Lördagsfråga 474: SMS

1. SMS är artistnamnet på en engelsk tecknare. Många fina alster hittas på www.smuzz.org.uk.
2. Först hette hon SMS Bodrog i Österrike-Ungerns kejserliga och kungliga flotta. Under en lång tjänstgöring var hon med om lite av varje, det mest ödestyngda att avfyra första världskrigets allra första skott. SMS står för Seiner Majestät Schiff, "hans majestäts skepp", och har använts i flera flottor med det språket och statsskicket.
3. Sega Master System var ett ganska populärt tv-spel under senare delen av 1980-talet. Snail Maze var inbyggt i många konsoller och kunde spelas utan cartridge. (Detta var en av få lite mer bildmässiga ledtrådar jag kunde hitta bland en mängd genomtrista datarelaterade SMS-betydelser.)
4. La Société des Moteurs Salmson (société motsvarar bolag) var en fransk firma 1890-1957 som ägnade sig åt ångpannor, bilar, flygplan och annat. Under en tid leddes det av en svensk, Georg Unné.

Ett intressant förslag från pazuzu gick ut på att det hade med ånga att göra (steampunk, ångfartyg, Steam-plattformen, ångmaskiner); om det inte hade stupat på trean (Snail Maze finns veterligen inte på Steam) hade jag allvarligt övervägt att ge ett sorts rätt för den. Men Tricky satte SMS:et.

När är ett gott öga dåligt?

Här finns två motsatta betydelse listade i ordböckerna: att ha ett gott öga till nån kan både betyda att man är vänligt sinnad mot nån eller att man är ovänligt sinnad.

- Ylva Byrman, Gör mig en björntjänst – fly mig en kylslagen öl! SvD 20 april 2012

Uttrycket "ha ett gott öga till någon" betyder någonting bra, att personen ifråga är en favorit, omtyckt eller så. Åtminstone bland de allra flesta språkbrukarna ... För det finns även de som använder det på motsatt sätt. Denna uppgift brukar väcka förvåning: Vilka då? Var? Vem använder "ett gott öga" som något dåligt?

För egen del kan jag inte minnas att jag någonsin tagit del av det bruket. Spridda slagningar ger starka indikationer på att vi är många. Å andra sidan finns ett sorts exempel på det negativa bruket i en de främsta källor akademien gett oss:

ha ett gott öga till ngn/ngt tycka om ngn/ngt <äv. iron.> hon är en hängiven cineast och har ett gott öga till gamla pilsnerfilmer

Ironi är ju något annorlunda och betydligt lurigare än "vanliga" betydelser; meningen kan tolkas korrekt (att cineasten avskyr pilsnerfilmer) vare sig man uppfattar "ett gott öga" som någonting i grunden positivt eller negativt.

Ord och uttryck som av olika språkbrukare ges motsatta tolkningar är en fascinerande grupp: talträngd, kylslagen, björntjänst, krokodiltårar, vederlagd ... Det är fullt möjligt att ironi varit en viktig drivkraft i flera fall, och gjort en lingvistisk mutation möjlig som man annars skulle kunna tro var praktiskt taget omöjlig.

Lördagsfråga 474

L Ron Hubbards krig

L. Ron Hubbard, scientologins grundare, låg i flottan under kriget. Exakt vad han gjorde där beskrivs olika i olika källor. Enligt han själv sänkte han två japanska ubåtar, även om det är värt att notera att till och med en mytoman som L. Ron i just denna beskrivning lade in ett "probably":

On the bottom of the North Pacific there probably lie two 2,000 ton Japanese submarines, worth perchance a score of million dollars to the enemy before my depth charges sunk them. Perhaps not less than three hundred enemy lives struggled wetly out to Soldier Heaven.

- L. Ron Hubbard citerad på beundrarsidan Ron the poet: The War

I andra sammanhang identifierade han den ena ubåten som I-76.

Facit: Vid ett tillfälle i maj 1943 trodde Lt Hubbard att de stött på en eller rentav två japanska ubåtar strax utanför Oregons kust. Jakten som följde varade i tre dygn. Fartyget som han av någon anledning förde befäl på fällde 37 sjunkbomber, och en rad andra fartyg och två luftballonger kallades in för att hjälpa till. När man inte kunde hitta något så konstaterade Hubbard att man sänkt ubåtarna. Den följande utredningen visade att det fanns en känd avvikelse i magnetfältet vid platsen vilket kan ha lurat Hubbard. Efter kriget fick man tag på japanska dokument där förlusterna skulle ha nämnts om de inträffat, men där ingenting sådant fanns med. I-76 sänktes i maj 1944.

Händelsen bidrog till att LRH:s militära karriär inte blev i närheten så lysande som den beskrivs av honom själv. En ännu tyngre belastning än "ubåtsjakten" var hans beslut att beskjuta en ö som visade sig tillhöra Mexiko, allierad med USA under kriget.

En intressant omständighet är att jag fick leta en stund efter en källa som tog LRH:s ubåtsjakt på allvar. Scientologerna har tappat kraft på flera fronter, en av dem är sökmotorerna. Någon scientologisk beskrivning av deras gurus krig mot Mexiko har jag inte letat efter.

Wikipedia (eng.): USS PC-815; Military career of L. Ron Hubbard

Fake news på 90-talet: En ding ding värld

Vaxdockan av Hitler gråter riktiga tårar

Det var på årsdagen av Andra Världskrigets utbrott, den 3 september 1989, som personalen på the War Memorial Museum i Krakow upptäckte att vaxdockan av den fruktade och avskydde nazistledaren Adolf Hitler grät.

Vad sägs om den nyheten? Kliar det inte i delnings-nerven?

Här är några till:

• Världens första gravida man! Exklusiva bilder!
• Han gjorde en brevpress av sina testiklar!
• Han hittade Noaks ark – och skeletten efter två ödlemänniskor!
• Rymdskeppet kidnappade en hel eskimåby
• Tjejen med 3 bröst!
• Solen kommer att slockna 1999
• Arbetslösa japaner jobbar som krockdockor
• Världens första katthund!
• Undermedlet som gör folk skottsäkra
• Bibelexpert kräver handling – Spräng jorden och dräp Satan!

... Och så höll det på. Tidningen hette En ding ding värld och gavs ut 1992-2000. (Namnet kommer från filmen It's a Mad, Mad, Mad, Mad World (1963) som fick heta En ding, ding, ding, ding värld på svenska.) Intressant nog lever minnet av den kvar på sina håll, man kan stöta på begreppet "ding ding värld" när riktigt knasiga och uppenbara bluffar förevisas.

Tidningens innehåll lär ha varit färgkodat: Artiklar i färg handlade om verkliga, om än kuriösa, ting, medan de i svartvitt var rent hittepå. Materialet till de senare kom från Weekly World News som gavs ut 1979-2007. En lika gångbar källa hade varit National Enquirer som nog är den mest kända publikationen i genren; den har getts ut sedan 1926 och finns faktiskt fortfarande.

"Fortfarande" ... För om pappersmedia har problem idag så är det långt värre för den här sortens tabloider, som helt konkurrerats ut av nätets motsvarigheter. Å andra sidan hade DDV/WWN nog kunnat klara sig även i det mediet, om det inte är samma förmågor som numer kläcker idéer i nya kanaler. Flera av rubrikerna som dyker upp vid slagningar ser lockande ut och hade säkert samlat på sig någon miljon klick, likes och delningar. Jag är särskilt nyfiken på bibelexperten som ville spränga jorden.

Bonus: Charmkvark fann att djävulen som dök upp från ett oljeborrningshål och djävulen som bokstavligt talat hittades i massmördarens hjärna ser identiska ut.

Antingen har djävulen hittat sin look och kör på samma min på alla bilder, eller så har En ding ding värld bara en djävulsmall som de använder till alla sina djävulsreportage.

- En ding ding djävul, Skepchick.se 13 mars 2011

Snopes har problem

Snopes.com, which began as a small one-person effort in 1994 and has since become one of the Internet’s oldest and most popular fact-checking sites, is in danger of closing its doors. So, for the first time in our history, we are turning to you, our readership, for help.

- www.savesnopes.com

Sidan länkar vidare till gofundme.com. Där har Snopes.com, närmare bestämt David Mikkelson, satt upp en kampanj med $500 000 som mål.

Vad som hänt är inte så lätt att sammanfatta men här är ett försök.

Fröet till Snopes såddes 1994, då David Mikkelson skrev under det aliaset på Usenets alt.folklore.urban. Året därpå startade han och frun Barbara hemsidan Snopes.com där de lade ut sina utredningar. Den blev snabbt nätets ledande sida för granskning av skrönor, faktoider och urban myths. Så småningom grundade de företaget Bardav för att driva det hela affärsmässigt.

Sommaren 2015 började de att diskutera ett samarbete med företaget Proper Media. Syftet, åtminstone från Mikkelsons sida, verkar ha varit att få professionellt stuk på drift, publicering och annonsering. (Proper Medias främsta claim to fame verkar ha varit att grundaren var han som drog igång välkända tvtropes.com.) Proper Media köpte in sig i Bardav. Men någonstans på vägen skar sig samarbetet. Rejält.

... In a story as old as media, the site’s editors worried that the co-owners didn’t understand what Snopes was, and that they only wanted to juice its revenues, so they could sell it.

- Alexis C. Madrigal: Snopes Faces an Ugly Legal Battle, The Atlantic 24 juli 2017


Turerna är många och oklara, men för att formulera krisen i en mening: För närvarande går intäkterna från Snopes till Proper Media, men räkningarna från Snopes till Bardav. Den juridiska knuten är hur ägandet av Bardav är fördelat mellan David Mikkelson (Barbara lämnade såväl honom som Snopes 2015) och Proper Media (som Barbara sålde sin halva av Bardav till).

Det tog en (1) dag för David Mikkelson att få in den halva miljonen. Enligt uppgift i The Atlantic ska det räcka för att driva Snopes med sina 16 anställda i fem månader, advokatkostnader oräknade. Om Snopes ska finansieras på det sättet även i fortsättningen eller på något annat sätt återstår att se.

Klagan på vår av brådstörtade framsteg utmärkta tid

Att beklaga sig över nuet är en tidlös genre. Vår tid, får man veta, präglas av hets och ytlighet, vars ökning av yttre välstånd tyvärr skett på bekostnad av djupare värden, sådana som ungdomen nu för tiden inte begriper sig på ... Och så vidare. Exemplen är otaliga. Här är ett:

Ofta höres åtminstone den klagan bland de gamle, att umgängeslifvet i vår af brådstörtade framsteg utmärkta tid lider af levnadströtthet, att det personliga under samhällets rastlösa arbete för vinnande af timligt välstånd förlorar i ursprunglighet och att alla "original" i samband dermed försvinna, att slutligen det yngre slägtet, hur städadt och hyfsadt det än ter sig, saknar ungdomlighet och lefnadslust och derjemte äfven kärlek till det ideela och vilja att lefva för höga mål.

 - Teofron Säve, Sveriges historia under den nyaste tiden (1809-1875), (P A Norstedt & söner 1898), s 255

Lördagsfråga 473: Trojanska kriget

1. Fartyget Hector kan enklast beskrivas som en skotsk Mayflower: 1773 förde den över 189 högländare till Nova Scotia (provinsen hade fått namnet långt tidigare) vilket var den första ordentliga utvandringen från det landet.
2. Achilles var en brittisk variant av den amerikanska pansarvärnskanonvagn M10 Wolverine. Här avbildad under den italienska kampanjen hösten 1944.
3. Arbetshiss använd under Eiffeltornets uppförande.
4. Lisa Ajax.

Hektor och Paris, Akilles och Ajax: Fyra krigare från båda sidorna av det Trojanska kriget. Den satte Tomas snabbt och lätt.

Lincoln photoshoppad

Här har vi Abraham Lincoln, USA:s 16:e president 1861-1865, och John C. Calhoun, USA:s 7:e vice president 1825-1832. Bilden till höger gjordes av en viss A. H. Ritchie 1852. Bilden till vänster sattes ihop kort efter inbördeskriget och presidentens död, för att sålunda få den verkligt statsmannamässiga avbildning som man inte fick till under hans levnad. Icke desto mindre har den cirkulerat flitigt som ett faktiskt fotograferat porträtt.

Notera även papperet på bordet. I originalet med Calhoun står det strict constitution, free trade och the sovereignity of the states, i versionen med Lincoln har det ändrats till constitution, union och proclamation of freedom.

Library of Congress: Abraham Lincoln

Lördagsfråga 473

100 000 gånger fel

Andromeda if it were brighter: Photoshoppad av Tom Buckley-Houston (tombh), originalbilder från Isaac Roberts (Andromeda) och Stephen Rahn (resten). Jag använde den i bloggposten Galaxen som är större än månen och tyckte att det var dags igen, givetvis uppdaterad med bilden från 1888.

Hur långt bort ligger Andromeda? Den svenske astronomen Karl Bohlin rapporterade 1907 att han beräknat avståndet till 19 ljusår.

När Lundmark frågade om man kunde tänka sig att någon systematisk influens gjort sig märkbar, sade Bohlin med skärpa: "Jag vill fästa licentiatens uppmärksamhet på att mina mätningar gjordes absolut förutsättningslöst och med ytterlig noggrannhet." Det trodde givetvis licentiaten också, som i och för sig hyste all beundran för det enorma arbete som Bohlin hade nedlagt på sin parallaxmätning. Inte mindre än cirka 40 000 mikrometerinställningar hade gjorts på det fotografiska materialet.

- Knut Lundmark (som skriver om sig själv i tredje person), Astronomiska upptäckter II (Harriers Bokförlag, 1951)

Idag vet vi att Andromeda inte är en nebulosa utan en galax. Den ligger inte 19 ljusår bort utan mer i stil med 2 500 000 ljusår. Bohlin må ha varit duktig på mycket i fältet, men den här gången tog han fel på fem storleksordningar. "Allt pekade på att 6-tumsteleskopet i Stockholm var på tok för litet för den sortens mätningar och att i teleskopet var inbyggt grova felkällor, särskilt i RA-vinkeln." (knutlundmark.se: Karl Bohlin) – Vad RA-vinkeln än är [rektascension, himlavalvets longituder] så vore det varken första eller sista gången som mätare lurats av sina mätinstrument.

Inte för att Bohlin var ensam om att ha fel. På 1700-talet uppskattade William Herschel avståndet till max 2000 gånger avståndet till Sirius, vilket ger 17 000 ljusår. Och Isaac Roberts, som 1888 tog den dittills överlägset bästa bilden av Andromeda, fann att den stödde eller rentav bekräftade hypotesen att nebulosan var ett solsystem som höll på att formas:

... A new solar system in the process of condensation from the nebula - the central sun is now in the midst of nebulous matter ...

Men Bohlin hade mer fel, inte bara räknat i storleksordningar utan på så sätt att han förefaller att ha varit mer övertygad om att han hade rätt.

Fiskexperten

Följande episod berättade Jonas Wahlström (han med alla djuren) i tidningen Vår Bostad 2005. Jag kommer då och då att tänka på den, av olika anledningar.

För många år sedan skulle jag få en bläckfisk från Oceanografiska museet i Monaco. Den kom med ett fraktplan från Nice mitt i natten. Där stod jag så och väntade på min bläckfisk. Klockan hade hunnit bli två.
Det var bara jag och en tulltjänsteman. Han var på dåligt humör för att han var tvungen att vara kvar på jobbet halva natten bara för att någon skulle komma och hämta levande djur i form av en bläckfisk. Han frågade surt efter mitt importtillstånd.
- Det behövs inget tillstånd, sa jag.
- Jodå, det behövs visst, sa han. För att ta in fisk till Sverige behövs tillstånd. Och utan det får du inte ta in bläckfisken!
- Självklart har jag ett tillstånd att importera fisk. Men det papperet har jag inte tagit med mig för det behövs ju inte, försökte jag.
- Det gör det visst, envisades tullaren. Man måste absolut ha tillstånd för att ta in fisk till Sverige och har du inget får du inte ut den här bläckfisken.
- Men det här är ju ingen fisk! Det är ett blötdjur, närmast besläktad med snäckor. För sådana djur behövs inga tillstånd alls, sa jag.
- Bläckfisk, muttrade han, det är klart att bläckfisk är en fisk. Har du inget tillstånd så kan du sticka! Heter det fisk så är det fisk.
- Men snälla du, sa jag, bara för att det heter bläckfisk behöver det inte vara en fisk. Hur många sjöhästar tror du det springer på Solvalla i så fall?
Nu blev tullaren förbannad. Han tog demonstrativt fram tullkriminalens röda pärm samtidigt som han upplyste mig om att han minsann kunde få tag på experter precis när som helst på dygnet.
Han lyfte luren, slog numret hem till experten, vars fästmö yrvaket svarade att experten tyvärr inte var hemma.
- Han är på Arlanda och hämtar en bläckfisk.

Ett Sverige täckt av mossa

25-årig gran å försumpad mark, omgiven av 62 cm vitmossa (Sphagnum) – illustration ur Mosskulturföreningens tidskrift 1903

På den torra, soliga heden växer en ståtlig tallskog. Den har levat där i århundraden och tror, att den alltid ska kunna härska här. Men en och annan gran har smugit sig ditin och breder ut sina yviga grenar i en sänka eller vid foten av en berghäll, där marken är mera fuktig. Och nu börjar den tysta striden. Tallfröna måste ha sol och luft för att kunna slå rot. De dö i granens skugga. Men just där finna granens frön sin lämpliga grobädd. Omkring den vuxna granen samlar sig så småningom en mängd smågranar. Solens strålar kunna icke genom den täta grönskan tränga ned till själva marken. Denna blir allt fuktigare, allt mindre lämplig för tallplantorna. Omsider, kanske efter hundratals år, har granen erövrat hela heden. Tallen är besegrad.
Men i sällskap med granen komma ofta andra skogens barn, såsom lingon- och mjölonris, lavar och mossor. Markens fuktighet tilltager härigenom mer och mer. Och nu är vitmossan, en av skogens farligaste fiender, i antågande. Den tränger in i skogen och erövrar bit efter bit, de våtaste platserna först. Snart ligger den som en tjock, ogenomtränglig och våt svamp över hela skogsmarken. Trädens frön kunna sällan nå marken och slå rot. De fåtaliga späda plantorna förkvävas. Vitmossan uppsuger och kvarhåller otroliga massor av vatten. Hela skogen får efter någon tid ett sjukligt och lidande utseende. De mindre träden upphöra att växa och stå där slutligen med nakna och torra grenar. Skogen har försumpats. Vi kunna knappast tro, att samma mark en gång burit den stolta furuskogen. Granen, som utträngde tallen, har nu själv fått sin baneman.

- Per Holmén, Läsebok för Folkskolan (1910)

I slutet av 1800-talet bekymrade man sig lite varstans över skogar som försumpades. I Sverige drog man av flera anledningar slutsatsen att Norrlands torvmarker expanderade kraftigt på skogens bekostnad. Idén om den farliga vitmossan lades fram 1895 av botanisten Axel Lundström och fick snabbt flera tillskyndare. Att ovanstående text fanns införd i folkskolans läsebok visar att hotet togs på allvar även långt utanför kretsarna av biologer och skogsägare, liksom att många fick ta del av beskrivningen. Försumpningen debatterades livligt; den beskrevs som "ödeläggelse öfver vida områden af vårt land", den var "en lifsfråga för vårt folk", och om "utomordentliga åtgärder" ej vidtas så "blir vårt land inom en ej alltför långt aflägsen framtid en enda mosse".

I vilken mån man associerade till granen som ett "hot från öster" som "hotar den ljusälskande och stolta nordiska furan" etc, vilket Eliasson är inne på, vet jag inte. Men man tog åtminstone hotet på så stort allvar att riksdagen 1912 beslutade om en utredning för att avgöra vilka försvarsåtgärder som vore mest effektiva.

Men den utredning som riksdagen utan invändningar beslutade om, fanns redan. Sedan 1903 hade den nybildade Statens Skogsförsöksanstalt på två områden i Norrland – Rokliden och Kulbäcksliden – undersökt försumpningen och dess orsaker. Efterhand klarnade sambanden och botanisten Henrik Hesselman och hans efterträdare Carl Malmström började förstå vad som hände.

Noggranna mätningar på de två nämnda platserna visade att tillväxten under tio år var praktiskt taget obefintlig. Norrlands torvmossar var i jämvikt. De kunde rubbas av i synnerhet förändrad vattentillförsel men inte av någon inneboende mordisk drivkraft hos vitmossan. Den biologiska försumpningen fanns inte.

I en längre rapport från 1930 lägger Malmström fram detta i ett längre "ni hade fel"-stycke. Kollegernas missbedömning tillskriver han brister hos de relevanta vetenskaperna, i synnerhet metoder för åldersbestämningar.

Ehuru jag nu icke kan dela många av de äldre forskarnas (t. ex. LUNDSTRÖMs, AF ZELLENs och TOLFs) uppfattningar, kan jag samtidigt icke underlåta att hysa djup respekt för dessa. Säkerligen skulle vi nu med enbart de premisser, som stodo nämnda forskare till buds, icke sett försumpningsproblemet mycket annorlunda, än vad de gjorde.

Det är nog inte bara en tom artighet. Vetenskapen går ut på att försöka göra det bästa i varje givet ögonblick, och att vara medveten om att varje resultat är provisoriskt.

Källor:

• Per Eliasson, Svensk mosskultur. Odling, torvanvändning och landskapets förändring 1750-2000 (Kungliga skogs- och lantbruksakademien 2008)
• Carl Malmström, "Om faran för skogsmarkens försumpning i Norrland" (Statens Skogsförsöksanstalt 1930)

Påstådd vaccinskada 1808

Stockholm, den 23 Dec. 

Stormäktigste Allernådigste Konung! 

Eders Kongl. Majestät har under den 12 i denne månad befallt Dess Collegium Medicum undersöka och underdånig berättelse afgifwa, angående den af Volontairen Granholms Hustru Catharina Granholm, här i Staden boende, hos Eders Kongl. Majestät underdånigst gjorde föregifwande, såsom skulle ett dess flickebarn, vaccineradt af Chirurgie Magistern Hellström, tjenande wid Arméens Flottas Läkare-Stat, blifwit tvenne år derefter anfallet af Smittkoppor och förlorat synen.

- Inrikes tidningar, 23 december 1808

Edward Jenner hade 1798 rapporterat om den epokgörande upptäckten/uppfinningen. Underkuren mot de så dödliga smittkopporna spreds sedan fortare än någon epidemi. Flickan Granholm hade vaccinerats i september 1806. I juli 1808 anmälde hennes far "volontairen" (soldat) att flickan var mycket sjuk i ögonen av mässling så att hon inte kunde öppna dem. Hon hade även svår hosta och hårda knölar i huden, i storlek från valnötter till halva ägg. Efter 8-9 veckor gav sjukdomen vika och ögonen kunde öppnas, varpå de "befunnos blinde".

Hade vaccinationen misslyckats? Eller hade den, på något sätt, gett upphov till sjukdomen och blindheten nästan två år efteråt? Collegium Medicum, tidens läkarsamfund och motsvarighet till IVO m.fl., övervägde båda möjligheterna och avslog dem. "Koppor" användes som populärt samlingsnamn för en rad hudsjukdomar, men vad flickan än haft så var det inte smittkoppor. Och vad blindheten beträffar så var den naturligtvis en följd av sjukdomen, inte av vaccinationen.

Efter öfwerwägande häraf kan Collegium med fullkomligaste wisshet försäkra Eders Kongl. Majestät, att nämnde Granholms barn icke haft Smittkoppor, icke heller blifwit blindt af vaccinationen eller någon sjukdom, som kan såsom Smittkoppor eller Vaccin anses; utan har Hustru Granholm, rakt emot Läkarens tillsägelse, dels af fördom, wanlig hos okunnigt folk, att kalla okände hudsjukdomar Koppor, och dels af fruktan att dess senare födde barn skulle blifwa blindt om det vaccinerades, enwist förblifwit derwid, att barnets sjukdom war Koppor, och wågat detta hos Eders Kongl. Majestät i underdånighet föregifwa. Hwilket Collegium i underdånighet bordt inberätta.

Detta är det äldsta exempel jag sett för en påstådd vaccinationsskada i Sverige. Den Kongl. Majestät som fick rapporten och satte CM att utreda var för övrigt Karl XIII. Antivaxarna är alltså äldre i det här landet än dynastin Bernadotte.

Lördagsfråga 472: Antarktiskt

1. James Weddell (1787-1834). Upptäckte 1823 ett hav som han gav namn efter kung George IV. Det fick 1900 hans namn.
2. Maud av Storbritannien (1869-1938). Gifte sig med kusin Carl som senare kröntes till Håkon VII, den förste norske kungen efter unionsupplösningen; hon blev då den första norska drottningen sedan 1300-talet som inte samtidigt var drottning av Sverige eller Danmark. Fick 1930 ge namn åt en väldig, ödslig och politiskt omstridd tårtbit av Antarktis.
3. James Clark Ross (1800-1862). Upptäckte bl.a. Rosshavet.
4. Carl Anton Larsen (1860-1924). Skidade 1893 på en shelfis (en glaciär som gett sig ut över havet) som fick hans namn, och som otippat blivit rubrikmaterial på sistone.

Den satte Tomas.

Häxprocessernas vattenprov

Vattenprovet är en ökänd metod som användes för att skilja häxor från icke-häxor: Man slängde den misstänkta (som även kunde vara en karl) i vattnet. Flöt hon var det ett bevis på att Satan skyddade henne och att hon sålunda var en häxa, sjönk hon så var hon oskyldig ... Och vad hände sen?

Metoden har blivit ökänd på grund av sin karaktär av moment 22, eftersom man uppfattat det som att hon var dödsdömd vad som än hände: Flöt hon hamnade hon på bålet, sjönk hon drunknade hon. Men det sistnämnda har överdrivits.

Omkring år 1600 lyckades en kvinna [Elin i Horsnäs] sjunka under ytan när hon utsattes för ett av Håkans [mäster H. var verksam i Småland i slutet av 1500- och början av 1600-talet] vattenprov, vilket ledde till att hon medtagen, men frikänd, kunde halas upp igen.

- Mats Adolfsson, Fogdemakt och bondevrede (Natur & Kultur 2011)

Om personen flöt kunde man misstänka att det fanns substans i anklagelserna och då gick rättsprocessen vidare. Den som sjönk betraktades som oskyldig och drogs upp för att inte gå drunkningsdöden till mötes.

- Olle Larsson och Andreas Marklund, Svensk historia (Historiska Media 2015)

När jag ögnar igenom beskrivningar av processen så verkar det som om många historiker som tar upp den inte förstått hur den tolkas, att drunkningsdöden för den "oskyldiga" är vad som fått den att fastna i det allmänna medvetandet. Det är bara några som preciserar att den som sjönk inte lämnades att drunkna.

Å andra sidan finns det antydningar om misstänkta häxor som utsattes för så många vattenprov att de ändå drunknade.

Lördagsfråga 472

En kvarts miljon dödsorsaker

Nu blir det en favorit i repris! För DDSS (Demografisk Databas Södra Sverige) samling med över 250 000 sydsvenskars dödsorsaker, från mitten av 1600-talet till början av 1900-talet, är helt obeskrivlig. Här kan man gräva runt hur länge som helst.

Se DDSS: Klassificerade dödsorsaker för hela den digra (i flera bemärkelser) listan.

På sidan Dödsorsaker och sjukdomsnamn finns relaterad information. Som till exempel vad alla dessa beteckningar (som inte alltid bedömdes av utbildad personal, för vad den utbildningen varit värd under seklerna) egentligen betyder – eller kanske betyder, eller så har man faktiskt ingen aning. Några exempel:

augustifeber: malaria (som ju varit vanlig även på våra tempererade breddgrader)
blåsot: venös hyperemi (blodtillströmning) med blåaktig missfärgning av hud och slemhinnor
dragsjuka: förgiftning av mjöldryga, en parasitsvamp som smittar flera spannmålsarter
fulsår: infekterade hudsår, rötsår
gyllenåder: hemorrojder
magrev: kolik
moderpassion, hysteri: en mängd psykosomatiska åkommor, eller ännu vidare "i stort sett alla svårlokaliserade sjukdomar", hos kvinnor
morbus senilis: ålderdom
passion: "sjukdom" – ordet betyder smärta eller lidande och mer än så får vi inte veta
ris: undernäring hos barn
ryska snuvan: en influensa som härjade över världen på 1780-talet
saltfluss: hudsjukdom
skribbel: ingen som vet
svårmodighet: depression (jodå, folk hade sånt även förr i tiden, och kunde dö av det då med)
uppsalafeber: en sorts tyfus
vitsot: blodbrist
växtsjukdom: cancer

Eller den mängd sätt som folk blivit krossade på. Eller att 34 personer dött av, enligt uppgift, förståndshandikapp i olika grader. Eller att en person slagit ihjäl sig själv, "av våda". Eller diagnoser som "invecklad sjukdom", "dödssjukdom", "vanlig sjukdom", "utsliten" ... Eller de, gissningvis underrapporterade, som dött i samband med fosterfördrivning. Och så vidare.

Makaroniskt mångspråkig

In dulci jubilo [med vacker jubelsång] vi sjunger nu i tro
All vår hjärtans glädje är in praecepio [i krubban]
och lyser såsom solen matris in gremio [i moderns sköte]
Alpha es et O, Alpha es et O [du är A och O]

O Jesu parvule [o du lilla Jesusbarn], låt mig din nåd få se
Trösta du mitt sinne, o puer optime [o du den högstes son]
Låt mig din godhet finna, o princeps gloriae [o du ärans konung]
Trahe me post te, trahe me post te [hjälp mig följa dig]

O Patris caritas, o nati lenitas! [o faderns kärlek, o sonens mildhet!]
Om vi än fördärvats per nostra crimina [genom våra skulder]
har han åt oss förvärvat coelorum gaudia [himlens glädje]
Eja vor' vi där, eja vor' vi där

Ubi sunt gaudia [där glädjen är] uti den helga stad
himlens änglar sjunga nova cantica [nya sånger]
och alla klockor ringa in regis curia [i konungens dal]
Eja, vor' vi där, eja, vor' vi där!

- Psalm 433, "In dulco jubilo" (1986 års psalmbok)

Sångtexter som är skrivna på ett språk men har inslag på ett annat språk torde vara ganska vanliga – har jag bestämt för mig, utan att komma på något bra exempel just nu (men sådana lär dyka upp i kommentarsfältet omgående, om jag känner mina läsare rätt). Men så stora inslag som i psalm 433 torde vara ovanliga. (I psalmboken är originaltexten kompletterad med en tämligen osångbar version på ren svenska, översatt av Jan Håkan Åberg.)

Företeelsen har ett namn: Makaronisk vers. Redan den kräver en förklaring. Enligt SAOB syftar beteckningen på "de olika ingredienserna i makaroner", men det förklarar ju ingenting. Enligt engelska Wikipedia avses en historisk rätt maccarone som översätts med dumplings, dvs fyllda degknyten; kanske en äldre form av ravioli?

Även om företeelsen är äldre så myntades begreppet "makaronisk" av den italienske munken Teofilo Folengo på 1500-talet (som nämns i WP men bara i förbigående). Han motiverade ordvalet med följande beskrivning av makaroner: quoddam pulmentum farina, caseo, botiro compaginatum, grossum, rude, et rusticanum, "en tjock, okonstlad och rustik rätt gjord på en blandning av mjöl, ost och smör" – där jämförelsen syftar såväl på det rustika som själva blandningen.

Har Danmark haft en sockerskatt?

När man diskuterar kost, hälsa och politik finns det få frågor som är lika laddade som den om socker. Och när socker diskuteras (vilket ofta görs med ett högt tonläge) så återkommer uppgiften ideligen: Att Danmark under några år hade en sockerskatt, sukkerafgift. Stämmer det?

Trots kritiken tar den danska regeringen ytterligare ett steg i kampen mot "osunda livsmedel". Det handlar om en sockeravgift, som ska införas nästa år, 2013. Avgiften kommer att läggas på choklad och godis, men även på varor som inlagda rödbetor och gurkor.

- Fettskatt följs av sockerskatt, Göteborgs-Posten 3 februari 2012

En socker- och fettskatt infördes i Danmark 2009 men slopades 2012, då den inte fick danskarna att konsumera mindre socker och fett.

- Regeringen "ser över möjligheterna" för sockerskatt, Dagens Nyheter 10 juli 2017

Däremot infördes i Danmark en fett- och sockerskatt 2009, men som togs bort 2014.

- "Sverige bör snarast införa en skatt på socker", Svenska Dagbladet 16 juli 2016

Infördes den 2013 eller 2009? Avskaffades den 2012 eller 2014? Varken eller, för den infördes aldrig.

Vad som hände: I mars 2009 togs beslut om en fettskatt, en punktskatt på livsmedel med mättat fett. Den infördes i oktober 2011 (WP.dk: Fedtafgift). Man diskuterade även att utöka den med en sockerskatt, vilket blev flitigt omdebatterat av en rad olika skäl. Införandet av sockerskatten planerades till den 1 januari 2013 ... Men man ångrade sig. Istället togs fettskatten bort det datumet, och sockerskatten infördes aldrig.

Den omtalade skatten skulle enligt planerna införas i januari nästa år [2013]. Men invändningarna har varit många, inte minst från handeln. Också rent tekniskt har skatten varit ett bekymmer. [...] Nu verkar Radikale Venstre, som först drev fram beslutet om skatt, ha backat inför svårigheterna, skriver danska medier.

- Dansk sockerskatt stoppas, Sydsvenskan 20 juli 2012

Fedtafgiften er fortid, og sukkerafgiften bliver ikke indført 

- Regeringen og EL [Enhedslisten] afskaffer sukker- og fedtafgift, Berlingske 10 november 2012

Att en föreslagen och mycket omdebatterad skatt avskrivs samtidigt som en annan relaterad skatt tas bort blev tydligen lite för mycket att ta in. I den sektor av det allmänna medvetandet, där man intresserar sig för den här sortens frågor, har det mot bättre vetande blivit en vedertagen sanning att Danmark införde en sockerskatt 2009, då fettskatten infördes, och att den togs bort 2012, då fettskatten togs bort och förslaget på sockerskatt drogs tillbaka. (Varifrån årtalet 2014 i DN:s debattartikel kommer vet jag inte.)

Utredandet komplicerades något av att Danmark har en skatt på choklad, godis, kakor och liknande sukkervarer. Den finns detaljerat beskriven på tax.dk: E.A.2.3 Chokolade- og sukkervaror. Men det är inte den skatten som debatterats. Den allmänna sockerskatt som diskuterats och som många tror har funnits gällde som sagt en mängd livsmedel som inte ligger i närheten av godishyllan men som ändå har tillsatt socker.

Den 'sukkerafgift', som mange politikere [...] taler om, og som altså angiveligt skulle være afskaffet, handler om en udvidelse af den allerede eksisterende lov om afgifter på chokolade og sukkervarer.
En udvidelse, som skulle have skubbet flere produkter, såsom syltede grøntsager og ketchup ind under afgifts-paraplyen. Men disse udvidelser besluttede regeringen at droppe sidste år.

- Sukkeravgiften er ikke forsvundet - tværtimod, Politiken 8 januari 2013

Kyrkovalet (S)

Fick lägga upp skärmdumpen i fullstorlek för att avsändaren i mikroskopisk text "SSU" skulle synas ...

Inte för att tilltaget skulle ha vält kyrkovalsstugorna. Men har inte alla förstått vid det här laget att avsändare ska anges, tydligt? Vare sig det gäller näringsidkare, religiösa organisationer, politiska organisationer eller någon annan sorts organisation, så ska det direkt framgå vem som håller i megafonen. Allt annat ser ut som om man försöker smyga ut sin PR – och då straffar man ut sig direkt, oavsett vad budskapet gäller.

Sajten kyrkovalet.info är en sida som upplyser om kyrkovalet. Man får rak och enkel information om vad det är, när det hålls, och så lyfts tre frågor som avsändaren tycker är särskilt viktiga: Samkönade äktenskap, kvinnliga präster samt "rasistiska och konservativa krafter" som engagerar sig i det val, där det klena deltagandet innebär att det är lättare att få genomslag för den som lyckas mobilisera sina väljare.

Sidan hade inte förlorat mycket på att få sin avsändare tydligt angiven. Men man fick titta extra noga för att upptäcka att det inte var en neutral sida från Svenska kyrkan eller så.

– Både sidans namn, kyrkovalet.info, och dess utformning, gör att man vid första anblicken tror att det är en informationssida som Svenska kyrkan står bakom.

– Alla är fria att lägga ut vilken information man vill. Men jag tycker ändå att avsändarna borde vara tydliga med vilka de är. Här finns det helt klart en viss förväxlingsrisk.

- Anki Bondesson, kyrkovalsledare på SvK:s nationella kansli, citerad i SSU står bakom "informationssajt" om kyrkovalet, Dagen den 10 juli 2017

Nu ser sidan ut så här. Som den skulle ha gjort från början.

Lördagsfråga 471: Elbilar

1. Porsche P1 från 1898, den första motordrivna vagn som byggdes av Ferdinand Porsche.
2. Le Jamais Contente ("den aldrig nöjda") från 1899, den första bilen som uppnådde 100 km/h.
3. Krieger Laundalette med senator George P. Wetmore (R) med frun Edith, chaufför och (antar jag) betjänt, ca 1906.
4. Peugeot VLV från 1941.

Fyra bilar av varierande ålder men inte helt moderna – och därtill elbilar. Man kanske tänker på elbilen som en någorlunda modern företeelse, men under bilens första era var de en allvarlig konkurrent till de som drevs på fossila bränslen.

Den spännande frågan sattes blixtsnabbt av Tomas.

Varför man nördar ner sig

En bok? En hel bok? Om en svartvit stillbild? Måste vara något särskilt till bild! Det är sannerligen en av de mest minnesvärda och älskade fotografierna som någonsin tagits, och denna bok om den är en mästerlig berättelse, en detektivhistoria som löser ett 65 år gammalt mysterium. Vilka var paret i LIFE Magazines foto, taget på Times Square, New York City, den 14 augusti 1945, dagen då andra världskriget tog slut? Vad gör att detta fotografi inte bara är värt tusen ord, utan miljoner ord under årtionden? Därför att det får oss att känna som om vi var där och upplevde jublet vid krigsslutet tillsammans med miljoner andra över hela Amerika.

- David Hartman, förordet till Lawrence Verria och George Galdorisi, The Kissing Sailor: The Mystery Behind the Photo That Ended World War II (Naval Institute Press 2012)

På över 200 sidor grottar Verria och Galdorisi ner sig i såväl Alfred Eisenstaedts berömda bild liksom de tre andra exponeringarna han tog vid tillfället, och en annan bild på paret som togs av en annan fotograf i praktiskt taget samma ögonblick. De går igenom en rad personer som påstått eller påståtts vara den ena eller andra – Wikipedia listar tre kvinnor och elva män, där den intressantaste ur mytsynpunkt är han som var för dragen för att minnas firandet men som övertygades av sin mor sedan hon övertygats att det var han på bilden. De går igenom ärr och tatueringar, hårfästen, knogar, näsor, relativ längd, och så vidare. De går igenom folk i bakgrunden, skuggor ...

Varför nördar man ner sig i sådant?

Att bilden inte bara är berömd utan ikonisk spelar naturligtvis in, för att man alls ska börja liksom för att man ska få någon intresserad av att ge ut resultatet. I detta fallet tillkommer kändisskap och reda pengar åt de inblandade – frågan blev, föga förvånande, föremål för en rättsprocess, som dock lades ner.

Men min egen erfarenhet är att man lätt kan fastna i den här sortens gräv för deras egen skull. Händelsens historiska betydelse blir lätt sekundär. Jag misstänker att Verria och Galdorisi drabbades av något liknande. Liksom kanske de otaliga som detaljgranskar alla möjliga kända och okända bilder på jakt efter avslöjande detaljer, som kanske eller kanske inte finns där; om det nu gäller Zapruder-filmen (mordet på Kennedy), 9/11, tvivelaktig dokumentation av Nessie, Bigfoot eller spöken, eventuella spår efter Amelia Earhart, bilder från månen eller Mars, och så vidare. Eller vilken historisk händelse som helst; nära eller fjärran, viktig eller oviktig.

Wikipedia: V-J Day in Times Square

Vilka är då personerna på bilden? Enligt Verria och Galdorisi, vars slutsats givetvis kan ifrågasättas men icke lättvindigt, hette de George Mendonsa och Greta Friedman. Oviktig kunskap? Jo – men det intressanta är, som så ofta, inte målet utan vägen dit.

Men det ger onekligen ett visst djup om man vet att Greta var en judinna från Österrike som emigrerade i augusti 1939. Efter kriget fick hon veta att hennes föräldrar mördats i förintelsen.

Lördagsfråga 471

Nattvarden enligt Muhammed

Nattvarden, den kristna trons mest utmärkande sakrament, finns omnämnd i Koranen. Men det är inte den nattvard som vi är vana vid.

Och de vitklädda sade: "Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord [dukat till måltid] sänka sig ned till oss från himlen?" [Och Jesus] svarade: "Frukta Gud, om ni har sann tro!"
De sade: "Vi vill smaka [en sådan måltid], så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen."
Och Jesus, Marias son, sade: "Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren."
Gud svarade: "Ja, Jag skall låta denna [måltid] sänka sig ned till er, men om efter detta någon av er förnekar [tron] skall Jag låta honom utstå ett straff som ingen i hela världen fått utstå."

- Koranen (eller rättare "Koranens budskap enligt Mohammed Knut Bernström"), Sura 5:112-115 (hakparenteserna är Bernströms)

Sura 5 kallas också Al-Ma'idah, "bordet" eller mer utsmyckat "den himmelska måltiden".

Muhammed hade mycket varierande kunskaper om den kristna läran. Att den första sista måltiden skulle ha utgjorts av ett magiskt bord som sänkte sig ner från himlen hör till de lustigare.

Postort skrivs Stockholm, inte STOCKHOLM

Jag har inte hittat något belägg, men enligt samstämmiga källor föreskrev Posten, eller rentav Postverket (före 1994), en gång i tiden att postorten i adresser ska skrivas med idel stora bokstäver. Anledningen lär ha varit att göra dem lättare att läsa för maskinerna, vilket indikerar att påbudet inte ligger allt för långt tillbaka i tiden. Detta lärde sig så många så ordentligt att det fortfarande är mycket vanligt. Trots att det inte längre gäller.

Postorten skrivs med gemena bokstäver.

- Språkrådet: Svenska Skrivregler (Liber 2015), s 38

Många tror att postorten ska skrivas med stora bokstäver, liksom att det ska vara dubbelt mellanslag mellan postnummer och postort (gamla maskinläsningskrav hos Postens sorteringsmaskiner kan ligga bakom denna föreställning). Man ska i stället skriva på normalt vis, med postorten gement och med normalt, enkelt mellanslag: 441 96 Alingsås

 - Språknämnden (numer Språkrådet), veckans fråga v 52-1 2004: Hur skriver man postnummer, boxnummer och postort?

Mars 1888-2017

Giovanni Schiaparelli var den som upptäckte/uppfann kanalerna på Mars. Här är en karta han publicerade 1888 kompletterad med de sonder och robotar som för närvarande finns där.

Not 1: Söder är uppåt. Eftersom teleskopen vände på bilden så var astronomiska kartor för professionellt bruk ofta vända upp och ner.

Not 2: Mörka områden tolkades som hav, alternativt lägre liggande än ljusa områden. Det är därför södra halvklotet här är ocean och övärld, norra halvklotet fastland. I själva verket är Mars södra halvklot betydligt högläntare än det norra.

Detta är en uppdatering av en bloggpost/karta från 2011, innan Curiosity hade landat.

Georgia firar också idag

Av jordens knappt 200 länder (hur man nu räknar) är det inte många som firar nationaldag med besked, om alls. Ett är Norge, ett är Frankrike, och så USA då. I det sistnämnda firas att man den 4 juli 1776 fick sin egen Brexit och ratificerade den självständighetsförklaring som röstats igenom den 2 juli.

Det parlament som drev igenom självständighetsförklaringen hette andra kontinentalkongressen. Den hade bildats i maj 1775, när kolonierna fortfarande nominellt löd under London. Den hade, som namnet antyder, föregåtts av den första kontinentalkongressen som hållits september-oktober 1774. Och när man läser om den kongressen dyker en intressant uppgift upp:

Georgia declined to send delegates because they were hoping for British assistance with Native American problems on their frontier and did not want to upset the British.

- Wikipedia: First Continental Congress

I kolonin Georgia fanns en enda utbrytargrupp: Församlingen St John's (idag ligger där samhället Midway) som var för självständighet. De gick därför till kolonin South Carolina och frågade om de fick vara med dem istället.

But South Carolina would have all of Georgia or none and refused to accept just one rebel parish. South Carolina also chided "that infamous colony of Georgia" for not quickly joining the confederacy of colonies.

- Spencer B. King Jr: Georgia Voices: A Documentary History to 1872 (University of Georgia Press 1966), sid 58

Lyman Hall blev senare en av tre georgiska undertecknare av självständighetsförklaringen. Det hade varit intressant att ta reda på hur länge agget mot rebell-kolonin hängde kvar.

Lördagsfråga 470: Knarklåtar

1. Blur: Beetlebum (1997). Damon Albarn, en av låtskrivarna, har uppgett att den handlar om heroin.
2. John Lennon med Plastic Ono Band: Cold Turkey (1969). Enligt en intressant uppgift fick John uppslaget till låten sedan han och Yoko matförgiftats av julkalkonen. Men sådant kan ju ingen musiker med självaktning komma dragandes med, så isället påstod han att den handlade om heroin.
3. Velvet Underground: I'm Waiting for the Man (1967). "The man" är drogförsäljaren som personen i låten stämt träff med.
4. Casey Jones, lokförare och hjälte (1863-1900). Hans sista tågfärd slutade med en krasch, men den stora katastrofen undveks tack vare att han stannade kvar i loket och bromsade in i det sista. Dödsfallen begränsades därmed till ett: Casey Jones. Sådant skapar legender. Bland mycket annat har han fått flera låtar tillägnade sig, t.ex. en av Grateful Dead (1970) där kokain blandas in i sammanhanget.

Det är en oskriven (eller kanske nedskriven?) lag i musikens värld, att om en låt inte uppenbarligen handlar om något helt annat så antar folk att den handlar om narkotika ... Eller så antar de det ändå. Det svaret satte pazuzu med speed. Närmare bestämt "speedball", en särskilt lömsk blandning av kokain och heroin, vilket på sätt och vis är ett ännu bättre svar på frågan än det som frågekonstruktören tänkte ut.

Hur man (inte) ska läsa en studie

Artikeln handlar om annat också men följande citat är dess höjdpunkt. Det är värt att lyftas fram, spridas och läggas på minnet. För på några meningar sammanfattas hur olika delar av en forskningsrapport används på olika sätt när läsarna är ute efter olika saker.

En van forskare fokuserar på två delar vid läsningen av en vetenskaplig artikel: resultatdelen med dess tabeller, figurer och ordknappa text, samt den torra, kondenserade redovisningen av metoderna. I diskussionsdelen får författaren fritt breda ut sig om resultatens betydelse – den delen skummar man igenom; när forskare citerar vetenskapliga artiklar är det endast resultaten som avses. Men informationsavdelning och medier gör inte denna distinktion utan förmedlar gärna spekulationer från artikelns diskussionsdel. De är ju ofta mer begripliga än själva resultaten.

- Agnes Wold: Universitetes fjärde uppgift, Fokus 30 juni 2017 [min markering]

Begripliga, och spännande – långt bättre rubrikmaterial än de slutsatser som faktiskt kan dras. Men mindre pålitliga och relevanta, och därmed mindre vetenskapliga. Trots att artikeln som helhet kan vara nog så välskriven. Det är helt enkelt så vetenskapliga artiklar är upplagda.

Det gäller alltså inte bara att hålla reda på vilken studie som en rubrik kommer ifrån, vilka som genomfört studien, hur de burit sig åt osv. Man får även hålla reda på från vilken del av studien som ett påstående har hämtats.

Sådant borde inte vanliga läsare behöva hålla reda på. Att media plockar fritt ur artiklar och vinklar för att optimera det så kallade nyhetsvärdet hör sedan gammalt till spelets regler. Men att informationsavdelningar på högskolor och universitet gör likadant är en problematisk och dum förväxling av roller som gränsar till sabotage av den egna verksamheten.

Lördagsfråga 470