2021-07-30

Varför idrottarna biter i medaljerna

- Ben Morse: Why olympians bite their medals and what they do with them, CNN 29 juli 2021

Rubriken lovar mer än artikeln håller. Den försöker inte ens att ta reda på varifrån bitandet kommer.

David Wallechinsky, Executive Committee Member of the International Society of Olympic Historians, told CNN in 2012 that it's probably an attempt to satisfy the media.

- Ibid.

Att bita i mynt är ett gammalt knep. Syftet är att avgöra om myntet är äkta eller inte. Jag är inte helt säker på vad bettet tänks avslöja: om ett guldmynt är tillräckligt mjukt för att lämna bitmärken eller silvermynt innehåller för mycket mjukare bly? Hur som helst så är det den gesten som återuppstått, på skoj såklart, i olympiska sammanhang.

Hur väl det fungerar är givetvis en helt annan fråga.

Så här kunde det se ut (även om hundar ytterst sällan fick den äran):

- Buster låter hunden Tige pröva ett förfalskat mynt; från The Comic Section of The Topeka State Journal, 30 oktober 1915

Ett svensk exempel, på en påhittad person som utförde den kända ritualen, hittas i en modern klassiker:

Jag kände en gång en fotograf som var så snål så att han bet i varenda femöring [gjord av koppar] för att se om den var äkta, och en dag så bet han av en guldtand och fick en inflammation och sen så … [nämns inte fotografen med ett ord mer]

- Max Lundgren, Pojken med guldbyxorna (1967)

Kuriosa: De olympiska guldmedaljerna utgörs av över ett halvt kilo silver — man kan slå ihjäl folk med dem — överdragna med minst sex gram rent guld.

Ytterligare kuriosa: De olympiska bronsmedaljerna utgörs inte av brons utan av mässing (koppar och zink).


2021-07-29

Prädd (och Coffee-Mate)

- Ur storannons för kedjan Kipplers, SvD 16 juni 1966

Sommaren 1966 lanserades gräddersättningen Prädd. Årstiden var ingen slump. Av argumenten i annonsen var det främsta att Prädd inte surnade. I pulvret fanns det heller ingen grädde eller mjölk i någon som helst form; det var en rent kemisk-teknisk produkt, framställd på fabrik.

I material från den tiden kan jag inte se att gräddersättningen diskuterades alls. Idag är Prädd ihågkommet för en (1) enda sak.

"Här får vi en fin blandning …"

- Björn Gillberg i Han kan bara inte hålla käften!, TV 2, 12 oktober 1971 (ur ett klipp på Youtube: Björn Gillberg historia)

"Ärftlighetsforskaren", eller mikrobiologen som han nog skulle tituleras idag (fil. lic. i mikrobiologisk genetik), hade läst innehållsförteckningar och konstaterat påfallande likheter mellan gräddersättningarna och tvättmedel. Skulle man kunna..? Två "gräddpulver" inhandlades. Gillberg ställde sig vid handfatet, löste upp pulvren i varmvatten, och tvättade en skjorta i det hela. Resultatet sägs ha blivit utmärkt.

Och därmed var Prädds saga all … Sägs det.

På 70-talet togs den konstgjorda kaffegrädde bort – efter att miljödebattören Björn Gillberg satt i gång en tittarstorm i tv när han tvättade skjortor i gräddersättning.

- Tvättmedel i automatkaffe, Aftonbladet 21 juli 2008

Aktionen var mycket effektiv – produkten dog genast på marknaden.

- Edward Blom, Prädd — lika bra i kaffet som i tvättmaskinen, BizStories 3 februari 2020

- Annons i DN 26 juni 1976

Effektiv eller inte, Prädd slutade åtminstone inte omedelbart att säljas. Ännu ett par år senare kan man se katastrofhanteringen av tillverkaren AB Sunco (som för övrigt ägdes av Astra). Som i denna rejäla annons, vari Prädds fördelar upprepas. Den intresserade kan dessutom ta del av en detaljerad innehållsförteckning där varje ingrediens beskrivs: Glykos, kokosfett, natriumkaseinat, kaliumfosfat, lecitin, natriumkiselaluminat, aromämnen, färg och en skvätt vatten.

- Ur annons för ICA Stockholm, SvD 7 juli 1977

Jag vet inte när Prädd försvann. Men man annonserade för det ännu nästan sex år senare. Uppdaterat: Jag har senare fått pålitliga uppgifter om att Prädd fanns på marknaden sommaren 1983.

En detalj som fullkomligt försvunnit ur det allmänna medvetandet är att Gillberg som sagt använde två gräddersättningar i svensk tv-historias mest berömda skjort-tvätt: Prädd och Coffee-Mate (i tv-bilden ovan skymtar burkarna nedtill i bild, Prädd t v om kranarna, Coffee-Mate t h). Den senare gräddersättningen tillverkades av Nestlé, och tillverkas än idag.

NESTLÉ Coffee-mate är en whitener [branschens beteckning för mjölkpulver och surrogat; se även bloggposten Vitt i kaffet] som har en härligt krämig och mild smak och ger kaffet en fyllig karaktär. Produkten består enbart av vegetabiliska ingredienser.

- Nestlé Professional: Nestlé Coffee-Mate

Hur kommer det sig att Prädd fått precis all negativ uppmärksamhet?


2021-07-28

Punschens och ciderläskens land

"Mellanmjölkens land" finns det fåkunniga som säger, syftande på Sverige — som om mellanmjölk bara skulle finnas här! Den som tror något sådant kan inte ha varit utrikes särskilt mycket, för visst finns mjölk med en fetthalt på 1–2 % lite varstans (inventerat i bloggposten Mellanmjölkens länder). Om detta skulle kunna betyda något, och i så fall vad, är naturligtvis en helt annan fråga.

Ännu en helt annan fråga är om det finns några drycker som verkligen bara finns i Sverige?

Här är ett förslag:

- "Tradition sedan 1911" syftar inte på äppelläsken utan på Herrljunga Saftfabriks- & försäljnings-AB

Cider är sedan långt tillbaka jäst must av äpplen och/eller päron. Länge fick sådan inte tillverkas i Sverige, åtminstone inte med nämnvärd alkoholstyrka. Först 1969 lanserades "svensk" cider; eller varför inte svensk "cider". För den läsk med äppel- och/eller päronsmak som vi då fick lära oss kalla cider har bara den grundläggande smakråvaran gemensam med faktisk cider. Jag vet inte om det är snabbköpsciderns fel att riktig cider (ännu) inte riktigt slagit i Sverige, även om utbudet idag förvisso är helt annorlunda än 1969.

SvD 22 maj 1969


Här är ett annat förslag, utan bismak:

- "Militärer som dricker punsch" är en hyfsat rik genre i de historiska bildarkiven. Här är det löjtnanterna Giesecke och Sparre som sitter och myser ca 1904. Notera även cigarrerna som väntar i förgrunden. Grejer.

Punsch har druckits i Sverige och Finland sedan strax före mitten av 1700-talet. Det var då våra första ostindiefarare kom tillbaka med spännande arrak i lasten, en haltig dryck som tillsammans med socker, citronsaft, te och vatten blir punsch. Då dracks drycken mest över hela Europa. De första hundra åren uteslutande varm, en sed som lever kvar på sina håll. Sedan började den även avnjutas kall och i betydligt större mängder, inte minst av studenter. Idag torde den mesta punschen konsumeras i kretsar där historisk läggning kombineras med studentikost eller militärt intresse.

Men bara i Sverige och Finland. Någonstans på vägen verkar resten av Europa ha tappat intresset. Idag tillverkas förresten klassiska märken som Flaggpunsch och Caloric (vars högintressanta namn jag tog upp i bloggposten Caloric) i Finland minsann. Men det finns även ett antal helsvenska märken — fattas bara.


2021-07-27

Hjorthornssalt (inte hjortron)

Detta måtte vara det vanligaste stavfelet i dagens kök. För det heter hjorthornssalt och inget annat. Även om det inte längre tillverkas av hjorthorn. Hjortronsalt finns det, så vitt jag vet, inget som heter.

Hjorthornssalt framställdes förr genom torrdestillation av horn, därav namnet. Eftersom det vid upphettning sönderdelas i de gasformiga ämnena ammoniak, koldioxid och vattenånga används det som bakpulver.

- NE: hjorthornssalt

Så var det med den saken.

Det finns även hjorthornsolja, som än idag tillverkas utifrån animaliska råvaror. Det användes förr i diverse undermedel; det moderna användningsområde jag hittat är för att skydda träd från att bli uppätna av harar o dyl. Den har nog sällan förväxlats med något annat ö h t.


2021-07-26

Lördagsfråga 668: OS

  1. Maria Margaretha van Os (1779–1862). Det finns gott om konstnärliga van Os men de flesta jag hittade hade snöat in på stilleben. Inget fel på stilleben men otacksamt sökmaterial är det.
  2. Lagaoset, nämligen området där Lagan rinner ut i Laholmsbukten.
  3. CP/M, det tidiga (vad smådatorer beträffar) OS som MS-DOS ändå var så märkvärdigt likt.
  4. Ferdinand Magellan, eller Fernão de Magalhães som det var i original. Här är ledtråden broschen: Santiagoorden, Orden de Santiago, förkortad OS. Anor från 1100-talet minsann, bärs fortfarande av några synnerligen utvalda.

Den aktuella satte PI.


2021-07-25

Antivax 1915

Det förefaller nästan, som om vaccinationsmotståndarna icke trodde på riktigheten av sin egen ståndpunkt, utan ansåge sig behöva taga till utöver vad som kan vara sant. Ett sådant tillvägagående skapar misstro till påståenden som man icke kan kontrollera, när man märker, hur galet det framställts, som man kunnat kontrollera.

- Henning Biörklund (1849–1937), konservativ ledamot i riksdagens första kammare, i debatt den 19 maj 1915 om Lagförslag mot skyddskoppympning

Här är två käpphästar jag framfört ett antal gånger, och som jag kommer att fortsätta att tjata om:

  1. Det irrationella vaccinmotståndet är inget större problem i Sverige. De allra, allra flesta vaccinerar sig och sina barn. Vår flockimmunitet mot vaccinerbara sjukdomar är, i stort sett, god.
  2. Det irrationella vaccinmotståndet är inte nytt. Folk har tvivlat och protesterat från första början (rentav längre än så, om man räknar in den s k variolisation man körde med innan Jenner lanserade det första moderna vaccinet). Se t ex bloggposten 200 år av vaccinmotstånd.

Man behöver inte leta länge för att se samma sorts argument och motargument dyka upp, gång på gång på gång. Jämför t ex dessa tre citat, ur ett enda inlägg av en enda av de vaccinmotståndare Biörklund debatterade mot våren 1915:

Hur många teorier ha icke läkarne redan fått uppgiva, som under tidernas lopp proklamerats som bestämda fakta, som axiom, som icke kunna ryggas. 
När en far eller mor äro levande övertygade om att de skulle skada sitt barn genom att låta vaccinera det, då bör det icke förundra herrarna, att de också reagera emot ett tvång, sådant som detta. 
Det är just detta förhållande, isoleringen av de sjuka och de sanitära åtgärder man vidtagit, som måste sägas vara den verkliga anledningen till att epidemierna där [London] gått ned.

- Karl August Nilsson (1864–1922), liberal

Justera stavning och ordval, och ingenting skiljer påståendena från de som cirkulerar idag.

Förslaget som debatterades blev så småningom lag:

I Sverige är vaccinationen f. n. reglerad genom lagen om skyddskoppympning af 2 juni 1916, hvilken lag trädde i kraft 1 jan. 1917. Barn skall undergå skyddskoppympning senast under det kalenderår, då det fyller 6 år.

- Nordisk Familjebok: Vaccination (1921)

Men antivaxarnas arbete blev inte spårlöst:

Enär af motståndare till vaccinationen anförts, att barn tagit skada däraf, har i 1916 års lag stadgats att, om den, som är ansvarig för barns befordran till ympning, hyser farhåga för, att ympningen skall för barnet medföra ohälsa, som ej är blott tillfällig, och det med hänsyn till förebragta omständigheter kan antas, att sådan farhåga har sin grund i vederbörandes personliga erfarenhet af något fall af dylik ohälsa i samband med ympning af barn, må barnet undantas från ympning, hvarvid skriftlig ansökan därom skall inges till Medicinalstyrelsen senast under det kalenderår, då barnet fyller 5 år.

- Ibid.

Antivaxare har alltså påverkat svensk lagstiftning, och det för över hundra år sedan.

Här ska det sägas att historien, faktiskt, gett rätt, inte åt det irrationella vaccinmotståndet men mot tvånget. Folk gillar inte tvång; det gäller förvisso inte bara vaccinationer. Dagens svenska vaccinprogram bygger på frivillighet. Det är inte att böja sig för antivaxarna; det är det som funkar bäst eftersom det är så folk funkar.


2021-07-23

Gjorde man porslin av folk?

Men de allra flesta pestoffren [gissar att det gäller 1712 års pest, som slog hårt mot staden] begravdes på pestkyrkogården strax söder om korsningen Amiralsgatan–Föreningsgatan.

Innan området bebyggdes i slutet av 1800-talet grävdes benrester och skelett upp. De maldes ner till benmjöl som användes vid tillverkningen av fint benporslin vid Sveriges porslinsfabriker.

- Informationstext på Malmö museer (foto @AgnesJagrelius)

En rad källor anges, som synes. Jag har inte tillgång till dem. Men jag skulle vilja kontrollera uppgiften om att människoskelett blivit porslin. Eftersom det låter som något som bör kontrolleras. (Utom uppgiften att man använder benaska när man tillverkar benporslin för det är ett faktum.)

Jag säger inte att det är osant. Men nog låter det … speciellt.

Skulle en fabrik i slutet av 1800-talet ta emot mänskliga kvarlevor som råvara? Från folk som dött i pest? Vad sade kvalitetskontrollen, arbetarna, kunderna? Var det brist på djurben från slakterierna?