Lördagsfråga 280: A-H

1. Lars Johan Hierta, grundade "riks-pöbeltidningen"Aftonbladet 1830.
2. Inte streptokocker på led utan gropar och icke-gropar på en CD-skiva.
3. Ef, "A fairy tale of the two", anime och dataspel.
4. Gästrike-Hälsingland nation, anrik studentnation i Uppsala.

Att denna kvartett ger AB, CD, Ef och GH listade Ole Bull - ständigt denne Ole - ut.

Från mässgolvet

Bok & bibliotek pågår för fullt. Intensiteten är hög och personalen i den välbemannade montern D06:10 sliter med foldrar, försäljning och framför allt diskussioner om allt möjligt på tema skepticism och vetenskap. Bokmässan är som internet på riktigt: Nivåerna på diskussionerna varierar så kraftigt att man stundtals kan fråga sig om alla besökare är av samma art. Det är en krävande och givande skola i konsten att möta folk (inte för att någon av oss är fullärd ännu).

Arbetet innebär att jag inte haft möjlighet att närmare studera två uppmärksammade händelser.

Den ena var Stockholmsinitiativets reklamkupp där man köpte annonsplats på dn.se, svd.se, gp.se med flera tidningar, och det på den lördag då IPCC släppte sin senaste klimatrapport. Hur illa kan media hantera pseudovetenskap, i såväl redaktionell text som betalda annonsplatser? Finns det någon gräns för vilken smörja som kan köpa sig in?

Den andra var Hanne Kjöller, hennes tabbar och krishantering. Ger man ut en bok som uppmärksammar andras fel får man givetvis finna sig i att bli detaljgranskad, fattas bara. Att där förekommer fel är inte det minsta uppseväckande (beror naturligtvis på felens antal, storlek och art). Att när detta påtalas reagera med anfall och kommentarer som "Jag har betalt för att vara subjektiv" är väl på sitt sätt mänskligt, men otroligt oprofessionellt. Den första, svåraste och viktigaste lektionen i felfinneriets konst går ut på att hantera sina egna fel; att lära sig säga "jag hade fel" och verkligen mena det. Förvisso är det fler än Kjöller som inte lyckas med det under press.

Lördagsfråga 280

Snabbloggat från #bokmässan

Inte en chans att få ordning på uppdateringarna under rådande uppmärksamhetskarneval ... Några glimtar från bokmässan 2013 hittills: Jag fick ett recensionsexemplar av Harun Yahyas kitschiga praktverk till kreationistisk smörja (med rejäla inslag av von Däniken, och säkert en del dessutom); diskuterade den berömda bilen som går på vatten med mannen från Tillit (tekniken finns och fungerar, exakt varför man inte lanserar en prototyp framgick fortfarande inte); har hejat på en binge gamla och nya bekantskaper; fått en bokidé som måhända kommer att hålla mig sysselsatt resten av året; fått en del nomineringar till våra allra nyaste utmärkelser Bokmässans Folkbildare & Bokmässans Förvillare; sålt böcker; delat ut foldrar; och som vanligt diskuterat pseudovetenskap och skepticism med oräkneliga människor.

Envar som har vägarna förbi mässan och monter D06:10, stick in och säg hej. Kanske är jag där.

Fjärrskåderskan som såg Andrée

Nansens berömde följeslagare på polarfärden, löjtnat Hjalmar Johansen, som för närvarande vistas i Kristiania, mottog nyligen ett bref med ganska märkligt innehåll. En framstående vetenskapsman i staden bad honom snarast möjligt komma upp till sig, enär han hade något af vigt att meddela honom. Löjtnant Johansen kände icke vetenskapsmannen, men han följde dock hans uppmaning och kom. Af vetenskapsmannen blef han tillfrågad, om han eventuelt skulle ha något emot att företaga en expedition till Frans Josefs land för att finna -- Andrée.

För att förklara orsaken till denna ej så litet underliga fråga, måste vi gå några dagar tillbaka i tiden. Några damer och herrar höllo en afton en spiritistisk seance, där bland andra också den nämnde vetenskapsmannen var närvarande. Det spiritistiska mediet -- en ung dam -- visade sig vara ytterst lämpligt såsom sådant. Hon besvarade de kinkigaste frågor på ett alldeles förvånansvärdt sätt. Alla voro öfvertygade om, att man här hade en "fjärrskåderska", som man måste tro på.

Man frågade bland annat den unga damen följande:
- Hvar är Björnerudsmördaren?
Till en början gaf hon intet svar, men då man frågade:
- Är han i Norge?
Då svarade hon:
- Nej!
- Lefver han?
- Ja!
- Hvar är han nu?
- I Amerika.
- Hvar där?
- I Newyork, på N. N.-gatan n:r 5 i tredje våningen.
- Hvad heter han?
Hon nämnde ett namn.
Så frågade man:
- Lefver Andrée?
Denna fråga kunde hon ej besvara. Men på fråga om, hvar han nu fanns, svarade hon hastigt och bestämdt:
- På Frans Josefs land!
Alla de närvarande voro, som sagdt, öfvertygade om, att man här stod inför något, som måste tagas riktigt allvarligt.

Så berättade vetenskapsmannen för löjtnant Johansen och sade, att han redan vidtagit åtgärder för att få veta, om damen haft rätt i sitt påstående om Björnerudsmördaren. Om så var, så måste hon ha haft rätt i sitt påstående om Andrée, och man tänkte göra allt för att få anordnad en expedition för att söka honom.

Hvad löjtnant Johansen svarade på detta anbud, veta vi ej, då vi ha historien från andra, om också ett mycket tillförlitligt håll. Det är nu blott att se tiden an och vänta på, hur det förhåller sig med mördaren i Newyork.

- Tidningen Dalpilen, 14 april 1899

Löjtnant Johansen kände till Franz Josefs land; där hade han övervintrat tillsammans med Fridtjof Nansen sedan de gjort ett misslyckat försök med att från isdrivaren Fram nå nordpolen. Fullt så misslyckat som ingenjör Andrées ballongfärd några år senare var det förvisso inte. De tre männen som bara försvann kom att sysselsätta fantasin ända fram till 1933. Man kan tänka sig på hur många seanser som deras läge efterfrågades, och hur många olika svar "medierna" hittade på. Just Franz Josefs land var en lågoddsare på så sätt att Andrées expedition hade lagt upp depåer där, och sedan man kraschat på isen var det dit man strävade. Som det nu var fastnade man på Vitön utanför Svalbard. Även om ett och annat "medium" levererade den gissningen så visste de naturligtvis inte bättre besked än någon annan.

Historien ("som passerat genom en del af pressen") intygas, oklart av vem, ha kommit från ett tillförlitligt håll. Och varför inte -- där finns absolut ingenting som är orimligt, i synnerhet inte "vetenskapsmannen" som går på seans och tror tillräckligt mycket på vad han hör att han är beredd att lägga tid, energi och måhända pengar för en ingalunda riskfri expedition.

Björnerud ligger idag i södra Oslo. Där begicks 1878 ett uppmärksammat dubbelmord som jag inte studerat närmare. Icke desto mindre känner jag mig, av någon anledning, säker på att mördaren aldrig var i närheten av New York.

På puben

Måndag den 30 september (vi ser det som en sorts avrundning av bokmässan) är det dags för en pubföreläsning. VoF Göteborg bjuder in till Den eviga rasismen: Heléne Lööw berättar om myter, konspirationsteorier och pseudovetenskap som omger och utgör ett sällan inaktuellt ämne. Haket vid Masthuggstorget kl 19. Fri entré.

Facebook: Den eviga rasismen

Bokmässa 2013

Just nu laddar tusentals inför Bok & Bibliotek i Göteborg. Några av oss ska medverka i monter D06:10 där VoF huserar. Från torsdag morgon till söndag kväll, inte oavbrutet men bra nära. Kränga böcker, dela ut material, mingla och nätverka, och framför allt möta väldigt, väldigt många människor med funderingar och åsikter av alla de slag.

I år blir det lite mer fokuserat för min del eftersom det är den första mässan på länge där jag inte har någon ny bok att jobba med.

Lördagsfråga 279: De Nio

1. Åkerbrukskolonin Hall 1879, senare fängelse. Här var Viktor Almquist verksam.
2. Garbo i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga.
3. Omslag till ett nyligen utkommet nummer av tidskriften Ord & Bild, grundad 1892 av Karl Wåhlin.
4. Ellen Key i unga år.
5. Propagandavykort från 1916 utgivet till förmån för de tre åtalade i den mycket uppmärksammade s.k. Förräderiprocessen. En av dem hette Erik Hedén.
6. Långbanshyttan i värmländska Långban. Omskriven av Kerstin Hård af Segerstad i Tomtar och troll vid Långbanshyttan (1914).
7. Den portugisiske diktaren Anthero de Quental. Hans främste apostel i Sverige hette Göran Björkman.
8. Ur Sörgården av Anna Maria Roos.
9. Johan Landquist var medlem i det upsaliensiska litterära sällskapet Les quatre diables.

Där har vi De Nio, nämligen i samfundets första sammansättning. (Det allra första förslaget fick några återbud.) Satt av mästerknäckare Bull.

De svåraste att hitta var 4 och 6, den förra eftersom hon är såpass känd till utseendet (hon och Sif Ruud hade för övrigt kunnat byta pass) men inte något annat som funkar på bild, den senare eftersom hon är såpass okänd att hon inte ens har en artikel på Wikipedia.

Mental Radio

Jag har läst Upton Sinclairs bok med stort intresse och är övertygad om att den förtjänar stor uppmärksamhet, inte bara från lekmän utan även från psykologer av facket. De resultat från telepatiska experiment som sorgfälligt och tydligt beskrivs i denna bok är förvisso långt bortom de som någon naturforskare kan tänka sig. Å andra sidan är det uteslutet att en så samvetsgrann observatör och skribent som Upton Sinclair medvetet skulle försöka bedra den läsande världen; hans goda vilja och trovärdighet kan inte betvivlas. Så om de klara fakta som här läggs fram på något sätt inte skulle bero på telepati, men någon omedveten hypnotisk påverkan från person till person, så vore det också av stort psykologiskt intresse. Oavsett vilket kan de psykologiskt intresserade kretsarna inte ignorera denna bok.

- Albert Einstein den 23 maj 1930, i en rekommendation av Mental Radio (Charles C. Thomas 1962)

I Martin Gardners klassiska Fads and Fallacies (1952) nämner han (s 309-11) Upton Sinclairs Mental Radio som "the best known and most impressive record of clairvoyance in recent psychic literature". Sinclair var en känd och produktiv skribent, socialist, tidvis med politiska ambitioner, och på det hela taget energisk och intelligent. Men ett skarpt intellekt är inte något vaccin mot tokiga idéer. Han visade även intresse för teosofi, spiritism och andra sorters taskspel (vad socialismen beträffar så ska jag inte göra någon bedömning). Och så var det det här med den "mentala radion".

Experimenten gick som regel till som följer: En teckning ritades och lades i ett kuvert som förseglades. Uptons fru, Mary Craig Kimbrough, hade sedan att återskapa den. Om hon nu använde klärvoajans, där hon "tittade in" i kuverten? Eller telepatiskt tog en titt i Sinclairs huvud? Eller kanske... Helt andra metoder, långt mindre uppseväckande än de parapsykologiska..?

Sinclair nämner att 290 försök gjordes. Av dessa var 65 "lyckade", 155 "delvis lyckade" och 70 "misslyckade". I boken återges de två första kategorierna, inte den tredje. Varför inte? Jo:

Failures prove nothing that you do not already believe; if your ideas are to be changed, it is success that will change them.

- s 54

Efter denna tänkvärda deklaration kan vi studera några av experimenten. I fallen som klassats som "lyckade" är de flesta bilderna onekligen påfallande lika. Bland de "delvis lyckade" finns det såväl återgivna bilder som är ganska lika förlagorna, som några som är intressanta på andra sätt:


Associationsleken är välkänd i parapsykologin (jämför när deltagare i ett RV-experiment fick ge hur många förslag som helst på hur ett dolt föremål såg ut, vilket givetvis innebar att flera stämde: Inte i närheten, Folkvett 4/2009). Notera även att det föregivna mediet ofta försåg sina bilder med kommentarer. Sinclair kanske tolkade detta som något som gav större precision. I själva verket öppnade greppet upp för ännu vidare tolkningar och friare associationer.

Men oavsett hur fritt man får associera, vad ska man säga om denna "partial success"?

"Not well got" är en term för att "mediet" hade lite dålig mottagning. Det är inte svårt att hålla med.

Ibland kom man på att bilden inte föreställde den teckning som Sinclair just då lagt fram, utan den innan eller den nästa. Begreppet kallas "displacement" i parapsykologin och är en av många metoder för att förbättra statistiken i efterhand. Eller så kunde Craig ha avbildat det som Sinclair tänkte på, innan han ritade bilden eller efteråt.

Instead of reproducing my drawings, what she did was to reproduce my thoughts while I was walking up and down the ocean front.

- s 76

Detta var alltså exempel på "delvis lyckade" bildöverföringar. Blir man mer eller mindre nyfiken på de bilder som de misslyckades helt med att para ihop?

Mental Radio kom ut första gången 1930, Gardners Fads and Fallacies 1952. I 1962 års upplaga av Mental Radio, som är den jag har läst, kommenterar Sinclair en del kritik som riktats mot boken. Här tar han upp en av de många tekniker som finns för att skapa en illusion av telepati, som också togs upp av Gardner:

I remember in the course of the years some learned psychologist suggesting that maybe Craig had unconsciously got some idea of what the drawings were by seeing the movement of my pen or pencil. This meant just one thing -- the learned gentleman didn't want to believe, and hadn't taken the trouble to go back and study the book. You who are going to read now will note again and again that I went into another room to make the drawing, and I shut the door. Make note now and bear it in mind all through the book, I never made a drawing in the same room with Craig; and always the door was shut.

- s xii

Men redan i kapitel 17, med "reproduce my thoughts"-experimentet, nämner han att de hade tröttnat på det omak, "too great a nuisance", hemlighetsmakeriet innebar: Sinclair lade sina bilder med bildsidan nedåt på bordet framför Craig och tog sedan en promenad. Trots detta så misslyckades hon att återskapa bilderna -- det var istället hans tankar som återskapades. Men nog det säger det en del om den vetenskapliga ambitionen.

En "detalj" som Sinclair inte går in på är att parapsykologen William MacDougall, som förresten skrev en entusiastisk introduktion 1930, senare upprepade experimenten med Craig som medium. De resultaten var långt mindre imponerande. (Han borde ha väntat med den där introduktionen.)

Och denna rappakalja imponerade på Albert Einstein? (Enligt Sinclair bevittnade Einstein några av experimenten.) Det bevisar bara ännu en gång att ett skarpt intellekt ingalunda är ett vaccin mot tokiga idéer.

archive.org: Upton Sinclair, Mental Radio (1962)

Lördagsfråga 279

Officiell numrering:
1 2 3
4 5 6
7 8 9

Livets Ord är åtminstone inte antisemiter

Utöver starka band till Livets Ord så uppmärksammades ytterligare ett problem beträffande Kristet Center Örebro. Nyheten kom från Svenska kommittén mot antisemitism, bloggposten hade den utförliga rubriken Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantessons församling bjöd in talare med antisemitiska uppfattningar.

Pastorn heter Thomas Muthee. Han har en rejäl artikel på Wikipedia, och det verkar sannolikt att det finns mer ändå att gräva fram; bara en sådan sak, som att detta är en man som skryter med att ha drivit bort en häxa.

Är han då antisemit? Det belägg som SKMA lagt fram är det citat som finns på Wikipedia:

The Bible says that the wealth of the wicked is stored up for the righteous. It is high time that we have top Christian businessmen, businesswomen, bankers, you know, who are men and women of integrity, running the economics of our nations. That’s what we are waiting for. That’s part and parcel of transformation. If you look at the Israelites, you know, that’s how they work [här står oriktigt won på Wikipedia, jfr texten i bilden ovan]. And that’s how they are, even today. When we will see that, you know, the talk transport us in the lands. We see, you know, the bankers. We see the people holding the paths. They are believers. We will not have the kind of corruption that we are hearing in our societies.

- Thomas Muthee talar i en pingstkyrka i Wasilla, Alaska 2005

Att judar styr världen via bland annat bankväsendet är en gammal standardingrediens i den sortens konspirationsteorier, som förvisso är aktuella än idag. Men som enda belägg för Muthees eventuella antisemitism -- något mer verkar ingen ha hittat -- är det väl klent. Att det finns och länge funnits många "israeliter" inom finanssektorn är ett faktum, med en historisk förklaring. Muthee beskriver dem här som en förebild för kristna, "men and women of integrity", "believers" vars tro skyddar dem från att bli korrumperade. Det är i stort sett motsatsen till vad de tror som håller sig med konspirationsteorier om "den evige juden" etc.

Man kan se det så här också: Ifall Thomas Muthee vore antisemit, så hade det varit en mycket stor plump i hans protokoll att han besökt en så öppet Israel-vänlig församling som Kristet Center. På sin hemsida har de en särskild avdelning för sitt Israelarbete: Där kan man läsa om ambassadör Bachman på besök, minnsedagen för förintelsens offer, deras regelbundna resor till landet med mera. (Varför Livets Ord och KC gör en så stor grej av Israel har en inte helt ointressant förklaring som går utanför ämnet.)

”Precis som andra troende bör inte Elisabeth Svantesson tillskrivas åsikter som inte är hennes. Vare sig de är religiösa eller politiska. Hon är tydlig med att hon står bakom och delar avvägningarna i dagens lagstiftning och regeringens politik. Elisabeth har bland annat också haft ett engagemang för Israel som kan vara bra att minnas med anledning av inlägget från svenska kommitteen.”
Om en minister i Sveriges regering tillhör en församling eller organisation som bjudit in talare som givit uttryck för antisemitiska, rasistiska eller på annat sätt antidemokratiska uppfattningar är det inte bara legitimt utan viktigt att ställa frågan hur ministern i fråga ser på detta.

- SKMA, Svantessons pressekreterare skickar ett svar, SKMA kommenterar, 20 september 2013

Vad såväl Svantesson som sekreteraren missar är att anklagelsen är grundlös till att börja med.

Åtminstone vad antisemitismen beträffar. För det finns som sagt mer att gräva fram om pastorn. Här är fortsättningen på hans predikan i Alaska, som för övrigt hölls efter att han välsignat Sarah Palin:

"We need God taking over our education system," he said. "Otherwise we, if we have God in our schools, we will not have kids being taught, you know, how to worship Buddha, how to worship Mohammed, we will not have in the curriculum witchcraft and sorcery."

- Palin Pastor: 'Israelites' run the economy, Jewish Journal, 1 oktober 2008

En skola som inte styrs av Gud är en skola som lär ut häxeri och trolldom. Sagt av en pastor som själv drivit ut en häxa. Borde inte dessa uttalade tokerier få mer uppmärksamhet än inbillad antisemitism?

Eller så här: Räcker det inte att Kristet Center Örebro är en avknoppning av Livets Ord?

Pseudovetenskap för desperata

För många av de tips som jag får finns det inga som helst vetenskapliga belägg. Inga bevis. Inga undersökningar som övertygar. Inga resultat som förändrar standard.

Det där känner vi ju igen. Är inte våra dagar fulla av tips inom alla de områden, vars enda belägg (eller vad man ska kalla dem) utgörs av enstaka anekdoter? Och kanske någon hoprafsad pseudovetenskaplig förklaring.

När man stöter på sådant beträffande exempelvis slagrutor, evighetsmaskiner, telepati eller hälsokost så är det vanligtvis lätt att hålla sig kyligt analytisk till skräpet.

När det gäller alternativmedicin så utgörs vi i stort sett av två grupper: de som inte är drabbade och de som är det. Det är två helt olika världar. Att döma ut sockerpiller, regndroppsterapi eller kristaller som påstås bota cancer kan vara hur enkelt som helst när man ser de data som läggs fram och kan konstatera att de är skrutt. Det kan också vara oerhört mycket svårare, för samma person, nämligen om man själv sitter i dödsfällan.

Vissa verkar se det som en svaghet, att jag förlitar mig mer på traditionell medicin än vad jag kanske trodde att jag skulle göra i en situation som den här. Men den insikten förklarar också allt: befinner man sig inte exakt i den här situationen, så går det inte att förutspå sin reaktion eller den taktik som man vill använda sig av för att försöka lösa problemet. Man kan tro sig vara hur övertygad som helst, men när man har döden i sin kropp är man inte lika säker. 

Jag tycker mig veta vad jag talar om.

- Kristian Gidlund, En dåresförsvarstal, 24 januari 2013

Pavlitas psykotroniska mojänger

Youtube: Telekinesis experiments of Robert Pavlita (länk, ej inbäddat)

Pavlita hävdar att han är teknolog och påverkar någon form av energi, kopplar den till och från och riktar in den liksom en teknolog skulle inrikta en energi som elektricitet. Den lilla apparaten, som inte är ansluten någonstans och som finns inuti den förseglade lådan, är en psykotronisk generator. Medan han stirrar på den, dras Pavlitas bioenergi antagligen till generatorn, som ackumulerar den och riktar in den. Tjeckerna tror att många människor skulle kunna framkalla PK-förmåga [psykokinesi, utöva fysisk kraft med tanken] på det sättet, med generatorn som fungerande mellanled.

- Sheila Ostrander & Lynn Schroeder, PSI - Psykiska upptäckter bakom järnridån (Berghs 1974), s 418

Sommaren 1968, bara några dagar innan stridsvagnarna kom rullande, upplevde Ostrander och Schroeder vad de menade var en av höjdpunkterna under deras parapsykologiska snabb-odyssé bakom järnridån. De hade hört mycket om den tjeckiske teknologen Robert Pavlita och hans märkliga apparater. Med okända metoder kunde de utföra sällsamma ting: Få hjul att rotera utan synbar påverkan, utöva något som såg ut som magnetism på omagnetiska föremål, men även helt andra trick som att döda flugor, rena vatten och få växter att växa bättre.

Hur det gick till? Tänkbara förklaringar överlämnas som övning till läsaren. Några experiment under mer kontrollerade former än hemma hos Pavlita verkar inte ha gjorts. Inte heller berättade han för någon hur han gjorde. Robert Pavlita avled 1991.

Vad är "psykotronik"? Begreppet myntades 1967, vilket måtte ha varit ungefär när filmen ovan gjordes, av den tjeckiske forskaren Zdenek Rejdák (som skymtar i filmen). En viktig poäng var att man med det nya ordet avlägsnade sig från den parapsykologi som uppfattades som ockult eller liknande, forskande i människans själ, kanske i livet efter detta; allt problematiska företeelser i den materialistiska dialektiken. Dessutom har man i den alternativa branschen alltid haft en förkärlek för nya spännande termer. I väst verkar begreppet psykotronik ha använts som en sorts synonym för parapsykologi på 1970- och 80-talet. Framåt 1990-talet fick det en oväntad återkomst när det började användas av så kallade targeted individuals, paranoida personer som insisterar på att de verkligen är förföljda. Det inbegriper, menar de, "psykotroniska" grejor, vilket i stort sett verkar vara magi som teknologi.

Denne herre förtjänar också att presenteras: Karel Drbal, mannen som tog patent på en modell av Cheops-pyramiden med föregivet förunderliga förmågor.

Vindkraftssjukan

Elallargi känner ni väl till. Jag har skrivit om det flera gånger, som i Elstrålning och andra folksjukor, Den inbillade sjuke, Vargallergi och elallergi och säkert några bloggposter till.

Men har ni hört talas om detta: Vindkraftssjuka. Eller vindkraftssyndromet, Wind turbine syndrome på engelska. Förkortat till WTS i sammanhang där man tycker att förkortning behövs.

Diagnosen uppfanns 2009 av Nina Pierpoint. Hennes bok Wind Turbine Syndrome - A report on a natural experiment är den främsta och, vad det verkar, ännu enda källan. Där kartlägger hon folk som säger sig ha blivit sjuka, riktigt dåliga, av att bo i närheten av vindkraftverk. Orsaken är ljud från kraftverken; inte hörbart utan ohörbart, med låg frekvens och låg amplitud. Data utgörs av intervjuer med en handfull inte särdeles väl utvalda personer.

Som vanligt i den här branschen konsterar hon och hennes (ännu?) relativt få anhängare att motbelägg och, vad som kanske är värst av allt, tystnad (sådana här idéer frodas ofta i motvind men dör i stiltje) beror på att det hela är en stor konspiration: vindkraftbolagen, "Big Wind", gör folk sjuka med flit.

På hemsidan www.windturbinesyndrome.com samlas allt negativt som hittas eller påhittas kan om vindkraft: döda fåglar, lokalt motstånd var som helst i världen, folk från Big Wind (de använder verkligen termen) som får skit i vilket sammanhang som helst, och så vidare. Exakt vad man menar att den stora konspirationen ytterst går ut på har jag hittills bara hittat vaga indikationer på.

Hur är det i Sverige då? Här har idén ännu inte slagit rot. Om den någonsin kommer att göra det är omöjligt att avgöra. De som är engagerade i vindkraftshatarföreningen Svenskt Landsskapsskydd (FSL) borde vara intresserade.

RationalWiki: Wind Turbine Syndrome


Till slut: Den här sortens "inbillningssjukor" kan men behöver förvisso inte vara inbillning, på så sätt att symptomen kan vara högst verkliga. Besvären är där. Vad som inte stämmer är orsaken; besvären beror inte på det du tror.

Detta kan man, synes det, kunna förklara för de troende hur många gånger som helst utan att det någonsin fäster.


För övrigt visar bilden vindkraftverk på Horns rev på danska västkusten. Molnen är vanligt vatten som kondenserats i luftvirvlarna.

Lördagsfråga 278: Ryska posten

1. Handtag är ett begrepp inom topologin.
2. Hug eller Hugo IV av Empuria, ett rike som länge låg i vad som idag är nordöstra Spanien.
3. "She may be a bag of trouble", affisch mot könssjukdomar som syfilis och gonorré, eller clap.
4. Herrarna Kiss ger blod som blandas med den röda färgen i Marvels seriealbum om dem. Genialisk PR och givetvis helt riskfritt.

Vad får vi då? Handtag, famntag, klapp eller kyss, såklart. Post office heter det i engelskspråkiga sammanhang. Dess äldre historia -- varför just rysk? varför post till att börja med? -- har jag inte forskat i.

Jul kommer inte från hjul

Kan vi slå fast detta en gång för alla? Orden jul och hjul är inte släkt. Alls.

Men idén är tydligen så enkel, "rak" och tilltalande att den inte lär försvinna utan vidare. Att den trots sin grundlöshet överlevt 300 år säger en del.

Den tidigare ofta (jfr t. ex. hos COLUMBUS BiblW H 1 b 1674 [Samuel Columbus, Bibliske Werld]) antagna samhörigheten med HJUL är av formella skäl omöjlig

- SAOB: JUL

Vad har då orden för faktiska etymologier, så vitt man vet?

Jul är ett gammalt ord. Det är talande att det finska språket, där åldriga glosor tar betydligt större plats än i exempelvis svenskan, har två besläktade ord som det verkar ha lånat från indoeuropeiska språk för bra länge sedan: såväl joulu, "jul", som juhla, "fest". Den germanska "julen" var en månad eller mer, som torde ha kännetecknades av festande (det fanns ändå inte så mycket att göra på vintern). Men i likhet med så många andra ord får vi konstatera att vi faktiskt inte vet, och förmodligen aldrig kommer att få veta, vad "jul" ursprungligen betydde.

Då är vi på något fastare mark när det konstateras att det franska ordet joli, "vacker", och engelska jolly, "glad", båda kommer från jul-ordet.

Etymonline: Yule

Hjul är ett helt annat ord; man behöver inte följa dess etymologi särskilt långt tillbaka för att hitta helt andra anor än det "jul" som de senaste seklerna råkar låta som. Bara en sådan sak som att det är betydligt närmare släkt med engelska wheel eller det relativt moderna lånet cykel.

Old English hweol, hweogol, from Proto-Germanic *khwekhwlan, *khwegwlan (cf. Old Norse hvel, Old Swedish hiughl, Old Frisian hwel, Middle Dutch weel), from PIE *k(w)e-k(w)lo- "wheel, circle" (cf. Old Church Slavonic kolo "wheel"), a reduplicated form from root *k(w)el- "to go round" (see cycle (n.)).

- Etymonline: Wheel

Asterisk * framför ett ord indikerar att det är rekonstruerat, vilket innebär att man inte hittat det nedskrivet eller så utan på goda grunder räknat ut att ordet borde ha tett sig på det sättet i det språket vid den tiden.

Lördagsfråga 278

Nytt från Apple 1978

Apple-II kommer från Apple Computer Inc. och pappa till systemet är Stephen Wozniak.

Systemet är uppbyggt på ett moderkort där det finns plats för 48 kbyte RAM, 12 kbyte ROM och 8 stycken bottenkontakter (s k slots) för valfria interfacekort. Kraftaggregatet är typ switchat. Det finns en inbyggd högtalare, vilket gör att man kan komponera musik och datorn spelar upp din trudelutt. Musik kan även integreras i ett vanligt program, t ex under spelet Star Wars (stjärnornas krig) hör man hur skeppet blir nedskjutet. Som standard medföljer två s k spelkontroller som används vid spel och grafisk konstruktion. Fyra stycken kan anslutas.

Apple-II använder mikroprocessorn 6502. Som standard levereras systemet med 2 kbyte ROM. Kassettinterfacet jobbar med 1500 baud. Videoutgången (PAL 625) ger 24 linjer á 40 karaktärer (5 x 7 matris). Vill man använda färg för grafisk presentation, kan man få 15 färger med en upplösning av 40 (hor.) x 48 (vert.). Skall man köra med färg bör man ha minst 16 k RAM.

Rikligt med tillbehör finns att köpa, såsom färgkort, UHF modulator, kommunikationskort för RS232C-snitt, minifloppy etc.

- Mikrodatorn 1-1978

Är detta första gången en Apple-produkt nämns i svensk press?

Tidningen Mikrodatorn var den första svenska tidningen om persondatorer (den hade undertiteln Smådatortidningen). Målgruppen var tämligen tekniskt lagd, det är typiskt att den Steve som nämns här är Wozniak och inte Jobs. Titeln skulle leva kvar länge, och själva tidningen finns tydligen fortfarande, på sätt och vis: Idag heter den PC för Alla Extreme och finns enbart på adressen extreme.idg.se.

Apple II var, som namnet indikerar, Steve:arnas andra dator. Den blev en dundersuccé som användes hur länge som helst, sålde i miljoner och gav företaget möjlighet att lite längre fram skapa historia.


Faktoider: Apple ][; Sad Mac
Mikrodatorn och en massa andra gamla datatidningar finns utlagda hos Stonans scanningsprojekt

Paraplymordet preskriberas

I september 1978 dödades Georgi Markov, en journalist som flytt från Bulgarien och bosatt sig i London. Mordet fick särskild uppmärksamhet för det sätt som det genomfördes på: En man på gatan hade smugit sig fram med ett luftgevär kamouflerat till paraply, och skjutit in en förgiftad kula i Markovs ben.

I dagarna är det prick 35 år sedan. Tydligen har bulgarisk lag en preskriptionstid för mord på just 35 år, varför utredningen nu läggs ner.

Den faktoida kopplingen? Att det allmänna medvetandet omformat det sinnrika vapnet till ett "förgiftat paraply". Om man nu tänker sig en förgiftad spets, eller något annat klumpigt. Och när fallet nu åter blir omskrivet, återkommer givetvis faktoiden.



Jag har tidigare skrivit om mordet och vapnet på Det förgiftade paraplyet.

Victor Jaras händer eller fingrar

Äldre (?) bild på Estadio Chile, idag Estadio Víctor Jara

(Note: Many stories indicate that Victor Jara’s hands were cut off, but Joan Jara’s book about Victor indicates that when she saw him after his death, his hands were broken, so that is the version being used in this essay) ...

Víctor Jara var teaterdirektör, singer/songwriter och politisk aktivist i Chile. Strax efter statskuppen den 11 september 1973 greps han och fördes till inomhusarenan Estadio Chile, Chile-stadion. Kuppmakarna använde flera sådana rymliga men någorlunda lättövervakade platser för att förvara, förhöra, tortera och avrätta folk.

... so that he couldn’t play his guitar, and then taunted him to try and sing and play his songs. Even under these horrible tortures, Victor Jara magnificently sang a portion of the song of the Popular Unity party [Venceremos, "vi ska vinna"]. After this, he received many brutal blows, and finally was brutally killed with a machine gun and carried to a mass grave.

- 30th Anniversary of the execution of Victor Jara, revolutionarydemocracy.org *

Jara blev, näst president Allende, statskuppens mest kända offer, och det överlägset mest ombesjungna. Och som så ofta blir det som fastnar i människors medvetande också omformat (ibland är minnet inte så mycket stilla skafferi som sjudande soppa). Man kan tycka att hans död som den beskrivs var nog så otäck och heroisk. Men folkfantasin ville ha lite till. Efter att ha traderats några gånger, tänker jag mig, blev de krossade händerna avhuggna, eller om det var fingrarna som höggs av. En sorts konsekvent brutalitet, en "poetisk orättvisa". Eller en onödig blemma till myt på en i övrigt helt sann episod.

En relaterad faktoid gäller platsen. Víctor Jara fördes till Estadio Chile, "Chile-stadion". Den finns än idag, nu med namnet Estadio Víctor Jara. Det är en inomhusarena som är betydligt mindre än nationalarenan Estadio Nacional de Chile (den har numer namn efter en berömd sportjournalist). Att landets största stadion också användes som improviserat häkte under statskuppen har bidragit till förväxlingen. Det är idag betydligt svårare att hitta kupp-relaterade bilder från den mindre arenan än den större, och förmodligen har en och annan besökare stått på den senare och begrundat Jaras öde.


* Politiska källor tenderar att vara tendentiösa; per definition, praktiskt taget. I just detta fall, rörande den detaljuppgift jag var intresserad av just här, finner jag sidan pålitlig.

Venstrepartier till höger

"Nyttig arbeide" på norska.

Hur kommer det sig att Norge och Danmark har varsitt parti Venstre som inte är vänsterpartier? Kort och enkelt svar: När de bildades och fick sina namn i slutet av 1800-talet så var de till vänster i dåtidens politik.

Wikipedia (da.): Venstre
Wikipedia (no./bokmål): Venstre
Wikipedia (no./nynorsk): Venstre

Lördagsfråga 277: Cover-ring

1. Johnny Cash: Personal Jesus (omslag på singeln) 
2. Depeche Mode: So Cruel (omslag på singeln)
3. U2: All along the watchtower (rättvänt omslag på albumet Rattle and Hum)
4. Bob Dylan: I still miss someone (framförd i den sällsynta dokumentären Eat the Documentary)

Det är alltså Johnny Cash som framför en låt av Depeche, Depeche som framför en låt av U2, U2 som framför en låt av Bob Dylan, och till sist Bob Dylan som framför en låt av och tillsammans med Johnny Cash. En så kallad cover-kedja som dessutom bildar en ring. Det lyckades David sätta, även om han kom fram till en något annorlunda kedja.

Tokmässa 2013

Mittemot fanns det en cirkus till

- Har ni dolda mikrofoner på er?

Vi var tre från VoF Göteborg som besökte Livsstilsmässan. Efter kanske en kvart hade vi hunnit frottera oss med kolloidalt guld, kristaller, John of God, pH-balansering, aurafotografering och bioresonans. Då kom arrangören, Sanya Ray, fram och bad oss komma med ut. Efter att först ha frågat om mikrofoner (nej, vi hade inget sådant på oss) så sade hon att utställare klagat på oss och vår stil. Vi sade som det var: Vi är nyfikna på den här sortens frågor, och när det dyker upp ett tillfälle som detta, med 80-talet utställare (varav nästan alla i "branschen") på en offentlig mässa, då löser vi biljetter och pratar med utställarna om deras produkter. Inte på ett buffligt sätt utan enkla frågor och funderingar, rakt upp och ner. Så småningom fick vi klartecken att gå in igen.

Det ska direkt påpekas att de utställare som kan ha varit missnöjda med oss torde ha varit i kraftig minoritet, ifall de inte spelade mycket bra. De allra flesta vi pratade med verkade inte ha något emot att prata med en person som öppet deklarerade "Jag är skeptisk" på tröjan. Flera samtal inleddes av utställare, ofta när de glatt kommenterade våra VoF-tröjor. Men det fanns några som verkade ovana vid och besvärade av respons som inte var oreserverat positiv. Kanske de hört på exempelvis Skeptikerpodden när de besökte Harmoniexpo?

Här följer några korta smakprov ur det förvånansvärt stora utbud som man fått plats med på den relativt begränsade yta som Exercishuset vid Heden utgör.

Aurafotografering erbjöds för 200:-. Kameran är den runda svarta grejen, men den levererade bara den synliga komponenten. Auran registrerades av lådan med de många knapparna. Man tittade in i den förra och placerade sin hand på den senare, varpå bild och aura-signaler sattes ihop i datorn till en färdig bild. Vi nappade inte på erbjudandet.

Eftersom vi inte fick se våra auror så kände vi heller inget behov av att laga dem med några av de "aroma sprayer" som fanns till försäljning. Om vi nu behövde Tantric Bliss som "jobbar på energikroppen", Free Space som är "bra att spraya på platser där det är tunga energier och negativitet", The 9 Star Council som helt enkelt är "5 D[imensionell]", Chamuel som "drar till sig en partner" eller den ultimata Hilarion som ger tillgång till Akasha-arkiven (!?!).

Minns ni pH-balanseringen? TV 4 Nyhetsmorgon och "Slipp krämpor med en basisk kropp"? En av utställarna sålde vad som i princip var trädgårdskalk, 165:- för ungefär lika många gram. Biverkningar listades ej (se jämförbart preparat i FASS).

Nya undersökningar har visat att man vid ett dagligt intag [av kolloidalt guld] kan räkna med en ökning av den mätbara intelligensen (IQ) med (ända upp till) tjugo procent.

Kolloidalt silver har definitivt antibiotiska effekter, vilket inte behöver vara så bra som det låter. Vilka effekter kolloidalt guld har vet jag inte. Den citerade förunderliga uppgiften i försäljarens pamflett kunde han inte precisera mer än att det var "en amerikansk undersökning". Guldet på flaska tog han 300:-/litern för.

Jin Shin Jyutsu är en form av akupressur, men med ännu lättare beröringar (den är inte invasiv, fick vi veta). Behandlingen inleds med en pulsdiagnos; patientens puls avgör vilken behandling som ska sättas in. Men inte sån där gammeldags blodpuls, utan en energipuls som man mäter några centimeter från det vanliga stället på handleden... Jin Shin Jyutsu är 10 000 år gammal, fick vi också veta.

Madame Lenormand nämndes på ett ställe. Henne kände jag inte till förut, men hon är en historisk person. Att hon skulle varit Napoleons "personliga spågumma" tror jag, av någon anledning, inte ett ögonblick på. Jag tvivlar till och med på att hon spådde honom en enda gång, eller särskilt många andra av de berömdheter som nämns i sammanhanget. Men kanske hon skapade den kortlek för spådomar på 36 kort som tillskrivs henne, "som är mycket enklare att tyda än tarotkort".

Om Leonard Stephán vet jag inte mycket mer än att han hade den mest stilenliga montern på mässan. Kanske var han den allra mest mångsidige också, om än i hård konkurrens; i hans undervisning och föredrag väver han samman ämnen som "psykologi och kommunikation, kulturkunskap, drama, antropologi, religion, näringslära, ekologi, naturvetenskap och auriculoterapi/öronakupunktur mm." Av alla utställarna tror jag att han blir den förste att kunna skaffa en Rolls-Royce, eller ett dussin.

Den utställare som gav modernast intryck var Quantum Qi Energy Europe. De sålde armband med kvantteknik. De är så bra att till och med Beckham åtminstone haft något liknande (se bloggposten Görbillig Power Balance).

Hologrammen var självhäftande små klisterlappar på ark. De kunde man köpa separat för att sätta på sin mobil eller vad som nu passade. Jag tog med dem på bild för att försöka återge hur otroligt smäckigt det hela tedde sig.

Skalär frekvensenergi strålar inte som Hz, magnetiska eller radioaktiva vågor, utan expanderar utåt i dynamiska energifält, longitudinella vågor, & genererar energi till andra objekt utan att förlora sin egen energi.

Det fanns även hologram-taggar för din hund eller katt (skymtar i bakgrunden), med "naturliga & livsförbättrande frekvenser" som "skyddar mot vissa elaka bakterier, parasiter, virus & skadliga el- & elektromagnetiska fält".

En svensk healer hade en legitimation utställd av SNU, Spiritualist' National Union i Storbritannien. En patient på ett brittiskt sjukhus kan be att få healing. Då ringer man in en legitimerad healer som kommer dit, gör sin grej och får betalt. -- Detta var vad som sades oss.

Här blev stämningen lite mindre kelig. För en mycket genomarbetad framställning av vad John of God-grejen egentligen går ut på, se PKJonas: John of God akt 1 m.fl.

Han påstås i sitt transtillstånd kanalisera ett antal olika entiteter, sedan länge döda andar som i jordelivet varit läkare eller helgon. Det är dessa entiteter som ska hjälpa folk till helande vilket de gör på olika sätt.

Om detta sades intet i montern. Följande motto var deras grej: "För den som tror behövs inga ord. För den som inte tror är inga ord tillräckliga."

Givetvis fanns en bioresonans-apparat med. Två länkförslag: bloggposten Certifierat kvack, Quackwatch: BioResonance Tumor Therapy.

På denna bild samsas två underbara ting.

Det ena är TC-karafferna, med "den kraftfulla formen som skapar liv". Formen är väldigt klurig uttänkt, musik och gyllene snittet och jag vet inte vad (säkert något kvantfysiskt också). I botten finns symbolen Flower of Life som är väldigt viktig: den "tros innehålla all den livsgeometri, som vi känner till på jorden". Ni fattar. Och dessa karaffer "återskapar livskraften hos processat och försvagat vatten" genom att den löser upp de hopgyttrade vattenmolekylerna, som nämligen klumpat ihop sig i vattenledningarna. Även saft och vin kan få "förbättrad smak och biologisk vitalitet" efter tre minuter i en TC-karaff. Ja, det räcker att en tom karaff står i ett rum för att det ska fyllas med energi. Det finns även TC-sugrör, plattor och en hel kollektion med prylar.

Den blå flaskan innehåller ASEA. Det är lätt saltat vatten som undergått elektrolys -- sades oss -- en patenterad process som både oxiderar och reducerar lösningen så att helt nya molekyler bildas. Dessa "Redox"-molekyler utgör signalsubstans mellan celler i kroppen. Det är när vi börjar få slut på Redox som vi åldras. Att dricka ASEA eller spreja det på huden gör oss unga på nytt.

The only value of the product is the entertainment value that can be derived from reading the imaginative pseudoscientific explanations they have dreamed up to sell it.

- Harriet Hall, ASEA: Another Expensive Way to Buy Water, Science-Based Medicine 7 augusti 2012

Allra sist ska två särskilt intressanta grupper av utställare nämnas: De som var där eftersom de inte visste vad Livsstilsmässan har för inriktning, och de som var där trots att de visste vad Livsstilsmässan har för inriktning.

Detta utdrag ur foldern Angel of the Golden Starcode som, på svenska, redogjorde för "en ny och kraftfull process med initieringar och koder av förhöjda energier och frekvenser", utgör samtidigt en hyfsad illustration av hur det kändes att gå runt på tokmässa i tre timmar.

Om 2012 års upplaga: Tokmässa

Lördagsfråga 277

Your country needs YOU

Är en historiens mest berömda affischer en myt?

Citerar Wikipedia, läst alldeles nyss:

The image first appeared in the front cover of the hugely influential London Opinion magazine on 5 September 1914, a month that had the highest number of volunteers. In response to requests for reproductions, the magazine issued postcard-sized copies, and the Parliamentary Recruiting Committee obtained permission to use the design in poster form.

- Wikipedia: Lord Kitchener Wants You

James Taylor har forskat i bildens historia. Det äldsta belägg han hittat är från 1917. Bilden togs då emot av Imperial War Museum och katalogiserades som poster; inte på grund av hur den använts, men hur man fått för sig att den använts.

"There has been a mass, collective misrecollection. The image's influence now is absolutely out of all kilter with the reality of its initial impact. It has taken on a new kind of life. It is such a good image and saying that it was later seized upon. Some many historians and books have used it and kept repeating how influential it was, that people have come to accept it."

- 'Your Country Needs You - The myth about the First World War poster that 'never existed', The Telegraph 2 augusti 2013

Han har letat efter de vykort som skulle ha tryckts, hittills utan resultat. På foton från den tiden har han hittat myriader affischer av alla de slag, men inte just denna.

Om Taylor har rätt så är detta en av de finaste, fetaste faktoiderna på länge.


Tipstack till Håkan Järvå

Korsordflätor

Bildkorsorden kommer från Danmark. I många länder förknippas de med Sverige; Schwedenrätsel, Swedish-style grid osv.

Det första korsordet i Sverige publicerades i GT 1924. Redaktören Ferdinand Lärn (farbror till Viveca) betecknade dem med ett ord som han själv konstruerat: ordfläta.

Företeelsen blev populär och året därpå tog Svenska Dagbladet efter. Man använde då direktöversättningen korsord (crossword). Detta ord kom snart att konkurrera ut ordflätan - av vilken eller vilka anledningar det nu kan ha varit. Idag används Lärns term om vissa enkla sorters korsord.

Men i redaktör Lärns hem, där hette det ordflätor och ingenting annat. Där var k-ordet bannlyst.


Wikipedia (ty.): Kreuzworträtsel

Myten om hjärnhalvorna

Today, we know that the hemispheres work together in collaborative, complex ways, and that polarising personality types based on crude generalisations is wrong.

- Tom Bennett: Separating neuromyths from science in education, New Scientist 2 september 2013

Den här myten finns överallt: Våra hjärnor utgörs egentligen av två hjärnor, som fungerar på fundamentalt olika sätt. Den vänstra är logisk och tråkig, den högra kreativ, fantasifull och spännande. I västvärlden dominerar den vänstra, i andra kulturer den högra. Uppväckande av den latenta högerkraften är ett standardrecept på upplysning. Och så vidare... Idén är visserligen inte helt grundlös, men bra nära.

Myten om hjärnhalvorna är den främsta som avlivas i artikeln, vars enda uppenbara problem är att den är för kort. De övriga handlar om att det i princip finns fyra metoder för att lära sig saker (visual, auditory, read-write, kinaesthetic = VARK), emotionell intelligens och geschäftet med så kallade smart drugs som ska höja intelligensen.

Certifierat kvack

Stolta sponsorer av e-Lybra: Det svenska herrlaget i längdskidor från olympiska spelen i Turin 2006 (brons i stafetten)

Frekvensmedicin (resonansmedicin, energimedicin, kvantmedicin, biofeedback...) är en modern klassiker inom kvacksalveriet. Hur det är tänkt att fungera är lite svårt att förklara men det verkar vara en del av poängen. Vad patienten faktiskt ser är en dyr och till synes avancerad maskin med diagram och lampor, rattar och pinaler, som har mystiska och till synes avancerade saker för sig.

Bland alla andra begrepp som tillverkare, återförsäljare och terapeuter (de senare är ofta desamma, det är när maskinerna ingår i pyramidspel) rör sig med så återfinns detta:

Life System är en medicinskt godkänd utrustning, CE klass 2A, från TüV i Tyskland.

- Tre Duvor: Mer om frekvensmedicin

Att något är godkänt enligt CE klass II a innebär, enkelt uttryckt*, att tillverkaren intygar att produkten är säker att använda. Att man inte får högspänning i tinningarna eller så. TÜV (som stavas just så) kontrollerar just sådana saker.

Klassificeringen bygger på de risker som patienten kan utsättas för på grund av en produkts konstruktion, tillverkningssätt eller användning. Faktorer som bedöms vid klassificeringen är bland annat användningstid, om produkten är invasiv eller ej och om den avger energi till patienten.

- Vårdhandboken: Märkning [Medicintekniska produkter]

Huruvida produkten ger de medicinska effekter som utlovas är något helt annat.

Vad olympiernas samarbete beträffar är sådant tyvärr varken nytt eller förvånande. Det finns en utbredd svaghet för kvacksalvare inom sporten, jämför Yannick Tregaro, omnämnd i Snabbkurs i homeopati.

The WDS News Blog: e-Lybra System Used By Olympic Medallists, 20 december 2007


* För enkelt? Jag tror inte det. Men de som har att klarera sådana saker för allmänheten förefaller ibland att vara lika ointresserade som kvackarna av att budskapet går fram. De som skriver Vårdhandboken är ett undantag.

Lördagsfråga 276: Damaskus

1. Damast i närbild.
2. Damasker i den klassiska Carl Barks-serien Jul i Pengalösa (1952).
3. Paolo Uccellos Sankt Stefanos stenande. Detta inträffade när Paulus/Saulus "ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar", och faktum är att kyrkans framtide grundare fanns med på ett hörn: Han höll kläderna åt de som kastade stenarna. (Hur överraskad skulle man bli om den uppgiften visade sig förbättrad i efterhand?) Stefanos var f.ö. den förste kristne martyren och har blivit vår Staffan Stalledräng.
4. Damaskerat stål är stål som tillverkats som plywood. Används till knivar och, som här (i förstoring), svärd.

Mats Reimer satte tre av fyra, och känner naturligtvis till att Paulus blev handgripligt omvänd på vägen till Damaskus. Som verkligen gett namn åt de tre företeelserna, på olika vägar.

Problemet med E-nummer

Mats-Eric Nilsson och fobin för E-nummer har jag berört tidigare, främst i Döden i grytan och FUD, men även i trippelposten Äkta vara I, II och III. Om hur han "blandat konsumentupplysning om fusk och fejk i branschen med irrelevanta sidospår", eftersom det är både det ena och det andra. En del är bra, tycker jag, och annat är skräp.

För det förra har han fått hejarop i mängd. Det senare har inte alls uppmärksammats på samma sätt: Fobin för E-nummer som yttrar sig som just detta, att man vill ha dem bort bort bort, oavsett vilket ämne E-numret kodar för. (En logisk följd är innehållsförteckningar som använder tillsatsernas kemiska beteckningar istället för E-nummer. Det är lätt när man kommer på det.)

När Patrik Svensson recenserar Saltad nota (Ordfront 2013) så fokuserar han på Mats-Erics förhållande till E-numren:

För vad är egentligen problemet med det Mats-Eric Nilsson så exempelrikt beskriver i boken, det vill säga halvfabrikat fulla med E-nummer? Jo, problemet är, menar Mats-Eric Nilsson, att han blir lurad. När han äter sin Skagensallad på något mysigt café på Västkusten vill han att den ska vara gjord på riktig majonnäs slagen för hand med äggulor från en höna som helst ska sitta vid bordet bredvid. När den visar sig inte vara det känner han sig blåst.

Han skriver ingenting om E-numrens kemi eller dess eventuella hälsofaror. Ingenting om marknadsekonomiska faktorer eller arbetssituationen på krogen. Ingenting om lagstiftning eller hur livsmedelstillsynen faktiskt går till. Han drar inga slutsatser. Utöver att det var bättre på Tore Wretmans tid. Och att det är bättre i Frankrike.

- E-xorcisten, Sydsvenskan 1 september 2013

Svensson överdriver en anings aning med hönan bredvid etc men det inte mycket mer än så. Att tillsatser är o-bra, åtminstone om Mats-Eric kan känna sig lurad (snarare än om han får botulism av korvgift) var den enda slutsats som gick att dra från Den hemlige kocken, och ämnet verkar inte ha utvecklats sedan 2007.