Spikade Luther upp sina teser på en port?

Idag är det på dagen 500 år sedan Martin Luther skrev till ärkebiskop Albrecht och protesterade mot försäljningen med avlatsbrev, som i praktiken utgjorde syndaförlåtelse mot betalning. Han bifogade en disputation han just blivit klar med, Disputatio pro declaratione virtutis indulgentiarum; "om avlatsbrevens kraft" ungefär. Detta vet vi.

Vad som inte är riktigt, riktigt lika spiksäkert är huruvida Luther samma dag spikade upp disputationen, eller åtminstone dess rubriker, på porten till slottskyrkan i Wittenberg.

Inte för att en sådan handling hade varit det minsta märkvärdig, tvärtom. Vid den här tiden utgjorde kyrkdörrar universitetens anslagstavlor, och disputationer vid universitet i Wittenberg offentliggjordes genom att spikas upp på slottskyrkans dörr. Vad man funderat över är att 1) Luther inte bodde i Wittenberg vid den här tiden, 2) det första belägget för uppspikandet kommer från hans vapendragare Philipp Melanchthon (efternamnet en hellenisering av tyska Schwarzerd) 1546, eller trettio år så när som på ett efter att händelsen ägt rum.

Spelar det någon roll? Som så ofta i historiska sammanhang vill man ha en milstolpe i form av en scen, en fysisk handling, även om den inte är mer spännande än en munk som spikar upp ett papper. Sådant stimulerar faktoider. I ett historiskt perspektiv är det fullkomligt likgiltigt om alla nämnda detaljer rörande uppspikandet är korrekta eller inte. Vad som är intressant är att disputationen postades till ärkebiskop Albrecht i Mainz, eftersom det kan ses som startskottet för reformationen, en av de viktigaste händelserna under de senaste tusen åren. Och det inträffade verkligen på dagen för 500 år sedan.

Vad som är verkligt intressant är att disputationen efter några veckor spritts över hela Tyskland. Några månader senare hade den spritts över hela Europa. Reformationen möjliggjordes av tryckpressen; den nya tekniken var bara några decennier gammal när den var med om att hota självaste påvens makt. Vem hade kunnat gissa det?

Har inte du heller läst Martin Luthers 95 teser? Här är de, även renskrivna liksom på svenska. (Gillar särskilt att artikeln på svenska Wikipedia "är helt eller delvis baserat på material från latinska Wikisource".)

Lördagsfråga 486: Spanskt

1. Ikurrina, som den autonoma regionen Baskiens flagga ibland kallas.
2. Även den autonoma ("it's complicated"?) regionen Kataloniens flagga har ett eget namn, även om senyera noga räknat betyder "flagga" på katalanska.
3. Även Madrid är en autonom region, även om den inte varit det längre tillbaka än sedan 1983.
4. Då har Kastilien-La Mancha betydligt äldre anor som går tillbaka till kungadömet Kastilien.

Fyra autonoma (icke att förväxla med självständig) regioner i Spanien; den dagsaktuella satte Tomas, de tråkiga svartvita flaggutsnitten till trots.

Sexor

- Dikt av anonym förmåga i Blekingsposten 19 juni 1868

Sex syftar på klockslaget. Så dags kunde man i början av 1800-talet ta en lättare måltid, en sup med smörgås eller så. Det var särskilt vanligt i studentikosa sammanhang, och där har också ordet levt kvar. Det är därför universitet och högskolor har festfixande sexmästerier där de inblandade kallas sexmästare och så vidare. Ett annat sammanhang där ordet levt kvar är svensexan.

Se även den nya förträffliga sajten svenska.se där man samtidigt söker i SAOL, SO och SAOB: Sexa

Lördagsfråga 486

Var växer peppar?

Önska någon dit pepparn växer, motsv. i da. o. ty.; syftande på Cayennepepparens hemland Guyana, vars klimat är farligt för européer. Uttrycket förekommer redan i början av 1500-t.

- Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok: peppar (1922 m.fl. uppl.)

Elof brukar – för att uttrycka det milt – ha rätt. Men här blir jag fundersam. I början av 1500-talet hade nämnda område nätt och jämnt upptäckts av européer. Ett bättre alternativ i den stilen vore Indien: Det är urhemmet för svartpeppar Piper nigrum, därifrån har åtskilliga ton peppar sålts sedan urminnes tider, och vid 1500-talets början hade Vasco da Gama hittat sjövägen dit vilket öppnade upp för betydligt intensivare handel.

Men på något sätt tror jag varken på Guyana eller Indien. En rimligare tolkning, tänker jag mig, är att önskemålet aldrig avsett något specifikt område utan bara en plats mycket, mycket långt borta. Vilket också är vad den pålitlige Pelle är inne på.

... jfr latin utinam omnes poetae essent ubi piper crescit (att alla poeter måtte vara där pepparn växer). Epistolae obscurorum virorum [Oberömda mäns brev, fantastisk titel!] I. 25, ss (1515); med syftning på pepparns växtplats i mycket avlägsna länder.

- Pelle Holm, Bevingade ord

Historiskt inkorrekt

Att återge historiska scener så de är korrekta intill minsta stjälkstygn är en modern företeelse. Ett tydligt exempel är framställningar av Jesu födelse, där konstnärer under lång tid sällan ens försökte att återge kläder, byggnader osv som de såg ut i Palestina omkring år 1. Istället målade de sådant de själva hade runt sig, vilket naturligtvis gör bilderna betydligt intressantare i efterhand.

När Bruegel d.ä. målade Babels torn (två ganska lika varianter finns) så var det uppenbarligen inte som han tänkte sig att det faktiska tornet sett ut. Det vi ser är snarare Colosseum. Den byggnaden förknippades vid den här tiden med övermod på ett sätt som påminner om babelstornet. Därtill hade den ett grundmurat rykte som ett ställe där tidiga kristna åts upp av lejonen, något som är sedan länge ifrågasatt men det är klent med belägg för eller emot.

Denna tavla tycker jag är ännu finare eftersom Jean Fouquet inte bara visar en byggnad utan en arbetsplats. Så här såg det ut när en katedral byggdes på hans 1400-tal; man önskar sig någon insatt i ämnet som pekar ut detalj efter detalj, vad som händer, vem som gör vad, och så vidare. Däremot har den naturligtvis noll och intet att göra med Jerusalems tempel, som faktiskt är vad tavlan heter (man kan se Salomon till vänster om bildens mitt).

Det finns alltid en större konspirationsteori

Ett knasgäng som jag redan gett alldeles för mycket uppmärksamhet driver även en podd. Avsnitten är evighetslånga men är man tillräckligt förkyld så går det att hitta motivation för att öda åtminstone en liten stund på åtminstone något av dem. En grej just nu är månlandningarna, de där som ju är avancerade falsarier. Samtalet går ut på att häckla allmänhet, NASA och makthavare, men framför allt ... Många som hävdar att månlandningarna är påhitt.

Hur går det ihop?

Jo, för att många av de som hävdar att månlandningarna är påhitt förklarar en del av tricket med att grabbarna visserligen skickades upp i jätteraketer, men sedan lades i omloppsbana runt jorden. När så tiden gått ut så skickades de ner över Stilla havet, och så vidare.

Vad är problemet? Att de som utger sig för att vara sökare av sanning gått på en så erbarmlig myt som den om rymdraketer. För det förstår ju var och en, att på samma sätt som en propeller måste vara nedsänkt i vatten för att framdriva en båt eller befinna sig i luft för att framdriva ett flygplan, så kräver en raketmotor luft för att kunna framdriva raketen. (Jämför bloggposten New York Times och grundläggande fysik.) Följdaktligen är rymdraketer omöjliga, satelliter och rymdsonder bluffar, varenda astro-, kosmo- och taikonaut fejk. (Man kan tänka sig att de skulle kunna godkänna Alan Shepards färd 1961 som gick i kastbana ut över Atlanten men snabba googlingar ger intryck av att nä det var bluff det med.)

Jomensåatt ...

Att månlandningarna skulle vara ren bluff brukar annars ses som en rätt stor och komplicerad konspirationsteori. Men den är inte mycket att bråka om jämfört med denna, där varenda bild och mätning från varenda rymdfärd, bemannad eller ej, är bluff, där kommunikationssatelliter är påhitt, rymdfärjorna bluff och ISS likaså.

Direkt sorglustig blir sändningen när man börjar spekulera i vad som driver de som förnekar månlandningarna men säger sig tro på rymdfart. Hur har till exempel några av dem råd att åka kors och tvärs och hålla föreläsningar? Är de måhända avlönade av Makterna..? Huruvida den månlandningsförnekare (Brage Norin) som de själva anlitat som föredragshållare hör till den skaran går de kanske in på; jag lyssnade naturligtvis inte på hela avsnittet. Man har ju ett liv också.

Sankt Tor i Vallentuna

När Europa, Norden och Sverige kristnades så tillämpades ofta så kallad kristianisering. Ett välkänt exempel är när man försökte göra firandet av midvinter till Jesu födelsedagskalas (vilket lyckades) och midsommar till Johannes döparens födelsedagskalas (vilket misslyckades, åtminstone i Sverige). Och om missionärer fann ett hedniskt tempel, eller oftare en lund eller källa som var föremål för hednisk rit, så såg de till att låta uppföra en kyrka på samma plats. Det kan tolkas som maktspråk, att den nye guden nästan bokstavligt kommer och sätter sig på de gamla, men var tvärtom ett försök att få till en mjuk övergång utan att röra upp känslor i onödan.

Källor var en vanlig kultplats, och kulterna vid dem levde kvar under mycket lång tid. Ett enkelt sätt att kristna dem (bra mycket enklare än att få folk att sluta utöva kulten) var att ersätta deras hedniska gudanamn med kristna helgon. Ibland verkar man ha gjort det väldigt enkelt för sig. Bland landets otaliga torskällor (som fått behålla sina gamla namn) så finns det åtminstone ett par Helga Tors källa. Men finast är den källa i Frösunda socken utanför Vallentuna, som åtminstone tidvis kallats Sankt Tors källa. Det är inte efter något helgon av ena eller andra sorten utan en kristianisering av enklaste slag: Man lade dit ett "sankt" och så var saken klar.

Ur Frösunda Hembygdsförenings fina kvartalsskrift Sockenstrunt, nr 3/1980

Lördagsfråga 485: Monsterstjärnor vi inte sett

1. Den största utmaningen blev De sju samurajerna (1954). För ingen mindre än Haruo Nakajima är med, och jag ville verkligen ha en bild därifrån där man kan se honom. Men han var en oviktig statist bland många, och trots en ledtråd på nätet (se nedan) så misslyckades jag. Det fick istället bli en scen med banditerna (Nakajima spelar en sådan) i silhuett. Nakajima skulle samma år få huvudrollen, om än osynlig, i en annan japansk film: Det är han som är inuti Godzilla-dräkten i den första filmen.
2. Harry and the Hendersons (1987). Inuti Harry/Bigfoot hittar man Kevin Peter Hall. En annan film från samma år där han hade stjärnrollen utan att synas är Predator (1987).
3. Bolaji Badejo har nog inte du heller sett ansiktet på. Han föddes i Lagos 1953 och dog 1992, vid 39 års ålder. Han var en mycket gänglig och mycket lång man (hur lång? uppgifterna varierar men han var avgjort en bra bit över två meter, och osannolikt gänglig som sagt) och fick rollen som alien i Alien (1979). En udda detalj som kan vara sann är att regissören Ridley Scott inte lät honom umgås med de övriga skådisarna mellan tagningarna, så att han skulle bli ännu mer skrämmande och alien.
4. David Prowse som Green Cross Code Man, en brittisk kampanj för trafiksäkerhet riktad mot barn som drivits sedan 1970. Han spelade rollen 1975-1990 för vilket han blev belönad med den fina titeln MBE. Han hade även blandade roller i blandade filmer, som till exempel en liten roll i A Clockwork Orange. Jo, och så är det han som är inuti Darth Vaders dräkt i de tre första Star Wars-filmerna.

Godzilla, Predator, Alien och Darth Vader. Den fina kvartetten tog Arvid L innan han gick ut och plöjde.

Frågor som Facebook skulle kunna besvara

En av oss föreslog följande experiment för att bevisa att jordens befolkning är närmare varann idag än de någonsin varit tidigare. Vi väljer en individ av den 1,5 miljard som bor på jorden – vem som helst, var som helst. Han slog vad om att han med högst fem personer, varav en är personligt bekant, skulle kunna förbinda den utvalda individen enbart medelst personliga bekantskaper.

Den ungerske skribenten Frigyes Karinthy beskrev 1929 ett tänkt experiment som folk sedan dess funderat och fascinerats över. Antalet "kontakter" som tänkts vara tillräckliga för att förbinda hela mänskligheten har sedan utökats till sex, och blivit känt som six degrees of separation^WP. Varför man nu tror det? Experimentet har utförts på lite olika sätt genom åren, bland annat av Stanley Milgram (mest känd för ett fantastiskt intressant experiment om vår flathet inför auktoriteter^WP). Men någon tillfredsställande utformning har varit svår att få fram.

På senare tid har man försökt att använda kontona på Twitter och Facebook som modeller för mänskliga kontakter. Det senare nätverket är avgjort mer lämpligt (Fb-kontakter tenderar att bättre spegla vilka vi känner IRL), men de försök som hittills gjorts där verkar alla ha litat på manuella insatser från användare. Varför inte gå direkt till själva databasen, där en avsevärd del av mänskligheten och dess sociala nätverk beskrivs?

Om företaget Facebook hade gått att kommunicera med så hade jag bett dem att besvara frågor som dessa:

• Hur många kontakter behövs som mest för att förbinda alla deras två miljarder användare?
• Hur många kontakter behövs i genomsnitt/median för att förbinda alla deras två miljarder användare?
• Hur många kontakter behövs för att förbinda två givna användare?
• Hur många personer har jag två, tre eller n steg bort?
• Vilken person har kortast kontaktvägar till alla andra – vem är "mänsklighetens mitt"?
• Vem har längst kontaktvägar till alla andra?

Det finns säkert fler intressanta frågor som företaget med tillgång till världshistoriens första användbara modell över mänsklighetens sociala relationer skulle kunna besvara.

Lördagsfråga 485

Äkta kopierade mynt

Olof Skötkonung var den förste kungen över något som kan kallas Sverige. Han var också den förste som lät ge ut mynt, vilket knappast var en slump; att prägla mynt var ett av få sätt som fanns att berätta vem som var landets kung.

Men myntslagning var det inga inhemska förmågor som behärskade. Expertisen importerades från England. Vi vet till och med vad de heter: Ælfric, Godwine, Leofman, Snelling och Ulfketill. De tillbringade några år i Sigtuna med att slå mynt.

Efter 1000 hade alla engelska myntmästare lämnat Sverige och de som därefter präglade mynten var uppenbarligen analfabeter. Inskrifterna på mynten blev alltmer förvirrade, för att inte säga obegripliga, och vikten kom att variera på ett sätt som stred mot själva idén med att prägla mynt. De svenska myntmästarna försökte så gott de kunde att härma de engelska förlagorna, men då de var analfabeter fick det högst oönskade konsekvenser. Till exempel finns det flera inskrifter där Olof beskrivs som REX (= kung) över ANCLO, ANCO eller AIO. Troligen hade myntmästarna försökt härma titeln REX ANGLO som betyder "kung av England".

- Tacitus.nu: Myntpräglingen i Sigtuna

I Maja Hagerman och Claes Gabrielsons Tusenårsresan (Prisma 1999) hittade jag en fin jämförelse mellan det engelska respektive svenska hantverket.

Originalet ...

... Och kopian. "Texten" går inte att läsa utan är ett försök att efterlikna bokstäver.

Å andra sidan behöver man inte vara analfabet för att man inte kan latinska bokstäver. Runor användes inte bara på monumentala stenar utan även till vardags och de svenska myntmästarna kan mycket väl ha behärskat dem.

Källkritik som generationsfråga

Internetstiftelsen i Sverige (iis.se) undersöker regelbundet hur svenska folket använder nätet. En av de många aspekterna man studerar är förhållandet till källkritik.

– Vi ser en ganska stor skillnad i mellan hur unga och gamla värderar sin egen kunskap när det gäller källkritik och hur man ska bedöma vad som är sant eller falskt på internet, säger Måns Jonasson.

Ja, det där har man ju hört förr. Men:

– Där ser vi tydligt att de unga har fått information via skolan kring hur man värderar information och de äldre säger att de inte fått den informationen, samtidigt ser vi att det är de äldre som absolut är flitigast i att dela vidare saker på internet.

- Yngre är mer källkritiska på nätet, SVT 19 oktober 2017

Det finns en spridd bild av att ungdomen skulle ha svårare för källkritik på nätet, vara mer lättlurad och så vidare än äldre generationer. Vi som växte upp med bibliotek med utvalda böcker, riktiga tidningar där riktiga journalister skrev riktiga artiklar och statsmedia som man kunde lita på har, enligt samma något dimmiga uppfattning, därmed fått åtminstone en lätt dos vaccin mot förvanskningar, dumheter och lurendrejeri. I själva verket är det tvärtom: För den som vuxit upp med internet är det självklart att man inte kan ta något för givet. Om det nu beror på skolans lektioner i källkritik, egna erfarenheter eller så bara insikten att på nätet kan vem som helst påstå vad som helst.

Norges evige kung

Norges skyddshelgon Sankt Olof. Och ingen annan. Jo, faktiskt.

Inte nog med att Sankt Olofs porträtt pryder Stockholms stad mest överallt (läs om förväxlingen i bloggposten Sankt Erik: Mannen, myten, faktoiden). Han är även Norges evige konung.

Jo, för i en medeltida norsk historia står det att en viss Harald Grenske ("grönländaren") ...

... made a very choice match with Ásta, daughter of Guðbrandr kúla, and she bore him Óláfr, perpetual king. 

[Fotnot] At his coronation in 1163/64 Magnús Erlingsson received Norway to rule on behalf of her perpetual king in heaven, St Óláfr.

- Historia Norvegiæ

Så dagens Harald V, liksom alla regenter före honom, har härskat på delegation. Lite som i Nordkorea, med deras evige president Kim Il Sung. Åtminstone under förutsättning att tjänsten Rex Perpetuus Norvegiae tas på allvar, vilket kanske inte är fallet.

Inget Allah i vikingatida band

Forskare vid Uppsala universitet har upptäckt att vävda sidenband från vikingatida gravar har arabiska tecken som åkallar både Allah och Ali.

- Islam och tanken om Paradiset inspirerade vikingarnas gravskick, forskning.se 27 september 2017

Att nordbor under järnålder och vikingatid hade kontakter med såväl kristna som muslimer har alltid varit välkänt. Att man tog till sig impulser och återgav dem i egna verk är heller ingen nyhet, se till exempel bloggposten Engelsk arabiska för ett särskilt fint prov från 700-talet. Men det blev ändå en världsnyhet när forskare nyligen påstod sig ha hittat "Allah" och "Ali" i tyg från vikingatiden.

“My opinion is that those who wore the fabrics must have understood the symbolism,” said Dr. Larsson. “But certainly, the person who wove the fabrics could read and write and knew what the characters meant.”

Dr. Larsson also said: “There are so many puzzle pieces here that together they represent an idea. I’m not saying that these are Muslims. But they are partaking in a worldview shared by people living in Central Asia.”

- 'Allah' Is Found on Viking Funeral Clothes, New York Times 14 oktober 2017

Helt utan kunskap om vare sig kufiska eller avancerade textilier från vilken period som helst så var det ändå svårt att bli övertygad av "fyndet". Skulle inte det där lika gärna kunna vara ren dekoration? Kanske det har lika lite med Allah att göra som svastikan i mönstret med NSDAP?

Pilarna pekar ut rekonstruerad text, säger bitar som krävs för att annars godtyckliga mönster ska bli (spegelvänd) kufiska

En som inte övertygats är Carolyn Priest-Dorman. Hon påpekar det uppenbara, att mönstret bara blir kufiska om man utökar det.

Larsson's "discovery" is predicated on unfounded extensions of pattern, not on existing pattern.

- A String Geek's Stash: Viking Age Tablet Weaving: Kufic or Not? 12 oktober 2017

En annan och betydligt tyngre tvivlare är Stephennie Mulder, professor i muslimsk konst på universitetet i Austin. Hon har skrivit en detaljerad redogörelse i form av sextio tweets.

Dear Entire World: #Viking ‘Allah’ textile actually doesn't have Allah on it. Vikings had rich contacts w/Arab world. This textile? No.

- @stephenniem 16 oktober 2017

Här är ett utvalt renskrivet stycke som jag bedömt vara argumentationens höjdpunkt: Den påstådda kufiskan är inte bara extrapolerad och spegelvänd utan även anakronistisk.

As an Islamic art historian & archaeologist, I was immediately suspicious about style of Arabic epigraphy. It’s really so simple that I spent five days thinking, it couldn’t be that Larsson would make so fundamental and obvious a mistake. The issue is a serious problem of dating. Birka Viking textile is 10th c. Style of epigraphy in Larsson’s drawing is 500 years later.

- Tweet 6-8

Uppdaterat:

P4 Uppland har pratat med forskaren bakom resultaten [Annika Larsson] och hon säger att kritiken är för oseriös för att hon ska vilja kommentera saken.
Men Uppsala universitet säger nu att man tydligare borde ha angett att forskningsresultaten var preliminära och att de inte granskats av andra forskare.
– Vi var nog inte tillräckligt tydliga om att det här handlade om en delstudie i en pågående forskning som presenterades vid en utställning, säger Anneli Waara, presschef vid Uppsala universitet.
– Det är forskning som senare kommer att publiceras och peer reviewas.

- Kritik mot arabiskt forskarfynd i vikingagrav, SR P4 Uppland 18 oktober 2017

Lördagsfråga 484: Sparvar

1. En ung Édith Giovanna Gassion. Senare skulle hon börja uppträda, varvid hennes scenskräck och ringa längd renderade henne artistnamnet piaf, "sparven".
2. Hans Sperling och Martin Beck, spelade av Dieter Pfaff och Peter Haber. De tyska Sperlingfilmerna verkar vara nästan lika många som de svenska Beckfilmerna. I ett par av de senare träffades de två.
3. Den klassiska Disney-attraktionen Pirates of the Caribbean på Shanghai Disneyland. Den första PotC öppnade på original-Disneyland 1967. Långt senare fick man idén att göra en film av något så udda som en attraktion på ett nöjesfält... I dagens tappningar har givetvis en lätt igenkännlig Jack Sparrow en framträdande roll.
4. Olga Korbut, "sparven från Minsk": Före henne var elitgymnastik mest elegans. Från och med henne var elitgymnastik mycket mer teknik.

En fransk, tysk, amerikansk och vitrysk sparv. Den knep Pölsa Dum med en så subtil ledtråd att undertecknad så när missade den.

Ansgar kristnade inte Sverige

Ansgarskorset på Björkö restes 1834 till tusenårsminnet av munkens ankomst till Birka. Det är historielöst och högst ironiskt att man valde ett keltiskt kors som för tankarna till brittiska öarna. För under lång tid utgjorde de nordiska länderna ett sorts fromt slagfält där missionärer från det som idag är England respektive Tyskland stred om själarna. Så småningom skulle de senare utgå med segern. Och Ansgar spelade för det laget.

När har det påståtts att Ansgar kristnade Sverige? Inte i folkmun, men från källor som man kan förvänta sig något av? I vilka skolböcker? Inte ens i Rimberts Vita Anskarii, "Ansgars liv", påstås att missionären lyckades att bestående omvända svear och götar eller någon kombination därav, och då ska man veta att den sortens skildringar av heliga män och kvinnors liv aldrig satt sanningen före prisandet.

Grejen med Ansgar är att han är den förste missionären som vi har namnet på som besökte det som idag är Sverige. Vi vet att han inte var den förste, men de som kom före vet vi inte namnet på. Han var heller inte den siste. Vad han gjorde var att omkring år 830 bilda en församling i Birka. Den var på väg utför när han tjugo år senare åter besökte staden, och någon gång därefter upplöstes den. Ansgars mest bestående gärning förefaller att ha varit bildandet av Birka stift som förekom i rullorna ganska långt fram i tiden.

Eftersom facit är känt så har påståendet motarbetats så länge det cirkulerat, hur länge det nu kan ha varit.

Genom de arkeologiska gräfningarna, framför allt på Björkön (Birka), undersökningarna af kyrkoruinerna i Sigtuna i jämförelse med kyrkan å gamla Upsala, talrika ruinstenar [ruiner? runstenar?] och graffynd samt framför allt de under sistlidna sommar gjorda kyrkobyggnadsfynden i Clemensruinen i Visby sökte talaren uppvisa att kristendomen redan på 900-talet och tidigare var långt mera känd och omfattad i Sverige än man hittills antagit. Redan före Ansgar var kristendomen sannolikt ganska mycket känd här i landet.

- Dr Emil Eckhoff talar inför religionsvetenskapliga sällskapet, Östgötaposten 30 oktober 1908

Lördagsfråga 484

Fredag den 13

VoF Göteborgs officiella maskot med saltkar under stege (hopsnickrad av Stefan Jonsson) intill öl från lokalavdelningens stamhak Haket. Skrock-tidningen Free kom visst med också.

Idag är det den där dagen. Då arrangerar VoF Stockholm Skeptikerpub – Skrockversionen i källaren på The Londoner, Karlavägen 52-54 från kl 18. Och från kl 16 och nån timme framåt står VoF Göteborg med stege (som folk får gå under om de vågar) vid Kopparmärra, och predikar skepticismens lov i allmänhet.

2038-problemet

Idag är AOL inte så känt. Men som America Online var de ett av de första företagen som erbjöd privatpersoner att koppla upp sig, först till BBS:er, senare till internet.

En vårdag för några år sedan började deras webbservrar att krascha. Samtidigt. Och hårt – felet låg djupt inne i programvaran. Men var?

Efter långt om länge (att leta efter den här sortens fel är vansinnigt tidsödande, tröttsamt och frustrerande) så hittade man felet. Det ska åtminstone sägas att det var ett intressant fel ...

Webbservrarna använde en databas, så klart. Databasen hade en bugg som man löste, eller snarare kringgick, genom att lägga in en "evig" databasförfrågan. Normalt vill man få ett felmeddelande om en förfrågan inte får något svar inom si eller så många sekunder t.ex., men i det här fallet ville man inte få det. Eftersom man inte kunde sätta någon parameter TimeOut = Never eller liknande så satte man timeout till en tidpunkt jättelångt in i framtiden. Närmare bestämt 1 000 000 000 sekunder, eller drygt 31 år. Det borde verkligen räcka, kan man tycka.

Det gjorde det också. Men istället uppstod ett helt annat problem. I efterhand inser man att de borde ha insett det – tänk så mycket lättare (och roligare!) det är att inse saker i efterhand. För den 12 maj 2006 var det drygt 31 år kvar till den 19 januari 2038.

Hur så? Den 19 januari 2038 är 2 147 483 648 sekunder efter den 1 januari 1970. (Nu brister de nördigare delarna av publiken (som inte redan kände till det hela) ut i ett "aah".)

Hur så? Datorer som använder Unix, Linux eller besläktade system har en tideräkning som utgår ifrån nyår 1970 och räknar i sekunder. Eftersom man regelmässigt använt 32 bitar (i praktiken 31) så innebär det att tideräkningen slår om till noll efter 2 147 483 648 sekunder. Den sekunden infaller natten till den 19 januari 2038.

Så när AOL:s webbservrar den 12 maj 2006 snackade med sina databaser, och som vanligt lade in en "evig" förfrågan med timeout en miljard sekunder i framtiden, så innebar det plötsligt att tidpunkten inte låg drygt 31 år i framtiden – utan drygt 36 år i det förflutna. Eftersom den tidpunkten avgjort passerats så avslutades förfrågan, varpå servern kraschade. Hårt.

Lösningen blev att sätta timeout-värdet till lägre än en miljard sekunder. Den fungerade för AOL just då och lär hålla ett tag till (om det nu är aktuellt elva år senare). Men även om få av oss behöver bekymra oss för fulknep som buggar ut i AOL:s webbservrar så är vi desto mer beroende av att en massa andra datorer fungerar. Därför kommer "2038-buggen" att bli allt angelägnare ju närmare vi kommer den 19 januari 2038 (ett betydligt intressantare datum än 29 augusti 2017 någonsin var). Lösningen på det problemet är att ersätta en tideräkning på 32 bitar med en tideräkning på 64 bitar. Det har gjorts på många ställen och arbetet fortsätter.

Wikipedia: Year 2038 problem
Justin Mason: Year 2038 Bug Strikes Early, taint.org 20 juli 2006

Om arkeologiska falsarier i Populär Arkeologi

Populär Arkeologi är en trevlig tidning, även när jag inte skriver i den. Men nu är det gjort. I nr 4/2017 har jag med en artikel om arkeologiska falsarier: Piltdown-människan, Kensingtonstenen, Calaverasmänniskan och Drakes plåt. Två arkeologiska falsarier och två paleontologiska, två välkända och två betydligt mindre kända. Finns ute nu.

Kroppsvätskor som inte finns

Vad är dessa vätskor? Hur konstigt det än låter så beskrev Hippokrates och Galenos, och alla läkare som följde dem under sexton sekler, kroppsvätskor som de aldrig sett, och som ingen någonsin kommer att se, för de finns inte. Det var blod, gul galla, svart galla och slem. Blod och galla finns förvisso; men var är den svarta galla som ger melankoli? Och detta extraordinära slem eller sekret från hypofysen – denna märkliga vätska, som ger upphov till tumörer, blodbrist, reumatism och cacochymi [en förmedicinsk slaskdiagnos om lite av varje] – var är den? Vem kommer någonsin att se den? Vem har någonsin sett den? Vad kan vi säga om denna fantastiska klassifikation av kroppsvätskor i fyra grupper, av vilka två är rent påhitt?

Talaren heter Charles Richet. Han talar inför en internationell läkarkongress i Wien om ämnet Gammal humoralpatologi och ny humorapatologi. Året är 1910; tre år senare skulle Richet få Nobelpriset i medicin. (En del av det han arbetade med, inklusive upptäckten av anafylaxin som han fick priset för, påminner vagt om humoralpatologin; men likheterna är, som han påpekar i talet, illusoriska.)

Man pratar ofta om humoralpatologin som en typisk pseudovetenskap, en grundlös irrlära som tog livet av tallösa hjälplösa patienter och långt in i medeltiden hindrade utvecklingen av vetenskaplig medicin. Men även om humoralpatologin sannerligen inte fick mycket rätt så var den ändå ett steg i rätt riktning jämfört med den rena magi som den ersatte. Sjukor och symptom berodde inte längre på förbannelser, demoner eller gudomliga straff, utan på något påtagligt i våra kroppar.

Inte många rätt, som sagt ... Och av allt som var fel i humoralpatologin så är detta något som uppmärksammas sällan: Att av de fyra berömda kroppsvätskorna så var det bara två som fanns.

Lördagsfråga 483: Valross

1. Kartan som R. L. Stevensons Skattkammarön börjar med. Skatten hade kapten Flint rövat ihop som befälhavare på Walrus.
2. Barry White, som fick det osannolika smeknamnet Walrus of love – nog låter det ännu fånigare på svenska. (Och jag hade missat att Barry bara var 58 när han dog.)
3. En Supermarine Walrus katapulteras iväg från ett hangarfartyg HMS Bermuda, en s.k. light cruiser. Flygplanstillverkarens namn "Supermarine" kommer från att de var specialiserade på amfibieplan. Å andra sidan är det inte dem som gjort märket berömt, utan deras första plan som inte var ett amfibieplan: Supermarine Spitfire.
4. Beatles framför "I am the Walrus" i Magical Mystery Tour. Filmen hade premiär på annandagen 1967 och floppade hårt.

Fyra valrossar betade Pölsa Dum av snabbt och lätt.

En fransk Andrée?

Från Bryssel skrifves till en fransk tidning: Man har här haft ett samtal med hr Emili Pagan angående hans plan att nå 90:de graden nordlig latitud med tillhjelp av en luftballong.

- Blekingsposten 5 november 1878

90:e breddgraden = nordpolen. Att Arktis skulle utgöras av ett öppet hav var en slitstark idé som 1878 var tämligen död i någorlunda insatta kretsar. Men hur gick det med E. Pagan? Jag har inte lyckats hitta minsta uppgift om honom, ens stavad "Emile" som jag antar är korrekt. En annan detalj är att ange gasmängder i meter; men det är naturligtvis inte i närheten lika spännande som Frankrikes Andrée-aspirant och hans ballong-släd-kanot.

Visserligen är planen djerf och full af fara, men, säger brefskrifaren, det synes nog praktiskt för att skaffa denne fransman, som önskar plantera trikoloren i dessa hyperboreiska [arktiska] trakter, medel att företaga sin farliga expedition.

Lördagsfråga 483

Finns en allergi-hysteri?

Typiskt exempel, valt på måfå: Nötförbud i lokaler på grund av påstådd risk för luftburna allergener. Liknande finns i väldigt många av landets övriga 289 kommuner. Hur stor är risken, egentligen?

I DN publicerades häromåret en granskning av påståendet. Läkaren, professorn och allergiforskaren Magnus Wickman hade undersökt rapporter om påstådda luftburna allergener och konstaterat att de var överdrivna och grundlösa.

Vid Sachsska barnsjukhuset har professor Wickman och hans kolleger utfört blindtest på drygt 50 så svårt nötallergiska att föräldrarna hävdat att barnet inte kan besöka lokaler där nötter nyligen funnits utan att reagera allergiskt. En sköterska vispar omkring med handen i en skål som antingen innehåller kaffebönor eller nötter ovanför barnens huvuden. Två av barnen uppvisade lätta reaktioner, som rinnande näsa, när det var nötter i skålen. Resten reagerade inte alls.

- Hanne Kjöller: Skilj på hysteri och allergi, Dagens Nyheter 26 mars 2015

I en uppföljande artikel håller Wickmans kollega Alf Tunsäter med om några av hans påståenden. Däremot är han tveksam till det uppgivna säkerhetsavståndet en meter, som enligt Wickman ska räcka för att även den känsligaste allergiker ska vara säker:

– Någon sådan forskning har jag aldrig sett. Det är väl en bedömning som han gör men jag kan inte verifiera en exakt sträcka. Jag har haft flera patienter som beskrivit kraftiga reaktioner av en jordnötspåse som öppnats i samma rum som de befunnit sig i, säger Alf Tunsäter.

- Blodprov avgör tillförlitligt risken med nötallergi, Dagens Nyheter 27 mars 2015

Frågan är känslig på så sätt att nötallergiker upplever att de misstros, som om de anklagades för att ljuga om sin allergi. Men det är inte alls det saken gäller. Förvisso kan man ha fel om sin kropp och symptom på otaliga sätt, inklusive hur känslig eller inte man är mot det ena eller andra ämnet. Oavsett hur det verkligen ligger till finns det ingenting som hindrar att förbud mot nötter i lokaler, i flygplan m.m. skulle kunna vara en hysteri. På samma sätt som vi vet att en mycket stor del av allt prat om gluten och laktos saknar grund i verkligheten.

Förstärkt vin

Här har vi fyra sorters "vin": MD 20/20 med smak av apelsin ("Get zesty with fresh citrus flavors of juicy orange"), jordgubb/kiwi ("A savory sipper with tropical tangs"), kiwi/citron och Banana Red ("Sweet and tangy with all the smells and tastes of real banana").

Vad är fortified wine? Ordagrant "spetsat vin", vin med tillsatt sprit. På svenska syftar starkvin på drycker som portvin, sherry och madeira, med status, anor och pris. Till "spetsade viner" hör även vermouth, liksom lite mindre kända sorter som marsala och cypriotisk Commandaria.

Men de kulörta varorna på bilden hör till en grupp av drycker som, såvitt jag vet, aldrig saluförts på bolaget, och som måhända inte har någon beteckning på svenska. Man börjar med ett vin, av enklast tänkbara sort. Därefter tillsätts alkohol så man kommer upp i sisådär 13-20 %, typisk starkvinshalt. Sedan kan man tillsätta sötning och smaker, kanske färgämnen, koffein ... Resultatet blir en vinbaserad dryck som inte verkar påminna om något annat. Det är så opretentiöst det kan bli, smakar därefter, och kostar lite.

Sistnämnda är poängen: Det här är lågprisfylla, rent ut sagt. Ordet wino "fyllbult" lär komma från de drycker som ofta förekommer i sammanhanget. Huruvida det är sant som sägs, att bransch eller återförsäljare bedriver marknadsföring specifikt inriktad på hemlösa, är en helt annan fråga, men det indikerar en av de viktigaste målgrupperna.

MD på bilden tolkas ofta Mad Dog. Egentligen står det för Mogen David, "Davids sköld"; det började som ett kosher-vin som snabbt fann icke-judiska konsumenter. Andra etablerade märken i genren är Wild Irish Rose, Thunderbird, Cisco (ingen koppling till nätverksföretaget) och Night Train Express. Dessa är alla amerikanska. Ett brittiskt bidrag är Buckfast Tonic Wine. Det togs fram av franska benediktinmunkar på 1800-talet, som sedan lämnade religionsbråk bakom sig och flyttade till Devon. Att det tillverkas på licens från ett kloster kan ge bilder av klosterlikör och annat fint, men "bucky" verkar ha lika dåligt rykte på sin sida Atlanten som Thunderbird m.fl. på sin.

Varning för schack

Vuxna brukar oroa sig över barnens spel. 1859 varnade tidskriften Scientific American för ett förföriskt spel som var "ren underhållning av ett väldigt lågt slag" och som distraherade barnen från studier och kroppsaktiviteter. Spelet var schack.

- Johan Norberg: Alla experter har fel om unga nu för tiden, Aftonbladet, 26 september 2017

Har Norberg rätt? Nästan. Det stämmer att SciAm 1859 publicerade en artikel som kritiserade schack. Anledningen var den schack-våg som brutit ut i landet sedan den unge Paul Morphy, en av de främsta schackspelarna någonsin, turnerat i Europa och besegrat allt den gamla världen kunde visa upp. Schack var helt enkelt inne i USA.

... Chess is a mere amusement of a very inferior character, which robs the mind of valuable time that might be devoted to nobler acquirements, while at the same time it affords no benefit whatever to the body. [...] Persons engaged in sedentary occupations should never practice this cheerless game; they require out-door exercises for recreation - not the sort of mental gladiatorship.

Vad Norberg diskuterar 2017 är synen på barn, men sådana tas inte upp i artikeln från 1859. De presumtiva schackspelarna är persons, en omnämnd är a young gentleman, och det är allt.

Huruvida artikeln har några poänger i övrigt, eller om den kanske rentav är ett sorts trollande, är en annan fråga. Här är den i sin helhet; varsågoda.

The achievements of our young contryman, Paul Morphy, in vanquishing the most distinguished chess-players of Europe, have excited in our people a very pardonable degree of national pride; hence they have exhibited a strong exultant feeling in welcoming him back to his native land as the Chess Champion of the World. He has been received with high demonstrations in several cities, and public testimonials of great value have been presented to him; while at the same time poets have sund, and sages have delivered orations in his praise. At some of these exhibitions there was a considerable display of "Buncombe," especially at the one held in Boston, where some of our scientific friends rather overdid the thing by their adulations; yet all this might be overlooked if such influences extended no further that the time and place when and where these effusions were uttered. But we regret to state that this is not the case, for a pernicious excitement to learn and play chess has spread all over the country, and numerous clubs for practicing this game have been formed in cities and villages. Why should we regret this? it may be asked. We answer, chess is a mere amusement of a very inferior character, which robs the mind of valuable time that might be devoted to nobler acquirements, while at the same time it affords no benefit whatever to the body. 

Chess has acquired a high reputation as being a means to discipline the mind, because it requires a strong memory and peculiar powers of combination. It is also generally believed that skill in playing it affords evidence of a superior intellect. These opinions, we believe, are exceedingly erroneous. Napoleon the Great, who had a great passion for playing chess, was often beaten by a rough grocer in St. Helena. Neither Shakespeare, Milton, Newton, nor any of the great ones of the earth, acquired proficiency in chess-playing. Those who become the most renowned players seem to have been endowed with a peculiar intuitive faculty for making the right moves, while at the same time they seem to have possessed very ordinary faculties for other purposes. A game of chess does not add a single new fact to the mind; it does not excite a single beautiful thought; nor does it serve a single purpose for polishing and improving the nobler faculties. 

Persons engaged in sedentary occupations should never practice this cheerless game; they require out-door exercises for recreation?—?not the sort of mental gladiatorship. Those who are engaged in mental pursuits should avoid a chess-board as they would an adder’s nest, because chess misdirects and exhausts their intellectual energies. Rather let them dance, sing, play ball, perform gymnastics, roam in the woods or by the seashore, than play chess. It is a game which no man who depends on his trade, business or profession can afford to waste time in practicing; it is an amusement?—?and a very unprofitable one?—?which the independently wealthy alone can afford time to lose in its pursuit. As there can be no great proficiency in this intricate game without long-continued practice, which demands a great deal of time, no young man who designs to be useful in the world can prosecute it without danger to his best interests. A young gentleman of our acquaintance, who had become a somewhat skillful player, recently pushed the chest-board from him at the end of the game, declaring, “I have wasted too much time upon it already; I cannot afford to do this any longer; this is my last game.” We recommend his resolution to all those who have been foolishly led away by the present chess-excitement, as skill in this game is neither a useful nor graceful accomplishment.

- "Chess-Playing Excitement", The Scientific American, 2 juli 1859

Helhet Energi Balans

Helhet, Energi & Balans utvecklar din fulla potential och ger dig tillgång till den sanna livskraften. Den sanna livskraften skapar helare människor vilka automatiskt skapar en helare värld.

- Helhet Energi Balans

Ett av "fynden" på bokmässan utgjordes av HEB, Helhet Energi Balans. Om det inte är en sekt så försöker de åtminstone.

Hur vet man att det är en sekt? Sådant framgår sällan av deras egna beskrivningar. I detta fallet är det idel standardtexter som kunde varit hämtade från vilken new age-grej som helst. Men ett tecken är den grad av hängivenhet som man förväntar sig av de lite mer engagerade anhängarna:

Om du vill utbilda dig inom HEB-metoden så är det 4-5 års heltidsstudier som behöver vara utspridda under cirka 10 års tid

- Om HEB

Ett annat tecken är det fokus som ligger på ledaren. Grundaren och gurun Laila Tyfting nämns stup i kvarten; hade det inte varit för några namngivna lärjungar i Linköping, och att man har faktiska aktiviteter på flera andra orter, hade det lika gärna kunnat vara ett enmansföretag.

Kurserna som annonseras på hemsidan ligger på 3000-7500 kronor. För att rekrytera medlemmar håller man gratisträffar på stadsbiblioteket i Linköping, vilket måhända strider mot någon policy för lokalbokning (religiösa/andliga samfund brukar annars få hålla sig med egna lokaler).

Det ska sägas att konkurrensen i den vidskepliga branschen är stenhård. Det är många, många fler som vill driva företag och sällskap än det finns efterfrågan. Det ska bli intressant att se om HEB finns kvar om ett, tre eller fem år.

Tre fejkade bilder

Här har vi en klassiker från 2015. Den ser ut som ett perfekt exempel på hur samma bild kan användas i helt olika sammanhang.

Bild 1 från ukrainska 5 Kanal: "Ryssland bombar".

Bild 2 från ryska Rossija 24: "Ukrainare bombade sina egna medborgare som bestraffning".

Bild 3 från Al-Jazira: "Israel beskjuter Gaza".

Facit: Bilden lades ut i september 2014 av Andrew Zaharov, ukrainsk soldat. Den visar ett ukrainskt fordon som träffats av en BM-27 Uragan (orkan). Därmed skulle bild 1 komma närmast sanningen ...

Men! Vid närmare påseende förefaller det som om alla tre tv-bilderna är fejkade. Notera t.ex. att de är identiska, även på pixelnivå och i färgtoner. Det talar för att de snarare kommit från samma Photoshop-session än från sändningar hos 5 Kanal, Rossija 24 eller Al-Jazira. Så det perfekta exemplet på hur bilder kan missbrukas, vilket förvisso är ett mycket vanligt fenomen, visade sig vara lite för perfekt.

Källa: What is the origin of this photo of an unexploded bomb?, skeptics StackExchange

VoF på bokmässan 2017, dag 4

Bilden från 2016 fungerar eftersom montern D04:33 är oförändrad. Likaså är undertecknad och aktivitetsansvarig Karin (t.v.) på plats. I år fick Sofies medverkan inskränkas till ett besök med Hedvig. I bakgrunden Staffan, som utöver att vara personalansvarig även såg till att uppträdanden i montern filmades och lades ut.

Som till exempel fredagens samtal mellan Lena Andersson och Magnus Norell (del 1 av 3). Vi hade även besök av Clas Svahn, Paula Dahlberg, Dan Katz och Lars Lönnroth. Varje dag trollade P J Råsmark och blandade Anders Tryggvesson homeopati, två av våra slitstarkaste standardnummer. Sist men inte minst avrundades mässan med Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska som berättade om deras nya bok Praktika för blivande föräldrar.

Roligast? Kanske att få självaste @Muralgranskaren att muralgranska senaste numret av Folkvett? (Som levererades så färskt som det går till mässan.)

Nej, allra roligast var vår senaste hedersmedlem. Här skriver han upp sig med en tröja "Jag är skeptisk" ... Känns han igen?

Att fredags-ferneten serverades av en ödla berodde på Dan Katz bok Ödlan i huvudet - KBT i bilder som såldes i montern.