Kriget i Egypten

Läste just om Napoleons egyptiska kampanj år 1798, beskriven av Vivant Denon. I bokens förord, skrivet 1961, fanns en passage som jag inte kan låta bli att återge:

Napoleons politik gick från början ut på att "befria" egypterna från mamlukerna, dvs. från den albanska och circassiska milis som i den turkiska sultanens namn utsög landet för egen räkning.

[...]

För västerländskt förnuft föreföll det som om både sultanen och den egyptiska befolkningen hade allt att vinna på dessa tyranners fall. Att istället för deras godtyckliga maktmissbruk skänka landet ordning och ekonomiska utvecklingsmöjligheter samt garantera de enskilda invånarna lagens skydd och demokratisk beslutanderätt i egna angelägenheter, tycktes vara en så hög och allmännyttig uppgift att invasionsarmén landsteg med känslan av att vara civilisationens missionärer. Det enda problemet var, menade man, att vinna befolkningens förtroende genom att visa att fransmännen inte kom som kristna korsfarare för att utrota islam eller som utsugare liksom tidigare erövrare. Snart hade man organiserat en helkollaboratöradministration av mer eller mindre pålitliga inhemska notabiliteter.

[...]

Resultatet blev å ömse sidor en obruten räcka av missförstånd. Egyptierna såg i fransmännens moderation ett tecken på svaghet som inbjöd till revolt och fransmännen såg i egyptiernas motstånd ett tecken på primitiv envishet och trotsinstinkt som måste bemötas med faderlig tukt, åtföljd av ny förtroendeingivande mildhet. Men tukten blev för varje gång allt hårdare och snart hade man frammanat ett ockupationskrigs hela sorgespel med arkebusering av gisslan och repressalieutplåning av hela samhällen som komplement till de reguljära fältdrabbningarnas fasor.

Stress

Man hör ofta talas om någonting som kallas för vår tids jäkt, och det påpekas ständigt att vårt moderna liv på ett speciellt sätt tar på nerverna. Det är klart att någon jäkt i egentlig bemärkelse långtifrån kan vara vanligt i våra dagar, då människor har långt mera ledig tid till förfogande än någonsin förr; likväl påtalas fenomenet ständigt.

När skrevs detta? Svaret i vit text nedan, markera för facit.

> Frans G. Bengtsson, "Försök till en optimistisk betraktelse", essä i samlingen De långhåriga merovingerna (1933) <

Lördagsfråga: Jarre x 3

André Jarre var chefsingenjör på Radio Lyon. Jag har inte hittat mycket om honom, men i den franska källan nedan nämns den snabba upprustningen av stationen sedan tyskarna lämnat landet. I en annan text nämns att han vid ett tillfälle gav en bärbar skivspelare till sin sonson.
Michel Simeon: La radio a Lyon - ses debuts son histoire (franska)


Maurice Jarre, mest känd för musiken till filmen Doktor Zjivago (1965). Hans film-musik finns lite varstans, till exempel Döda poeters sällskap (1989) eller miniserien Jesus från Nasaret.


Jean Michel Jarre, mest känd för ... tja.

Det hela satte signaturen och min gode vän pwm. Mycket starkt!

Bohuslän

Läser Nordisk Familjebok - inte den klassiska Ugglan från tidigt 1900-tal, utan den ännu äldre. Under uppslagsordet Bohuslän skrev man 1878 följande:

Rörande allmogemålet i Bohus län finnas ännu inga tillfredsställande upplysningar offentliggjorda. Kändt är dock, att det såväl i grammatiskt som i lexikaliskt afseende företer ganska många egenheter.

Minsann lever man inte i civilisationens utkant, eller en bit längre bort igen! Det ante mig. :-)

Befolkningen, som i språk och seder har mera likhet med sina norske än med sina svenske grannar, kallas i norre delen af landskapet håttar eller nordhåttar (deras land håttebygden) och är af en i allmänhet stark och reslig stam.

Starka och resliga, det stämmer ju bra det, endast bortsett från undantagen... "Håtteland" har jag hört talas om någon enstaka gång, inte mer. Men vad har vi här?

Ute på den lilla Malmön (5 mil fr. Uddevalla) bodde en först i våra dagar utdöd småväxt ras, de s. k. malmö-barnen eller malmö-pyttarna, hvilka somliga anse för afkomlingar af landets urinnevånare.

Malmö-pyttarna figurerar i litteraturen på temat "ilandflutna utsocknes", som förklaring på ett lokalt avvikande (faktiskt eller uppfattat) utseende - jag har en hel serie inlägg på temat Valloner, tattare och "black irish".


Nordisk Familjebok (1878): Bohus län

Lördagsfråga: Far, son & sonson

Denne man, som jag antar att ingen känner igen, var chefsingenjör på en radiostation. Under kriget hände det sig, att landet fick sin frihet innan kriget var slut; man skyndade sig då att få prylarna i ordning, så att man kunde sända en avskedshälsning till de gamla herrarna. Senare kom han bland mycket annat att konstruera en ljudmixer.


Hans son är en (åtminstone i sina kretsar) känd kompositör.

Efternamnet frågas. Och vad heter sonsonen?

Horisontellt

I skrivande stund ger (det förvisso trubbiga, men dock effektiva verktyget) Google något fler träffar för uttrycket "över min horisont" än "bortom min horisont". Vadå "över"? Om någonting är över horisonten, så är det väl inom synfältet. Nog måtte den mer logiska bortom-versionen vara den som egentligen avses?

Trodde jag - men enligt SAOB att över-versionen den ursprungliga.

[Kunskapshorisont] i uttr. det går, förr äv. är över min hori­sont o. d., det överstiger min fattningsförmåga. LINDFORS (1815). Det går i sanning öfver min horizont. SöndN [skämttidningen Söndags-Nisse] 1862, nr 32, s. 1. HALLSTRÖM Skepn. 83 (1910).
SAOB: horisont

Hur liknelsen är tänkt förklaras inte. Det är möjligt att det är enklare än jag tror, men för närvarande går logiken tydligen över min horisont.

Photoshop 1500 A.D.

Eller nej. Naturligtvis inte. Men ändå. Nog är de två kvinnorna i Perigunos Korsfästelse, målad i slutet av 1400-talet, så lika att det inte bara är påfallande utan egendomligt. Finns här ett budskap..?

Kalle Anka

Det program som i tablån heter Kalle Anka och hans vänner önskar god jul hette ursprungligen From all of us to all of you, och sändes för allra första gången den 19 december 1958 - jämnt 50 år sedan, alltså. Den "värd" som Benjamin Syrsa språkar med var förresten Walt Disney själv, det var alltså hans roll som Bengt Feldreich tog över.

Unlike the annual broadcasts of TV holiday treats we have become accustomed to, "From All of Us to All of You" was not repeated each holiday season, which perhaps added to audience anticipation for its occasional encores. Adding to the interest, Disney "plussed" this already classic show with a brilliant, crowd-pleasing twist for the 1963 repeat broadcast. "Of course," as Jiminy explains, "no Christmas would be complete without a surprise gift," so he unwraps a present: a preview scene of the then-new animated feature, The Sword in the Stone.

Jim Fanning skriver om programmet

Traditionen att pusha för nya långfilmer är alltså inget nytt, däremot slapp man dagens konstant usla material. (Jag skulle gärna ha fel på denna punkt.)



But this Christmas TV party all started on a December night in 1958, when there were only three networks, no home video or DVDs, and seeing Disney animation on TV was indeed a rare gift.

Se även Wikipedia: Kalle Anka [...]

Bild utan kommentar - I

Lördagsfråga: First actual bug

Det var den 9 september 1947, kl 15.45 som synes, som man i datorn Mark II på Harvard-universitetet hittade orsaken till ett mystiskt fel: en insekt hade fastnat i ett relä*.

Detta var nog världshistoriens första funna faktiska bug - men det var inte, som ofta uppges, det tillfälle då termen myntades. Redan kommentaren "First actual case of bug being found" visar att begreppet användes. De tidigaste beläggen verkar komma från 1800-talet, kanske av självaste Thomas Edison, även om det myntades tidigare. Att det skulle förekomma redan hos Shakespeare skulle jag gärna få en källa på.

En av de som deltog i körningen på Harvard var Grace Hopper. Hon skrev den första kompilatorn (ett program som översätter program skrivna i ett språk som C eller Java till maskinkod). I datasammanhang motsvarar det ungefär - tja - att uppfinna tryckkonsten kanske?


Etymonline: bug
Wikipedia: Software bug; Grace Hopper

* Ett relä är en sorts strömbrytare. Med en ström kan man styra om en annan ström som skall gå åt ena eller andra hållet. Genom att koppla ihop många relän kan man få dem att göra riktigt häftiga saker - de är de mekaniska motsvarigheterna, och i datasammanhang föregångarna, till transistorer.

Påhittade böcker

En intressant grupp av faktoider är böcker som utger sig för att vara något annat än de är. Och som, skall tilläggas, gör det på ett sådant sätt att man faktiskt kan luras (så Dan Brown utgår). Ett "problem" är att det verkar finnas rätt få som gjort ett ordentligt avtryck i det allmänna medvetandet, fast det får väl ses som en fördel ...

Här är några påhittade böcker. Ordnade efter originalens utgivning.

Pauline Kohler, Jag var Hitlers kammarjungfru (Federativ 1940)
En levande beskrivning av livet på Hitlers Berghof*, med otaliga fantasifulla, slippriga, och garanterat påhittade detaljer. Mycket läst på sin tid, hade vart fullkomligt glömd idag om det inte vart för att åtminstone en uppgift levt kvar, som detalj i den större faktoiden om Hitlers intresse för astrologi.

Slavomir Rawicz, Flykten från Stalins läger (Historiska media 2005)
En polsk soldat blir fångad av ryssarna och skickas till ett Gulag-läger djupt inne i Sibirien. Därifrån lyckas han och några kamrater fly - till Indien. Sträckan, som motsvarar Stockholm-Göteborg tur och retur sju gånger, går genom ödsliga vildmarker som Gobi-öknen och Himalaya. Boken är spännande, bitvis mycket osannolik, men tyvärr inte sann. 2006 hittades dokument som visade att Rawicz hade släppts tillsammans med många andra polska fångar 1942.

Tisdag Lobsang Rampa, Det tredje ögat (Bonnier 1959)
Författaren är en tibetansk munk som beskriver sitt liv, med många häftiga eller direkt övernaturliga inslag - munkar som flyger i drakar, snömän, eller öppnandet av det tredje ögat (en mycket fysisk process involverande borrande i pannbenet). Fast egentligen hette han Cyril Henry Hoskin och kom från Devon i England. Han hade aldrig varit i Tibet och kunde ingen tibetanska.

Liza Marklund, Gömda (Piratförlaget 2000)
Skildrar pseudonymen Mia Erikssons (medförf.) flykt undan en kvinnomisshandlare. Vid närmare eftertanke kallar Marklund boken för "en dokumentär roman, berättad ur offrets perspektiv". Vilket kan tänkas förklara åtminstone några skillnader mellan det som beskrivs och det som inträffat.

James Frey, Tusen små bitar (Bonnier fakta 2003)
Boken skildrar kampen för att bli fri från alkohol- och drogmissbruk. Den väckte stor uppmärksamhet och sålde stora upplagor. Så småningom avslöjades att många detaljer var grovt överdrivna, som till exempel när några timmar i häkte blev till 87 dagars fängelse.

Lördagsfråga: Moth in relay

Den här tar ni. Fast det finns en fallgrop... Som ni kanske också tar.

Skägget i brevlådan

Vardagsmysterier finns precis överallt. Det här är ett prima exempel, för av någon anledning så har språk- och diverseforskarna icke lyckats reda ut just denna fras till fullo.

Hur länge har folk stått med skägget i brevlådan?

När och var inträffade den första brevlåde-incidenten?

Det skulle kunna vara en bärande scen i en anekdot, lite som "goddag yxskaft" vars innebörd man kan känna till något sånär även om man aldrig hört ursprunget. Eller är det kanske en del av ett längre talesätt, som "det är ingen ko på isen" (resten: "så länge rumpan är i land") eller "mycket skrik för lite ull" (resten: "sa käringen som klippte grisen"). Fler teorier kan säkert kluras ut av den som känner för det. Men när det gäller facit så är det värre - det är rentav så att man kan ta till uttrycket självt.

En utläggning i ämnet görs i tidningen Bulldozer: Begravda hundar, ugglor i mossen och skägget i brevlådan. Två möjliga upphovsmän lanseras: Karl Rune Östlund (1959) och Ture Gärdin (1945). I Gärdin-versionen skulle uttrycket ha hittat till Casino-revyn, vilket leder till Annica Edstams uppgift att hennes far Nils Edstam skulle ha myntat det när han var revyns kapellmästare.

Faktoider åker till Amerika

I februari kommer Faktoider ut som pocket. Redan nu går denna utgåva att beskåda på t.ex. Adlibris (här), och redan nu verkar man ha inspirerats av ämnet; eller hur man annars fått till bibliotekskategorin ovan. (I skrivande stund har detta inte korrigerats.)

"Humor & Present" var en rolig kategori, passar förvisso långt bättre i en bokhandel än i ett bibliotek. Men det mest udda jag hört i den vägen kom från Stockmanns stora Akademiska Bokhandel i Helsingfors, där man placerat in volymen under "Spel & frågesport", bland pokerböcker och Guinness rekordbok.

Gustav II Adolf den förste

När jag researchade* artikeln "Här skall staden ligga" - som Gustav Adolf nog inte alls sade när Göteborg grundades, för andra gången förresten - så fann jag att statyn på hans torg mitt i staden också var den andra i ordningen, ironiskt nog. Den första statyn göts i Tyskland och fraktades per båt uppigenom, men så förliste man vid Helgoland (två små öar utanför tyska kusten, väster om Danmark). Befolkningen begärde ett såpass högt pris för statyns bärgande/återlämnande (jag vet inte om fartyget faktiskt sjönk eller inte) att göteborgarna fann för gott att låta göra en ny, den kom fram all right och är alltså den som står på torget just nu.

Så småningom hamnade den första statyn på något sätt i Bremen; kanhända såg man den som en sorts trofé. Den förstördes under andra världskriget, jag antar att det var under de allierades intensiva bombningar. (Under tidigare krig, Gustavs t.ex., hade den löpt stor risk att bli omsatt till kanoner.) [ Uppdaterat: Eller så blev den verkligen kanoner, bildligt eller bokstavligt, i samband med en insamling av krigsviktiga metaller Metallspende des deutschen Volkes sommaren 1942 som Ove i VF nämner i kommentarerna. ]

Jag har hittat synnerligen lite information om denna staty (inte för att jag letat så flitigt), men när jag av en slump fick reda på att det var just posthuset den stod framför, så tog jag itu med saken - någon avbildning måtte det väl finnas? Och jomen!

Vykort från 1909. Gustav Adolf - Denkmal = "minnesmärke för G. A." Denna staty var alltså, såvitt jag förstått det och kunnat finna vid detaljgranskning, identisk med den i Göteborg.


* Eng. re-search, "återsöka" = när man letar reda på något man tidigare letat reda på men tappat bort så man får leta reda på det igen.

Tolkiens kök

Jag är faktiskt en hobbit (i allt utom längden). Jag tycker om trädgårdar, träd och omekaniserat jordbruk; jag röker pipa och tycker om god husmanskost (utan hjälp av kylskåp) men avskyr fransk matlagning.

- J. R. R. Tolkien i ett brev till Deborah Webster 25 oktober 1958*

Vad var det Tolkien klarade sig utan, eller rentav föredrog sig vara utan, i sin matlagning? Knäcker ni det? Markera texten i vitt för facit.

Nog är det märkligt hur fort moderniteter kan övergå till självklarheter. Tolkien levde 1892-1973, det är inte evigheter sedan. Ändå hajade jag till när jag såg hur han definierade sin kokkonst. Och fick anledning att fundera: Vad innebär det egentligen för skillnader för matlagningen? (Nu känner jag mig verkligen bortkommen.)


* I sin tur hämtat ur Arne Zettersten Tolkien - min vän Ronald och hans världar (Atlantis 2008), sid 61

Lördagsfråga: Sinclair ZX Spectrum

Färgmönstrena var de som visades i skärmens ram när man laddade filer på en hemdator av modellen Sinclair ZX Spectrum, den näst vanligaste i Sverige i mitten av 80-talet. Först kom ett pip, ackompanjerat av röd-blåa ränder, följt av lite data om filen (gul-blått). Ett pip till, och så själva filen. Med en snitthastighet på hisnande 170 byte per sekund tog 48 kb cirka fem minuter att ladda. Så småningom tog speltillverkarna fram speciallösningar (s.k. turbo-laddare) som kortade tiden en smula.

Nog är det egendomligt att tänka sig, att man idag kan hämta data från Japan oerhört mycket snabbare än det då gick att hämta data från en kassettbandspelare.

YouTube: Jungle Trouble laddas - endast för nostalgiker

The Stockholm Glob

När man på 80-talet planerade och uppförde Globen, så tänkte man först att den på engelska skulle heta The Stockholm Glob. Ett förslag som tvärdog när man insåg att glob = snorkråka.

Känns det igen? Är det sant?

Nu verkar historien inte vara så spridd som jag fått för mig, men förekommer gör den - kanske får den lite spridning nu när Ericsson inbjuder stockhomarna att ge arenan ett nytt namn (pressmeddelande 11 december 2008).

Hur som haver; beläggen för det första namnet har dock hittills lyst med sin fullständiga frånvaro. Inte ens de informationsansvariga känner till något om bakgrunden.

Vad beträffar ordet glob så definieras det som "a roundish drop, dollop, etc. of a (semi-)liquid substance" (för att ta Chambers Concise). Det kan användas om substanser som lera, glass m.m., liksom om a glob of snot. Men det opreciserade ordet i sig verkar inte användas om snorkråkor, åtminstone inte allmänt.

Lördagsfråga: Randigt

OK, mästergooglare. ;-)



Vad föreställer detta?

Detta är nog något som man antingen känner igen direkt, eller absolut inte alls. Månne någon ur den senare kategorin lyckas klura ut det?

Själv har jag sett mönstret otaliga gånger, även om det är rätt länge sen sist.

Lussekatter

Efter Lucia, såklart. Eller? Enligt en vanligt förekommande uppgift är det inte alls Lucia utan Lucifer som ligger bakom.

Tidigare har bullarna kallats djävulskatter, med varierande stavningar som dyvelskatt och dövelskatt. Eftersom ett annat namn på djävulen är Lucifer (Jesaja 14:12) kom omsider formen lussikatt att användas istället, kanske så man slapp att ta den onde i mun, i dubbel bemärkelse, liksom kanske att ordet även kunde uppfattas som "lucia-katt". Men - finns det några belägg för att det faktiskt var så det gick till? - En annan association är förresten att Lucia sågs som en bra dag att idka avlusning. (Stavningen "lussi" har även använts om Lucia, som medeltidens Lussimässa, så det behöver inte nödvändigtvis vara en förenkling av Lucifer).

I sydvästra Sverige bakas till L. ett särskildt kultbröd (se d. o.), kalladt "dövelskatt".
- Nordisk Familjebok (1912): Lucia

Noterar att även SAOB sorterar in lussekatterna som ett lucia-ord. Det äldsta belägget är Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från 1898.

Företeelsen uppges ha kommit från Tyskland, där man på 1600-talet berättade om - och sannolikt även spelade upp, åtminstone delvis - hur Jesusbarnet, Kinken Jes, gav bullar till de snälla barnen (vilket i protestantiska länder fungerade bättre än helgonet Sankt Nikolaus) och djävulen, i form av en katt, smörj åt de stygga. Som så ofta i helg-sammanhang finns det ett flertal varianter på denna beskrivning, och inget hindrar väl att de kan vara sanna allihop. Fast jag tvivlar på om lussekatter började ätas i Mälardalen i slutet av 1600-talet för att sedan spridas över landet, vilket uppges på ett flertal hemsidor.

En mer fantasifull förklaring går ut på att det är gamla Frejas katter som återuppstått. Den stämmer nog inte. Däremot är det avgjort så, att i synnerhet julhelgens historia är synnerligen trasslig och osäker; det verkar knappt finnas en enda detalj, som inte förklarats på minst två olika sätt, och därtill förflyttat sig i kalender, geografi och kulturlager.


Mer om framför allt Lucia-sången på faktoider.nu: Sankta Lucia

Kuriosa: Undertecknad är släkt med Arvid Rosén.

Engrish

Som pendang till gårdagens översättnings-tabbe kommer här en klassiker åt det andra hållet - även om det rör sig om spelare i helt olika divisioner. Den har valsat runt på nätet ett tag och många av er har nog sett den, men om jag fyller på med lite bonus-material:

• Bilden är äkta.
• Den är tagen i juni 2008 på en bensinmack vid motorvägen mellan Peking och den stora industristaden Taiyuan.
• Fotografen heter Samuel Osouf.
• De kinesiska tecknen till vänster uttalas ung. tsen ting och betyder ung. matsal, restaurang (såvitt jag förstått).
  

Många fler kinesisk/japansk-engelska krockar: Engrish.com

Kinesiska

Max Planck Gesellschaft är en stor, anrik och ansedd institution. De driver en mängd Max Planck-institut, som bedriver kvalificerad forskning inom allehanda områden. I publikationen Max Planck Forschung ger de ut populärt hållna beskrivningar av en del av alla rön som kommer fram. Det senaste numret (3/2008) hade Kina som tema, "ett fascinerande och mångfasetterat land", och då tyckte redaktionen att det vore trevligt med lite fin kalligrafi på omslaget. Så här blev det. Det ser väl OK ut? - Åtminstone om man inte kan läsa texten.

För det är inte något vackert poem, utan en annons för en strippklubb.


With high salaries, we have cordially invited for an extended series of matinées
KK and Jiamei as directors, who will personally lead jade-like girls in the spring of youth,
Beauties from the north who have a distinguished air of elegance and allure,
Young housewives having figures that will turn you on;
Their enchanting and coquettish performance will begin within the next few days.

Översättningen ovan från nätet, som jag hoppas är korrekt. (Man läser kolumnerna uppifrån och ner, och går från höger till vänster.) Jag har även hittat andra och mer, hm, rättframma tolkningar. Det nordliga ursprunget avser fastlands-Kina, vilket skulle innebära att etablissemanget ifråga ligger i Hong Kong eller Macao. En avslöjande detalj är de båda K:na, som är oförenliga med klassisk kinesiska.


Här är det nya omslaget. Texten är den kinesiska översättningen av titeln på Das Buch von den wunderlichen Maschinen av Johann Schreck (1576-1630), jesuit och missionär verksam i Kina.

Det cirkulerar en del underhållande historier om folk som låter tatuera sig med läckra kinesiska tecken, som vid närmare granskning visar sig vara fulla med stavfel, eller ogrammatiska - eller värre.

Blogg med koll på sådant: Hanzi Smatter

Rumpologi

Just as a print of your fingerprints, palms, soles, and ears tell a story, so does your rump.

- Jacqueline Stallone: Rumpology

Vad namnet beträffar, så jo, det är Sylvesters morsa. Vad läran beträffar, så jo, hon läser rumpor.

Inte för att jag skulle drömma om att avfärda ens denna lära på förhand. Men. Hm. - För $125 får man även sin rump-bild inramad, som en "family keepsake" eller kanske "a gift to a special person"? En idé såhär i jultid?

Recension: "What a cheeky way to read my future", Telegraph, 28 juli 2004

Lördagsfråga: 1 + 1 = 2

Som åtminstone två av er visste så är det alltså ett bevis för att ett plus ett verkligen blir två och inte något helt annat. Det ingår i Principia Mathematica av Whitehead och Russell, ett av de verk som man inte behöver begripa för att ana storheten i. (Själv har jag absolut ingen aning.)

PM kom att användas i ett syfte som författarna knappast hade förväntat sig, nämligen Kurt Gödels två ofullständighetsteorem, presenterade under rubriken Über formal unentscheidbare Sätze der Principia mathematica und verwandter Systeme, "Om formellt oavgörbara utsagor i Principia mathematica och liknande system". Även om det rör sig om matematik på hög nivå så behöver man inte förstå detaljerna för att fascineras av slutsatsen; att man, kraftigt förenklat, i sådana "system" för att utforma matematiska påståenden (som t.ex. att 1 + 1 = 2) kan utforma påståenden som varken kan bevisas eller motbevisas.

Liksom i fallet med relativitetsteorin så har de kommit att missförstås och missbrukas. Teoremen säger t.ex. ingenting om huruvida artificiell intelligens är en teoretisk omöjlighet.


Wikipedia: Gödel's incompleteness theorems

Kvantsprång

Begreppet är inte så vanligt i svenskan, desto mer i engelskan - vilket dels medför att bruket kan tänkas öka i svenskan, dels att risk för missförstånd föreligger.

Ett quantum leap inträffar när elektroner byter banor. När en atom tar emot energi så kan denna "användas" på så sätt att en elektron hoppar ut till en yttre, och mer energikrävande bana. Om en elektron faller från en yttre bana till en inre, så sänds istället energi ut, t.ex. i form av ljus. Dessa hopp är omedelbara, säger tar noll komma noll sekunder. (OBS: Denna kvantfysiska förklaring är såväl gravt förenklad som gammalmodig, men för att förklara språket duger den.)

Det man syftar på när man pratar om kvantsprång i dagligt tal är alltså det ögonblickliga. Inte avståndet - för ett hopp mellan två elektronbanor är då inte stort, mätt med vardagens tumstock.



Mer om äldre kvantfysik, och hur en urmodig atom-modell lever kvar än idag, på Faktoider.nu: Atomen.

Uppdaterat:
Betydligt mer om kvantsprångets ev. fysik i Faktoider: Hur långt är ett kvantsprång?

Lördagsfråga: Matte

Även om ovanstående nog ser ruskigt ut - man skulle nog gå bet om man försökte ta det i huvudet - så är det egentligen rätt enkelt, i princip. Vad är det som bevisas?

"That is my religion"

Mont Blanc tillverkar pennor. I deras Writer's Edition 2008 har de uppkallat modellerna efter diverse skribenter. Här ovan ser vi George Bernard Shaws, de går på en sisådär 4 000:- och uppåt. Undras hur en övertygad socialist som GBS skulle ställt sig till en sådan ära.

Dagens läsning

Sedan ungefär trettio år tillbaka läser inget något utom för sitt nöjes skull.

Någon som håller med? Är det en typisk gammal "bättre förr"-uv som talar? En slapp generalisering eller en skarpögd observation?

Försök nu att gissa när det skrevs. Facit i vitt.

> Jean de La Bruyére, Les Caractères (1688) <

Urval

Varje samling med faktoider kan delas upp i åtminstone tre grupper: de man trodde var sanna, de man visste var osanna, och de man inte känner igen. (En fjärde grupp skulle vara de där man inte håller med förf., den kan vi ta senare...)

Oavsett hur skickligt det resoneras i varje enskilt fall, så kan det inte hjälpas att "de okända" drar ner tempot. I synnerhet jämfört med de två andra grupperna. Så den som sätter ihop en sån här samling vill inte bara maximera grupp 1 för majoriteten av läsare, utan även minimera grupp 3 för majoriteten av läsare.

Men var dra gränsen? Skall man ta de som 90% av svenska folket känner till? Eller 75%, eller 50%? Skall man prioritera sådana som inte är så kända i allmänhet, men som är desto vanligare inom en viss grupp (yrke, intresse, ålder, geografi, socialgrupp eller vad som)? Skall sådana faktoider få förtur, som kanske inte är så vanliga men som å andra sidan är intressanta att skriva om?

Detta är ett rätt bra exempel på en fråga, som den ansvarige (jag) funderar mycket på, men som läsarna (ni) kanske aldrig tänkt på. Vilket naturligtvis är helt i sin ordning. Att jag tar upp den beror på att jag just fick se den första recensionen där problemet nämns; att det är Stefan Holm som har synpunkter på antalet "okända fel" borde dock stämma till eftertanke, då han ju avgjort tillhör de kunnigas skara. (Sen är det ju ironiskt, att bildning och faktoider hör ihop på så sätt, att ju mer man vet, desto fler faktoider går man omkring med.)

10 000

Jag smög in upplysningen i en blogg-post häromdagen, så ifall någon missade den: Faktoider (Forum 2008) har nu sålt över 10 000 exemplar.

Lördagsfråga: Good luck!

Det var i januari 1968 som USS Pueblo, som idkade s.k. signalspaning utanför Nordkorea, blev inringat av nordkoreanska fartyg och eskorterad in till hamn. Huruvida det befann sig på nordkoreanskt eller internationellt vatten har varit föremål för en förutsägbar och tämligen låst debatt. Besättningen på 82 man togs tillfånga, minus en som dödades. Därefter följde 11 månader i nordkoreansk fångenskap. Då är man inte så karsk! - Men snart fann männen en oväntad möjlighet att sända ett meddelande hem till USA via de tydligen ovetande koreanerna. Det hela började med propagandafilmerna:

The film about the soccer team began with the North Korean team arriving in London and driving through the streets in a bus festooned with flags of the DPRK. As the bus drove down the street one proper English gentlemen complete with derby and umbrella spotted the bus and flipped it off. The man must have been a Korean War vet and he was giving the bus the finger. Whoever was taking the pictures zoomed in on it. A murmur went through the crew, the KORCOMs ["Korean Communists"?] didn't know what the finger meant.

This was further demonstrated in the second film in which a US Navy Officer flipped off the cameraman. They left it in. We now had a weapon! Back in our rooms we were elated, this was one more thing we could use to discredit the propaganda we were being forced to grind out. Several crew members expressed caution, but the general attitude was use it. We had been captured, but we never surrendered. Damn the Koreans, full fingers ahead!

- Stu Russell: The Hawaiian Good Luck Sign, usspueblo.org

Så närhelst en kamera dök upp, där poängen givetvis var att visa folket i USA hur väl de imperialistiska lakejerna behandlades, så råkade långfingren sticka ut här och var. Vid åtminstone ett tillfälle fick de byta fångdräkterna mot uniformer för att se särskilt välbehållna ut - med långfingren på plats. Man kom även överens om att om någon korean skulle bli nyfiken, så skulle de förklara gesten såsom varandes "the Hawaiian good luck sign".

Det var inte förrän i oktober som tidningen Time förstörde det hela med en bildtext: "In this class-reunion picture, three of the crewmen have managed to use the medium for a message, furtively getting off the U.S. hand signal of obscene derisiveness and contempt."

Chief Goldman told the five admirals on the court that the North Koreans were furious over the finger gesture. "I told them it was the Hawaiian good luck sign, and they told me not to lie, they knew what it was," said the sailor, an Arkansan who has served 18 years in the Navy. [Senare:] I had blood coming from my right ear.

- New York Times, 25 februari 1969

Som exempel på civilkurage i en ohyggligt pressad situation tycker jag att "the Hawaiian good luck sign" är något alldeles extra. Det, samt en påminnelse om att även signaler som är aldrig så välkända bland oss kan vara mer begränsade än vi anar.

Not: I skrivande stund ligger USS Pueblo kvar i hamn i Pyongyang. Eftersom det aldrig blivit bortfört ur flottans rullor, så är det även det enda av USA:s krigsfartyg i tjänst som befinner sig i fientliga händer.


Tack till Hans som tipsade om denna fascinerande händelse.

Sålda böcker

For a year or two past, my publisher, falsely so called, has been writing from time to time to ask what disposition should be made of the copies of ”A Week on the Concord and Merrimack Rivers” still on hand, and at last suggesting that he had use for the room they occupied in his cellar. So I had them all sent to me here, and they have arrived to-day by express, filling the man's wagon, — 706 copies out of an edition of 1000 which I bought of Munroe four years ago and have ever since been paying for, and have not quite paid for yet. The wares are sent to me at last, and I have an opportunity to examine my purchase. They are something more substantial than fame, as my back knows, which has borne them up two flights of stairs to a place similar to that to which they trace their origin. Of the remaining two hundred and ninety and odd, seventy-five were given away, the rest sold. I have now a library of nearly nine hundred volumes, over seven hundred of which I wrote myself.

- Henry David Thoreau

En av USA:s originellaste och största författare beskriver stoiskt hur den första upplagan av hans första bok, tryckt i 1 000 ex på författarens bekostnad, med god kritik men få köpare, återvände till sin upphovsman.

I skrivande stund hittar jag en av dessa böcker till salu för $3500. Vilka upplagor boken fått, vet jag inte. (Den är ändå inte i närheten av hans storverk Walden, som är vad han blev berömd för.)

Och just detta läser jag, strax innan jag får reda på (från min förläggare, som är en ”publisher”!) att min egen förstling sålt i 10 000 exemplar. Då är det inte så svårt att vara ödmjuk. Hur gôrsketaskoj det än är att bli femsiffrig.

Lördagsfråga: Digitus impudicus

Se, här har vi några glada friska unga män! Eller? Ser de inte något hängiga ut? Hur är det med rakningen? Och... Vad gör de med sina långfingrar?

När är bilden tagen? Var? I vilket sammanhang? Bonus: Hur förklarade männen ifråga sina utsträckta långfingrar? (Som alltså var en fullt medveten gest.)


Lat. digitus impudicus = oartigt finger. Som hos Martialis: Rideto multum qui te, Sextille, cinaedum dixerit et digitum porrigito medium, "Skratta högt, Sextillus, när någon kallar dig en fjolla och sträck ut ditt mittersta finger". (Epigrammaton lib II, 28)

Kan du inte tala?

När konstnären nämns, så brukar det vara Eugénie (1830-1889), dotter till Oscar I och konstnärligt begåvad. Hon skrev dikter och musik, målade och skulpterade - dock ej verket ovan.

Statyetten tillverkades 1882-1925 på Gustavsberg. Förlagan var en engelsk modell, av anonym upphovsman kantänka - jag har ännu inte hittat någon uppgift, eller ens exempel på icke-svenska exemplar. Inte heller vet jag hur den fick sitt namn, för till att börja med lär den ha haft det intetsägande namnet "Gosse och pudel" - ännu en detalj som tarvar förklaring, då hunden inte är i närheten av vare sig dagens eller historiens pudlar.

Peppar peppar

Frans G. Bengtsson beskrev (i essän "Huskurer" i samlingen För nöjes skull) hur man för sisådär hundra år sedan använde peppar i en beprövad och pålitlig huskur: ett skedblad mald peppar rördes ner i ett glas brännvin, det hela sveptes, och sedan mådde man mycket bättre. Jajamen.

Döm om min förvåning när jag nu får höra att peppar fortfarande används som huskur. Inte bland bortglömda stammar i det mörkaste Värmland heller, utan av folk mitt ibland oss, som behärskar modern teknik som mobiltelefoner, bloggar och gem. Ett visst antal vitpepparkorn skall sväljas ett visst antal gånger per dag, därmed hållandes den ökända vinterkräksjukan borta. Jajamen!

Sidospår: Är det detta bruk som gett upphov till begreppet "peppar, peppar"? Jag är inte alls säker, men lutar åt att så inte är fallet - jämför en något äldre, dock alls ej lastgammal, form av uttrycket: "peppar, salt och ingefära" (1927).

De som litar på peppar-kuren - och de är tydligen legio - är kanske intresserade av en annan beprövad och pålitlig huskur, som samme Frans G. Bengtsson delar med sig av i samma källa: en sup fotogen, som nämligen gör susen vid halsåkommor. Jajamen.

KISS

Loggan skapades 1973 av den då 22-årige Paul Daniel "Ace" Frehley. Jag har ett klart minne av att ha sett originalet, ritat i ett kollegieblock; en intressant detalj var att de två S-en redan där hade aningen olika fason, något som man sett till att följa sedan dess. Ett misstag eller ett estetiskt grepp? - Nog vore den förra förklaringen mest fascinerande. Men, som sagt, jag har inte lyckats bekräfta den.


Är likheten mellan deras åskviggs-S och en annan logotyp en slump eller inte? Givetvis har de fått frågan ungefär hur många gånger som helst, och alltid gett samma svar: jo, det är en slump. (Både Paul Stanley/Stanley Eisen och Gene Simmons/Chaim Witz har judiska rötter, den senares mor överlevde förintelsen.)


Oavsett hur det ligger till med den saken så används en justerad logga i Tyskland. Jag är inte säker på om originalet p.g.a. run-S:en klassificeras som nazistiskt i ett land där sådana symboler är förbjudna, eller om de gör det ändå.

Gå i lera och sörja

I vad som kanske redan blivit en modern klassiker i sin genre, så påpekar en viss recensent att en viss författare har "noll koll" på skillnaden mellan lera och gyttja.

Nu finns det visserligen en skillnad mellan lera och gyttja (Wikipedia-länkar för den nyfikne). Men dessa skillnader hör till facket; något som man skall kunna om man är geolog, biolog eller relaterat. För resten av oss så är skillnaden vag och ofta obefintlig i vardagligt språk, och får gärna vara så. I synnerhet i sammanhang där skillnaden inte spelar någon roll, som i det aktuella fallet.

Spelar det verkligen inte någon roll?

Recensenten är förlåtande nog att räkna denna "enskilda brist" till de som "vi" kan "överse med" (men han fick ändå med det). För övrigt är recensionen också strålande. Så varför då ta med det? - För att recensenten är utbildad biolog? Så är det nog. (Jag vet inte om det är det faktiska skälet, men eftersom det är den mest välvilliga tolkning jag kan komma på, så väljer jag den.)

Även fel är relativa, och ju närmare samtalet kommer våra hemtrakter, desto noggrannare blir vi. Det är kanske det som är det svåraste med att skriva populärt; så att den oinsatte begriper, men experten inte hittar något att anmärka på. Och är det inte värre än så här - ja, då kan det kvitta. Så länge man inte skriver om geologi, biologi eller något relaterat.


När leran är tunnflytande kallas den gyttja

- August Strindberg, Ett drömspel (1901)

Lördagsfråga: IFO

Som Lena Synnerholm snabbt räknade ut var det en nyckelpiga. Eftersom man helt sällan ser dem i flykten så är det inte precis det första man tänker på.


Jag tycker att detta är ett briljant exempel på ett flygande föremål, som i oidentifierat skick ser helt obegripligt ut, men som så fort man fått en förklaring visar sig vara så naturligt det kan bli.

Bild med förklaring var införd i UFO Aktuellt nr 3-2008. Bilden återges med fotografens tillstånd.

Galningar

Ibland tröttnar man. Varför bekymra sig för kommatering m.m. i sina böcker, när det finns galningar som lyckas publicera vilken smörja som helst? Och kommer undan med det?

Som Pär Wahlström, homeopat, som dessutom ser till att göra klumpig reklam för sig själv medelst inlägg på bloggar och forum undertecknade "Anna" och vad det nu är.

Eller Sanna Ehdin, som sedan hon doktorerat i ämnet immunologi lyckats skämma ut sitt ämne och sig själv genom att påstå ungefär vad som helst om vad som helst.

Eller förlaget Forum, som i nuvarande stund - utöver min egen Faktoider - har hela sex böcker i lager om den oändligt stupida inrednings-läran, Feng Shui. Är det någon som tror på den?

Lördagsfråga: UFO

Denna bild togs utanför Tingsryd i somras. Mitt på dagen, under pågående musikfestival. Frilansande fotografen Stefan Sandström hade plåtat lite av varje, då någonting fick honom att knäppa en bild med kameran riktad mot - ingenting särskilt, tänkte han först, tills han fick syn på en intressant detalj.

Förstoringen är 300 % utifrån originalbilden. Det rör sig inte om något digitalt trixande, vilket jag är desto mer säker på som jag vet vad det är... Vad tror ni?


Not: Jag kommer inte att avbryta denna fråga även om rätt svar dyker upp. Facit på måndag...

Relaterat på Faktoider.nu: UFO

Supa

Ordet kommer direkt från soppa. Det finns med i några sammansättningar som vinsupa (soppa med vin) eller oftare ölsupa, en rätt som torde vara åtminstone rödlistad (eller vad sägs om äggulor, mjölk, mjöl, salt, ingefära och socker i kokande svagdricka). Att supa innebar alltså att äta soppa. Detta kom så småningom även att gälla en dryck som brännvin, som intogs med sked; brännvinsskedar eller supskedar m.fl. namn är en vanlig antikvitet. Man kunde även supa tobak, eller snus. Det förra var inget märkligare än det som vi idag kallar att röka, det senare innebar att dra in snuskornen i näsan.

Dagens betydelse har hängt med rätt länge. När den tog över vet jag inte riktigt; hos t.ex. Strindberg verkar den vara helt ensam ("Vet ni hvarför de fattige supa?").

En annan släkting är supera (ett fint ord som definierades som så av Tegnér, att hemma äter man, borta dinerar eller superar man). Liksom det neutrala insupa.

En till: "att supa som en borstbindare" skall inte ses som en kritik av en yrkesgrupp. Det kommer direkt från tyska wie ein Bürstenbinder saufen där bürsten betyder såväl borste som supa.

Synonymer för "berusad"

Fattigt språk? - Det beror på vad man talar om.

En del företeelser verkar det inte finnas någon gräns för hur många sätt vi vill använda för att beskriva dem på. Här har vi en sådan. (För att inte fresta på blogspots utrymme så begränsar jag listan till just enstaka ord, ej uttryck som "rund under fötterna", "på kanelen", "lindrigt nykter" osv osv.)

berusad
bladig
dragen
drucken
dyngrak (sammans. m. mindre vanl. rak)
full
florshuva (fynd från tidigt 1900-tal)
förfriskad
kanon
lummig
lurvig
onykter
packad
pickalurven (m. på, lite fusk för ett roligt ord)
plakat
påverkad
påstruken

...Ja. Det är åtminstone en början.

Skåne och Norrlands

Dessa märken uppfattar många som en sorts regionala specialiteter. Månne recepten hittats i hembygdsarkiv? Eller har de satts ihop utifrån ett antal lokala recept? Nog har utvecklingen sett till så att det ena passar bättre till luad ål, det andra till fjällripa?

Tyvärr - får man väl säga.

Skåne Akvavit görs på potatis, och mycket potatis kommer från Skåne - och så fick den sitt namn. Gammal Norrlands Akvavit gjordes av cellulosasprit, som tillverkades i Norrland. Båda sorterna kom från Stockholms Reimersholme och var varianter på klassikern O. P. Anderson, men även om den norrländska onekligen hade en koppling till landskapet, buteljerad skog som den var, så har recepten inga som helst spännande lokala rötter (så ingår t.ex. sherry i Norrlands). För övrigt lanserades Skåne 1931 och Norrlands 1929, så direkt lastgamla är de inte heller.

Kuriosa:

• Att man en gång gjorde brännvin av träd har inspirerat till många nubbevisor, som utan kännedom om sammanhanget svårligen låter sig begripas ("jag var tall en gång för längesen / med grön och härlig färg ..."). Metoden används inte längre, åtminstone inte för drick-sprit.
• Akvavit är ett skyddat namn för kryddat brännvin där kummin och/eller dill dominerar.
  
• Det första brännvinet i Sverige användes i krutframställning. Jag har ännu inte fått reda på hur. [Åtgärdat - se länk i kommentarerna!]
  

Kunjak, könjak, konjak

Dagens inlägg utgörs av ett helt lätt justerat citat från salig dryckesgurun Arne Häggqvist, en av de absolut främsta förmågor vårt land burit fram i den vägen:

Att man länge även i Sveriges bredares befolkningslager haft en klar känsla för kvalitetsskillnader framgår t.ex. av konjakskännaren Leander Tells iakttagelse från Vikbolandet i Östergötland, där bönderna enligt honom förr i tiden sa "kunjak" när de menade billig förskuren eau-de-vie, "könjak" när de menade härtappad riktig konjak, och "konjak" när de tänkte på buteljimporterade märkesvaror som Hennessy, Martell, Napoléon osv.

 - Larsons Systemlexikon (Robert Larson 1971), sid 30

Vikbolandet avgränsas av Norrköpings Bråviken i norr och Söderköpings Slätbaken i söder. Sagesmannen ifråga visade sig vara Carl Leander Tell, mest känd för sina tidiga undersökningar av (de honom visserligen ej ursprungligen upptäckta) Lummelundagrottorna, och speleologi (grottforskning) i allmänhet, vilket han t.ex. grundade Sveriges förbund för. En syssla som, vid närmare eftertanke, är häftigare än konjak, cognac, eller vilken stavning som helst. Länk: Sveriges Speleologförbund

Lördagsfråga: Romerska läger

Så; mina läsare överträffade ännu en gång mina förväntningar. Pölsa dum, närmare bestämt.



Pojke = fr. petit bonhomme > Petitbonum / Lillbonum
Opium > opie-tinktur = Laudanum
Akvarium = Aquarium
Romkaka = baba au rhum > Babaorum



Illustrerar särskilt gärna med detta franska original, eftersom de skriver Gallien Gaule som Gavle. För det vet väl alla, att Gävle heter Gevalia på latin. (Sic!)

En kvadrillion kalkulasjoner

Felfinnar-kollegan Martin Ystenes bloggar i Norge. Här läser han om hur hemsidan klikk.no summerar "Årets beste oppfinnelser", eller rättare återger en artikel ur Time Magazine; och när engelskan blev norska, så blev det så här:

26. mai halv fire om natta brøt en datamaskin til den nette sum av 133 millioner dollar den etterlengtede petaflop-barrieren. Det betyr en kvadrillion kalkulasjoner per sekund.

Vi som kanske trodde att enheten "kvadriljon" enbart förekom i Joakim von Ankas valv kan nu bli lite klokare: det är en etta följd av 24 nollor, prefixet är förresten yotta. På svenska och norska. På engelska är däremot en quadrillion en etta följd av 15 nollor, vilket också är definitionen av prefixet peta.

Bortsett från att översättaren lyckades hamna hela nio storleksordningar fel - grejer! - så är min egen största behållning av det hela Ystenes kommentar av klikk.no:s hjälpsamma länk till en hemsida som de själva uppenbarligen inte läst:

Wikipedia kan gjøre feil, og det er uprofesjonelt å henvise til Wikipedia-artikler hvis man ikke vet nok om emnet til å kunne avsløre feil. Her gjør Wikipedia ingen feil, og de forklarer til og med problemet med feiloversettelsen.

Sens moral: läs sidor du länkar till.


Martin Ystenes, Sprøytvarsleren: En kjempeflopp!
Wikipedia (no.): Kvadrillion
Wikipedia (eng.): Quadrillion

Relaterat på faktoider.nu: Biljon

Lördagsfråga: Fyra bilder

Fyra bilder, ett tema.

Först till kvarn ...

... Får först mala.

Förr: Turordning tillämpas.

Nu: Den som kommer för sent får ingenting alls.

Bakgrund: För inte så länge sedan (har jag för mig) var den längre formen "den som kommer först till kvarnen..." vanligast. Talesättet har sannerligen åldern inne, Pelle Holm jämför med Die ok irst to der molen kumt, die sal erst malen, funnet i den tyska lagboken Sachsenspiegel från 1220-talet ungefär.

Om meningen ser lite märklig ut så beror det på att språket är plattyska eller lågtyska, använd i det tyska språkområdets norra del. Idag är den sydligare högtyskan standardspråket. Skillnaderna är inte så stora men många, ofta är de lågtyska ordformerna lite mer lika skandinaviska än vad de högtyska är.

Torrt krut i ladorna

Kurt tipsade om ett uttryck som kanske är på gång. Åtminstone har tvenne ministrar använt det rätt nyligen.

Riksen [sic] för överhettning har i stort sett bortfallit, snarare handlar det om att avmattningen kan övergå i ren lågkonjunktur.
- Då måste vi ha torrt krut i ladorna för att hantera det, och det har vi.

Anders Borg i DN, 15 april 2008

Aldrig förr har vi stått så redo med torrt krut i ladorna för att möta de problem vi ser framför oss.

Sven-Ove Littorin i riksdagen, 12 november 2008

Den som har "torrt krut i ladorna" är alltså förberedd. Det finns ett antal uttryck som involverar krut respektive lador, men jag har inte hittat några tidigare belägg för kombinationen än Borg. Det närmaste i krut-väg är "lita på Gud och håll krutet torrt"* med varianter. Vad ladorna beträffar så har man kanske tänkt på Josefs drömtydning i Första Mosebok om de sju goda resp. svåra åren (Bibel 2000 nämner "spannmålsförråd"). Dessutom förekommer begreppet "samla vete i ladan" ett par gånger i Nya testamentet som metafor för domens dag ("agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar").

Uttrycket låter kanske ålderdomligt, men verkar alltså inte vara det. Vidare skall krut visserligen hållas torrt, men vad har det i ladorna att göra. En sammanblandning? Men då kan man undra vad Littorin såg för anledning att infoga det i sin vokabulär.

En del associerar nog till den klassiska folketymologin "ont krut förgås inte så lätt", det är alltså en slarvig översättning av tyskt ogräs, Unkraut eller på lågtyska rentav Unkrüt. Utan kunskap om bakgrunden verkar detta uttryck nästan lika underligt som "krut i ladorna".


Bonus: en barn-ramsa. Ser ni? Ha ha.

Remember, remember
the fifth of November
the gunpowder treason and plot

I see no reason
why gunpowder treason
ever should be forgot.


* Skall enligt Stevenson ha sagts av Oliver Cromwell vid övergången av ett vattendrag före slaget vid Edgehill den 23 oktober 1642; "källa saknas", enligt Pelle Holm.

Hitler och Wittgenstein

Bild från Kimberley Cornish, The Jew of Linz. Uppges vara tagen i stadens Realschule 1904, med tvenne gossar som båda skulle bli mycket välkända av fullständigt olika orsaker.



Ett citat ur Mein Kampf (kap. 2) gör den ännu intressantare:

I realskolan lärde jag visserligen känna en judisk pojke, som av oss alla behandlades med försiktighet, men endast därför att vi på förekommen anledning icke hyste något vidare förtroende till hans förtegenhet. Men jag reflekterade dock inte, lika litet som de andra, något vidare häröver.

Kan det vara den store Ludwig som avses?

På det historiska forumet Skalman togs frågan upp (hej, Lindir och Andreas Wien!). Ett citat från Brigitte Hamann nämndes (en expert som även kommit till användning i faktoiden om Hitlers judiska påbrå), med den sammanfattande och korrekta rubriceringen Keine Spur von Wittgenstein = Inte ett spår av Wittgenstein.

AH och LW var verkligen lika gamla (f. 1889) och gick verkligen i skolan ifråga ungefär samtidigt. Men den mer studieinriktade och bättre omhändertagne LW gick två klasser högre upp. De bör redan av den anledningen inte ha figurerat på samma klassfoto. Dessutom är bilden inte tagen 1904 utan 1901 (vilket deras utseenden inte motsäger), två år innan LW kom dit.

Nu är det ju fascinerande så det räcker, om än historiskt betydelselöst, att just dessa två uppenbarligen vistats i varandras närhet. Men hos Cornish är det ingen kuriositet, utan ett bärande tema: hos honom kände de varandra väl, och det var denna kontakt som gjorde Hitler till antisemit. Det kan tänkas, att Cornish förtjusning av att hitta kopplingen, fick honom att slarva med den falsifiering som god forskning är oupplösligt förenad med. För oavsett hur spännande det kan låta, så är det inte sant.

Påståendet kan alltså hänvisas till den stora och ständigt växande högen med Hitler-myter. Med tanke på att marknaden aldrig tycks tröttna på utläggningar om denne, vari hans person, liv och verk tas upp på längden och tvären, så är det märkligt att så många missuppfattningar och rena felaktigheter fortsätter att frodas. Eller kanske delvis just därför.


Skalman: Hitler och Wittgenstein?
Wikipedia: The Jew of Linz
Faktoider.nu: Hitler

Citat om historia

Det enda vi lär oss av historien, är att vi inte lär oss något från historien.

Klyftigt sagt! Och sant - på sitt sätt. Men vem sade det? Oscar Wilde brukar uppges, har även sett Bertrand Russell och George Bernard Shaw. Men själva myntandet ligger (såvitt man vet?) längre tillbaka än så:

Vad erfarenheten och historien lär oss är detta, att folk och regeringar aldrig har lärt sig något av historien, eller handlat efter de läxor som de hade kunnat dra från den.

Was die Erfahrung aber und die Geschichte lehren, ist dieses, daß Völker und Regierungen niemals etwas aus der Geschichte gelernt und nach Lehren, die aus derselben zu ziehen gewesen wären, gehandelt haben.

- Hegel, Vorlesungen über die Philosophie der Weltgeschichte (1832)

Detta var en läxa jag drog efter att ha studerat några Oscar Wilde-citat på måfå. Någon uttömmande inventering av citat som tillskrivs honom kommer inte på frågan på länge än, ty de förefaller outsinliga, såväl de korrekta som de inkorrekta.

F.ö. är detta inlägg även föranlett av det faktum att första världskriget officiellt avslutades för prick 90 år sedan; det var åtminstone kl 11 den 11/11 1918 som tyskarna lade ner sina vapen, och det är detta ögonblick som brukar räknas. Sedan slöts den hårda freden i Versailles, och så vidare.


Wikiquote: Oscar Wilde; Hegel

Lördagsfråga: Talang

Som Mattias visste:

T.v.: "I kapitalistiska länder - Talangens väg."
T.h.: "I det socialistiska landet - Vägen för talangen!"
- ungefär.

Risk för fel om Kristallnatten

För 70 år sedan inträffade Kristallnatten; mellan den 9 och 10 november 1938.

Med anledning av detta skriver Anne Swärd i Sydsvenska Dagbladet om händelserna med utgångspunkt från judarna i Polen:

Det känns spöklikt att besöka platsen [Wroclaw] där en gång den imponerande synagogan stod - religiös hemvist för stadens mer liberala judar och en av de största synagogorna i Europa vid denna tid. Allt som finns kvar nu är fotografierna av byggnaden som under kristallnatten stacks i brand av nazisterna och nästa dag sprängdes. Den tog sju år att bygga, och bara en natt att förstöra.

Problemet? - Att hon senare i artikeln blandar ihop [eller: skriver så att man kan blanda ihop] Kristallnatten 1938 med upproret i Warszawas getto i maj 1943. Det var då som den stora synagogan i Warszawa sprängdes, för att bara nämna en händelse bland otaliga. 1938 ingick Wroclaw i Tyskland med namnet Breslau, men Warszawa gjorde det inte.

Bonus: Varför inträffade pogromerna just denna natt? De "skott i Sarajevo" som nazisterna kunde skylla på var att Ernst vom Rath, en tjänsteman på tyska ambassaden i Paris, två dagar tidigare mördats av den judiske 17-åringen Herschel Grynszpan. Att den 9 november var prick 15 år efter den misslyckade ölkällarkuppen i München torde rimligtvis ha bidragit - de var mycket för årsdagar. Så det är inte att undra på, att "spontana demonstrationer" plötsligt inträffade mitt i natten över hela riket.


Anne Swärd: När frånvaron talar, Sydsvenskan den 8 november 20008
Wikipedia (eng.): Kristallnacht; Warsaw Ghetto Uprising

Lördagsfråga: Gosse med fiol

Vilken skillnad illustreras här?

Tips till Obama

...Bara så du förstår att jag inte glömt bort dig. Min markering:

Force plays a much larger part in the government of the world than it did before 1914, and what is especially alarming, force tends increasingly to fall into the hands of those who are enemies of civilisation. The danger is profound and terrible; it cannot be waved aside with easy optimism.
The fundamental cause of the trouble is that in the modern world the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt. Even those of the intelligent who believe that they have a nostrum [undermedel] are too individualistic to combine with other intelligent men from whom they differ on minor points. This was not always the case.

Fast nu ser jag att jag gjort bort mig å det grövsta; det var det här som GWB skulle fått för åtta år sen. Scheisse.

...

Citatet är åtminstone - fattas bara, på den här bloggen! - genuint: Bertrand Russell, "The Triumph of Stupidity" från 1933 (ingår i samlingen Mortals and others, utgiven 1975). Vilket lustigt nog var samma år som Hitler blev rikskansler. Scheisse..!

...


Nu är det slut på det psykologiska provet. Ni som läst all text ända hit har fått en text till livs, samt fyra namn: Barack Obama, George W. Bush, Bertrand Russell, Adolf Hitler. Läser man en text annorlunda när den sätts i samband med olika personer? - Jag gör det åtminstone. (Och källhänvisningen är f.ö. korrekt.)

Pocket

Nu är det såpass klart att titeln börjar dyka upp i databaserna; Faktoider, ges ut av Månpocket i februari 2009. Cirkapris: 40 spänn. Detta skall bli mycket intressant.

USA:s förste svarte president

...Hette John Hanson. Påstår en del. Åtminstone bland svarta medvetna medborgare, i USA.

John Hanson (1715-1783) var inte den förste men väl tredje "presidenten" - ungefär: ordföranden - av kongressen (den förste hette Samuel Huntington, efterträdd av Thomas McKean). Detta ämbete hade nu inte mycket med dagens att göra. Om inte annat så var USA vid den tiden ingen självständig nation; statschefen satt i London.

Men hur var det då med rasfrågan?


John Hanson (daguerrotyp från 1856)

Denna bild påstås föreställa USA:s första svarta president (googla på). Men president Hanson kan det uppenbarligen inte vara - om inte annat så fanns ju inte den fotografiska tekniken på dennes tid. Nu heter herrn på bilden visserligen John Hanson, men han var en senator från Liberia som inte hade mer än namnet gemensamt med presidenten.

Att Hanson skulle ha varit svart var ny för mig, däremot kände jag igen påståendet att han hade svenskt påbrå. Det stämmer, såvitt någon kunnat finna, inte heller. Överhuvudtaget verkar J. H. vara påfallande mytomspunnen, även om han inte (som någon skrivit på Wikipedia-artikeln om just detta) har rekordet för amerikanska historiska personer.


Wikipedia (eng.): John Hanson; John Hanson (myths)
Library of Congress: The American Colonization Society


[ Idé från Monologuer som rapporterade om Hanson-fans i Atlanta ]

Kass retorik

He needs to do something about those skinny legs ... make him do some squats [knäböjningar].
- Guvernör Schwarzenegger om senator Obama


1921 blev Franklin D. Roosevelt förlamad i benen efter en sjukdom. Han lyckades icke desto mindre dölja detta märkvärdigt väl - idag hade det inte gått. Det finns helt få bilder på honom i rullstol, här är en från 1941.

MVG i Scientologi

Svaret på lördagsfrågan var som sagt blåhake = Luscinia svecia = den svenska näktergalen = Jenny Lind. Nog om detta! Över till viktigare ting.
För en månad sedan skrev jag kort om scientologin: Den oscannolika scientologin

Inlägget var tänkt som en extremt kort introduktion i detta bisarra ämne. Anna svarade med att nämna det scientolog-rika Enskede: förskolorna Albatross och Måsen (samt Tärnan), och så skolan Studema; "...man får leta riktigt noga på skolans webbplats innan man förstår att de är anslutna till sekten. Läskigt som fan."

Jomen.

Igår kväll (sön 2/11) besökte programmet Skolfront (Kunskapskanalen) Studema-skolan. Man konstaterade att deras studieteknik Applied Scholastics(R) är utvecklad av scientologins grundare L. Ron Hubbard, att en tredjedel av lärarna innehade scientologiska examina, och en ännu högre andel inom ledningen; inget oväntat för den som lagt några minuter på hemläxan.

Men man konstaterade även att Skolinspektionen (i form av juristen Ingegärd Hilborn) menade sig veta praktiskt taget ingenting om något av ovanstående. Eller åtminstone inte kunde göra något meningsfullt åt det hela. Ungefär så.

En tillfrågad lärare - som händelsevis var scientolog - lovade och svor att något samarbete med kyrkan ifråga inte alls förekom. Det förefaller som om driften av det hela lejs via "bulvaner" och licensiering (jomen), så att någon direktkontakt mellan skolan och CoS (Church of Scientology) inte förekommer vad gäller organisation, finansiering, eller liknande. Att kopplingen är fullkomligt uppenbar för envar med ögon är en annan sak.


Den officiella, registrerade logotypen för studietekniken ifråga. "Based on the works..."

Not: Inbjudna talare (Christer Sturmark och Karl-Erik Nylund) poängterade scientologins mörkaste sidor, med övermännisko-ideal, att s.k. pre-clears inte är värda medborgerliga rättigheter m.m. Själv hade jag gärna sett denna taktik vara mest framgångsrik: att påpeka att scientologins läror, under en lack som visserligen kan vara tilltalande, är komplett skogstokiga.

Den otäckaste uppgiften som nämndes var ändå den, att det går elever på skolan vars föräldrar inte är scientologer. Detta är väl inte möjligt. Får inte vara det. Är det sant!?


Länkar:
APS [Applied Scholastics] Sverige (såväl förskolorna som Studema): www.aps-sweden.com
Studema-skolans hemsida: www.studema.se Databas med scientologer (pröva t.ex. med nuvarande rektorn Ronny Susman): The Thruth About Scientology

Stonehenge & co

Det finns fler henges än den välkända. Noga räknat avser beteckningen den cirkelformade yta som är inhägnad av en vall/vallgrav. Denna kan forntidens folk sedan ha använt för att resa obelisker enligt olika system, ofta flera - Stonehenge är betydligt mer än den imposanta sten-arkitekturen i mitten, även om den onekligen fångar fantasin på ett annat sätt än t.ex. Aubrey-groparna (se WP för förklaring).


Avebury henge är äldre än Stonehenge, betydligt större till ytan, och hade kanske i bättre bevarat skick utgjort en ännu större ikon och turistmagnet. Vilket skulle kunna sägas om fler henges.

Vad ordet beträffar så är det kanske närmast släkt med "hänga". Namnet Stonehenge går tillbaka till medeltiden, Stanenges, och etymologin är oklar; kanske man jämförde med dåtidens galgar för avrättningar? Eller stenarna som "hänger" i luften?


Wikipedia (eng.): Stonehenge; Avebury; Henge
Online Etmology: henge

Lördagsfråga: Sångfåglar

Gemensam nämnare sökes. Inga ledtrådar.

När experterna är oense

Det som faktoider.nu, boken Faktoider och inte minst faktoider.blogspot.com är till för, är att i görligaste mån sprida fakta; denna och denna mer eller mindre vanliga uppfattning är mer eller mindre osann, för så här, gott folk, är det i själva verket.

Ofta är det svårt att ge glasklara besked. Då kan även den negativa upplysningen vara nog så användbar, att visa att något varken bevisats eller motbevisats, men att bevisbördan uppenbarligen ligger åt ena eller andra hållet. (Det är t.ex. som regel omöjligt att visa att någon inte har sagt eller skrivit ett känt citat. Ords ursprung är ofta oavgörbara. M.m.)

En situation som jag, av någon anledning, inte hamnar i särskilt ofta, är när experterna själva inte är så mycket osäkra som oense (mer än det långt vanligare fallet med enstaka figurer som, ofta närmast reflexmässigt, går mot strömmen). Eftersom jag själv, som jag nog påpekat rätt många gånger vid det här laget, är amatör i praktiskt taget allt jag skriver om, så är jag inte människa att avfärda ena eller andra sidan. Men det är sällan poängen.

Poängen är i så fall inte att den allmänna uppfattningen är osann, utan att den inte är fastslagen. Som i fallet med flygplanens flygförmåga, där den vanliga förklaringen (som jag sett otaliga gånger) avfärdas direkt, men där detaljerna (Coanda eller inte?) är föremål för livlig debatt.

Medeltider

I vår historia definieras medeltiden som den katolska perioden: från kristnandet på 1000-talet fram till 1500-talet. Vikingatidens slut, och därmed medeltidens början, anges ibland till året 1066, med slaget vid Hastings och kung Haralds död. Slutåret anges ibland till 1521, då det sedermera framgångsrika kriget mot Kristian II inleddes.

Sådana exakta perioder är praktiska, men sällan rättvisande, på så sätt att få samtida torde ha märkt nämnvärda skillnader mellan året innan och året efter. Inte som 1914 eller 1945 precis.

Det var nog ytterst få människor som alls märkte att Romarriket "föll" det året.

- Peter Englund om år 476, en annan känd vattendelare

Och vad heter "medeltiden" på engelska, Middle Ages? Men i det fallet, liksom tyska Mittelalter och franska Moyen Âge avses snarare perioden från Roms fall år 476 *host* till reformationen i början av 1500-talet. Den period som den svenska medeltiden avser kan kallas högmedeltid, High Middle Ages, men Hochmittelalter avser tydligen perioden ca 1050-ca 1250, och le haut Moyen Âge tvärtom perioden 476-ca 1100.

Problemet är naturligtvis egentligen inte historiskt, utan språkligt. Inte så lite likt den egendomliga debatten om huruvida Pluto är en planet eller inte, där den astronomiska betydelsen var ungefär noll. Å andra sidan finns det mycket gott om terminologiska fallgropar för den som läser om samma saker på olika språk.


Resp. Wikipedia om medeltiden på svenska; engelska; tyska; franska
Peter Englund: När föll Rom? När föll vi?

Indianernas största seger

Slaget vid Little Bighorn (som är en flod, eller snarare ett helt flodsystem) 1876 var inte den enda eller ens största förlusten för "de vita". Av ca 700 man dödades 250, inklusive befälhavaren Custer.

Det kan jämföras med slaget vid Wabash 1791; av 1000 soldater dödades över 600. Att de båda sidorna var ungefär jämnstarka (numerärt) gör inte segern mindre dramatisk.


Wikipedia (eng.): Battle of the Wabash; Battle of the Little Bighorn

Bandvagn 206

Loppis-fynd:

Själva boken går visserligen inte riktigt i samma Totte badar-stil som titeln. (Det hade vart nåt: "Här är Kalle. Idag ska Kalle köra bandvagn 206. Det tycker Kalle är roligt. Här är Kalles kompanichef." Osv.) Men med en tydlig, rejäl illustration per sida, och en kort text under (vilken som regel framför en (1) uppgift) så är intrycket ändå inte långt ifrån.


SoldF: Bv 206

Röksignaler

Fråga: Hur bar sig indianerna egentligen åt för att kommunicera med röksignaler?

Svar: De höll det hela på en långt enklare nivå än det brukar framställas.

Liksom i många andra indian-frågor är källäget tyvärr skakigt, men som det beskrivs så utgjordes röksignalerna främst av i förväg överenskomna signaler. Inget morse-alfabet, hieroglyfer i rök, eller hur man nu tänker sig det. Ett exempel som nämns är att en elds placering kunde utgöra en signal: placerad utmed en bergssida betydde den en sak, uppe på höjden en annan.

Lördagsfråga: Popcorn!

Varsågoda: Gershon Kingsley.

The man vid pianot 2007. Det tar några takter innan man känner igen sig.


Så här lät det 1969. (Ber om ursäkt för videon men det var den enda jag hittade.)


Hot Butter (1972): Popcorn. - Inklusive vinyl-rasp och tidstypisk video, på så sätt att en snurrande plastbit var det enda synintryck man fick. Och kanske något nyfiket husdjur.


Bonus: M & H Band (1987). Denna version tillskrivs ofta Kraftwerk eller Jean Michel Jarre. Facit är Mark Holiday, en artist som verkar (?) vara lika bortglömd som Gershon Kingsley. Så kan det gå.

Loffe

Teori: Antingen vet man exakt varför Janne Carlsson kallas "Loffe" och har aldrig tänkt på att det finns de som inte vet, eller så har man ingen aning och har aldrig tänkt på saken.

(Nej, jag kommer nog inte att få något pris för den teorin. Heller...)

I Jolos TV-serie från 1973 om beredskapsåren, Någonstans i Sverige (den blev bok påföljande år), finns en person kallad Loffe. Denne spelades av Janne Carlsson. Så var det med det.

Lördagsfråga: Mr Music

Vem har vi här?

Ledtråd:

På denna skiva från 1969 finns den allra första versionen av en mycket känd låt som alla hört. Visserligen i senare versioner, men att det är samma låt hör man omedelbums.


(Bonusfråga: Varför är dessa bildfrågor nästan alltid svartvita? Svar i vitt: > Det är det ingen som vet <)

La cuisine parfaite

Kinna tipsade om drömköket.

Design & produktion: Forsbergs skola.


(OK, jag såg motsvarande idé för sovrum i MAD för en sisådär tjugo år sedan. Måhända produkter lanserats då och då. Men det är första gången jag ser det genomfört.)

Wendelsbergs folkhögskola

Idag besöker jag Wendelsbergs folkhögskola (www.wendelsberg.se) där man har en temadag om vetenskap och pseudovetenskap.

I dessa ämnen kommer faktoiderna väl till pass, såväl som konkreta och (ofta mycket vardagliga) exempel på hur vi tror en massa saker mot bättre vetande, som hur svårt det kan vara att verkligen göra sig av med vidskepelse, pseudovetenskap och rena lögner.

Tysk skriföfning

Här följer skriföfning 114 i femtioförsta lektionen ur Lärobok i Tyska språket efter Prof. H. G. Ollendorffs nya metod, utarbetad av phil. mag. J. U. Grönlund, utgiven 1858.

(Läses koncentrerat och inte alltför fort, gärna högt, men isåfall efter att noga ha förvissat sig om att ingen kan höra något).

Låter Ni färga eder kappsäck? Jag låter färga den. Huru låter Ni färga den? Jag låter färga den grön. Huru låter du färga dina linnestrumpor? Jag låter färga dem hvita. Låter eder kusin färga sin halsduk? Han låter färga den. Låter han färga den röd? Han låter färga den grå. Huru hafva edra vänner låtit färga sina rockar? De hafva låtit färga dem gröna. Huru hafva Italienarne låtit färga sina vagnar? De hafva låtit färga dem blå. Hvad har adelsmannen haft? Han har haft två hattar, en hvit och en svart. Har jag haft en hatt? Ni har flera. Har eder färgare redan färgat eder halsduk? Han har färgat den. Huru har han färgat den? Han har färgat den gul. Reser Ni någon gång i sommar? Jag reser ofta. Hvart tänker Ni resa (hinzureisen) i sommar? Jag tänker resa till Tyskland. Reser Ni icke till Italien? Jag reser dit. Har du någonsin rest? Jag har aldrig rest. Hafva edra vänner för afsigt att resa till Holland? De hafva för afsikt att resa dit. När tänker de resa? De tänker resa i öfvermorgon. Har eder broder redan rest till Spanien? Han har icke ännu rest dit. Har Ni rest i Spanien? Jag har rest der. När reser Ni? Jag reser i morgon. Har Ni utnött alla edra stöflor? Jag har utnött dem alla. Hvad hafva Turkarne gjort? De hafva bränt alla våra goda skepp. Har Ni slutat alla edra bref? Jag har slutat dem alla. Huru långt har Ni rest? Jag har rest ända till Tyskland. Har han rest ända till Italien? Han har rest ända till Amerika. Huru långt hafva Spaniorerna rest? De hafva rest ända till London. Huru långt har denne fattige man kommit? Han har kommit ända hit. Har han kommit ända till eder? Han har kommit ända till min fader.

Notera att man efter denna skriföfning, den 114:e i ordningen, inte ens har kommit halvvägs genom boken. Det var annat virke i tyskastudenterna förr i tiden, minsann! Åtminstone i de som öfverlefde. [ fiksat ]

Läget 1948

I en liten populärvetenskaplig skrift läser jag att månens kratrar nog inte alls skapats av meteorider (som kallas "meteoriter" när de hittas på jordens yta):

The most probable explanation of these peculiar formations, however, seems to be the theory that they were produced from the gases liberated from the rocky matter of the Moon during the process of its solidification.

Om klimatet på Venus sägs följande:

... There is no reason to expect that the temperature and humidity on Venus are much worse than, for example, in Washington, D. C., during a heat wave.

Och om Mars kan man läsa att:

... We must conclude that the darker regions are really plains covered with grass, bushes, or trees.

Tillbaka på jorden beskrivs Wegeners teori om kontinentaldrift, men:

This supposition, which was developed chiefly to explain the similarity of the flora and fauna of these continents through the migration of plants and animals while they were in direct contact, hardly stands up in the light of our present knowledge.

Idag vet vi att månens kratrar förvisso skapats av meteorider (och skapas än idag, närhelst någon sådan har vägarna förbi); temperaturen och trycket på Venus gör den till en av de ogästvänligaste platserna på någon planet; finns liv på Mars så är det inte i form av gräs, buskar eller träd; och kontinentaldriften är ett faktum.

Det intressanta är att författaren inte är någon perifer gök, utan George Gamow, en (med rätta!) mycket ansedd naturvetenskapsman, som beskriver dåtidens etablerade kunskap. Att avfärda sådan med bättre facit kan verka enkelt, men om jag tagit en tidsresa och diskuterat med de lärde vet jag inte alls hur jag skulle klarat mig.

- Passar inte Sydamerika och Afrika ihop som pusselbitar? - Jovisst, men det beror på att de spruckit upp under ett mycket tidigt skede av jordens historia. Sedan dess sker ingen kontinentaldrift eftersom havsbottnarna utgörs av stadig basalt genom vilken inga kontinenter kan driva. Atlantryggen? Den hade en viss Harry Hess observerat medelst ekolod under kriget, men hade ännu inte kommit till allmän kännedom. Inte heller kände man till några mekanismer som skulle kunna driva kontinenterna. Däremot hade en mätning, som visade att Grönland och Europa avlägsnar sig från varandra med en hastighet på halsbrytande 1 meter/år, visat sig vara gravt felaktig, vilket ju visade - kan man tycka - att Wegener hade fel (själv lär han ha påstått att den är över 1 km/år - facit är snarare 1 cm/år). De komplicerade lösningar som togs fram för att förklara likadana fossil på avlägsna kuster går Gamow inte in på.

Detta tål att upprepas: vetenskap är en metod. I vilken mån de metoder som användes för att ta fram ovanstående uppgifter var ovetenskapliga vet jag inte tillräckligt mycket om. Men att avfärda metoderna på den enkla grunden att resultaten är fel är otillräckligt.

Boken gavs förresten ut ungefär 30 år innan undertecknad började intressera sig för frågorna - vilket i sin tur inträffade för ungefär 30 år sedan. En bok från 1978 är lika gammal idag som denna var då.


Citat ur George Gamow, Biography of the Earth (Pelican Mentor Books 1948), sid 55, 66, 68, 113.

Lördagsfråga: Fyra efterfrågade

Med förenade krafter kom ni fram till samtliga:

Med en halv poäng per bild blir det just en sådan till Ole samt en hel till Alatius (samt en halv till "Anonym"). Tjusigt - jag hade nog fixat GP men knappast någon av de övriga.

I synnerhet med facit på hand är han närmast uppenbar. JRR är något enklare, fast han har rätt neutralt utseende, och så tänker man kanske inte på honom i uniform. Men Gandhi är sig inte alls lik (och vad var det för frisyr han hade? - för det var väl ingen huvudbonad?). Och Marilyn/Norma Jean*... Trots att det är avgjort minst skillnad i år räknat mellan hennes båda bilder, så var hon den som tog längst tid att pricka in. Vet inte om det demonstrerar något. (Den inte särdeles spridda bilden hittade jag förresten här.)