Lördagsfråga 436: Oväntade förbindelser

1. Vávra Suk, medgrundare av Nationaldemokraterna, chefred. på Nya Tider m.m.
2. Jan Myrdal.
3. Joachim von Ribbentrop.
4. Vjatjeslav Molotov.

Häromveckan skrev Jan Myrdal, av alla, i Nya Tider. Den gamle ärkefienden välkomnades med oironiska lovord som ledde tankarna till Molotov-Ribbentrop-pakten 1939: De extremt politiska kan vara oväntat svaga för varann.

De sistnämnda hade förvisso pragmatiska skäl till sitt förbund. Men även om Vávra och Jan inte har något Polen att dela på så är det knappast äkta kärlek för det. För deras del är den gemensamma nämnaren den stora fienden USA. Och dagens extremhöger har ju, halsbrytande nog, kommit på att Ryssland, av alla, är frihetens hemort på jorden.

En lite ovanligare lördagsfråga som till slut sattes av AH.

Cui Bono: Nazister och foliehattar

Versioner av denna artikel har publicerats i Expo 2016/2 och VoF:s medlemstidning Folkvett 2016/2.

Det är en gråkulen eftermiddag i mars. I Göteborg blåser det som vanligt, och snön hänger i luften. Jag beger mig till en föreläsning på Storgatan 3 i Göteborg. Byggnaden kallas TR-huset efter ägaren, ordenssällskapet Tempel Riddare Orden. Att hyresvärden är ett slutet sällskap à la frimurare är inte så lite ironiskt med tanke på vilka som bokat lokalen. [Not: Sedan artikeln publicerats har TR-husets ägare klargjort att Cui Bono inte längre är välkomna hos dem.]

Jag betalar entrén och går in i salen. Ett tjugotal personer har anlänt. Flera av dem är välkända från högerextrema sammanhang. Där står Daniel Höglund och Stefan Jacobsson, båda f.d. ordförande i Svenskarnas parti, och pratar med Björn Björkqvist, f.d. propagandachef för Nationalsocialistisk Front/SvP och chefredaktör för Den Svenske Nationalsocialisten. Och där sitter Reine Wikström, en veteran med bakgrund inom såväl SD och Nationaldemokraterna som Nordiska rikspartiet. Sverigedemokraterna och Nordiska (f.d. Svenska) Motståndsrörelsen är också representerade.

Längst bak i lokalen finns ett bord där försäljning pågår. Man säljer fika; tunnbrödsrullarna med skinka anges vara både haram och halal, det vill säga förbjudna respektive tillåtna för muslimer, och chokladbollarna säljs som ”—boll 5 kr”. Intill finns pamfletter och tidningar, några till försäljning, andra gratis. Spännvidden är stor. Göteborgsförlaget Anarchos finns på plats och säljer böcker om bland annat Bilderberg, banksystemet och kvacksalveri av olika slag. Här finns desinformation om den globala uppvärmningen, "fri energi" och GMO, om riskerna med vaccination och så kallad mobilstrålning. Här finns foldrar från Vaken.se och friexemplar av den högerextrema tidningen Nya Tider. En folder handlar om flyktingmottagandet i Kungsbacka och avslutar med uppmaningen att "rösta bort landsförrädarna". En annan varnar för samröre med NATO. Och så berättar Förbundet Två Världar om sina många storseanser där man utlovas kontakt med andevärlden.

En oinsatt person som hamnat här av misstag hade kunnat bli förvirrad av utbudet. Vad har antivaccin-propaganda med flummigt spökprat och NATO-motstånd att göra? Och var kommer alla dessa rasister in?

Svaret är att vi hamnat i Sveriges för närvarande mest aktiva konspirationistiska rörelse utanför nätet: Föreningen Cui Bono.

Låt oss börja från början. Vi behöver inte bege oss särskilt långt, varken i rummet eller tiden.

*

Föreningen Cui Bono grundades en solig sommarkväll den 7 juli 2010 av fem människor i Göteborg. Dessa fem delade alla uppfattningen att dagens dominerande och konventionella medier inte riktigt lever upp till sådana ädla begrepp som opartiskhet, källgranskning och folklig representation, och att det nu var dags att göra någonting åt det. Det visade sig ganska snart att det fanns fler som delade denna uppfattning.

- Cui Bonos hemsida

Hösten 2010 befann jag mig på Järntorget. Det ryktades om en ny sammanslutning i staden som fokuserade på konspirationsteorier. Som aktiv i föreningen Vetenskap och Folkbildning, som bevakar pseudovetenskaper, konspirationsteorier och liknande, var det självklart att söka upp dem när de gjorde ett offentligt framträdande. Och det var inte svårt att hitta dem. På ett partytält stod texten med stora röda bokstäver: "Vem drar i trådarna?" Det var en rakare formulering av latinets cui bono, "vem gagnar det?" — vill du ta reda på vem som ligger bakom något så ska du ta reda på vem som tjänar på det. Follow the money, helt enkelt.

När jag kom närmare såg jag att tältet "dekorerats" med illustrationer av David Dees. Hans bilder uppvisar praktiskt taget alla konspirationer som förekommer, så många som möjligt på samma bild: Chemtrails, mobilstrålning, det ruttna penningsystemet, Monsanto, inplanterade chip, Obamas födelseort, fluor, riggade terroristattacker, övervakningssamhället ... Och framför allt sionismen, som är representerad på ett eller annat sätt på nästan varje bild.

David Dees: Obama erbjuder oss "det blå pillret", dvs att fortsätta leva i en sömnvärld utan koll på verkligheten. Nyckelord: Övervakning, mainstream media, USA. Jag vet inte om sprutorna t.h. är vacciner.

David Dees: Sions vise på 2000-talet.

David Dees: Varning för mat med gener, s.k. Frankenfood. M = Monsanto. Obs chemtrails på himlen.

I tältet stod ett bord med foldrar. Ämnena motsvarade de på bilderna, med den ena konspirationsteorin efter den andra. Som till exempel den om fluor, som är betydligt större i USA än i Sverige; den egentliga poängen med fluor är att fördumma oss som en förberedelse inför kontrollsamhället. En VoF-kollega som också besökte partytältet rapporterade på forumet att han fått beskedet att Hitler lät använda fluor i koncentrationslägren för att lättare kunna kontrollera fångarna.

Annars låg tyngdpunkten, som urskiljdes med viss svårighet, på de som drar i trådarna. Dessa var de gamla vanliga: Bilderberg och Rothschild, bankirerna, finanseliten, globalisterna ...

Inte för att alla konspirationister är antisemiter. Inte ens de grandiosa heltäckande superkonspirationerna à la New World Order behöver nödvändigtvis ha judarna i pyramidens topp. Men man kan omöjligt röra sig någon längre stund i konspirationistiska sammanhang utan att stöta på antisemitism. Det beror inte så mycket på att konspirationismen är som gjord för antisemitism som på att konspirationismen ofta återanvänder antisemitiska konstruktioner. Judarna kan utelämnas eller ges ett mer eller mindre genomskinligt namn, som globalisterna, bankirerna, Rothschild ... När de yttersta tråddragarna ska identifieras ligger judarna mycket lämpligt till eftersom det var dem som teorierna byggdes kring till att börja med.

Ett typiskt exempel är Cui Bonos allra första arrangemang. Då visade man filmen Invisible Empire: A New World Order Defined, en typisk konspirationsteoretisk film som i 2,5 timme berättar och antyder hur en global finanselit styr världen i lönndom. Upphovsmännen är Jason Bermas, en av förmågorna bakom 9/11-filmen Loose Change, och Alex Jones, välkänd och aggressiv konspirationsteoretiker på infowars.com.

Föreningens fortsatta verksamhet utgjordes främst av föreläsningar. De hölls varken ofta eller regelbundet. Under 2011 hölls tre, 2012 ytterligare tre. Under 2013 fick man till hela sju arrangemang, varav ett utgjorde Göteborgs bidrag till en internationell manifestation mot chemtrails. Men det är först på senare år som föreningen på allvar börjat bli en samlingsplats för konspirationister och allt fler högerextremister i Göteborgsområdet.

Vad de ädla begreppen "opartiskhet, källgranskning och folklig representation" beträffar så kan det nämnas att Cui Bono aldrig offentliggjort sin styrelse.

*

I Tempel Riddare Ordens hus har klockan hunnit bli en akademisk kvart över 13. En man med en svensk flagga på tröjan hälsar oss välkomna och förklarar hur arrangemangets två timmar är uppdelade: Själva föreläsningen i början, en frågestund i slutet, och däremellan en fikapaus där de som vill kan förse sig med kaffe och te, smörgåsar och ... negerbollar. Det sista sagt med ett menande eftertryck. Publiken skrattar.

Därefter presenterar han föreläsaren, den legend (så presenterades han) som fått den lokala högerextremismens grädda att samlas: John Bouvin, riksdagsledamot för Ny Demokrati 1991–94, partiledare 1997–98. Under den sistnämnda perioden gav han ut boken Riksdagen kan dra åt helvete vars rättshaveristiska innehåll och upplägg matchar titeln. Partiledarskapet fick han lämna sedan han, efter en lång tids samarbetsproblem, inlett samarbete med SD-utbrytarna Konservativa partiet, och därtill deltagit i en demonstration tillsammans med nazister och blivit gripen av polisen.

*

I augusti 2014 fick allmänheten för första gången höra talas om Cui Bono.

Karl-Olov Arnstberg var länge en anlitad expert i frågor som rörde romer. Det upphörde 1998 med Svenskar och zigenare: "Efter att boken kommit ut blev jag persona non grata" (intervju i Forskning och Framsteg nr 3/2011). Sedan dess har han skrivit flitigt på en blogg kallad "Invandring och mörkläggning". Där kan man läsa saker som att romer inte tigger för att de är fattiga, att feminister är okunniga om att "det är de förkättrade vita männen som lyckas bäst med att bygga samhällen" och att "rasist/fascist = person som önskar bevara det trygga svenska välfärdssamhället". Denne tänkare skulle den 31 augusti 2014 hålla ett föredrag rubricerat just "Invandring och mörkläggning" på Göteborgs stadsbibliotek.

Arrangemanget möttes med protester. Kommunens lokaler ska inte användas för sådana budskap! Först stod bibliotekets ledning på sig, hänvisande till yttrandefriheten och regler om likabehandling. Sedan ändrade de sig, hänvisande till risken för ordningsstörningar: "Den debatt som blossat upp kring arrangemanget gör att vi hyser oro för konfrontation, vi befarar att våra biblioteksanvändare kan bli drabbade," förklarade bibliotekschefen.

Att en föreläsare som Arnstberg portats från en offentlig lokal återgavs i mainstream media som Göteborgs-Posten, och togs givetvis upp i kanaler som Fria Tider, Avpixlat och Exponerat. Liksom i kanaler som är mer kända från andra sammanhang:

Vår systerförening i Göteborg föreningen Cui Bono skulle annordna [sic] en föreläsning med författaren och föreläsaren Karl-Olov Arnstberg, men Göteborgs Stadsbibliotek ställde i sista sekunden in föreläsningen – pga påtryckning och hot från vänsterextrema akademiker som inte tål ett fritt och öppet samhälle där alla teman diskuteras på ett respektfullt och objektivt sätt.

- Vaken.se

Redan innan Arnstberg ställdes in hade aktiviteten i Cui Bono ökat något jämfört med tidigare år. Men det var 2015, året efter den publicitet som Arnstberg gav dem, som föreningen på allvar började bli samlingsplats för konspirationister och allt fler högerextremister i Göteborgsområdet.

*

Likt andra konspirationistiska rörelser kan man inte sammanfatta vad Cui Bono står för. De saknar partiprogram, definierad världsåskådning och liknande; det är en del av poängen. Men man kan få en uppfattning om var de står genom att gå igenom några av deras föreläsningar och andra arrangemang.

- Youtube: March against Monsanto 2015 Göteborg Sweden

March Against Monsanto är en återkommande världsvid manifestation mot genmodifiering i allmänhet och företaget Monsanto i synnerhet. Den samlar vitt skilda organisationer med fundamentalt olika syn på problematiken, som till exempel Fältbiologerna, Latinamerikagrupperna och Cui Bono. I den marsch som hölls i maj 2015 kunde man se ett plakat med ovan nämnda konspirationssajt infowars.com. Detta finns dokumenterat på Youtube-filmen ovan vars beskrivning bl.a. innehåller "Vi säger nej till bankeliten, Illuminati och deras New world order!" samt länkar till Vaken.se och infowars.com.

Cui Bono har i skrivande stund arrangerat fem föreläsningar om vaccinmotstånd, fler än om något annat enskilt ämne. Att denna lika pseudovetenskapliga som farliga lära förutsätter en omfattande och illasinnad konspiration är inte uppenbart vid första påseende men tydligare ju närmare man studerar den: Läkemedelsindustrin (Big Pharma) gör oss sjuka med flit för att kunna sälja mer mediciner. I ännu mörkare versioner är målet att förslava våra sinnen eller utrota en avsevärd del av världens befolkning. Och i likhet med andra totalkonspirationer passar judarna utmärkt när de ytterst ansvariga ska utses.

Förvillade idéer om elöverkänslighet, skadlig mobilstrålning och liknande glider också ofta in i konspirationernas land, enligt samma logik om en dold elit som vill mänskligheten illa. Cui Bono har arrangerat två föreläsningar på temat. Förvillande propaganda från Strålskyddsstiftelsen, en lobbygrupp som tagit till sin uppgift att sprida vinklade eller direkt falska uppgifter i frågan, finns som regel med i materialet som delas ut gratis.

Givetvis har Cui Bono uppmärksammat en av de "populäraste" konspirationsteorierna för tillfället: I augusti 2014 berättade Dhughaighn MacMhuirich från USA om chemtrails, idén att strimmorna efter flygplan inte är avgaser, dvs kondens, utan diverse obehagliga ämnen, oklart exakt vilka, som vi besprutas med. Vilka som ligger bakom det hela och varför? Se vaccin-konspirationen ovan.

Att månlandningarna är en bluff är en av dagens mest kända och hånade konspirationsteorier. När denna skulle redogöras för bjöd Cui Bono i april 2015 in Brage Norin. Han tror inte på månlandningarna men väl på andevärlden, UFOn, blandade konspirationsteorier med USA som världsskurk och, vilket faktiskt sticker ut mest, klimathotet; annars är "klimatskepticismen" regel i konspirationismen.

Den i stenhård konkurrens märkligaste föreläsaren hittills kan ha varit Rauni-Leena Luukanen-Kilde (1939-2015). Hon trodde, för att sammanfatta, på det mesta. Hennes utläggningar berör praktiskt taget alla konspirationsteorier som alls förekommer idag. Facit fick hon genom kontakter med såväl andevärlden som de utomjordingar som regelbundet tog med henne på rymdfärder. Så småningom följde den konsekvens av ärlig tro på de globala konspirationerna som är mindre vanlig än man kunde vänta sig med tanke på hur logisk den är: Hon utvecklade en paranoid världssyn där vi alla oavbrutet bevakas, kontrolleras och styrs av hemliga organisationer. Våren 2014 bjöds hon in av Cui Bono för att berätta om mind control & transhumanism: "Vilka styr den samtida världen? Hur och varför är deras agenda hemlig?" (Transhumanismen går i sammanhanget ut på att förvandla människorna till viljelösa robotar.)

Per-Aslak Ertresvåg är en norsk journalist som länge var väletablerad. Han gav 2006 ut en bok med vilken han lika snabbt som ordentligt placerade sig djupt nere i konspirationsträsket. Boken handlar om den kompletta världskonspirationen med Illuminati styrt av Rockefeller och Rothschild: "klanen som stod bakom och berikade sig på det ekonomiska sammanbrottet 1929, som planlade första och andra världskriget, som finansierade kommunisterna i Ryssland och Hitlers upprustning. Samtidigt är det historien om Den nya världsordningen och globaliseringen." — Ur presentationen av Makten bak makten, som sedan följts av två liknande verk. Om detta handlade hans föredrag "Vem styr Världen, och varför?" hos Cui Bono våren 2013.

På en punkt skiljer sig Ertresvåg från svenska "mainstream-konspirationister" och det gäller den stora konspirationens satanistiska inslag. Här hämtar han mycket material från USA där högerextremism och kristen fundamentalism ofta syns tillsammans på ett sätt som är betydligt ovanligare i Sverige.

Ole Dammegård har framträtt flera gånger i Cui Bonos regi. Det senaste tillfället var den 28 februari 2016 då han ledde ett seminarium om Palmemordet, på dagen 30 år efter mordet. Dammegård är en konspirationsteoretiker som i 30 år, som han ideligen påpekar, studerat den globala världsregeringen, den som "har legat bakom åtminstone de sista två världskrigen, och många, många, om inte alla, konflikter sedan dess". Han fokuserar mest på Palmemordet men tar även upp andra ”operationer” som världsregeringen sägs ligga bakom: Morden på John F. och Robert Kennedy, Anna Lindh, Martin Luther King, prinsessan Diana, Marilyn Monroe, John Lennon, Bob Marley, Pablo Neruda, Che Guevara ... Hans andra stora grej är false flags, händelser som iscensatts för att stimulera konflikter och därmed främja de intrikata planerna för att härska över världen. Framträdande exempel är Utøya (som han föreläst hos Cui Bono om), Estonia och 9/11 (som andra förmågor föreläst om). Andra händelser är rena fabrikationer, som till exempel skolskjutningen i Sandy Hook 2012: "Det är filmsekvenser skapade för att skapa terror via media."

Dammegård lämnade Sverige sedan han fått för sig att hemliga agenter varit hemma hos honom. Bland annat hade de lagt hans tandborste i besticklådan. Bara för att visa vad de kunde göra.

Jan Sjunnesson är en journalist som medverkat i flera sammanhang genom åren: Avpixlat, Dispatch International, SD:s märkliga tidningsprojekt Samtiden m.fl. Han poängterar gärna sin mångpolitiska bakgrund (han har varit allt från syndikalist till folkpartist) och många utländska kontakter, som får utgöra en sorts försvar av hans nuvarande högerextrema och framför allt islamfientliga hållning. Som föreläsare hos Cui Bono i december 2015 gav han ett helt annat intryck än de yviga konspirationsteoretikerna ovan: En magister som på ett redigt och pedagogiskt sätt, med ett och annat folkbildande sidospår, förklarade varför svenskar inte är intresserade av yttrandefrihet, och hur staten kidnappats av till synes infantila politiker som under mångkulturens banér säljer ut vårt land till horder av inströmmande "flyktingar".

Gilad Atzmon berättade i oktober 2015 om "sanningen och dess fiender": sionism, judisk identitet och vad som kan sammanfattas med political jewry. Atzmon är något så ovanligt som jude, antisemit och förintelseförnekare i samma person. Det har gjort en del annars kompetenta bedömare ställda: Kan en jude vara antisemit? Men hans inställning mot staten Israel, det judiska folket och verklig eller inbillad sionism är så hård och oförsonlig att den stundtals blir sin egen karikatyr. Atzmon (som beskriver sig själv som "ex-jude") beskriver sionisterna som världens herrar och mänsklighetens fiender. Nazismen är det logiska och rättmätiga svaret på deras planer, och "diskussionen" om huruvida det uppenbara falsariet Sions Vises Protokoll är äkta är irrelevant eftersom texten i vilket fall som helst beskriver hur världen fungerar.

Atzmon får här representera en antisemitism som rinner över på USA, eftersom dess ledning, menar man, infiltrerats av sionister som ogenerat använder supermaktens resurser å Israels vägnar. Denna syn på USA som huvudfiende förekommer på många håll i "alternativa" rörelser, såväl konspirationistiska som högerextrema som de där lärorna överlappar. Den åtföljs ofta av en respekt eller rentav beundran för Ryssland och Putin.

*

Det är tydligt att Cui Bono har stor acceptans för olika sorters uppfattningar så länge man delar en grundläggande världssyn, där den konspirationistiska tonen är viktigare än det exakta innehållet. Sjunnesson är ointresserad av pseudovetenskapliga konspirationsteorier som chemtrails, GMO eller mobilstrålning, som för många andra är det enda de egentligen är intresserade av. Etresvågs idéer om Illuminati är allmängods som delas av de flesta konspirationister, med undantag för de satanistiska komponenterna som man låter passera under generad tystnad. Bland de mer politiskt lagda ser en del islam som huvudfienden, andra judarna. Åter andra, som Marcus Birro (som i januari 2016 drog en publik på ca 100 personer vilket torde ha varit Cui Bono-rekord), är ointresserade av allt som inte rör deras egen person, och ställer gärna upp när de får tala inför publik.

En gemensam nämnare är den som Jan Tullberg, docent i företagsekonomi, inledde sin föreläsning i mars 2015 om "centrala frågor kring invandring" med:

Det är inte så många inbjudningar jag får ... Jag känner starkt av att jag tillhör den här marginaliserade typen av debatt som inte släpps fram i offentliga media.

De utstötta men samtidigt upplysta — de som sett sanningen, till skillnad från alla sheeple, efter sheep + people = den fårskock till allmänhet som varken vet eller bryr sig om.

*

John Bouvin visar sig stå för den segaste Cui Bono-dragningen jag varit på. De planerade två timmarna växer till fyra, fyllda med irrelevanta minnen, skrönor om hur Bouvin praktiskt taget ensam drog igång Ny Demokrati, lösryckta gnälliga analyser om det politiska läget i landet ... När han inte förirrar sig bakom scenen och letar efter saker i sina många medhavda kassar. Eller när vi får reda på att Bouvins statskupp ska genomföras i maj månad, helst en torsdag. Då ska lastbilar slå en järnring runt riksdagshuset, i vilket makten sedan ska tas över av en grupp betrodda, bland annat Assar Lindbäck och Inga-Britt Ahlenius. Dessa har ännu inte satts in i planerna men förutsätts gå med på det hela. De är ju omdömesgilla och bra personer, menar Bouvin.

Och längst fram satt SvP, SD m.fl. och lyssnade artigt, skrattande på rätt ställen. När de fick tillfälle att prata med legenden Bouvin hade de mycket att diskutera.

*

Vilka dras till Cui Bono och varför?

Marcus Birro läste på sin föreläsning upp en dikt som applåderades länge och innerligt av publiken; han talade om dem och för dem. Beskrivningen är så på kornet att den kanske aldrig kunnat formuleras lika väl av någon utomstående.

Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.

Som de utstöttas klubb har Cui Bono hittills lyckats dra åt sig engagerade inom de överlappande världarna konspirationism, kvacksalveri och högerextremism. Uppenbarligen trivs många av dem i varandras sällskap. Några av dem representerar två eller tre av facken samtidigt.

Hur det hela kommer att utvecklas är en öppen fråga. Om de högerextrema och antisemitiska inslagen fortsätter att bli allt starkare kan man få svårt att dra åt sig föreläsare som inte vill synas i sådana sammanhang; eller för den delen föreläsare som inte har något emot sammanhanget men som kommer att få allt svårare att förneka kunskap om vilka de bjudits in av. I det fallet kan Cui Bono bli en högerextrem diskussionsklubb. Det kan också gå som för Vaken.se, länge den främsta samlingsplatsen för svenska konspirationister, som helt slutat med arrangemang utan nöjer sig med att verka på nätet.

En historisk parallell som blir allt tydligare är den mellan dagens konspirationistiska rörelser och den svåröverskådliga, myllrande mängd av rörelser som fanns i Tyskland för hundra år sedan, som man försökt att sammanfatta under etiketten völkisch. Dessa kunde vara sinsemellan mycket olika men kännetecknades av en orubblig tro på den egna rasens överlägsenhet, ett intresse för historia och traditioner mer inriktat på känslor än fakta, liksom ett intresse för esoteriska och ockulta ting. De organisationer som inte dog ut av naturliga skäl bedrev sina förvillade och förvillande verksamheter fram till 1930-talet, då de antingen förbjöds eller gick upp i den völkischer organisation som visade sig bli den överlägset mest framgångsrika: NSDAP.

Sedan artikeln publicerades har Cui Bono körts ut från såväl TR-huset som IOGT-NTO:s konferensanläggning Nordengården i Göteborg. För närvarande håller de sina arrangemang på Fräntorp Folkets hus.

Det kan även nämnas att Cui Bono deltog på bokmässan i Göteborg. De delade monter med mässans överlägset mest omtalade utställare: Den högerextrema tidningen Nya Tider.

Lördagsfråga 436

Sagan om ubåten och havsmonstret

A £1 billion project to lay one of the world’s largest subsea power cables, connecting Scotland and England, has led to a historic wartime discovery which could finally help solve one of WWI’s strangest naval mysteries.

- ScottishPower (som stavas just så): WW1 Submarine Sunk By ‘Sea Monster’ Uncovered by Power Cable Engineers in Scotland

Apropå ubåtar ... (Jfr dagens datum). Kraftbolaget är påtagligt stolt över det fina fyndet, med all rätt; av den lågupplösta sonarbilden att döma ser den gamla kejserliga ubåten ut att vara i gott skick efter nästan ett sekel i u-läge. Men vad är det där med "havsmonster"..?

Under interrogation, the captain is reported to have said that the submarine had surfaced the night before to recharge the batteries and had been attacked by a large sea creature that had damaged the vessel and left it unable to submerge. The crew had fired their sidearms at the creature.

- Wikipedia: SM UB-85

Se, det var en saga! Vad mer kan man säga? Spekulera i om besättningen hallucinerade eller försökte att driva med britterna? Kanske det var något okänt undervapen, eller rentav något faktiskt djur..?

Eller så ställer man den givna frågan: Är historien sann? Inte den om havsmonstret, utan den om kaptenen som berättar om havsmonstret?

Scott David Hamilton hörde historien häromåret, blev nyfiken och började gräva. Efter att ha följd tråden av källhänvisningar så kom han till en klassiker (vilket ingalunda har med trovärdighet att göra): James B. Sweeneys Sea Monsters: A Collection of Eyewitness Accounts från 1977. Han gör en intressant observation som gäller för många verk inom såväl kryptozoologi som relaterade fält:

The book contains two kinds of sea monster stories. First, there are the classic stories. Anyone who’s read In the Wake of Sea-Serpents will know them. Valhalla [båt inblandad i en episod 1905], Daedalus [dito 1848], Gloucester Harbor [Gloucester, Massachusetts, 1817], etc. When Sweeney talks about them he usually cites a source, but not always. (And worth mentioning, all the pictures are carefully credited.)

Then there are the other stories. I’ll call them the non-classic stories. Though most of them include direct quotes from participants, no sources are given. Most of them involve some sort of direct contact with the sea monster, often attacks on people or ships. A surprising number of them include a word for a ship in another language, translated in parenthesis. Almost all of the non-classic stories are not very credible. One in particular violates known geo-politics, history, biology, and linguistics.

So what’s going on here? There are really two possibilities. Either Sweeney had access to some source of sea monster stories that I’m not aware of, or he made all the non-classic stories up. And considering how many of the non-classic stories include details that would be of interest to a retired expert on naval history, which is what Sweeney was when he wrote this book, I’m going to guess Sweeney just made them up.

- Scott David Hamilton i Facebook-gruppen Monster Talk, 7 april 2015

Om kapten Krech 1918 verkligen sade det som tillskrivits honom så borde det finnas betydligt äldre belägg för det än från 1977. Om Scott har rätt i sin förmodan så finns inte några sådana.

Detta är en av de vanligaste förklaringarna av fantastiska händelser: De är påhitt, inte av de som sägs ha upplevt dem utan av de som tillskriver andra påståenden de aldrig gjort.

Fin bonusbild: Inte UB 85 men UB 86 närmast kameran, en annan ubåt i samma klass (jag vet inte vad den bortre heter). Dessa två sänktes under kriget, troligen inte under strid men på väg till skroten, vilket skulle förklara avsaknaden av beväpning. De spolades upp nära Falmouth 1921.

Genusförvirring av fordom

Jag vet inte hur reglerna såg ut, men nog var svenskans genus (säger språkets) intressantare förr:

Då såg Gud på jordena, och si, hon var förderfvad

- 1 Mos 6:12 (Karl XII)

Och Lea wardt hafwandes och födde en son then kallade hon Ruben [fast "then" läses inte "den" utan "som"; dåligt exempel]

- 1 Mos 29:32 (Karl XII)

[Strandsanden var] grov, smutsade ej heller händerne, då han emillan dem gnuggades.

Kummin var allmänt sådd i täpporna. Hon uppbruktes till en stor del på brännevin, och något litet blandades i bröd vid bakningen

- Carl Linnæus i "Cimbrishamn", 1749

Eftermiddagen fingo vi visite af fru Sundell och dess dotter, då jag converserade och tillika stickade på min grå ulstrumpa.

 - Årstafrun Märta Helena Reenstierna, 28 mars 1799

Jorden och kummin var hon, sanden han, men fru Sundell "den" ... Och det var ändå mot slutet av den stora "könsneutraliseringen" som på sitt sätt överträffar alla språkförändringar som pågår just nu.

Från ungefär mitten av 1300-talet började svensk grammatik att förenklas radikalt. Hela det gamla grammati­ska systemet uppluckrades successivt och blev på några århundraden i stort sett till den grammatik vi har i dag.

- Ida Västerdal: Då slog klockan för ordens kön, Språktidningen 2012/5

Omsider fick orden de genus de har idag. Istället för att hålla reda på vad som är han eller hon (som man ju får i t.ex. franska) får vi hålla reda på vad som är den eller det. Nog så svårt om man inte kan det, inget man tänker på annars.

Naturligtvis finns det spår kvar här och var. Månne den vanligaste är att klockan är en hon? Och de flesta har väl hört att fartyg kallas hon. Det var inte någon särskild sjömansgrej, att man tänkte sig skutorna som kvinnliga eller så (mycket sentida putslustiga "förklaringar" finns), utan en del av språket, grammatiskt genus som det heter. På så sätt är det heller inget märkligt i att även fartyg med namn som Neptunus eller Prins Karl kallades hon. Däremot är korrekt historiskt genus för ordet båt faktiskt maskulinum. Större fartyg är hon, mindre båtar han.

SVT om gurkmeja och kvackarapotek

Gurkmeja, kokosolja och andra naturmedel hjälper mot Alzheimers. Det påstår en rad hälsokostbutiker som SVT Nyheter besökt med dold kamera. Påståendena bryter mot lagen.

- Hälsobutiker bryter mot lagen, SVT Nyheter 23 oktober 2016

Ifall någon missat det: Hälsokostaffärer är kvackarapotek. Där saluförs allt möjligt jox mot alla möjliga krämpor och besvär. Evidens? Sånt tjafs ... De menar ju bara väl.

- Jag hör ju hur de svarar, det är ju inget elakt, de försöker ju hjälpa människor, men de förstår inte lagstiftningen ... Vi måste ta hand om det här själva internt och börja utbilda vår personal så att de förstår det här.

- Representant för Hälsokraft

På vilket man kan svara att personalen har den utbildning som arbetsgivaren kräver av dem: att kränga vad som helst mot vad som helst. Om kraven skulle ställas högre så vore det en helt annan verksamhet.

- Än så länge får vi inte säga det men jag gör så här ...
- Du nickar!
- Ja, absolut.

Just gurkmeja mot Alzheimers var inte det allra bästa exemplet. Följande länk letades snabbt upp:

Linköpingforskare kan nu visa att kurkumin, det ämne som gör gurkmeja gult, har positiva effekter på Alzheimers sjukdom hos bananflugor.

- Gurkmeja gav effekt mot Alzheimers, SVT Nyheter 16 februari 2012

Genant; för bananflugor är inte människor, en korrekt artikel kan skämmas av en klickvänlig rubrik, och få nyhetskanaler är utan skuld.

I nästa reportage skulle det vara intressant att se motsvarande undersökning göras på apotek. Där är sannerligen få utan skuld. Och även om sådant förvisso förekom även före avregleringen så är dagens apotek på väg ner mot hälsokostbutikernas nivå, nu som för fem år sedan:

Så tappade hon plötsligt leendet, såg mig rakt i ögonen och sade med låg röst och eftertryck: "Okej. Jag skäms. Jag står faktiskt här och skäms."

- Cecilia Verdinelli i GP, 20 september 2011, återgiven i bloggposten Farmaceuten som skämdes

Så här ser lycka inte ut

Animated GIF of Kinesin Protein walking

- Upphovsmannen John Liebler (se nedan)

This is what happiness really looks like: Molecules of the protein myosin drag a ball of endorphins along an active filament into the inner part of the brain's parietal cortex, which produces feelings of happiness.

- Nätet hittar på

Facit: Vad animationen (som måste vara den gulligaste mikrobiologiska showen på länge) visar är en molekyl av proteinet kinesin (ett så kallat motorprotein som finns i eukaryota (= med cellkärna) celler) som transporterar en vesikel utmed en mikrotubulus/cytoskelett. Förloppet är ordentligt uppsnyggat jämfört med verkligheten men det är en helt annan sak; det stora felet är att den har fått en oriktig beskrivning. Vi ser inget endorfin, inget myosin etc.

Den lilla (no pun intended) filmen skapades av John Liebler:

The kinesin motor protein was a real scene stealer in Inner Life, although it wasn’t even in the original treatment for the short. The original plan was to omit the motor protein in the vesicle shots, but when I saw Graham Johnson’s animation of the way a Kinesin takes a step from April 2000 (below), I secretly went ahead and modeled one of my own, animated a walk cycle for it, and added it into the vesicle shot. After I showed it to Dr. Viel, it not only got into the animation, it got several more shots as well.

- John Liebler: Well, You Can Tell by the Way I Use My Walk… Scientific Illustration, bloggen Art of the Cell 9 maj 2014

Så småningom postades snutten någonstans med den oriktiga beskrivningen ... Och sedan var dess lycka gjord (pun intended).

Lördagsfråga 435: Lost in Space

1. Elsa Schiaparelli (1890-1973) levde ett äventyrligt och spännande liv, omöjligt att sammanfatta. Hon är mest känd som designer av kläder och smycken; under mellankrigstiden var hon lika känd som Coco Chanel. Ja, och så var hon brorsdotter till Giovanni S., astronomen.
2. HMS Challenger seglade på 1870-talet jorden runt i en vetenskaplig expedition. Galjonsfiguren finns än idag att beskåda i Southampton.
3. Beagle, den med Darwin.
4. Odysseus förtöjd vid masten.

Schiaparelli 2016, Challenger 1986, Beagle (2) 2003 och Odyssey, kommandomodulen för Apollo 13 1970: Rymdfarkoster som det gått mer eller mindre illa för. Den satte AH först.

Charles Felix Lindberg igen

En av mycket få bilder på C. F. Lindberg – ur Hvar 8 dag, 12 september 1909

Häromdagen lade jag ut bloggposten Charles Felix Lindbergs grav om en lokal "kändis", hans grav och de rykten som omger dem. Huvudkällan var en artikel av Kjell Wigers i GT 2010. Kort därpå skickade Mats Fröier en artikel av honom och Jan Westin, publicerad i Göteborgs Hembygdsförbunds årsbok 2010 (Göteborg förr och nu XXXIII). Den torde utgöra den utförligaste utredningen av Lindberg som finns; vilket visserligen inte är så mycket, men det beror på källorna. Han var ensamstående livet ut, det finns inga kända bevarade brev från hans hand, om han hade något socialt liv att tala om så har det inte lämnat några funna avtryck, han är inte ens omnämnd i några memoarer eller liknande från tiden. Han faller därmed i samma kategori som nästan alla människor som någonsin levat: Vi vet nästan ingenting om honom.

Kanske delar Charles Felix samma öde som många andra i sin generation: om inte de efterlevande aktivt samlar och sparar handlingar och uppgifter om den bortgångne och dennes gärningar, så blir avtrycket i historiens ström tunt och svårtydbart. Kanske var det också så att han själv – eller de efterlevande – inte ville dela hans levnadsberättelse med kommande släkten; därom vet vi intet.

- "På spaning efter Charles Felix Lindberg: Ett försök att finna människan bakom namnet", Westin och Fröier (liksom följande citat)

Samtidigt blir det desto intressantare att försöka leta reda på uppgifter om honom, inte minst när de blivit föremål för rykten och m.e.m. obekräftade påståenden. Några uppgifter är av särskilt intresse för historien om hans frånfälle och grav.

Hur var det med hans hälsa; hur plötslig och oväntad var egentligen hans död? Först en liten precisering gjord flera år efteråt:

När donationsfonden efterlyste fotografier av Lindberg 1937 betonas särskilt att man önskade bilder från "hans krafts dagar", något som kanske antyder att de sista åren inte hörde dit.

Ännu tydligare blir det här:

Redan i början av 1890-talet dyker det upp kostnader, som antyder att Lindberg kanske inte var vid fullgod hälsa. Dels betalar han arvode till läkare, främst till en doktor Sellberg, vid ett tillfälle (1903) till och med "kontant 4.800 kr", vilket möjligen antyder någon form av privat vård med eller utan operation.

4800 kr, det var en rejäl läkarnota det (motsvarande sisådär en dryg kvarts miljon kronor idag enligt prisomräknaren på historia.se). Jag har ingen aning om vilka åtgärder som motiverar den prislappen, men det förefaller avgjort som om Charles Felix Lindberg inte var vid full vigör 1903.

Och så var det hans grav. Ett längre citat är på sin plats:

Monumentet, som också omfattar en massiv stensarkofag, dit Lindbergs kista överfördes från den intilliggande ursprungliga gravplatsen, invigdes den 5 augusti 1912 på treårsdagen av Lindbergs död [händelsen refererades utförligt i pressen].

Många har undrat över gravmonumentets utformning, där det till synes ligger både inom och utom kyrkogården. Kyrkogårdsmuren är avbruten och som ingen annan grav har den en separat grind åt Redbergsvägen, dock utan att leda till annat än baksidan av monoliten. Mycket av utformningen förklaras dock av tävlingsbestämmelserna och diskussionen mellan konstnären och myndigheterna i anslutning till monumentets uppförande [Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar 1910:103. Kommitterade konstaterar efter besök på kyrkogården "Därvid befanns, jämte annat, önskligt att vid minnesvårdens anbringande åtgärd vidtoges för skylande af den, för närvarande åtminstone, mindre prydliga stengärdesgården utmed den närliggande Härlandavägen".]. Den samtida kyrkogårdsmuren var vid tiden inte så prydlig som den är idag och man ville samtidigt snygga till monumentets "utsida". Avsikten var ursprungligen att detta parti av gravmonumentet skulle skiljas från kyrkogården, och tillföras Härlandavägen, när denna färdigställts. Som ett provisorium försågs den med ett järnstaket med grind. Som många provisorier blev detta utförande dock permanent, och området kom att förbli kyrkogårdsmark.

Det skall påpekas att Lindberg aldrig varit gravsatt i det yttre området. Och långt innan 1909 hade den kyrkliga bestämmelsen om att självspillingar inte fick vila i vigd jord avskaffats. Att minnesvårdens utformning skulle peka på att Lindberg tog sitt eget liv kan sålunda helt avskrivas.

Ryktet om Charles Felix Lindbergs frånfälle konstruerades utifrån en lite ovanligt formad gravvård. Ryktet bekräftas inte av historiska belägg utan vederläggs tvärtom av dem. Det faller därmed i samma kategori som otaliga andra "påståenden" som luftas av guider och kvällstidningar: Inte fakta men faktoider och fantasier.

Lördagsfråga 435

Charles Felix Lindbergs grav [skröna]

Uppdaterat: Sedan detta lades ut har jag fått veta mer. För fakta, se bloggposten Charles Felix Lindberg igen.

Göteborgaren Charles Felix Lindberg levde ett plikttroget och stillsamt liv. Han är idag mest känd för att ha donerat två miljoner kronor till "stadens prydande och förskönande"; till det ändamålet hade den summan sannerligen inte räckt långt idag, men två miljoner av 1909 års kronor räckte för att under 1900-talet uppföra en rad byggnader, statyer och parker.

Han har även en grav som det pratats om. Men även om bilden från Wikimedia Commons är fin så fångar den inte det mest karakteristiska.

Här är graven från andra hållet. För att komma till den får man gå genom grinden. Det finns ingen annan ingång; en inre mur skiljer graven från resten av kyrkogården.

Varför gjorde man så?

Efter att ha tagit upp den snabba och diskreta hanteringen av Lindbergs frånfälle (dödsannons dagen efter, diskret jordfästning bara några dagar senare, ingen dödsruna, intetsägande dödsorsak uppgiven) kommer Kjell Wigers till själva saken:

De som anser sig veta något – och sådana finns det alltid – vet att han tog sitt liv. Och då gällde det att begravningen skulle ske i stillhet. Ingen klockringning, inga begravningsgäster. Tidigare fanns också en bestämmelse att det som kallad självspillningar inte fick ligga i vigd jord och att dom inte fick bäras in genom porten eller grinden till kyrkogården utan skulle lyftas diskret över muren.

Det som gett näring åt självmordsryktena kring Charles Felix Lindberg har varit gravens utformning och belägenhet.

Muren på Östra kyrkogården är bruten och där finns ett staket och en grind och han har en egen ingång från Härlandavägen.

Hans grav ligger både innanför och utanför muren.

Ett sätt för stadens styrande att genom denna kompromiss tacka för de Lindbergska miljonerna till stadens förskönande?

Men inget finns belagt. Inget finns på pränt som stöder det som alla som anser sig veta något vet – detta om ett självmord.

- Kjell Wigers: Lika hemlig efter 101 år, GT 5 augusti 2010

Vilket man väl bara kan kommentera med att det är svårt att föreställa sig hur sådana belägg skulle kunna se ut. Givet de dokumenterade omständigheterna förefaller den nämnda hypotesen onekligen sannolik, för att uttrycka det försiktigt.

Fast den finaste biten i Wigers redan fina text är denna:

En gång gick jag förbi en skolklass och en lärare sa till sina barn att den där mannen var den förste som flög ensam över Atlanten.

Som sagt: Sedan detta lades ut har jag fått veta mer. För fakta, se bloggposten Charles Felix Lindberg igen.

Ångfartyg med segel (typ)

S/S* Savannah var det första ångfartyget som korsade Atlanten. Därmed inte sagt att hon sommaren 1819 ångade hela vägen från Savannah, Georgia till Liverpool ... Det hade man inte kol till; och redan att köra maskinen under etapper gjorde slut på bränslet. (Man fick dessutom göra några stopp när observatörer trodde att de hade eld ombord, vilket de visserligen hade.) När man ser bilden så är det heller inte som man tänker sig ett ångfartyg. Det är typiskt att ångpannan så småningom plockades ut och såldes.

Från att inledningsvis ha varit hjälpmotorer att nyttja vid svag vind, fickparkerande i hamnar m.m., så fick de allt effektivare och bättre ångmaskinerna snart ta över huvudrollen. Men seglen behöll man; dem begrep man sig på, och resenärer behövde inte vara oroliga för att bli hjälplöst drivande vid maskinfel. Sådant inträffade dock allt mer sällan. Seglen försvann inte fort men långsamt; de evolverade till att bli allt mindre, därefter betydelselösa, därefter rena dekorationer.

The English copied the Monitor and the Americans sat tight. When the United States was ready to go again, it copied the English. The result was the "Squadron of Evolution," sometimes called the "White Squadron," of which the Chicago [bilden] was the first [1885]. You'll notice our old shellbacks still couldn't imagine a battleship without sails, even if they were never used.

- Edwin Tunis, Oars, Sails and Steam: A Picture Book of Ships (Johns Hopkins UP 1952) sid 56

Ännu USS Maine (1895), senare känd för helt andra saker, hade en sorts symbolisk rigg för segel som varken fanns eller skulle finnas.

Master, rår och annat kan man visserligen ha till annat än att hänga upp segel på. Om det finns några rena atavismer från den seglande epoken på dagens oseglande fartyg vet jag inte, men det skulle inte förvåna det minsta.


* S/S utläses Steam Ship. På svenska lär det kunna skrivas Å/F, en förkortning jag aldrig sett. Det andra prefixet jag sett är M/S, Motor Ship.

Clemenceaus Volkssturm 1870

My dear little wife Mary.
Another balloon is going to leave tonight. I wish I could go with it and take a little trip to Féaule. But since I must not think of such a thing, since we must wait a little while yet before we can see each other, I will make the best of it and write you these few lines.

- Ett brev från Georges Clemenceau till hans fru Mary, den 18 december 1870

Det fransk-tyska kriget 1870-71 avgjordes i princip den 1 september 1870 då Tyskland vann en förkrossande seger vid Sedan. Frankrike fortsatte dock att kämpa emot, utan större lycka. Paris omringades och kunde enbart hålla kontakt med omvärlden luftvägen. Det är därför som brevet från politikern och skriftställaren var något för tiden så ovanligt som luftpost, och det var därför det aldrig nådde adressaten. (För övrigt var Mary från USA och brevet på engelska i original.)

Kanske var det den påtagliga risken för att brevet skulle hamna i fiendens händer som fick Clemenceau att uttrycka sig så sturskt som han gjorde? För när man läser verkar det som om Frankrike kommer att segra när som helst, snarare än tvärtom.

We have the best reasons in the world to feel full of hope, and we all feel now that our efforts will be rewarded with success. In fact it is hardly possible otherwise, for, since the beginning of the siege we have all been at work with great activity. Everything that could be done, has been done. We have made cannons, guns, cartridges; powder etc., etc. We have armed and equipped the Garde Nationale, organized a new army. We have fortified Paris in such a manner that the Prussians [tyskarna] did not dare attack our walls. Now the time has come when we may go and attack them. [...] It is an established fact that the two fights on the 30th of November and the 2nd of December cost them 20,000 men, while we hardly lost 3,000. The people here are very eager to fight, and I truly believe they will do wonders. [...] The spirit of the people has never been so good as it is now. They are very patient, since they know that the government means to fight to the very end, and will never treat with the enemy, whatever may happen. [...] now their [tyskarnas] doom is sealed and they shall not go farther than they have gone.

Att avsändaren är den då 30-årige Clemenceau ger en särskild krydda åt det redan intressanta brevet. För Clemenceau skulle längre fram spela en viktig roll i Versaillesfreden; och om kriget 1870-71 var en av många faktorer som ledde till första världskriget så hade Versailles en avgjort stor betydelse för uppkomsten av andra världskriget. Det sistnämnda tog i princip slut långt innan maj 1945 men Tyskland fortsatte den hopplösa striden i det längsta, med mobiliserande av otränade över- och underåriga soldater i en "folkstorm" som inte hade minsta chans att vända stridslyckan. Detta har förbluffat folk, och man har frågat sig varför tyskarna fortsatte den meningslösa striden. Det kan man ju undra; men man ska ha det klart för sig, att det varken var första eller sista gången sådant inträffat.

Akvavit

Ordet akvavit kommer från latinets aqua vitae, ”livsvatten”, använt sedan åtminstone 1300-talet om alkoholhaltiga drycker. Beteckningen syftade på dess medicinska användning.

Aqua Vite som kan virke helbredende [läkande] over for alle mulige sygdomme som haves, både invendig og udvendig.

- Norges ärkebiskop fick ett paket med ”livsvatten” (1531)

Samma ord återfinns i en rad andra språk, och kan även ha inspirerat till översättningslån som eau de vie och whisky. Det har föreslagits att det egentligen rör sig om ett missförstått lån från italienskan: acqua di vite, ”vatten från vinrankan”; idén har aldrig samlat många anhängare och stämmer knappast.

Potates-Bränwin har en så angenäm smak, at det knappt kan skiljas från Aquavit.

- Fahlu Weckoblad (1806)

Se även bloggposten Potates-Bränwin.

Ännu en bit in på 1900-talet avsågs med akvavit brännvin av bättre sort, bland annat var det lagrat. I prislistor kunde det vara uppemot en halv gång dyrare än vanligt brännvin.

I Norge kom beteckningen att avse brännvin kryddat med kummin. Mot slutet av 1800-talet skapades flera sådana märken även i Sverige. Som den Carl August Anderson lanserade 1891, ett kryddat brännvin som först kallades ”Gammal Fin 1ma [prima] Aquavit” från firma O. P. Anderson & Son. Snart justerades namnet till ”O. P. Anderson Aquavit”, och blev allmänt känt som OP. Begreppet akvavit övergick gradvis till att gälla brännvin där smaken av åtminstone kummin och/eller dill dominerar. Långt senare blev detta även den lagstadgade definitionen inom EU.

Se även bloggposten Skåne och Norrlands om två "regionala specialiteter" som aldrig varit det.

Lördagsfråga 434: Stämmor

1. Introt till Sopranos.
2. Fönster från 70-talet; skärmen på en Xerox Alto från 1973 otroligt nog. Läs mer om pionjärdatorn i bloggposten Deathmatch 1979.
3. Ur en obeskrivlig reklamfilm från 1980-talet för Marabous tabletter Tenor, Domino och Figaro.
4. Bass Reeves, en av de första svarta sherifferna väster om Mississippi.

Sopran, alt, tenor, bas; den tog Christian strax före AH.

Biskopens far

Sven Lundblad (1776-1837) växte upp under enkla förhållanden men avancerade inom kyrkan och blev omsider riksdagsman och biskop i Skara. Kommen ur en stor och fattig släkt hände det rätt ofta att släktingar, eller åtminstone folk som påstod sig vara släkt, kom på besök och bad om hjälp med det ena eller det andra, oftast pengar. Hustrun Catharina Helena tyckte oerhört illa om alla "söskebarn", säger mer eller mindre påhittade syskonbarn el.dyl. som kom och tiggde.

En dag kom en ung man på besök. Anledningen var den vanliga, men omständigheterna desto mer speciella:

"Nå, jag hör, att vi ska vara slägt", började biskopen godmodigt, sedan helsningsceremonierna voro undanstökade. "På hvad sätt kan det vara?"

"Åh, ja' skulle la' fara mä å vara biskopens far", svarade den unge bonden, rifvande sig bakom örat.

"Hah, hah, hah!" utbrast Lundblad med sitt djupa skratt. "Huru kan det förhålla sig?"

Nu började besökaren att utreda saken, men huru han gick i land dermed förmäler ej sägnen. Det måtte väl ha varit så, att biskopens far blifvit enkman och gift om sig med en yngre kvinna, och att denna, blifven enka, i sin ordning gifte om sig med en många år yngre man, som ofta sker bland allmogen, hvarigenom den så kallade fadren blifvit ett par tiotal [år] yngre än sonen. Men sägnen kan äfven – och vi skulle nästan tro det – vara en yttring af folkhumorn, som på detta sätt velat göra sig lustig öfver alla dessa slägtskapsanspråk, hvarmed den gode biskopen tidt och ofta öfverflyglades. Som hon här berättats, gick denna sägen för en fyrtio år sedan i Vestergötland, och må hon som sådan här förtjena sin plats.

- Johannes Sundblad, Gömda blad (1883), sid 108-109

Förf. lägger till en fotnot "under arbetets tryckning" där han konstaterar att historien inte är så oblandad saga som han trodde. Biskopens styvmor gifte verkligen om sig med en yngre man, som verkligen träffade sin "styvson" vid något tillfälle, dock "under något olika förhållanden".

Hur som helst. Sägnen som hon berättas torde finnas i lite olika varianter på olika platser och i olika tider. Den rymmer dessutom ytterligare några glimtar från en annan tid:

• Bruket "bland allmogen" att bekymra sig mindre för åldersskillnader än vi brukar göra idag.
• Genus som var maskulina/feminina oftare än vi idag är vana vid, som när sägnen blir en hon.
• Det lilla ordet "la", sedan länge göteborgskans mesta särdrag, kom dit från västgötabygden.

Lördagsfråga 434

Mussolini, Hitler, Quisling och Blix

- Jag kan mycket väl ha roligt åt en god karikatyr av mig själv men den där Hitler är en förolämpning.

- Ragnvald Blix, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 1932

Den där bilden är inte i närheten lika känd som den ledarspalt som den omsider gav upphov till:

En av [Ragnvald] Blix politiska karikatyrer visade Mussolini med en mer än vanligt bister uppsyn. Den förtörnade mannen yttrade: "Den där Hitler är en förolämpning".

Man kunde förstå och känna med den italienske diktatorn. Att ha stått modell till hr Adolf Hitler kan inte vara någon reklam för honom. Men det är icke utan att vi litet var nu ha skäl att taga Mussolinis ord i vår mun. "Den där Hitler är en förolämpning."

- Torgny Segerstedt: "Herr Hitler är en förolämpning", GHT 3 februari 1933

Detta inträffade som synes vid den tid då Hitler var ny på den internationella scenen och därför jämfördes med den välbekante Mussolini, snarare än tvärtom.

Som bekant gav ledaren upphov till en tysk-svensk replikväxling när ingen mindre än "Sverigevännen" Göring ogillade inlägget. Här är Blix' tecknade svar, med Tyskland förr och nu:

Das Volk der Denker und Dichter [Tänkarnas och diktarnas folk]

- GHT 11 mars 1933

Ragnvald Blix var ursprungligen från Norge och verkade även i Frankrike, Tyskland, Sverige och Danmark. Hans svenska karriär inträffade främst på GHT där han under andra världskriget använde pseudonymen Stig Höök; den står i den fina Quisling-bilden nederst.

Vidkun Quisling förekommer i många satirteckningar under kriget, även från Blix vassa penna. En anledning var att Hitler var för känslig för att skojas med under de åren. Då fick Quisling tjänstgöra som ersättare: En ofarlig, sorglig figur som inte ens tyskarna hade någon respekt för.

 - Det finns människor, som lever ett helt liv utan att lägga två strån i kors för sina idéer.

- SvD 28 december 1921

- Varför går det en polis här?
- Hysch, det är ju han som blivit professor efter Einstein.

- GHT 31 mars 1934

- Jag är Quisling!
- Och namnet?

- GHT 29 januari 1944

Källor & vidareläsning:

• Ragnvald & Ida Blix' Fond: Blix – en antiautoritær satiriker
• The Cartoonist who challenged Hitler, Baltic Worlds mars 2011 [pappersupplagan]

Är polstjärnan starkast?

när jag var liten så sa min pappa till mig att den starkaste stjärnan är polstjärnan och den kan man lätt se pågrund av att den lyser starkast på himlen

- Internet

Denna missuppfattning kände jag inte till förrän astronomen Marie Rådbo nämnde den: Det lär finnas rätt många som fått för sig att polstjärnan är den starkast lysande stjärna vi ser. Det är helt fel. Den starkaste (efter solen ...) är Sirius. Polstjärnan, Alfa Ursae Minoris (utläses starkaste stjärnan i Lilla Björnen), är tämligen ordinär i det avseendet.

En helt annan sak är att polstjärnans magnitud (som ljusstyrka heter i astronomi) varierar, och att variationen varierar:

The range of brightness of Polaris during its pulsations is given as 1.86 - 2.13, but the amplitude has changed since discovery. Prior to 1963, the amplitude was over 0.1 magnitude and was very gradually decreasing. After 1966 it very rapidly decreased until it was less than 0.05 magnitude; since then, it has erratically varied near that range. It has been reported that the amplitude is now increasing again, a reversal not seen in any other Cepheid.

- Wikipedia: Polaris

En till: Eftersom även fixstjärnor rör sig över himlavalvet så är polstjärna en tillfällig tjänst. Även i en mänsklig historisk skala:

In 3000 BCE, the faint star Thuban in the constellation Draco was the North Star. At magnitude 3.67 (fourth magnitude) it is only one-fifth as bright as Polaris, and today it is invisible in light-polluted urban skies.

During the 1st millennium BCE, ß Ursae Minoris [den näst starkaste stjärnan i Lilla Björnen] was the bright star closest to the celestial pole, but it was never close enough to be taken as marking the pole, and the Greek navigator Pytheas in ca. 320 BCE described the celestial pole as devoid of stars.

- Wikipedia: Pole star (alltså en annan artikel än Polaris ovan)

"Vår" polstjärna kommer att ligga som närmast 90° i februari 2102. Den lär hålla måttet ett bra tag efter det, men förr eller senare kommer våra ättlingar att få överge konceptet polstjärna ... Tills stjärnan Alrai i stjärnbilden Cepheus kommer tillräckligt nära någon gång efter år 3000.

Aromaterapi: Lukten av..?

Här har vi Alan R. Hirsch! Uppställningen med porträtt och några av hans böcker är från Amazon. Vi ser möjligen spännande titlar som What Flavor is your personality? (2001), Scensational sex (1998) [spoiler: vanilj och pumpapaj är grejen], Ketosis (2016) och Dr. Hirsch's Guide to Scentsational Weight Loss (1997). Priserna anger lägsta bud i pågående auktioner av begagnade böcker. Den senaste titeln (ketos är ett medicinskt tillstånd som kan inträffa vid diabetes eller hård fasta) verkar indikera en viss tillnyktring jämfört med de tidigare. Och redan de är faktiskt ovanför det bondfångeri som dr Hirsch ägnade sig åt i början av 1990-talet.

För ett år sedan anlitade en av Detroits Big Three [GM, Ford och Chrysler] dr Alan R. Hirsch, en knepig luktforskare i Chicago, för att ta fram en tämligen exceptionell doft. Förhoppningen var att när den sprejades på en bilförsäljare, så skulle han – jo – lukta hederlig.

- N. R. Kleinfeld: The Smell of Money, New York Times 25 oktober 1992

Artikeln återger en syn på dofter som framtidens stora påverkans-grej. Eller åtminstone att folk försökte att framställa dofter som framtidens stora påverkans-grej. (Om du inte ser skillnaden, läs meningen igen.) För även om röster kritiserar doft-påverkan som varandes oärlig påverkan, så genomsyras artikeln av skepticism. Sammanfattat: Påverkas vi verkligen så mycket av dofter som de som försöker att sälja in grejen påstår?

Att sälja hus med nybakat är en sak. (Även om det vore intressant att få hårda data på hur många fler objekt som säljs medelst bullar i ugnen strax före visning.) Liksom att nya bilar avgjort har en speciell doft, även om denna är mer tilltalande än hälsosam (se Wikipedia: New car smell). Men kan man, för att ta Hirschens mest citerade (dock ej stora eller upprepade) studie, använda blomdoft för att få folk att köpa skor? Och så vidare..?

Att jag hittade dr Hirsch beror på att jag dubbelkollade forskning om den fascinerande ämnet aromaterapi. Var hittar man sådan? Hos de enskilda utövarna hittar man ... Mycket blandat material. Men om man går lite högre upp då?

Kroppsterapeuternas Yrkesförbund www.kroppsterapeuterna.se är en ideell organisation för massörer, personliga tränare, friskvårdskonsulter ... Liksom folk som jobbar med ayurveda, rosenmetoden, zonterapi och kinesiologi. En intressant mix av vederhäftigt och ovederhäftigt, helt enkelt, även om samtliga är "kvalitetssäkrade" för att tala med deras verksamhetsrapport. Med drygt 4 000 medlemmar så är det hur som helst en tung organisation med resurser och motiv för att tala för sina många kvalitetssäkrade medlemmar, inklusive de som ägnar sig åt aromaterapi.

På hemsidan Aromaterapi ovan nämns i all korthet att de "eteriska" oljorna väljs utifrån "bland annat anamnesen", säger hela bilden av symptom, patient (ålder, kön, vikt, nuvarande och tidigare problem etc), ärftliga sjukor osv. Om terapeuten verkligen tar till sig allt det och mer därtill så väljs oljor som kan användas mot oro och stress, värk, hudproblem, hormonella problem och blodtryck ... Får vi veta.

Not: En eterisk olja är flyktig, det vill säga den avdunstar. Det är det som utgör det "eteriska" hos de välluktande oljorna från bergamott, eukalyptus och sandelträ, till skillnad från raps-, majs- och motorolja.

Det var ju inte mycket. Vad händer om man klickar på Läs mer!?

Under rubriken Mer om aromaterapi får vi några påståenden. Prima! Fast de flesta påståendena är inte mer än så: Oljorna "anses vara antiseptiska", "flera är även mycket effektiva mot infektioner, svamp, bakterier och virus", dofterna "påverkar också våra minnen" och "den del av hjärnan som kontrollerar hormonsystemet såsom könsdriften, sinnesstämningen, ämnesomsättningen och stressnivån" ... Vi får, med andra ord, antydningar om att doftoljor kan 1) bota sjukor, 2) påverka våra minnen (vad som nu menas med det), och 3) vid behov göra oss kåta, glada, mätta, hungriga, lugna, och så vidare. Inga hänvisningar än så länge.

Stycket "Historik" är faktiskt ovanligt bra. Annars hänvisas ofta till mångtusenåriga traditioner hos indier, kineser och egypter osv. Det som främst skiljer från aromaterapins "eteriska" oljor är att de senare destillerats med processer som nätt och jämt användes före år 1000.

"Forskning": Äntligen! Man hänvisar till hela tre (3) studier eller ställen vid namn. Om vi tar dem i omvänd ordning:

3) Middlesex Hospital, studie av hjärtpatienter (1994): Patienter som genomgått hjärtoperationer fick daglig fotmassage med eller utan välluktande olja.

A randomised controlled trial was conducted to assess the effects of aromatherapy and massage on post-cardiac surgery patients. Foot massage given over 20 min, with or without the essential oil of neroli [en sorts pomerans], on day 1 postoperatively showed that a statistically significant psychological benefit was derived from both the groups receiving massage, compared to controls; however, significant physiological differences were limited to respiratory rate as an immediate effect of massage with or without the essential oil. A further follow-up questionnaire on day 5 post surgery indicated a trend towards greater and more lasting psychological benefit from the massage with the neroli oil compared to the plain vegetable oil.

- Caroline Stevensen: The psychophysiological effects of aromatherapy massage following cardiac surgery, Complementary Therapies in Medicine, januari 1994

Redan abstract noterar att den fysiska skillnaden var begränsad; vackert så, om det inte vore för att doftande oljor nog behöver trixas med mer än så för ett fullgott dubbelblint försök. Notera även att studien publicerades i en journal med complementary therapies i namnet.

2) Queen Elizabeth Psychiatric Hospital, Birmingham, studie av epileptiker (1993): Pat med svårbehandlad epilepsi som frågade efter aromaterapi fick sådan när relevant personal fanns tillgänglig. Jo, så står det skrivet: "It is important to remember that this was a treatment for people who had asked for it and for whom time and a therapist was available." Om inte det får alla känsliga vetenskapliga mätare ur spel så kan man fortsätta i artikelns abstract:

It was not a controlled trial but was carried out when we could and at a time when we were experimenting with the best way of using it. Results must therefore be treated with caution and with due regard to other therapeutic factors that may be implicated in the results, both good and bad. We assume that the result (with over a third of the patients using aromatherapy with or without hypnosis becoming seizure free for at least a year) as being the best that could be achieved and likely to be less in a properly controlled trial.

- Tim Betts, Use of aromatherapy (with or without hypnosis) in the treatment of intractable epilepsy—a two-year follow-up study, Seizure, december 2003

Vågar man gissa att Kroppsterapeuternas Yrkesförbund inte hade läst så mycket som abstract av denna artikel när man hänvisade till den från sin hemsida? Som en av tre (3!) identifierbara källor som forskat i aromaterapi över huvud taget?

3) Smell and Taste Treatment, Chicago, har forskat på de psykiska effekterna ... Vad är det för institut? Det är ett institut som grundats och drivs av dr Alan R. Hirsch, känd för böcker som Dr. Hirsch's Guide to Scentsational Weight Loss och Scensational sex. För att inte tala om hederlig-bilförsäljare-parfymen. Fast den har man visst inte hört så mycket av på sistone, vad det kan bero på.

Däremot figurerar doktor Hirsch och hans institut den dag som är idag som forskningsreferens hos ett yrkesförbund med 4000 medlemmar. Vad det än luktar så inte är det av seriös verksamhet.

Förklaring av fiskregn

Regn av djur hör till de klassiska "forteanska" episoderna. De vanligaste arterna är grodor och fisk, men alla möjliga andra sorter som man inte förväntar sig regn av (som insekter) har förekommit; åtminstone om man ska tro vad som påståtts.

Men om vi tar just fiskregn så finns de inte bara beskrivna i olika sammanhang från olika sekler, länder och kulturer. Till skillnad från bra många udda, paranormala eller rentav övernaturliga ting, som på något underligt sätt verkar ha varit bra mycket vanligare förr än nu, så inträffar de dessutom än idag.

Villagers in west Sri Lanka have said they have been surprised and delighted by an unusual rainfall of small fish. The edible fish fell during a storm and are believed to have been lifted out of a river during a strong wind.

- Fish rain down on Sri Lanka village, BBC 6 maj 2014

Här ser vi den standardförklaring som alltid ges när fenomenet beskrivs: En stark vind, tänk tornado, har sugit upp djuren ur ett vattendrag, flugit med dem en kortare eller längre bit, för att till slut tappa kraft och släppa dem i ett fisk-bombardemang över slumpvalt mål.

Standardförklaring är gammal, väl använd och påfallande otillfredsställande. En virvelvind som kan lyfta upp så mycket som en enda liten fisk kan även lyfta upp massor med annat jox. Några fiskar ur en damm borde inte vara särskilt märkbara i ett sådant regn av blandat skräp. Men episoder som den i Australien i våras (filmsnutten nedan) visar inte bara en ren "nederbörd" av småfisk, utan även att fiskarna är påfallande enhetliga i art och storlek.

En tanke: Hur vet man att fisken regnat ner från himlen? Bortsett från enstaka vittnesmål (vad de kan vara värda) så har man som regel inte alls observerat fisk som regnar ner. Man har sett den på marken efter ett intensivt regn, och antagit att fisken följt med regnet.


I samband med Queensland-regnet hittade jag inte bara en utan två experter som hade betydligt bättre förklaringar på lager. Kanske de funnits där länge, men haft svårt att komma fram?

Dr [Peter] Unmack [ekolog från University of Canberra] said the spangled perch [släkting till abborren] was an aggressive fish and very adept at moving across big distances in a short period of time — even in a small amount of water
"When water comes they want to get away from their brothers and sisters because they've all been beating each other up horribly for a long time," he said.
"They just want to get away as fast as they can the first chance that comes along."

- Winton's mysterious fishy tale amid Queensland drought, ABC Western Queensland 11 mars 2016

This often leads them many miles up blind gullies, wheel tracks, or just meandering overland flows and when the rain eases many are left stranded in places seemingly impossible to reach from the nearest permanent waters. Of course very few residents are actually out in the teeming rain to see this happening.

- Ichthyologen Jeff Johnson, Queensland Museum, ger förklaringen åt Paul Cropper, Fortean Times 345

Förklaringen av åtminstone dessa fiskregn är att de inte alls är regn av fisk utan regn som ger fiskarna nya möjligheter. Istället för ett närmast mirakulöst regn av Leiopotherapon unicolor från himlen så har vi snabba fiskar som i det tillfälliga (men det kan ju inte de veta) centimeterdjupa vattnet passar på att sprida sig till platser där ingen fisk tidigare satt sin fot, eller vad man ska säga.

Lördagsfråga 433: W N S E

1. Millennium Square, Bristol. Sedan 1990-talet har det gjorts försök att använda beteckningen "West of England" som inofficiell beteckning på staden och trakten. (East of England är en regelrätt region på andra sidan av ön.)
2. Från den med rätta mest kända scenen i den obeskrivliga filmen Three Miles North of Molkom (2008), där tanten t.h. misslyckas fullkomligt med att utöva Jedi-krafter.
3. Från tv-serien South of Hell (2015).
4. East of Eden (1955), såklart.

Denna lördagsfråga var tydligen åt det klurigare hållet i det redan kluriga lördagsfråge-spektrat. Men inte tillräckligt klurigt för att lura AH, som kom mer än tillräckligt rätt för att ge godkänt.

(Jag har kört väderstreck i varianter förut, för att inte bli en ren dublett lade jag in det lilla tillägget "of".)

Plåtarna från Kinderhook

Joseph Smith torde vara bekant för de flesta som läser här: Han som påstod sig ha hittat urgamla mystiska plåtar i jorden (sedan han tipsats av ängeln Moroni), tagit reda på och översatt desamma, och därefter bildat mormonernas kyrka utifrån texten. (Idag finns, typiskt nog, flera kyrkor som alla hävdar sig vara Smiths sanna efterföljare.)

Joseph Smith fick också tips om andra mystiska plåtar som andra hittat. De intresserade honom mycket, och därmed även hans följeslagare och arvtagare, tills ...

Men låt oss börja från början.

Våren 1843 rapporterades om ett märkligt fynd i Kinderhook, Illinois. I en indiansk gravhög hade man hittat resterna av en enkel grav, eventuellt skelettet efter en människa på hela 2,70, och framför allt några högst intressanta plåtar. De var sex stycken, ca 10 cm långa och 7,5 cm som bredast. Samtliga var täckta med symboler på båda sidor; det var uppenbarligen en text, men skriven med ett skriftsystem som, såvitt känt var eller är, saknar motstycke. (Bilden ovan på fyra av dem dök upp långt senare.)

Efter en kort förevisning skickades plåtarna till tidens store expert på mystiska plåtar: Joseph Smith. Denne plockade inte fram sina berömda magiska stenar för att översätta utan skickade istället efter ett hebreiskt lexikon, hur det nu ska tolkas.

[Smith] har översatt en del och säger att den utgör historiken över den person med vilken de blev funna och att denne var en ättling till Ham via farao, Egyptens kung, och att han tog emot sitt kungarike från himlens och jordens härskare.

- Smiths sekreterare William Clayton, i mormon-tidningen Times and Season, den 1 maj 1843

Några fler detaljer från Smiths översättning fick världen aldrig ta del av. Plåtarna troddes ha gått förlorade under inbördeskriget. LDS-kyrkan (den överlägset största mormonkyrkan) påminde om dem när de 1909 gav ut en officiell History of the Church där de beskrevs på hela sju sidor, och där man även kunde beskåda avbildningarna ovan. Då och då uppmärksammade någon äldste eller annan pålitlig skriftställare dem, och även om ingen vågade gå in på textens innehåll (utöver Smiths fragment till översättning) så lutade mormonsk konsensus åt att plåtarna var lika äkta som Smiths berömda heliga guldplåtar.

Detta tillstånd varade till 1980. Då underkastades en bevarad plåt i Chicago, som man fram till 1960-talet trodde var en av Moronis kostbara plåtar, den dittills omsorgsfullaste undersökningen. (Man hade tvekat i det längsta inför att utföra en destruktiv undersökning på den måhända urgamla och rentav heliga artefakten, på samma sätt som man tvekat inför motsvarande undersökningar av den där Turin-svepningen.) Det slogs nu definitivt fast att plåten var en av de som hittats 1843, och att den inte var mycket äldre än så. Plåtarna i Kinderhook var förfalskade. Man hittade även tillverkningsrelaterade detaljer som stämde överens med förfalskarnas beskrivningar av hur de gått tillväga, vittnesmål som därmed bekräftats.

Nu inträder den intressantaste fasen av alla: LDS-kyrkan har sedan dess förnekat att deras gudomligt inspirerade profet någonsin varit mer än nyfiken på de fejkade plåtarna. Man hävdar att citatet från Clayton enbart var Claytons ord, och inte hade det minsta med var Smith sagt, gjort eller tänkt; "where the ideas written by William Clayton originated is unknown". I vad som förefaller att vara LDS-kyrkans sista ord i saken konstaterar man att varje påstående om Smiths intresse för plåtarna är hörsägen. Och så ger man några glimtar av heliga texter översättande som är lika korta som fantastiska, mina markeringar:

But there is, obviously, leagues of difference between an actual translation of sacred records and a consideration of artifacts of uncertain origin — the former requiring study, prayer, and revelation; the latter characterized perhaps by an examination for points of similarity, etc., in a setting where various suggestions are likely aired by those present and elaborated on as discussion continued. [...] Significantly, there is no evidence that the Prophet Joseph Smith ever took up the matter with the Lord, as he did when working with the Book of Mormon and the Book of Abraham.

- Stanley B. Kimball: Kinderhook Plates Brought to Joseph Smith Appear to Be a Nineteenth-Century Hoax, LDS-kyrkans officiella tidskrift Ensign augusti 1981

Wikipedia: Kinderhook plates
Jerald & Sandra Tanner: The Kinderhook Plates