturer där hjärtedagen är mer inarbetad än hos oss.) Folk som specialstuderat området, som Oruch och Henry A. Kelly (Chaucer and the Cult of Saint Valentin 1986), har inte hittat några kopplingar, ens indirekta, mellan den romerska vårfesten och dagens Valentin-firande.

Imorgon: Vad har Sankt Valentin med alla hjärtans dag? Och vilken av dem? — Heliga Valentiner.

Lördagsfråga 646: Kommandopiloter

1. Phil Collins, framträdande medlem i Genesis, i videon till Jesus he knows me (1991).
2. Vildsvinet på en flaska Gordon's gin. Det ska finnas en historia om hur en Gordon räddade Skottlands kung från ett rasande vildsvin, och sedan dess burit djurets huvud i sitt vapen.
3. Roosa Timonen, finsk tennisspelerska.
4. Fyra fartyg i US Navy har hetat USS Worden. Här ser vi det tredje gå under vid Aleuterna 1943.
5. Marie Mattingly Meloney, inflytelserik tidningskvinna i USA.
6. Jubileumskatalog från H. C. Evans. De sålde utrustning och prylar för nöjesfält, i synnerhet kasino-relaterat. De hade även ett stort sortiment med material för den som ville fuska, på enkel, avancerad eller fullkomligt skamlös nivå. Även utan minsta intresse för kortspel o.dyl. ger bläddrande i digitala återgivningar av deras kataloger mig ett starkt habegär.

(Michael) Collins, (Richard) Gordon, (Stuart) Roosa, (Alfred) Worden, (Ken) Mattingly och (Ronald) Evans var piloter för kommandomodulerna på Apollo 11, 12, 14, 15, 16 och 17. Det innebar att de, som de ensammaste människorna någonsin (rekordet lär innehas av Worden), fick kretsa kring månen medan deras kamrater besökte ytan. Det har ofta setts som en otacksam roll; inte vet jag.

Den satte Tricky.

Bortglömda helg- och minnesdagar

Folk nu för tiden vet inte hur få helgdagar de har. Under senmedeltiden kunde över hundra av årets dagar vara helgade och arbetsbefriade (många lokala varianter förekom). Av alla dessa var det naturligtvis bara en delmängd som stack ut, fick egna traditioner och särprägel.

Här följer några minnes- och framför allt helgdagar som en gång firats mer eller mindre aktivt men som inte längre gör det. En del uppmärksammas på andra sätt än förr. Andra är tämligen bortglömda utanför de specialintresserades kretsar.

Många gamla helgdagar utmärks mer av namn än traditioner (utöver de närmast obligatoriska omnämnandena i bondepraktikan eller liknande, liksom ordinärt festande så klart). Som Petter Katt eller Per i stolen 22 februari, efter Petr. Cath. = Petrus Cathedraticus = Petrus i (biskops)stolen, till minne av när han blev biskop i Antiokia. Eller Siffermäss 15 februari, efter Sankt Sigfrid.

En annan specialare är marknadsdagar, vars samlade tyngd i gångna tider kanske rentav överträffade de kyrkliga högtiderna. I landets alla kalendrar stod när det var marknad i Kivik, Värnamo, Jokkmokk ... Då samlades folk från vida omkring, det handlades, festades, förlovades och slogs. Som lokala sekulära "helgdagar" skulle man utan vidare kunna klassa Hindersmäss (Henriks dag den 19 januari) i Örebrotrakten, Pålsmäss (Paulus 25 januari) i Hedemora, Oxhälja (första helgen i september) i Filipstad, och så vidare.

Den stora helgdöden

går inte att komma runt i en sån här sammanställning. Efter statskuppen 1772 genomförde Gustav III en mängd förändringar, i stort och smått. En på sitt sätt omvälvande var förordningen den 4 november "angående sabbatens firande samt vissa helgdagars flyttning eller indragning". Då flyttades en rad helgdagar, som tidigare haft fasta datum, till söndagar. Andra helgdagar drogs in helt.

Tredje- och fjärdedag jul, påsk och pingst

var sex helgdagar som försvann. Även om indragna ledigheter alltid saknats så har jag inte sett att just dessa dagar fått särskild uppmärksamhet. Med ett undantag:

Menlösa barns dag

låg på fjärdedag jul, 28 december. Då mindes man gossebarnen Herodes lät döda i sin jakt på Jesus. "Menlös" betydde alltså "oskyldig". Så småningom började ordets tolkning att förändras, till "intetsägande" eller liknande. Därför ändrades dagens namn 2001 till Värnlösa barns dag. (I Finland har man behållit det gamla namnet.)

Fettisdagen

är väl inte bortglömd? Nej, men semlorna är det enda som återstår av något som länge var inte bara en viktig helgdag i sig utan höjdpunkten i ett större fastlagsfirande.

Fettisdagen är en i nya Stockholm nästan alldeles afglömd högtid. På salutorgen samt kanske i aflägsna magasin, d.v.s. bröd- och mjölkbodar, säljes ett och annat fastlagsris, utstyrdt med färgade fjädrar, men det hör nu till undantagen att risen användas [man piskade varandra med dem, hänvisande till Jesu lidande], och de skämtsamma upptågen på gatorna, som stundom urartade till slagsmål mellan gatpojkarne, synas nu mera icke till. Fastlagsnöjena för övrigt höras ej häller af. 

- Claës Lundin, Nya Stockholm (1890)

Bruket att uppmärksamma första t.o.m. sista fettisdagen förekom långt efter andra världskriget och nämns i bloggposten Fettisdagar.

Gångdagar

inträffade måndag-onsdag mellan bönsöndagen och Kristi himmelfärdsdag (som alltid är en torsdag). Då tågade folk runt på åkrar och ängar, bärandes helgonbilder, krucifix och slikt, för att rensa ut vintern, välsigna ägorna och försäkra sig om goda skördar. Först sedan de lediga dagarna försvunnit 1772 började detta uppenbarligen katolska bruk att demonteras på allvar.

En relaterad dag är gökdagen 25 april eller däromkring. Det var då som göken började gala, sades det, något som lämpligtvis uppmärksammades med en gökotta.

1 maj

är vår äldsta sekulära helgdag och inte ett dugg glömd. Men mycket långt innan den blev arbetarrörelsens dag var 1 maj känd för omfattande vårfestande (en hel del om detta på Faktoider: Första maj).

Jungfru Marie besökelsedag

inträffade den 2 juli (datumet har flyttats i modern tid). Besöket gjorde Maria, gravid med Jesus, hos släktingen Elisabeth, vars blivande Johannes döparen var något längre gången. (Det känns lite bakvänt att veckan efter Johannes födelsedag s.a.s. gå bakåt i historien, men så var det.)

Maria hade inte mindre än tre dagar tillägnade sig. Den utan tvekan mest kända idag är bebådelsedagen, då ängeln Gabriel berättade att hon var gravid; den har lika otippat som framgångsrikt blivit våffeldag, efter ett lätt förvrängt "vår fru". Rent kyrklig är numer kyndelsmässodagen, instiftad till minne av Maria kyrkogång/Jesu frambärande i templet, då man tänder ljus (som "kyndel" betyder).

Jag har inte hittat några konkreta svenska traditioner kopplade till besökelsedagen. Den verkar dock ha varit populär på kontinenten redan innan den blev festdag. Att påven på 1300-talet upphöjde statusen hade en högst påtaglig kyrkopolitisk orsak: Enigheten mellan Maria och Elisabeth var en förebild för tidens splittrade kyrka.

Sjusovardagen

har inte med klockslag utan antal att göra: I en saga var de sju sovarna tidiga kristna som överlevde förföljelse genom att sova i hundra år. Deras dag utmärktes i kalendern 1680–1901. I Sverige förknippas den mest med vädersiande och enstaka lustifikationer om sjusovare. I Finland var den desto större festdag decennierna kring 1900.

Mickelsmäss

eller Sankt Mikaels dag inträffar den 29 september. I bondesamhället var det en av årets viktigaste dagar, av flera anledningar: I jordbruksårets stora skarv hade tjänstefolk lov att byta jobb, de fick ut sina innestående löner och lite ledighet, gick på marknader och festade loss i allmänhet. Moderna försök att återuppliva Mickelsmäss har fokuserat på marknaden och skördefesten.

Gustav Adolfsdagen

den 6 november är numer en västsvensk angelägenhet: Man firar Göteborgs grundläggare och äter bakelser. Men länge firade man även i Stockholm, där stora folkmassor beskådade parader och sångkörer på torgen. Senare flyttades det fosterländska firandet till Karl XII:s 30 november, där det så småningom började associeras med mörkare krafter.

I Finland utsågs 6 november till Svenska dagen och uppmärksammas än idag, även om hjältekonungen glömts bort.

Skyltsöndag

hade länge en mycket speciell status, kanske allra mest i Stockholm: En viss söndag i advent såg butikerna till att göra det riktigt juligt och fint i skyltfönstren. Sedan gick folk runt i stan — det kunde vara stora folkmassor som det krävdes polismän att hålla ordning på — tittade och jämförde. Något handlade var det inte tal om eftersom det ju var söndag. Numer verkar skyltsöndagen endast leva kvar i NK:s julskyltande i Stockholm och Göteborg.

Lördagsfråga 646

Sanktionerade sanktioner: Ordet som är sin egen motsats

Språk är ofta intressant. Ibland så intressant att man undrar om det sitter en språkdemon och fnissar i någon lingvistisk dimension. Hur ska man annars kunna förklara ord som är sina egna motsatser? Inte i slarvspråk utan i etablerade former, sedan långt tillbaka?

Ordet sanktion är förrädiskt eftersom det har två betydelser som nära nog är varandras motsatser, nämligen ’tillstånd’ och ’bestraffning’. Få sanktion för något är exempel på det första, ekonomiska sanktioner mot Iran på det andra.

- Svensk Ordbok: sanktion

Hur blev det så här?

Den äldsta och länge enda betydelsen var sanktion = godkännande. Det kommer från latinets sanctio med samma betydelse (och som är släkt med det sankt(a) som synnerligen godkända tituleras). I SO anges belägg för godkännande sanktioner från 1786. Ännu för drygt hundra år sedan hade ordet ingen annan betydelse på svenska, vare sig verbet eller substantivet.

I senaste ministerrådet röstade majoriteten för krigsförklaring mot Grekland, men sultanen vägrade att sanktionera beslutet.

- Göteborgs Aftonblad 17 april 1897

Bolaget kallas visserligen "Stockholms Ångslupsaktiebolag", men är utan k. m:ts sanktion och står alltså icke under aktielagen af 1848.

- SvD 4 februari 1885

Ordet användes flitigt — jag får ett vagt intryck av att det var vanligare då än nu — och i olika sammanhang: storpolitik, inrikes blandat, näringsliv, sport ...

Då måste det ha varit desto mer förvirrande när "sanktioner" började användas med betydelsen (straff)påföljd. Den kommer från en specialbetydelse av samma sanctio som ovan.

SO anger första belägg i svenskan från 1916. Närmare bestämt denna artikel:

Det är då icke nödvändigt att inskrida med sanktioner, t. ex. ett straff mot dem, som i strid med en dylik regel ingå dylika aftal.

- Nordisk familjebok (1916): rätt

Så där brukar första belägg inte se ut. Det är uppenbart att den juridiska betydelsen av sanktion = straff var etablerad. Och juridiken är känd för sin språkliga tröghet. Man kan lugnt utgå ifrån att det finns äldre belägg, som dessutom borde vara lätt hittade (juridiken är även känd för sin förkärlek för att dokumentera saker och ting).

Det måtte ha varit en förvirrande period i ordets historia. I Nusvensk ordbok (1938) tas båda betydelserna upp: såväl samtycke, stadfästelse, bifall som (straff)påföljd, "näpst". Beläggen för den senare är tämligen moderna. Man kan tänka sig att dåtidens språkpoliser rynkade på näsan åt förfallet. 

Sanktionerandets förvirrande dubbelnatur förekommer inte bara i svenskan. Och även i engelskan spökar juridiken:

sanction (v.) 1778, "confirm by sanction, make valid or binding;" 1797 as "to permit authoritatively;" from sanction (n.). Seemingly contradictory meaning "impose a penalty on" is from 1956 but is rooted in an old legalistic sense of the noun.

- etymonline.com: sanction

Här framgår det också att vi nog inte fått användandet av sanktion = straff från engelskan, den standardförklaring som reflexmässigt tas till när språkets förfall ska förklaras på stående fot.

Man skulle även kunna studera skillnaden mellan substantivet sanktion och verbet sanktionera. Inte för att det blir lättare — tvärtom.

Vi håller alltså på att hamna i en situation där betydelsen ’straffåtgärder’ allt mer dominerar för substantivet sanktion(er), medan verbet sanktionera bara har betydelsen ’stadfästa, ge sitt samtycke’. På längre sikt kan diskrepansen mellan substantivet och verbet bli nästan mer besvärande än dubbeltydigheten hos substantivet.

- Mikael Reuter: Vad är sanktioner? Reuters ruta 23 mars 1990

Reuter skriver från en rikshalva som brukar vara språkligt konservativ. Den utveckling han såg 1990 torde vara mer framskriden i Sverige trettio år senare.

Någon möjlighet att ingripa i utvecklingen har vi emellertid inte. Man kan inte säga att sanktioner i betydelsen ’straffåtgärder’ är olämpligt, och det vore knappast lyckligt att gå in för att använda sanktionera i betydelsen ’bestraffa’. Vi får bara än en gång konstatera att språket inte alltid är logiskt.

- Mikael Reuter

En möjlig utveckling vore att den ena betydelsen skulle försvinna. Men spridda slagningar indikerar inget sådant. Än idag används båda orden. Ofta med rätt betydelser, ibland med fel. Att det ändå brukar fungera beror på att sammanhanget ofta är så tydligt. Men inte alltid — och då kan det bli jättekonstigt, innan man rett ut vad som hänt.

Vi kan avsluta i samma område där förvirringen verkar ha sin rot: juridiken.

Jag tror att alla människor kan känna igen sig i att det har hänt att man har missförstått någonting, och när man upptäcker det så blir man helt rosig om kinderna, för man inser att helvete vad det här hade kunnat gå fel om det hade kommit upp i fel sammanhang.

- Tove Lindgren i Juridikpodden s5e2 "Inte heller Högsta domstolen vet vad innebörden av ordet sanktionera är"

Fettisdagar

I dag sista Fettisdagen!

- Annons för NK, SvD 31 mars 1931

Fettisdagen (i Finland fastlagstisdagen) är tisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Det är därmed den sista dagen före fastan. Sista chansen att äta upp sig! Det är därför den kommit att förknippas med fastlagsbullen, semlan (som ju länge avsåg enbart vetebullen) som fylls med grädde och mandelmassa. Och även icke-katoliker, som inte ens behöver vara protestanter eller hysa några särskilda vidskepelser i övrigt, kan hålla sig med denna enkla regel med närmast religiös hetta: Semlor ätas endast på fettisdagen! Inga andra dagar. Så har det alltid varit, heter det, och så ska det förbli.

Men folk "förr" betedde sig inte alltid som vi idag tror och vill att de skulle bete sig. Som det här att bara äta semlor på fettisdagen. Visst, man åt bara semlor på fettisdagen — men definierade den som varje tisdag, från den första "egentliga" fettisdagen ända fram till påska. Det är därför man länge hittar formuleringar som "andra fettisdagen", "tredje fettisdagen" och så vidare ända fram till "sista fettisdagen".

Den oärliga antroposofin

Grundidén – då som nu – är att odla hållbart och att mat som produceras varsamt både är hälsosam och smakar bättre.

– Vi höll på med ekologi innan ekologi fanns, och på den tiden hette det alternativ odling. Det växte fram ur det som skedde under 50-och 60-talen då jordbruket var inne i en stor förändringsfas med industrialisering, besprutning och konstgödsling. Bland den här gruppen av människor fanns hela tiden en tro på ett jordbruk som både är hållbart, med råvaror som är hälsosamma och där man också förnimmer smaken av odlarens ansträngningar, berättar Jonas Regnér [VD Saltå Kvarn].

- Annons från Södertälje Science Park i DN, läst 31 januari 2021

Södertälje Science Park beskriver sig själva som "mötesplatsen för hållbar produktion". Ägarna är Södertälje kommun samt KTH, Scania och AstraZeneca. Tunga namn — det gänget borde känna igen pseudovetenskap när de ser den. Ändå väljer de att inte bara samarbeta med antroposoferna på Saltå Kvarn utan även att göra reklam för dem. Man kan misstänka att Saltå Kvarn tonat ner det filosofisk-religiösa när man diskuterat annonsens upplägg med vetenskapsparken.

Inte för att Saltå Kvarn kör mycket biodynamiskt — nu för tiden. Annat var det förr.

På Saltå Kvarn har vi förädlat biodynamisk spannmål sedan 1964.

- Saltå Kvarns hemsida (första sidan) 2013

Sedan några år har det biodynamiska på sajten förpassats till dess historiska sida. Deras varor är märkta med det futtiga ekologiska KRAV istället för det antroposofiska biodynamiska Demeter. Antroposofer får leta på andra ställen — kanske rentav på det förhatliga ahrimanska internätet — efter biodynamiska grödor.

Ända sedan starten 1964 producerar vi mjöl och olika brödsorter av ekologiskt odlad spannmål ...

- Saltå Kvarns hemsida 2021

Den senaste bloggposten där "biodynamisk" (antroposofins ockulta jordbruk) nämns är från 2008 (Bättre mat från Biodynamiska gårdar). Det kan bero på att man velat (och kanske lyckats?) expandera. Och det är betydligt lättare att hitta volymer med mjöl och flingor som är exempelvis Krav-märkt (ekologiskt utan magi) än Demeter-märkt (ekologiskt med Steiner-magi). Trots att man fortfarande ägs av Vidarstiftelsen, och andra antroposofiska organisationer.

Men det är intressant hur tyst antroposofiska rörelser — biodynamiskt odlande, Waldorfskolor och antroposofisk sjukvård — talar om sina antroposofiska kopplingar, trots att läran utgör verksamheternas grund. Trots att antroposofin, inklusive nämnda rörelser, är så stor och utbredd är dess läror tämligen okända. Man kan misstänka att det inte är en slump.

Antroposofins "andliga vetenskap" är så besynnerlig och ofta direkt vrickad att rättframma beskrivningar skulle få folk att finna den skrämmande eller löjlig, vilket som nu är värst. Därför talar man tyst utåt om astrologi och alkemi, reinkarnation och karma, demoner och kosmiska krafter. Man använder gärna begrepp som tolkas olika av antroposofer och lekmän. Utövarna går heller aldrig in på djupare resonemang så länge som det inte är nödvändigt, särskilt som dessa kan vara obegripliga för den oinsatte. Istället uppmuntrar man bilden av antroposofi och dess verksamheter som en mysig filosofi i samklang med naturen, just sådant som behövs i vår moderna, kalla, mekaniserade och digitaliserade värld. På så sätt är antroposofin fundamentalt oärlig: Man håller sig med olika beskrivningar utåt och inåt.

10 år med första tisdagen i februari

"Kära mellanstadielever! Idag är det den första tisdagen i februari. Det innebär att vi, enligt lag och sedvänja, ska tillbringa morgonen med att läsa Wikipedias artikel List of common misconceptions, så ni kan ha lite mindre fel under resten av era liv. Gästerna på varje fest ni någonsin kommer att vara med på tackar oss på förhand."

(Alt-text: "Farfar, hur var det Förr i tiden?" "Det var åt helvete. Folk gick runt och sade att glas är en vätska. Ni nu för tiden vet inte hur bra ni har det.")

- Randall Munroe: Misconceptions, xkcd.com 5 januari 2011

Här är ett axplock ur LOCM, med förklaringar i vit text (markera för facit). För att göra det lite intressantare är ett av påståendena sant. Vet du vilket?

• Glas är en vätska. [ Nej, glas är ingen vätska. Det rinner inte jättesakta, det rinner inte alls. Att gamla fönsterglas kan vara tjockare nertill beror på att de monterades på det viset. ]
• James Watt uppfann ångmaskinen. [ Watt förbättrade Newcomens ångmaskin rejält, vilket fick världshistoriska konsekvenser. Men motorer som drevs av ånga hade funnits mycket länge. ]
• Socker gör barn hyperaktiva. [ Nej. Inte sant. Någonstans. Det spelar ingen roll vad folk fått för sig. Osant, myt, faktoid, falsk vittnesbörd. ]
• Urin är sterilt. [ Detta var länge etablerad kunskap. Nu vet vi att det finns bakterier i urinröret, även hos folk som varken har eller haft urinvägsinfektion. ]
• Gruvarbetare hade med sig burfåglar; om de dog var det ett tecken på giftgas. [ Sant! Fåglar är mycket känsligare än däggdjur för giftiga gaser. ]
• Hajar är immuna mot cancer. [ Hajar kan få cancer. Spelar det någon roll? Faktoiden har lett till att kvacksalvare kränger haj-produkter som påstås bota cancer, och är därmed farligare för hajsläktet än cancer. ]
• Coca-Cola skapade den moderna bilden av tomten. [ Den röda mysfarbrorn var redan etablerad när Coca-Cola på 1930-talet började använda honom i sin reklam. ]