Folkhemmets THX

Tre fjärdedelar av THX-patienterna var över 50 år. Nästan en tredjedel var ålderspensionärer. Många av dem hade haft kontakt med sjukvården men upplevde inte att de fått hjälp. Över hälften hade sökt homeopat eller annan ”naturläkare”. I större utsträckning än befolkningen som helhet bodde de människor som sökte sig till Elis Sandberg i Aneby [skaparen av THX] i mindre samhällen eller på landsbygden. En senare undersökning visade att THX-sympatisörerna i högre grad än befolkningen som helhet röstade borgerligt, ofta på KDS, Centerpartiet eller Folkpartiet.

- Maria Josephson: Lex THX (Norstedts 2022), s 130–131

Undersökningen genomfördes 1976; ”senare” syftar på att handlingen i boken vid tillfället är tio år tidigare.

Det kan nämnas att C 1976 var betydligt större än idag, KDS (numera Kristdemokraterna) betydligt mindre, med 24,08 % respektive 1,36 % i riksdagsvalet. Däremot var KDS betydligt starkare i ”THX-land”, ett givetvis vagt definierat område som till stora delar sammanföll med bibelbältet: Jönköpingstrakten och småländska höglandet, inklusive Sandbergs hemkommun Aneby.

Profilen på THX-anhängarna avslutas med en jämförande slutkläm, med ett öga på Vietnamrörelse, 68 års händelser med mera:

THX-rörelsen var alltså till det yttre en antites till tidens radikala rörelser: de engagerade var äldre, de bodde på landet och de var konservativa politiskt.

- Ibid. 

I mycket en antites, i annat inte, som motståndet mot överheten. Liksom i anammandet av alternativmedicin. Jodå – sådant fanns även förr i tiden, även i det omhuldade folkhemmet, även bland äldre borgare på landet, som i den gängse bilden av ”förr” väl borde vara de sista att springa till homeopater. Eller åtminstone promenera varligt. Men det fanns det alltså åtminstone en del som gjorde. För THX-anhängarna utgjorde tidvis åtminstone en liten folkrörelse. Och är man är lite färre än man tycker att man borde vara så kan man väsnas desto mer, vilket på den tiden kunde märkas i insändarspalter och politik (som när det arrangerade propagandaresor till Stockholm och riksdagen). Och – obs! – till skillnad från dagens antivaxxare, klimatskeptiker med flera, så delade dessutom en stor del av allmänheten deras tilltro till THX och veterinär Sandberg, och åtminstone inom denna frågan deras misstro till Medicinalstyrelse och överhet. Där var de inte antites utan tvärtom representativa svenskar.

Lördagsfråga 739: Cigarrer

1. ”Ha, Romeo! Förbleknad! Hvem mer?” – broder Lorenzo gör upptäckter i Capulets gravvalv; Romeo och Julia, akt V, scen 3 (Hagberg). Versionen är den i Illustrerade Klassiker #34; läs mer om seriehistoria som har en särskild betydelse för mig i bloggposten Illustrerade Klassiker.
2. Edmond Dantès hittar en skatt på ön Montecristo, vilket gör det möjligt för den nu självutnämnde greven av Monte Cristo att, i boken med samma namn, lägga upp planer. Även detta är en Illustrerad Klassiker, den högre kvalitén avslöjar att det rör sig om omslaget.
3. Det nygifta paret Jennie och lord Randolph Churchill i Paris, april 1874 (av någon anledning gifte de sig på ambassaden där). På såväl svenska Wikipedia: Winston Churchill som International Churchill Society: Lord and Lady Randolph Churchill och i biografier uppges att Winston i november samma år föddes två månader för tidigt. Vilket skulle innebära att Jemima inte alls är i andra månaden på denna bild. Ja, inte vet jag. Det är vad som sägs.
4. Programledaren Jimmy Fallon pekar ut medverkande ståupparen Dov Davidoff i Tonight Show.

Romeo y Julieta (Kuba), Montecristo (Kuba), Churchill (vars namn pryder cigarrer från lite varstans) och i synnerhet Davidoff (före revolutionen Kuba, e.R. Dominikanska Republiken) ger entydigt svaret. Det satte Mattias, på pricken.

Anne Frank ”citerad”

”What a wonderful thought it is that some of the best days of our lives haven't happened yet.” — Felaktigt tillskrivet Anne Frank

Hansa är en galleria i Malmö. (Jag gillar att dess gamla namn Hansakompaniet fortfarande är i levande bruk.) Just nu cirkulerar denna bild från dess skyltfönster. Det framgår inte när den är tagen men en kontroll med ortsborna visade att det ser ut så där i skrivande stund 

Den satt även uppe den 27 januari. Det var den dagen 1945 som sovjetiska trupper nådde Auschwitz-Birkenau, och det är därför den dagen är minnesdag för förintelsens offer. Som Anne Frank.

Att använda Anne Frank i vanlig reklam är redan det smaklöst så det räcker. Att dessutom tillskriva just henne ett citat som förkunnar att ”vårt livs bästa dagar ligger i framtiden” … Ja, då räcker orden inte till.

I det sammanhanget är det oviktigt att citatet inte kommer från Anne Frank. Men det kan ändå nämnas. Särskilt som det är populärt på nätet. Ovanstående driva med bildträffar är en liten delmängd av allt som finns. Men popularitet har inget med autenticitet att göra. Ifall det behöver understrykas.

Här är förresten den engelska översättningen:* Anne Frank, The Diary of a Young Girl: The Definitive Edition. Ifall någon vill leta själv efter citatet, eller så bara läsa den. Vilket rekommenderas varmt. Inte minst för de som jobbar på Hansas reklambyrå.

Se även:

• Jimmie Larsson: Köpcentrum använder Anne Frank i reklamsyfte – kritiseras, SR P4 Malmöhus 30 januari 2023
• Matias Rankinen: Köpcentrum i Malmö använder Anne Frank i reklamkampanj: ”Osmakligt”, DN 31 januari 2023

* Dagboken borde finnas fritt tillgänglig på svenska. Vilket den kanske gör, i vilket fall jag gärna tar emot en länk. Boken har varit föremål för en märklig och deprimerande strid om upphovsrätt, vilket till stor del beror på att Anne Frank Fonds valt att skämma ut sig rejält: De kämpar för att behålla upphovsrätten genom att hävda att Otto Franks redigeringar (som ibland utgjorde grav censur) gjort honom till medförfattare.

Lördagsfråga 739

H2Orust – översvämningen 2002

Den 2 och 3 augusti 2002 var det spännande på Tjörn och framför allt Orust. En natt med intensivt regn och det kraftigaste åskvädret jag sett följdes av en natt med nästan lika mycket av båda varorna. Det blev översvämningar på alla möjliga konstiga ställen (sånt är man inte van vid på öar), små pluttbäckar blev rasande floder, grusvägar spolades bort liksom en hel del asfalt. Här och var startade blixten bränder, bränder som annars hade varit hanterliga; när en del vägar inte ens var farbara för brandbilar kunde de bli mycket besvärligare. Så ett tag hade man samtidigt problem med översvämningar och bränder.

Bildexempel: Normalstor man på i f.d. väg på Lyr (den kilformade ön sydväst om huvudön).

Tack och lov dog ingen. Men ibland var det nära. Särskilt en gång, ute på Lavön. Där blev en man instängd i sin källare när den fylldes med vatten. Som steg och steg … När räddningstjänsten fick ut honom stod vattnet 170 cm ovanför källargolvet.

- Google Maps: Lavön markerad

Media rapporterade naturligtvis. De flesta tog med mannen i källaren. I Aftonbladet kompletterade man artikeln med en karta – där man markerat Ellös … Som till skillnad från den glesbyggda Lavön är ett samhälle, där man inte bara har mycket närmare till grannar utan även en räddningsstation. (Det ligger strax utanför ovalen på kartan.)

På den tiden var undertecknad kommunens webmaster. Jag skapade en sida där jag lade ut bilder och texter med olika platser. Inspirerad av Aftonbladet lade jag även in små kartor så man kunde se exakt var platserna låg.

Det talades länge om översvämningen. Flera som varit inblandade fick åka runt och berätta om sina insatser. När det blev min tur drog jag naturligtvis episoden om Aftonbladet och värdet av korrekta kartor. En sådan dragning ägde rum i Stockholm – katastrofhantering på den här nivån är av riksintresse. Efteråt fick jag reda på att chefredaktören för Aftonbladet suttit i publiken.

MSB:s föregångare satte så småningom ihop en rapport om det hela: Åsk- och regnoväder över Orust – tusen och åter tusen frågor, Krisberedskapsmyndigheten

Svensk stålexport till Nazityskland

- Narvik: Hitler's first defeat (2022) finns på Netflix, började tydligen ”på kino” i Norge

Inom vissa ämnen är folk mer förlåtande än inom andra. När diskussionen når de trakterna behöver man inte förvänta sig att höra ”källa på det?” i lika hög grad som annars. Dit hör mycket som rör Tredje riket. Bitvis är det förståeligt. Där förekom så mycket så groteskt att (nästan) alla rimlighetsbedömingar fallerar. När sanningen så ofta låter som en ond saga, vem kan då på förhand döma ut ett påstående bara för att det låter som en ond saga?

Ett relaterat område som inte är i närheten lika groteskt, men där folk ändå tenderar att svälja utan att fråga, rör Sveriges förhållande till Tredje riket. I början av Narvik får tittarna lite bakgrund för att de ska förstå varför staden var så viktig för tyskarna. Bland annat får man se detta, där poängen är att den svenska malmen gick per järnväg till Narviks hamn:

Sweden delivers 85% of the iron ore used by the German weapons industry

 – Narvik

Jag vet inte vad som ligger bakom uppgiften. Men man kan lugnt utgå ifrån att många tittare, i Sverige, Norge eller var som helst, ser och accepterar påståendet utan att börja gnälla om källor.

Historikern Mikael Nilsson har kommenterat påståendet som följer:

I verkligheten var den genomsnittliga siffran 1940–43 endast 18,8%, eller ca 29% i termer av järnhalt 1940–44. Toppnoteringen är 1936 då svensk malm står för 46,1% av de tyska tillgångarna. Neutrala Norge var ju också lika delaktig i exporten då det mesta gick över Narvik.

Det kan vara så att man förväxlat Sveriges ANDEL av den tyska IMPORTEN vilken utgjorde 72% under första, och 91% under andra, kvartalet 1940. Detta är ju dock en helt annan sak och borde inte kunna förväxlas. Totalt utgjorde den svenska malmen 39,5% av de tyska tillgångarna under 1940. Det innebär att filmmakarna hävdar att Sveriges bidrag till Tyskland var mer än dubbelt ggr större än vad den verkligen var när Norge anfölls i april 1940. Det är ingen liten felmarginal.

Lägg till detta att endast ca en fjärdedel av den svenska malmen var av en sådan kvalitet och fosforhalt att den kunde användas till kvalitetsstål i den tyska krigsindustrin, dvs enbart ca 7,25% sett till järninnehåll 1940–44, och felmarginalen blir än flera ggr större.

- Mikael Nilsson @ars_gravitas på Twitter 23 januari 2023

Nu kan man inte ställa samma krav på spelfilmer som på dokumentärer. Men så länge det inte rör sig om uppenbar fantasi-action à la Örnnästet, eller detaljer som kan ha betydelse för filmupplevelsen men saknar historisk betydelse, utan ”faktarutor” som ovan, så förväntar man sig som regel att de åtminstone inte är helt fel. Som här.

Tommaso Debenedetti

- Ännu en TDB, 24 januari 2023. Miljöministerns verkliga konto skrivs ”RPourmokhtari”, inte ”PourmokhtariR”.

Då och då dyker lurifaxar upp som visar oss hur lätt vi låter oss luras. Som Alan Sokal (bloggpost), som fick en nonsenstext publicerad i en publikation som var så postmodern att den tryckte allt som såg tillräckligt avancerat ut. Andra skapar konton på de sociala medier där vi får reda på det mesta nu för tiden. Där kan de med ytterst enkla medel få ut fejk och hittepå. Exempel ges dagligen och stundligen. Som när kontot med det föga iögonenfallande namnet @AbdulFtb dök upp på twitter och hävdade att drottningen var död – det underlättade att den ansvarige tagit det längre namnet ”BBC Breaking News” inklusive rätt logga (Trollande på förskolenivå).

- Jag antar att detta verkligen är Debenedetti … Namnet stavas lite olika; jag använder här den som han själv ger prov på ovan.

Italienaren Tommaso Debenedetti har fejkat mer än de flesta. Han började med att skriva ”intervjuer” med författare som han aldrig träffat. Många av dem publicerades i italienska tidningar. Det hela brast först när en journalist frågade Philip Roth om dennes uttalanden om Obama. (Roth, Grisham and the scoops that never were, The Guardian 31 mars 2010.)

Sedan dess, säger sedan 2011, har han skapat falska konton på Twitter. De flesta har han använt för att berätta för världen om kändisar som avlidit. Det är en pålitlig genre; många kändisar får stå ut med att se sig själva dödförklaras stup i kvarten.

Visst behöver folk lära sig basal källkritik. Men att försöka hamra in det medelst likadana exempel i över ett decennium … Då undrar jag om man inte har andra problem, av ett helt annat slag.

Dödstråden

Den tyske soldaten spelar död. Men mer än en gång spelades samma scen upp, där ingen spelade teater.

Den 4 augusti 1914 kom kriget till Belgien. Den tyska armén förväntade sig inte mycket av landets krigsmakt, obetydlig som den var jämfört deras egen. De gammalmodiga fästningarna var snart knäckta. Men belgarna själva visade sig vara av hårdare virke. Gerillakrigföring förekom, där man inte mötte tyskarna med uppställda arméer utan saboterade, angrep i civila kläder och annat ”fusk”. Då svarade tyskarna med det som fått heta The Rape of Belgium: Systematiska krigsbrott, mord på civila, anlagda bränder, deportationer. Detta gav en hel del energi åt de allierade och användes givetvis i propagandan. Och i Belgien blev ockupationen en betydligt besvärligare historia än man planerat. Bland annat flydde befolkningen, i mängd, till Nederländerna intill, dit tyskarna inte kommit. Så kunde man ju inte ha det. Vad göra?

- ”Elektrisk högspänningsledning vid gränszonen mot Holland.”

Våren 1915 infördes ett motmedel. Man satte upp ett elstängsel utmed gränsen mot Nederländerna, inte utmed alla 450 kilometer mellan Knokke och Vaals men väl utmed valda delar. Och detta elstängsel gav dödande stötar. Själva kallade man det hela Grenzhochspannungshindernis, ”gränshögspänningshinder”, en beteckning som av flera skäl inte spreds. I Nederländerna kallade man det Dodendraad, ”dödstråden”, eller kort och gott De Draad, ”tråden”.

Marken intill ”tråden” var förbjuden. Beväpnade vakter patrullerade oregelbundet, bevakning utfördes från ballonger, strålkastare försvårade ytterligare för de som ville igenom, och till sist var marken minerad. 

Jämförelserna med senare storskaliga gränshinder är så givna att det är svårt att skaka av sig dem. Folk tog sig förbi på en rad olika sätt: Man kravlade genom avlopp eller liknande (på vissa ställen fanns rentav grottsystem genom vilka man kunde passera gränsen; dessa murades så småningom igen), ordnade passager med tunnor, grenar eller specialgjorda prylar som bildens passeursraam, lade gummimattor på marken under som man kunde kravla sig fram på (rör inte marken bredvid!), använde höga stegar … Den mest ”spännande” metoden jag såg gick ut på att idka stavhopp över ledningen. Eller så mutade man helt enkelt vakterna, och hoppades på att de höll avtalet.

Inte för att alla lyckades … Hur många dödades av ”dödstråden”? Det beror på hur man räknar: De som dog elektriskt eller blev skjutna i gränszonen? Dokumentationen är skral; den belgiska pressen var censurerad, och knappt några tyska dokument finns kvar. Därav denna synnerligen ungefärliga uppgift: ”Antalet offer varierar från några dussin till femtusen eller fler” (dodentraad.org). Det torde ha bidragit att elektricitet, särskilt dödlig sådan, var ett nytt fenomen för så många på den belgiska landsbygden.

”Dödstråden” började monteras ner redan innan freden. Även om det varierade … Den 12 november 1918, dagen efter eld upphör, skulle en viss Jan Van Looveren besöka sina föräldrar, för första gången på länge. Det innebar att han fick passera stängslet. Han utgick ifrån att tyskarna stängt av strömmen innan de drog. Han blev ”dödstrådens” sista offer.

”Dödstråden” var ett känsligt kapitel även för senare tyska ockupanter. Denna minnessten bär syn för sägen: Den ställdes upp 1920, förstördes 1940, och återställdes först 1962.

Källor:

• Dodendraad.org: Twenty questions about the wire of death (engelska) – rekommenderas
  
• Wikipedia: Wire of death
  

Lördagsfråga 738: Albatross

1. Gustave Doré illustrerade Coleridges The Rime of the Ancient Mariner lika förtjänstfullt som vanligt. I den gamle sjömannens sång har en albatross en viktig roll.
   
2. Minkryssaren SMS Albatross på grund – ett svenskt grund – 1915. Läs om episoden på Wikipedia: Slaget vid Gotland.
   
3. John Cleese som sur albatrossförsäljare på Hollywood Bowl 1980.
   
4. Mike Mondano är mest känd som hockeyspelare, en riktigt bra sådan dessutom. Efter hockeykarriären blev det mer tid över för golf. Hans framgångar där kunde inte mäta sig med de i NHL (det hade varit en utmaning), men en gång fick han till det: På en kändistävling 2021 spelade han det sista hålet tre slag under par. Det konststycket kallas double eagle over there, albatross over here. Bland icke-golfare är albatrossen inte alls lika känd som hole in one; vilket som är ”bäst” diskuteras bland kännarna.

Hans satte åtminstone nr 2, och då dess namn utgjorde svaret på det hela räknas det som en vinst.

Stridsvagnar och inte stridsvagnar

- Journalist's Guide to Tank Identification är inte helt på allvar, men heller inte helt på skoj – där hittar man ofta det bästa. Vi återkommer till den.

Få se hur mycket dask jag får i kommentarerna av folk som verkligen kan sånt här … Klassificeringar är inte mina utan från Wikipedia.

Vanligtvis har vanliga media inte mycket att berätta om vapensystem av olika slag. Men nu lever vi i en intressant tid och kan dagligen ta del av rapporter där folk som inte brukar skriva om sådant skriver om sådant. Och då är det inte så konstigt att det blir fel ibland.

Inte för att en bloggpost räcker för att reda ut vad som kännetecknar alla sorters stridsfordon. Men att konstatera vad som i korthet kännetecknar en stridsvagn, det borde rymmas här.

Först Nationalencyklopedins kortfattade definition:

stridsvagn, beväpnat, pansrat fordon, ett stridsmedel som i sig förenar vapenverkan, rörlighet och skydd.

- NE: stridsvagn

Häromdagen berättade Aktuellt om de senaste bidragen från omvärlden till Ukraina. De hade med sig expertkommentatorn och doktorn i rysk krigföring Oscar Jonsson. Då passade man på att låta denne säga några ord om vad som skiljer stridsvagnarna bakom från de andra fordonen. Närmare bestämt är de stridsvagnen Challenger 2, stridsfordonet M2 Bradley, pansarskyttefordonet Marder, pansarvärnskanonbilen AMX-10 och stridsvagnen Leopard 2 (som dessutom används i svenska försvaret under beteckningen stridsvagn 122).

- Aktuellt, SVT 16 januari 2023 kl 21, vid 9:40 och en minut framåt

Tre faktorer utmärker stridsvagnar: eldkraften, framdrivningen och vikten. Vapenverkan, rörlighet och skydd.

Stridsvagnar är tyngre. Challenger 2 väger 63–70 ton och Leopard 2 55–63 ton. Det kan jämföras med Bradleys 30, Marders 38 och AMX-10 RCs 16–22 ton. Vikten utgörs främst av pansar och är därmed ett mått på hur mycket stryk de tål.

Stridsvagnar har mer eldkraft: Challenger 2 och Leopard 2 har båda en s.k. primär beväpning på en 120 mm kanon; Bradley har en på 25 mm, Marder 20 mm och AMX-10 RC 105 mm.

Dessutom är stridsvagnar bandfordon: långsammare på vägar, men med mycket bättre framkomlighet utanför dem. Jonsson nämner inte denna detalj, den brukar folk heller inte missa eftersom larvbanden ingår i den populära bilden av stridsvagnar. Det enda hjuldrivna fordonet ovan är som synes pansarvärnskanonbilen AMX-10 RC.

Nu en liten övning!

Här har vi fyra fordon. Vilka är stridsvagnar?

Idén kommer från fina tvtropes.org; även om de inte fokuserar på mytknäckande så har jag då och då anledning att återkomma dit. Som deras artikel om hur allmänheten, inklusive många i media, kallar alla militära bandfordon med kanoner och pansar för ”stridsvagnar”.

Armored cars [pansarbil], self-propelled guns [bandhaubits], armored personnel carriers [pansarskyttefordon] and several other types of armored fighting vehicles [pansarfordon] can be and frequently are misidentified as tanks, just as every warship is a "battleship" to most civilians.

- tvtropes: Tanks, but No Tanks

För tio år sedan skrev jag bloggposten Dagis, mellanöl och maskingevär om vad som händer när fackspråk och allmänna tungomål krockar. Fackspråkens relevanta vokabulärer är exaktare och rikare inom sina avgränsade fält än det allmänna språket någonsin haft anledning att vara – så klart. Man behöver inte skämmas ett ögonblick för att man inte kan skilja på strv och pvpjbv – OK, just de kan även en amatör skilja på – eller ens kunna utläsa förkortningarna. Men det finns heller ingen anledning att sväva i fullständig okunnighet. Redan att veta att det finns fler sorters militära fordon än strids- och bandvagnar är det förvånansvärt få som vet.

Vi tar den där ”journalistens guide”. Det inledande ”Tank” t v kan ge intryck av att den fokuserar på typer, men för samtliga fordon utom den inledande T-72:an är det modellbeteckningar som anges. För övrigt är samtliga utom den sista sovjetiska. Eftersom jag här fokuserar på typerna är dessa fetstilade nedan.

• BMP: En serie pansarskyttefordon.
  
• MT-LB: En pansarbandvagn.
  
• SAU: En bandhaubits oftare kallad 2S1.
• BTR-T: Ett trupptransportfordon.
  
• ZSU: ZSU-57-2 är en sovjetisk luftvärnskanon; beteckningen ”ZSU” ensam står för luftvärnsfordon i allmänhet.
  
• AT-T: En artilleritraktor.
  
• IMR: Ett ingenjörsfordon, med plog, lyftkran och annat man kan ha nytta av.
  
• Volvo 740: En svensk personbil.
  

Som kontrast till ovan nämnda Aktuellt: Rapport illustrerade nyheten om stridsfordon 90 till Ukraina med en bild på en stridsvagn 122.

Till sist facit på utmaningen: Inget av fordonen är en stridsvagn.

1. Luftvärnskanonen ZSU-23-4
2. Stridsfordonet M2 Bradley
3. Bandhaubitsen PzH (Panzerhaubitze) 2000
4. Pansarvärnskanonvagnen M50 Ontos

Lördagsfråga 738

MACK

MACK Bensinlagringsanläggningar […] utminutering av 25, 50 och 100 liter per minut.

- SvD 7 april 1923

1916 började hrr Nils Peter Mathiasson, Oscar Andersson, Gunnar Collin och Helmer Key att tillverka bensinpumpar i Midsommarkransen, Stockholms Söderort. Efternamnens initialer fick bilda namnen på bolaget Mackmeter, och varumärket Mack. Det var det en Mack, eller MACK, var till att börja med: En bensinpump. Eller ”bensinlagringsanläggning” då.

Namnet lever kvar än idag, som bekant. Här ser vi själva verket, tydligare återgivet än i SvD.

Sten Stures ben

- Carl Gustaf Hellqvist: Sten Sture den yngres död på Mälarens is (1880) är en obligatorisk illustration när Sten Sture d.y. nämns; det är den enda illustration som kommer på fråga när Sten Sture d.y. nämns. Hellqvist målade även den mång-ohistoriska Brandskattningen av Visby.

Sten Sture d.y., är han bekant? Det bör han vara, åtminstone lite grann. Den unge riksföreståndaren tog namn efter den Sten Sture som sedan dess kallas den äldre, inte pga släktskap (de var inte släkt) men pga renommé. Han bekämpade unionskungen Kristian II ”Tyrann”, blev av med benet under ett slag på sjön Åsunden i närheten av Ulricehamn den 19 januari 1520, och dog av skadorna den 3 feburari. (Att både skadan och döden inträffade på is är kanske inte så märkligt som det låter. Isen var tidens motsvarighet till asfalterade ytor, ungefär, och användes för såväl transporter som marknader, krig med mera.) Den sista episoden han är känd för är postum: I samband med Stockholms blodbad på hösten, som ju riktades mot hans anhängare, grävdes hans lik upp så han kunde brännas med de övriga.

Och så var det Sten Stures ben, den dag då man minns hans bortskjutna ben och äter chokladbollar. Är den bekant?

Det finns en tradition av att högtidlighålla slaget genom att först kasta snöbollar på varandra och därefter äta chokladbollar. Finns det ingen snö går man direkt på chokladbollarna.

- Armémuseum på Facebook den 19 januari 2020

Den 19 januari firas som alltid Sten Stures ben. Det har vi förresten gjort alltsedan 1520 då den stackars riksföreståndaren - eller monarken - förlorade båda benen efter att blivit träffad av en dansk kanonkula vid slaget på Åsundens is vid Bogesund. Därför uppmanas var och en att ståndsmässigt celebrera den ödesdigra händelsen genom att först kasta "kanonkulor" - snöbollar - på varandra och därefter äta desamma i form av smarriga chokladbollar.

- Glöm inte Sten Stures förlorade ben! Dala-Demokraten, 17 januari 2015

Enligt traditionen (och enligt landets bäste historielärare Olle Larsson från Växjö) ska man anordna ett snöbollskrig samt äta chokladbollar.

- Sten Stures ben - en tradition..., Morgon i P4 Karlskrona den 19 januari 2011

Vi har i Sverige sedan år 1520 firat Sten Stures ben. Tyvärr är firandet av dagen utdöende …

- Temadagar: Sten Stures ben

På utdöende? Tvärtom – vi firar den mer än någonsin. Eller rättare sagt, vi firar den över huvud taget, av skriverierna att döma. Det gjorde ingen förr.

– När startade du dagen?

– 2009 tror jag.

– Vad var syftet?

– Att ha något att fira under en grå och trist tid … Och se om vi kunde sprida och skapa en högtid. Jag gjorde det inte själv utan hade en medkompanjon, Sanna Krantz.

- Mattias Axelsson, bloggen Högtider och traditioner, intervjuar Niklas Freidwall, den ene skaparen av minnesdagen Sten Stures ben (texten lätt uppstyrd).

Fem felfria fän

- Rabbinsk okulärbesiktning av kvigan Zippora, som för övrigt fått namn efter Mose fru (foto Reuters)

Torsdagen den 15 september 2022 landade fem kvigor från Texas på Ben Gurions flygplats, Israel. De fick ett festligt mottagande med sång och lovpris. Sedan dess har nyheten blivit uppmärksammad lite varstans, främst men inte enbart i Israel. Inte konstigt – det är inte var dag man får se en biblisk profetia uppfylld!

… En vad för något?

Så här börjar den instruktion man utgått ifrån (vi tar strax resten):

De skall föra fram en röd ko, en som är utan vank och lyte och aldrig har gått under ett ok.

Vad avser ”utan vank och lyte”? Frisk och välskapt? Jo, men inte bara: Enligt den tolkning som man kommit överens om ska kon aldrig ha blivit betäckt, och vara rödfärgd ner till sista hårstrå – den får inte ha ett enda strå med avvikande färg. Därav rabbin med förstoringsglas. Det räcker heller inte att göra kontrollen en enda gång eftersom olikfärgade strån kan dyka upp efterhand. Inte heller accepteras kor som fått öronbrickor, eftersom sådana kräver hål i örat; och eftersom id-märkning är obligatorisk på många håll är det kravet svårare att få uppfyllt än man kan tro (tatueringar går också bort, med besked).

Sådana ”felfria” kor, parah adumah, har det inte funnits i Israel på länge – tvåtusen år, sägs det. Under lång tid, kanske inte så länge som tvåtusen år dock, har man letat vida omkring efter några. Så småningom fick man napp, i Texas minsann. Och det med besked: Hos en synnerligen välsignad uppfödare hittades hela 21 ”perfekta” kvigor, enfärgade och omärkta och allt. Att de saknade id-märkning berodde, enligt vad som påstås, på att uppfödaren inte kände till regelverket.

Det ska sägas att sådana kvigor hittats förr; den goda nyheten har basunerats ut flera gånger. Men varje gång har man fått ta tillbaka sedan man hittat något ”fel” på någon av dem. Fram tills nu: Den här gången har boskapen klarat varje undersökning av varje instans varje gång. Åtminstone hittills …

Mycket jobb! Vad det ska vara bra för?

Här är hela receptet och vad slutprodukten användes till:

Herren talade till Mose och Aron: Detta är den lagbestämmelse som Herren har fastställt: Säg till israeliterna att de skall föra fram en röd ko, en som är utan vank och lyte och aldrig har gått under ett ok. Ni skall överlämna den till prästen Elasar, och den skall sedan föras utanför lägret och slaktas i hans närvaro. Därefter skall prästen Elasar ta av dess blod på fingret och sju gånger stänka blodet mot uppenbarelsetältets framsida. Sedan skall kon brännas upp i hans åsyn: hud, kött och blod skall brännas tillsammans med inälvorna. Prästen skall ta cederträ, isop och karmosinröd ull och kasta det på bålet där kon ligger. Han skall tvätta sina kläder och bada och får sedan komma in i lägret men är oren till kvällen. Den som brände kon skall också tvätta sina kläder och bada och vara oren till kvällen. Därefter skall en man som är ren samla upp askan efter kon och lägga den på en ren plats utanför lägret. Den israelitiska menigheten skall ta hand om askan och använda den till reningsvatten. Detta är ett syndoffer. Den som samlade upp askan efter kon skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en oföränderlig stadga för israeliterna liksom för invandrarna som bor hos dem.

- 4 Mosebok 19:1–10

Det renande kopulvret användes för att rena leviterna så de kunde träda i tjänst. Eftersom saker hänt sedan dess behöver processen göras om, så man kan få fram en ny generation av präster åt Herren. Korna kommer att hållas på två olika orter, båda hemliga. Då och då kommer de att kontrolleras. Och 2024, är tanken, kommer ett djur som man hett önskar har befunnits utan vank och lyte att slaktas, kremeras och så vidare. När sedan de sålunda framtagna kohanim (plural av kohen, en manlig ättling i rakt nedstigande led från urprästen Aron, även använt som efternamnet Cohen) finns på plats kan man börja bygga Templet, den tredje upplagan av den superheliga bostaden åt Herren יהוה efter Salomos och Serubabbels (den så kallade Västra muren, allmänt känd som Klagomuren, ingick i en utökning av det andra templet som beordrats av självaste Herodes). Sedan kan man återuppta offrande enligt Skriften (slakt-, bränn- osv) i Jerusalem, för första gången sedan det senaste templet förstördes av romarna år 70.

Jag vet inte hur judar i allmänhet ställer sig till tanken på djuroffrandets återkomst. Men det finns inte så få som arbetar för att få åtminstone enstaka offer utförda, utan eller (helst) med tempel. I våras greps sex personer från gruppen Chozrim Lahar, ”Återvänd till tempelberget”, misstänkta för att ha förberett offrandet av en get på platsen.

The movement "Chozrim Lahar " ("Return to T. mount") is a movement which advocates the building of the Holy Temple in its place on Mount Moriah.

- Jag kan inte låta bli att citera från gruppens sida på Facebook

Arrested? NIS 400. Arrested with a goat/lamb? NIS 800. Managed to sacrifice? NIS 10,000.

- Ett flygblad från Chozrim Lahar utlovar 1 200, 2 400 respektive 30 000 kr

Grejer! Men vi är ändå inte framme vid den viktigaste poängen med kvigorna.

Offrandet är inte bara återupplivandet av en tradition. Enligt en rabbinsk lära har man, sedan Mose tid, offrat prick nio ”perfekta” kvigor. Och enligt den synnerligen respekterade rabbinen Maimonides (som levde i Córdoba på 1100-talet) kommer ingen mindre än självaste fridsfursten att egenhändigt offra kviga nr 10.

Där har vi vad det hela ska vara bra för: Messias ankomst (”Äntligen!”). Nog kan det vara värt en del besvär?

Flera har funnit det målet värt att arbeta för. Som Tempelinstitutet, som sedan det grundades 1987 letat efter ”perfekta” kor. De är mindre begivna på civil olydnad än Chozrim-grabbarna, men, antar jag, minst lika gudfruktiga. Se även deras artikel på Wikipedia: The Temple Institute. Där finns bland annat en lista med nära hundra rituella prylar som kommer att behövas i templet. Flera har redan tillverkats och är redo att tas i bruk, sedan de renats så klart.

- Stinson med Mighty Fortress-tröja; från Boneh Israels Facebook-sida

Det där är åtminstone det judiska motivet till kvig-hanterandet. Men även kristna har varit engagerade. Som till exempel Byron Stinson, som var den som fick till det där nappet i Texas. Hur har de resonerat?

Why search for a cow? These Red Heifers can bring world peace! The bible teaches us, that the key for building the Third Temple (the House of Prayer for All the Nations) is purifying us with the red heifer in Jerusalem. You can help us with our 2,000 year old hunt!

- Bild och text från bonehisrael.com

Stinson är med i Boneh Israel, ”bygg Israel”. Det är en kristen organisation som samarbetar med Tempelinstitutet. Sedan det bildades i januari 2021 har det också letat efter ”perfekta” kvigor som kan skickas till Israel och bli underpulver, så det tredje templet kan byggas, så Messias kan träda fram.

Men några detaljer skiljer den kristna och den judiska visionen åt. Stinson med bröder och systrar förväntar sig att få se Jesu återkomst, som ju på sätt och vis är en ännu större händelse än den judiske Messias ankomst, då den signalerar början på den yttersta tiden. Som kristna väntat på ett bra tag, om än inte lika länge som judarna väntat på Messias. Där har vi den andra anledningen till att leta efter ”felfria” helröda kor: Apocalypse Cow! (Det underbara begreppet hämtat från Fortean Times där jag först läste om det hela.)

 - ”Israel Welcomes Five RED HEIFERS: Bible Prophecy Event Signaling Third Temple?” Erick Stakelbeck på Watchman Newscast förkunnar goda nyheter

Några andra källor (de första två är äldre, de sista två aktuella):

• Melanie Lidman: To ready for the final redemption, Israelis take red heifers by the horns, The Times of Israel 9 augusti 2015
  
• Got Questions: What is the significance of a red heifer in the Bible?
• Tzvi Joffre: From Texas to Israel: Red heifers needed for Temple arrive, The Jerusalem Post 20 september 2022
• Ted Harrison: Apocalypse Cow! The Sequel, Fortean Times 425:49
  

Onda, dumma krig

Roboten Raduga Kh-22 (efter Х-22, med ett kyrilliskt ”Х”) utvecklades i Sovjetunionen på 1950-talet för att användas mot fartyg, enstaka eller grupper. De skulle förses med kärnvapen vilket innebar att styrningen inte behövde vara särskilt exakt; levererar man kiloton eller kanske rentav megaton spelar några hundra meter hit eller dit ingen roll, särskilt när det gäller mål på havet.

Om den kostar något? På ryska Wikipedia uppges ett styckepris på 4 miljoner kr, på engelska Wikipedia 10 miljoner – vad nu diskrepansen kan bero på. Som jämförelse kostar en Robot 57, känd som NLAW i bl.a. Ukraina, 250 000. Miljoner för ett skott må låta saftigt. Men tänk om det sänker ett hangarfartyg som kostar miljarder? Då hamnar saken i ett annat läge.

Under kriget mot Ukraina har ryssarna fått ont om det mesta. Som robotar. Men man tager vad man haver, som det heter. Det är därför de hittills avfyrat dussintals Kh-22. Många av dem har inte riktats mot sjömål – Ukraina har ingen större flotta sedan Ryssland annekterade Krim – utan mot rent civila mål, med noll militärt värde. Det spelar in att relevanta mål ofta ställer högre krav på träffsäkerheten: Ska man träffa ett flygfält eller en bro med en konventionell bomb spelar några hundra meter hit eller dit mycket stor roll. Men bostadsområden är stora.

Den 27 juni 2022 träffades en fabrik i Krementjuk (som f.ö. ligger i Poltava oblast) av en Kh-22. En annan Kh-22 träffade ett köpcentrum några hundra meter därifrån (bilden). Enligt officiella uppgifter dödades minst 20, skadades minst 56. Man kan misstänka att båda robotarna var riktade mot det första målet; men sjörobotens träffsäkerhet är, som sagt, vad den är.

Den 14 januari 2023 träffades ett bostadsområde i Dnipro av vad som kanske var en Kh-22. (Det finns också en avvikande uppgift, vad jag ser endast företrädd av SvD, att det var en Kh-35; den är betydligt modernare men fortfarande en robot avsedd för sjömål.) Enligt officiella uppgifter, som i skrivande stund fortfarande uppdateras då och då, dödades uppemot 60, skadades över 70.

För att ta två tillfällen av flera där sannolika eller säkra Kh-22 träffat civila mål i Ukraina.

Att Rysslands krigsbrott är ondskefulla är uppenbart. Men de är även dumma, för att ta till en enkel glosa. Att lägga ut miljoner för ett skott som förstör bostäder eller köpcentra och dödar några dussin civila – det går inte ihop ens med en aldrig så vrickad ”krigets logik”. Möjligen kan det klassas som terrorism, där man är ute efter att skada och döda utan att bry sig om något annat. Som om oskyldiga drabbas, eller om det kostar oerhört mycket mer än vad det hade kunnat.

Lördagsfråga 737: Antarktiskt

1. Maud av Storbritannien, dotter till Edvard (VII) och sondotter till Victoria, som gift först dansk prinsessa, sedan norsk drottning. Kröningen av henne och Carl/Håkan VII 1906 var den senaste och förmodligen sista kröningen i Skandinavien. Och så fick hon, året efter sin död, ett landområde uppkallat efter sig som var sju gånger större än Norge: Dronning Maud Land, Norges anspråk på Antarktis.
   
2. Vega får 1880 ett hejdundrande mottagande i Stockholm sedan hon som första fartyg, efter en idé av expeditionens ledare A. E. Nordenskiöld, seglat utmed hela Nordostpassagen, från Atlanten utmed ryska kusten till Berings hav.
   
3. Senare skulle det bli mer likt en vase, alltså ett risknippe. Vad Vasaättens vapensköld föreställde på 1400-talet, som här efter en återgivning i Frötuna kyrka, är oklart.
   
4. Moder Svea med Göta lejon, som de länge såg ut på svenska sedlar.
   

I Dronning Mauds Land hittar man den så kallade Nordenskiöldbasen, som utgörs av Sveriges ena forskningsstation Wasa och den finska Aboa. Sveriges andra och betydligt mindre station (golvytan är tolv kvadratmeter) heter Svea. Den satte flera, Tricky var först.

Kuriosa: När Wasa skulle uppföras behövde man ju ansöka om erforderliga medel. Ansökan fick bakläxa på en punkt: De hade inte angett den fastighet där byggnaden skulle uppföras. Invändningen att Antarktis aldrig delats upp i fastigheter föll för döva öron. Då skrev man helt enkelt ”Antarktis 1:1” i det avsedda fältet. Varefter ansökan omedelbart gick igenom och pengarna betalades ut.

Var Troja låg och vad Troja var

It remains immensely difficult to link the Iliad specifically to the archaeology of Troy.

- Text & bilder från British Museums trevliga artikel: The search for the lost city of Troy

Notera bilarna på parkeringen – kullens Troja motsvarar ungefär två Kungsträdgården.

Länge tog man tämligen allmänt för gifvet, att T. legat på samma plats (nu Hissarlik), som intogs af det nya, under historisk tid anlagda Ilion (se d. o.), ehuru redan hos en och annan bland de forntida författarna träffats protester mot denna uppfattning.

- Nordisk Familjebok (1892): Troja

Många har för sig att alla en gång hade för sig att Troja var en myt, vilket Heinrich Schliemann motbevisade. Men dels var det en minoritet som ifrågasatte verkligheten bakom Iliaden och Trojas realitet, dels var det ingalunda självklart att det var Homeros Troja han hittat – och det är det fortfarande inte.

Vad nu ”Homeros Troja” egentligen varit? Det var, och är, diskutabelt. Folk, inklusive Schliemann, har lusläst Iliaden för att fiska fram detaljer om stadens läge och omgivningar. Man har letat i trakten efter spåren av en stor stad, med plats för åtminstone några tiotusen medborgare plus ditkallade kombatanter, med rätt läge till floden Skamander och den stora slätten där mycket av handlingen utspelas, och uppdelad i dels en lägre större allmän del, dels en högre akropolis dit man förlagt tempel och kungligt palats – med mera. Det finns gott om skillnader mellan det Troja Homeros beskriver och stadslagren i Hisarliks kulle.

Åtminstone en motsägelse har retts ut. Länge grubblade man över att bebyggelsen man hittat var mycket mindre än den stad som Homeros beskriver. Men på 1980-talet fann man en betydligt större ”lågstad” runtomkring.

Men den som verkligen lusläser Iliaden inser snart att texten inte lämpar sig för detaljfiske. Ta till exempel en dramatisk höjdpunkt i tjugoandra sången. Hektor och Akilles, de största kämparna på respektive sida, möts i tvekamp utanför staden. Naturligtvis vill många se på. En som väljer att inte göra det är Hektors fru Andromache. Istället sitter hon, med tankarna på annat håll kantänka, och väver:

— i palatsets inre gemak hon satt vid sin väfnad,
glänsande, dubbel i duk och med många skiftande bildverk.
Nyss hon äfven befalt de lockiga tärnor i huset
skyndsamt sätta på elden en rymlig kittel för Hektor
till uppvärmande bad, så snart han ur drabbningen hemkom.
Ack, den arma, hon anade ej, att långt ifrån badet
under Achilleus’ hand han stupat för Pallas Athene.

Men hon hörde likväl från tornet jämmer och sorgskri;
lemmarna började darra, och ned föll skytteln till jorden,
och till de lockiga tärnorna så hon sade i blinken:
»Kommen och följen mig två! Jag vill se hvad å färde kan vara.
Nyss min vördade svärmoders röst jag hörde, och hjärtat
slår i mitt bröst och begifver sig upp i halsen, och benen
stelna inunder, ett ondt visst nalkas Priamos’ söner.

- Iliaden, 22:a sången (övers. Marcus Wallenberg; hans son André Oscar grundade en bank och därmed den finansiella position släkten har än idag)

Tornet ifråga stod intill den så kallade skajiska porten. Palatset låg däremot i stadens akropolis, uppe på en höjd en bra bit från stadsmuren. Hur högljutt ”jämmer och sorgskri” behövdes från åskådarna i tornet för att Andromache skulle höra det ”i palatsets inre gemak”? Och därtill kunna urskilja rösten av sin svärmor?

På sätt och vis är det synd, om än nog så förståeligt, att folk ständigt ska koppla ihop berättelserna med de arkeologiska fynden. För de senare är nog så intressanta i sig. Och även om utgrävningen inte fått bråkdelen av den uppmärksamhet den nu fått, så hade den nog sluppit Schliemanns härjningar, som förstörde mer än de avslöjade.

From an archaeological perspective, there is a rich history to be uncovered that stands quite apart from the myth of the Trojan War and is important in its own right.

- British Museum

Se även relaterade bloggposten När Homeros slumrade för (lite) mer på temat.

Lördagsfråga 737

Danstillstånd före 1956

Krav på danstillstånd finns i ordningslagen sedan 1956.

- Wikipedia: Danstillstånd

Sedan regeringen nyligen uttryckt en intention att avskaffa tillståndskravet för offentliga danstillställningar har den bestämmelsen blivit omskriven. När dess historia ska sammanfattas har man återkommit till årtalet 1956.

På 50-talet poppade dansbanor upp lite varstans i landet. Det ledde till en het samhällsdebatt.

Följden blev att bar-, nattklubbs- och restaurangägare från 1956 behövde ett särskilt tillstånd från Polismyndigheten för att människor skulle få dansa i deras lokaler.

- Krav på danstillstånd tas bort efter 67 år, SvD 12 januari 2023

Men danstillstånd förekom långt tidigare.

Det är inte helt enkelt att säga ”så här var det”. Dels det funnits lokala bestämmelser, inklusive kommunal vetorätt, dels har restriktioner och tillståndskrav funnits för kombinationer av rusdrycker och dans.

År 1901 avskaffades den reglementerade prostitutionen, så yrkesmässig otukt genast beivras efter lösdrivarlagen, och sedan några år tillåtas icke några offentliga maskerader eller offentlig dans inomhus.

- Uppsala polismästare Rudolf von Schultz berättar för riksdagens andra kammare om hur kvinnofriden förbättrats därstädes, 7 april 1916

vid offentlig danstillställning må utskänkning av rusdrycker icke ske i lokal, där danstillställning äger rum eller i annan lokal som med den förstnämnda står i inre förbindelse.

- Rusdrycksförsäljningsförordningen 1919, 55 § 2 mom.

Det är uppenbart att nykterhetsfolket i Göteborg, om de ha för avsikt att fullfölja aktionen mot dansen i huvudrestaurangen, få bereda sig på att anlita myndigheternas hjälp. Det visar sig nämligen att utställningsledningen inte alls är hågad att ingripa mot dansen, och den har utan tvivel goda skäl för sin passivitet i detta avseende. Det förhåller sig nämligen på det sättet att tillstånd till dans i rotundan i vederbörlig ordning givits av myndigheterna.

- Under 1923 års jubileumsutställning i Göteborg, som markerade stadens 302 år, angreps utställningen av militanta nykterister, SvD 1 juni 1923

Nu talar lagen i såväl 1956 som 1993 års version enbart om ”offentliga platser”. I praktiken är tillståndet mest angeläget för ovan nämnda barer, nattklubbar och restauranger, med andra ord lokaler där utskänkning av rusdrycker sker. I det perspektivet är det logiskt att de nya bestämmelserna för danstillstånd kom just 1956, nämligen i samband med att motboken slopades.

Vid det laget hade man länge talat om ”dansbaneeländet”. Visserligen är det första belägget jag hittat för ordet ännu äldre igen:

det inom socknen florerande dansbaneeländet med thy åtföljande dryckenskap, slagsmål och ordnings- och fridstörande uppträden

- Från extra kommunalstämma i Gunnarskogs socken hållen den 21 juni, återgiven i Arvika Tidning den 30 juni 1899

… men problemformuleringen var lika aktuell 1899 som 30, 40 och 50 år senare.

Bonus: Notisen från Gunnarskog 1899 är värd att återges i sin helhet. Även eftersom den allmänna debatten om dansbaneleändet kring andra världskriget (det finns alltid plats för lokala problem) gällde barnen och barnbarnen till den ungdom, som man där och då på ett så sorgligt sätt fått bevittna det demoraliserande inflytandet på.

- Arvika Tidning 30 juni 1899

Globala kompasser

Kompassen Expedition Global är ditt bästa val om du vill ha en traditionell linjalkompass med många egenskaper som du kan använda över hela världen.

- Silva: Expedition Global

Vadå ”över hela världen”? Finns det kompasser som man inte kan använda jorden runt?

Ja – det är ingen gimmick utan beror på en faktisk egenskap hos jordens magnetfält.

Alla vet väl hur jordens magnetfält är funtat? Jag fick leta lite efter en bild som visar en egenskap som oftast hoppas över: Magnetfältet lutar olika mycket på olika breddgrader. Vid de magnetiska polerna är fältlinjerna vertikala, vid den ”magnetiska ekvatorn” horisontella. Eftersom klotformade kompasser är ohanterliga så är nålen försedd med en vikt som ser till att hålla den horisontell. Den viktningen är anpassad till det halvklot och de breddgrader där kompassen är tänkt att användas. Ska man använda kompass någon annanstans får man skaffa en som har rätt viktning, eller en ”global kompass” som man ställer in.

De flesta kompasser är balanserade för en av jordklotets tre zoner. Om du använder kompassen i “fel” zon kommer nålen att luta och kompassen kan komma att visa inkorrekt norr. Några av Silvas populäraste kompasser har utrustats med en global nål som kan användas i alla tre zoner på jordklotet. Den globala nålen gör att du får en flexibel kompass som kan användas över hela världen.

- Ibid.

This compass is balanced for use in the southern hemisphere.

- Exempel på nätet, här en kompass såld på Nya Zeeland

- Världskarta över main field declination, utgiven december 2014

Magnetfältens lutning är alltså något helt annat än den magnetiska missvisningen eller deklinationen, som främst, men inte enbart, utgör skillnaden mellan de geografiska och magnetiska polerna. Man får vara medveten om att de sällan sammanfaller, och eftersom de senare dessutom rör på sig, och fälten påverkas av andra faktorer, så får den som kräver små toleranser hålla sig uppdaterad. Skillnaden beror på var man befinner sig; 2015 gick den exempelvis från noll i västligaste Norge till 14° vid finska gränsen, och har man ärenden till någon av de magnetiska polernas närhet så kan avvikelserna vara hur stora som helst. I det läget hjälper inget nålviktande.

Pyramider och rakblad

En munter man med en sorts huvudbonad av pianotråd formad som en pyramid, och sovjetiska rakblad. Hur hänger de ihop?

Den aktuella pyramidläran går ut på att den stora Cheops-pyramidens främsta hemlighet utgörs av dess form. Skapar man en pyramid med rätt proportioner, oavsett material (även om firma Pyradyne verkar föredra ädla metaller — deras Pyradome™på bilden går för futtiga $185, jämför med deras Chrysilladome™ i titantråd med diamantdamm för $1250) så kan förunderliga ting inträffa i dess inre. Färskvaror får betydligt längre hållbarhet, använda rakblad blir åter vassa, och bär man konstruktionen som en hatt kan man (notera fega brasklappen) få följande förbättrade förmågor:

Benefits May Include

• experiencing deeper relaxation and meditation
• mood boosting
• reducing head tension
• promoting tranquility and well-being

- Pyradyne: Pyradome™ – deras Chrysilladome™ är givetvis betydligt vassare

Denna hemlighet togs fram bakom järnridån. Den avslöjades för västvärlden av Sheila Ostrander & Lynn Schroeder i deras Psychic Discoveries Behind the Iron Curtain (1970). Det aktuella kapitlet heter förresten ”Pyramid Power and the Riddle of Razor Blades”.

Det är ett tag sedan jag läste boken, och jag minns inte om författarinnorna antydde att de förstod hela poängen med rakbladen. Saken är den, att i den sovjetiska planekonomin prioriterades militär produktion framför civil. Kvalitetsstål, sådant som man vill ha i rakblad, gick i första hand till militära prylar. Det innebar att goda rakblad var exklusiva dyrbarheter. Att skärpa rakblad må ha setts som en kuriositet här i väst, där rakblad var billiga (detta var innan bolagen började klossa ihop flera blad och sälja dem till fantasipriser) och lätt åtkomliga. I öst, eller åtminstone Sovjet, var rostiga Нева mången mans vardag. En metod att skärpa till använda rakblad var sannerligen ingen kuriositet, utan något man hade stor och konkret nytta av. Eller, skulle ha haft, om det fungerat. Som argument för att kränga pyramidmodeller bakom järnridån var det på pricken.

Japanska födslar 1966

Det är länge sedan Japans födelsetal låg på den nivå strax över två födda barn per kvinna som krävs för att hålla befolkningen intakt. Därför är det många som plockat fram diagram över utvecklingen, tittat och grubblat. Och alla som sett diagram som går tillräckligt långt tillbaka i tiden har hajat till över samma sak: Vad var det som hände 1966?

Svaret är att det var astrologi som hände.

Japans astrologi bygger, som så mycken annan kulturhistoria i den världsdelen, på kinesiska traditioner. Den relevanta kinesiska astrologin har inte med planeter att göra, åtminstone inte på något direkt sätt, utan utgör dels den djur-cykel som väl är någorlunda allmän kunskap, dels den mindre kända element-cykeln (som inte har fyra element utan fem, inkl metall). I skrivande stund är det slutet på tigerns år + vatten, det år som börjar nu den 22 januari är kaninens år + vatten. Spridda slagningar antyder att vattenkaniner är mjuka och känsliga personer, smidiga och eleganta. Så om någon tyckte att västerlandets solteckensastrologi, som delar upp mänskligheten i tolv likadana delar, var korkad så det räcker, så kan man tipsa om den kinesiska, där karaktärer inte fördelas månadsvis utan årsvis.

Bläddrar man bakåt finner man att 1966 var eldhästens år. De lär vara intelligenta, energiska och muntra. Dessutom lär kvinnliga eldhästar vara starka och självständiga, farliga och otursförföljda, och i allmänhet dåligt bröllopsmaterial. Det var åtminstone det som lärdes ut inför 1966. Och det fanns tillräckligt många japaner som trodde på det tillräckligt mycket för att skapa en rejäl dipp i statistiken: Det föddes ca 463 000 färre barn än förväntat. (Som Håkan påpekar kan det även tillskrivas förväntade problem för ev flickebarn, oavsett vad föräldrarna tror om astrologi.) Vilket innebär att det än idag finns betydligt färre japaner på 56 år än på 55 eller 57.

Den kinesiska djur/element-zodiaken har en omloppstid på 60 år. Nästa hinoe-uma inträffar 2026. Få se om vidskepligheten går lika brett och djupt då som på 1960-talet.

Källor:

• Dr Randal S. Olson: Why did so many Japanese families avoid having any children in 1966?
• K. Kaku: Increased induced abortion rate in 1966, an aspect of a Japanese folk superstition, Annals of Human Biology 1975

- Wikipedia: Birth rate in China

En till: Om den kinesiska astrologin hade sådant genomslag i Japan, vilket genomslag hade den då inte i Kina? Jag vet inte hur pålitlig statistiken är, men tänker att man där hade mycket att tänka på ändå, några år efter ”det stora språngets” tokerier och strax innan ”kulturrevolutionens” överjävligheter.

Bloggen 2022

Efter julhelgens ohälsa är bloggen tillbaka med det traditionella lyftandet av favoriter från året som gått.

Januari: Att läsa Bibeln

Årets bisyssla nr 2 utgjordes av bibelläsning. Med kommentarer på Twitter av vad jag läste: Om anomalier och motsägelser, uppmärksammanden av sedemera bevingade ord, skillnader i översättningar, historiska utvikningar, förklaringar av skenbara märkligheter, kuriosa av alla de slag. Jag blev klar i november. Som utlovat samlade jag då den långa twittertråden i en pdf och lade ut: Bibeln kommenterad.

Januari: Faktoidpodden avsnitt 1: Intro

Årets bisyssla nr 1 utgjordes av podden. Här är det allra första avsnittet. Varje avsnitt publicerades inte bara som prat utan även som text, in extenso. Eftersom text fortfarande är helt överlägset prat när det gäller sökbarhet, möjlighet att skumläsa m.m.

Februari: Krig och källkritik

Många världshändelser går denna blogg förbi. Andra gör det inte. Rysslands angrepp på Ukraina hör till de senare. Det har blivit en och annan bloggpost om kriget; detta var den första.

Februari: Världens första statliga rasbiologiska institut – inte

Man kan ofta se uppgiften, att Sverige höll sig väl framme inom rasbiologins pseudovetenskap. Bland annat skulle rasbiologiska institutet i Uppsala, genomdrivet av eniga (vilket vissa behöver få understruket) politiker och öppnat 1922, ha varit världens första statliga. Men det är en myt, driven av landets rasbiolog nr 1 Herman Lundborg.

Mars: Att debunka sig själv

Av allt krigsbloggande hittills lyfter jag gärna denna. Utgångspunkten är ryskt ”debunkande” av ukrainsk propaganda, som vid närmare granskning visar sig vara rysk propaganda som tillverkats för att se ut som lätt debunkad ukrainsk propaganda. Och jag får anledning att ta upp ordet vranjo враньё, primitivt ljug som omedelbart genomskådas av praktiskt taget alla mottagare.

För diktatorer gör inte propaganda för att du ska tro på den, utan för att du inte ska tro på något – och framför allt inte göra något.

April: Är tripp eller trull störst?

Från det dagsaktuella och viktiga till det eviga och oviktiga: Är ramsan ”tripp, trapp, trull” stigande eller sjunkande? Är det tripp som avser det största föremålet, eller är det trull? En mikrofråga som delar folk, utan att ni vet om det.

April: Albright om Sibirien

USA:s förra utrikesminister Madeleine Albright tillskrivs ett citat där hon uttrycker en önskan, från USA eller väst i allmänhet, att erövra Sibirien. Det är falskt. Varifrån det kommer, hur det använts och utvecklats kan man gräva länge i – här lite inledande skrap på ytan.

Maj: Bombluckan

Det kalla kriget var bästa tänkbara jordmån för faktoider, som dessutom hade potential att få konsekvenser – om inte annat så att länder lade ut väldiga mängder pengar och energi på att bemöta hot som inte fanns. Jag har tagit upp sådana då och då, som andra bombplan i Kalla krigets undervapen, och långt mer fantastiska ting i Pavlitas psykotroniska mojänger.

Juni: Jag läser en hånad artikel

Då och då dyker de upp: En vetenskaplig artikel som begabbas. Ibland räcker det med titeln för att skrattarna ska samla delningar och likes. De flesta verkar nöja sig med rubriken, eller på sin höjd någon sågning av någon som någon som nöjt sig med rubriken. Desto färre läser så mycket som dess abstract. Jag kunde ha valt vilken artikel som helst; den här gången blev det en studie där forskarna kommit fram till att apor dricker mer när det är varmt. Va? Ska anslag gå till sånt!? … Så jag läste artikeln. Och utan att ge några spoilers kom jag fram till att den var mycket intressantare än skrattarna anade.

Juli: Georgia f.d. Guidestones

Georgia Guidestones var en stapelvara i knasbranschen. På det märkliga monumentet kunde man läsa text som många ansåg var en sorts programförklaring från NWO, om vad De Som Bestämmer tänker ta sig för med världen. Många hade för sig att det var uråldriga megaliter, och att dess uppförande var ett mysterium i sig. Men firman som uppförde stenarna 1979–1980 dokumenterade stolt arbetet; här finns bilder jag letat reda på. Anledningen till att jag alls tog upp dem berodde på att de inte längre fanns: Någon som ännu är mer okänd än beställaren (som verkar ha identifierats) förorsakade dem sommaren 2022 sådan skada att även resten fick förstöras för att inte utgöra en fara för folk.

Augusti: Konsten att installera PC-spel

Då och då skriver jag om ting som inte har det minsta med faktoider och pseudovetenskap att göra. Som när jag här beskrev den märkliga epok då den som ville installera ett någorlunda modernt spel på en vanlig PC behövde besitta icke-triviala kunskaper om minneshantering i MS-DOS, eller åtminstone känna någon som gjorde det.

September: Vatten på sin kran m fl

Hört om någon som fått vatten på sin kran? Eller som tagit kol på någon? Eller kommit till bukt med något? Jag har samlat ihop några stående uttryck som ibland, eller rätt ofta, varierar, när mutationerna inte behöver vara mycket obegripligare än originalen.

September: Ett besök i Röda Berget

En beskrivning av 1980-talets spelböcker illustreras med ett smakprov ur den första största och mest kända titeln.

Oktober: Jordad Margareta och andra historiska lokalkändisar

En mytomspunnen kändis från den trakt jag kommer ifrån får utgöra exempel på mytomspunna lokalkändisar mest överallt.

November: Pyramiderna på Kola … Färöarna

Ännu ett Mystiskt Monument visade sig vara snabbt avklarat, rent ytligt. Men som så ofta fanns det fler lager på den löken. Den här gången ledde spåren till en rysk nationalism med pseudohistoriska och stundtals närmast övernaturliga inslag som inte ligger de tyska völkerisch-rörelserna långt efter.

November: Gamla Bondespelet

Nya Bondespelet känner alla till, vare sig de spelat det eller inte. Men vad hände med det Gamla?

December: Varför juldagen är den 25 december – utan Mithras

En standardförklaring av en standardfaktoid som jag trott på sen jag började med sånt här visade sig vara i behov av förbättring. För den romerske gudomligheten behövs inte alls för att förklara varför vi firar juldagen den dag vi gör.