Lördagsfråga: Fyra ger fem

Bormanns träd

Berghof, Obersalzberg, Berchtesgaden - ett av Hitlers högkvarter, och det ställe där han helst höll till. (Läs mer om bl.a. detta i faktoiden om Örnnästet.) Naturen och utsikten över de bayerska alperna är verkligen anslående, vilket antyds även i denna lilla bildserie. Men här är det ett helt annat "minnesmärke" som skall uppmärksammas.


Jämför denna bild med den ovan. Ser ni något som skiljer sig?

Nazister gillar marscher och parader, och otaliga sådana gick förbi Berghof. Då fick Führern stå och se lagom imponerad ut, och ofta stod han på gräsplätten till höger. Ibland i timtal i sol och värme, och så hände det sig att han beklagade sig om detta för Martin Bormann (som vid det laget var sekreterare åt Hess men även utförde tjänster åt Hitler - t.ex. var det osannolika bygget Kehlsteinhaus, beskriven i länken ovan, en present från honom). Denne såg 1937 till att plantera ett träd där, inte något hämtat i närheten (som t.ex. de till vänster som man tidigare sett till att såga ner), utan en lind från en plantskola i München.


Sommaren 1945. Berlin har fallit, Hitler är död, Tredje riket är icke mer. Berghof bombades intensivt på slutet, och det är en grundligt utbränd och plundrad ruin vi ser här. Linden står kvar, medfaren men ändå.


Sommaren 1946. Några höjdare besöker Führer-högkvarteret (förkortat FHQ på tyska). Bormanns träd har som synes klarat sig utmärkt. På det sitter en skylt med texten EINTRITT FÜR ZIVIL VERBOTEN, "Civila äga ej tillträde" - underförstått tyska civila.


2000-tal. Berghof har sprängs, jämnats med marken, och täckts med jord. Nu finns ingenting kvar som minner om vad som varit - där poängen är att slippa få en nynazistisk helgedom.

Fast när man sågade ner Bormanns träd, när det nu inträffade, så var anledning nog inget djupare än att det var lite för stort och stod lite för nära vägen. Men livskraft har det, som synes, fortfarande.


Bilder och fakta från Berghof-sidan på förträffliga sajten ThirdReichInRuins.com, som i sin tur tackar Guy Dartois och Ralf Hornberger för uppgifterna om just denna flisa historia.

Rönnbärsvinter

Om det är mycket rönnbär på träden så innebär det att vintern kommer att bli - ja, vad? Det beror tydligen på var man frågar.

I norr så betyder mycket rönnbär = mild vinter. Att rönnarna inte vill bära tunga bördor är en sorts förklaring som ges, fast den har väl inte ens de lättrognaste uppfattat som något annat än en minnesregel (kan man hoppas).

I söder så betyder mycket rönnbär = kall vinter. Ibland hänvisas till bondepraktikan, om det stämmer vet jag inte, så pigga som folk verkar vara på att tillskriva praktikan allehanda ting som man tycker skulle kunna stå där.

Om det finns någon faktisk koppling? Ja, vad tror ni? :-)

- I själva verket så är det precis tvärtom: väder styr organismen - och produktionen av bär. En kall sommar ger lite bär.

- Ulf Sperens, doktor i ekologisk botanik, GT 8 oktober 2009

Nu är väl sådan här skrock av den harmlösaste tänkbara sorten, ifall det är någon alls som tar den på allvar, vilket det visserligen säkert är. Men försämrar sådant det skeptiska immunförsvaret, eller kvittar det? Det vore nog intressant att studera.

Nyhetsmorgon, TV 4

Om allt gått vägen - skriver detta i förväg dagen innan - så skall jag på tisdagens morgon medverka i TV4:s morgonsoffa. Återkommer när jag vet hur det blev.

TV 4: Nyhetsmorgon

Uppdaterat: Jovars, det blev väl OK, tycker jag. Tre korta inslag utspridda över morgonen.

TV 4 Nyhetsmorgon: Han tar död på våra vanligaste myter

Lördagsfråga: Nävar

1. Ur en manual för en Panzerfaust, ett behändigt pansarskott som fick stor användning under andra världskriget. Tydligen används beteckningen även om moderna motsvarigheter, som Panzerfaust 3 (ty.).
2. Den store poeten Goethe, som bland annat skrev pjäsen (eller pjäserna) om den märklige alkemisten Faust.
3. Wilhelm II, kejsare av Tyskland fram till 1918 då han fick abdikera. På grund av en komplicerad förlossning skadades hans vänstra arm på något knepigt sätt (Erb's palsy kallas det), den blev förkrympt och försvagad. Detta kom han givetvis att dölja så väl det bara gick, och det är inte helt lätt att hitta bilder där det syns.
4. Den exploderande knytnävens väg var det första stora fighting-spelet för hemdatorer.

Tredje rikets jätteklump

Schwerbelastungskörper = "belastnings-klump", fritt översatt. Idén är att ta reda på hur marken klarar av ett tänkt bygge genom att först provbelasta.


När man väl fått några andra punkter på Tredje rikets dagordning uppklarade så skulle man, var det tänkt, ta itu med det nya Berlin, världshuvudstaden Germania, på allvar. Längst upp i norr i denna modell ser man folkhallen Volkshalle, ett osannolikt bygge i vars kupol S:t Peterskyrkan skulle fått plats. Och även om den var det överlägset största bygget så var det långtifrån det enda i kolossalformat, längre ner ser man t.ex. den 100 meter höga triumfbågen. Med mycket mer.

Ett tekniskt problem: Berlin ligger i ett vattenland, med många floder och sjöar, och har relativt mjuk mark; själva namnet kommer kanske från ett gammalt polabiskt ord som betyder just träsk (det finns en del folketymologiska kopplingar till björn, Bär, men det är alltså efterhandskonstruktioner). Hur skulle det gå med sådana där jättebyggen?


Det var för att ta reda på detta som man 1941 - samtidigt som man anföll i öst - tillverkade och placerade ut en "byggnad" vars enda funktion var att väga jättemycket. Den ligger vid Dudenstrasse, nära flygplatsen Tempelhof. Den är 18 meter hög och väger, enligt uppgift, drygt 12 000 ton.


Hur gick testet? För att marken skulle anses bärkraftig nog skulle klumpen inte sjunka mer än 6 cm på tre år. Facit: 18 cm.


Å andra sidan skulle Berlin snart nog se ut så här.


Wikipedia: Schwerbelastungskörper

Lördagsfråga: En och fyra

En är lite långsöktare än de andra. Åtminstone på det sätt jag tänkt ut.

Doktor Dahlqvist förvillar

Annika Dahlqvist (med Doktor Dahlqvists blogg) har gjort sig mest känd som förespråkare för LCHF-kost: low carb high fat, lite kolhydrater men mycket fett. Jag har studerat den debatten på håll och ibland förundrats över tonläget, men jag saknar såväl kunskaper som intresse för att engagera mig på allvar.

Men det blev intressantare när hon häromveckan skrev och sade saker som att LCHF-kosten skyddar mot infektioner, kritiserade massvaccinering, med mera. En del förstorades upp i skymningspressen vilket Dahlqvist kritiserade, för all del, men i ljuset av hennes karriär i stort så var beslutet att avsluta hennes tjänst som timvikarie självklart. Som till exempel när hon kritiserar influensavaccinet på grund av dess innehåll av kvicksilver. Halterna är på några mikrogram per dos, eller ett gram på hundratusentals doser. Det är i samma storleksordning som kvicksilverhalten i en portion insjöfisk. Att underblåsa denna irrationella skräck för vaccinering är fullkomligt onödigt och ansvarslöst.

Men det är onekligen inte fullt lika tokfel som den medicinska pärla till groda som nu levererats på hennes blogg, min markering:

[Viruset A(H1N1)] består av genmaterial från säsongsinfluensa-, svininfluensa- och fågelinfluensavirus.

Virus kan inte i naturen blanda sig på detta sätt. Virus kan mutera, men de har ingen sexuell förökning som kan blanda genmaterial. Detta innebär att det nya viruset är tillverkat i laboratorium, sannolikt av läkemedelsföretag. Sedan planterar de viruset på strategiska ställen i världen så att det utbryter epidemier.

- Annika Dahlqvist: Mera om influensan

Att mikroorganismer som virus kan utbyta genetiskt material på detta sätt är ett oomstridligt faktum. Alla läkare vet det - borde veta det. Jag visste det, utan att vara medicinare det allra minsta. Påståendet är heller inte taget ur sitt sammanhang, och hon upprepar det även med eftertryck bland kommentarerna (med gliringar åt de skeptiska).

Något senare börjar hennes självsäkerhet krackelera:

Ja jag är ju inte någon specialist på detta med virus. Jag tyckte att det lät troligt att ett läkemedelsföretag har konstruerat hela apparaten.

Liksom:

Ja, en fråga är tydligen om virus kan blanda sina genuppsättningar eller inte. Jag fick uppfattningen att de inte kunde det, men sen påstods det att de kunde det. Var läser man bäst om detta? (Det är inte ens säkert att de visste detta när jag läste grundkursen i virologi på 70-talet?)

Det är möjligt att horizontal gene transfer var mer teori än bevisad kunskap på 70-talet (se avsnittet om dess historia). Men att en faktisk läkare med faktisk legitimation kan stoltsera med sin okunskap om något som faktiskt varit etablerad kunskap i bra många år, det är rätt häftigt. Och att hon utan att tveka tar till en konspirationsteori, som alltså går ut på att folk suttit och utvecklat sjukdomar som släpps ut i världen för att sedan tjäna pengar på vaccinen, eller vad poängen nu är, det är obeskrivligt.

Anna Bäsén skrev häromdagen att Fettdoktorn har spårat ut totalt och ifrågasatte läkarlegitimationen. Och då var det ändå innan ovanstående konspirations-teori kungjordes.

Ifall ni inte sett den tidigare kan jag passa på att rekommendera bloggen orsakverkan, som Dahlqvist-posten När all tvekan till slut undanröjs.

Bonus: Clas Svahn på DN levererar dagens bästa rubrik ur arkiven: Vätebomben bakom den nya influensan?

Sjuka av vaccinet

Skymningspressens expressiva löp + förstasida av igår gick ut på att späda på rädslan för vaccineringar. Såväl den aktuella som i stort.

Expressen: De blev sjuka av vaccinet

Anna Bäsén, årets folkbildare, svarade med att hon minsann tänker ta sitt ansvar, och gå och vaccinera sig.

Vilket på tidningens förstasida summerades: SJUKA AV VACCINET (där de utfrågade utgjordes av tre usk:or + en tandhygienist, som mycket väl kände till läget med risker för biverkningar) och så Anna Bäsén: "Jag chansar inte med mitt liv!"

Poängen är, givetvis, att förvränga utsagan till dess motsats. Bäsén har inte sagt att vaccineringen skulle vara farlig, tvärtom; men E-skrutten hon jobbar för fixar ändå den vändningen, eftersom (gissar jag vilt) den säljer fler lösnummer.

Anna Bäsén blev som sagt utnämnd till Årets folkbildare 2009 av föreningen Vetenskap och Folkbildning, där undertecknad händelsevis är medlem i styrelsen

Anna Bäsén skulle kanske se sig om efter ett bättre jobb? Där hon t.ex. inte blir missuppfattad med flit i löpsedlarna.

Pippialia

I böckerna hade Pippis häst inget namn. Det var först i filmerna som han började kallas Lilla gubben. Denna upprörande upplysningar återfinns på Wikipedia. Kan någon påläst bekräfta eller vederlägga?

Däremot kan jag, vid närmare eftertanke, ur egen hågkomst bekräfta att Herr Nilsson är en markatta i böckerna. Alltså inte en dödskalleapa.


Dödskalleapa: Ekorrapa, Samiri scireus


Markatta: Wolfs markatta, Cercopithecus wolfi

En påtaglig skillnad är gripsvansar finns hos sydamerikanska apor (som dödskalleaporna och de närbesläktade kapucineraporna) men inte afrikanska (som markattorna). Men det finns väl inget ställe i någon av böckerna där herr Nilsson hänger i svansen..?


Wikipedia: Pippi Långstrump

No gonna playgerise

På faktoider.nu länkar jag till bra många bra sidor. Många med kvalitéer utöver de som direkt föranlett länkningen. Som till exempel den Vincent van Gogh-FAQ som innehåller en prima beskrivning av episoden med van Goghs öra, men även följande exempel på ett faktiskt mail som den ansvarige faktiskt tagit emot:

Hi my teacher gave the whole class report to do on a artist it has to be six pages long she does want to know about his personal life on van gogh just his work could u send me some info like 5 pages long of course i'm not gonna playgerise i'm gonna read threw it word it in my way so could you send me info on van gogh like 5 pasge on him not his personal life

Jag har hittills fått helt få direkta "hemläxor", om än inte fullt så krattiga som ovan - få se om de blir fler framigenom. Tess dess kan jag roa mig med den respons som jag tipsade om i bloggposten Greatest kommentarer.

Lördagsfråga: Fail

1. Jag vet inte varifrån denna patch för Apollo 20 kommer ifrån; den angivna besättningen är gissningar, inte mer. Men säkert är att expeditionen aldrig kom till stånd (WP), till skillnad från vad en del lättrörda konspirations-tokar fått för sig (jfr Soultravel).
2. Detta är en annons från 1984, för spelföretaget Imagine och deras två kommande och mycket omtalade megagames, Bandersnatch och Psyclapse. Inget av dem skulle se dagens ljus, dels för att företaget konkade innan dess efter en del märkliga turer, dels för att i synnerhet det senare verkar ha varit en ren papperskonstruktion (det är också därför Wikipedia bara har en artikel om det förra).
3. Jurassic Park-loggan är frågans slamkrypare; det jag här syftade på är den JP:IV som enligt uppgift varit på gång sedan ... 2002. (Just när jag skriver detta kommer jag på att den första filmen hade en reklamslogan "65 million years in the making". Ha ha.) Om Michael Chrichton hade en tredje bok i serien på gång när han avled ifjol känner jag inte till.
4. Indiana Jones and the Iron Phoenix började utvecklas som ett dataspel, men lades ner av olika orsaker (som det ofta är) och blev istället en serie.

Hans fann snabbt den gemensamma nämnaren, eller nära nog: saker som inte funnits på riktigt.

Viral ironi: Helen Chadwick

Helen Chadwick: Viral Landscape no. 3 (1989)

När Chadwick fick sitt genombrott i slutet av 1980-talet var ordet viral ännu enbart en medicinsk term; för på den här tiden, barn, mailade man inte Youtube-länkar kors och tvärs, ty sådant fanns inte. (Nej, vi lekte med kottar! Som vi mailade ... Nej. Ursäkta.)

Fläckarna som syns i hennes virala landskap är celler från henne själv, fotograferade i mikroskop. Om där finns eller är tänkt att finnas djupare betydelser vet jag inte; modern konst är lite svår att studera även i den bemärkelsen. Men nog är det en märklig ironi att hon 1996 avled sedan en virusinfektion angripit hjärtat.

Wikipedia: Helen Chadwick


Jo, en sak till: Ikväll kl 20-22 går programmet Verkligheten i P3. De skall bl.a. studera den märkliga kinesiska historien om den svenska kvinnostaden Shakebao (som jag bloggade om häromdagen). Där kommer det att finnas med en intervju med undertecknad, om myter, skrönor och vandringssägner i stort.

Lördagsfråga: Tre och en halv

... Om ens det. Nåväl. Vad tror ni?

Kloakernas gudinna

Liten upplysning om romersk mytologi som jag tycker borde tillhöra allmänbildningen: De hade en gudinna, tydligen hämtad från etruskisk mytologi, som oavsett vad hon hade för uppgifter där fick härska över stadens stora kloaker, i synnerhet Cloaca Maxima.

Samt en sak till:

As well as controlling sewers, she was also a protector of sexual intercourse in marriage.

Om kombinationen verkar märklig så kan man väl bara konstatera att den inte är särdeles mycket underligare än många andra företeelser som mänskligheten funderat ut inom andra religioner. Som den frälsare som under rätt förhållanden kan frammanas i ett kex och en klunk vin, för att bara ta ett exempel bland otaliga.

Wikipedia: Cloacina

Uppdaterat:

Hans, som tydligen har koll på sajten Sewer History, tipsade om affischen ovan (länkad, men inte så lättläst). Se även PDF:en Cloacina: Goddess of the Sewers för gott om fakta, inklusive bilder på en fin modell av Sacrum Cloacina.

Idag kl 15: Cafe-å-lär

Göteborgare: Varje torsdag kl 15-17 är det vetenskapskafé, Cafe-å-lär, på Chalmers (norra området, Landala, Kapellplatsens hållplats; i lokalerna som var Vasa sjukhus till för några år sedan). Ett populärvetenskapligt föredrag, denna gång om optiska fibrer, vilket är med anledning av det senaste Nobelpriset i fysik. Det finns tilltugg, och så kan man passa på att titta på deras stora härliga samling med leksaker, manicker och vetenskapliga experiment.

De visar upp veckans bok också. Den torsdag som är idag heter den händelsevis Faktoider.

Hemsida: www.cafealar.se

Andens testamente

D. D. Home (uttalas som hume). Han var med i den första spiritistiska vågen som uppstod i mitten av 1800-talet, och gjorde mycket stor lycka.

1866 (vid 33 års ålder) träffade han en rik änka, Jane Lyon. Genom Home fick hon budskap från sin döde make Charles, vilket gjorde ett stort intryck på henne. Hon återkom till sittningarna med Home och såg alltid till att lämna rikligt med dricks. Snart avslöjade Charles sin plan: hon skulle adoptera Home, så att de (alltså Charles och Jane) åter skulle kunna vara tillsammans. Jo, och mediet Home skulle få en årlig pension på £700 - jag har inte kollat valutorna men gissar att det inte var en struntsumma. Mrs Lyon räknade på saken och överförde sedan en summa på £24 000 till Home, på det att räntan skulle motsvara den angivna summan.

Någon månad senare kom Charles med ytterligare anvisningar. Nu skulle hela Mrs Lyons förmögenhet skrivas på adoptivsonen, eller de £36 000 som återstod. Sedan levde denna treenighet lycklig i alla sina dagar, inklusive livet efter detta.

Eller inte alls. Mr Home Lyon var ofta ute på ärenden, turnéer och allt vad det var, så nu hade Jane varken honom, Charles eller sina pengar. Hon började fundera: kanske hon fått tag på fel ande? Hon gick till ett annat medium, en Ms Berry, och med hjälp av denna fick hon tag på den riktiga anden av Mr Charles Lyon. Han förklarade att Home var en bedragare, och att hon skulle ta tillbaka sina pengar och sparka ut honom. Mrs Lyon diskuterade frågan med Home. Denne erbjöd sig att behålla pengarna men avstå räntan till änkan - se, det var en gentleman - varpå Lyon stämde honom.

Jag vet inte hur brittisk lag fungerar i allmänhet, nu eller då, men som det beskrivs var den åtalade i åtminstone detta fall skyldig till motsatsen bevisats. Home hade alltså att bevisa att det var den döde Charles Lyon som talade genom honom och ingen annan - spiritismen som sådan verkar inte ha stått inför rätta, bara andens identitet. Detta misslyckades, och änkan Lyon vann målet. Det kan möjligen även ha spelat in att domare Giffard lär ha varit djupt misstänksam mot andar o.dyl.

...we reckon that the Vice-Chancellor will have to notify to all and singular spirits and souls of the righteous and unrighteous, to all witches and wizards, ghosts and ghost-seers, goblins and mediums, spirit drawings and airy harps, and to the whole tag-rag and bobtail of devils and devilkins, that deeds of gift, assignments, and wills dictated by the spirits to rich and silly widows, will be summarily set aside as transactions which English law and equity decline to recognise.
- Littell's living age (Boston 1868), sid 604

One could desire no higher proof of the nobility of his character than his dealings with this unpleasant freakish woman, who first insisted upon settling a large sum of money upon him, and then, her whim having changed and her expectations of an immediate introduction into high society being disappointed, stuck at nothing in order to get it back again.
- Arthur Conan Doyle, The History of Spiritualism (1926), sid 213

Doyle var tyvärr inte hälften så skärpt som Sherlock Holmes, utan trodde stenhårt på andar o.dyl. Möjligen är det hans eller andras sympatier för Home som än idag reflekteras i engelska Wikipedia, där det enbart står att Lyon adopterade Home för att komma upp sig, men ingenting om gamle Charles.


Wikipedia: Daniel Dunglas Home

Barnvagnar och dålig syn

Da man.

Den fantastiske, oförliknelige J. L. Saxon (där L:et står för hans första efternamn, Lindström) kommenterar i sin odödliga klassiker snart sagt alla aspekter av mänsklig verksamhet; notera hur han elegant sätter de snobbiga mödrarna på plats i en bisats. Exakt hur barnvagnar (där barnet är vänt bakåt, alltså inte en sulky) är skadliga för synen förklaras tyvärr inte. Men nu har ni åtminstone blivit varnade.

Vissa mödrar kokettera med gentila barnvagnar, och man kan ibland få förarga sig över att se en barnjungfru skjutsa ett dylikt fordon, vari finns en 2-3 års unge, medan mamman går lös och ledig bredvid och försöker se bra ut, och till på köpet skjutes vagnen, varigenom barnet ser föremålen avlägsna sig i stället för att möta dem. Detta är så skadligt för synen, att dylika barnvagnar borde förbjudas. I England förekomma de ej.

- Umgängeskonst - Levnadskonst: Barn

Lördagsfråga: Lee

1. Jackie Chan arbetade tidigt tillsammans med Bruce Lee, vilket enligt uppgift gjorde stort intryck;
2. Pamela Anderson, tidvis Mrs Tommy Lee;
3. Maia Hirasawa turnerar just nu med Jonna Lee;
4. General Meade bidrog till att slå Robert E. Lee under inbördeskriget.

Namnet Lee var alltså en gemensam nämnare.

Eller namnen; Bruce är visserligen ett engelskt namn, men familjenamnet Lee/Li är kinesiskt (hans Wikipedia-artikel har en imponerande sektion om hans namn, så som ofta verkar vara fallet med i synnerhet möten mellan kinesiska traditioner och väst). Det verkar vara samma namn som det som är ännu vanligare i Korea.

Intressant nog har Lee även i engelskspråkiga kulturer (WP) olika traditioner; medelengelska leigh eller lea = glänta eller röjning, gaeliska laoidhigh = poet.

The vodka is good

En gång i tiden läste jag ett fascinerande ämne som heter datalingvistik. Det går i princip ut på att få datorer att hantera språk, naturliga språk som svenska och engelska. En typisk tillämpning inom området är maskinöversättning.

Lovande demonstrationer på 1950-talet gjorde det möjligt att finansiera stora projekt. Men här finns en lurig fälla; det är enkelt att skriva program som kan översätta väl inom begränsade områden, men när de skall utökas växer problemen exponentiellt. Dessutom inser man snart att goda översättningar kräver viss förståelse av det som texten avhandlar, vilket är en helt annan och oerhört mycket större utmaning. På 1960-talet kom några rapporter som i princip avfärdade de uppsatta målen som orealistiska, översättningsdatorer skulle inom överskådlig tid vara sämre och dyrare än människor som gjorde detsamma.

Och så nämns ett klassiskt exempel; alla i branschen känner till det.

Det var när man tog den engelska frasen the spirit is willing, but the flesh is weak (Matt 26:41) och översatte till ryska - resultatet blev the vodka is good, but the meat is rotten.

Roligt? Jo, om det inte vart för alla miljoner dollar och manår av forskning som lagts ner på att komma fram till detta. (Men som alla som använt tjänsterna på nätet vet så är en ungefärlig översättning, om aldrig så klumpig och torftig, oerhört mycket bättre än ingen översättning alls.)

Men nuförtiden ägnar jag mig främst åt faktoider, och då slår det mig: är den där vodka-historien sann? Var och när skulle den ha inträffat? Vilket system användes? Ofta antyds att det skall ha hänt på 50- eller 60-talet, och i vilket fall är det första belägg Mattias funnit från 1958 (liksom en hoper från 60-talet, snarare än det relativt sena från 1970 som jag förut orkat fram till).

I en intressant variant gäller det en offentlig demonstration av ett sovjetiskt program, där en amerikansk ambassadör får välja bibelord. Där kan man ana politiska poänger - att den inte är sann indikeras av att den i versionen jag hittat är förlagd till slutet av 1980-talet, eller senare är åtskilliga andra belägg.



Tills vidare håller jag "vodkan" för att vara en datalingvistisk vandringssägen. Vilket i så fall är den första jag identifierat inom just det området.

Lördagsfråga: En kort en

Minsta gemensamma nämnare?

Orbs!

Januari 2001: Här var det orbs!

I fotografier kan vattenpartiklar eller dammkorn under vissa omständigheter ge upphov till ljusfläckar som de ovan. (Det som fångats på bilden är dimma, partiklarna var osynliga för blotta ögat.) De kan också bli avlånga om de rör på sig. Sådana har väl alla sett? Kanske hur många gånger som helst? Men hur ofta har vi tänkt tanken, "undras om man kan slå i någon att detta är något paranormalt?"

För när det gäller att få genomslag i vidskepelsebranschen så är fantasi den viktigaste egenskapen, långt före mod och munläder. Där ligger vi fåkunniga i lä.

Eftersom jag säger att jag vet att det är själslig energi, själar och jag dessutom lägger upp bilder på det så varför sitta och påstå att det inte är något ovanligt med dessa bilder då?

- Från forumet Övernaturligt iFokus (ingen länk, googla själva...)

I looked at thousands of pictures I had taken earlier, and thousands more would be taken to test the hypothesis that these light circles are nothing less than emanations from Spirit beings.

- Klaus Heinemann, Ph.D.

Jag tog en extra titt på Heinemann, och hans goda bakgrund verkar vara genuin: professur på Stanford, forskning åt NASA via bolaget Eloret som han grundade, m.m. Han är säkert intelligentare än de flesta som läser - eller rentav skriver? - denna blogg, vilket påminner om att kunskap och intelligens inte räcker för att göra oss till goda skeptiker.

Visst kan man tycka att det är underhållande och häpnadsväckande att vuxna, friska och ibland även intelligenta människor på fullt allvar tror att ljusfläckarna är andevarelser. Men precis som med spiritismen för 100 år sedan, som till stor del utgjordes av harmlösa sällskapslekar, så kan det lätt börja bli allvarligare, nämligen när folk under psykisk press (som t.ex. förlorat närstående) luras att tro på saker som inte finns.

For instance, a woman in the UK whose 18-year-old son died in 2007 sent me pictures of her daughter’s wedding clearly showing a bright orb by the bride’s back. Like thousands of people who have seen orbs in their pictures after losing a loved one, she believes this was her son letting her know that he was there for his sister’s special day.

- Klaus Heinemann, som borde förverkat sin Ph.D. för längesen


Wikipedia: Orbs (optics)
Times Online: A Life in the Day: Klaus Heinemann
The Great Rethinking: Orbs

Shakebao, Sverige

Ni har väl sett nyheten:

Kinesiska media beskriver utförligt en stad i norra Sverige med endast kvinnor (25 000, eller i Piteås storlek), män äga inte tillträde med mindre än att de riskerar livet. Den grundades av en rik änka 1820 vid ett gammalt slott hon tidigare köpt. Osv. Shakebao eller Chako Paul City var namnet.

Den första nyhetsbyrån som rapporterade på engelska verkar ha varit The Local, "Sweden's News in English". Den har också uppenbarligen utgjort källa när andra medier förtjust återger det hela.

The Local: Chinese media tempted by fantasy of women-only Swedish town

Uppgifterna verkar vara något så ovanligt som 100 % påhitt, om de har någon som helst grund i verkligheten så är det ännu ingen som sett sambanden. Få verkar ha kollat med de källor som The Local uppger, de kinesiska nyhetsbyråerna Xinhua eller Harbin News. Så misstanken uppstod rätt snart: Är detta kanske något som The Local kokat ihop på egen hand? Ett skämt (sanktionerat eller inte), eller ett test för att se hur icke-nyheter kan spridas?

Jag skrev till journalisten på The Local och bad om hans källor. Jag fick följande länkar, där i synnerhet den andra verkar vara den primära (äldst och mest detaljerad). De går till kinesiska sidor, om någon av ni som läser detta behärskar tugget så får ni mycket gärna kommentera. Maskinöversättningar bekräftar innehållet. Notera att Harbins nyhet inte bara har fler detaljerar än Xinhuas, utan några verkar också skilja sig; så uppger Harbin att invånarantalet bara är på 2 500 (ifall där inte finns någon lurig fallgrop i översättningen). Det fina men osvenska slottet är dock Xinhuas.

Xinhua - maskinöversatt
Harbin News - maskinöversatt
Sohu.com (TV-nyheter med avspänd bakgrundsmusik)

Dessutom fick jag länkar till två diskussionssidor:
Wikipedia (kinesiska)
Wikipedia (eng.)

Här är åtminstone illustrationerna från Xinhuas artikel. Vem sätter den första bilden?
Uppdaterat: Mattias gissar på Taymouth Castle, Skottland, vilket verkar stämma (bild).


Slottet i Shakebao, norra Sverige - enligt uppgift.


Denna illustration har tydligen inte med "Shakebao" att göra. OK.


Omskrivet (sv.): GP AB Expressen
Omskrivet (eng.): The Sun news.com.au

CC: Karbonkopia

Karbonkopia. Har ni någonsin gjort en sådan? (Mer än i blanketter som kommer med kopieringen "inbyggd", men nu tänkte jag uppmärksamma kidsen på nedanstående företeelse.)



Jag har det, för ett par tre sekler sedan. Två skrivpapper med ett karbonpapper (där karbon = kol, som vi vet) emellan. När man skriver på det översta så får pennans tryck kol att överföras till det undre papperet. Att sudda gick därför inte, då fick man bara en stor svart fläck på det nedre papperet.

Metoden kunde även användas i skrivmaskiner. Valsen fick justeras för tjockleken, vilket inte var något problem annat än kanske på de allra enklaste modellerna.

Jag vet inte om man fortfarande kan köpa karbonpapper i fysiska pappershandeln - kanske finns varan på lager lite varstans, kanske blev den restnoterad förra seklet och får idag sökas antikvariskt, likt Guillous färgband. På nätet finns de lite varstans. Jag undrar hur omsättningen är.

En lustigt detalj är att ordet kommit att leva kvar i språket även sedan företeelsen börjat glömmas bort, och är kanske även i bruk bland de som aldrig sett den. Men den förmodligen vanligaste tillämpningen har ni i mailen, adresser efter "cc" är ju (ifall ni inte visste det) de som mailet går till utöver den primära mottagaren; A skickar mail till B, dessutom får C, D och E varsin kopia. Om A inte vill att B skall se att även F och G får kopior så kan dessa sättas efter "bcc" = blind carbon copy.

Det riktigt intressanta är att sådana här betydelseväxlingar sker och har skett precis hela tiden; företeelser kommer och går, mänger av ord vi använder är anakronismer, bortglömda liknelser, nytt vin i gamla läglar.

Kemiska handelsnamn

Ibland går vissa ämnen, råvaror och liknande under ett namn i handeln, under ett annat i andra sammanhang. En vanlig orsak är att det går att ta ut ett högre pris för med det lite märkvärdigare handelsnamnet. Exemplen inom djurvärlden är legio, såväl kött som päls går ofta under andra namn; som när kattfisken säljs utan huvud som aptitligare kotlettfisk.

Intressant nog har företeelsen spritts även till kemiska ämnen. Här är några exempel. Samtliga verkar vara anglicismer, i vilken mån de inblandade känner till skillnaderna vet jag inte.

Nitrogen - gasen kväve när den säljs till bilnördar, som låter fylla sina däck med denna i hopp om att få lite bättre resultat än vi andra som kör med vanlig luft.

Tungsten - metallen volfram i dart-pilar

Carbon - kolfiber i golfklubbor och pilar (vanliga långa)

Titanium - titan i klockor

Stridsvagnen under gatan

Major Leslie A. Lohse (Army Serial Number 0409019), Cavalry, 31st Tank Battalion, United States Army, for distinguishing himself by gallantry in action on August 15, 1944, in the area of Chartres, France. As acting battalion commander, he was ordered to attack the city of Chartres. Because of its strategic importance, the enemy had anti-tank weapons of all types emplaced throughout the city proper and its outskirts. Although realising that storming this virtual fortress would be a hazardous and costly operation, Major Lohse rode in the vanguard of the attacking force. His tank was set ablaze and put out of action by an 88mm shell and anti-tank rockets. Under a hail of machine-gun and rifle fire he aided in putting out the fire and took cover only after other members of the crew had done so. He concealed himself in an enemy headquarters for a time, and then made his way through enemy lines to rejoin his unit three days later. Major Lohse's fearless leadership and courageous example were an inspiration to the men who fought under his command.

- Motiveringen när major Lohse fick Silver Star, USA:s tredje högsta medalj


Så här såg majorens stridsvagn ut: en M5 Stuart, en relativt lätt stridsvagn. Den tillverkades i stora mängder och i många varianter, men var behäftad med en del problem och fasades ut rätt snabbt i de allierades krigsmakter.



Major Lohse befann sig som sagt i Chartres, sydväst om Paris. Noga räknat körde han på Rue des Perriers i södra delen av staden, körde ut på Rue Saint Brice och svängde höger = söderut mot bron. Just då och där blev den träffad och började brinna. Besättningen tog sig ur och fortsatte enligt ovan, men stridsvagnen blev kvar. Möjligen satte tyskarna en extra sprängladdning i den innan de lämnade staden den 17 augusti för att försäkra sig om att fienden inte skulle få bruk för den igen. Snart därefter röjde man upp vägen, och den ramponerade stridsvagnen bogserades ner i en bombkrater och skottades över.

Där kom den att ligga i 64 år.



I juni 2008 grävde några gatuarbetare i Rue des Perriers då de stötte på metall. Bombexperter kallades genast dit; staden hade bombats ordentligt under kriget, och man riskerar fortfarande att stöta på blindgångare. Men detta var inte någon bomb, utan större delen av major Lohses M5. Så småningom fick man upp stridsvagnen - huset i bakgrunden är det som är upptill i den vita cirkel-markeringen på kartbilden - och den blev en notis i åtskilliga tidningar världen runt.

Att jag tar upp denna historia på just denna blogg beror inte bara på att historien är intressant i sig, utan även på grund av det intressanta faktum att stridsvagnen aldrig glömdes bort helt. Många ortsbor kom ihåg den, åtminstone en intervjuad hade undersökt den ordentligt och plockat med sig några souvenirer, och "stridsvagnen under gatan" hade tagits upp i en tidningsartikel 1993 och en bok 1994. Men "the buried tank remained an urban legend for over another decade", för att citera After the Battle. Jag är inte säker på hur jag skulle ställt mig till uppgiften: visst kan det vara sant, men är det sant? Hur många andra orter finns det som har liknande spännande artefakter? Skulle inte detta kunna vara en typisk vandringssägen? Jodå - men just denna version visade sig stämma.

En till: I samband med fyndet och bärgningen kom D-dagen ofta att nämnas - som om det är den enda relation folk har till invasionen av Normandie, vilket kanske stämmer... Denna stridsvagn sattes iland på Omaha Beach två månader efteråt, bara några dagar innan den långtidsparkerades under Rue des Perriers.



Huvudkälla för denna bloggpost var After the Battle #145, en mycket fin tidskrift som detaljerat beskriver händelser under kriget och hur platserna ser ut idag. Dessutom Wikipedia, Google Maps, och andra ställen som ni hittar till.

Lördagsfråga: London

1. Portobelo, Panama. Den dåvarande spanska staden erövrades 1739 av britterna (under amiral Vernon, en intressant etymologisk man) vilket gav upphov till sådan glädje hemmavid att bl.a. en bondgård hemma i England fick namnet. Där den gården låg ligger numer Portobello Road.
2. Cabo Trafalgar, Spanien. En halvö i närheten av Cadiz. 1805 stod ett sjöslag en bit utanför, som britterna vann. Till minne av detta fick ett torg hemma i London heta Trafalgar Square.
3. Buckingham, Buckinghamshire, England. Denna stad är inte stor - ca 13 000 invånare - men anrik, och har i flera omgångar använts som titel på hertigar. 1703 års version lät uppföra ett hus åt sig i London som fick heta Buckingham House. Senare togs det över av George III, byggdes ut, och är idag självaste Buckingham Palace.
4. Waterloo, Belgien. Plats för ett tämligen välkänt slag 1815. (Lejonet på monumentet är förresten vänt mot Frankrike.) Den s.k. sjunde koalitionens seger kom 33 år senare att uppmärksammas med namngivandet av en ny tågstation, som omsider skulle utvecklas till dagens Waterloo station. (Som jag först stötte på i Tre män i en båt (1889), där ingen på stationen känner till när, varifrån eller vart något tåg går.)

Andreas satte London riktigt tidigt - snyggt gjort. Skall någon ha en stjärna får det bli Engan, som tog den svårplacerade lilla orten med det tjusiga namnet Buckingham, vars existens jag inte kände till förrän jag satte ihop denna fråga.

Freudiansk glidning

A "Freudian slip" is when you mean one thing, but you say your mother.

Sigmund Freud (1856-1939) skrev mycket om företeelsen, men han kallade det inte för Freudscher Versprecher, freudiansk felsägning eller Freudian slip. Termen han myntade var Fehlleistung, "fel-handling", och det kunde också syfta på andra avslöjande fel än de språkliga.

Det engelska begreppet Freudian slip har spårats till 1959. Jag vet inte om det förekommit tidigare än så, i det språket eller något annat.

Wikipedia (eng.): Freudian slip
Wikipedia (ty.): Fehlleistung
Etymonline: Freudian

Lördagsfråga: Geografi

Cowabunga!

The Simpsons is erroneously credited with popularizing "cowabunga"; although the word appeared on early Simpsons merchandise, it was only ever included in the show to mock the misunderstanding.
- Wiktionary: cowabunga

Själv var jag tillräckligt bekant med sköldpaddorna (såväl den mörkare första "versionen" från 1984 som tyvärr de fåniga senare) för att ha sett det egendomliga utropet innan Simpsons skapades 1989. Men trots turtlarnas popularitet har det senare ändå kommit att associeras med Bart, trots att han, enligt uppgift, bara sagt det i programmet vid ett enda tillfälle: Bart gets an F (s2ep1).

Ordet verkar inte ha hämtats från något faktiskt språk utan myntades i en amerikansk TV-serie på 50-talet.

Diagrammet ovan? Det kommer från Google News (som jag bloggade om här) och anger förekomster över tid i det tillgängliga materialet. Notera den tydliga trenden efter Turtlarnas ankomst, och så spiken i början av 90-talet.

Etymology online: cowabunga
Wikipedia: TMNT

Konsten att räkna

Mässan igen (ja, jag befinner mig fortfarande i dess efterdyningar): Gruvligt med folk var det, men hur många? I tidningen såg jag att där det 2008 funnits tjugofem personer, fanns det 2009 tjugofyra - ingen synbar skillnad, men mätbar. (Multiplicera med 4 000 för ungefärliga totalsiffror.)

Men hur har man kommit fram till detta? Faktum är att besöks-räknande verkar vara en konst snarare än en vetenskap (plus för fin rubrik hos SvB):

I sin årsredovisning anger Svenska Mässan antalet besökare på förra årets Bokmässa till 78 216.
Bokmässans egen siffra för 2008 var lika exakt, men betydligt högre: 101 280.
- Svensk Bokhandel: Många besök på varje besökare

Man följer olika rutiner - till exempel räknas ett kort, som berättigar till alla seminarier under alla dagar, som fyra besökare enligt det ena systemet men som en enda enligt det andra. Sedan gör bokmässan "en uppskattning där man gångrar och plussar och räknar bort - för att slutligen landa på en siffra som verkar stämma bra med verkligheten."

Det hela påminner inte så lite om de metoder som finns för att räkna besökare på hemsidor, upplagor för tidningar, tittarsiffror för TV-program, opinionsmätningar, med mera. Resultatet kan ofta se pålitligt ut (i synnerhet om man vet vad de kan kosta att ta fram), och skillnader även i decimalerna basuneras inte sällan ut som faktiska nyheter om faktiska ting (i synnerhet när man har nytta av dem). Just precisionen är ofta på en helt annan nivå än vad mätmetoderna motiverar, men så ger ju också "78 216 besök" ett helt annat intryck än "75-80 000".

I själva verket är det alltså uppskattningar av kvalificerade gissningar - but a dream within a dream, för att tala med Poe.