En fråga jag länge sökt svaret på:
Vilken vetenskapsman brändes på bål av kyrkan?
Straffet har utdömts för kätteri och häxeri. Bland dessa så var de ärliga sanningssökarna få. De förra var (när de var "skyldiga") helt inne på religiösa dillerier, bara av en annan art än den enda rätta sanna. Att de som brändes som häxor skulle ha utgjort en sorts underjordisk alternativmedicinsk rörelse är också en myt, oftast var de inte skyldiga till någonting över huvud taget.
Giordano Bruno brukar nämnas. Han var ingalunda en "vetenskapens martyr" utan djupt begiven på teologi; hans främsta källa var inte verkligheten utan bibeln.
Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål.
- Från baksidestexten på Richard Dawkins, Illusionen om Gud
2011-08-31
2011-08-30
När Ydre blev Idre
Under en valvaka gick man igenom några tidigt inkomna resultat från bl.a. Ydre. Valvake-experten Sören Holmberg ombads att kommentera dem.
Naturligtvis var det betydligt mer kända Idre i Dalarna som man tänkte på. Associationen låg särskilt nära till hands i sammanhanget då små orter fortare blir klara med sina rösträkningar.
Ett betydligt intressantare fel hade varit om man förlagt Ydre till Småland. Det var nämligen sant ända fram till omläggningen på 1600-talet.
Sören: Jag vet inte ens var Ydre ligger...Kort därefter hade Ydre kommun en annons någonstans med texten "Här ligger Ydre!" och en pil som visade var i Östergötland det ligger.
Röst i bakgrunden: Norrland
Sören: Jaha, Norrland, jo serru (...)
Naturligtvis var det betydligt mer kända Idre i Dalarna som man tänkte på. Associationen låg särskilt nära till hands i sammanhanget då små orter fortare blir klara med sina rösträkningar.
Ett betydligt intressantare fel hade varit om man förlagt Ydre till Småland. Det var nämligen sant ända fram till omläggningen på 1600-talet.
2011-08-29
Lördagsfråga: Saab
- Saab 29 Tunnan
- Saab 37 Viggen (även om man kanske tänkte på en som smällde högre)
- Saab 91 Safir (illustrerad av en "guldstjärtad safir", Chrysuronia oenone)
- Saab 32 Lansen
2011-08-28
Den nya skånska stjärnan
Om detta kapell ser ut som något "överblivet" så stämmer det; vad vi ser är allt som är kvar av Herrevads kloster utanför Ljungbyhed. Det grundades redan på 1100-talet och revs i slutet av 1600-talet av de nya svenska och protestantiska herrarna.
Vad som är riktigt speciellt med denna byggnad är att det var här som Tycho Brahe 1572 observerade en ny stjärna på himlen. På den tiden var det inte så lätt att hålla reda på avstånd till astronomiska objekt (försök själva). Den duktige observatören fann så småningom att nykomlingen föreföll att höra till fixstjärnorna - deras evigt oföränderliga värld skulle alltså ändå vara föränderlig?
Idag kallar vi Tychos stella nova för SN 1572. Bokstäverna minner om förkortningen, och det gör även det ord som vi än idag använder om sådana stjärnor, som exploderar delvis eller helt: novor eller supernovor.
2011-08-27
2011-08-26
Definition på vansinne
Albert Einstein noterade en gång att dumhet var att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Många av oss ler igenkännande när vi hör citatet. Sedan gör vi själva om våra misstag. Gång efter gång. Och ensamma om det är vi inte.
- Omänsklig utsortering fortsätter, Johan Lundell, generalsekreterare för Ja till livet i Världen idag, 24 augusti 2011
Ibland sviker minnet - ovanstående "Einstein-citat" har jag avfärdat såpass många gånger att jag fått för mig att jag även skrivit ner det någonstans. Så verkar dock inte vara fallet. Hög tid...
Det här är Rita Mae Brown. Född 1944, jag kände inte till henne förut men det finns det andra som gör; hon slog igenom 1973 med boken Rubyfruit Jungle vars titel jag inte tänker fördjupa mig i men om vilken det på Wikipedia sägs att "it dealt with lesbian themes in an explicit manner unusual for the time". Hon var aktiv i Vietnam-rörelsen, feminist-rörelsen och gay-rörelsen. Hon var tydligen ihop med tennisproffset Martina Navratilova i början av 1980-talet.
Händelsevis var det då hon gav ut boken Sudden Death (1983). I den förekommer följande definition:
Insanity is doing the same thing over and over again but expecting different results.
Sant eller inte? Utan att känna till sammanhanget är jag bara delvis skeptisk; alla har väl varit med om sådant, såväl när metoden fungerat som när den inte gjort det.
Tillräckligt många fann det tillräckligt intressant för att citatet skulle få vingar. Ett tag valsade det omkring, med eller utan upphovskvinnans namn bifogat. För nu är det ju så, att ett okänt namn (som Brown får sägas vara) är en belastning när citat skall spridas; läsare hajar till och får fundera, "är det någon jag förväntas känna till?" Då är anonymitet bättre.
Det kom även att nyttjas inom Anonyma Alkoholister. Där finns det en avgjord poäng med definitionen.
Om inget namn är bättre än ett o- eller halvkänt namn, så är ett känt och pålitligt namn långt bättre än inget namn. Så småningom kom diverse sådana att förknippas med citatet; Benjamin Franklin har myntat myriader klipska citat och har därför tillskrivits långt fler i åtminstone USA (i Europa är gubben på $100-sedeln mest känd för åskledaren), "kinesiskt ordspråk" är sällan fel, och så vidare.
Så småningom avancerade citatet till att förknippas med det kanske pålitligaste namnet av alla inom den falska citat-branschen. Och sen dess är det tämligen kört för de övriga - ingen konkurrerar med Albert.
De som känner till vetenskapliga metoder torde finna citatet betydligt mer malplacerat här än inom exempelvis AA. Upprepade försök är en självklarhet när man ska skilja det tillfälliga från det grundläggande; även om man kanske inte förväntar sig olika resultat, så håller man sig öppen inför de data som experimenten ger.
Vissa bruk av kloka citat är intressantare än andra. Generalsekreteraren för anti-abortorganisationen Ja till livet, avknoppad från Livets Ord som väl inte behöver någon närmare presentation, trodde sig alltså citera allas vårt älsklingsrufs Einstein, när uttrycket i själva verket myntades av en stridbar ärkeflata på vänsterkanten.
- Omänsklig utsortering fortsätter, Johan Lundell, generalsekreterare för Ja till livet i Världen idag, 24 augusti 2011
Ibland sviker minnet - ovanstående "Einstein-citat" har jag avfärdat såpass många gånger att jag fått för mig att jag även skrivit ner det någonstans. Så verkar dock inte vara fallet. Hög tid...
Det här är Rita Mae Brown. Född 1944, jag kände inte till henne förut men det finns det andra som gör; hon slog igenom 1973 med boken Rubyfruit Jungle vars titel jag inte tänker fördjupa mig i men om vilken det på Wikipedia sägs att "it dealt with lesbian themes in an explicit manner unusual for the time". Hon var aktiv i Vietnam-rörelsen, feminist-rörelsen och gay-rörelsen. Hon var tydligen ihop med tennisproffset Martina Navratilova i början av 1980-talet.
Händelsevis var det då hon gav ut boken Sudden Death (1983). I den förekommer följande definition:
Insanity is doing the same thing over and over again but expecting different results.
Sant eller inte? Utan att känna till sammanhanget är jag bara delvis skeptisk; alla har väl varit med om sådant, såväl när metoden fungerat som när den inte gjort det.
Tillräckligt många fann det tillräckligt intressant för att citatet skulle få vingar. Ett tag valsade det omkring, med eller utan upphovskvinnans namn bifogat. För nu är det ju så, att ett okänt namn (som Brown får sägas vara) är en belastning när citat skall spridas; läsare hajar till och får fundera, "är det någon jag förväntas känna till?" Då är anonymitet bättre.
Det kom även att nyttjas inom Anonyma Alkoholister. Där finns det en avgjord poäng med definitionen.
Om inget namn är bättre än ett o- eller halvkänt namn, så är ett känt och pålitligt namn långt bättre än inget namn. Så småningom kom diverse sådana att förknippas med citatet; Benjamin Franklin har myntat myriader klipska citat och har därför tillskrivits långt fler i åtminstone USA (i Europa är gubben på $100-sedeln mest känd för åskledaren), "kinesiskt ordspråk" är sällan fel, och så vidare.
Så småningom avancerade citatet till att förknippas med det kanske pålitligaste namnet av alla inom den falska citat-branschen. Och sen dess är det tämligen kört för de övriga - ingen konkurrerar med Albert.
De som känner till vetenskapliga metoder torde finna citatet betydligt mer malplacerat här än inom exempelvis AA. Upprepade försök är en självklarhet när man ska skilja det tillfälliga från det grundläggande; även om man kanske inte förväntar sig olika resultat, så håller man sig öppen inför de data som experimenten ger.
Vissa bruk av kloka citat är intressantare än andra. Generalsekreteraren för anti-abortorganisationen Ja till livet, avknoppad från Livets Ord som väl inte behöver någon närmare presentation, trodde sig alltså citera allas vårt älsklingsrufs Einstein, när uttrycket i själva verket myntades av en stridbar ärkeflata på vänsterkanten.
2011-08-25
Nostalgi
(i sht i fackspr.) melankoliskt själstillstånd som förorsakas av lång bortovaro från hemmet l. hemlandet, stark o. plågsam hemlängtan, hemsjuka; trånsjuka
- SAOB: nostalgi
Det begrepp som läkaren (antar jag) Johannes Hofer myntade 1668 gällde inte någon vardaglig längtan efter något m.e.m. inbillat förflutet, som ju brukar vara fallet, utan var en diagnos. Det ersatte Schweizerheimweh och mal du Suisse, "schweizersjuka", tydligen vanlig bland landets många och ansedda legoknektar som ofta tillbringade långa tider i avlägsna och främmande platta trakter.
Som medicinsk term började den tappa mark mot slutet av 1800-talet. När beskrivningen ovan gavs ut 1947 var den moderna betydelsen tämligen färsk; den uppkom under förra delen av 1900-talet.
- SAOB: nostalgi
Det begrepp som läkaren (antar jag) Johannes Hofer myntade 1668 gällde inte någon vardaglig längtan efter något m.e.m. inbillat förflutet, som ju brukar vara fallet, utan var en diagnos. Det ersatte Schweizerheimweh och mal du Suisse, "schweizersjuka", tydligen vanlig bland landets många och ansedda legoknektar som ofta tillbringade långa tider i avlägsna och främmande platta trakter.
Som medicinsk term började den tappa mark mot slutet av 1800-talet. När beskrivningen ovan gavs ut 1947 var den moderna betydelsen tämligen färsk; den uppkom under förra delen av 1900-talet.
2011-08-24
Strunt är strunt
Genom att elektroniskt sammankoppla miljoner idioter, tror man sig kunna avvinna dem genialitet.
När skrevs detta? Markera den vita texten nedan för facit.
> Artur Lundkvist, 1968 <
När skrevs detta? Markera den vita texten nedan för facit.
> Artur Lundkvist, 1968 <
2011-08-23
Ett råd till kollegerna
Försök inte få mig att biffa med en recensent – det är lönlöst.
En känd skribent fällde denna kommentar i en diskussion - han hade tidigare formulerat samma princip mer polerat och mindre rakt på sak, varför jag valde den ovan. Efter att ha begrundat frågan i kombination med lämpliga mängder omvärldsbevakning har jag funnit rådet vara gott, och försökt att följa det.
Ett försök till motivering: Författarens "uppgift", eller sociala kontrakt eller vad man ska kalla det, är att skriva en bok. Därefter är det recensentens uppgift att läsa och fälla ett omdöme om den. Det är allt. Om författaren nu tar strid mot recensenten så frångås därmed reglerna. Det är inte författarens sak att kritisera kritiker, särskilt som denne är i högsta grad jävig.
Det absolut närmaste jag kommit sådant är när en anmälan fann en av mina böcker bra, men med en bock i kanten, citerar mig själv:
Å andra sidan vill jag förtydliga en detalj som kritiseras, nämligen "den snabba redigeringen från webbsajt till bok". För så är inte fallet; stilen är som den är med flit. Vad man än tycker om den. ;-)
Recensenten fann språket något slarvigt, vilket jag alltså inte har några som helst synpunkter på. Men att det skulle berott på snabb redigering var ett faktiskt sakfel: stilen var som den var med flit, in i minsta kommatecken.
Sen var det med en särskild glädje jag läste samma skribent recensera en senare bok, där hon fann redigeringen betydligt bättre och mognare. Boken ifråga var den som jag skrivit på kortare tid än jag förmodligen kommer att skriva någon bok alls; en vecka från pärm till pärm.
Det vore i och för sig intressant att se en författare kritisera en god recension någon gång...
En känd skribent fällde denna kommentar i en diskussion - han hade tidigare formulerat samma princip mer polerat och mindre rakt på sak, varför jag valde den ovan. Efter att ha begrundat frågan i kombination med lämpliga mängder omvärldsbevakning har jag funnit rådet vara gott, och försökt att följa det.
Ett försök till motivering: Författarens "uppgift", eller sociala kontrakt eller vad man ska kalla det, är att skriva en bok. Därefter är det recensentens uppgift att läsa och fälla ett omdöme om den. Det är allt. Om författaren nu tar strid mot recensenten så frångås därmed reglerna. Det är inte författarens sak att kritisera kritiker, särskilt som denne är i högsta grad jävig.
Det absolut närmaste jag kommit sådant är när en anmälan fann en av mina böcker bra, men med en bock i kanten, citerar mig själv:
Å andra sidan vill jag förtydliga en detalj som kritiseras, nämligen "den snabba redigeringen från webbsajt till bok". För så är inte fallet; stilen är som den är med flit. Vad man än tycker om den. ;-)
Recensenten fann språket något slarvigt, vilket jag alltså inte har några som helst synpunkter på. Men att det skulle berott på snabb redigering var ett faktiskt sakfel: stilen var som den var med flit, in i minsta kommatecken.
Sen var det med en särskild glädje jag läste samma skribent recensera en senare bok, där hon fann redigeringen betydligt bättre och mognare. Boken ifråga var den som jag skrivit på kortare tid än jag förmodligen kommer att skriva någon bok alls; en vecka från pärm till pärm.
Det vore i och för sig intressant att se en författare kritisera en god recension någon gång...
2011-08-22
Lördagsfråga: DNA
- Douglas Noel Adams. Han föddes 1952, vilket som alla vet (...) var året innan Watson & Crick visade upp en dubbelhelix för världen.
- Jens Stoltenbergs Arbeiderparti har nu detta även som officiellt namn. Fram tills alldeles nyligen var det "riktiga" namnet Det Norske Arbeiderparti. (Åtminstone svenska WP har olika varianter på bokmål/nynorsk, har ej dubbelkollat.)
- Från manga-/animeserien D.N.Angel. Ej att förväxla med mangaserien DNA² (med tanke på hur många det finns är det inte så konstigt om namnen börjar ta slut).
- Grabben t.h. kallar sig Mario och gav häromåret ut ett album som hette D.N.A. från vilket den låt är hämtad som den video är gjord med som bilden ovan är hämtad från. Den satte ingen.
2011-08-21
Söndagsfråga: Grej
Så duktiga som ni är på lördagsfrågor kan ni här pröva era förmågor på en faktisk grej...
Ett förseglat glasrör, 30 cm långt och 3 cm tjockt. Fyllt med klar vätska. Får den ligga orörd samlar sig grumligheten till ett fint stoft, som rök. Etikett Stockholms Galvaniseringsfabrik. Någon som har en aning?
2011-08-20
2011-08-19
Rosa vikingar
Det är visserligen sannt, att det hvilar ett rosenskimmer öfver denna vikingatid; men väpna vi vårt öga med historiens synglas, så skola vi snart finna att detta rosenskimmer icke är annat än en färgblandning af blod och tårar.- A. E. Holmberg, Nordbon under hednatiden (1852), sid 138
Hur såg man historien förr? Ofta tänker man sig yverborna punschpatriotiska ting som Geijers stilbildande dikt. Men även förr i tiden fanns det folk som inte var dummare än att de såg igenom sådant.
Och vinden med makt in i seglen lopp;- Ur E. G. Geijer, Vikingen (1811)
Vi flögo på böljornas rygg.
I blånande djup sönk fjellets topp,
Och jag var så glad och så trygg.
Jag faders rostiga svärd tog i hand
Och svor att eröfra mig rike och land
Uppå hafvet.
Vid sexton års ålder jag vikingen slog,
Som skällde mig skägglös och vek.
Jag sjö-konung blef — öfver vattnen drog
Uti härnadens blodiga lek.
Jag landgång gjorde, vann borgar och slott,
Och med mina kämpar om rofvet drog lott
Uppå hafvet.
Ur hornen vi tömde då mjödets must
Med magt på den stormande sjö.
Från vågen vi herrskade på hvar kust —
I Valland jag tog mig en mö —
I tre dagar gret hon, och så blef hon nöjd,
Och så stod vårt bröllop, med lekande fröjd
Uppå hafvet.
2011-08-18
Adolf Hitler (1887-1945)
Det gjordes en undersökning (och jag har inget namn, årtal eller utgivningsort) om felstavningar. Några drivna skribenter fick välja på två felstavade varianter av ett ord; det ena var ett uppenbart slarvfel, det ena antydde att den som skrev inte visste hur ordet egentligen stavades. Vilket av felen skulle de helst se i en av sina texter?
I den här stilen: oclså eller ochså?
Nästan samtliga, eller måhända alla, valde slarvfelet. Slarv väger inte i närheten lika tungt som avslöjad okunskap.
Eller den här: En kollega skrev en gång en artikel vari en episod i början av ryska revolutionen nämndes (i förbifarten, det var inte artikelns ämne). Tidningen valde att lägga in en illustration med denna, och yxade till en bildtext. Kollegan missade denna när han korrekturläste, och fick i den tryckta tidningen till sin förfäran se att han, som det verkade, placerat en händelse som inträffade i S:t Petersburg i Moskva. Det var inte som om han förlagt den till 1817, det hade folk haft överseende med, utan ett fel som tydde på okunskap; det var helt enkelt ett fel som en sådan som han inte fick göra.
Om eget slarv är uthärdligt, är andras slarv desto värre. Särskilt som tidningen - det är en ansedd tidning, ni känner till den allihop - inte ville ta in en rättelse. Inte förrän någon läsare anmärkt på felet ...
För min egen del har jag redan upprättat en sida med errata för Tredje rikets myter. Den är tom och kommer förhoppningsvis att vara det när jag lägger ut den vid utgivningen om en dryg månad. Sen får vi se.
Ett fel som jag skulle kunna stå ut med att lägga in där hade varit att förlägga Hitlers födelseår till 1989; ett mindre fel hade varit betydligt värre, eftersom det antyder okunskap snarare än slarv. För det vet ju alla, i synnerhet den som skriver om sådant, att Hitler föddes 1889.
I den här stilen: oclså eller ochså?
Nästan samtliga, eller måhända alla, valde slarvfelet. Slarv väger inte i närheten lika tungt som avslöjad okunskap.
Eller den här: En kollega skrev en gång en artikel vari en episod i början av ryska revolutionen nämndes (i förbifarten, det var inte artikelns ämne). Tidningen valde att lägga in en illustration med denna, och yxade till en bildtext. Kollegan missade denna när han korrekturläste, och fick i den tryckta tidningen till sin förfäran se att han, som det verkade, placerat en händelse som inträffade i S:t Petersburg i Moskva. Det var inte som om han förlagt den till 1817, det hade folk haft överseende med, utan ett fel som tydde på okunskap; det var helt enkelt ett fel som en sådan som han inte fick göra.
Om eget slarv är uthärdligt, är andras slarv desto värre. Särskilt som tidningen - det är en ansedd tidning, ni känner till den allihop - inte ville ta in en rättelse. Inte förrän någon läsare anmärkt på felet ...
För min egen del har jag redan upprättat en sida med errata för Tredje rikets myter. Den är tom och kommer förhoppningsvis att vara det när jag lägger ut den vid utgivningen om en dryg månad. Sen får vi se.
Ett fel som jag skulle kunna stå ut med att lägga in där hade varit att förlägga Hitlers födelseår till 1989; ett mindre fel hade varit betydligt värre, eftersom det antyder okunskap snarare än slarv. För det vet ju alla, i synnerhet den som skriver om sådant, att Hitler föddes 1889.
2011-08-17
Stilren
Idag avses "ren stil": sparsmakad, avskalad.
Förr har det avsett "renodlad stil". En rokokobyrå utan influenser från barock, nyklassicism eller vad som nu kan komma ifråga är i den bemärkelsen stilren, utan att vara det minsta sparsmakad.
En stilren byrå? Ingen aning, kan inte möbler. Däremot känner jag igen en bra bild när jag ser den.
Förr har det avsett "renodlad stil". En rokokobyrå utan influenser från barock, nyklassicism eller vad som nu kan komma ifråga är i den bemärkelsen stilren, utan att vara det minsta sparsmakad.
En stilren byrå? Ingen aning, kan inte möbler. Däremot känner jag igen en bra bild när jag ser den.
2011-08-16
Och blir eller blir stor-Sverige
Episcopos in omnibus gentibus Sveonum seu Danorum, Norvegiorum, Island, Scrideuinnum, Gronlandon et universarum Septentrionalium Nationum ...
Den 6 januari 1053 - det är allt något särskilt att se så exakt datering av så gamla ting - skrev Leo IX i Rom till Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Bland annat räknade han upp vilka biskopsdömen som denne hade att basa över. Även tusen år senare behövs inga särskilda språkkunskaper för att känna igen de flesta folken (se även bloggposten Septentrionalis). "Skridfinnarna" är samerna, och notera även att Grönland nämns.
Men det ord som här ska uppmärksammas är det lilla seu i början. I medeltidslatin betyder ordet som regel "och". Men i klassisk latin betyder seu "eller". Arkeologen Matts Dreijer (som ibland var duktig och omdömesgill) tog fasta på den senare anakronistiska tolkningen, och läste "... svear, eller daner" osv. Uppräkningen av folk och länder skulle därmed utgöra en definition av begreppet "svear" - en enkel felläsning ger oss raskt ett mångdubblat stor-Sverige, ända bort till Island och Grönland. Svårare behöver det inte vara!
Tolkningen vore omvälvande ifall den kunde beläggas. Det kan den inte, inte ens i denna källa; i resten av texten framgår det mycket tydligt att svear och daner m.fl. är olika folk.
Den 6 januari 1053 - det är allt något särskilt att se så exakt datering av så gamla ting - skrev Leo IX i Rom till Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen. Bland annat räknade han upp vilka biskopsdömen som denne hade att basa över. Även tusen år senare behövs inga särskilda språkkunskaper för att känna igen de flesta folken (se även bloggposten Septentrionalis). "Skridfinnarna" är samerna, och notera även att Grönland nämns.
Men det ord som här ska uppmärksammas är det lilla seu i början. I medeltidslatin betyder ordet som regel "och". Men i klassisk latin betyder seu "eller". Arkeologen Matts Dreijer (som ibland var duktig och omdömesgill) tog fasta på den senare anakronistiska tolkningen, och läste "... svear, eller daner" osv. Uppräkningen av folk och länder skulle därmed utgöra en definition av begreppet "svear" - en enkel felläsning ger oss raskt ett mångdubblat stor-Sverige, ända bort till Island och Grönland. Svårare behöver det inte vara!
Tolkningen vore omvälvande ifall den kunde beläggas. Det kan den inte, inte ens i denna källa; i resten av texten framgår det mycket tydligt att svear och daner m.fl. är olika folk.
2011-08-15
Lördagsfråga: Dagen V-J
- Paul King var inte disc jockey men video jockey, VJ, på MTV när kanalen var häftig.
- Joe Biden är för närvarande USA:s vice president, vilket ibland förkortas VP.
- Vijay är världens sämste riskkapitalist i Dilbert.
- Apollo di Veio borde egentligen kallas Aplu eftersom han skulpterades av etrusker på 500-talet f.Kr, i den rika staden Veji. Så småningom blev den romersk och fattig, och ännu längre fram ödelagd och bortglömd. På 1600-talet återfanns den.
Magnus tog bilderna men pazuzu temat.
2011-08-14
Den blinkande pilen i hörnet
Och så några ord om den lilla pil som ni ser i rutan just nu, längst upp till höger. Den visar vi varje gång det är knappt en minut kvar till start för ett nytt program i den andra kanalen. Så när ni ser pilen här i TV 2, vet ni att om en knapp minut börjar ett nytt program i TV 1. Däremot visar vi ingen pil när två program startar samtidigt i TV 2 och TV 1.
Den 5 december 1969 förklaras en innovation i TV-rutan. (Exemplet ovan är från 1982.) Jag vet inte när blinkpilen lades ner.
2011-08-13
2011-08-12
En sibirisk saga
Den tyske författaren Josef Martin Bauer gav 1955 ut boken So weit die Füsse tragen, ungefär "Så långt fötterna tar dig".
Den handlar om fallskärmssoldaten Clemens Forell från München. Under kriget tas han till fånga och hamnar i ett läger borta i Sibirien - faktiskt allra längst bort, då Kap Dezjnjov är udden vid Berings sund. Där skulle han sitta i 25 år minsann, eller hur länge det nu kunde bli; med slitet i blygruvan, undernäringen, kölden, sjukdomarna, och allt annat som kan förkorta lidandet för en sibirisk fånge. Så småningom träffar han en tysk läkare som länge förberett en flykt. Men nu har han blivit för sjuk för sådana övningar. Istället får Forell den dyrbara packningen, och den 30 oktober 1949 lämnar han lägret på skidor. Över tre år och 14 000 km senare vadade han över en flod som utgjorde gränsen mellan Sovjet och Iran.
Forell hette egentligen Cornelius Rost. Han föredrog pseudonym av rädsla för sovjetiska efterräkningar, och verkar aldrig ha framträtt i media.
Boken blev en succé, översattes till en rad språk och sålde i miljoner exemplar. Den filmatiserades 1959 och 2001.
"Based on a true story"
Bokens tillkomst är av det ovanligare slaget. Såväl före som efter kriget arbetade Rost som tryckare. När han vid ett tillfälle på 1950-talet skulle trycka ett bokomslag i färg blev det fel, igen och igen; till slut erkände han att han var färgblind. Han hade inte varit det före kriget, utan blivit det i en blygruva, där han fick arbeta när han satt i ett krigsläger, och ... Chefen tyckte det var en fin historia, men den krävde en skickligare berättare. En sådan letades fram (Bauer), intervjuade Rost, och till slut blev det den fantastiska historien om flykten, umgänget med guldgrävare och banditer, flykt undan vargar osv.
Var den sann?
Det finns små detaljer och större. Till den förra hör att Rost skulle ha fått marschera förbi Kreml på Nevskij Prospekt, paradgatan i Moskva; nu ligger visserligen Nevskij Prospekt inte i Moskva utan i Sankt Petersburg, men man kan ju tänka sig att han tagit fel någonstans. Han talade mycket bristfällig ryska. Vidare vet jag inte om det finns några blygruvor på Kap Dezjnjov, men säkert är att det inte fanns något fångläger där 1949. Och så den kanske mest besvärande uppgiften, som historikern Arthur Dittlmann grävt fram ur stadsarkivet i München, enligt vilken Cornelius Rost släpptes ur sovjetisk fångenskap den 28 oktober 1947.
En annan saga om en mycket lång flykt från ett sibiriskt fångläger är Sławomir Rawicz Den långa flykten, om vilken jag skrev i bloggposterna Påhittade böcker och, när den blev film, The Way Back.
Wikipedia (ty.): So weit die Füße tragen
Der Schnee von gestern, Süddeutschen Zeitung 23 mars 2010
2011-08-11
Bliss, Calif.
Den här bilden var lite rolig. Ifall man tycker den känns bekant. En kulle i Sonoma valley, känt och anrikt vinområde i Kalifornien. Här ser man också tydligt att det är just vin som odlas.
Förklaring på Wikipedia: Bliss (image) som bilden visst kallas
2011-08-10
MVG i hittepå
Nu ska vi ta reda på hur livet uppstod. Det finns två alternativ: 1) det uppstod ur ingenting, 2) det uppstod ur någonting. OK?
Alternativ 1 kan även betecknas som att livet "skapats", på ena eller andra sättet.
Alternativ 2 kan även betecknas som att livet uppstått "av en slump".
Det första alternativet torde ha dominerat rejält under nästan hela människans medvetna tid. Sedan uppkom en idé om s.k. uralstring, att djur (som omtalats mest) uppstår spontant under vissa omständigheter; jag gav ett exempel i bloggposten Recept på möss.
Men för några hundra år sedan började klipska människor inse att så inte var fallet, med Pasteur som det mest kända exemplet. Liv uppstår inte av sig självt, åtminstone inte i mjölkkannor och vinflaskor.
Dock: OM alternativ 2 nu är motbevisat kvarstår endast alternativ 1, och det ville man inte befatta sig med....konsekvens: Filosofisk paus...
- Johan Lissel, Hur har Livet uppstått på vår planet?
Resonemanget och citatet kommer från en hemsida som en lärare i naturvetenskapliga ämnen på Bromma gymnasium lagt ut. Bland beskrivningar av kurser och laborationer, varav det mesta jag sett verkar utmärkt och intressant, så förekommer ovanstående, som inte bara ligger på en påfallande mycket lägre nivå än det övriga (bristerna är legio) utan även utgör förtäckt Gudsreklam. Det som han uppenbarligen syftar till är så kallad kreationism eller, som det också fått heta, intelligent design, ID: att livet inte är naturligt utan skapat. (Den "intelligente formgivaren" är givetvis Gud med ett annat namn, valt för att verka mindre religiöst belastat.)
För en tid sedan uppmärksammades att Stavros Louca, "superläraren" från TV-programmet Klass 9A, inte trodde på evolutionen. Det kan man ju tycka är en märklig uppfattning hos en "superlärare" i Sverige hitom år 2000; å andra sidan ingår hans svagaste ämne inte i de han lär ut, matematik och fysik. Och så länge han inte börjar lära ut gammaltestamentlig matte eller någon sorts Jesus-fysik, så OK.
Då är det desto mer anmärkningsvärt när en lärare uppvisar en lucka som ovan i ett ämne som han inte bara ska kunna mycket bra, utan även undervisa i. Att en biologilärare i Sverige hitom år 2000 inte tror på evolutionen, och rekommenderar sina elever vetenskapsfientliga resonemang som hos Ulander (jfr hans senare hemsida intelligentdesign.st) eller på den kristna organisationen Credoakademins forum, är som om en kemilärare skulle lära ut alkemi.
http://privat.bahnhof.se/wb161122//Darwinkritik.htm
Kjell Ulander är en mycket energisk skribent och kritiker av evolutionsläran.
http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/881/
Nyanserad tråd med kunniga människor! De flesta kritiker av evolution.
- Johan Lissel, Läxa, Livets utveckling
En sida som är skarpt kritisk mot kreationister betecknas däremot som "vetenskaplig", med citationstecken. Det är tydligt att Lissel kan uppfatta vetenskap som ett invektiv; inte alltid, men när den är oförenlig med hans favorit-hittepå.
Alternativ 1 kan även betecknas som att livet "skapats", på ena eller andra sättet.
Alternativ 2 kan även betecknas som att livet uppstått "av en slump".
Det första alternativet torde ha dominerat rejält under nästan hela människans medvetna tid. Sedan uppkom en idé om s.k. uralstring, att djur (som omtalats mest) uppstår spontant under vissa omständigheter; jag gav ett exempel i bloggposten Recept på möss.
Men för några hundra år sedan började klipska människor inse att så inte var fallet, med Pasteur som det mest kända exemplet. Liv uppstår inte av sig självt, åtminstone inte i mjölkkannor och vinflaskor.
Dock: OM alternativ 2 nu är motbevisat kvarstår endast alternativ 1, och det ville man inte befatta sig med....konsekvens: Filosofisk paus...
- Johan Lissel, Hur har Livet uppstått på vår planet?
Resonemanget och citatet kommer från en hemsida som en lärare i naturvetenskapliga ämnen på Bromma gymnasium lagt ut. Bland beskrivningar av kurser och laborationer, varav det mesta jag sett verkar utmärkt och intressant, så förekommer ovanstående, som inte bara ligger på en påfallande mycket lägre nivå än det övriga (bristerna är legio) utan även utgör förtäckt Gudsreklam. Det som han uppenbarligen syftar till är så kallad kreationism eller, som det också fått heta, intelligent design, ID: att livet inte är naturligt utan skapat. (Den "intelligente formgivaren" är givetvis Gud med ett annat namn, valt för att verka mindre religiöst belastat.)
För en tid sedan uppmärksammades att Stavros Louca, "superläraren" från TV-programmet Klass 9A, inte trodde på evolutionen. Det kan man ju tycka är en märklig uppfattning hos en "superlärare" i Sverige hitom år 2000; å andra sidan ingår hans svagaste ämne inte i de han lär ut, matematik och fysik. Och så länge han inte börjar lära ut gammaltestamentlig matte eller någon sorts Jesus-fysik, så OK.
Då är det desto mer anmärkningsvärt när en lärare uppvisar en lucka som ovan i ett ämne som han inte bara ska kunna mycket bra, utan även undervisa i. Att en biologilärare i Sverige hitom år 2000 inte tror på evolutionen, och rekommenderar sina elever vetenskapsfientliga resonemang som hos Ulander (jfr hans senare hemsida intelligentdesign.st) eller på den kristna organisationen Credoakademins forum, är som om en kemilärare skulle lära ut alkemi.
http://privat.bahnhof.se/wb161122//Darwinkritik.htm
Kjell Ulander är en mycket energisk skribent och kritiker av evolutionsläran.
http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/881/
Nyanserad tråd med kunniga människor! De flesta kritiker av evolution.
- Johan Lissel, Läxa, Livets utveckling
En sida som är skarpt kritisk mot kreationister betecknas däremot som "vetenskaplig", med citationstecken. Det är tydligt att Lissel kan uppfatta vetenskap som ett invektiv; inte alltid, men när den är oförenlig med hans favorit-hittepå.
2011-08-09
Atombomb på bild
Som jag skrivit om tidigare (Radioaktivitet och skönhet) så var radioaktiva preparat, grunkor, medel och medikament vardagsmat även före andra världskriget. En bransch som fick vissa problem med detta var filmtillverkare som Kodak. Återvunnen pappersmassa kunde ha spår av radioaktivitet kvar, och hamnade detta i filmförpackningar så kunde även helt låga doser ge synbara spår i form av prickar och slöjor. De gjorde klart med pappersbruken de anlitade att till Kodaks kartonger och papper fick enkom ny, ren pappersmassa användas.
I augusti 1945 dök filmplåtar som den ovan upp i Kodaks kvalitetskontroll. Detta är alltså en oexponerad film, men uppenbarligen har det ändå hänt något med den. Man kände snart igen "smutsen": det var problemet med kontaminerade förpackningar som återkommit. Hade pappersbruket slarvat? Nej, det var ny massa! Kunde det ha något med Hiroshima och Nagasaki att göra? Kartongen hade tillverkats den 6 augusti 1945, samma dag som Little Boy släpptes över Hiroshima. Så fort kunde väl ändå inte radioaktiviteten spridas? Eller fanns det någon annan förklaring?
Efter att ha studerat problemet ett tag drog kvalitetskontrollören dr J. H. Webb slutsatsen att kontamineringen verkligen kom från en atombomb som sprängts. Men inte i Japan, utan betydligt närmare. Han funderade lite till, och beslöt sig för att tillsvidare ligga lågt.
Först fyra år senare gav han ut artikeln "The Fogging of Photographic Contaminants in Cardboard Packaging Materials", Physical Review, 1 augusti 1949. Då var inte längre Trinity fullt lika hemlig, den allra första atombomben som sprängdes i New Mexico den 16 juli 1945, och som kontaminerade majs i Iowa som sedan blev till kartong i Indiana.
Kodak Film Fogged by the Trinity Test (1945) - från den förstklassiga utställningen i Oak Ridge
2011-08-08
Lördagsfråga: Alla heter Glen(n)
- En sådan Mercury-kapsel som John Glenn blev förste amerikanen i omloppsbana med (Alan Shepard först i parabel).
- Replik av Fat Man, Nagasaki-bomben. Den var laddad med plutonium, grundämnet som upptäckts bara några år tidigare av Glenn Teodor Sjöberg, eller Glenn Theodore Seaborg som svenskättlingens namn skrevs i hemlandet USA.
- Rockabilly-artisten Glen Glenn i sin krafts dagar. Veckans obskyraste, men har fans nog att ge honom en hagiografisk hemsida.
- Vid Spey samlar man lätt whiskymärken i samma bild: t.v. Balvenie, ruinen av ett medeltidsslott intill vilket en viss William Grant startade sitt första destilleri; t.h. ett annat destilleri, Glenfiddich. Påpekar gärna (jfr förra lördagsfrågan) att det närmaste samhället heter Dufftown.
2011-08-07
Psi, tro och bedrägeri
Hur olustigt det än är måste vi inse att medial begåvning väl låter sig förena med oärlighet. Hos rätt många personer med begåvning för att framkalla psi-fenomen syns den autentiska fallenheten härför vara sammankopplat med lust för bedrägeri.
- François Russo, Parapsykologin i ett nytt forskningsfält, Signum nr 10 1978
Även om det ofta känns som om bedragarna har ständig medvind så varierar deras framgångar i samhället. En så här positiv inställning till Uri Geller, hans franske kollega Jean-Pierre Girard och andra oärliga medialt begåvade får man idag leta längre efter, och i katolska tidskrifter längre ändå. Å andra sidan har det nog inget att göra med att folk blir klokare eller dummare, utan bara att allt går i vågor. Idag räknas skedböjning som trolleri, men vid den här tiden var det på fullt allvar; däremot har änglar av någon anledning fått ett uppsving bara de senaste åren.
Jesuitens idé om en koppling mellan medialitet och bedrägligt beteende är dock briljant vrickad, nu som då. Den är alltså inte det minsta ironisk; författaren är klädsamt skeptisk till vissa uppgifter vissa gör i vissa sammanhang, men tror och vill tro på underbara ting.
- François Russo, Parapsykologin i ett nytt forskningsfält, Signum nr 10 1978
Även om det ofta känns som om bedragarna har ständig medvind så varierar deras framgångar i samhället. En så här positiv inställning till Uri Geller, hans franske kollega Jean-Pierre Girard och andra oärliga medialt begåvade får man idag leta längre efter, och i katolska tidskrifter längre ändå. Å andra sidan har det nog inget att göra med att folk blir klokare eller dummare, utan bara att allt går i vågor. Idag räknas skedböjning som trolleri, men vid den här tiden var det på fullt allvar; däremot har änglar av någon anledning fått ett uppsving bara de senaste åren.
Jesuitens idé om en koppling mellan medialitet och bedrägligt beteende är dock briljant vrickad, nu som då. Den är alltså inte det minsta ironisk; författaren är klädsamt skeptisk till vissa uppgifter vissa gör i vissa sammanhang, men tror och vill tro på underbara ting.
2011-08-06
2011-08-05
När Bysans blev bysantinskt
I historieböckerna är gränsen mellan det romerska riket och Bysans mestadels lättdragen, geografiskt som kronologiskt. På 300-talet flyttade Konstantin huvudstaden till Konstantinopel, och ödesåret 476 (ingår i allmänbildningen) var det slut på det gamla romerska riket. Sen var det Bysans som gällde fram till 1453.
Som så ofta är sådana frågesportsfakta en avvägning mellan sanning och hanterlighet. Att staden erövrades 1453 är ett enkelt faktum i jämförelse, och att rikets uppdelning var mer utdragen och detaljerad än ett penndrag inses lätt; då kan det verka märkligare att få samtidsanalytiker (som måhända redan då utgjorde en mild men enveten plåga) hade möjlighet att inse vilken milstolpe 476 e.Kr. faktiskt var, se Peter Englunds När föll Rom?
Redan namnet Bysans är intressant, när man studerar det närmare. Bara en sån sak som att de som levde i det bysantinska riket inte hade en aning om det. Om man frågat dem hade de svarat att riket hette Basileia Romaion, "romerska riket" på grekiska. (I det gamla västrom kunde det ibland kallas Imperium Graecorum, "grekiska riket" på latin.) Långt senare skulle historiker finna det praktiskt att ge statsbildningen namn efter det gamla Byzantion, som är vad Istanbul hette innan det hette Konstantinopel.
Och på tal om den saken, så kan det nämnas att namnet Istanbul ingalunda blev knäsatt i och med stadens upptagande i det osmanska riket. En del har tydligen funnit kopplingen logisk och lätt att komma ihåg, men då är vi inne på lätthanterliga osanningar.
För en utläggning betydligt längre och mer fascinerande än man kunde tro var möjligt med en sådan rubrik, se Wikipedia: Names of Istanbul.
Som så ofta är sådana frågesportsfakta en avvägning mellan sanning och hanterlighet. Att staden erövrades 1453 är ett enkelt faktum i jämförelse, och att rikets uppdelning var mer utdragen och detaljerad än ett penndrag inses lätt; då kan det verka märkligare att få samtidsanalytiker (som måhända redan då utgjorde en mild men enveten plåga) hade möjlighet att inse vilken milstolpe 476 e.Kr. faktiskt var, se Peter Englunds När föll Rom?
Redan namnet Bysans är intressant, när man studerar det närmare. Bara en sån sak som att de som levde i det bysantinska riket inte hade en aning om det. Om man frågat dem hade de svarat att riket hette Basileia Romaion, "romerska riket" på grekiska. (I det gamla västrom kunde det ibland kallas Imperium Graecorum, "grekiska riket" på latin.) Långt senare skulle historiker finna det praktiskt att ge statsbildningen namn efter det gamla Byzantion, som är vad Istanbul hette innan det hette Konstantinopel.
Och på tal om den saken, så kan det nämnas att namnet Istanbul ingalunda blev knäsatt i och med stadens upptagande i det osmanska riket. En del har tydligen funnit kopplingen logisk och lätt att komma ihåg, men då är vi inne på lätthanterliga osanningar.
För en utläggning betydligt längre och mer fascinerande än man kunde tro var möjligt med en sådan rubrik, se Wikipedia: Names of Istanbul.
2011-08-04
Om Gud fanns
Om Gud finns, är allt tillåtet.
- ATEA, ateistisk organisation i Brasilien
Häromåret lanserade Humanisterna kampanjen "Gud finns nog inte". Den brasilianska kampanjen, omskriven här, har som synes lite mer sting än så.
Vilket är rätt och riktigt: religion är förnuftsvidrig, lindrig som grav.
Texten torde syfta på ett citat som mycket ofta tillskrivs Dostojevskij: "Om Gud inte finns så är allt tillåtet", med varianter. Vad han faktiskt skrev är det följande, det felciterade i fetstil:
Ivan Fjodorovitj lade inom parentes till att hela naturens lag ligger i den tron, och att om man skulle förstöra mänsklighetens tro på odödligheten, skulle inte bara kärleken utan varje levande kraft som vidmakthöll livet i världen torka upp. Dessutom skulle då ingenting vara omoraliskt, allt skulle vara tillåtet, även kannibalism. Det är inte allt. Han avslutade med att förklara att för varje person, som vi själva, som inte tror på Gud eller odödlighet, så måste naturens moraliska lag genast ändras till den tidigare religiösa lagens raka motsats, och att egoism, även brottslig, inte bara måste bli laglig utan även erkännas som den oundvikliga, mest rationella, rentav ärbara följden av hans situation. Utifrån denna paradox, mina herrar, kan ni föreställa er vår excentriske och paradoxala vän Ivan Fjodorovitsjs övriga teorier.
- Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov, andra boken, kapitel 6
Nu bör visserligen Dostojevskij avnjutas och kontempleras i ännu längre sammanhang än så här, gärna i sin helhet - Idioten och just Bröderna Karamazov räknas ofta bland de bästa böckerna någonsin, och vi skulle väl inte bedöma Shakespeare eller ens Hamlet utifrån lösryckta citat? (Frågan är retorisk.)
Men den fråga som ändå ställts är värd att fundera på: Om Gud, säg Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, aldrig existerat, och de lagar som Moses, Jesus och Muhammed (stryk de som ej önskas) sade sig förmedla till mänskligheten därmed är till intet förpliktigande pladder, innebär det då att det inte finns några lagar alls? Behöver människor en övernaturlig makt för att komma överens?
Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner.
- Josua 6:21
Man borde inte behöva fundera särskilt länge för att inse att det är tvärtom. Särskilt om man har en fungerande backspegel: Gud har varit historiens bästa frikort. Hans vilja, outgrundlig och enligt uppgift kommunicerad direkt till hans utvalda, kan åberopas för att motivera vad som helst.
2011-08-03
Plutonen 1968
Någonstans utanför Huế, republiken Vietnam, april 1968. Sårade amerikanska soldater ska hämtas av en helikopter. Nu är den rakt ovanför dem, och en fallskärmssoldat signalerar till piloten. Art Greenspon, AP, fotograferar.
Filmaffisch, 1986. Utan att övergå till spoiler så kan jag säga så mycket som så, att soldaten på bilden inte är i färd med att vinka ner någon helikopter.
2011-08-02
Ramadan: komplettering
... ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.
- Sura 2, vers 187 (Bernström)
I den muslimska kalendern har nu månaden Ramadan börjat. Då ska rättrogna muslimer bland annat fasta från soluppgång till solnedgång.
Hur gör man då lite längre norrut? Så här års behöver man inte befinna sig norr om polcirkeln för att "den vita strimman av gryningsljuset" ska vara mycket avlägsen. Så vad ska en god muslim göra? Flytta, byta religion, eller vad?
Vad de faktiskt gör är att välja ut en lämplig ort, varför inte självaste Mecka, och iaktta fasta som om de befunnit sig där. När man är överens om att solen gått ner i Mecka så är det fritt fram.
Det var det praktiska. Vad det teologiska beträffar så kan man ju fråga sig hur en allvetande Gud fått för sig att upprätta ett påbud som inte kan följas överallt.
I ett obevakat ögonblick fick jag faktiskt tag på densamme och ställde frågan. Så här förklarade han sig:
... Öh, va? Jaha ... Visst sjutton. Hm. Det där har jag aldrig tänkt på.
- Allah (Hex)
- Sura 2, vers 187 (Bernström)
I den muslimska kalendern har nu månaden Ramadan börjat. Då ska rättrogna muslimer bland annat fasta från soluppgång till solnedgång.
Hur gör man då lite längre norrut? Så här års behöver man inte befinna sig norr om polcirkeln för att "den vita strimman av gryningsljuset" ska vara mycket avlägsen. Så vad ska en god muslim göra? Flytta, byta religion, eller vad?
Vad de faktiskt gör är att välja ut en lämplig ort, varför inte självaste Mecka, och iaktta fasta som om de befunnit sig där. När man är överens om att solen gått ner i Mecka så är det fritt fram.
Det var det praktiska. Vad det teologiska beträffar så kan man ju fråga sig hur en allvetande Gud fått för sig att upprätta ett påbud som inte kan följas överallt.
I ett obevakat ögonblick fick jag faktiskt tag på densamme och ställde frågan. Så här förklarade han sig:
... Öh, va? Jaha ... Visst sjutton. Hm. Det där har jag aldrig tänkt på.
- Allah (Hex)
2011-08-01
Lördagsfråga: *art
- BART: Bay Area Rapid Transit är lokaltåg/tunnelbana i San Francisco med omnejd.
- CART: Det här var denna frågans fynd för min del. Coleshill Auxiliary Research Team ägnar sig åt Coleshill, en herrgård (typ) i England. Eller rättare sagt när brittiska soldater 1940-44 i största hemlighet tränades i gerillakrigföring inför en eventuell tysk ockupation. Se deras mycket utförliga hemsida med t.ex. interiörer från de underjordiska anläggningarna.
- Dart: Tänkte att det fanns någon variant på den vanliga tavlan och jovisst. Det här är en "Fives"-tavla, använd i Londons East end.
- Eart(h): Pale Blue Dot tillhör, menar jag, allmänbildningen. Den ljusa pixeln i mitten är här, det vill säga Jorden. Fotograferad 1990 av Voyager 1 på ca 6 miljarder kilometers avstånd, eller 5,5 ljustimmar. Det ljusa bandet kommer från den intilliggande solen.
Marge: Homer, I've been thinking, if the baby's a boy, what do you think of the name Larry?
Homer: Marge, we can't do that! All the kids will call him "Larry Fairy".
Marge: Well, how about Louie?
Homer: They'll call him "Screwy Louie".
Marge: Bob?
Homer: "Flob". [?]
Marge: Luke?
Homer: "Puke".
Marge: Marcus?
Homer: "Mucus".
Marge: What about Bart?
Homer: Let's see... [counting on his four fingers] Bart, Cart, Dart, Ee-art... Nope, can't see any problem with that!
- Fin scen från "I married Marge", The Simpsons (s3ep12)
Den satte Joakim, som tackade Magnus för vad jag också tycker var den svåraste ledtråden (CART).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)