Dåliga nordiska ligor

1) samhällsfarlig grupp av personer
2) serietävling mellan (fotbolls)lag särsk. om elittävlingarna i vissa länder

- Svensk Ordbok: liga

Ordet finns i en rad språk. I samtliga fall som jag tittat på kommer de från italienskans lega som i sin tur kommer från latinets legare, "binda, förena", som också gett upphov till ord som legering. Och i de flesta fall jag tittat på har det en neutral eller positiv betydelse. Och undantagen är alla nordiska.

För på svenska, norska, danska och finska används liga/liiga om gäng med skurkar. I åtminstone svenskan är den betydelsen den primära, då sportsliga ligor nästan alltid syftar på utländska serier (en snabbkoll resulterar i ett fåtal svenska sportsliga ligor).

Stämmer observationen? Finns det fler språk där en liga främst är något dåligt? Det vet jag inte, än. Inte heller om de dåliga nordiska ligorna är ett arv från en viktig spelare i det trettioåriga kriget:

På grund av svenskarnas strider med katolska ligan under trettioåriga kriget har ordet "liga" i svenskan, som enda språk i Europa, blivit negativt laddat.

- Wikipedia: Katolska ligan (trettioåriga kriget)

Gustav Vasa i Dalarna

- Johan Fredrik Höckert, Gustaf Vasa och Tomt-Margit

Hösten 1520 började Gustav Eriksson (Vasa) att försöka mobilisera motståndet mot unionskungen Kristian II och hans anhängare. Efter att ha misslyckats på andra ställen begav han sig på vintern till Dalarna. Om hans upplevelser där finns en liten sagocykel, kokad på en historisk spik, som kallats Gustav Vasas öden och äventyr i Dalarne. Den har sedan länge ingått i allmänbildningen. Att åtminstone delar av berättelserna är välkända än i våra mindre allmänbildade dagar torde, gissar jag, främst bero på kopplingen till Vasaloppet.

Likt många andra sagocykler har den inte författats av en person vid ett tillfälle utan av flera under lång tid.

Grunden utgörs av biskop Peder Svarts krönika. Den skrevs på kunglig befallning och under beställarens kontroll om inte rentav diktamen – källvärdet är därefter. Vilket inte hindrar att den är för sin tid synnerligen läs- och rentav njutbar, och dessutom nog så historiskt värdefull så länge man kommer ihåg vad man har att göra med.

På 1660-talet var det inne att skriva ner folksägner och liknande (jag förmodar att det fanns en koppling till de fantastiska fynd av isländsk litteratur man gjorde vid den tiden). Då fylldes Vasa-cykeln på med fler och bättre historier.

Ornässtugan: Över 500 år gammal och ett obligatoriskt besöksmål, helt oavsett eventuell koppling till hr Eriksson.

En man som förtjänar en egen bloggpost hette Jacob Brandberg. Han öppnade 1758 ett museum i den fina Ornässtugan. Museet finns faktiskt än idag, måhända med något högre krav på autenticitet o.dyl. än den fantasifulla samling Vasa-kuriosa som Brandberg visade upp. Han såg även till att bättra på sagocykeln åtskilligt, om det nu var med material som faktiskt traderades eller som han helt enkelt hittade på.

Den viktigaste putsen fick det kollektiva diktverket av Anna Maria Roos (teosof som är mest känd för Sörgården). Hennes version publicerades från 1914 i folkskolans läseböcker för barn där den nådde miljoner svenskar.

Att berättelserna är sägner och klintbergare märks tydligt när man jämför dem med andra historier; flera kända detaljer återfinns i långt äldre sammanhang. Och få känner till deras rödaste tråd, det som mest kittlade sinnena när de först började spridas: Att den fine adelsmannen försöker spela en vanlig simpel karl. Det var bara aningen mindre märkvärdigt än om han hade klätt ut sig till kvinna. Det är samtidigt en fin påminnelse om den mycket långa tid då diverse normer för klädsel, tilltal med mera var stenhårt klasskodade på ett annat sätt än idag (dagens motsvarigheter är bleka skuggor av forna seder).

Här följer några nedslag i Gustavs påstådda öden och äventyr.

Rankhyttan
Gustav tar tjänst och försöker att smälta in bland folket. En piga låter sig inte luras: "Tröska kan han inte och han har en grann blus under tröjan!"

Ornässtugan
Gustav får husrum av husbonden som han känner sedan gammalt. Men denne har svek i sinnet, för i själva verket stödjer han kungen. Hans fru är av bättre sort; medan mannen är ute och uppbådar folk så hjälper hon Gustav att fly – genom avträdet på loftet.

Varför ett dass och inte ett fönster? För att det blir en bättre historia såklart!

Bengtsheden
Husmor ber gästen att tälja några korvstickor åt henne; sådana påminde om grova tandpetare, användes för att tillsluta korvarnas ändar, och var en standardvara som man alltid hade behov av. Gustav svarar "inte kan jag göra edra pölsepinnar" – glömsk av att han ska spela en enkel man, eller erkännande att han inte behärskar ens den enklaste av vardagssysslor?

Svärdsjö
Gustav tar sig till prästen som han känner. Men efter en tid får en piga se den förment enkle gästen tvätta sig – med prästen intill, hållande hans handduk! Då han i praktiken fått sin identitet röjd fick Gustav lämna prästgården.

Isala
Gustav står och värmer sig vid elden då två av fogdens män plötsligt kliver in. Nu är goda råd dyra! Men husmor är inte bara invigd i hemligheten utan även rådig. Hon drämmer till honom med brödspaden och ryter "Hvad står du här och gapar på fremmande; har du aldrig sett folk förr? Packa dig ut i ladan!"

- Gösta får dask i Isala, ur A. M. Strinnholm, Svenska folkets historia under Konungarne af Vasaätten (1820)

Läget i Isala är ändå för riskabelt. Bonden gömmer Gustav i ett hölass och kör iväg. En patrull stoppar dem och undersöker lasset genom att driva sina spjut genom det, men utan att upptäcka något. Men Gustav har blivit lätt rispad. Efter en stund upptäcker bonden att blod droppar ner på vägen. Han skär då ett litet sår på hästens ben för att avleda eventuella misstankar.

Den fina episoden med hölasset dyker upp här och där genom världshistorien i olika form. Som till exempel bland berättelserna om den fredlöse romaren Marius som gömdes av en viss Mucius i ett hölass. Det är inte den enda detaljen i Marius öden och äventyr som påminner om Gustavs dito.

Utmeland
När kungens män kommer för att leta så gömmer husmor, Tomt-Margit, Gustav i källaren. Luckan döljer hon med ett bryggkar.

Man kan jämföra med följande:

Då gav de sig hastigt i väg till Bachurim, till en man där som hade ett hus med en brunn på gården. I den steg de ner. Hustrun tog en matta och bredde över brunnen och strödde säd på den så att ingen kunde märka något. Absaloms folk kom dit och gick in till kvinnan. ”Var är Achimaas och Jonatan?” frågade de, och hon svarade: ”De fortsatte förbi dammen.”

- 2 Sam. 17:18-20

Bonus: När Strinnholm beskrev Isdala åthutning lade han in följande tilltagna fotnot. Den är så fin att jag kände att jag var tvungen att ta med den. Med skådepenning, "Kung Jösta", minnesqvadrat och allt.

Bonus-bonus: En av de "skidkarlar" som skickades för att  hämta Gustav hette Engelbrekt. Detta enligt Peder Svarts krönika. Man får hoppas att den uppgiften råkar vara sann av en händelse, snarare än påhittad av en given anledning.

Lördagsfråga 503: Öl

1. En ovanlig och fin hällristning på Jätteberget i Alvhem, Ale kommun.
2. "Jag är inte bitter..." Sådana här galor och prisutdelningar är ju som regel ytterst förglömliga affärer. Men Robert Gustavsson som Tony Rickardsson på Idrottsgalan 2006 hör tvärtom till allmänkunskapen.
3. Undras hur många lager man sett i Photoshop?
4. Faith 2 Action är en gravt kristen lobbyrörelse som bland annat ger ut "dokumentärer" mot abort, homosexualitet och annat som de menar står i strid mot Bibeln. Grundades av Janet Porter.

Ale, bitter, lager och porter vet vi vad de är. Och Tomas visste det först.

Brasklapp

En gång i tiden blev Gustav Eriksson (Trolle) ärkebiskop. Eftersom Gustav var en vän av Kalmarunionen ogillades detta av de som var svala eller fientliga till unionen, och de var både många och mäktiga vid den här tiden.

Den mäktigaste av dem kallas Sten Sture den yngre. Redan namnet gör att han platsar på denna blogg. Sten Svantesson var av ätten Natt och Dag. Att han använde namnet Sture berodde inte på hans avlägsna släktskap men den ätten (hans farfars mor var en sture), utan av politiska skäl: Det gav en tänkt koppling till den store Sten Sture d.ä., som heller inte haft något till övers för unionen.

Sten "Sture" stred mot ärkebiskopen med såväl ord som trupper, avsatte honom och fick 1517 riksdagen att besluta att hans fästning Almarestäket skulle rivas. Och nu berättas det att en av ledamöterna, biskop Hans Brask, i hemlighet placerade en lapp under sitt sigill med texten "Till denna besegling är jag nödd och tvungen". Några år senare hölls en skenrättegång som föregick Stockholms blodbad, där Kristian II tog hämnd på en mängd unionsfiender, bland annat de som avsatte Trolle och rev Stäket. Då kunde biskop Brask låta plocka fram lappen, bevisa sin oskuld och rädda sitt liv. Se, det var en historia!

Är den sann? Det första belägget finns i en krönika från 1540-talet, alltså inte jättelänge efter att den skulle ha inträffat. "Berättelsens fakticitet har ibland ifrågasatts men utan bindande skäl", som Pelle Holm formulerar det; det finns inget påtagligt som talar för eller emot. Att det är en bra historia behöver ju inte innebära att den inte är sann ...

En annan anledning till att ta upp brasklappen här är hur ordet används. Idag ser man ofta beteckningen brasklapp användas om påpekanden i förbigående, parenteser, och annat som inte är de förbehåll som ursprungligen avsågs.

Kanske håller brasklapp på att få ett vidare användningsområde? Ja, den som lever får se. Tills vidare rekommenderar vi ändå att man använder det i den traditionella betydelsen ’förbehåll’.

- Institutet för språk och fornminnen: Braska och brasklapp

Lördagsfråga 503

Oengelska

En pseudoanglicism är ett ord som ser engelskt ut men som inte är det.

Kanske har det en gång använts i engelskan, allmänt eller i någon sektor, och då lånats in. Det finns säkert bättre exempel men det jag kommer på just nu är när Sony lanserade en riktigt bärbar kassettspelare 1979 som de kallade Freestyle i Sverige, Walkman på andra håll.

Kanske är det en svensk konstruktion av engelska ord. Exempel: After work AW, syftandes på barhänget efter jobbet, är svenskt.

Riktigt roligt och förvirrande blir det när man stöter på m e m oengelska anglicismer i andra språk.

Hört talas om rallye-paper? Det är rally på franska. Papperen kom en gång från engelska paper chase som syftar på en snitslad bana; men även om båda delarna av rallye-paper är purengelska så är hopsättningen definitivt oengelsk. Sen är det en annan sak att engelska rally avsåg militär omgruppering; det lånades in i franskan där det kom att avse samlingar av bilar/bilentusiaster, och så tävlandet rallye-paper; för att sedan lånas tillbaka till engelskan med den betydelsen. Vad är egentligen en anglicism?

I Ungern kan man fortfarande höra hårddiskar kallas winchester. Beteckningen uppstod på tidigt 1970-tal (orsaken verkar inte helt glasklar) och var det första jag hörde massminnena kallas ca 10 år senare.

I Italien kan man åtminstone höra det vardagliga begreppet, un termine informale, body rental. Jag vet inte vad ni tänker på men det avser personaluthyrning. Åtminstone i just Italien.

WP (sve): Pseudoanglicism
WP (eng): Pseudo-anglicism

Orsakar lungcancer rökning?

Ronald Fisher (1890-1962) var ett självständigt, egensinnigt geni. Han är 1900-talets viktigaste namn inom statistiken. Han utvecklade randomiserade kontrollerade studier, idag en självklar hörnsten i alla vetenskaper där de kan tillämpas. Han studerade ingående problemet med att skilja på kausalitet och korrelation; när kan vi dra slutsatsen att företeelsen A orsakar B, eller att A inte orsakar B?

Ett fall där A bevisligen orsakar B är så omsorgsfullt och gediget demonstrerat sedan så länge att det känns lite egendomligt att det alls ifrågasatts. Men en av de första studier där sambandet mellan rökning och lungcancer påvisades publicerades 1950 i den synnerligen ansedda British Medical Journal. I den studerades över 1400 patienter där hälften hade lungcancer (som hade ökat dramatiskt de senaste decennierna), hälften inte. Alla möjliga faktorer kartlades för att försöka hitta den som orsakade cancern. Resultatet var tydligt men inte helt avgörande. Men det fick stöd av den ena studien efter den andra, över hela världen. 1957 slog redaktionen på BMJ och landets medicinska forskningsråd fast att "the most reasonable interpretation of this evidence is that the relationship is one of direct cause and effect": rökning orsakar cancer.

De fick, givetvis, mothugg. Vi vet att tobaksbranschen tidigt mobiliserade mot forskningen. Ett tyngre namn utgjordes av en genial statistiker som ingående studerat problemet med att skilja på faktiska och skenbara orsaker. Fisher sade inte att slutsatsen behövde vara fel i sig, men att man ännu inte hade tillräckligt mycket data för att kunna dra den.

En av Fishers hypoteser är riktigt "fin": Ponera att lungcancer kan ta lång tid på sig att utvecklas, kanske flera decennier. Och under denna tid ger upphov till en lätt retning, ett undermedvetet obehag i lungorna. Tänk vidare att detta obehag mildras av tobaksrök. De framtida patienterna skulle få ett röksug som de inte riktigt vet orsaken till ... Voilá: Lungcancer orsakar rökning!

Det där låter ju absolut helstolligt. Men hur stolligt är det egentligen? Var går gränsen mellan rimliga och orimliga hypoteser?

Man har funderat på hur Fisher egentligen resonerade. Styrdes han av politiska åsikter? Eller var han kanske köpt, mer eller mindre, av tobaksindustrin? Men även om han fick medel från dem för att studera huruvida rökning och lungcancer har genetiska orsaker, så behöver man inte studera honom länge för att inse att han var alldeles för egensinnig för att låta sig lockas av pengar eller inflytande. Själv lutar jag åt att han är ännu ett exempel på hur folk som blivit tillräckligt vana vid att ha rätt utvecklar en sorts undermedveten immunitet mot att på allvar ifrågasätta sig själva.

Ronald Fisher fortsatte livet ut med att hålla fast vid tanken på att rökning inte orsakar lungcancer liksom att röka pipa.

Artikeln jag använt som huvudkälla avrundas med ett citat av en av forskarna bakom 1950 års studie. I ett tal inför Royal Society of Medicine gick han igenom hur man avgör om A orsakar B eller inte, vilka kriterier som är viktigare än andra ... Men även den grundläggande vetenskapliga principen att varje slutsats är provisorisk. Att man alltid ska vara redo att ändra sig innebär dock inte att man kan tillbringa resten av livet med att samla in data; eller så lång tid som behövs för att få "rätt" resultat, kantänka.

All scientific work is incomplete – whether it be observational or experimental. All scientific work is liable to be upset or modified by advancing knowledge. That does not confer upon us a freedom to ignore the knowledge we already have, or to postpone the action that it appears to demand at a given time.

- Austin Bradford Hill (1965)


Ben Christopher, Why the Father of Modern Statistics Didn’t Believe Smoking Caused Cancer, Priceonomics 21 september 2016
Wikipedia: Ronald Fisher

Gell-Manns amnesi

Murray Gell-Mann är en amerikansk partikelfysiker och nobelpristagare (fysikpriset 1969). Hans främsta bidrag till världen är nog att han myntade begreppet kvarkar, lånat från Joyces Finnegans Wake. En annan insats är när han diskuterade en företeelse med en annan känd herre, som när han senare återgav samtalet passade på att för effektens skull (skriver han själv) namedroppa Gell-Mann.

You open the newspaper to an article on some subject you know well. In Murray's case, physics. In mine, show business. You read the article and see the journalist has absolutely no understanding of either the facts or the issues. Often, the article is so wrong it actually presents the story backward – reversing cause and effect. I call these the "wet streets cause rain" stories. Paper's full of them. In any case, you read with exasperation or amusement the multiple errors in a story – and then turn the page to national or international affairs, and read with renewed interest as if the rest of the newspaper was somehow more accurate about far-off Palestine than it was about the story you just read. You turn the page, and forget what you know.

- Michael Crichton, essän Why Speculate? (2002)

Sammanfattat: Om man i en källa hittar fel, många och grova, så borde man bli misstänksam inför resten, eller hur? Så är det definitivt för min del. Men andra kan tydligen reagera tvärtom.

Om den omvända Gell-Mann-amnesi som undertecknad har kallas något särskilt vet jag inte. Men nog känns det som grundläggande källkritik, någonstans under tendenskriteriet: En källa som belagts med fel tappar i trovärdighet.

Kylslagen

Ångskåpsbad med kall, kylslagen eller varm dusch à 1 kr. 50 öre pr bad.

- Stockholms Badanstalt levererade ångbad/dusch hem till dig, DN 23 april 1879

Ordet kylslagen har använts länge, flitigt, och med olika betydelser.

1. kylig
2. tempererad efter att tidigare ha varit kall; om dryck

- Svensk Ordbok

Och här börjar det bli förvirrat:

1) vars temperatur (hetta l. köld) blivit mildrad, tempererad; särsk. om vätska, i sht dryck.
2) kylig, sval, kall; särsk. om luft o. d.

- SAOB: KYLA-SLAGEN

Det "slagna" avser att man slagit i lite dryck av annan temperatur. Men SO:s 2) täcks ju bara delvis av SAOB:s 1). Idag är ett kaffe som fått några droppar sval grädde inte kylslaget, men det har tidigaäre kunnat vara det. Det är dock inte så "enkelt" som att uttrycket muterat till sin motsats (vilket är vanligare än man kan tro), utan ett mångtydigt ord som tappat andra betydelser än SO:s 1).

Lördagsfråga 502: Ebba

1. Från Antirock (1978), Ebba Gröns allra första singel.
2. Ebba eller Æbbe d.y. (för att skilja henne från en tidigare abedissa i Coldingham) är känd för att, när vikingar hotade, skära av sig näsan för att undvika våldtäkt. Det mesta som rör henne är osäkert.
3. Gustav II Adolf (om han ens var krönt vid den tiden?) och Ebba Brahe, som under en tid i sin ungdom hade, som man säger, en grej.
4. Låda avsedd att förvara Anna-Greta Leijon i 1977. Kidnappningen planerades av terroristerna i Röda Armé-Fraktionen/Baader-Meinhof och stoppades av polisen. Under aktionen användes kodordet "Ebba grön" (= grip ledaren), vilket året därpå kom att tas upp av ett punkband.

Christian var först att koppla till en Ebba, även om associationer till ett uppmärksammat tävlande i sport inte hade ett dugg med frågan att göra. Totte och Tricky redogjorde för detaljerna.

Ännu sämre bokmässa?

Svenska Mässan, koncernen där Bokmässan ingår, har med grund i alkohollagen beslutat att det inte är tillåtet att själv ta med eller hantera alkoholhaltiga drycker i lokalerna. Detta gäller för alla mässor som arrangeras på Svenska Mässan, däribland Bokmässan.

- Svenska Mässan skärper reglerna kring alkoholhantering, Boktugg 16 februari 2018

Noga räknat har förbudet egentligen gällt i åratal. Man har bara inte brytt sig om det. Vilket alla vunnit på.

Den som vistats på bokmässan på torsdagen (första dagen) har, när klockan börjat gå mot stängningsdags kl 18, kunnat notera hur bubbel och boxar, snittar, chips och engångsglas börjat dyka upp lite varstans i montrarna. Och när dörrarna stängts så har bokmässan övergått till ett stort mingel. Där har branschfolk hängt i sina och varandras montrar innan det blivit dags att fortsätta kvällen utanför; som allra längst fram till kl 20 då även utställare städats undan.

Vad jag hört är de senaste årens torsdagsmingel ändå bara en skugga av den tid då även de stora förlagen förlade sina mingel till mässgolvet. Sedan flyttade de in i festvåningar och hyrda lokaler, skaffade gästlistor och blev omedelbart lite tråkigare.

Hädanefter så kommer bokmässan att inte bara stänga för besökare kl 18 på torsdagar, utan att stänga helt. Ifall det till äventyrs kommer att finnas tre-fyra montrar vars utställare är beredda att betala krogpriser för att medelst mässans catering förse besökare med rött, vitt m.m., så skulle det ändå bli årets ödsligaste förfest.

Naturligtvis kommer förfesterna och minglen att finnas kvar. De kommer bara att äga rum på andra ställen än mässgolvet: i festvåningar, hyrda lokaler, hotellsviter eller vad man nu hittar på. Dit kommer de med kontakter att hitta, övriga inte, vilket kommer att göra minglen till lika förutsägbara historier som dagens förlagsmingel.

Efter förra årets avslagna mässa, där nazister inne och ute bidrog till att minska antalet besökare med en fjärdedel, så kunde man tro att bokmässan nu var ute efter revansch. Men ifall de inte ändrar sig (en förmåga de visserligen demonstrerat förr) så lär 2018 års bokmässa att bli ännu tråkigare. Vilket ingen vinner på.

Lördagsfråga 502

På riktigt eller data?

- HusmanHagberg: Åkerliden i Mullsjö

Bland annat material som cirkulerar i sociala medier så ser man då och då mäklarannonser som folk finner anmärkningsvärda av en eller annan anledning. Det som slog mig här var att flera interiörer såg påfallande artificiella ut, ännu mer än det underbara gröna rummet ovan; jag hade kunnat svära på att de renderats, kanske av samma program som mäklaren tagit fram bilderna på våningsplanen med. Tills jag såg bilderna på en ordentlig skärm och insåg att jaha, hm, det ser verkligen ut så där.

Det var den "faktoida" biten, eller meta-faktoiden: Jag trodde att verkliga bilder var fejk. Sedan finns det naturligtvis en annan anledning att studera ett stycke extremt välbevarat svenskt 1970-tal men den behöver ni som tillhör målgruppen inte få förklarad för er.

Vad var tulpanmanin, egentligen?

Semper Augustus, en av de märkvärdigaste och allra mest övervärderade tulpanerna att handlas med under tulpanmanin

Wall Street 1929, Kreuger 1930, dotcom ... För de historiskt intresserade Söderhavsbubblan och järnvägsmanin; inom kort lär bitcoin att läggas till raden. Och varje finansbubbla jämförs med bubblornas bubbla: Tulpanmanin.

Vi har alla hört historien, åtminstone i brottstycken. Men hur mycket stämmer?

Utanför kretsen av historiker och mytforskare är det nog få som känner till hur klent källäget är. Den praktiskt taget enda primärkälla som använts är en pamflett av hrr Gaergoedt och Warmondt som gavs ut kort efter att bubblan sprack. Den användes av en viss Charles Mackay i boken med den tidlösa titeln Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds (1841), som är anledningen till att tulpanmanin än idag tillhör allmänbildningen.

Anne Goldgar har gjort något som få gjort: Hon har grävt i arkiven och kartlagt tulpanhandeln. Och hon har hittat en hel del som inte stämmer med den spridda bilden. Inte för att jag själv känner igen alla detaljerna hon tar upp. Som att "alla" ägnade sig åt tulpanhandel, eller att mängder av spekulanter tog livet av sig efter kraschen; båda låter mer som senare tiders börskrascher. Eller att lökar kunde byta ägare väldigt ofta, kanske tio gånger om dagen. Men de tyngre myterna hon avfärdar är intressanta så det räcker och blir över. Som att de riktigt övervärderade lökarna utgjorde en mycket liten del av marknaden:

Although it’s true that the most expensive tulips of all cost around 5,000 guilders (the price of a well-appointed house), I was able to identify only 37 people who spent more than 300 guilders on bulbs, around the yearly wage of a master craftsman. Many tulips were far cheaper.

- Anne Goldgar: Tulip mania: the classic story of a Dutch financial bubble is mostly wrong, 12 februari 2018

Discover Sweden

Då och då dyker det upp konton på Twitter som är något alldeles extra; sådana som ensamma gör det värt besväret att skaffa sig Twitter. En pålitlig sådan som jag redan tipsat hårt om är @Muralgranskaren (jfr bloggposten Muralgranskar-granskning), en annan som dök upp bara häromdagen är @kungorelser med fina udda klipp från gamla tidningar. Och så häromdagen @discoversweden, som ovan.

Är det en drift med storsvensk snudd-på-bindgalen patriotism? Eller en reaktion på hur politiskt lagda plötsligt, av någon outgrundlig anledning, finner det fullkomligt irrelevant om en filmsnutt är tagen på ena eller andra kontinenten? Eller bara ännu ett skojkonto som inte behöver något mer avancerat raison d'être än så? Själv föredrar jag att se det som en drift med alla dessa billiga bot-konton som programmerats att tråla nätet efter lämpliga bild/text-par att twittra ut, som då och då får fel eller tvärfel, och som av någon anledning samlar miljoner följare; oldpicsarchive, History_Pics, HistoryInPix och allt vad de heter bara i historiska genren. Kollegan HoaxEye har skrivit om dem flera gånger, som till exempel här: Re-writing history.

Uppdaterat: Jaha, det var en reklamkampanj av det obskyra slaget, driven av en branschorganisation för turismföretag. Okej.

Migrationsverkets prov i kristendom

Bristfälliga kunskaper om kristen tro och teologi hos Migrationsverkets asylutredare har varit föremål för återkommande kritik. [...] Frågor som ställs vid intervjuerna ligger till grund för myndighetens bedömning om den sökande får asyl eller inte.

- Anna Bieniaszewski Sandberg: Här är frågor Migrationsverket ställer till asylsökande som konverterat, Dagen 13 februari 2018

Följande frågor kan alltså vara skillnaden på liv och död. Hur väl lyckas mina bitvis gruvligt lärda läsare?

• Vad är skillnaden mellan protestantismen och katolicismen?
• Vad skiljer en missionsförsamling mot andra kyrkor som pingst och Svenska kyrkan?
• Redovisa för vad som hände från skärtorsdagen till påskdagen.
• Vad innebär treenigheten för dig, just relationen till fadern och sonen och den helige Ande?
• Vilka olika riktningar finns det i kristendomen?
• Vad är förbjudet enligt kristendomen?
• Vilka regler finns det för att leva rätt enligt kristendomen?
• Vad finns det för skillnader mellan olika samfund och kristna traditioner?
• Måste man tillhöra en religion för att hjälpa varandra och visa kärlek, eller kan även en ickereligiös person ha de egenskaperna?
• Vad heter de psalmer ni sjunger i kyrkan?
• Förklara skillnaden mellan kristendomens och islams syn på Jesus.
• Vad menas med att Jesus dog för att sona våra synder?
• Diskuterade ni i kyrkan om Jesus är människa eller Gud, eller båda delarna. Svara ja eller nej.
• Finns det någon eller några andra skrifter i kristendomen, förutom Bibeln?
• I vilken del av Bibeln står Fader vår? Har det något nummer?
• Vad hette Jesus föräldrar?
• Var föddes Jesus?
• Finns det några skillnader mellan Gamla och Nya Testamentet?
• Har ni diskuterat svärdverserna i Bibeln?
• Kan du berätta lite om vad som står i Matteus 10:34?

Även om denna blogg har en mycket sval inställning till religion som något annat än ett historiskt fenomen så finns det ingen anledning att skicka folk i döden enbart för att de får för många "fel" på ovanstående besynnerligheter.

Lördagsfråga 501: Slussar

1. Drottning Kristina.
2. Christopher Polhem, för övrigt prydd med den Nordstjärneorden han erhöll i botten på "hans" sluss.
3. Nils Ericson, han som står staty vid Stockholm C och terminal vid Göteborg C.
4. Karl Johan i lite yngre år.

Kanske den där kvartetten skulle kunna passas in i flera sammanhang? Men Magistern satte det som avsågs: de fyra versioner av Stockholms sluss som hittills byggts. Bilderna är för övrigt placerade i kronologisk ordning, den nuvarande Karl Johanslussen invigdes 1935. Sen är det en helt annan sak att själva slussen inte är helt lätt att få syn på i trafikplatsen Slussen ...

Engelsk medicin mot engelska sjukor

När allt fler märkligheter och underverk av olika slag började strömma in från den nya världen så gav de även upphov till motreaktioner. Som till exempel inom medicinen. Vad var egentligen så märkvärdigt med de här örterna och rötterna från Amerika? Var det inte bara snobberi? Skulle verkligen en god och rättvis Gud kunna vara så elak att han gav Europa en sjukdom vars enda bot han satte i Amerika?

Så resonerade Timothie Bright i den 1580 utgivna Treaties Wherein is Declared the Sufficience of English Medicines for cure of all diseases cured with medicine. Gud har ju försett varje land med resurser för dess invånare att förse sig med mat, dryck och kläder; varför skulle han göra ett undantag för mediciner? Skulle mänskligheten behöva förlita sig på krämares nycker för att bevara sin hälsa? Och är det inte en absurd tanke, att kristna ska behöva förlita sig på hedningar och barbarer?

Argumentera emot det, den som kan!

Lördagsfråga 501

Underjordisk LCHF

Generellt kan du frossa i grönsaker som växt ovan jord och bör undvika de som växt under jord. Men det finns vissa undantag.

- Hur väljer jag rätt LCHF-grönsaker?, Expressen Hälsoliv 4 augusti 2012

Nu är visserligen LCHF-rörelsen på nedgång, avgjort mindre och stillsammare än den var för några år sedan. Men den är fortfarande den trenddiet som samlar flest, betydligt fler än exempelvis 5:2 (ifall någon minns den), och vem vet när den kan göra en storstilad återkomst? Så jag tar upp den här lilla men fina "myten", eller vad man ska kalla det när pseudovetare grälar om godtyckliga regler. Särskilt när det går att hänvisa till inlägg som följande, där en LCHF-predikant kritiserar såväl sina egna som antroposoferna:

LCHF-rörelsen har till stor del sig själv att skylla för att ha formulerat sig klantigt ifråga om rotfrukter och så kallade ”underjordsgrönsaker”. [...] Att jag envisas med att sätta begreppet ”underjordsgrönsaker” inom parentes [eller snarare citationstecken] är för att jag helt enkelt tycker att det är en ologiskt och urbota korkad definition. Den saknar biologisk relevans då den inbegriper helt olika växter utan närmare genetiskt släktskap (till exemepel lök, potatis, kålrot och rädisor) och med helt olika näringsinnehåll och kolhydratsinnehåll. 

Dessutom ger begreppet ”underjordsgrönsaker” en unken, närmast religiös smak i munnen. Mina associationer går till mystiska ritualer bland antroposofer om sådd vid fullmåne eller kanske en kristen förställningsvärld där saker som växer ovan jord befinner sig närmare guds himmelrike medan de som växer under jord befinner sig närmare djävulens helvete.

 - Per Wikholm: Till rotsakernas försvar & Per Wikholms rotsaksguide, LCHF.se 19 februari 2013

Det förefaller som om ovan-/underjordsgrejen började som en grov men enkel tumregel eftersom de hemska kolhydraterna tenderar att ansamlas i rötter, inte minst den förhatliga potatisen. Men undantagen är flera. Här är en annan namnkunnig LCHF:are som bara använder den i förbigående och med förbehåll.

Grönsaker: Mest ovanjords- men även måttlig mängd av relativt kolhydratsnåla rotsaker, som morot, kålrot och rödbeta.

- Annika Dahlqvist: Kostprogram för LCHF

Kajsas rejäla hetvägg

Inom kort infaller den tid då man mest överallt kan läsa saker som att dagens "klassiska" semla inte är äldre än 1930-talet, eller långt yngre än namnet. Eller att "hetvägg" kommer från tyska Heisswecken "varma kilar": Man packade en kastrull med de avlånga bröden för att koka dem med mjölk, och då fick de formen av tårtbitar. Det är också därifrån seden att äta semlor med mjölk kommer.

Om man slår upp Kajsa Wargs recept på hetvägg ser man en intressant detalj:

slå sedan mjölk uppå uti samma kastrull, men ej så mycket at det står öfwer dem, och låt dermed koka en half tima.

Semlor som kokar i en halv timme? Uppenbarligen var hennes semmelbullar något helt annat än vår tids fragila varor, som väl inte kan kokas ens fem minuter utan att reduceras till gröt.

Några problem med Vikingarnas tid

Häromdagen nämndes att föreningen Historieforum Västra Götaland anmält SVTs serie Vikingarnas tid. Den sändes under jul- och nyårshelgen och finns naturligtvis på SVT Play. Västgötarna kallar det "Mälardalspropaganda", med massor om Birka och Uppsala men "de nämner inte ens Västsverige vid namn". De levererar även en konspirationsteori: Att serien skulle vara en mälardalsk kontring av utgrävningarna vid Kata gård vid Varnhem mitt emellan Vänern och Vättern. Där har man gjort riktigt fina fynd, som till exempel odiskutabla belägg för etablerad kristen verksamhet så långt tillbaka som på 900-talet, eller lång tidigare än i Mälardalen med omnejd.

Nu är Historieforum Västra Götaland mindre intresserade av vetenskaplighet än att upphöja det egna landskapet. Föreningen grundades av Verner Lindblom, ett av de "tyngre" namnen i den pseudovetenskapliga västgötaskolan. Den gjordes känd av Dag Stålsjö genom tv-serien Svearikets vagga i början av 1980-talet. Utgångspunkten var att Birka, gamla Uppsala och Sigtuna i själva verket legat i Västergötland; liksom självaste Asgård; med mera. Och den traditionen håller de levande än idag. (Att såväl Västergötland som Östergötland har långa, rika och väl belagda historier är naturligtvis något helt annat.)

Icke desto mindre finns det flera problem med Vikingarnas tid. Tillkämpade muntrationer och varierande nivå (som när enkla begrepp förklaras men inte svårare) åsido, liksom en känsla av att det vi ser är en nedklippt version av en serie som var tänkt att bli åtminstone dubbelt så lång, så finns det historiska och arkeologiska märkligheter så det räcker. Här är några.

Uppåkra?

Det finns framför allt två märkvärdiga platser i vårt område, som skvallrar om täta kontakter med romarriket: Uppåkra i Skåne och Helgö, en liten oansenlig ö på vägen in i Mälaren ...

- Avsnitt 1, 18:30

Helgö och Birka besöks och beskrivs ingående. Uppåkra, som var betydligt större och fanns under betydligt längre tid än Birka, nämns inte mycket mer än så här. Kanske för att det ligger i "Danmark", trots att vi just fått veta att nationerna var ett senare påfund?

Sveaprinsessan

Kanske bland det häftigaste är att man beger sig söderut i Östersjön och skickar vad som kan tänkas vara en sveaprinsessa från gamla Uppsala, som alltså får färdas med en sån här rodd båt hela vägen längs med östkusten och sen in vid platsen för Hedeby där man kan ta sig upp för en å och sen så är det bara 1,5 km för att dra båtarna över land, och så är man över i Tyska bukten. Sen seglar man ner längs södra Nordsjön och landar här strax norr om London i East Angeln, alltså i östangeln, där hon blir bortgift med en liten engelsk småkung: Rædwald.

- Avsnitt 1, 56:00

Det är verkligen en tänkt sveaprinsessa.

Rædwald är en historisk person (varför han nu beskrivs som "liten småkung") som kanske låg begravd i en av de fina gravarna i Sutton Hoo. Om hans hustru, med vilken han fick (minst) två söner, antyder den vördnadsvärde Beda att hon var en hedning ... Och det är allt vi vet om henne.

Det är ett faktum att det finns många likheter mellan gravarna i Sutton Hoo och vendeltida gravar i uppländska Vendel (just så) och Valsgärde, och man har funderat på hur eventuella kontakter mellan platserna kan ha sett ut. Dessa fakta kunde Lindström ha nämnt utan någon påhittad prinsessa.

Sveariket

Läget ca 1000:

Sveakungarna expanderade sitt rike som sträckte sig från Östersjökusten från Blekinge i söder runt Mälardalen och en bra bit upp i Norrland. Man har pinkat revir i Baltikum och vill gärna expandera ytterligare.

- Avsnitt 3, 4:00

Bortsett från att karta och beskrivning skiljer sig åt, så utgjordes det som skulle bli Sverige vid den här tiden av en lös union av stammar – återigen, så vitt vi vet.

Ordet ”Svea rike” är en efterhandskonstruktion och någon ”vagga” i benämningen geografisk lokalitet, bygd, där allt började går inte att identifiera. Det medeltida svenska kungariket formades mellan 900-talet och 1200-talet genom att nätverk av stormän, vars familjer förfogade över egendomar i flera landskap vid Mälaren och Vättern, ömsom allierade sig med varandra och ömsom bekrigade varandra, med följd att ett gemensamt politiskt system successivt växte fram. Endast brottstycken av utvecklingen är känd, såsom kristnandet, kyrkobyggandet, myntpräglingen, gästningen, ledungen, de kungliga egendomarna (”Uppsala öd”) och vissa kungaval. Vi vet också att det inte var ovanligt med mer än en kung samtidigt – se bara på andra hälften av 1000-talet, 1120-talet och mitten av 1100-talet. Om det fanns en ”vagga” bestod denna av människor – nätverkade stormän och deras familjer – snarare än av ett specifikt landskap.

- Dick Harrison kommenterar begreppet "Svearikets vagga"

SVT har en förträfflig blogg på kontakt.svt.se där man samlar kritik, frågor och svar om olika program. På SVT Kontakt: Vikingarnas tid tas ett par frågor upp, som beläggen för att Uppsala tempel alls funnits (det har jag inga problem med) eller att kungarna i Uppsala bredde ut sig med våld ("expanderade") snarare än det komplicerade spel som Harrison antyder.

Kort sagt är Vikingarnas tid ett mestadels bra och trevligt program. Det skäms dock av såpass många, stora och märkliga märkligheter att det är förunderligt att se det hela i public service, därtill presenterat av Årets folkbildare 2007.

I sammanhanget är det synnerligen ironiskt att man i Vikingarnas tid valt att illustrera vikingatida miljöer och människor med filmklipp från Fotevikens museum, som ligger i Skåne ... Eller jag menar "Danmark".

Faktoid-dagen 2018

Åter första tisdagen i februari (jfr xkcd: Misconceptions).

Varsågoda: The Wikipedia article List of common misconceptions


Jag tittade på listan med 2017 års höjdpunkter från denna blogg och noterade att flera fina saknades. Så det blev en utökad/kompletterad lista med några av 2017 års mest anmärkningsvärda händelser med bäring på faktoider, vanföreställningar och slikt.

18 januari: Princips smörgås
Att många faktoider är komplett oviktiga minskar inte mystiken kring dem, tvärtom. För hur kommer det sig att denna detalj, att Princip stod och tuggade på en macka precis innan han fick korn på ärkehertigen, har smugit sig in i seriösa skildringar av mordet - och stannat kvar där?

20 januari: Washington DC byggdes inte på ett träsk
På förekommen anledning. Vilken den nu var.

1 februari: Jodå, småbarn tål salt
Myt nummer ... vet inte ... om barn och spädbarn avfärdad. Någon gång kanske det hjälper.

8 februari: Hans Rosling 1948-2017
En folkbildare ur tiden.

14 februari: Charlie Chaplin deltog aldrig i en Chaplin-tävling
... Och kom därmed varken på första, andra, tredje, tjugonde eller näst sista plats.

16 februari: När det klickar
Glimrande exempel på hur ett uttryck plötsligt och omärkligt kan få motsatt betydelse, och därmed potential att ställa till med magnifika missförstånd.

28 februari: Brandskattningen av Visby
Klassisk övning i att leta historiska faktoider.

5 mars: 5000 år gammalt woo
Om det här med att asiatisk pseudovetenskap alltid är 5000 år.

12 mars: Familjemyter
Inte tillräckligt spännande för allmänheten, men mer än tillräckligt spännande för att de närmaste ska bevara och tradera dem.

14 mars: Public disservice i Sveriges Radio
Man får hoppas att det senaste utbrottet av mässling fått public service att komma på bättre tankar än att försöka "balansera" den debatten genom att ta in antivaxare.

28 mars: Charles och Diana var lika långa
En fantastisk liten myt, eftersom den är så lätt avslöjad, meningslös och löjlig.

4 april: SOS med smör eller snaps?
Var smörgåsbordets S O S ursprungligen med smör (märkligt överflödig uppgift) eller snaps (långt mer logiskt)?

8 april: När källkritik blir svårt
10 april: Handbok när det smäller
På synnerligen förekomna anledningar.

23 april: Vetenskapens internationella högtidsdag
En årlig internationell dag som uppmärksammar vetenskapen. Så klart att vi vill ha en sådan.

5 maj: Sankt Erik: Mannen, myten, faktoiden
En av året roligaste upptäckter var att Stockholm är tapetserat med Norges nationalhelgon. (Undertecknad är f.ö. bohusläning.)

15 maj: Den magiska hjärtstartaren
En defibrillator får inte igång ett stillastående hjärta, den lugnar ner ett hyperaktivt.

28 maj: Misslyckad sokalisering av genusvetenskap
Det intressanta är inte ett lamt försök att dissa ett ämne som man råkar ogilla. Det intressanta är att många annars nog så skärpta skeptiker tappar huvudet och får för sig att försöket lyckats.

2 juni: Den mexikanska kvack-industrin
4 juni: Om tveksamma insamlingar för barn med cancer
En av årets angelägnaste upptäckter: Den mexikanska kvack-industrin som gör grova pengar på folks godtro, medkänsla och hjälpvillighet utan att göra det minsta grand i gengäld.

20 juni: Chokladmjölk, PR och skräpundersökningar
21 juni: Chocolate milk, brown cows, junk surveys and publicity stunts
En av årets mest uppmärksammade bloggposter studerade en hittepå-undersökning från en PR-firma som fått stort genomslag i de media som i vanlig stil bara är intresserade av källkritik när det är andra som slarvar med den.

16 juli: Häxprocessernas vattenprov
Det ökända provet gick inte till som det brukar beskrivas. För om du sjönk så drogs du upp.

27 juli: Fake news på 90-talet: En ding ding värld
Känd som begrepp långt efter att det sista lösnumret såldes.

3 augusti: Kan man bygga ett skepp av Kristi kors?
Spoiler: Nej.

11 augusti: TT samarbetar med Scientologerna
En av årets mest uppmärksammade faktoida nyheter var när självaste TT samarbetade med scientologerna. Jo.

30 augusti: Fake news av misstag
Att få ordentlig spridning på hittepå kan vara mycket svårt, som alla reklambyråer, PR-experter och politiker vet. Det kan också vara mycket lätt, så lätt att man kan göra det av misstag.

21 september: Kanonkulor i väggar
Den här har jag trott på i alla år, som vanligt utan närmare eftertanke: Att kanonkulor på något mystiskt sätt fastnat på slott, fästningar och andra gamla byggnader som de avlossats mot.

10 oktober: Kroppsvätskor som inte finns
Att den så kallade humoralpatologin (som utgår ifrån fyra kroppsvätskor som ska vara i balans för att vi ska må bra, vara "vid sunda vätskor") är tidig pseudovetenskap är självklart. Att hälften av själva vätskorna inte fanns var en överraskning.

17 oktober: Inget Allah i vikingatida band
26 november: Nyfiken på vikingabandet med hittepå-Allah
Att en fantasifull arkeolog lyckas inbilla sig att det står "Allah" på ett tygband från vikingatiden är en sak. Att hon lyckas inbilla hela världen detsamma är en helt annan. (Efter över tio års dagligt bloggande blev denna bloggpost den mest lästa på tre dagar.)

1 november: Scientologi i Fokus
Magasinet Fokus intervjuar en välkänd scientolog om hans hjärtefrågor och publicerar det hela utan att med en bokstav antyda att scientologen är scientolog. Hur går det till?

17 november: Är filterbubblan en myt?
Filterbubblor är en av dagens hetaste glosor. Men vad menas? Vad är den egentligen?

19 november: Tjörnbornas rastyper
Årets roligaste upptäckt om hembygden (nämligen min) handlade om skallmätning 1950. Så den borde ha förutsättningar för att intressera andra.

3 december: Supermånen: Varken astrologi eller astronomi
Det här tramset med supermåne ... Vad är grejen?

24 december: Om de vita bussarna
De berömda vita bussarna har inte enbart prisats, om man trodde det. Faktum är att chefen för ingen mindre institution än Forum för levande historia har kritiserat dem, på märkliga och irrelevanta grunder.

Lördagsfråga 500: 500

1. Jag letade efter en bild med Mussolini och en Fiat 500. Hur så? Eftersom den senare hade smeknamnet Topolino, "liten mus", som också är vad Musse Pigg heter i Italien.
2. HTTP 500 har vi alla sett.
3. Trumpens hand liknar händelsevis bokstaven D på amerikanskt teckenspråk.
4. Richard Anthony framför Et j'entends siffler le train 1962. Det är den franska versionen av folksången 500 miles (ej att förväxla med Proclaimers-hitten från 1988).

Utan att vara särskilt het på numerologi så är det något visst med riktigt jämna nummer. Därför prioriterades ännu en gång svaret framför frågan. Den lätte knep AH först, eller om Tricky gjorde det redan veckan innan.

Järnvägsstationer blir tågstationer

De roligaste språkliga gåtorna är de som man upptäcker att man levt mitt i utan att någonsin ha sett dem. Som den här: När blev järnvägsstationen en tågstation?

Ordbokens äldsta belägg är från Finland 1988. Kan det verkligen stämma?

-STATION. [jfr amerik. eng. train station] järnvägsstation. Hufvudstadsbl. 7/6 1988, s. 22. Kostnad för transfer till och från flygplatser och tågstationer tillkommer. Expressen 18/3 2007, s. 58. —

- SAOB: TÅG

Nej, naturligtvis inte.

Jag har i många år hört studenter använda det. Valet mellan ordböckernas järnvägsstation och ett ungdomligt talspråks tågstation verkar vara en generationsfråga.

- Siv Strömqvist, "Järnvägsstationen har blivit tågstation", SvD den 4 april 2004

Även om det var lätt att hitta långt mycket äldre belägg, som här från Dalpilen den 17 december 1897, så är två saker tydliga: dels hur mycket vanligare järnvägsstation har varit, dels hur kraftigt förhållandet utjämnats de senaste decennierna.

I materialet på KB:s dagstidningstjänst tidningar.kb.se är utvecklingen särskilt tydlig under perioden 1983-2012: "järnvägsstation" har gått från 337 till 166 per år, "tågstation" från 22 till 111.

Några förslag? Standardförklaring 1A för allt som händer i språket är ju anglicism men jag tvivlar. "Tågstation" är ju inte ologiskt någonstans heller, format av samma mönster som "busshållplats" eller "taxistation". Är det kanske en inneboende dynamik i språket, som gör att vi omedvetet tröttnar på A till förmån för B och utan att märka det övergår från den ena till den andra?

Och det lustigaste av allt? Jag har ingen aning om vad jag sagt hittills.

Lördagsfråga 500

Fel byxor

"Den sällsyntaste sortens viktoriansk klintbergare är de som har med sex att göra. Inte så att viktorianerna inte berättade vågade historier, men i princip vågade ingen trycka dem. Här är en som på något sätt slank förbi."

In a suburb of Dundee a golden discovery was recently made by a husband, who had hitherto manifested the most unqualified confidence in the fidelity of his wife. It seems that he had been from home one day recently, and had returned rather unexpectedly late at night. On arriving, he found that his wife, who had not previously evinced any symptoms of illness, complained of having been suddenly seized with spasms. The danger was no more serious, however, than that the wife thought a little whisky would remove it, and there being none in the house she earnestly urged her spouse to procure the same. The good man had undressed for the night, but was not proof against her entreaties, and having hastily put on what he supposed to be his trousers, proceeded to a public house in the neighbourhood. The keeper, on hearing his complaint, gave him a gill of whisky, for which he laid a coin on the counter. The publican asked if the man hadn’t a shilling, and [the man] said he had given him one. The keeper, however, told him it was sovereign, and [the man] expressed his astonishment, he was not aware that he had any gold in his possession. Again putting his hand into his pocket he pulled out a number of gold pieces, and third time he plunged with a similar result, having taken out all about twenty sovereigns. He was perfectly dumbfoundered [sic] by this auriferous discovery, and astonishment was greatly increased when on looking he ascertained that his trousers were further adorned with what appeared to be gold stripes down the side of each leg. Imagining that some kind fairy had been at work and bewitched his trousers, he took a closer inspection of them, but a terrible thought crossed his mind when he found the stripes were like those worn by defenders of our country. The affectionate husband immediately rushed from the shop and made the best of his way home in the hope that would yet be in time to find the owner of the pantaloons. The bird, had flown, and the melancholy spouse, determined to make the best of the matter could, drowned his sorrow at the expense of his rival.

- Beach Combing: Victorian Urban Legends: Wrong Trousers, Strange History 21 januari 2018

Dr B. avslutar med att efterlysa en version av skrönan (?) som är äldre än denna från mars 1870.

Vad de vågade skrönornas sällsynthet beträffar är jag försiktigt tveksam. Viktorianerna var ju inte så genompryda som folk fått för sig, och den återgivna sängkammarfarsen skulle väl näst intill ha passerat Hays-koden^WP.

Horoskop åt helvete

Så kallade medier brukar vara försiktiga med att lägga fram dåliga nyheter för kunder. Det är dålig PR att påstå att folk kommer att dö, skadas för livet eller råka i annan olycka.

Jag är osäker på i vilken mån detta även gäller för astrologi. Jag är inte så bekant med "riktig" astrologi (som är något helt annat än blajet i tidningarna, varken bättre eller sämre men något helt annat som sagt). Det enda jag sett är Siwert Aldenryds lika fantastiska som voluminösa essäer (se bloggposten Den ursprungliga zodiakens psykologi) men jag tvivlar någonstans på att de är särskilt typiska.

Men jag tvivlar definitivt på att även de rättframmaste västerländska astrologerna är så brutalt ärliga som verkar vara normen i kinesisk astrologi.

According to Chinese astrology, in the year of their birth sign (本命年běnmìngnián /bnn-ming-nyen/ 'origin (of) life year') people offend Tai Sui, the god of age in Chinese mythology, and so have bad luck.

- China Highlights: The Year of the Pig — Fortune, Career, Health, and Love Prospects in 2018

Bläddrar man sig igenom prospekten för 2018 (det kinesiska år som börjar den 16 februari) så hittar man gräl, kriser, uppslitande relationstrassel och begynnande galenskap. Uppfriskande ärlighet eller en kulturell skillnad?