Medellösa barns dag?

Just i dag är det Värnlösa barns dag, den dag som fram till 2001 hette Menlösa barns dag. Namnbytet berodde på att ordet ”menlös” förlorat sin ursprungliga betydelse. Att vara ”menlös” betyder nämligen inte att vara trist och töntig. Ett menlöst barn är ett oskyldigt barn. Eller ett ”värnlöst” barn, som vi numera döpt den 28 december till.

- Karin Thunberg, "Det bor värnlösa barn inte bara i Oskarshamn", SvD 28 december 2002

(Not: Det var alltså den 28 december 2001 som Värnlösa barns dag fick sin premiär. Andra datum har cirkulerat men så här ligger det till.)

För flera år sedan (ser jag nu) lade jag ut en kortkort text om ”menlös”, hur det tolkas och har tolkats. Det går tillbaka till Jesu födelse. När Herodes via de österländska stjärntydarna – mer kända under den oriktiga beteckningen de tre vise männen – fått nys om ”judarnas nyfödde kung” låter han ”döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder” (Matt 2:16). Han missar dock Jesus eftersom familjen efter ett gudomligt tips begett sig till Egypten (åtminstone enligt Matteus; Lukas nämner inget om den tillfälliga emigrationen). Det är till minne av de mördade barnen som dagen instiftats: Menlösa barns dag, med ”menlös” i den äldre betydelsen oskyldig, ofördärvad.

En betydelse jag inte tog upp i bloggposten 2007 var ”medellös”. Men även om den inte har med etymologi att göra, och kanske lanserats med glimten i ögat (vilket det skulle ha gemensam med en hel del så kallade folketymologier) så verkar den ha förekommit, på sitt sätt:

jag fick lära mig i skolan på 50 talet att det heter medellösa barns dag och att den dagen skulle man ge fattiga barn överskottet från julen.

- Frank Smith kommenterar Mattias Axelsson: Varför bytte menlösa barns dag namn till värnlösa barns dag? Högtider och traditioner 26 december 2013

Även om det egentligen aldrig hetat ”medellösa barns dag” så är det ingen dålig uppmaning till välgörenhet. Men jag har ännu inte hittat några andra belägg för en sådan dag.

Lördagsfråga 736: Jul

1. Julen 1717 drabbades nordsjökuster från Holland till Danmark av en kraftig storm. I kombination med högvatten gav det omfattande, katastrofala översvämningar som även i svenska sammanhang kallas Weihnachtsflut, ”julfloden”. Över 10 000 dog.
2. Julfreden 1914: Soldater som nyss skjutit på varann slöt en tillfällig och högst irreguljär vapenvila. Man passade på att ta hand om stupade och utväxla fångar, men det är främst de mer avspända, civila om man så vill, sysselsättningarna som fastnat i minnet: soldater som gick runt och småpratade, sjöng julsånger, bjöd varandra på souvenirer, mat, dryck och rökverk … Och spelade fotboll. En del har tvivlat på den sistnämnda detaljen, jag gör det inte.
3. Julen 1972 ville man inte vara i Hanoi. Då pågick Operation Linebacker II, USA:s största bombangrepp sedan andra världskriget. Beskrivningar tenderar förklarligt nog att fokusera på de som var på marken, men det hela var ingalunda riskfritt för de som satt i planen. Ett antal B-52:or sköts ner – 16 enligt USA, 34 enligt Vietnam. En odiskutabel nedskjutning landade tredjedag jul i en liten damm i centrala Hanoi som heter Huu Tiep. Där ligger den fortfarande, androm till varnagel kantänka.
4. Julön i Indiska oceanen fick sitt namn sedan en brittisk ostindiefarare seglade förbi juldagen 1643. Här finns ett läger för folk som söker asyl till Australien. Visserligen är avståndet till det australiensiska fastlandet större än mellan Smygehuk och Rom, men icke desto mindre räknas den till det landets territorium. Hit söker sig flyktingar från Sri Lanka, Afghanistan och mellanöstern, ofta i anordningar som i brist på bättre ord kallas för fartyg. Ibland går det som det går. Som i december 2010, då 42 flyktingar dog alldeles intill kusten.

Den knäckte Tricky.

Varför juldagen är 25 december – utan Mithras

Att Jesus skulle ha fötts den 25 december är det väl inte många som tror. Åtminstone inte många man behöver bry sig om. Men varför har juldagen förlagts till den 25 december?

Detta är en klassisk fråga, och har en klassisk förklaring. Förklaringen finns med mest överallt där myter, fel och missuppfattningar tas upp. Det var en av de första frågorna jag tog upp när jag började med faktoider för snart 20 år sedan, och den togs givetvis med i min första bok. Här är förresten vad jag skrev där. Vi skulle kunna kalla detta för den romerska förklaringen:

Som nämns ovan, med anledning av Mithras-kulten [när jag tar upp den obibliska grotta som blev populär i avbildningar av frälsarfödseln], så kan datumet för Jesu födelse härledas till högtiden Sol Invictus, ”den obesegrade solen”, som hölls på midvinterdagen, vilket på 200-talet e.Kr. alltså var den 25 december.

- Peter Olausson, Faktoider (2008), s 164

Jag har nu fått anledning att ifrågasätta detta. Här är kontentan av vad vi skulle kunna kalla den judiska förklaringen av julens datering:

Within Judaism there was a tradition that prophets died on the same date on which they were conceived.  Jesus was thought to have died on 14 Nisan according to the Jewish calendar. That’s March 25, which is celebrated in various Christian liturgical calendars as the Feast of the Annunciation [bebådelsen] to this day – the feast of the conception of Jesus. March 25 was also thought to be the date of the Creation of the World. So if, according to this theological calculation, Jesus was conceived on March 25, when was he born? The obvious answer is nine months later: on December 25.

- Tim O'Neill: The Great Myths 2: Christmas, Mithras and Paganism, bloggen History for Atheists 24 december 2016

Ett kort citat kan inte göra utredningen rättvisa. O'Neill tar upp en rad källor och slarvar sig inte igenom dem. Juldagens datum är bara en av många frågor rörande Jesus/Mithras (obs! ej Mithra eller Mitra!) han tar upp. Konklusionen ovan är bara ett faktoid-knäckande av flera. Som att Sol Invictus rör en annan gudomlighet än Mithras, som visserligen var förknippad med solen men en annan gudomlighet icke desto mindre. Liksom att beläggen för ”den obesegrade solens” firande den 25 december är minst sagt klena; eller, varför pluralis? Här är det enda belägget för Sol Invictus 25/12:

… One slightly ambiguous entry in the so-called “Calendar of Philocalus”, which was an almanac and list of significant dates and events dated to 354 AD [inte 274, som ibland påstås]. For December 25 the calendrical part of this document has the entry “N.INVICTI.CM.XXX.” which is generally transcribed as “N = Natalis (“birthday/nativity”) INVICTI = “Of the unconquered one” CM = circenses missus (“games ordered”). XXX = 30″ or “Thirty games were ordered for the birthday of the unconquered one”.

Det romerska Saturnalie-festandet nämns ofta i sammanhanget. Det pågick flera dagar i slutet av december, och avslutades … Ja, när? En del källor menar att det tog slut den 25 december, och att finalen övergick till att bli vårt julfirande. Här är O'Neills sammanfattning:

But while Saturnalia clearly influenced the way Christmas was celebrated, it had nothing to do with the date of Christmas. Saturnalia began on December 17 and ran till December 23.  So it ended before December 25.

- Ibid.

Jag kan inte låta bli att återge ett av O'Neills avfärdanden av tvärsäkra ”nyateister” som ersätter frånvaron av gudstro med frånvaro av källkritik och intilläsande:

What is clear, however, is that there is absolutely no evidence linking December 25 to Mithras. Given that the claims about a “virgin birth” for that god are garbled nonsense and the stuff about shepherds and caves are total garbage, the fact that these things keep getting repeated uncritically by New Atheists is more evidence that people who are supposed to be “rationalists” simply don’t check their facts when it comes to history.

- Ibid.

Jag vet inte om allt O'Neill skriver stämmer. Men det verkar högintressant. Inte minst eftersom jag, för vilken gång i ordningen, inser att saker jag trott på länge och väl nog inte stämmer. Vilket sannerligen har hänt förr, men det är skillnad på saker man har för sig av slentrian, och saker man tycker sig ha grävt reda på sanningen om.

En annan av hans bloggposter, med mer att läsa och inspireras av, inte minst länkar till likasinnade: Tim O'Neill: Pagan Christmas, bloggen History for Atheists 23 december 2020

Tipstack till @AG_Florian

Lussetågets ”tre” ”vise” män, Judas och Staffan

- Elsa Beskow – så klart

När JEsus war född i BethLehem, i Judiska landet, i Konung Herodis tid; si, tå kommo wise män af österlanden til Jerusalem, och sade: Hwar är then nyfödde Juda Konungen? ty wi hafwe sett hans stjerna i österlanden, och äre komne at tilbedja honom.

[…]

Tå kallade Herodes lönligen the wisa männerne til sig, och besporde granneligen af them hwad tid stjernan syntes; Och sände them så til BethLehem, och sade: Farer tit, och bespörjer granneligen efter barnet; och när I thet finnen, så säger mig thet igen, at jag kan ock komma och tilbedja honom.

 När the hade hört Konungen, foro the åstad; och si, stjernan, som the sett hade i österlanden, gick för them, så länge hon kom och blef ståndande öfwer ther barnet war. När the sågo stjernan, wordo the ganska glade; Och gingo in i huset, och funno barnet, med Maria thes moder, och föllo ned, och tilbådo honom, och upläto sina håfwor, och skänkte honom guld, rökelse och myrrham.

- Matteus evangelium, 1–2, 7–11 (Karl XII, 1828)

Varifrån kommer stjärngossarna? Här är svaret: De är ”de tre vise männen”, vars antal visserligen aldrig anges. Att de blivit tre torde hänga ihop med presenterna; på bild blir det praktiskt om man har en gubbe per gåva. (Det kan även nämnas att i det mest kända och upplästa ”julevangeliet”, Lukas andra kapitel, står inte ett ord om dem, ej heller om Herodes, barnamord eller flykt till Egypten.) Vad betyder då "vise"? I flera andra språkområden, inte minst engelska, har de ofta blivit omtolkade till ”heliga konungar” vilket definitivt är obibliskt (och även i den engelska standardbibeln King James Version kallas de wise men). I evangeliets grekiska originaltext står μάγοι magoi magier, som därtill kommer ἀπὸ ἀνατολῶν apo anatolon från öster.

Vad var då magier? Eller mager, som de också kallas?

ursprungligen medlem av en medisk prästkast, efter den zoroastriska lärans seger i västra Iran namn på zoroastriska präster

- NE: magier

Så mycket för ”heliga konungar” … I Strong's concordance, ett lexikon över alla ord i Bibeln, ges ordet magier (som blivit mage på engelska) tre betydelser:

A. the name given by the Babylonians (Chaldeans), Medes, Persians, and others, to the wise men, teachers, priests, physicians, astrologers, seers, interpreters of dreams, augers, soothsayers, sorcerers etc.

B. the oriental wise men (astrologers) who, having discovered by the rising of a remarkable star that the Messiah had just been born, came to Jerusalem to worship him

C. false prophet and sorcerer

- Strong's: G3097

… Vilket i Bibel 2000 kondenserats till "österländska stjärntydare". 

Vad gäller stjärnstrutarna så tillskriver traditionen magierna toppiga hattar. Jag vet inte hur gammal den traditionen är, eller vilken koppling den har till gamla Babylon.

 - Två magier från det akemenidiska riket, 300-talet f.Kr.

Åtminstone dessa huvudbonader är åtminstone påfallande höga – alltid något.

Standardkällornas standardkälla Nationalencyklopedin tar upp "de tre heliga konungarna", liksom andra intressanta detaljer:

Julspelen handlade om de tre heliga konungarnas besök hos Jesusbarnet. De infördes från Tyskland, sannolikt i början av 1600-talet, och utfördes ursprungligen av skolorna i organiserad form och fortsatte in på 1800-talet. När djäknarna [gymnasist, faktiskt samma ord som diakon] inte längre fick lov att tigga på detta sätt övertogs spelen ofta av bygdens egna ungdomar. En av de agerande bar en transparent stjärna med ett ljus inuti. Tre av de andra var utklädda till kungar, ytterligare en till ”Judas med pungen”, som samlade in gåvorna.

- NE: stjärngossar

- Litografi av C. A. Dahlström ur Svenska folket genom tiderna (1938–1940)

Stjärntydare som upphöjts till heliga konungar må vara obibliskt, men de slipper åtminstone strutarna. En ovanligt rejäl Bethlehemsstjärna har de också fått. Jag vet inte vem som håller i den. Den främre figuren avslöjas dock av sin påse. Inte en tomte – snarare tvärtom – utan ”Judas med pungen”.

- Nordiska Museet: Stjärngossar och Judas med pungen på Skansen i Stockholm 1896. Foto: Frans G Klemming/ Nordiska museet.

När såg man sist Judas i ett lussetåg? En snabb sökning anger att han förekommit på femtiotalet (Femtiotalets luciatåg, bloggen Enskedebilder 24 maj 2022); säkert finns senare exempel, men efter kriget var traditionen avgjort på utdöende. Men så länge det varade kunde skolgossar (utan sångröst, de blev stjärngossar) utses till lussetågets Judas. De blev svärtade i ansiktet och fick utöver säcken/penningpungen bära mörk rock och hatt. Pungen var för att förvara de gåvor som de uppvaktade förväntades komma med. I bilden ovan ser man ett ännu läskigare exemplar. Han måtte haft kapacitet att skrämma särskilt den yngre publiken rejält.

Ibland kombinerades Judas med en skandinavisk julfigur som är betydligt äldre än tomten:

Judas med pungen hafva de i följe klädd till julbock, och fastän han är luden och svart med en lång näbb i sitt stygga skråpuksansikte, får han många slantar i sin pung …

- Gefleposten rapporterar från Skansen, 24 december 1903

Vad gåvorna beträffar är ju slantar är alltid uppskattat. Men detta trick-or-treat:ande kunde också innebära andra gåvor, varav i synnerhet en torde vara ännu angenämare en kylig decembermorgon:

Härefter sjöngo de [stjärngossarne] om hur de vise männen framkommo till Jesu födelse och framburo sina offer. Sedan efter detta Judas med pungen framträdt och å de öfrigas vägnar begärt bröd, bränvin och mat, samt ljus till stjernan och fått det, sjöngs som afsked:

Hafven tack, hafven tack för Er redelige skänk,
Er skänk skall varda af Gudi betänkt.
Si så hafven i nu en lyckelig god jul!
God natt, god natt.

- Om ”forna dagars julseder […] som nu äro bortlagda” i SvD 28 december 1891

Vad sexuddiga stjärnor beträffar så kan det nämnas att Davidsstjärnan inte började användas som judisk symbol förrän på 1800-talet. Jag vet inte hur stark associationen var för de uppträdande på bilderna eller deras publik. Kanske var det så enkelt som att en sexuddig stjärna är enklare att göra än en femuddig (som ju inte precis saknar symbolik den heller).

För ett komplett julspel behövdes även en Herodes. Han försvann för länge sedan.

- Sankt Stefanos, av Carlo Crivelli (1476) samt okänd mästare i Överselö kyrka utanför Strängnäs (ca 1400)

En till: Stefanos var den förste (om man inte räknar JK själv) kristne martyren, alltså någon som dödats för sin tros skull. Stenarna i bilden är ett så kallat attribut, en detalj som gör honom lättare att skilja från andra helgon; de representerar de stenar som dödade honom. Palmen symboliserar här martyrskapet. Att återge honom som en ung, skägglös man med tonsur är en tradition av ett slag som förekommer om många bibliska figurer. Någon gång har man bestämt sig för att avporträttera den ene eller andre som ung eller gammal, med en viss färg på hår, hud eller kläder, eller vad det nu kan vara. Sådana detaljer saknar ofta stöd i vilken källa som helst, ingen har heller påstått något annat, men de gör det lite lättare att känna igen dem i bilderna.

Det finns en enda historisk källa om Stefanos och det är denna:

Men fylld av helig ande riktade [Stefanos] blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: »Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.« Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: »Herre Jesus, ta emot min ande.« Han föll på knä och ropade högt: »Herre, ställ dem inte till  svars för denna synd.« Med de orden dog han. Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades.

- Apg 7:55–8:1

Inte en bokstav om honom har nått oss via någon annan väg än Apostlagärningarna. En sådan obiblisk tradition berättar att han jobbade för Herodes som stallknekt, eller stalledräng; japp, det är den Staffan. En fascinerande förklaringar av kopplingen till hästar menar att det är en efterhandskonstruktion för att ”kristianisera” hästkult. Sådan förekom verkligen hos de asatroende, och var ett hedniskt bruk som missionärerna höll efter. Jag har ingen koll på hur ”tung” hypotesen är.

Däremot vet jag att Staffans dag är annandag jul. Det var då, snarare än vid Lucia, man sjöng Staffansvisan, liksom arrangerade Staffansritter och allt vad det var.

Vad Apostlagärningarnas Saul beträffar var han en (ö)känd jägare av kristna, ”som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar” när Stefanos avrättades. Han skulle så småningom omvändas och bli långt mer känd under sitt grekiska namn Paulus (och det hade inte med omvändelsen att göra).

A Must for Christmas

Julen går inte ut på julklappar, familjen, mat eller Jesus; den går ut på att se Coca-Cola få spö i kampen mot julmust. – Som någon sade.

Men en gång – eller två? – har Coca-Cola försökt att kränga julmust.

Bjäre lanseras med en tv-kampanj i Tv3 och Kanal5 som inleds den här veckan. Med hjälp av den hoppas Coca-Cola ta en större del av marknaden än de 15 procent som de tog i testbutikerna förra året.

- Jättar [CC + Carlsbergs Apotekarnes] slåss om mustälskare, SvD 28 november 2005

Bjäre, som i Bjärehalvön, låter genuint, helsvenskt och bra. Det var därtill ett varumärke man hade liggandes. Bjäre Industrier i Kristianstad levererade länge mängder av sylt, marmelader, saft och liknande. En av deras produkter är förresten välkänd än idag.

- Annons från 1964

Varumärket Mer köptes 1997 av Coca-Cola; jag antar att varumärket Bjäre hängde med. Så man behövde inte sitta och klura ut något passande namn.

Däremot skulle man kanske ha suttit och klurat på själva produkten lite längre. För det var inte bara recensionen nedan som sågade den nya musten (som likt praktiskt taget alla andra märken, och likt precis alla andra märken som tillverkas i större volymer, grundade sin julmust på extrakt från firma Roberts i Örebro):

Tänk dig att någon har spätt ut en fin julmust med vatten och etanol så får du dig en ganska exakt bild av denna julmusts smak

- Läskeblask.se: Bjäre Julmust (2011)

Efter några år lades Bjäre julmust ner. Coca-Colas analys av sin marknadsföring verkar splittrad. Var det en kraftfull lansering eller inte?

- Det finns många aktörer och Coca-Cola kom sent in på mustmarknaden. Då går det inte att som vi gjorde, bara ställa ut en ny must i hyllorna. Vi lyckades inte sticka ut tillräckligt. 

- Ska inte en global jätte som Coca-Cola har större uthållighet med ett nytt varumärke än att bara smyga ut det på marknaden för att sedan dra tillbaka det efter fyra år?

- Vi smög inte ut det. Det var en kraftfull lansering men när Bjäre inte blev lönsamt var det bättre att satsa på Coca-Cola som, trots spekulationer om motsatsen, har en av sina bästa försäljningsperioder under jul.

- Pr-chefen Anne Lindfeldt i Coca-Cola ger upp mustkriget, DI 18 december 2008

Ett nytt försök gjordes 2011. Jag har inte hittat några andra uppgifter om denna återlansering mer än att den verkligen var "blygsam".

Idag hittar jag inte ett spår av Bjäre julmust. Inte ens på McDonalds, som ett tag var Coca-Colas nödkanal för att få ut den oälskade julmusten.

God helg!

Det finns en uppfattning om att det ålderdomliga hedniska "god jul" skulle vara på väg att ersättas av det kristna "god helg". Eftersom det senare, som ju inte anger vilken helg det skulle vara frågan om, skulle passa bättre i en mångkulturell tid, där olika religioner ska samsas så gott det går, med varandra och de som kör utan religion alls.

Men även om "god helg" inte är i närheten lika vanligt som "god jul" så är det en gammal hälsningsfras. Den har använts sedan generationer. Här är en handfull exempel. De första är från digitaltmuseum.se, tidningsklippen från tidningar.kb.se. Datumen är i flera fall mycket ungefärliga, men det måtte vara uppenbart att inget är nytt.

En helghälsning från "Kungelf"; ett brevmärke från jul/nyår 1913–14; en rulle hyllkantspapper – sånt används väl inte längre? och så en relativt modern "Glad helg" från ICA.

En hemmagjord ängel från 1937; julklappspapper; en tomteorkester i Uddevalla, 1939?; och så ett skyltfönster i Lysekil 1946.

Samt några blandade glimtar från dagspressen.

- Stockholms-Posten 2 deceber 1809

- Weckoblad från Gefle, 23 december 1826

- Dagligt Allehanda 24 maj 1843 – den berättar om en tragisk episod i Bosnien under julhelgen

 

- Upsalaposten 23 december 1874

 

God jul!

Vitmossa och renlav

Vi tar det än en gång. Eftersom folk aldrig verkar lära sig.

Till vänster ovan har vi vitmossa, Sphagnum. Till höger har vi renlav, närmare bestämt den sort som heter fönsterlav, Cladonia stellaris.

Den förra har en uppsugande förmåga, som gjort den till en använd växt genom historien. Den senares främsta användning har varit renfoder; den blir snabbt knastertorr och ska inte vara nära levande ljus. Vidare är det helt olika organismer: Mossor är växter. Lavar är alger + svampar i en fascinerande symbiotisk förening. (Och ingenting annat, som jag i någon sorts trotstillstånd skrev nyss.)

Lördagsfråga 687: Tomtens renar

1. Volkswagen Passat är hos oss uppkallad efter passadvinden, Passat på tyska. (Tror jag – det lär finnas tvivel, men jag har inte sett något alternativ.) I andra länder har en rad andra namn använts, som Santana, Quantum, Carat eller, här i en annons från USA, Dasher.
   
2. Sagovärld är en balettfilm där Birmingham Royal Ballet visar upp scener ur Beatrix Potters produktion. Den spelades in 1971 och visades 1974–1999 i svensk tv, alltid i samband med jul.
   
3. The Prancing Pony, "Stegrande ponnyn", är värdshuset i Bri där hobbitarna och Vidstige/Aragorn träffar varandra för första gången. Bilden är inte från storfilmen från 2001 utan Ralph Bakshis märklighet från 1978.
   
4. Vixen på omslaget till deras Rev It Up (1990). Detta är åtminstone det omslag som är överlägset vanligast vid sökningar, men inte det som finns på skivans Wikipedia-artikel.
   
5. Rymdsonden Deep Impact undersökte 2005 kometen Tempel 1 genom att skicka iväg en specialbyggd "impactor" som fick agera meteor.
   
6. Kärleksguden Cupido/Amor – vingarna skymtar längst t h – förklär sig till Aeneas son Iulus när de presenteras för Dido, Kartagos drottning. Sammanhanget såväl före som efter är lite komplicerat. Som att både Cupido och Aeneas var söner till Venus, och därmed halvbröder.
   
7. Théophile de Donder, belgisk matematiker och fysiker, fotograferad på en Solvay-konferens. Här dessutom färglagd av färgläggningsfenomenet Marina Amaral.
   
8. En ikonisk bild av Blitzen: St Pauls katedral sticker upp bland ruiner och rök.
   
9. Rudolf Steiner, framgångsrik teosof, med Annie Besant, teosofins ledare (1907). Det här var några år innan Steiner bröt ut sin antroposofiska sekt. Därefter blev fototillfällena med dem båda nog färre.
   

Ramsan med jultomtens renar är inte lika känd i Sverige som i USA. Vi kan höra den under Kalle Anka på julafton, då den förekommer i den andra jultomte-filmen. Där läses nämligen Clement C. Moores dikt A Visit from St. Nicholas (även känd som The Night Before Christmas) upp. Och det var i den som de åtta renarna räknades upp för första gången 1823:

"Now! Dasher, now! Dancer, now! Prancer, and Vixen,
"On! Comet, on! Cupid, on! Dunder and Blixem;
"To the top of the porch! to the top of the wall!
"Now dash away! dash away! dash away all!"

Moore justerade sedan två av namnen tills han blev nöjd.

Rudolf med röda mulen skapades 1939 av Robert L. May. Han tillfogas ibland till Moores åtta renar. Jag gjorde det här eftersom geometrin blev bättre. Sedan dess har renmängden, åtminstone den allmänt accepterade, varit oförändrad.

Den satte Tomas.

Julsång i behov av uppdatering

Det strålar en stjärna förunderligt blid,
i öster på himlen hon står.
Hon lyst över världenes oro och strid
i nära över två tusende år.
När dagen blir mörk och när snön faller vit,
då skrider hon närmre, då kommer hon hit
och då vet man, att snart är det jul.

- Jeanna Oterdahl (text) & Ruben Liljefors (musik): När det lider mot jul (1909)

När texten skrevs hade nära två tusende år gått sedan Jesu födelse (om han nu funnits, och hur många år som egentligen gått – se faktoider.nu: År 0 för mer om den historien). Men oavsett hur man räknar har det nu gått mer än två tusende år. Dags att uppdatera den kända texten, helt enkelt.

En del kanske hajar till vid titeln. Vad är När det lider mot jul? Det är det sången faktiskt heter, men den kallas sällan något annat än de inledande orden: "De strålar en stjärna". Det finns flera kända sånger som är betydligt mer kända för sina inledningar än sina ordinarie titlar. När det lider mot jul, Bethlehems stjärna och Längtan till landet får få klockor att ringa. Åtminstone jämfört med deras inledningar: "Det strålar en stjärna", "Gläns över sjö och strand" liksom, lite längre fram, "Vintern ra–". Jag ser också att  Adams julsång ska vara det egentliga namnet på det som väl ingen av kvinna född kallar något annat än "O helga natt", men den känns så jättekonstig att jag har svårt att tro det.

Karl-Bertil Jonssons flaggor

- Utan tillgång till originalet rekonstruerade jag girlangen efter bilder med delar av kollektionen.

Jag har tidigare tagit upp Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, eller närmare bestämt den filmatisering som är det enda man bryr sig om, när jag i bloggposten Karl-Bertil Jonssons anakronismer gick igenom motstridiga tidstecken. Som att taxeringskalendern är från 1942, men Jean-Paul Sartres Les Mots från 1964, och Nygammalt börjades sändas 1971.

Nu ska jag gå igenom en detalj som flimrar förbi under några sekunder: Flaggirlangen som Karl-Bertil får av byrådirektör H. H. K. Bergdahl, och som dekorerar den gengasdrivna taxin de tar mellan några medmänniskor som taxerat för en årsinkomst på minst 50 000 kr. Vilka flaggor är det vi ser?

1. Japan.
2. ? – Den nationsflagga som ligger närmast är Estlands, men fäst på sidan och med det vita fältet utbytt mot något som avgjort är gult. Eftersom Sovjet ockuperade landet från 1940 hade det varit ett politiskt statement att föra den på Karl-Bertils julafton, när den nu inträffade. Kan även nämna att de svarta och blå fälten intill varandra är oheraldiska. Så kallade tinkturer (alla färger som inte är så kallade metaller) ska inte ligga mot varandra utan separeras med metaller (vitt och gult). Estlands flagga är ett etablerat undantag. Ytterligare undantag verkar sällsynta.
3. ?
4. Portugal, utan emblemet från statsvapnet som hade blivit väl pluttigt.
5. Danmark.
6. Nigeria. Flaggan antogs inför självständigheten 1960, vilket skulle göra den till den mest anakronistiska i samlingen.
7. Tyskland 1935–1945. Nazitysklands första flagga var faktiskt kejsardömets ("andra riket"), med svart-vitt-rött i horisontella band. Partiflaggan blev nationsflagga i september 1935. När Karl-Bertils flaggor uppmärksammas i media handlar det undantagslöst om hakkorset.
8. USA, förenklad så klart.
9. Frankrike, men vänd: Det blå fältet ska vara till vänster.
10. Filippinerna, utan solen i det vita fältet (liksom de tre stjärnorna i samma fält som skulle bli mikroskopiska). Kuriosa: Om landet är i krig vänds flaggan upp och ner.
11. Storbritanniens unionsflagga. Ofta kallad "Union Jack"; en jack är vad som på svenska kallas gös, flaggan i förstäven på fartyg.
12. Sverige.
13. ? – Limericks county på Irland har en flagga som den på bilden. Om man roterar flaggan 90° åt endera hållet får man många fler alternativ, men det är fortfarande städer och liknande, inga länder.
14. Sultanatet Banjar i vad som idag är Indonesien. Sultanatet fanns 1526–1860 och är det mest udda namnet i denna lista. Om man roterar flaggan så det svarta fältet hamnar överst blir det en långt mer känd och använd flagga, nämligen den som huset Habsburg förde. Den användes av kejsardömet Österrike, senare den österrikiska delen av Österrike-Ungern.
15. Vietnam, tidigare Nordvietnam. Den första nordvietnamesiska flaggan lanserades 1945, den hade en "knubbigare" stjärna än den från 1955 års revision som det uppenbarligen är frågan om här.
16. Finland.
17. Japan.

Bocköl

Är bocköl bekant? Det är en sorts lager som ofta är söt, ofta mörk (om än inte lika ofta som jag fått för mig), och alltid hyfsat stark. Eventuell okunskap åtgärdas särskilt väl så här års, då bocköl ofta dricks som julöl.

Varför kallas det bocköl? Sorten stammar från staden Einbeck. Einbeck låter bra likt ein Bock, särskilt i Bayern, där man försökte kopiera stilen. Så blev ölet från Einbeck Ambock, bocköl.

När jag läser om detta trevliga lilla ord får jag ett vagt intryck av att etymologin framställs som ett misstag, att folk skulle hört fel. Det tror jag inte på. Medvetna ordlekar, särskilt i kommersiella sammanhang, är ingenting nytt.

Och jag tror inte alls på den här förklaringen:

En annan förklaring till ölnamnet är att det har att göra med stjärntecknet Stenbocken då ölet vanligtvis bryggs under vintermånaderna.

- Systembolaget: Om ljus bocköl

Källor:

• Online Etymology Dictionary: bock (n.)
• Adolf Noreen, Folketymologier, s 6
• Wikipedia (eng.): Bock

Oelektriska ljusbågar

 - Lagerbiträdet Oscar Andersson med sin första elektriska adventsljusstake från 1934

Inte för att bågformade ljusstakar var något nytt. Långt innan Andersson började trixa med sina prototyper fanns så kallade ljusbågar. Det rörde sig varken om de långa gnistorna eller himlafenomenet utan bågformade ljusstakar, som sagt. De kunde förekomma i olika sammanhang men var nog vanligast i kyrkor.

- Ovanligt pampig ljusbåge i Järna kyrka, Melleruds pastorat, skänkt (och tillverkad, antar jag) av smeden Jonas Nilsson från Gunnesbyn 1851

- Odaterad bild från kyrkan på Lövstabruk, från Karin Monié: Julfirandet i Lövstabruk förr i tiden, Leufsta & Cahmanorgelns vänner – rekommenderas!

Man kan förstå vilken ljusfest julottan var, i det svarta, iskalla decembermörkret. Kan du räkna ljusen på bilden?

Ljusbågar finns rentav omnämnda i en välkänd sång:

Jul, jul, strålande jul
Glans över vita skogar
Himmelens kronor med gnistrande ljus
Glimmande bågar i alla Guds hus

- Edvard Evers: Jul, jul, strålande jul (osäkert datum – Wikipedia anger att musiken komponerades 1921, liksom att Evers dog 1919)

Om någon kyrka kommit på att elektrifiera en ljusbåge före 1934 så hade de förekommit de världsliga ljusstakarna. Kanske de kunnat ta ut patent, eller åtminstone mönsterskydd, och blivit ännu rikare.

Den moderna lucian

 
- Carl Larsson: Lucia-morgon (1908)

Det moderna luciafirandet fick en skjuts när Stockholms Dagblad 1927 arrangerade en luciatävling med ett offentligt luciatåg i Stockholm.

- Wikipedia: Lucia

Uppgiften om 1927 har nämnts så ofta i sammanhanget att man kan få ett intryck av att det moderna lussefirandet inte är äldre än så. Men det är det.

... Med reservation för att det är långt mer problematiskt att tala om den "moderna" formen av ett firande än folk inser. Även traditioner som antas vara huggna i urberg kan vara yngre än de som försvarar den, och försvunna några år senare. När undertecknad växte upp var luciahelgen en av årets största röjarhelger, kanske den allra största. Det är vad jag förknippar med "det moderna luciafirandet". Och var är det idag?

Hur som helst.

- SvD (1886)

Förvisso var luciafirandet länge provinsiellt (utanför tullarna). Om detta skrev jag i bloggposten Den första lucian.

Det första offentliga lussefirandet i Stockholm ska, som nämns på Wikipedia, ha varit 1893 på det särskilda uppvisningsområdet för landsortens påfund:

Notera dock att Lucia den gången kom på besök först vid nyår. Å andra sidan fortsatte uppvisningarna ända in i februari. För det var också en uppvisning av en gammal tradition, snarare än något försök att sprida ett levande bruk.

Det levande bruket kunde för övrigt vara nog så uppsluppet. Här en beskrivning från studenternas Lund 1881:

- Jönköpings-Posten

Den här får naturligtvis också vara med:

- "Studerande Brag såsom Lucia 1875. Lund"

Före Kalle Anka på TV

Kalle Anka och hans vänner har önskat god jul i tv sedan 1960. Vad gjorde de innan dess? – Önskade god jul på bio. Åtminstone i Stockholm.

Sturebiografens annons är från 1949. Men redan då var traditionen tillräckligt gammal för att en del biobesökares föräldrar skulle ha vuxit upp med den. (Biografen Sture/Sture-Teatern, som 1915(jo!)–2001 låg på Birger Jarlsgatan 28–30, ska inte förväxlas med biografen Sture, tidigare Olympia, som ligger på Birger J. 41.)

Det första belägget för ett julprogram från Disney hittade jag från annandagen 1933. Det var året innan Kalle Anka kläcktes. Annandag jul var för övrigt den stora premiärdagen för filmer (vilket den kanske varit än i våra dagar; känner att jag börjar glömma bort livet f.c.).

Filmen om tjuren Ferdinand (som bygger på Munro Leafs bok, illustrerad av Robert Lawson) hade svensk premiär 8 december 1939. Som synes ingick den redan från början i julprogrammet.

Till julens oundgängliga traditioner hör Stures Walt Disney-program för barnen ...

I recensionen av 1945 års julprogram, en av "julens oundgängliga traditioner", finns en fin "det var bättre förr"-kommentar. Ju förr desto bättre!

1949 hände något så oerhört att vi i våra dagar inte ens kan förhålla oss till det: En recensent gnällde över att Kalle Ankas julprogram inte förnyades tillräckligt mycket.

Att slå i glasen

 - Annons ur SvD 30 november 1939

Länge, länge tänkte jag mig "slå i glasen" som någon sorts hårdhänt skålande. Jag har fortfarande svårt för att tänka bort den bilden. Trots att jag nu vet att "slå i" här används i betydelsen "hälla i".

Trettondagens stjärngossar (inte Lucias)

Trettondagen

Tidigt kliva vi ur säng,
och i skjortor långa
vandra vi, som vise män
gingo förr till Betlehem,
sjungande vi gånga:
"Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka."

- Elsa Beskow (1927)

Blev det några stjärngossar i måndags? För det är vad helgdagen traditionellt förknippas med. De syftar naturligtvis på "de tre vise männen", eller "de tre heliga konungarna" med ett ännu oriktigare epitet, eftersom "några österländska stjärntydare" (Matt 2:1, Bibel 2000) är av obestämt antal, och varken heliga eller konungar.

Närmare bestämt tjänstgjorde stjärngossarna i julspel där man dramatiserade "konungarnas tillbedjan". Så småningom övergick spelen till sånguppvisningar. Jag vet inte om några sådana fortfarande förekommer.

Stjärngossarna hör trettondagen till, och efter denna senaste helg har nioårige Hans Nilsson, Svanegatan 5, Lund, ritat några av sångarna i det stjärngossetåg han sett i sin hemstad. Numera blandar man in stjärngossar i Luciatågen också, men de hör egentligen inte dit. Det är bara för att pojkarna skall få vara med också vid Lucia.

- SvD, 22 januari 1956

Fjortondag Knut

Länge var den 7 januari Knuts dag. Knut var närmare bestämt Knut Lavard, en dansk furste som enligt berättelsen mördades den 7 januari 1131. Datumet var ingen slump. Det var extra straff på brott under julhelgen, vars sista dag var trettondagen den 6 januari. Sedan kunde man leva ut de aggressioner man samlat på sig sedan julafton utan att behöva riskera hårdare straff än absolut nödvändigt. Och eftersom Knuts dag inföll efter trettondagen kom han att förknippas med julens slut.

I slutet av 1600-talet förlängdes den svenska julen med en vecka. Orsaken har diskuterats. Var det trettondagens så kallade oktav som började iakttas, alltså den katolska seden att låta en högtidsdag inleda en hel festvecka? Eller ville man sabotera för eventuella hedningar som försökte idka midvinterblot? Oavsett anledning (och de förslag jag hittat utöver de två nämnda har låtit ännu sämre) så började nu svenskarna att fira julen fram till tjugo dagar efter juldagen. Eftersom Knut var så hårt förknippad med julens avslutning flyttades hans dag till den 13 januari.

Källor:

• NE: tjugondag Knut
• Högtider och traditioner: Varför tar julen slut vid tjugondag Knut?
• Nordiska museet: Tjugondag Knut

Jesu födelse enligt Birgitta

Mittpanelen i en tredelad s.k. triptyk av Rogier van der Weyden, 1400-tal. Han avviker från Birgittas vision på några punkter. Till exempel är stallet förlagt till en ruin istället för en grotta. Marias avtagna mantel är inte vit utan i praktfullt blått. Ädelpigmentet lapis lazuli kunde vara ännu dyrare än guld och reserverades för riktigt märkvärdiga motiv. Det är därför blått blivit Marias traditionella färg. Mannen i svart är Pieter Bladelin som betalade för konstverket, en s.k. stiftarbild som var vanligt förekommande.

Detta är Birgittas överlägset mest spridda arv, även om få vet att det kommer från henne. I hennes sjunde bok återger hon en vision hon fick i Betlehem, då jungfru Maria visade hur Kristi födelse gick till. När den blonda Maria stod på knä och bad födde hon Jesus på ett ögonblick: smärtfritt, okomplicerat och kliniskt rent. Jesusbarnet låg sedan på marken, ”naket och klart skinande”, och tillbads av Maria. Sedan hon matat och svept in den lille kom den gamle Josef in, och tillsammans tillbad de frälsaren. Denna bild slog igenom i konsten, och det är så scenen i Betlehem återges än idag.

- Ur Peter Olausson, Sveriges historia (Ordalaget 2018)

Här är grundtexten:

När de kommit in i grottan, band åldringen [Josef!] oxen och åsnan vid krubban, gick ut och kom tillbaka till jungfrun med ett tänt ljus, som han fäste i muren. Sedan gick han ut igen, ty han skulle icke själv närvara vid förlossningen.

Jungfrun tog skorna av sina fötter, tog av sig den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen bredvid sig. Så hade hon blott klänningen på sig, och hennes underbara, guldglänsande hår var utbrett över skuldrorna. Hon tog fram två små linne- och två ylleplagg, mycket rena och fina, som hon hade fört med sig för att linda det väntade barnet i, och dessutom två andra små linnekläden, avsedda för barnets huvud, och hon lade dessa barnplagg bredvid sig för att kunna nyttja dem, när hon behövde.

Då allt var i ordning, föll jungfrun vördnadsfullt på knä för att bedja, varvid hon vände ryggen mot vaggan men lyfte huvudet mot himmelen, i östlig riktning. Med upplyfta händer och blicken fästad på himmelen stod hon liksom i betraktelse och hänryckning, berusad av gudomlig ljuvlighet. Medan hon var försjunken i bön på detta sätt, såg jag barnet röra sig i hennes kved, och i samma stund, ja på ett ögonblick, födde hon sin Son, från vilken en så outsäglig strålglans utgick, att solen icke kunde jämföras med den.

Det vaxljus, som den gamle mannen satt dit, spred icke något sken, ty den gudomliga strålglansen dränkte helt vaxljusets lekamliga sken. Och så hastig och ögonblicklig var denna födsel, att jag ej kunde iakttaga eller urskilja, hur och med vilken kroppsdel jungfrun födde. Jag såg emellertid genast det ärorika barnet ligga naket och klart skinande på marken.

Dess kött var alldeles rent och fritt från all orenhet. Jag såg även efterbörden ligga insvept och mycket vacker bredvid barnet. Och jag hörde ljuvligt klingande änglasång av underbar skönhet. Jungfruns kved, som före förlossningen varit mycket uppsvälld, drog nu ihop sig, och hennes kropp syntes vara spenslig och av sällsam fägring. När hon kände, att hon hade fött, tillbad hon gossen mycket höviskt och vördnadsfullt med böjt huvud och sammanlagda händer, och hon sade till honom: "Var välkommen, min Gud, min Herre, min Son!"

- Birgitta, Revelationes, bok 7, kapitel 21

EU förbjuder inte glögg

Har du en myt, felaktighet eller ren dumhet du vill sprida? Ett hett tips är att lägga in ordet genus någonstans, eller EU. Dessa små ord har en förunderlig effekt: Annars aldrig så sansade bedömare tappar koncepterna helt och börjar sprida myter, falsarier och rena dumheter som om de aldrig gjort annat.

En anka som har g-ordet att tacka för sin spridning tog jag upp i bloggposten Ingen genusplogning i Stockholm. En som spreds tack vare EU ägde rum för ett tag sedan men lär hänga kvar i det allmänna medvetandet länge än.

Det stämmer inte att EU har reglerat vad som får ingå i en dryck som benämns "glögg". "Glögg" kan alltså innehålla valfria ingredienser. Medierapporteringen som pågått de senaste dagarna är därför felaktig. Däremot är benämningarna "starkvinsglögg" och "vinglögg" reglerade begrepp. Dessa regler har dock inte förändrats sedan Sverige gick med i EU 1995. Alltså även vad gäller dessa begrepp är medierapporteringen de senaste dagarna felaktig.

- Den svenska glöggen: Om de senaste dagarnas felaktiga medierapportering, Europeiska kommissionen den 14 oktober 2016

Hur ofta talar man om "vinglögg"? Men det är det ordet som är skyddat; det är "vinglögg" man inte får kalla glögg som är spetsad med aldrig så lite sprit (med undantag för druvdestillat som konjak). Att kalla den för glögg är inga problem och har aldrig varit det. Glögg är inte föremål för några särskilda EU-bestämmelser, vad än folk tycker; för skrönan får ju sin kraft från ilskan över byråkraterna i Bryssel som ska lägga sig i allt möjligt som de inte har att göra med.

Historien förefaller att ha börjat här. Artikeln försågs så småningom med en inledande rättelse:

Efter att den här texten publicerades har reglerna klargjorts. Det har framkommit att EU-reglerna är misstolkade och att spetsad glögg fortfarande godkänns som just glögg.

- Glögg spetsad med rom eller whisky inte glögg, SvD 10 oktober 2016

Själva artikeln lämnades dock oförändrad (vilket lätt tas reda på medelst oumbärliga archive.org: Glögg spetsad [...], arkiverad 10 oktober 2016).

Långbens popcorn

Varifrån kommer Långbens popcorn?

1. Långben hugger åt sig sin majskolv.

2. Han fastnar med gaffeln i ett vägguttag en lampsockel och får en stöt ...

3. ... Som poppar majsen till popcorn.

4. Långben äter popcorn istället för majs.

Avsnittet där Långben stoppar gaffeln i uttaget plockades bort inför julen 1982 eftersom man var oroliga för att barn skulle inspireras till att göra likadant.

Bilder ur Mickey's Trailer (1938). Bonus: Långbens röst görs av Pinto Colvig, samme man som var aracuan i Clown of the Jungle.