Bild: Sjöberg bildbyråEtymologi, läran om ords ursprung och historia, är ett mäkta fascinerande ämne. Det finns förvisso gott om utmaningar i själva forskandet. Men en av de klurigaste är att veta vilka ord som är mest spännande att forska i.
Som det här: "Heavy metal". Hur låter det, alltså från ett etymologiskt perspektiv? Jag kan inte se något med just detta uttryck som indikerar att det skulle kunna vara intressantare än genomsnittet.
Det gjorde inte Deena Weinstein heller. Hon är professor i sociologi i Chicago, har forskat rejält i populärmusik i allmänhet och heavy metal i synnerhet, och bland annat gett ut två böcker om genren. I slutet av 1980-talet hade hon praktiskt taget skrivit klart en akademisk avhandling om heavy metal, då hon en månad före deadline insåg att hon inte hade något att berätta om själva namnet, vem som myntade det och varför. Det fick ju åtgärdas! Kan väl inte vara så svårt?
Hon hittade snabbt inte mindre än tre förklaringar. En, två eller alla tre återgavs överallt där begreppet "heavy metal" förklarades.
- Uttrycket kommer från Steppenwolfs Born to be wild (1968). Det var första gången det förekom i musik, sades det, och det som på ena eller andra sättet övergått till att beteckna en musikgenre.
- Uttrycket kommer från William Burroughs roman Naked lunch (1959, i USA 1962) där det syftar på tortyr.
- Uttrycket kommer från musikkritikern Lester Bangs, som använde det om en sorts rock i tidningen Creem Magazine 1972 (ofta skrivet CREEM, dock inte här).
(Spoiler: Ingen av dem stämmer.)
Nu var inte Weinstein den som tog ett påstående för givet.
1) Hon skrev till låtens författare, Mars Bonfire (artistnamn för Dennis Edmonton). Tjugo år efteråt mindes han överraskande mycket om hur han tänkte kring just orden "heavy metal thunder". Han visste inte hur musikgenren fått sitt namn, men var absolut säker på att han inte fått uttrycket från Burroughs.
2) Weinstein gjorde något som kanske ingen som spritt påstående #2 gjort: Hon läste Naked Lunch för att se exakt var Burroughs använde det. Hon läste den rentav två gånger, men utan att hitta det. Hon kontaktade Burroughs agent som hänvisade till en annan bok där en viss "Uranian Willy The Heavy Metal Kid" förekommer. Inte för att denne har någon som helst koppling till musik eller tortyr för den delen. Däremot jämför Burroughs i en tredje bok heavy metal med droger: "What we call opium or junk is a very much diluted form of heavy metal addiction" – The ticket that exploded (1962). Någon koppling till Steppenwolf, Bangs eller musik gick inte att hitta.
3) Bangs var den som nämndes oftast. De som tog med två eller tre av förklaringarna ovan menade att han tagit ett uttryck från 1 eller 2 och applicerat det på musiken. Det här var också den förklaring som Weinstein fick gräva mest i. Vad hon kom fram till? Det står i artikeln ...
Stycket där Weinstein lyckas hitta det aktuella numret av Creem är det finaste i hennes skildring:
I was in luck. A reference librarian at my university said that Northwestern’s library, about a dozen miles from where I lived, had copies of early Creem in their stacks. I went there the next day, and, indeed, that article was there. I was given the first two years of that magazine’s output. Rapidly I turned to the June 1972 issue, and found the piece on Black Sabbath written by Lester Bangs. Bingo! I carried it to the public Xerox machine, put in coins, and copied the whole article. My companion suggested that I make sure that the phrase was actually in the article before returning the magazines to the librarian. I rapidly read the magazine itself while he looked through the Xeroxed pages. Neither of us could find the magic words, “heavy metal.” Before giving up, we noticed that this was only the first half of the article, the other part was in the July issue. After getting dollar bills converted to coins, Xeroxing, and then reading it, our double diligence confirmed the awful truth—the term was not there either. How could all of those authors’ claims be wrong? And they were wrong.
- Deena Weinsten: Just So Stories: How Heavy Metal Got Its Name – A Cautionary Tale, 12 november 2013
Jag vet inte hur många gånger jag grävt efter någon text, eller annat material, i något obskyrt (åtminstone för mig) sammanhang, grävt och grävt, och till slut hittat den..! För att sedan konstatera att det jag letade efter inte fanns där. Att folk, såväl allmänhet som auktoriteter, haft fel. Eller hur många gånger "etablerade sanningar" visat sig vara mer etablerade än sanna.
Weinsteins text är ganska lång. Jag satt som klistrad tills den var slut, för den beskriver just sånt som jag håller på med: Tröttsamt grävande i gruvan, guld som visar sig vara kattguld, sidospår som förgrenar sig igen och igen, och inte minst hur besatt man kan bli av att följa upp allihop tills man kommit fram till sanningen. Som mycket väl (gäller förvisso inte för Weinstein) kan röra något jag dittills inte varit det minsta intresserad av. Som etymologin för heavy metal.