Nyårsfråga: Skumpa

1. Gallagher Park i Omaha, Nebraska var 1895-1940 en nöjespark vid namn Krug Park. Den är mest ökänd för en allvarlig olycka i bergochdalbanan 1930.
2. Hönspest eller fågelinfluensa blir tydligare i färg, märker vi... Avipoxvirus ger upphov till bölder liksom en sorts mikroskopiska klumpar inne i cellerna; de sistnämnda kallas Bollinger-kroppar efter upptäckaren, läkaren/veterínären Otto Bollinger (1843-1909).
3. Hammarsmeden i Kristianstad skulpterades av belgaren Constantin Meunier.
4. Farr 30 är en segelbåts-klass. Den hette till att börja med Mumm 30 efter sponsorn. Sedan dessa för några år sedan slutade med båtsponsen fick båtarna heta som konstruktören.

Ole Bull är hemma igen och grabbar raskt åt sig bubblet. Tack för i år, och gott nytt!

Blystöpning

Några exempel med tolkningsförslag.

Blyet smältes i en för ändamålet tillverkad skål. Vid sidan om sig hade man en hink, fylld med vatten. Det smälta blyet slogs sedan över i hinken med det kalla vattnet och bildade de mest egendomliga figurer, medan den som figuren stöptes åt, ropade "min lycka, min lycka", lyckofigurema "likkjo" ställdes sedan ut på väl synliga platser i hemmen så att var och en ur nyårsnattens blystöpning kunde utläsa sin lycka för det kommande året.

- Från Runö - svenskön i Rigaviken

Blystöpning är en levande nyårstradition i Tyskland och Österrike, liksom i Finland, av någon anledning. Öar av tradition i ett hav av glömska?

Silvester i DDR 1957.

Även om man utan svårigheter kan se rubrikerna framför sig, ifall någon i våra dagar skulle få för sig att skvätta med smält bly tillsammans med barnen. Mysigt eller ej.

Wikipedia (ty.): Bleigießen

Lördagsfråga

Puh får sin röda tröja

Ernest Howard Shepard var den förste som ritade Nalle Puh (som ovan, 1926). Sedan dess är det svårt att tänka sig figurerna på något annat sätt. Notera att bilderna länge var i svartvitt.

Nalle Puh-industrin är av gammalt datum. Redan 1930 köpte Stephen Slesinger rättigheterna för USA och Kanada (de skulle några decennier senare säljas vidare till Disney). Skivan på bilden är från 1932. Detta är den första bild där Puh fått en röd tröja.

När Shepards bilder så småningom färglades, hade den röda tröjan satt sig.

Vår tids druider

"I min religiösa uppfattning har jag icke plats för någon djäfvulsföreställning." Detta uttalande gjordes våren 1909 av Nils Hannertz, pastor (i Stockholm, tror jag). Han blev ögonaböj anmäld för att inte ha följt kyrkans lära.

Jag vet inte om den faktiska rubriceringen var kätteri. Däremot verkar redaktör Karlgren på DN, som lämnade in anmälan, inte ha gjort detta av omsorg om Sveriges själavård eller så, utan för att få kyrkan att tala klarspråk i en fråga som sannerligen måste vara central för den: Finns Fan?

Resultatet: Pastor Hannerz frikändes. Varefter Karlgren glatt kunde kungöra att djävulens jordfästning ägt rum, "utan alltför överdriven pomp och ståt" etc.

Detta som bakgrund till en muntert ilsken kommentar av det hela som jag gärna delar med mig av:

Emellertid ilsknar jag stundom till, allvarligt talat, när jag tänker på prästernas uppträdande i djävulsstriden. Ha vi verkligen inte kommit längre ännu, nu, år 1909, än att vi syssla med frågan om djävulens existens? Och äro vi verkligen så dumma att vi ännu fortsätta att underhålla en hel klass hycklande, flottiga individer, som säkerligen flina åt oss när de äro för sig själva?

Här ogillas starkt det faktum, att kyrkan på den tiden - och länge än - utgjorde en del av staten. Och att den befängda metafysiska striden bedrevs av folk som var avlönade av det allmänna. Liksom det större problemet att den inte ägde rum på medeltiden eller så, utan i en tidsålder som borde veta mycket bättre.

Vi leva ju i vetenskapens tecken. Det arbetas på alla områden, ödmjukt och stolt på lösningar av gåtor. Vi närma oss förverkligandet av blyga och nobla barndomsdrömmar, vi börja tro - eller vår tro håller på att förverkligas.
Och så tillåta vi druiderna, dessa andliga slaktare, dessa sinsemellan grälande, obildade, drumliga, ljugande, idiotiska företeelser, som bråka om större våningar i sina församlingar i stället för att upplåta rummen åt fattiga och sjuka och leva som den Kristus de hycklande säger sig vara lärjungar av, bråka offentligt i frågor som de borde avhandla i källare djupt under gatans nivå, där de passa bäst.

- Albert Engström, "Präster, pansarbåtar och konstverk", En bok till (Albert Bonnier 1909)

Not, jag håller inte med om att präster tenderar att vara obildade. Men det kanske var annorlunda på den tiden.

Indian-koder

Under andra världskriget använde amerikanerna Navajo som "kodspråk". Poängen var att indianernas språk var oknäckbart (givet förutsättningarna) och dessutom helt okänt för fienden. Istället för att använda chiffreringsmaskiner hade man med sig indianer i fält som kommunicerade med varandra; snabbare och smidigare, men ändå säkrare.

Denna episod har blivit relativt allmänt känd, främst tack vare filmen Windtalkers (2002).

Vad som är mindre känt är att man använde indianer redan under första världskriget. De första som sattes in var några Cherokee-indianer, sedan utbildades en grupp från Cochtaw-stammen (bilden). Eftersom de sattes in under krigets sista månader, veckor eller rentav dagar gjorde dessa windtalkers inget större avtryck.

Men nu kände tyskarna till företeelsen. Under 1930-talet skickades språkvetare över till Amerika för att inventera ursprungsbefolkningarnas lingvistiska förråd. Det måste ha varit en fascinerande uppgift, men utifrån uppdragsgivarnas syften högst otacksam; det finns en mängd vitt skilda indianspråk med ett myller av dialekter, och det hade krävts åtskilliga regementen med lingvister för att kartlägga allihop.

Ett språk som varken tyskarna eller några andra nedtecknat var navajo. Stammen fanns i Oklahoma vid den här tiden, dit de fått bege sig från sydöstra USA. Språket hade också andra fördelar som gjorde att man valde det.


Ett litet smakprov på navajo.

Gamla julseder

Vår tid är icke skonsam mot gamla plägseder. En efter en försvinna de olika landssederna och äfven julbruken följa denna lag. I gamla dagar var julen kanske inte gladare än i våra dagar men de många speciella julsederna gåfvo mera intresse åt högtidens firande

I den "gamla goda tiden" var november knappast inne förrän alla göromål började hänföras till julen, allt antog namn därefter och måste genom någon utmärkande egenskap svara däremot ända till "julveden" och "julfodret".

- Utdöende gamla julseder, Hvar 8 dag, 28 december 1913

Bland allt annat fastnar jag särskilt för gamla tiders tidiga julfokuserande, redan i början av november... Det är inte så det brukar låta när gammalt folk minns saker idag? Nej, för det var före deras tid. Traditioner och seder förändras konstant. Det som var självklart för 200 år sedan var udda för 100 år sedan är självklart idag.

För några exempel på de "gamla plägsederna", se historikern Oskar Sjöströms fina artikel "Gamla julen slogs i spillror redan för hundra år sedan", DN 24 december 2012. (På dn.se har de satt rubriken "Mångkultur gav oss jultraditioner" vilket är sant men inte samma sak; den främsta poängen är att traditioner förändras helt av sig själva, oavsett allt annat.)

Lördagsfråga: Julafton

1. Affisch för filmen The Birth of a Nation (1915), baserad på boken och pjäsen The Clansman. Den framställer det första Ku Klux Klan i ett heroiskt ljus. "Det första"? Ja, för KKK grundades julafton 1865. Det höll i några år. Sedan återupplivades rörelsen tack vare den populära filmen, detta KKK 2 höll i några decennier. Det som finns idag är diverse mer eller mindre relaterade organisationer som återanvänt det "säljande" namnet och några andra detaljer.
2. Verdis Aida hade premiär julafton 1871. I Kairo, då ju operan utspelas i det gamla Egypten (ej mer specifikt än så). Premiären hade varken med Suezkanalen eller operahuset att göra; typiska exempel på hopkopplingar av kända händelser som råkar ligga nära varandra.
3. Bild AS08-14-2383 som den återfinns i magasin B från Apollo 8. Roterad 90 grader medsols känner man lite lättare igen en av de riktigt världsberömda bilderna. Apollo 8 var speciell på flera sätt: Det var första gången människor lämnade jordens omloppsbana, den första gången folk lade sig i bana kring en annan himlakropp, första gången någon fick se månens baksida med egna ögon. Och så var det första gången någon någonsin fick se en jorduppgång. Julafton 1968.
4. En gammal bild på Sankt Nikolaus-kyrkan i Oberndorf bei Salzburg. Den förstördes på 1890-talet. Idag ligger där ett kapell, Stille-Nacht-Kapelle. Namnet kommer av att sången fick sitt uruppförande i den gamla kyrkan julafton 1818. Idag lär julstämningen ligga så tjock på platsen att man kan tälja den med kniv.

Flera var inne på julafton (liksom några andra förslag som var riktigt bra), men som Pölsa Dum var såväl först som sist på pucken går julsegern till honom.

God jul!

Eter för barn

Och nu vill jag bedja dig taga hela din inbillningskraft till hjelp: jag kommer nämligen att fordra af dig, att du skall med inbillningen se någonting, som är fullkomligt lika osynligt som kejsarens nya kläder i Andersens saga; skillnaden är bara den, att det här osynliga något är i hög grad lifaktigt; och ehuru vi hvarken kunna se eller röra vid det, känna vi det genom dess verkningar.

Föreställ dig således ett tunnt ämne, som fyller allt rummet mellan oss och stjernorna! Ett ämne så fint, att det icke blott är osynligt, utan kan genomtränga fasta kroppar sådana som glas, is, ja, äfven trä eller tegelstensmurar. Detta ämne kalla vi eter.

Jag kan icke här redogöra för skälen, hvarför vi måste antaga, att ett sådant ämne fins utbredt i allt rum. Du måste tillsvidare antaga det på utsago af sådana män som Sir John Herschel eller professor Clerk-Maxwell, tills du kan studera frågan på egen hand.

- Arabella Buckley, Vetenskapens sagoland (Lars Hökerberg, Stockholm, 1886) sid 37

I en populärvetenskaplig framställning för barn fanns denna beskrivning av etern, den mystiska substans man visserligen inte kunde väga eller mäta men antog fanns överallt för att ljusvågorna skulle ha något att vara vågor i. En stund efter sekelskiftet insåg man att den inte behövdes.

Nu blev det lite olyckligt med hänvisning till kejsarens nya kläder och ordet "inbillning"; etern var inte pseudovetenskap utan god vetenskap som råkade vara fel.

Lördagsfråga

Gott nytt storår!

Idag är, enligt någorlunda samstämmig expertis, den första dagen på den 13:e baktunen i mayaindianernas kalender. Det innebär att "den stora årscykeln" om 5125 år har gått ett varv, sedan den inleddes i augusti 3114 f.Kr.

Är inte det rätt häftigt?


Inte för att Mayaindianerna hade så snäva perspektiv. Liksom hinduerna var de inte främmande för att bolla med årmiljoner. Mina fetstilningar:

The inscription on Quirigua stela F, or 6, shows a Long Count date of 9.16.10.0.0 1 Ahau 3 Zip (March 15, 761 Gregorian). The huge distance date of 1.8.13.0.9.16.10.0.0 is subtracted and the resulting date is given as (18.)13.0.0.0.0.0.0.0 1 Ahau 13 Yaxkin, which is equivalent to a day over 90 million years in the past. There is another distance date on Quirigua Stela D or 4, that gives a date of 9.16.15.0.0 7 Ahau 18 Pop (February 17, 766 Gregorian), to which is added 6.8.13.0.9.16.15.0.0, to give a date of (13.)13.0.0.0.0.0.0.0. This is over 400 million years after the date the stela was erected.

Wikipedia (eng.): Mesoamerican Long Count calendar - Piktuns and higher orders

Hur som helst. Även om man idag knappast har särdeles mycket ståhej vid berget Bugarach, trots allt som skrivits i frågan, så är vi några som kommer att uppmärksamma denna domedag in spe; om inte annat så för att det lär dröja innan foliefolket blir lika överens om något som de var om 21/12 2012.

Göteborg: Puben vid världens slut, Jerntorgets Brygghus kl 18
Stockholm: Undergången, Bonden Bar kl 19



För övrigt publicerades denna bloggpost vid vintersolståndet. Som är en tidpunkt, inte en dag. Fast det visste nog de flesta som läser det här ändå.

Mayakalenderns skottår

Fått nog av undergången än? Det är snart över.

Den här uppgiften cirkulerar:

Roligt! Tacksamt. Men inte sant.

Mayaindianerna hade inte en kalender utan flera. En av dem, Haab', var på 365 dagar och saknade sålunda skottår. Det har noll och intet att göra med den uträkning enligt vilken baktun 12 övergår till baktun 13 den 21 december 2012.

James Watt: Mayan Calendar and the Gregorian Leap Year


Uträkningen om den 21 december är ingalunda självklar eller ens särskilt enkel. James Watt ovan, som verkar insatt och kompetent, hävdar att den är korrekt. Men se till exempel artikeln med den flerdubbelt missvisande rubriken:

- Det finns bara en formel som passar med den enda kända daterbara händelsen i forntida inskriptioner, som är en solförmörkelse omnämnd på en arkeologisk mayaplats. Och enligt den korrelationen infaller slutdatumet på julafton, säger Johan Normark.

- Mayafolket hade fel - jorden går under till jul, GP 20 december 2012

Hur som helst. Ett par dagar till så slipper vi grubbla över mayakalendern.

Nibiru!

V 838 Monocerotis: En röd stjärna i stjärnbilden Enhörningen. Ingen planet - alls.

Nu blir det lite komplicerat. Inte för att verkligheten är komplicerad, men för att folk ibland gillar att krångla till det, med rykten, missuppfattningar och rena fantasier.

Till att börja med har vi Zecharia Sitchin. Han är en känd pseudovetare som utvecklade en krånglig och mestadels ur luften gripen historia om människans äldsta historia, där den påhittade planeten Nibiru spelar en stor roll. Det är, påstår Sitchin, en planet i vårt solsystem. Dess utdragna bana (omloppstid ca 3600 år) innebär att den tillbringar sin mesta tid bortom Neptunus. När den kommer in mot våra trakter har den tidigare ställt till det något förfärligt. En gång för mycket längesedan ska en av dess månar ha kolliderat med den likaledes påhittade planeten Tiamat och efter några ganska komplicerade turer ha format jorden, månen, asteroidbältet och ett antal kometer. Långt senare ska Nibirus invånare, annunaki, ha besökt jorden på jakt efter värdefulla råvaror. För att skaffa arbetskraft tog man några befintliga primater och moddade dem med sitt eget DNA. Resultatet blev vi: Homo erectus + annunaki-gener = Homo sapiens.

Den första högkulturen, sumererna, hade kontakt med annunaki; när de beskrev sina gudar, var det helt enkelt Nibirus invånare. Det är från de källorna Sitchin fått sin information. Andra ser en beskäftigt kreativ virrpanna som hämningslöst använder precis allt som talar för hans egna idéer, och ignorerar överväldigande belägg som talar mot.

Nästa person är Nancy Lieder. Hennes källa är inte kilskriftstavlor utan Zetanerna, en sorts utomjordingar. (Av bilderna att döma ser de ut som de klassiska Greys, med stora svarta ögon och små käkar etc.)

Svaren från ZetaTalk täcker frågor som förebuden för ett Polskifte och hur detta relaterar till den kommande Transformationen som världen förväntas att genomgå; de självcentrerade och de Serviceinriktade Orienteringarna av människor och utomjordingar från andra världar; hur oavsiktliga Kallelser till utomjordingar kan sätta dig i kontakt med endera gruppen; hur Besöken lättare kan förstås om man förstår den spirituella orienteringen; hur besökare från andra Världar är bevakade av Världarnas Råd, som Reglerar deras uppträdande här på Jorden; varför vi endast gradvis presenteras för besökare från andra världar; vad som kommer att driva på Uppvaknandet så att den går fortare; i vilken omfattning Regeringen är medveten om det och deras mellanhavanden med utomjordingarna; sanningen och orsaken för utvecklingen av Hybriderna som bedrivs av Zetanerna och hur detta görs genom att blanda de bästa egenskaperna både från Zetaner och Människor; varför utomjordingar kan försvinna och gå igenom väggar; hur förändringar av både fysisk och spirituell Densitet kommer att gestalta sig i framtiden; vad Zetanerna har att säga oss om våran Vetenskap; vad Zetanerna som studenter av den mänskliga naturen har dragit för slutsats angående Människan; och till slut talar Zetanerna om våra Myter.

- ZetaTalk, svenska versionen

På 1990-talet började hon att varna för den kommande kataklysmen: En planet, "Planet X", skulle krocka med jorden eller komma tillräckligt nära för att ställa till det å det grövsta. Detta skulle inträffa våren 2003. Att så inte skedde betydde ingenting - det gör det inte i undergångsbranschen. (Att den 21 december 2012 kommer att passera som vilken 21 december som helst kommer kanske att lägga viss sordin på det hela, åtminstone tillfälligt.) Så småningom kom någon på att koppla ihop de två planeterna - vilket gick desto bättre eftersom båda ju är påhitt.

Sedan dess har andra bidragit till en besynnerlig gegga av astronomi (såväl pseudo- som vanställd riktig astronomi), domedagsprofetior och new age, liksom lite konspirationsteorier och allt vad det är. Man pratar om påstådda sägner från maya- och hopi-indianer, man pratar om Barnards stjärna, alla kometer man kommer på och några till, och om de riktiga makthavarnas försök att hålla den annalkande katastrofen hemlig. Man granskar rymdfotografier och tror sig se Nibiru i solfläckar, eller för den delen i den vackra V 838 som pryder denna bloggpost. Och så vidare.

Man kan få en aning om hur tongångarna går när till och med en etablerad gök som Carl-Johan Calleman, som annars verkar vara beredd att tro på precis allt som verkar spännande (bara artikelns rubrik...), avfärdar Nibiru så här kategoriskt:

Idén om att Nibiru skulle återvända 2012 eller mer specifikt på 21 december 2012 stöds inte av någon som helst bevisning.

Nibiru har bevakats av miljoner på YouTube och medverkat i en konstig blandning med Sitchins idéer och Mayakalenderns felaktiga slutdatum i december 2012. Medan förespråkarna för denna idé talar mycket om mörkläggning och konspirationer, finns det faktiskt inga bevis att Nibiru finns. Dessutom är det diskutabelt om 2012 har någonting med Nibiru att göra eftersom ingen forntida Maya profetia antyder dess existens. [ja men då så]

Nibirus förhållande till 2012 blir sedan ännu mer diskutabelt när du inser att dess förespråkare har ersatt Mayakalenderns diagram av evolution med de föreslagna effekterna av denna hypotetiska planet, som en förklaring till den mänskliga händelseutvecklingen. Personligen ser jag ingen anledning att anamma en idé som saknar grund i modern vetenskap eller antika profetior.

- Carl-Johan Calleman, Kometerna hösten 2011 uppfyller Maya-, Hopi- och Kristna profetior, NewsVoice 1 juli 2011

Callemans stora grej är annars att den stora dagen som Mayakalendern förutspår inte är den 21 december 2012 utan den 28 oktober 2012. Inte heller var det tal om världens slut utan en sorts allmän "medvetandehöjning" - en riskfri profetia, således. Och dessutom just det som new age alltid gått ut på: vattumannens tidsålder. Även om detta begrepp sedan länge är hopplöst omodernt.


Wikipedia: Nibiru cataclysm

Apokalyps då och då

The end-time has come. Hundreds of millions will die in the worst time of tribulation the world has ever known. You need to be informed so you can know how to respond.

Känner ni till Ronald Weinland? Han är Guds profet, den förste på 1900 år. På hans populära hemsida www.the-end.com berättar han om hans populära böcker 2008 - God's Final Witness (det är han själv som avses) och The Prophesied End-Time. I dessa förklarar han vad han fått veta, från absolut spiksäkrast tänkbara håll, om Slutet med stort S. Närmare bestämt är det Johannes Uppenbarelse, tidernas mest söndertolkade text, som här får ytterligare en tolkning.

Okej. Vad har då profeten Weinland att säga? Jo, det varierar. Lite märkligt? Men så är det.

Känner ni till den genomförträffliga sidan archive.org? Med den genomförträffliga tjänsten Internet Wayback Machine? I vår nätbaserade tid utgör den tvärsäkerhetens fiende nummer ett. Där kan man nämligen studera hemsidor över tid, och ibland se riktigt detaljerat hur de förändras.

Ta till exempel följande profetia, som den kungjordes av Weinland under 2007 på sidan 2008 - God's Final Witness:

Some of these prophecies concern the demise of the United States over the next two years, which will be followed by man's final world war.

Nedräkningen uppdaterades sedan till "the next year". I december 2008 börjar det brännas:

Some of these prophecies concern the demise of the United States over the next six months [...]

I januari 2009 får USA fristen förlängd, av någon anledning. Kanske köpslog Weinland med Jahve, likt Abraham gjorde med Sodom och Gomorra? Ett halvår till, max, fick landet.

Some of these prophecies concern the demise of the United States over the coming year [...]

I november 2009 försvinner denna mini-domedag, utan att lämna några spår efter sig. Å andra sidan får vi god kompensation i form av ett datum för den riktiga, stora domedagen. Har mänskligheten någonsin sett något liknande!

The year 2008 marked the last of God’s warnings to mankind and the beginning in a countdown of the final three and one-half years of man’s self-rule that will end by May 27, 2012.

Detta allra sista datum stod kvar länge och väl. Jag vet inte hur länge, Wayback-maskinen har en viss fördröjning, men det fanns kvar sommaren 2011.
 

Jag vet inte vad Weinland med ev. lärjungar gjorde i maj 2012. Höll sig i någon bunker, gick ut på gatorna och varnade alla motbjudande hedningar, eller väntade i frikyrklig glädje på den underbara 27:e (som för övrigt var pingstdagen) då all skit äntligen ska försvinna? Hur som helst.

Någon gång under 2012 uppdaterades Weinlands hemsida. Nu är det pingsten 2013 som gäller.

Kommande pingstdag är den 19 maj 2013. Då är det dags att huka sig! Igen. Kanske.

Lördagsfråga: Kookaburra

1. Dulmont Magnum kallades oftare Kookaburra, anspelande på ursprungslandet. Den var en bärbar dator som lanserades 1984. Det verkar ha varit en illa häftig maskin, som utöver OK prestanda för tiden var bärbar. Eller åtminstone släpbar, på knappt fem kilo.
2. America's Cup kommer från Storbritannien ("America" avser inte landet utan en båt), men den som tror annat må vara förlåten; pokalen var i amerikansk ägo från 1851 till 1983. Sedan hamnade den i Australien. 1987 var det dags igen, och då vann Dennis Conners lag (bilden) stort över Kookaburra III.
3. Ric Charlesworth, känd spelare av såväl landhockey (bilden) som cricket. Det australiensiska landhockeylaget, som tydligen är bland de främst i världen, kallas Kookaburras.
4. Från videon till "Aikea-Guinea", Cocteau Twins (1985). Så heter också en skiva. Den andra låten på den skivan heter "Kookaburra".

Pölsa Dum knep till slut en lördagsfråga som var såväl lite knepigare som lite lurigare.

Och en kookaburra är alltså ett fågelsläkte om fyra arter i Australien och Nya Guinea. De är kända för sitt särpräglade skrattande läte och har blivit en sorts nationalsymbol. De är släkt med kungsfiskarna.

Breakfast of Champions

Det här är inte bara reklam för barn, utan reklam i ett TV-program. Ding Dong School med Frances Horwich gick på 1950-talet då sådant gick för sig. Produkten som hyllas är frukostflingorna Wheaties. Dess slogan, "Breakfast of champions", lär den ha fått 1927, av en reklamnisse som fick ett inspirerat ögonblick.

Kurt Vonnegut (som jag inte förrän nu visste var d.y.) skrev 1973 boken med samma namn. I en nyckelscen sitter de två huvudpersonerna i en bar. Servitrisen levererar deras martinis med frasen "Breakfast of champions".


I juli 2009 beskrev Christopher Hitchens (13 april 1949-15 december 2011) något han inte kunde vara utan på resa, liksom sin favoritwhisky.

Lördagsfråga

Feodal avel 1907

I sydöstra Ryssland har godsägaren Raschatnikow sedan tre årtionden satt som sin uppgift, att på sitt gods avla upp en frisk och vacker människostam. För den skull tolererar han bland sina underlydande endast personer med utmärkt hälsa och skönhet, och parar ihop dessa i äktenskap efter kreatursavelns principer. Raschatnikow har på detta sätt erhållit över 100 utomordentligt friska och vackra barn, mellan vilka första äktenskapet ägde rum 1907. Tyvärr får man väl antaga, att den ryske filantropen anställer sina experiment utan kännedom om den modärna ärftlighetsforskningens resultat.

- Bengt Lidforss, Naturvetenskapliga kåserier (Framtidens Bokförlag 1912), sid 145

I en fotnot återger Lidforss ett arbete som jag inte fått bekräftat, men som vore betecknande för ett land som ännu för 100 år sedan levde på medeltiden. Huruvida socialisten, professorn i botanik m.m. lagt någon ironi i ordet "filantrop", eller hur han egentligen såg på det hela, vet jag inte.

Svenskfientliga påhitt

Avsvenskifieringen av Sverige och svenskarna till förmån för den mångkulturella geggan brukar göra sig lite extra påmind när det lackar mot lucia och jul. I år har vi bl.a. fått uppgifter om att ledningen på Jättestenskolan i Grums i sin outgrundliga visdom meddelat förbud mot stjärngossar i årets luciatåg. Man menar nämligen att stjärngossestruten och staven med stjärnan är kristna symboler och att de därför är rasistiska.

- Snart är det jul - eller? Avpixlat 2 december 2011

Om detta svenskfientliga påhitt inte fick i närheten lika stor uppmärksamhet som en annan incident häromveckan, så beror det åtminstone delvis på att det verkligen var ett påhitt. I betydelsen osanning, rykte, faktoid. En anka, men till skillnad från andra ankor fick den så att säga aldrig luft under vingarna.

Vi förbjöd inga stjärngossar förra året, hade ett helt gäng med i luciatåget.
Vi har aldrig förbjudit stjärngossar i vårt tåg och kommer inte att göra det i år heller.

- Inger Leonardsson, biträdande rektor Jättestenskolan, mail 12 december 2012


Vad som är långt säkrare än amen på skolavslutningen är att ljusbruna rykten kommer att cirkulera varje jul, nationaldag och annan passande tid på året. Vare sig de har det minsta med verkligheten att göra (Tintin-förbudet, Nogger, eller den fåniga pepparkakshistorien) eller inte (stjärngosseförbud, gratis körkort till invandrare).

Eller för den delen potatisodling i vardagsrummet, eller råttor i pizzor.

Spökprat för barn

Så här marknadsfördes ouija-bräden för 120 år sedan:

- Annons för The 99-cent store, Omaha Daily Bee, 17 december 1893

Där är den, inklämd bland spel, modelltåg, dockserviser, ångmaskiner med mera. Denna aningen mer sofistikerade variant av anden i glaset var en leksak, ett barnsligt tidsfördriv. Ingen svartrock gjorde sig löjlig över dem.

Det skulle dröja till den spiritistiska vågen vid första världskriget innan "medierna" rutinmässigt började infoga brädena i sina repertoarer. Det var då och därför ouija började betraktas som en sorts ockulta redskap.

Å andra sidan fanns det, då som nu, folk som förstod bättre. Harry Houdini är den idag mest kände, men det fanns fler. Några var till och med präster. Läs här om fader Charles S. De Heredia, som turnerade med sina "seanser" där han visade hur man kan skapa illusioner av kontakter med andevärlden.

"Ouija-brädet," sade den lille prästen, "är helt enkelt det undermedvetna som styr händerna."

- The Washington Times, 6 juni 1920

Mycket mer finns inte att säga i denna icke-fråga.

Tolvan Tolvansson

Känner ni Tolvan Tolvansson? Inte? Han är inte född igår. Utan imorgon, eller för hundra år sedan imorgon, beroende på hur man räknar.

Exempel från länssjukhuset i Halmstad: Manus sinister dorsalt = vänster hand uppifrån. Källa Familjen Ahl.

På onsdag fyller testpatienten Tolvan Tolvansson, med personnummer 121212-1212, 100 år, eller så föds han. Det spelar ju egentligen inte så stor roll eftersom han inte finns på riktigt utan i flera år har använts i utbildningssyfte i olika vårdsystem.

- Tolvan Tolvansson smet från Skatteverket, Dagens Medicin 10 december 2012

På bilden ser man att Tolvan är född 1912. Eftersom bindestrecket i hans personnummer kommer att stå kvar oförändrat på hundraårsdagen istället för att ändras till ett plus, så blir han så att säga numeriskt återfödd. Att det är en han ser man på den näst sista siffran, som är udda för pojkar och jämn för flickor. Vilket inte hindrar att Tolvan har en förvirrad tillvaro, såväl i livet som döden.

Han är förmodligen en av de få patienter som både har haft prostatacancer och varit gravid samtidigt. För att inte tala om alla gånger han har dödförklarats.

Är detta något mer än en kuriositet? Jo, för att det imorgon kan födas ett gossebarn som får just det personnumret. Och som vid slagningar i vårdsystemen, där det med en sannolikhet gränsande till fullkomligt tvärsäkerhet ligger kvar skräp från testkörningar, kommer att få alla möjliga och omöjliga diagnoser.

Men har man inte reserverat 121212-1212 så att ingen fysisk person riskerar att få det? Nej, det är just vad Skatteverket inte gjort. (Tydligen har någon livs levande 1912:a aldrig funnits av ren tur.) Eftersom man, när DM frågade, inte hade en aning om Tolvans existens.

Så man kan säga att Tolvan Tolvansson lurat såväl skatterna som döden. Inte illa.

Lördagsfråga: Nobellöst

1. Jean-Paul känner ni igen. Han fick nobelpriset i litteratur 1964 men tackade nej till det. Enligt en uppgift jag inte sett bekräftad ska han senare ha ångrat sig och frågat om han kunde få pengarna ändå.
2. Richard Kuhn fick 1939 1938 års nobelpris i kemi (sådant förekom lite då och då, det mest kända priset "i efterhand" är Einsteins). Han var tvungen att tacka nej. Efter kriget fick han sitt diplom och sin medalj, dock inte pengarna - stadgarna fungerar tydligen så.
3. Adolf Butenandt fick 1939 halva 1939 års nobelpris i kemi. Han fick också diplomet och medaljen efter kriget.
4. Gerhard Domagk fick 1939 års nobelpris i medicin. Han fick också diplomet och medaljen efter kriget.

Fyra nobelpristagare som inte fick sina priser. Det tog Ole Bull snabbt - ständigt denne Ole - och Egon fyllde på med namn.

Att tyskar inte fick ta emot nobelpris berodde på att Hitler surnat till på hela inrättningen 1936. Då hade norskarna bestämt sig för att ge 1935 års fredspris till antinazisten Carl von Ossietzky. Denne kunde inte ta emot priset eftersom han satt i koncentrationsläger. (Det kan noteras att han var omstridd även i Norge; två höga politiker lämnade kommittén i protest mot utnämnandet, och kung Håkon uteblev från ceremonin.)

Därmed inte sagt att de tre ovan var antinazister. Domagk verkar ha varit mest mot, åtminstone fick han logera hos Gestapo en vecka (f.ö. fick Sartre med några månader i läger). Kuhn var mer samarbetsvillig, och Butenandt blev medlem i NSDAP 1936. Vad som nu är äkta övertygelse, mer hälsosam än hedersam anpassning, eller något däremellan.

Att Sartre inte tog emot priset var en, om inte beundransvärd (jag tror aldrig jag sett någon som tyckt att det var ett smart drag) så åtminstone ovanlig principfasthet: Han tog inte emot några priser, ordnar eller utmärkelser över huvud taget.

Inget pissande i Bibeln

När Simri väl hade blivit kung och bestigit tronen dödade han hela Bashas ätt; inte ett enda manfolk lämnade han kvar, varken släktingar eller vänner.

- Första Kungaboken 16:11

Vad har vi här? Ett typiskt citat från den goda boken, källan till och normen för den kristna läran, såklart. Gamle kung Basha tog sig en gång lite för mycket, varpå hans dittills trogne general Simri passade på att avrätta honom och genomdriva en statskupp av det blodigare slaget.

Citatet är från Bibel 2000. Vad som inte framgår är att översättningen är tillrättalagd för moderna spröda sinnen. Det som här sammanfattats som "manfolk" översattes i exempelvis Gustav Vasas bibel som "then som på weggena pissa".

"De som pissar på väggarna" - är inte det en bild som heter duga, oförglömlig och ögonblickligen begriplig. Och det är så det står i källan. Varför fick inte den ordalydelsen vara kvar?

And it came to pass, when he began to reign, as soon as he sat on his throne, [that] he slew all the house of Baasha: he left him not one that pisseth against a wall, neither of his kinsfolks, nor of his friends.

- King James Bible (1611)

cumque regnasset et sedisset super solium eius percussit omnem domum Baasa et non dereliquit ex eo mingentem ad parietem et propinquos et amicos eius

- Hieronymus, versio vulgata (400-talet), nyckelorden fetstilta

- Den masoretiska texten enligt Blue Letter Bible: 1 Ki 16:11

När jag kommit så här långt tänkte jag länka till min bloggpost om Thomas Bowdler och hans famösa "familje-Shakespeare", vari alla intressanta detaljer utelämnats. Men tydligen har jag inte skrivit den än. Det får åtgärdas.

Lördagsfråga: Fler svartvita gubbar

Kan man någonsin få nog av svartvita gubbar?

Abbey Roads

Den här skylten visar att vi är på stationen Abbey Road, West Ham i östra London. DLR = Docklands Light Railway, ett så kallat högbanesystem. Stationen har fått sitt namn efter Abbey Road i närheten, som i sin tur har fått sitt namn efter klostret Stratford Langthorne. Turister anländer dagligen till den berömda gatan.

Kanske en del av dem faktiskt är intresserade av Abbey Road i West Ham. Men de allra, allra flesta är egentligen ute efter Abbey Road i Westminster. Det är där, inne i city över en mil bort, som den berömda gatan med den berömda studion och det berömda övergångsstället ligger.

Noga räknat är de så här fel ute (klicka för större bild). Närmaste tunnelbanestation heter St John's Wood.


Wikipedia: Abbey Road DLR station; Abbey Road (street)

Manah manah

Ur The Muppet Show, 25 april 1977:

Man hade gjort covers på låten tidigare, redan 1969 (samma trio). Det förefaller som om det var Mupparna som gjorde låten känd.

Covers, som sagt. Här har ni uruppförandet:


Kompositören hette Piero Umiliani, hans musik återfinns i en mängd filmer från tiden. Detta klipp kommer från en italiensk film vars titel inte behöver översättas: Svezia, inferno e paradiso (1968). Den var en pseudo-dokumentär av den säregna sort som låtsas att den förfasar sig över ting som den därmed har en ursäkt för att visa upp, i detta fall det syndiga Sverige. Företeelsen torde vara väl känd, men jag visste inte att den har ett namn: mondo films.


Wikipedia: Mondo films; Piero Umiliani 

Superkontinenter

En gång i tiden satt alla kontinenterna ihop, i superkontinenten Pangea. Den tillhör allmänbildningen.

Färre känner till att Pangea inte var "urkontinenten". Den bildades för 250 miljoner år sedan då kontinentalplattorna drev ihop. Innan dess hade de varit lika kringspridda som idag.

Ännu längre tillbaka satt de (nog - de flesta uppgifterna här utgör forskningens försiktiga framkant, och kan mycket väl komma att vederläggas när som helst) ihop i en tidigare superkontinent som kallas Pannotia. Den var en kortvarig hopklumpning som bara fanns till i ca 60 miljoner år, eller för 600-540 miljoner år sedan.

Innan dess fanns följande mer eller mindre belagda superkontinenter:

• Rodinia, 1250-750 miljoner år sedan
• Columbia, 1800-1500 miljoner år sedan
• Kenorland, 2700-1200 miljoner år sedan
• Ur, bildades för 3000 miljoner år sedan och fanns på sätt och vis kvar ända fram till Pangea
• Vaalbara, 3600-3100 miljoner år sedan

 Konstnärlig framställning av jorden i dess Rodinia-fas

Wikipedia: Supercontinent cycle

Poultrygeist

Francis Bacon var en intressant herre. Eller flera stycken förresten, men den det gäller här levde 1561-1626. Just 1626 befann han sig i Highgate - då ett samhälle utanför London, idag en stadsdel i - på besök hos en vän. Under en åktur kom de att diskutera kylans konserverande effekt. Kanske snö bevarar kött lika bra som salt gör? De bestämde sig för att pröva idén omedelbart. De stannade vagnen och gick fram till första bästa hus. Där köpte de en höna, lät den slaktas och tas ur, för att därpå fyllas med vårsnö.

Hur experimentet gick vet vi inte. För Bacons del gick det illa - kylan gjorde honom förfärligt sjuk, han fördes snabbt inomhus, men efter ett par dagar dog han.

Pond Square, Highgate, London N6

Här får historien en oväntad och mystisk vändning. För hönan finns kvar. Dess våldsamma död vid foten av Highgate Hill band den tydligen till platsen på något sätt. Århundraden efteråt har folk berättat om den plockade fågelvålnaden som då och då syns sitta på låga trädgrenar, eller linka/flaxa runt i cirklar. En gång tänkte någon fånga sig en middag - men hönan sprang rakt in i en vägg och försvann. Andra har hört dess osaliga kacklande...

...

Historien är förvisso oemotståndlig. Är den "sann", i den meningen att folk åtminstone sagt sig ha sett det som det sägs att de sagt att de sett?

Vittnesmålen i böcker och på hemsidor är påfallande lika: tre från andra världskriget, två från åren 1969-70. De verkar komma från samma källa, direkt eller på omvägar.

Den tidigaste källan jag hittills sett angiven är Peter Underwoods Haunted London (1973). Underwood har en lång karriär som så kallad spökjägare - med blandade resultat, som det verkar - och har gett ut en lång rad böcker om spöken och andra paranormala fenomen som till exempel The Complete Book of Dowsing & Divining.

Med tanke på att hönsvålnaden i Highgate vid det laget skulle ha satt åtminstone en smula skräck i trakten under 350 år så är det lite egendomligt att beläggen från denna långa period inte är fler.

Om de nu finns alls. Detta är gemensamt för bra många påstådda spökerier - inte att folk sett fel eller missuppfattat på andra sätt, vilket förvisso förekommit, utan att man hittat på alltihop ända från början.


H2G2: The Ghost Chicken of Highgate, London
Mysterious Britain & Ireland: Pond Square Chicken, Highgate
Myter och mysterier (Det Bästa 1984), sid 167

Lördagsfråga: Kort

1. En Jack som Joker. Eller joker som knekt, Jack, om man så vill.
2. Detalj från Queens första album (1973).
3. Detalj från Magnus Ugglas Karaoke (1997). "Kung i baren" var andra låten.
4. Paul Daniel "Ace" Frehleys soloalbum Anomaly (2009) kunde vikas till en pyramid.

Knekt, dam, kung och äss - samt en joker då. Kneps av Ole Bull på nolltid. Om någon lät sig luras av musiktemat så gav det åtminstone inget utslag i kommentarsfältet.

Joseph Edamaruku (1934-2006)

Joseph Edamaruku (7 september 1934 – 29 juni 2006), allmänt känd under sitt efternamn Edamaruku, var en välkänd journalist och skeptiker från Kerala. Han var chefredaktör på Delhi-redaktionen för den malayalam-språkiga tidningen Keralasabdam i över tjugo år, och grundare/redaktör för Therali, en skeptisk tidskrift på malayalam. Han var ordförande för Indian Rationalist Association från 1995 till 2005.

Som skeptiker och ateist skrev han över 170 böcker om olika ämnen, från religion till psykologi till mirakler. Han självbiografi, Tiden som drev upp stormen [The Times that Raised the Tempest, Kodungattu Uyarthiya Kalam] fick ett pris från Keralas litterära akademi. Han översatte och gav ut dr Abraham Kovoors samlade verk [ännu en avslöjare, denna gång från Sri Lanka]. Hans son, Sanal Edamaruku, är en framstående indisk skeptiker och ordförande för Rationalist International.

Några av hans viktigaste verk:

• Kristhuvum Krishnanum Jeevichirunnilla (Kristus & Krishna har aldrig funnits)
• Upanishathukal Oru Vimarsana Patanam (Upanishanderna: En kritisk studie)
• Quran Oru Vimarsana Patanam (Koranen: En kritisk studie)
• Bhagavad Gita Oru Vimarsana Patanam (Bhagavad Gita: En kritisk studie)
• Yukthivada Rashtram (Skeptisk nation)
• Kovoorinte Sampoorna Krithikal (Abraham Kovoors samlade verk - översättning)

 - Wikipedia (eng): Joseph Edamaruku, min översättning

Och sonen Sanal ska vi lyssna på i Göteborg i eftermiddag, det tredje stoppet på hans skandinaviska turné i landsflykt.

VoF.se: Sanal Edamaruku - Wanted for Defence of Truth, Göteborg 2 dec 2012 kl 16.00
Faktoider: En gång till - Blasphemy!

Trevlig bild från en trevlig artikel: från vänster Sanal Edamaruku, Joseph Edamaruku, Paul Kurtz (grundare av CSICOP m.m.) och Levi Fragell från Norge.

Iain Middleton, Report from Thiruvananthapuram (2000)

Lördagsfråga