Svenskens svordomar

Jag trätte [grälade] på hållkarlen [skjutskarlen]. Han klådde sig bakom örat och svarade, att han ej föreställt sig, att jag hade så bråttom, eftersom jag ju sagt till honom så saktmodigt om häst. Detta lade jag på minnet och nyttjade hädanefter vid alla befallningar till dylikt folk så många svenska eder, som jag lärt mig, till inledning. Därmed förolämpar man dem aldrig, eftersom detta är så vanligt för dem, och emedan de själva vid minsta förtret ha några tusende tunnor djävlar i beredskap.

Min fetning – återkommer till den.

Den som ej kan svärja, har inget anseende hos detta folk. En främling, som ej lärt sig några eder, kommer ej långt bland dessa människor, hur tjänstvilliga och beskedliga de för övrigt än kunna vara. De anse honom som en nykomling ute i världen, en harhjärtad morsgris, som hittills suttit i spisen och ännu icke förstår att uppföra sig som en karl.

Så kunde också resenären vid sin ankomst till Stockholm sätta sig i respekt:

Men till all lycka kände jag tillräckligt språket och bruket i landet för att genast slänga dem i gapet tio tusen millioner djävlar, vilka också genast förmådde dem att ta  reson. Om man till en person i ett annat land säger: "Que le diable t'emporte!" [Må fan ta dig!] så är det nog för honom. Men här skulle en enda djävul icke förmå honom att så mycket som röra en lem. Om man här icke brukar "tio tusand dievul", så gör man bättre i att inte svärja alls.

- Jacques-Louis de Bougrenet de La Tocnaye, återgiven ur Grimbergs "öden" vol VIII

De La Tocnaye reste runt i norra Europa, bland annat Sverige 1798. Han beskrev inte bara en bit folksjäl som kan vara nog så intressant att begrunda tvåhundra år senare, utan även lite språkhistoria. Milda svärord som tusan, sjutton och attan har en gång varit allt annat än milda; de är förkortningar av "tusen tunnor med djävlar", "sjutton tusen tunnor med djävlar" respektive "arton tusen tunnor med djävlar".

Pandoras kruka

Om vi hoppar över detaljer som ni ändå kan slå upp så har vi här berättelsens kärna: Pandora hade en behållare vari all världens elände samlats, och som hon därför inte fick öppna. Givetvis (annars skulle det ju inte ha blivit någon berättelse) öppnade hon den. Bilden ovan är från 300-talet e.Kr. och den enda antika illustrationen jag hittat av händelsen.

Behållaren ifråga var en pithos, en avlång och ofta ganska stor kruka (t v). När berättelsen översattes på 1500-talet verkar ordet ha tolkats som pyxis, en mindre kruka med lock (t h). Så blev Pandoras kruka till Pandoras ask. Behållaren på bilden högst upp verkar visserligen mer pyxis än pithos men det är detta som uppges i frågan. Någon träask var det hur som helst inte.

Det var för övrigt en pithos som "Diogenes i tunnan" skulle ha bott i.

Jävlar, jäklar m fl

Retorisk fråga: Visst är "jäklar" något svagare än "jävlar"? (Den som inte håller med och inte vuxit upp i ett frikyrkligt hem el.dyl. får gärna kommentera.)

Följdfråga: Varför? Svar: Därför att "jäkel" är en senare och svagare variant av det äldre och starkare ordet.

Detta enligt den stora ordboken, där man även får följande, förvisso ej kompletta, lista på diaboliska eufemismer - hur många känner du igen?

• djäkel
• knäfvel
• snäfvel
• jäden
• jädervulen
• fädlar
• jädern (härav jädrar, jädrans)
• jädringen
• jäsingen
• jästingen
• jäven

"Slutligen använder man (i sht under den senaste tiden, synes det) åtminstone skenbart oskyldiga uttr[yck]":

• dalern
• gärsgårn
• järnvägar
• "Jävleborjs läns allmänna kunnjörelser" (sic)
• jävelbärj

Denna lista skulle lätt kunna förlängas. Man har inte ens med järnspikar.

SAOB: DJÄFVUL (tryckår 1918)

Drönare kraschar i Sverige

Vad är en drönare? I definitioner anges att det är en förarlös farkost, alltså antingen "självstyrd" eller fjärrstyrd. I media verkar det vara den senare definitionen som gäller.

Om man avser ett fjärrstyrt flygplan, ett större eller mindre radiostyrt plan för militärt bruk, så har en amerikansk drönare slagit ner i Sverige. Och den var av det större slaget.


Ett besläktat experiment över Hawaii, 21 augusti 1946: "Mother and Babe complete remote-controlled flight"

I operation Afrodite tog man bombplan och monterade in utrustning som gjorde att man kunde fjärrstyra dem. En tv-kamera riktades mot marken, en mot kompassen. Sedan rev man ut allt som inte behövdes och lastade planet med så mycket sprängämne man kunde: över 13 ton. Idén var att styra bomb-planet "Babe" från ett plan i närheten "Mother", och på så sätt leverera en mycket kraftig laddning med hög precision.

I praktiken gick det sällan så.

Ett av planen som användes kallades Mugwump (ovanligt och svåröversättligt ord som verkar betyda något i stil med "bossen"). På bilden är konverteringen nästan klar. Notera att namnet på nosen målats över, istället har planet fått beteckningen "X" akterut.

Den 30 oktober 1944 skickades två Afrodite-plan mot den lilla ön Helgoland där tyskarna hade en ubåts-bas. När man närmade sig var sikten för dålig. Man tänkte först fortsätta mot Berlin. Men det ena planet fick slut på bränsle och kraschade i havet, och det andra, f.d. Mugwump, tappade man kontrollen över. Man eskorterades alltid av jaktplan, främst för att hålla fiender borta men även för att skjuta ner "babes" som betedde sig. Detta verkar sällan ha lyckats, och det funkade inte heller denna gång. Planen fick vända för att hinna hem innan bränslet tog slut. Mugwump fortsatte in över Danmark...

Vid tretiden på eftermiddagen kraschlandade planet i skogen söder om Trollhättan och exploderade. Enligt uppgift finns det fortfarande massor av småbitar kvar i området. En av de största bitarna som gick att känna igen har gjorts till ett minnesmärke över vad som hade kunnat bli en katastrof.

Inte för att det gick mycket bättre för de övriga Afrodite-planen. Man litade inte på tekniken tillräckligt för att starta planet med fjärrstyrning, utan planet lyftes med pilot och navigatör ombord. När planet väl var uppe hoppade de ut i fallskärm. Av olika anledningar gick det ofta snett här. På det hela taget verkar det som om Afrodite orsakade större allierade förluster än tyska. (En som dödades var Joseph P. Kennedy, bror till John F.)


Sven Persson, Forced Landing Collection: 1944-10-30 Boeing B-17F Flying Fortress "Mugwump"
Tommy Joelsson, Svensk Flyghistorisk Förening: Trollhättan, Vissla Kvarn
Wikipedia: Operation Aphrodite

Lördagsfråga 262: Fyra

1. Så här ser Formel 1-bilar inte ut idag, men det gjorde de 1950 när "formeln" (ett regelsystem för att begränsa och likrikta bilarnas prestanda) först lanserades.
2. Den grekiska ubåten Papanikolis från 1927 gjorde mycket bra ifrån sig under andra världskriget. Dess kod Y 2 beror gissar jag, på att den var flottans ubåt (förkortat till Y på grekiska) nummer två.
3. Denna intetsägande byggnad i Huddinge rymmer Ågestaverket eller R3/Adam, Sveriges första kommersiella kärnkraftverk. Det drevs 1963-1974. Ironiskt nog ska det ha stängts på grund av låga oljepriser.
4. På en brittisk forskningsanläggning studeras delar som i monterat skick blir tyskarnas raketvapen V 2. Dess tekniska namn var Aggregat 4; aggregat 1-3 utgjordes av testraketer (här en jämförande samling Wunderwaffen).

Därmed har vi de dubbelt fyrställiga förkortningarna F1 Y2 R3 A4. Det satte Ole Bull på 18 minuter.

Extemporera

... murveln med signaturen ”Pope” i Klas Östergrens 80-talsroman ”Fattiga riddare och stora svenskar” – en ovårdad, föraktad liten utkantsexistens som driver runt i Klarakvarteren och extemporerar sina recensioner från telefonkiosk, formulerade med svenskans mest fulländade briljans.

- Björn Wiman, Framtidens kritiker kan ägna sig åt att få världen att lysa, DN 26 maj 2013

Hur många vet vad man gör när man extemporerar?

I detta sammanhang innebär det att "Pope", när han ringde upp redaktionen och läste upp sin artikel (så levererades de allra flesta artiklar på den tiden) gjorde det direkt, utan att ha suttit och filat på texten. Låter det svårt? Försök själva ... Att improvisera fram en text som inte bara är läslig utan dessutom briljant ligger kanske på det möjligas gräns.

Jag vet inte om Wiman förutsätter att begreppet är känt bland läsarna, och hur han i så fall tänker.

Lördagsfråga 262

Nazisternas himmel och helvete

Vad är det för skillnad på dessa två böcker?

Nazisthelvetet. Sthlm 1942. (Konfiskerad.)
Nazistparadiset. Sthlm 1943. (Är en ny uppl. av förf:s 1942 beslagtagna bok Nazisthelvetet med uteslutande av de åtalade partierna; dessa återfinnas på bokens omslag.)

- Svenskt författarlexikon: Holmgren Israel

"It works, bitches"

Alla föremål, all materia, sänder ut termisk strålning. På 1800-talet kom man på att denna strålning var proportionell mot föremålets temperatur och inget annat. (För att förenkla en smula.) Man kan, såvitt jag förstår, inte se skillnad på en glödande järnbit och en lika varm bit koppar, guld eller platina. Denna strålning kallas även svartkroppsstrålning eftersom ett (tänkt) fullkomligt svart föremål, som inte reflekterar något ljus alls, ändå sänder ut den.

Vid sekelskiftet 1900 kom Max Planck på exakt hur strålningen varierar med temperaturen. Samtidigt kom han att grunda kvantfysiken.

 xkcd: Science ("Bonus points if you can identify the science in question")

Den heldragna kurvan är svartkroppsstrålningen beräknad för temperaturen 2,73 K. Det är den temperatur universum tydligen borde ha, givet att Big Bang-hypotesen stämmer.

Den prickade kurvan är den bakgrundsstrålning man har uppmätt.



Den rättframma sammanfattningen citeras här av Richard Dawkins, sedan han fått frågan om varför man ska "tro" på den vetenskapliga metoden.


Här är förresten en sajt som gör stundom genialiska xkcd ännu bättre, när den förklarar osjälvklarheter som ovan nämnda.

Explain xkcd: 54: Science

Göteborgs-Posten testar medier

Följande text har mailats till Lena Strömberg på GP och lagts ut på VoF:s blogg.

I GP 18 maj fanns en artikel i avdelningen Konsument om så kallade fjärrskådare, "medier". De får i uppgift att med sina övernaturliga förmågor berätta var en borttappad ring befinner sig.

I avdelningen testas produkter av alla de slag. Läsarna får reda på vilka som är bättre och sämre. Ibland varnas för rent skräp och bedrägerier. När man i detta sammanhang tar itu med en så uppenbart genomrutten bransch som den "mediala" så kan det bara vara av en anledning: Att visa upp dem som de bondfångare de är. (Huruvida bedragarna även lurar sig själva är en helt annan fråga; många av dem tror säkert att de har de påstådda förmågorna.)

Men det är inte vad vi får. Lena Strömberg levererar en så naiv och okritisk beskrivning att det hela ter sig som ett avancerat skämt. Hon betalade 850:- för en rad vilda gissningar som hon kunnat få gratis. På ett sätt fick hon valuta för pengarna; fjärrskådarna levererar gärna många och varierande besked, hellre än få och raka.

Vi får veta att ringen ligger i en necessär, en låda, en burk eller annan förpackning, hemma i huset, vid eller i något smalt, något mörkt, någon form av textil, en ficka, ett utrymme utan fönster, ett rum med ljust golv, ett trähus, ett rum med rutor, ett rum med långa gardiner, ett vardagsrum, ett välstädat rum, ett rum som har med konst att göra, ett rum med träd utanför, ett hus med utbyggnad, nära ett fönster, nära ett hörn, på en lägre möbel och/eller nära papper. Men inte i ett badrum och inte på ett golv.

Om ringen hittas lär flera av gissningarna visa sig vara korrekta. Det beror naturligtvis inte på att några övernaturliga förmågor är inblandade.

"Testet" avrundas med en intervju med en av skojarna. Journalisten intar en 100 % okritisk hållning och låter Anna-Lena Vikström göra reklam för sig själv och sin verksamhet. (Den "gamla traditionen" att fjärrskådare inte ska göra väsen av sig har inte hindrat Vikström från att visa upp sig i TV 4, radio och tidningar, allt enligt hennes hemsida.)

Så får professor Etzel Cardeña uttala sig, Sveriges första professor i parapsykologi. Han drar upp en av den godtrogna branschens klassiker, projektet Stargate, där parapsykologer fick chans att visa att bland annat fjärrskådning var på riktigt. Det avslutades sedan man efter över 20 års forskning inte kommit fram till något påtagligt och användbart. Det enda man kom fram till var det statistiska underlag Cardeña nämner. I själva verket är det frågan om svaga indikationer i ett stort material, indikationer som kan förklaras med fusk, slarv, en benägenhet att förbättra resultat och hellre rapportera lyckade försök än misslyckade. (Exempel: Om man gissar 100 slantsinglingar och får 51 rätt så förs det in i tabellerna, får man 49 konstaterar man att något misstag gjorts och kasserar experimentet.)

Vi ser fram emot en granskning av den mediala branschen värd namnet.
/Peter Olausson, Föreningen Vetenskap och Folkbildning Göteborg

Länkar till artiklarna:
Tre fjärrskådare – ingen ring
Tränat sedan barndomen, intervju med Anna-Lena Vikström
"Inte omöjligt se på avstånd", intervju med Etzel Cardeña

Tredjedag pingst

Pingstdagen och annandag pingst var gudstjänsterna välbesökta, men tredjedag pingst uteblev många. Den dagen var lämplig för världsliga festaktiviteter.

- Gullan Gerward, Majgrevefesten: En kulturhistorisk analys (Carlssons 1996)

Helgdagarna var betydligt fler förr i tiden. Två exempel är tredje- och fjärdedag pingst, röda fram till 1772. Då drog riksdagen in dem med motiveringen att "myckenheten af Helgedagar bidragit, så wäl til theras, som ock til then af Gud påbudne Sabbathsdagens förakt och missbruk".

Söp vi bort dessa helgdagar? Tja. Även folk som går i kyrkan på allvar kan nog få det lite svårt att motivera bänknötandet på tredje dagen i sträck. Och så låg varken ena eller andra sortens onytta i tiden, så att säga.

Man talade även om femte- och sjättedag pingst. Jag har inte funnit att de varit helgdagar.

Lördagsfråga 261: Kvinnliga forskare

1. Fyra tecken från linear B. Hur tacklar man en skrift som inte påminner om något annat man sett? Den första som lyckades hitta ett mönster var Alice Kober. I en Kober-tabell som denna har stavelsetecknen i samma rad samma konsonant (som man för dessa senare räknade ut var t och s), i samma kolumn samma vokal (i och o).
2. En detalj från ett fint fossil av en Plesiosaurus. Det första kompletta fossilet från arten upptäcktes 1823 av den legendariska fossiljägaren Mary Anning.
3. Diagram över orsakerna till dödlighet i armén i öster, ritat av Florence Nightingale under Krimkriget. Hon har blivit känd som ur-sjuksköterskan. Hennes främsta gebit var nog statistiken.
4. Genom att titta noga på stjärnan i mitten så kan man avgöra hur långt bort den är. Detta var, enkelt uttryckt, vad Henrietta Swan Lewitt kom fram till. Hur astronomin och kosmologin hade utvecklats utan denna pusselbit är en öppen fråga.

Kvinnliga forskarinsatser, alltså. Det knäckte Pölsa Dum.

Oegentligheter

En minnespinne med USB-kontakt, i den yttersta tiden betecknad som "en USB".

På denna bild finns en grävskopa. Den sitter längst ut på grävmaskinens arm.

Vad är "en stereo"? Det där är en ljudanläggning som kan spela upp stereofoniskt ljud, det är vad det är.

Finessen med detta instruments hammarkonstruktion är att den är anslagskänslig. Slår man an tangenten starkt, forte, får man en stark ton, slår man svagt piano får man en svag ton. Därav beteckningen fortepiano eller pianoforte, så småningom kortat till piano.

Lördagsfråga 261

För övrigt: Det är härmed officiellt OK att beteckna bilderna som
1 2
3 4

Japans vises protokoll

"Here was their dream." – Tanaka Memorial återges i den amerikanska propagandafilmen Why We Fight: Prelude to War (1943)

Om vi vill härska över Kina måste vi först krossa USA, så som vi fick utkämpa det rysk-japanska kriget.

För att erövra Kina måste vi först erövra Manchuriet och Mongoliet.

För att erövra världen, måste vi först erövra Kina.

Om vi lyckas erövra Kina kommer resten av länderna i Asien och Stilla havet att frukta oss och ge upp. Då kommer världen att inse att östra Asien är vårt och kommer inte att våga ifrågasätta våra rättigheter.

Detta är den plan som gavs oss av kejsar Meiji, och vars framgång vår nations existens beror på.

- Ur "Tanakas promemoria"

Giichi Tanaka var Japans premiärminister 1927-29. Sommaren 1927 deltog han i en konferens i Manchuriet, ett område som Kina, Ryssland, Japan m.fl. länge grälat och krigat om i omgångar. Det var då som Tanaka skulle ha formulerat ett PM som sändes till kejsaren: En plan för att ta över världen.

Texten kungjordes för världen i en kinesisk tidning 1929. Så småningom översattes den till ryska och engelska och fick därmed vidare spridning.

The amazing Tanaka Memorial of 1927, recently discovered and exposed, outlines a most astounding program of Japanese expansion, involving the defeat in war of the United States, and Russia, and then of the whole world. This program raises Japanese imperialists to the height of insane megalomania! Yet Japan's policies and actions during the past two years suppy irrefutable proof of preparation to carry on the aim of this document.

- Herbert W. Armstrong i The Plain Truth, februari 1934

Armstrong, Guds egen profet, var en av de första evangelisterna att nyttja radio och TV. Hans tidning hade tidvis miljonupplagor. Det var f.ö. han som varnade för att jorden går under 1975.

En intressant aspekt av texten är att den omfamnades av såväl kommunister som antikommunister.

[Jag sade:] "Men vi känner redan till deras aptit, om än inte i denna skala. De vet att vi trots en rad provokationer gör allt vi kan för att undvika en konflikt. Ett program som detta skulle inte på något sätt förändra vår politik." 

Därmed avslutades diskussionen. Alla omständigheter och alla tekniska detaljer, som jag naturligtvis inte minns utantill, lämnade inget tvivel om dokumentets äkthet.

- Lev Trotskij, Tanakas PM, Fjärde Internationalen juni 1941 (vol 2 nr 5)

Något japanskt original har dock inte gått att uppbåda; den äldsta kända versionen är kinesisk. Konsensus i forskarvärlden är också att dokumentet är förfalskat. Den förklaring som ligger närmast till hands är att det är ett kinesiskt försök att få med sig USA på sin sida mot Japan.

En omständighet som övertygat och övertygar många om äktheten är att Japans krigiska utrikespolitik, såväl före som efter 1927, onekligen följer riktlinjerna. Huruvida Tojo & co verkligen var inriktade på att ta över hela världen är naturligtvis en helt annan fråga.

Wikipeda: Tanaka memorial

USA:s spök-CERN

Världens största partikelaccelerator ligger på ömse sidor fransk-schweiziska gränsen strax utanför Geneve. Den väldiga och fantasieggande anläggningen LHC får rubriker även i dags- och veckopress när den letar atomfragment.*

På 1980-talet planerades världens största partikelaccelerator. Den skulle ligga utanför Dallas, Texas. Man satte spaden i jorden 1991. Och det var ingen liten spade, om man säger så.

Ser ni de två gubbarna?

Sådana här slukhål grävde man sjutton stycken. Man hann även med ett antal väldiga byggnader ovan jord och drygt två mil tunnel innan arbetet lades ner 1993. Den halvfärdiga anläggningen hade då kostat två miljarder dollar. Bland anledningarna nämns den nog så kostsamma rymdstationen ISS, att det inte längre fanns något Sovjet att överglänsa, med flera. Huruvida någon tveksamhet mot dyrbar forskning i allmänhet spelade in vet jag inte.

För några år sedan köpte en rik texan härligheten för 6,5 miljoner dollar. Han skulle visst göra serverhall av den (eller åtminstone en liten bit, kantänka). Några månader senare ramlade han, slog i huvudet och dog. Det blev ingen serverhall.

Tjugo år efter byggstoppet står SSC, Superconducting Super Collider, fortfarande övergiven.

Wikipedia: Superconducting Super Collider
Amusing Planet: The Abandoned Remains of the Superconducting Super Collider
Physics Buzz: The High Water Mark of American Science


* Frans G. Bengtsson beskrev ca 1930 den spirande atomfysiken som ett "företag som i sin vilda romantik på visst sätt förefalla överlägsna allt vad mänskligheten tidigare sysslat med". Då ska man veta att han sannerligen inte hyllade det moderna för sin egen skull, snarare tvärtom.

Särskrifningen 1886

Efter uppslagsordet "öfver ända (men öfverändakasta)" får vi följande anmärkning till livs:

Tidtals, särskildt på 1870-talet, har särskrifningen drifvits till en beklaglig ytterlighet, så att vanliga och tydliga sammansättningar sönderdelats. Ännu i senare hälften af 1880-talet får man se sådana orimligheter som "biljett kontor", "filt hatt", "grof smed", "i akt taga", "i akt tagelse", "knapp handel", "lama sjalar", "rak salong", "Stats kontoret", "universitets stad" o. d.

- Nils Linder, Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift (1886), s 181

Tipstack till oundgängliga Projekt Runeberg (hemsida, Facebook).

Obsoleta ikoner

Bildgåta! Någon som känner igen detta?

Okej, jo, det gör ni ju. Utom möjligen de allra hippaste cyber-snubbarna.

Men lite intressant är det väl, att vi har en allmänt känd och nyttjad symbol som de allra, allra flesta ser betydligt oftare än det som avbildas.

Den här då? När såg du senast en sådan i verkliga verkligheten? För min egen del misstänker jag att det var vid den senaste flyttstädningen. När jag senast använde en? Ingen aning. För fem år sedan? Tio..?

Men som ikon ser vi disketterna överallt. Vet kidsen vad det är? Kanske, kanske inte. Men det spelar ju ingen roll så länge man vet vad symbolen innebär.

Denna universella symbol, ofta ännu mer stiliserad till en parentes på lut eller horisontellt, återfinns på den mest avancerade högteknologiska smart-telefon.

En klassisk bakelit-kluns - de var tyngre än de ser ut. Jämfört med sina inte fullt så lastgamla ättlingar så är telefonluren den detalj som utvecklats minst. När såg du en sådan sist? När pratade du senast i en? Men dagligen nyttjar vi symboliska telefonlurar på apparater vars utformningar inte ens påminner om dess förfäder.

Här är det ramen som är grejen. Svart med vita rektanglar och en bild i mitten... Eller, varför beskriva det som alla känner igen och vet vad det är. Inte för att jag vet om jag sett någon på riktigt.

Film på rulle, alltså inte för fotografering utan för film, har på sistone fasats ut mycket fort, har jag förstått. Så fort att det snart blir eller redan är problem med reservdelar, maskiner för att digitalisera och därmed bevara gamla filmer, med mera.

Den här kändes lite egendomlig som "obsolet ikon" - tills jag försökte hitta en bild på den äkta varan.

En klassisk mapp, så som vi sett dem miljoner gånger som digital liknelse. Även om arkivskåp med mappar på rad ingalunda är lika passé som exempelvis disketter.

 

Den här skulle mycket väl kunna vara vilken äggtimer som helst. Även i moderna sammanhang används de ju lite varstans.

Det behöver inte vara en sån här som ikonen syftar på. Fast det borde det vara, tycker jag nog.

Lördagsfråga 260: Star Trek

1. Ur ett avsnitt av The Lieutenant (1964), en tv-serie skapad av Gene Roddenberry. Han i mitten är som synes Leonard Nimoy. Några år senare skulle Roddenberry lansera en scifi-serie som hette Star Trek.
2. James Doohan i ett avsnitt av Bröderna Cartwright (ni vet vad den hette på engelska) från 1962. Alltså innan han fick rollen på rymdskeppet Enterprise. (Där repliken "Beam me up, Scotty" aldrig hördes.)
3. Leonard Nimoy sjunger The Ballad of Bilbo Baggins. Måste ses.
4. George Takei blev Simpsons standard-japan. Här lånade han rösten åt programledaren i den våldsamma tv-showen "Happy Smile Super Challenge Family Wish Show". Numer är han mycket populär på Facebook; kanske han rentav har fans som inte känner till Sulu?

Ole Bull tog den här relativt lätta - tycker jag? - frågan. Inte blev den svårare av den nya filmen som visst dök upp häromdagen.

Nu ser jag att jag aldrig skrivit om planeten Vulcan. Det får naturligtvis åtgärdas så småningom. Kortkort: Spocks hemplanet fick namn efter en tänkt planet som antogs störa planeten Merkurius bana. Så småningom lanserade Einstein en bättre förklaring. Det intressantaste (tycker jag) är att flera astronomer icke desto mindre lyckades observera Vulcan.

Journalistikens villkor

Martin Wicklin är bland annat känd från prisbelönta Medierna i P1. I Skeptikerpodden 99 tar han upp frågan om hur det går till när media slarvar med källkritik; när journalister misslyckas med att göra sitt jobb, enkelt uttryckt. Standardsvaret är ju bristande resurser, när krympande redaktioner ska jobba allt snabbare.

I början tänkte jag så här, "det beror ju på att man har ont om tid, man har inte utrymme för att granska". Men ju mer jag hållit på, så tycker jag att det finns någon sorts ointresse för att ta reda på om det är sant eller inte. Det finns en låt-gå-mentalitet som är jävligt sorglig, faktiskt.

[...]

Man märkte det med innebandy-pappan, ni vet han som skulle ha låtit sin son gå sju mil hem från Uppsala till Åkersberga tror jag det var, för att han hade spelat för dåligt. Jag minns att när vi granskade den historien så var det tre reportrar från SVT som jobbade på den historien och ingen hade ringt till klubben det handlade om. När vi väl ringde hade det gått nästan en vecka. Då hade ingen journalist... Alla hade tagit upp detta, ingen hade ringt dem och frågat vad är det som har hänt. Det tycker jag säger någonting om källkritik, vad den är värd på redaktioner idag.

Ibland är journalister lika ointresserade av folk i allmänhet om ett påstående är sant eller inte. Det behöver inte ha med tid eller andra resurser att göra. Det kan lika gärna vara brist på fantasi. Man tänker inte tanken att det skulle kunna vara osant.

Med det enda tillägget att denna inställning torde vara tidlös. Det var likadant för tio, hundra och tusen år sedan. Om inte värre.

Lördagsfråga 260

Champ: 60 år före Nessie

Foto: Sandra Mansi (1977)

Världens mest berömda ev. sjöodjur är ju det i Loch Ness. I sommar kommer det att fylla 80 år, som jag nämnde i bloggposten 78 år i Loch Ness från 2011. Det finns uppgifter om tidigare observationer, men inga man behöver bekymra sig om.

Därmed är Nessie långt yngre än man kan få för sig. Den är rentav yngre än dess relativt okända nordamerikanska kusin, i den större sjön Lake Champlain på gränsen mellan USA och Kanada.

De första trovärdiga (relativt sett...) beskrivningarna av Champ är från 1873, inte en utan flera. Däremot verkar en påstådd rapport från 1819 vara mer skröna något annat. Uppgiften om att självaste Samuel de Champlain skulle ha sett varelsen i början av 1600-talet cirkulerade länge som ett faktum, tills de intressantaste detaljerna kunde visas härröra från ett slarvigt återgivande 1970.

Fotografiet från 1977 har givetvis rönt stor uppmärksamhet bland Champ-forskare, särskilt som det är det enda bild-belägget. För en ingående analys och sammanfattning av andra analyser, se Ben Radford från skeptikerorganisationen CSI: The Measure of a Monster: Investigating the Champ Photo.

Wikipedia: Champ (cryptozoology)

Fåglar och fönster

Ugglan från Turin? Fåglarnas fjäderdräkter är infettade för att isolera. Därför blir det ofta så här tydliga avtryck när de dunkar in i fönster.

Hur många fåglar dödas varje år när de flyger in i fönster? Har du heller ingen aning? Då kollar vi helt snabbt med Mr G:

Plate glass blamed for billion bird deaths a year

- Rubrik hos NBC News 2 februari 2004


Over one billion birds strike windows in the U.S. every year.

- Birds & Buildings - en hel sajt som ägnar sig åt problemet?

At least 100,000,000 birds are killed and even more are injured every year across North America by collisions with windows.

- Bird Conservation Network, Window Kills


En miljard fåglar, bara i Nordamerika. Det var väldigt mycket.

Eller är det kanske en storleksordning mindre? Hur har man räknat?

Den som räknat är han som intervjuas i första länken, Daniel Klem. Han gjorde en överslagskalkyl: Antagandet är att fönstren i varje byggnad dödar 1-10 fåglar per år. Det finns tydligen 97,56 miljoner byggnader i USA, eller fanns åtminstone enligt den databas han konsulterade. Multiplicerat med 1 eller 10 fick han avrundat 100 miljoner eller 1 miljard. Siffran återgavs i en studie han gav ut 1990. Och sedan dess har den hängt med.

"I don't believe that anyone should take those figures as facts," says Klem.

But he adds: "It wasn't completely speculative. It was based on data gathered over at least 10 years on individual buildings ranging from one bird a year being killed to several hundred in an hour. But clearly no quantitative survey was done in a stratified fashion to look at different threats at different sized buildings, and window area and so on. So there was a quantitative basis behind it but it wasn't at the level to consider those figures to be facts."


Med tanke på vilken spridning den synnerligen grovt höftade siffran fått så kan man tycka att Klem haft anledning att korrigera den, eller åtminstone nämna hur den kommit till. Och eftersom hans namn förekommer i sammanhanget då och då, så har han haft gott om tillfälllen.

Fast då kan man fråga sig vilken nytta en precisering skulle ha gjort. Skulle den ha fått samma spridning som den där miljarden?


[Mike Toms, ornitolog:] "When communicating science, there is this tension between work in academic journals which is peer-reviewed - you have the nuances and the caveats listed - but when you present that information to a wider audience, what they are really interested in is the bottom line numbers."

- Charlotte McDonald, How many birds are killed by windows?, BBC News 4 maj 2013

Å andra sidan verkar svensken i gemen vara långt mer intresserad av hur många fåglar som dödas av vindkraftverk, om man ska gå efter vad som skrivs på nätet.

(Tack till vils som tipsade om BBC:s artikel.)

Råd till en diktator

"Slå ner underlydande som blir för högmodiga. Ge inte för mycket resurser till generaler i fält. Trötta ut dem med orättvisa krav, så att de hålls upptagna med sitt eget. Släpp inte in några kvinnor i den högsta kretsen. Var inte tillgänglig för någon. Dela dina hemligaste planer med få."

Vem följde eller gav dessa råd? Hitler, Stalin eller Mao?

Formuleringarna, fritt översatta, gavs åt kejsar Basileos II av upprorsledaren Bardas Skleros, en bruten man som gav upp några dagar före sin död.

Det intressanta är att råden i stort sett hade kunnat ges eller följas av samtliga nämnda herrar. De verkar utgöra en sorts totalitära konstanter, oföränderliga genom årtusendena.

Londons opiumhålor

Opiumhåla i San Francisco, sent 1800-tal. I den staden fanns det (och finns) tillräckligt med kineser för att berättiga namnet på stadsdelen Chinatown. Där fanns också gott om opiumhålor. Som regel var ägarna kineser, besökarna kineser liksom en del icke-kineser som fått smak för bruket.

I London vid samma tid fanns det långt färre kineser. Många av dem bodde i Limehouse, men de kinesiska kvarteren där gick inte att jämföra med stadsdelen i San Francisco.

Men det var just vad många skribenter gjorde. Man tager vad man haver, kantänka.

There were opium dens where one could buy oblivion, dens of horror where the memory of old sins could be destroyed by the madness of sins that were new ...

- Oscar Wilde, The Picture of Dorian Gray (1891)

Wilde och Dickens beskrev de ruskiga men samtidigt exotiskt lockande hålorna i den orientaliska slummen, Sherlock Holmes besökte dem, och när Kipling beskriver en opiumhåla i Calcutta så verkar den, ironiskt nog, som hämtad från en London-blaska.

Ironiskt eftersom det fanns långt fler opiumhålor i Calcutta än i London. Den viktorianska opiumhålan som företeelse är en så kraftig överdrift, och har åtminstone varit tämligen spridd, att den gott kan klassas som en faktoid.

Lördagsfråga 259: Ben

1. Ett relativt tidigt MMORPG med två dimensioner och det underliga namnet Tibia.
2. Germansk järnåldersfamilj på tysk skolplansch från 1936. Herrn bär som synes en mantel som hålls ihop med en fibula.
3. Stol utformad av dansken Hans Wegner på 1940-talet. Kallad Y-stolen eller önskebens-stolen efter träbiten i ryggen.
4. Troja i Troja (2004). Ett annat namn på staden var Ilion eller Ilium. Det är nog en slump att ilium även är beteckning på det som på svenska kallas tarmben.

Det vill säga skenbenet, vadbenet, furcula och tarmbenet. Det benade Ole Bull ut, åtminstone tillräckligt bra för att inse sambandet.

Aztekisk apokalyps 2027

Börjar det inte bli dags för en undergång snart?

Den här känner ni naturligtvis igen - Mayakalendern som inte är det. Eftersom den berömda stenen dels inte är någon kalender utan ett sorts collage av tids-relaterade symboler med osäker innebörd, dels är aztekisk (fyndplats: Mexico City). Men cirkulerade gjorde den naturligtvis ändå när mayakalenderns famösa 2012 var hett, när det nu var.

Få se om den åter kommer till heders ifall aztekernas 2027 skulle slå igenom. För det är den nya given från åtminstone några som inte vill eller kan släppa det indianska undergångstemat.

Exakt hur man räknat är osäkert. Aztekernas kalender har inte de "långa räkningar" som mayaindianerna var så förtjusta i, och med vilka de kunde arbeta med miljontals år åt ena eller andra hållet. Aztekernas längsta enhet var på 52 år, och deras innevarande cykel tar slut 2027. Jo, och enligt uppgift (jag har själv läst det, på det häringa internätet) så trodde de gamla aztekerna att världens undergång skulle inträffa vid slutet på en sådan cykel, oklart vilken.

Ärligt talat har jag svårt att se aztekernas 2027 bli tiondelen så "populär" som mayaindianernas påstådda 2012. Men vem vet.

Lördagsfråga 259

Tis 7 maj: Svensken om svenskan

Om ni är i Göteborg nu på tisdag så ska ni pallra er iväg till Masthuggstorget framåt aftonen. Klockan 19 kommer nämligen Lars-Gunnar Andersson att stå i källaren på haket Haket och prata om svenskan och svenskarna. Det kommer att bli jättebalbo.

Arrangerar gör VoF Göteborg. (Om det är några fler som håller pubföreläsningar i den här staden så känner jag inte till dem.) Inträdet är gratis.

Evenemanget på Facebook

Den tyska vinkeln

Den tyska "expressionistfilmen" Dr Caligaris kabinett (1920) hade några scener där kameran lutats. Greppet ger onekligen en viss effekt. Det lär ha använts för att betona vansinne och oro.

När det blev allt vanligare spred det sig, så klart, till Hollywood, där "den tyska vinkeln" snart blev ett etablerat begrepp. Så småningom blev denna german angle, när man blandade ihop tyska för tyska deutsch med engelska för holländska dutch, till dutch angle. Och det är vad den lutande scenen är mest känd som idag: Dutch angle.

Illustrationen ovan från en film där vansinne bara är förnamnet: Battlefield Earth (2000), baserad på en roman från 1982 av ingen mindre än übertoken L. Ron Hubbard. Jag har hittills bara sett några märkligt synskadade sekunder av detta epos. När jag nu skrivit färdigt denna bloggpost, tänker jag ta en ordentligare titt. Ha det.


Uppdaterat: Amenvafan.

1 maj

1 maj 1934 var "Det nationella arbetets dag", Tag der Nationalen Arbeit

Faktoider är lättare att studera när de är tydliga och helt fel, svårare när de är vaga missuppfattningar.

Att första maj-firandet "förr" (när det nu var) skulle ha samlat långt större skaror än idag hör man ofta (varje år så länge jag kan minnas tror jag). Mer sällan påpekas att demonstrerandet varierat ända sedan dagen 1939 blev helgdag; redan under det folkhemska 1950-talet hände det att demonstrationer ställdes in på grund av svagt intresse.

Dagen har gamla anor som festdag. Det firande som nu för tiden görs undan på Valborgsmässoafton förlades förr (som kunde vara från medeltid till 1800-talet) till just 1 maj. Sådant är helt typiskt för levande traditioner; de är inte statiska utan rörliga.

En sak till: Det är idag som Valborg har namnsdag. Igår var Valborsmässoafton, aftonen före Valborsgmäss.

Faktoider.nu: Första maj