I reklam används ofta symboler av olika slag. Det gäller inte minst den politiska reklamen. Men även om många symboler är praktiskt taget eviga, så gäller det verkligen inte alla. En del förlorar sin betydelse, så senare generationer kanske inte ens vet att den där grejen varit en symbol. Andra finns kvar men får förändrad betydelse, vilket kan leda till små eller direkt halsbrytande förändringar av det upplevda budskapet.
Här är några äldre valaffischer som kan behöva tolkas för moderna människor. Alla utom en kommer från Allmänna valmansförbundet, som senare blev Högerpartiet ("högern"), som senare blev Moderata samlingspartiet.
"Försvaret främst" – AVF, val till andrakammaren 1914
Mannen med armborstet är inte vem som helst utan Engelbrekt Engelbrektssson, som på 1400-talet ledde ett uppror mot den utländske kungen, Erik av Pommern, och hans anhang. (Närmare bestämt är statyn Bågspännaren ett monument tillägnat Engelbrekt.) Man kan gott skilja på Engelbrekt som historisk person och Engelbrekt som symbol; det är många som under åren velat dra nytta av hans tänkta patriotiska värde. Sådant var allmänt känt 1914. Man kunde också använda enbart armborstet, den så kallade Engelbrektsbågen. Den fanns i MUF:s logga fram till 1985. Den lär finnas kvar i förtjänsttecken som partiet delar ut.
Bakom Engelbrekt står en tänd vårdkase. De var järnålderns VMA: När de tändes betydde det att fiende var på ingång. Symboliken är uppenbar, särskilt i krigstid. För jag antar att affischen gjordes inför valet till andrakammaren i september, snarare än det hastigt utlysta extravalet i mars. Där hade visserligen försvarsfrågan också legat högt på dagordningen; det utlystes med anledning av borggårdskrisen som i sin tur förorsakades av olika åsikter om just försvaret. Så affischen hade kunnat användas på våren, men inte med samma tyngd som på hösten.
Jag vet inte hur det var tidigare men idag ingår väl vårdkasar någorlunda i det allmänna medvetandet, inte minst tack vare filmatiseringen av Sagan om ringen. Här är det vakthavande på Eilenach, en av Gondors sju vårdkasar som går mellan Minas Tirith och Rohan, som äntligen får något att göra.
"Tänk på barnen" – AVF, val till andrakammaren 1928
Det finns förvisso många tillfällen då barnperspektivet kan och bör tillämpas. Det tillämpas definitivt oftare idag än 1928, men så misstänker jag också att AVF inte tänkte ta fram en tidig version av barnkonventionen. Icke desto mindre känns det svårt att lansera slagordet "Tänk på barnen" idag, när "Think of the children!" blivit en kliché. Se till exempel tvtropes: Think of the Children!
Valet till 1928 kallas "kosackvalet". Det beror på en valaffisch som är välkänd än idag. Jag är inte tvärsäker på vilka som stod bakom. En uppgift säger AVF, en annan Sveriges Nationella Ungdomsförbund. (Man kan även begrunda det faktum, att röster idag kan läggas betydligt närmare Sveriges nationella förbund och tillräknas Moskva.)
Vad är det då för grunka till höger, som kvinnan (och de borgerliga) försöker skydda barnet från? En skelettarm? Det rimmar ju med budskapet … Men det är inte det som avses. Kosackerna och Moskva är ledtrådar: Det är en knutpiska. Sådana användes fram till 1800-talet av ryska straffverk för att prygla folk. De användes mycket längre ändå som symboler för tyranniska samhällen, i synnerhet Ryssland och senare Sovjet. Fast 1928 var den nog på nergång som symbol; kanske en och annan även på den tiden trodde att det var en skelettarm. (Ordet "knutpiska" är förresten en tautologi: ryska кнут knut betyder "piska". På exempelvis engelska kallas de enbart knout, som direktlån.)
"• nya arbetstillfällen • allmänt välstånd – Välj med Högern" – AVF, val till landsting och kommuner 1930
"Arbetsfred och samhällslugn främjas genom att rösta med Högern" – AVF, val till andrakammaren 1932
Idag skulle man naturligtvis satt jordbrukaren i en traktor. Men det är inte det intressantaste här.
Sedan länge symboliserar fabriker med rykande skorstenar en enda sak: Miljöföroreningar. Men på den här tiden bekymrade sig få för utsläpp. Skorstenarna står för en välmående industri, arbete och verksamhet. De var bara bra.
"Havre eller arsenik – välj med Högern" – AVF, val till andrakammaren 1932
Här anges tydligt vad som symboliserar vad: Hästkraken är näringslivet, säcken med havre Högerns näringspolitik – om den är lika bra för samhället som havre för en häst, ja, då måste den ju vara prima! – och till sist en flaska med dödskalle med texten "Socialistisk krishjälp".
Idag skulle de flesta tolka det sistnämnda som att socialisterna vill ha ihjäl näringslivet. Men fullt så illa är det inte. Framför allt är det ett helt annat budskap än det som affischen är tänkt att framföra.
Arsenik har, som så många andra ämnen, olika effekt vid olika doser. Mycket arsenik är ett gift, men lite arsenik är uppiggande. Det påminner om stryknin som har liknande effekter, se bloggposten Dopad med stryknin. Och stryknin för folk var som arsenik för hästar. Det är det som "Socialistisk krishjälp" liknas vid: Inte död men heller inget långsiktig uppbyggande, utan ett medel som bara piggar upp för stunden.
"politikens penicillin heter …" – Landsbygdspartiet Bondeförbundet (nu C), val till kommunalval 1950
Den här affischen såg jag omnämnd för bra många år sedan. Då påpekades att sprutan må ha förknippats med antibiotika 1950, som ska radera de illaka paragrafer som väl symboliserar överdriven byråkrati, men numera stod den för – knark …
De senaste åren har det varit fler bilder på sprutor än någonsin i media. Och i de sprutorna har det varken varit penicillin eller heroin, utan vaccin. Jag är rätt säker på att folk som idag ser en spruta allra först associerar till vacciner. Vilket ju ger samma signaler som affischens ursprungliga budskap. Så kan det gå!
Affischen har alltså ett budskap som förändrats minst två gånger sedan dess tillkomst. Sådana intressanta utvecklingar har kapacitet att förvirra något gränslöst, om man tar del av kommentarer där man varken tolkat symboliken så som den tolkas i dagsläget eller när den skapades.
"Politikens penicillin" lär vara ett citat från någon av partiets företrädare. Det är väl inte det allra mest lyckade motto jag hört.