Den döende svanen

- "Bolsjoj på Bolsjoj": Bolsjojbaletten framför Svansjön på Bolsjojteatern i Moskva 1989

Jag slog på TV:n och såg svanarna dansa. I fem minuter, tio, en timme. Då insåg jag att något hänt.

- Sergej Filatov minns händelserna 1991

Den 10 november 1982 dog Leonid Iljitj Brezjnev, generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis (till skillnad från landets alla andra partiers) centralkommittés politbyrå, etc. Alla TV-sändningar bröts – för att visa en uppsättning av Svansjön. Först sedan man bestämt sig för att Jurij Andropov skulle efterträda, avbröts Svansjön för ett kungörande av den store ledarens död och den nye ledarens tillträdande.

Den 9 februari 1984 dog Jurij Andropov. Alla TV-sändningar bröts – för att visa en uppsättning av Svansjön. Osv.

Den 10 mars 1985 dog Konstantin Tjernenko. Osv.

Fast det mest kända tillfälle, då Tjajkovskijs Svansjön fått skyla över politiken när den blivit alldeles för spännande för de otvättade massorna, var den 19 augusti 1991. Det var då några generaler bestämt sig för att störta Gorbatjov och därmed rädda Sovjetunionen; istället blev det början på det definitiva slutet för Sovjetunionen. Istället för att meddela att en statskupp pågick valde tv-ledningen att avbryta alla ordinarie tv-sändningar för att visa en uppsättning av Svansjön.

Det är därför många, i som utanför Ryssland, när händelserna motiverar det väntar på att rysk tv ska avbryta sina ordinarie sändningar för att visa en uppsättning av Svansjön. Inte bara i sin fulla längd på uppemot tre timmar, utan om och om igen, i flera dagar. (NPR återger en person som pratar om 15–20 minuter vilket inte går ihop med exempelvis Filatovs vittnesmål.) I efterhand medgav en av kuppledarna att blockeringen av tv-kanalerna var ett misstag.

Källor:

• In 1991, Soviet Citizens Saw Swans On The TV... And Knew It Meant Turmoil, NPR 19 augusti 2021
  
• Amelia Schonbek: This Portentous Composition: Swan Lake’s Place in Soviet Politics, Hazlitt 26 mars 2015

 

Not: Rubriken sattes eftersom kopplingen mellan svan, döende och textens innehåll var så tacksamt att någon annan rubrik inte kom på fråga. Det ska dock poängteras att Den döende svanen är ett annat verk än Tjajkovskijs Svansjön. Verken blandas mycket ofta ihop.

Det drogade oraklet

Before a prophetic session, the oracle would descend into a basement cell and breathe in the sacred fumes.

- William J. Broad: "For Delphic Oracle, Fumes and Visions", New York Times 19 mars 2002 (illustration Heinrich Leutemann)

Oraklet i Delfi var antikens utan konkurrens mest ansedda källa till dold kunskap. På den plats, som kallades "världens navel", fanns ett tempel vigt åt Apollo. Där inne satt prästinnan Pythia – namnet, som följde med tjänsten, minner om när Apollo besegrade det fruktansvärda urmonstret Python (som ibland är en drake, ibland något mer ormliknande, vilket lett till den zoologiska återanvändningen). Dit kom folk från vida omkring med spörsmål, ofta av största betydelse. Svaren levererades vid vissa högtidliga tillfällen; oraklet hade ingen drop-in. Hennes faktiska uttalanden torde ha varit mycket osammanhängande och svårbegripliga, gränsande till tungomålstal. De tolkades också, åtminstone enligt några källor, av präster, som renskrev de gudomliga budskapen åt kunderna. Svaren var av hävd svårtolkade och mättade med dubbelmeningar. Man kan ana att mången sentida efterföljare inspirerats därav, direkt eller indirekt.

Men vare sig svaren gick via prästerna eller inte, så kom de verkligen från oraklet. Och att hon befann sig i någon sorts gudomlig trans är källorna överens om. Vad var det?

Källorna nämner någon sorts mystiska ångor. De var, tänkte man sig även långt senare, av vulkaniskt ursprung; sådant jox kan ju innehålla lite av varje, med allehanda effekter på kropp och knopp. Denna bild verkar leva kvar i det allmänna medvetandet, åtminstone där detta har någon uppfattning alls om oraklet i Delfi. Och det trots att den under lång tid varit helt avskriven, åtminstone bland de insatta. På 1890-talet undersöktes nämligen grottorna noggrant av franska arkeologer. De kunde inte hitta den där sprickan de gamle talade om. Inte heller var området vulkaniskt, en "detalj" som man tydligen glömt att kontrollera innan. Därmed avfördes "ångorna" från dagordningen, åtminstone de vulkaniska. Kanske prästerna bränt hampa, oleander eller annan växt med önskvärd effekt någonstans, vars rök förmedlats via rör? Eller vad man nu tänkte ut.

Vi känner till en hel del om oraklet, men de lärde tvistar om vad som frambringade orakelsvaren (en vanlig gissning är att det rörde sig om vulkaniska ångor eller andra typer av hallucinogena gaser – men ingen vet).

- Dick Harrison: Oraklet i Delfi, SvD 24 oktober 2012

Men i början av 2000-talet reviderades den bilden, av flera intressanta skäl. Arkeologen John R. Hale  och geologen Jelle Zeilingia de Boer (som dog så nyligen som 2016) tog sig an frågan med sina kombinerade kunskaper. Geologen konstaterade att även om just Delfi-trakten saknar vulkaner och gejsrar så ligger den icke desto mindre i ett seismologiskt aktivt land, där marken ofta rör på sig; sådant kan såväl öppna upp som stänga sprickor. Dessutom hade grekiska geologer hittat en förkastningslinje som löpte direkt under templet; de Boer fann ytterligare en, som korsade den första vid samma plats. Det ska också sägas att det franska projektet inte involverat några geologer.

Vidare fann de att expeditionen letat efter en stor spricka, som de inte hittat. Men de hade tydligen inte tänkt på de små sprickor som finns i mängder; ett gammalt fotografi de tog visar rentav en vattensamling, som mycket väl kan utgöra en källa, omgiven av en mängd småsprickor. Det bekräftades även av lokalbefolkningen – ännu en "detalj" som man tydligen glömt att kontrollera – som visste att berätta om sprickor i bergen ur vilka det kunde strömma kall luft.

Och även om området som sagt inte var vulkaniskt, så finns det annan geologisk kemi. Berggrunden utgörs av kalksten med höga halter av bitumen, råvaran för asfalt. Vatten som passerat sådana lager kan samla på sig diverse ämnen. När man studerade källvatten hittade man också etan, metan och i synnerhet eten, som kan ha sövande och narkotiska effekter – det användes länge som bedövningsmedel. Det har även en sötaktig doft, något som nämns i en beskrivning från Plutarkos (den mångkunnige skribenten tjänstgjorde en tid som präst i templet).

Oraklet arbetade som sagt inte när som helst. Ursprungligen tog hon emot besökare en gång om året. Senare utökades schemat till månatliga mottagningar – utom under vintern. Kanske det berodde på att de profetiska ångorna strömmade sämre när det var kallare? Och när oraklets rykte och makt sakta minskade, kanske det berodde på att geologin ströp tillförseln? För att till slut, när kejsar Julianus Apostata (som inte härskade längre än 361–363) kom för att få råd, istället fick reda på att dess tid vad förbi.

Det är rätt sällan som historiska frågor av den här sorten får ett definitivt svar. Men även om fackfolk diskuterar detaljer så verkar ingen ha hittat någon avgörande brist i förklaringen. Det verkar som om vi faktiskt vet hur oraklet i Delfi drogades till sin gudomliga kontakt.

Källor:

• William J. Broad: For Delphic Oracle, Fumes and Visions, New York Times 19 mars 2002
• Jimmy Maher: The Oracle of Delphi – Epilogue: Myth and History, 11 september 2020
• NE: Delfi

 

Råttan i kinamixen

En hårig köttbit har påträffats i ett djupfryst paket av märket Kinamix. Köttstycket var c:a tre centimeter.

För omkring en månad sedan hittade en kvinna i Gävle ett råtthuvud i ett paket av samma märke.

- SvD 8 augusti 1974

När jag först stötte på denna notis utgick jag ifrån att det var en variant av råttan i pizzan, en av de riktigt klassiska klintbergarna, överförd på den tämligen nya blandningen, gissningsvis enbart på grund av dess namn. Men efter att ha läst innantill och kollat vidare fann jag att råttan i kinamixen, eller om det var flera, var verkligare än så. Örebro stadsveterinär Gunnar Bergström kommenterade det senare fyndet med "det var oerhört äckligt", och Findus fick dra in 5000 förpackningar av risblandningen – sådana påtagliga belägg ser man sällan när det gäller riktiga vandringssägner.

Däremot kan man tänka sig att de fiktiva råttorna i pizzorna fick hjälp på traven av den verkliga råttan i kinamixen.

De tre som förstår relativitetsteorin

- The Times, 7 november 1919

Arthur Eddington är ett viktigt namn i den morderna fysiken. Allra mest känd är han nog ändå för de mätningar som utfördes vid solförmörkelsen den 29 maj 1919. Där kunde man se att stjärnor som befann sig nära den (förmörkade) solen verkade ha flyttat på sig, eftersom ljuset böjdes av solens gravitation – och det närmast exakt så mycket som Einsteins allmänna relativitetsteori förutspådde, eller en god bit mer än det skulle ha gjort enligt Newtons fysik. Det var det finaste bevis man sett för att den allmänna relativitetsteorin stämde: "Our former belief that the foundations of science had been laid for all time has been shattered", som Royal Society formulerade det.

Sällskapet träffades samma höst för att ta del av berättelsen om mätningarna och expeditionerna (man hade för säkerhets skull skickat folk till både västafrika och Brasilien). Efteråt gick man runt, minglade och gratulerade. En av deltagarna var Ludwik Silberstein, som bland mycket annat skrivit en lärobok om (den speciella) relativitetsteorin. Han bytte några ord med Eddington och frågade om ett påstående som cirkulerat – naturligtvis på skoj – om det är sant att det bara finns tre personer som förstår relativitet?

Eddington funderade ett ögonblick. Silberstein frågade igen: "Professor Eddington, du måste vara en av de tre personerna i världen som förstår den allmänna relativitetsteori?" eller "Var inte så blygsam!". På vilket Eddington svarade: "Inte alls, jag försöker att komma på vem den tredje skulle vara." Vilket kan tolkas som att antingen Silberstein, Eddington själv eller rentav Einstein inte förstod sig på den allmänna relativitetsteorin ...

Detta fråga/svar-citat är, såvitt jag kunnat finna i trovärdiga källor, sant. Däremot var det givetvis inte på allvar, vare sig frågan eller svaret. Det blir desto bättre av att Eddington på stående fot gjorde om en poänglös fråga till en riktig lustighet.

Källor:

• Jean Eisenstaedt, The Curious History of Relativity: How Einstein's Theory of Gravity Was Lost and Found Again (Princeton University Press 2006)
• Thibault Damour, Once Upon Einstein (Taylor & Francis 2006)

Gruvfåglar

En äkta fågelbur för gruvbruk. Källa: This device was used to resuscitate canaries in coal mines, bloggen Museum Crush 26 april 2018.

Canaries are still used in some coal mines for detecting carbon monoxide and are a reliable method of warning of high concentrations.

- V. S. Vutukuri och R. D. Lama: Environmental Engineering in Mines (Cambridge UP 1986)

Är fenomenet allmänt känt eller inte? Det nämns rätt ofta, som historisk företeelse eller som liknelse, men varje gång är det försett med en komplett förklaring. Så här kommer den kompletta förklaringen ännu en gång, vare sig den behövs eller inte.

Fåglar är betydligt känsligare för giftiga gaser än vi däggdjur. Därför hade gruvarbetare länge med sig burfåglar. Om halten av giftiga gaser började stiga – gaser som ofta saknade lukt, smak och färg – märktes det på fåglarna långt innan det började bli farligt för människor. De utgjorde helt enkelt ett känsligt varningssystem.

Gruvfågelburen ovan kommer från Science and Industry Museum i Manchester. När medarbetaren Lewis Pollard fick välja sitt favoritföremål ur samlingarna var valet lätt: "Kanarie-upplivaren", The Canary Resuscitator. Lewis noterar särskilt att han fått för sig att gaslarm innebar fågelns död, att det så att säga skulle ha ingått i systemet att de var förbrukningsvaror. Men även om det förvisso fanns burar av mycket enklare snitt, där fåglarna löpte betydligt större risker, så är det tydligt att firma Siebe Gorman & Co, Ltd försökt att göra de små skyddsänglarnas tillvaro så säker som möjligt. Fågeln satt innanför en dubbel lucka, den inre med ett metallgaller, den yttre med glas. Nere i gruvan är glasluckan öppen. Om fågeln börjar uppvisa ett avvikande beteende så stängs glasluckan och flaskan med syrgas (luft?) öppnas – samtidigt som gruvarbetarna evakueras.

En annan sak man kan få för sig är att bruket använts "länge". Hur länge man nu tänker sig, kanske medeltiden? Men burfåglars känslighet för gaser, och därmed deras värde för gruvindustrin, upptäcktes i slutet av 1800-talet av den skotske läkaren och mångsysslaren John Scott Haldane (1860-1936).

John i dykardräkt intill en tysk officer. "His diving experiments for the British Admiralty were carried out in top secret - the presence of the German soldier beside him is a mystery." – Scottish National Portrait Gallery

De äldsta exemplen på bruket kommer också från 1800-talets sista år (här är jag ännu lite mer än vanligt nyfiken på tidigare belägg!). Det enkla, pålitliga, billiga och ändå extremt användbara systemet spreds snabbt till kontinenten. I Storbritannien blev det 1911 obligatoriskt med minst två fåglar per gruva. Många källor anger att det var då som bruket infördes för första gången men det stämmer alltså inte.

Bruket pågick också längre än man hade kunnat tro. Åtminstone hade undertecknad aldrig kunnat gissa att de sista brittiska gruvfåglarna först 1987 ersattes med elektronisk mätapparatur.

Miners are said to be saddened by the latest set of redundancies in their industry but do not intend to dispute the decision.

- BBC On This Day, 30 December 1986: Coal mine canaries made redundant (skrivet 2005 som en "låtsas-gammal" nyhet)

Prästmannens anteckningar eller Suparnas terminologi

Då och då finner jag att ting som jag varit helt eller nästan helt säker på var missuppfattat, hopskarvat eller rent hittepå tvärtom är helt äkta. En del sådana upptäckter är roligare än andra. Men det är länge sedan jag blev så glad som när jag hittade "prästmannens anteckningar" i original.

Att brännvin dracks i överflöd vittnar en prästmans anteckningar från 1809 om.

- Spritmuseum: Svenskt brännvin – från medicin till monopol

Dessa "anteckningar" har valsat runt ett bra tag på nätet, i lite olika varianter men utan nämnvärda skillnader. Ofta har texten kallats "Konsten att hålla sig nykter". För att sammanfatta så räknas här upp en lång rad namngivna supar som, sägs det, var OK att konsumera dagligen och ändå anse sig nykter. Fast just den "detaljen" återkommer vi till ...

Texten skrevs ner av pastorn i Umeå Johan Anders Linder (1783-1877) på 1830-talet (har inte exaktare datering än så). Varför årtalet i nätversionen blivit 1809 vet jag inte; en tanke är att man föredragit ett av märkesåren i Sveriges historia framför ett anonymare från 1830-talet. Jag hittade texten återgiven av Lars Ericsson i tidskriften Oknytt 1-2 1988, utgiven av Johan Nordlander-sällskapet. Den får här den rubrik som Linder gav den.

Suparnas terminologi

En man, som vill föra en regelmässig diet i mat och dryck, tager sig följande styrke-tårar:

Förutsatt att man icke svultit eller törstat den föregående dagen, besväras man vanligen av slem i halsen, eller så kallade: Tuppar, varför man börjar, efter uppvaknandet, med Tupp-supen. Den kan tagas på sängen.

En stund därefter, och sedan man tagit liten motion, följer den uppfriskande besken – vidare en klar, för att borttaga beskens eftersmak. – Nu dricker man sitt kaffe, varefter kaffe-supen ej förgätes. Vid frukosten tages aptitsup, en på fisken samt halvan. Nu inträder arbetstiden, varunder blott fyllhundar supa.

När middagsbordet är serverat, tages Aptit-supen, och innan man skiljer sig från smörgåsbordet Klacken. Därefter under måltiden, Supen på fisken, halvan och [oläsligt ord]. På e.m. sedan man tagit sin middagslur, drickes kaffe, varefter kaffe-supen ej förgätes. (Den som ej dricker kaffe är berättigad till denna även, med förbindelse att istället för kaffe taga en klar.) Därefter följer Sexan, som näst aptit-supen är den angelägnaste.

Nu har vi the-dags – men en sann patriot dricker ej denna utländska dryck, som dessutom gör magen kvalmig utan då man nu sätter sig till spelbordet tar man sig istället en spelsup. Därefter drickes toddy, och emellan varje sådan är man berättigad till en Mellanbindare och äro glasen ej för stora drickes trenne Toddy, och följdaktligen tagas och 2ne Mellanbindare. Vid kvällsmåltiden de 3ne ordinarie måltidssuparna och då man stiger i sängen bör man ej glömma Lopp-supen och härmed är nu dagen till ända.

Dessa 21 supar äro en måttlig mans dagliga diet, och därjämte hög diet. Likväl kan den vid träget och tröttande arbete något förstärkas. Man uppfriskar sig då med förmiddags-supen och emellan Kaffe-supen och sexan på e.m. Eftermiddags-supen. Vad härutöver förtäres, kan möjligtvis urarta till rummel, och bör därefter undvikas. Dock härunder inbegripna vissa tillfällige supar såsom: Kyrko-sup, tankställare, ressup, för-sup, Apoteks-sup, handels-sup, Släd-sup, osv.

Så överdrivet detta kan synas, har jag likväl varit i tillfälle att se denna diet, i det närmaste åtminstone, följas av mången så kallad måttlig man.

Den sista meningen är, vad jag sett, aldrig med i moderna muntra återgivanden av "prästmannens anteckningar". Det är lätt att förstå eftersom den förtar hela intrycket. Texten är inte alls en uppmaning, eller ens ett nyktert (ha!) återgivande av seder och bruk, utan en drift med "måttliga män".

Pastor Linder var för övrigt med om att 1830 grunda Sällskapet Måttlighetens Vänner. Prästerskapet var det stånd som arbetade mest för att sprida nykterhetsrörelsen, och Linder strävade mer än de flesta kollegerna. Han hade nog blivit lindrigt förtjust av att förknippas med vad som kommit att uppfattas som en saklig beskrivning av supandet i 1800-talets början; om man inte, som jag, tagit det för rent hittepå.

Det svarta kortet

American Express Centurion Card: En myt som blev verklighet. Skärmdump från Amex svenska hemsida.

These are the happy few that automatically qualify for services like the new American Express "Black Card", the ultra VIP credit card that has a credit line of $500,000 and offers services such as private planes, bodyguards and access to Fifth Avenue stores in the wee hours of the morning for "solo shopping". Obviously at this level the key function of the card is not credit, but identity: "Do you know me? I may look like a twit, but I own Paraguay."

- The New Republic, 14 april 1986

American Express har olika kort i olika färger: Grönt för de otvättade massorna, därefter guldkortet med fler förmåner och högre avgift, och så vidare.

På 1980-talet började det ryktas om att American Express hade ett svart kort. Det var, om man ska tro ryktena, inget som företaget gjorde reklam för eller ens erkände (vad det nu skulle vara bra för). Kortet sades vara reserverat för de allra, allra rikaste kunderna, som inte brydde sig om ifall årsavgiften var si eller så men som ville kunna köpa pärlor och diamanter, sportbilar och jetplan utan krångel när andan föll på. Och som kanske ville ha ett fysiskt bevis på sin förmögenhet och status.

En intressant omständighet är att de där ryktena tydligen inte höll sig till tidens motsvarigheter till Flashback elller Reddit utan även dök upp i etablerade media, som Wall Street Journal och The New Republic här ovan. Jag gissar och tror att något sådant skulle vara åtminstone lite svårare idag.

Så småningom bestämde sig American Express för att det envetna ryktet kanske tydde på ett faktiskt behov.

“There had been rumors going around that we had this ultra-exclusive black card for elite customers,” says Doug Smith, director of American Express Europe. “It wasn’t true, but we decided to capitalize on the idea anyway."

- Snopes.com: Black American Express Card

Jag föredrar definitivt den versionen framför pressreleasens "in response to customer research"-blaj.

NEW YORK, October 14, 1999 -- American Express today announced the introduction of the Centurion Card. The Centurion Card will be offered by invitation only to selected Platinum Card members. 

The black-colored Centurion Card offers customized personal service to help ease the busy and demanding lifestyles of cardmembers. It has been designed for individuals who travel frequently, entertain often and value single points of contact for service. 

“We created the Centurion Card in response to customer research that identified a small but affluent group of cardmembers for whom individual attention and access to previously unavailable elite travel benefits was of great interest,” said James Bush, senior vice president of Consumer Marketing at American Express.

Och jag tror mer på vilken som helst av dem än att Jerry Seinfeldt skulle ligga bakom kortets förverkligande. Han var f ö reklamperson för American Express vid tillfället vilket skulle kunna motivera anekdoten.

[Jerry:] I was waiting for [the crew] to move some cameras, and the crew guy comes up me, he says, 'You got the Black Card?' And I go 'No, what’s the Black Card?' He says, 'There’s only three in the world. The Sultan of Brunei has one, the president of American Express has one, and I thought you would have the third one.' Next morning I call the president of American Express. I go, 'Is there a Black Card?' He says, 'It’s just a rumor. It doesn’t exist.' He said, 'But you know what? It’s not a bad idea.' And so they developed it, and they gave me the first one.

- Alyssa Cerchiai: Is Jerry Seinfeld the Reason That the Amex Black Card Exists?, The Points Guy, 12 juli 2018

Nu när kortet inte längre är en "hemlighet" utan ligger utlagt bland alla andra så förlorar det naturligtvis mycket av sin magi. Det hjälper bara lite att det fortfarande inte går att ansöka om, har en årsavgift på 30 000 m m.

Flickan som fick Lincoln att skaffa skägg

I ett århundrade fullt av skäggiga herrar valde Lincoln att gå slätrakad ända till han passerat de femtio och kandiderade i presidentvalet. Det ett historiskt faktum - kanske inget intressant faktum, men lätt att bekräfta.

Svårare att bekräfta var en episod som förekom i en släkt i Massachusetts. Men den lät ju sannerligen inte som något annat än en ren familjemyt (se Faktoider: Familjemyter) ...

“My grandfather used to tell us we had a footnote in history,” Liz Bedell explained. “We were a working-class family. To impress people, he’d say, ‘Oh, we are descendents of Grace Bedell. When she was a little girl she wrote to Abe Lincoln and suggested he grow a beard so he could win the election.’ 

“I didn’t believe him,” Liz Bedell said. “None of us did.”

- The Advice of a Little Girl: Lincoln Exhibition Confirms a Family Myth, Library of Congress

Döm om hennes förvåning när hon så småningom hittade breven ifråga:

“I almost died,” Bedell said. “I called my father. He said, ‘Are you serious? My father was telling the truth all this time.’”

Huruvida det verkligen var fröken Bedell som övertygade den blivande presidenten om att anlägga ansiktsbehåring är väl oavgörbart men berättelsen som Liz' farfar återgav den var 100 % korrekt.

I have yet got four brothers and part of them will vote for you any way and if you let your whiskers grow I will try and get the rest of them to vote for you you would look a great deal better for your face is so thin. All the ladies like whiskers and they would tease their husbands to vote for you and then you would be President.

- Grace Bedell den 15 oktober 1860

As to the whiskers, having never worn any, do you not think people would call it a silly affectation if I were to begin it now?

- Abraham Lincoln den 19 oktober 1860

Att flytta till ett land som inte tar emot invandrare

Det har använts som skämt och diskuterats om det sagts på allvar. Jag tog upp det 2012 i
Ett land utan invandrare där jag och några läsare spårade det till 1990-talet, uppmuntrat (men inte mer) av uttalanden från Brigitte Bardot.

Men nu har verkligheten hunnit ikapp. Kent Ekeroth (SD) förklarar varför han flyttar till Ungern:

– Till att börja med så har de ingen invandring.

- Ekeroth: ”Flyttar för att slippa idiotierna i dårhuset Sverige”, SvD 28 mars 2018

Huruvida det uppgivna skälet räckte för asyl framgår inte.

På riktigt eller data?

- HusmanHagberg: Åkerliden i Mullsjö

Bland annat material som cirkulerar i sociala medier så ser man då och då mäklarannonser som folk finner anmärkningsvärda av en eller annan anledning. Det som slog mig här var att flera interiörer såg påfallande artificiella ut, ännu mer än det underbara gröna rummet ovan; jag hade kunnat svära på att de renderats, kanske av samma program som mäklaren tagit fram bilderna på våningsplanen med. Tills jag såg bilderna på en ordentlig skärm och insåg att jaha, hm, det ser verkligen ut så där.

Det var den "faktoida" biten, eller meta-faktoiden: Jag trodde att verkliga bilder var fejk. Sedan finns det naturligtvis en annan anledning att studera ett stycke extremt välbevarat svenskt 1970-tal men den behöver ni som tillhör målgruppen inte få förklarad för er.

Lyssna på kassaskåp

Den som vill få upp ett kassaskåp med kombinationslås utan att känna till kombinationen, och som inte vill eller kan använda kraft, kan alltid ta till ett stetoskop. Genom att vrida på ratten och samtidigt lyssna riktigt riktigt noga efter svaga men avslöjande ljud från låsmekanismen så kan en skicklig inbrottstjuv öppna ett kassaskåp på, tja, rimlig tid. Åtminstone i filmens värld ...

Fungerar metoden på riktigt?

Jonny Phillips enlists the help of a professional locksmith to find out if it is possible to crack a safe using just a doctor's stethoscope — just like in all those caper movies!

- I Didn't Know That: Cracking Open a Safe, National Geographic

Spoiler: Jason Osborne lyckades få upp skåpet med den klassiska filmmetoden. Det tog 2,5 timmar. Det gick, men tog för lång tid för att vara praktiskt. Och då är han ändå, vad jag förstår, en spelare på elitnivå. Kvartsmyt?

En vidare fråga att reda ut är när tropen först dök upp. Kanske enklare kassaskåp på den tiden tillverkades med lägre toleranser som gjorde metoden enklare och effektivare? Tror jag inte; tills något annat visats misstänker jag att den är en dramaturgisk uppfinning snarare än något som använts "i fält".


Folkbildande bonus: Hur kombinationslåset fungerar, åskådliggjort med en modell.

Kadaververwertungsanstalte och tvål

Kejsar Wilhelm till rekryten: "Och glöm inte att din kejsare kommer att få bruk av dig – levande eller död".
(Vid fiendens "Anläggningar för kroppars användande" behandlas döda tyska soldater kemiskt för att bli kommersiella produkter som framför allt smörjoljor och grisfoder.)

- Punch, 25 april 1917

Det kan ha börjat som ett språkligt missförstånd. Under första världskriget höll sig tyskarna med Kadaververwertungsanstalte, "kadaver-användnings-anläggningar", där man tog döda hästar (som det fanns i mängder), avskiljde fettet från dem, och förvandlade fettet till smörjoljor och annat.  Omkring 1915 började ett rykte cirkulera där anläggningarnas råvara inte utgjordes av hästar utan av stupade tyskar. Våren 1917 upphöjdes ryktet till officiell propaganda genom bl.a. skämttidningen Punch. En anledning till att det togs upp just då kan ha varit att man ville få med Kina på rätt sida i kriget. Frågor som huruvida det kunde räknas som kannibalism att äta grisar som fötts upp på foder gjort av människor diskuterades. Att fabrikerna togs på allvar visar hur långt demoniseringen gått även under detta krig.

Första världskriget såg en hel del propaganda där såväl sanna som mer eller mindre påhittade påståenden brukades och missbrukades i moralhöjande åtgärder. Historien om Kadaververwerstungsanstalte var den otäckaste. Den förblev en het potatis även långt efter kriget som de ansvariga helst inte hanterade alls. Den togs givetvis upp i Tredje rikets anti-brittiska propaganda. Och bara några år senare blev den åter dagsaktuell, när rykten började cirkulera om en omfattande tysk organisation som avlivade judar i industriell skala. Man kan förstå om de som skämts i åratal för vad de spritt och trott om tyskarna hade mycket svårt att ta till sig liknande uppgifter knappt trettio år senare.

There can be no doubt that the reported commercial use of the corpses of the murdered Jews undermined the credibility of the news coming from Poland and delayed action that might have rescued many Jewish lives.

- Joacim Neander, The German Corpse Factory. The Master Hoax of British Propaganda in the First World War (Saarland U P 2013)

Det är ironiskt på så många nivåer att den groteska tvåltillverkningen faktiskt, efter vad omdömesgilla forskare kommit fram till, förekom i Tredje riket. Inte i någon större skala, och för medicinskt bruk, inte som vanliga hushållstvålar. Men icke desto mindre.

An inquiry by the Gdansk Branch of the Commission for the Investigation of Crimes against the Polish Nation has concluded that soap was made from human fat and used for general cleaning purposes at the Anatomy Institute of the Gdansk Medical Academy, under the direction of Professor Rudolf Spanner, during the Second World War.

- Auschwitz-Birkenau: Human Fat Was Used to Produce Soap in Gdansk during the War, 13 oktober 2006

Wikipedia (eng.): Kadaververwertungsanstalt; Soap made from human corpses

Barnet, hunden och pennan

En familj hade ett barn och en hund som trivdes utmärkt med varandra. Men så en dag bet hunden barnet, svårt och helt oväntat. Naturligtvis avlivades hunden. Sedan visade det sig att den hade en penna djupt intryckt i örat ...

Historien brukar återges med fler detaljer – hundens ålder och ras, barnets ålder och kön, om hunden obducerades eller inte – men det ovan är dess kärna.

Det finns mycket som talar för att det är en skröna. De varierande detaljerna, sens moralen (lita inte på det första intrycket!), att den är så tacksam att återge, att man aldrig glömmer den när man väl hört den ... När jag började gräva i historien så utgick jag också ifrån att den var osann.

Omsider hittade jag den återgiven i boken Your dog & your baby: a practical guide (A1Dog Publishing 2003, första uppl. 1990), sid 52. En kontroll med författaren gav följande svar:

I used to offer pet bereavement counselling and the mother in question was one of my clients. After the dog had been put down, she asked the vet to be allowed to sit with it  for a while, stroked it, touched something hard, and there was the pencil stub.
She was terribly upset, terribly. Her doctor had nothing to offer but tranquilizers and a local counsellor refused to see her because it was "only about a dog".

Jag fick även facit på de detaljer som klintbergat sig iväg från ursprunget:

The "real dog" was a King Charles Cavalier spaniel, castrated male, 7 years old. Rescued if I recall correctly but it's a long time ago. The child was a girl, around three years old. The details of the injury and the amount of stitches were correct, as was the progression of events from the attack, to having the dog put down, to discovering the pencil stub. As is required, details of the case story were changed to protect the identity of my client (this usually involves switching/changing names, ages, genders, and certain identifying details such as the breed of the dog and who found the pencil stub in this case).

Turned out the girl had been trying to "clean the dog's ears" which she had observed her mother doing on numerous occasions.

- Mail från Silvia Hartmann

Det finns många exempel på vandringssägner som bygger på verkliga historier som justerats i omgångar. Ofta har detta gjorts i så hög grad att berättelsen blivit fundamentalt annorlunda. Detta var ett undantag; historien som den återgetts otaliga gånger var sann.

Galaxen som är större än månen

Andromeda if it were brighter: photoshoppad av Tom Buckley-Houston (tombh), originalbilder från NASA (galaxen) och Stephen Rahn (resten)

Sometimes I wind up having to debunk viral pictures or videos getting spread around, too, which are very difficult to extinguish. That's why I'm pretty happy to be able to write about one that’s actually pretty much correct!

- Phil Plait (badastronomy.com): Yes, That Picture of the Moon and the Andromeda Galaxy Is About Right, Slate 1 januari 2014

Förvisso är alla galaxer bra mycket större än månen. Men visste du att Andromedagalaxen, vår närmaste granne av den sorten, är såpass stor att den trots avståndet "egentligen" tar betydligt mer plats på himlen än vilken supermåne som helst? Den lilla sudd vi ser med blotta ögat utgör bara galaxens mitt. Om vi sett Andromedagalaxen, eller M31 eller NGC 224 som den också kallas, med "full ljusstyrka" så hade den faktiskt varit så majestätisk som på bilden. (Endast bortsett från den lilla detaljen att den galax-bilden tagits i ultraviolett ljus.)

Jesusbryt

På. Uppenbarligen.

Se­dan kom man till ho­nom med barn, för att han skul­le lägga händer­na på dem och be. Lärjung­ar­na vi­sa­de bort dem, men Je­sus sa­de: "Låt bar­nen va­ra, och hind­ra dem in­te från att kom­ma hit till mig! Him­mel­ri­ket tillhör såda­na som de." Och han la­de händer­na på dem och gick se­dan däri­från.

- Matt 19:13-15

Den hysteriska strömbrytaren är så bra att jag funderade på om den kunde vara ett skämt. Men en förfrågan på Facebook-sidan Faktoider om var, när och hur den först tillverkats (sentida efterapningar är naturligtvis ointressanta) gav snabbt och korrekt svar från Nicolas Bremell: Hartland Plastics, Inc.

Eftersom man på Hartland Plastics i Hartland, Wisconsin sett till att skydda skapelsen så dök den även upp i Catalog of Copyright Entries, vol 13 del 7-11 A, nr 1 (januari-juni 1959). Där kan man dessutom se att bibelordet som åsyftas inte är Matt 19:13-15 utan det fjärde budet, nätt och jämt synligt ovanför den, hm, vitala delen: "Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land" (Luthers något förenklade version).

Det framgår även av förpackningen. Som ju är fantastisk. Perfekt för barnkammaren? "Adds a religious theme to any room"..?

Hartland Plastics tillverkade från 1950-talet och framåt inte bara blandade plastprodukter utan även en mängd samlingsfigurer av olika slag: cowboys och indianer, hästar, baseballspelare, skådespelare ... En del av dem betingar riktigt goda priser på samlarmarknaden, även om jag måste säga att flera av dem är ordentligt fula eller värre. Deras överlägset mest uppmärksammade produkt någonsin ingick i deras sortiment av religiösa prylar. Om den väckte någon upphetsning när det begav sig så har jag inte hittat några tecken därpå.

För mer information om företaget, se The Man at the Heart of Hartland Plastics, The Morning Call, 9 september 1990 - mest för att det är ett fint exempel på någon som osjälviskt samlar och delar med sig av information om ett ämne som knappt någon annan, död eller levande, är intresserad av.

Dalai Lama-citat

Här var det fel ... Eller åtminstone fel källa. För detta långa citat, som förefaller att vara ett av de mest populära att tillskriva en av de största levande citatmagneterna, kommer inte från honom.

Det kommer från en kort text som heter Interview with God, där det (i något annorlunda skick) läggs i självaste Jahves mun. En viss Reata Strickland hittade 2001 texten utan författare angiven, tyckte den var värd att sprida, och postade den på ett kyrkligt forum. Den fick stor spridning och blev omtalad. Så småningom gavs den ut som bok, med Strickland som redaktör (hon påstod aldrig att hon skrivit den) och utfylld med en hel del bilder och extramaterial. Den sålde finfint. Så småningom lyckades man hitta författaren: Jim Brown, en kyrkans man som skrivit "intervjun" men inte fått den publicerad. När han fick reda på vad som hänt var han allvarligt sjuk och hade inte långt kvar, men mumlade enligt uppgift något fromt.

Här kan du läsa historien om Jim Brown och hans intervju med Gud

För en oerhört mycket intressantare, roligare och verkligare Gud, följ @TheTweetOfGod på Twitter. "I saw what you just did and it was disgusting", "The people who have total faith in Me tend to be the ones I have no faith in whatsoever", "Most of you were mistakes" för att bara ta några pärlor från de senaste dagarna. [Uppdaterat: The Tweet of God är icke mer. Men den var mycket rolig så länge den varade.]

Ett citat som felaktigt tillskrivs Dalai Lama XIV, helt enkelt. Här följer däremot några citat som är äkta. Av någon anledning ser man sällan, om någonsin, denna sort som meme-bilder, med finstämt porträtt på vår goa, mysiga, finurliga Yoda.

Abort är i princip lika med mord. Under vissa omständigheter kan det ändå vara OK, exempelvis om barnet är efterblivet.

Of course, abortion, from a Buddhist viewpoint, is an act of killing and is negative, generally speaking. But it depends on the circumstances. If the unborn child will be retarded or if the birth will create serious problems for the parent, these are cases where there can be an exception.

- The Dalai Lama, intervju i New York Times, 28 november 1993

De som dog i tsunamin förtjänade det eftersom de varit dumma i tidigare liv. [Tillägg:] Eller om det är hela samhällets fel.

Intervjuaren: And sometimes as you say and as is believed in your faith, it may take many lives; the karma of one life may not be enough.
DL: True. And like Tibet, other events like the tsunami or the recent earthquake, these are not due to individual karma but come from the common karma of the community.
I: But that’s odd. Isn’t it why should God punish so many for the karma of some? Why this mass punishment?
DL: I think there is a different answer for that, according to different concepts. There are the theistic traditions, whose central faith is in a creator or God. Then there is Buddhism, there is Jainism and the other ancient Indian traditions which see everything as happening according to karma, the law of causality.
I: But still, Your Holiness, something like the tsunami or the earthquake or the flooding in New Orleans, you say that it comes from the karma of a community, but a lot of innocents get punished. Is that fair?
DL: Well, you see, again according to ancient Indian thought, we have the concept of rebirth, several lives. So, an event we face can come from karma not necessarily created in this life, but in a previous one. A person can look innocent, but he suffers due to his past karma. That, you see, is the Buddhist explanation, and is so in Jainism as well.

- Intervju i den indiska tv-kanalen NDTVx7, återgiven i The Indian Express, 29 oktober 2005

Och om hans helighet skulle välja att återfödas i en kvinnlig kropp så får denna allt lov att vara attraktiv, för annars är det ingen idé. (Inte var det något skämt heller, som den förbluffade intervjuaren fick förtydligat.)

The female must be attractive, otherwise it is not much use.

- Dalai Lama says that any female successor would have to be 'attractive', The Telegraph, 23 september 2015

Chicken race

Since the nuclear stalemate became apparent, the Governments of East and West have adopted the policy which Mr. Dulles calls 'brinkmanship'. This is a policy adapted from a sport which, I am told, is practiced by some youthful degenerates. This sport is called 'Chicken!'

- Bertrand Russell, Common sense and nuclear warfare (1959)

Bilden ovan är hämtad från Rebel without a cause (1955). Det är där som Jim Stark (James Dean) i bilen t.v. tävlar mot "Buzz" Gunderson (Corey Allen) i en livsfarlig biltävling: De kör mot ett stup, och den som sist hoppar ut är en fegis, chicken. (*spoiler* Buzz vinner överlägset.)

Chicken race, eller chickie run som det heter i filmen, blev snabbt en trope och användes ganska många gånger innan filmmakarna tröttnade på den. Under det kalla kriget användes den ofta som en välfunnen liknelse, och som sådan används den än idag. Men förekom chicken race i verkligheten?

En variant av chicken iscensatt, "as an example of what not to do".

A game of "chicken" is re-enacted by six youngsters in Los Angeles. In this pastime the driver accelerates his car to a speed of 60 or 70 mph, then suddenly takes his hands off the wheel. The first person who loses his nerve and grabs the wheel or touches the brake is "chicken," a fate sometimes considered worse than living to an old age. 

Another variety of "chicken" is played in two cars. As vehicles approach, each driver keeps his left front wheel on the white center stripe in road. One who finally decides to pull over is, of course, "chicken."

- "The 'Hot Rod' Problem: Teen-Agers Organize to Experiment with Mechanized Suicide", LIFE, 7 november 1949

Fritidssysslan som den beskrivs här, liksom hos Bertrand Russell, var inte lika dödlig som i filmen. Om ingen väjer så blir resultatet skador på fordon och förmodligen även förare; säkerhetsbälten förekom inte. Dödsfall förekom, liksom vid all buskörning, men tävligen hade nog sällan lika livsfarlig utformning som i filmen.

Nalle Puh i Polen

(Bilden har inget med texten att göra. Mer än att den innehåller Nalle Puh och är i Polen. Äkta? Osäker.)

Historien spreds blixtsnabbt:

Att använda Nalle Puh som maskot för en lekplats kan tyckas oskyldigt. Men det ansåg inte de styrande i den lilla polska staden Tuszyn, som stoppade förslaget.
– Problemet med den där björnen är att han inte är komplett klädd. Den är halvnaken, vilket är helt olämpligt för barn, säger Ryszard Cichy, medlem av stadsförvaltningen, enligt The Independent.
En annan person i det lokala styret gick så långt som att kalla sagofiguren för "hermafrodit", det vill säga tvåkönad. Vem som ska få symbolisera lekparken är inte beslutat.

- Halvnaken Nalle Puh portad i lekpark, SVT 21 november 2014

Sant, falskt eller mittemellan?

Källan anges, gott så. Men går man dit får man reda på att de i sin tur fått nyheten från ett annat håll:

The meeting of officials was sneakily recorded a councillor and leaked to local press, according to the Croatian Times.

- Winnie the Pooh banned from Polish playground for being 'inappropriate hermaphrodite', The Independent, 20 november 2014

Croatian Times är en webbtidning vars källkvalité inte känns helt lätt att bedöma. Där finns en god del "click-baits", liksom inte så få artiklar om barbariska polacker. Och i artikeln om Nalle Puh nämns ingen källa. Kommen så långt har det hela en klar doft av förlöjligande skröna.

The meeting, which was recorded by one of the councillors and leaked to local press, then turned on Winnie-the-Pooh’s sexuality.

- Half Naked Winnie The Pooh Banned From Playground, Croatian Times, 19 november 2014

Nalle Puh heter Kubus Puchatek på polska. En enkel sökning "kubus puchatek tuszyn" ger raskt några relevanta träffar där denna verkar vara bland de tidigaste. Där finns även detaljer som identiteten på Uszatek, en lokal förmåga som kroaterna bara nämnde i förbigående och utan namn ("vår björn är helt påklädd"). Här är Cichys uttalande som citerat ovan:

- Mis nie ma kompletnej garderoby, dlatego lepszym patronem bedzie Mis Uszatek. Nasz jest ubrany od stóp do glów, a Puchatek tylko od pasa w góre - komentuje radny Ryszard Cichy.

- "Obojnak i bez majtek" - radni zaatakowali Puchatka. Nie dokoncza dyskusji, bo nie wróca do urzedu, TVN 24, 18 november 2014

Till sist kollade jag med min gode vän och författarkollega Artur Szulc som slutgiltigt bekräftade att det hela är...

Sant. Och enligt tv-inslag jag tittat på verkar ortsborna inte själva begripa vad kommunledningen håller på med. De skrattar åt politikerna...

Vad kan man då lära sig av detta? Att källkritik kan vara en intressant och givande syssla i sig, oavsett vad frågan gäller eller vad man kommer fram till. Liksom att även de stora tidningarna rutinmässigt slarvar med källkritiken; såväl SVT som DN, SvD, GP, Aftonbladet och Metro återgav samma TT-notis där Independent angavs som källa, säger ett steg i nyhetens utveckling där den lika gärna kunde ha varit en ren skröna. Detta hade inte varit så mycket att bekymra sig för ifall sådant endast inträffat om roligt strunt.