2022-08-10

Guldfiskminne

Studies have found the concept of fish having three second memories is a myth and goldfish memories can last as long as three months.

- ABC News, 24 maj 2006

That fish have an incredibly short memory is known to everyone. Unfortunately, like many well-known "facts", it is not true.

- The Guardian, 21 juni 2007

Goldfish three-second memory myth busted

- ABC News, 18 februari 2008

Three-second memory myth: Fish show they can remember things for up to five months

- Daily Mail, 7 januari 2009

Modern myth would have you believe that goldfish can't remember anything that happened more than three seconds ago …

- Mental floss, 24 maj 2010

In fact, goldfish have been trained to navigate mazes, and after a few months, a goldfish can recognize its owner.

- Jamie Frater, I call bullshit (Simon & Schuster 2011)

… The popular myth that goldfish have such short memories that they forget they have already been on one side of their fishbowl by the time they have returned seconds later is not true.

- The Jerusalem Post, 31 mars 2012

Minne som en guldfisk behöver inte vara det sämsta att ha. Glöm myten om att fiskar bara minns de senaste tre sekunderna! De kan exempelvis memorera den rätta vägen i en labyrint och har visat sig vara bra modeller för minnesforskare. 

- Expressen, 16 maj 2013

Goldfish brain slur is myth as scientists discover they have long-term memory

- Mirror, 2 juli 2014

Guldfisk har en glimrende hukommelse

- DR, 5 mars 2015

Ny forskning visar dock att vi borde vara tacksamma över att bli jämförda med guldfiskar – de har nämligen bättre koncentrationsförmåga än oss människor.
- Café, 13 januari 2016

It turns out that there is no evidence that goldfish – or fish in general – have particularly short attention spans or memories, despite what popular culture suggests.

- BBC, 10 mars 2017 

Despite the enduring “three-second memory” myth, even goldfish—which can live up to 40 years—can recall exact colors and locations of specific feeding tubes up to a year after exposure.

- NOVA, 4 september 2018

… The humble goldfish may not only have a longer memory than most people think, but may also be far smarter.

- University of Melbourne, 27 oktober 2019

The myth is that a goldfish's memory lasts about three seconds. This has been repeatedly debunked.

- NPR, 10 januari 2020

The goldfish were not in the least discombobulated, easily adapting to the new regime and only bothering with the lever at the right times of day. Clearly, goldfish are smarter than they are given credit for.

- Country Life, 19 juni 2021

Har guldfiskar verkligen dåligt minne? Svaret är: nej.

- DN, 27 april 2022


2022-08-09

Konsten att installera PC-spel

Expanded memory, on the other hand, can be accessed directly by DOS through a 64K page frame according to a LIM 4.0 EMS specification.

Denna skärmbild från Leisure Suit Larry-klonen Les Manley in: Lost in LA (1991) hittade jag på Jimmy Mahers fantastiska blogg The Digital Antiquarian: The 640 K Barrier. Citerar bildtexten: "… The title character explains EMS and XMS memory to some nubile companions. The ironic thing was that anyone who wished to play the latest games on an MS-DOS machine really did need to know this stuff, or at least have a friend who did." Jag använde den när jag intervjuade herrn. Och nu använder jag den igen, eftersom den har med dagens ämne att göra. Men först några ord om ett oerhört mycket bättre spel …

När Ultima Underworld lanserades 1992 kunde vem som helst se att det var ett fantastiskt spel. Trettio år senare kan man konstatera att det dessutom var en milsten: Ett rollspel i fantasymiljö där man gick omkring i en tredimensionell miljö. "Mjukt", eller vad man ska säga, inte stegvis som i Dungeon Master. UU var visserligen inte världens allra första shooter i första person, men de tidigare försöken kommer inte i närheten. UU lanserades rentav ett par månader före FPS:en Wolfenstein 3d, som var långt mycket enklare på alla sätt. Vilket sannerligen inte är nedvärderande, jag har suttit en hel del med W3D och det är roligt och bra, men Ultima Underworld är det inte.

Men det var inte det jag skulle tala om.

En kompis köpte UU så fort det kom ut. Det var förvisso ett spel som krävde sin maskin, med megahertz, megabyte, grafik och allt vad det var. Men det var inga problem, för han hade precis skaffat en ny fin PC, med prestanda så det räckte och blev över. Men … Och nu kommer det jag ska tala om.

För att sammanfatta grunderna hade en PC i början av 1990-talet inte en sorts minne utan flera. Detaljerna är många och ohyggliga, och jag har lyckats förtränga det mesta. Den viktigaste sortens minne kallades "konventionellt minne", och utgjorde de 640 kB som var enklast att använda för maskinen*. Sedan fanns det 384 k high memory. Och så fanns det EMS, egentligen en teknik som användes för att komma åt minne över 1 megabyte. Och så fanns det XMS, som gjorde samma sak på ett annorlunda sätt. Ja, det var väl det viktigaste.

För att kunna köra ett spel (säger tidens moderna, som var något att snacka om, som UU) behövde datorn ha en viss mängd konventionellt minne tillgängligt. Kruxet var att de där 640 kilobytesen även behövdes för annat; drivrutiner och grejs som var nödvändigt för att datorn skulle kunna använda ljudkortet, eller grafikkortet, eller kunna starta över huvud taget. Som drivrutiner för att hantera minne utöver 1 megabyte; jomen, datorn krävde särskilda drivrutiner för att hantera allt sitt minne.

Free RAM. You must have a least 640K och low RAM (memory) to play ULTIMA Underworld. Of that 640K, at least 522K of low memory must be available at the DOS prompt to run the minimum game configuration. Other configurations may require as much as 577K free.

- Ultima Underworld: The Stygian Abyss – Install guide

Om det inte fanns plats i datorns konventionella minne, om man var så mycket som en (1) futtig byte kort, ja, då kunde man inte starta spelet. Om det samtidigt fanns flera megabyte ledigt RAM i datorn spelade ingen roll. Det behövdes tillräckligt mycket minne av rätt sort. Och då hjälpte det inte hur många extrachip man knölat in.

Nu kommer vi till de två centrala filerna: AUTOEXEC.BAT och CONFIG.SYS. När en dator med MS-DOS startar är det första den gör att leta reda på dessa två textfiler. Där finns instruktioner för vad datorn ska göra innan den gör något annat. Det viktigaste här är att de laddar drivrutiner och anger diverse inställningar. Genom att ställa in vad som skulle laddas och vart, och inte minst att utesluta saker som inte var absolut nödvändiga, kunde man frigöra konventionellt minne. Till exempel lade man alltid in raden "DOS=HIGH" som flyttade MS-DOS från det värdefulla konventionella minnet till high memory. Ännu bättre var "DOS=HIGH,UMB", där jag glömt vad UMB var och poängen med det hela, och jag vägrar att ta reda på det, men det var något bra. Man flyttade så mycket man kunde med LH/LOADHIGH eller DEVICEHIGH så de också hamnade i high memory. Med mera. Mycket mera …

Redigering av AUTOEXEC.BAT i vanliga editorn

Man skapade de där filerna och lade dem på en diskett. När man startade datorn med disketten isatt använde den filerna på disketten för att komma igång (istället för att som vanligt använda de som låg på hårddisken). Sedan fick man sin dom: Fanns det tillräckligt mycket minne för att starta spelet? Ofta var det första svaret nej. Då fick man ta fram editorn igen, öppna AUTOEXEC och CONFIG, mecka och pilla och försöka få bort så mycket som möjligt, knö och dona.

Dessa så kallade bootdisketter kunde inte skickas ut i förpackningarna. De behövde skräddarsys – verkligen anpassas för det aktuella systemet – beroende på DOS-version, grafik- och ljudkort, mus, och vilka specialare man nu höll sig med. Din bootdiskett behövde inte alls fungera för din granne och omvänt. Du behövde göra din egen bootdiskett, eller ha en kompis som behärskade det hela.

Detta var en konst och en vetenskap, av Guds nåde. Det skrevs massor av tips & tricks. Webben fanns ju ännu inte, men många insatta hade tillgång till Internet där det gick att gräva fram saker och ting. Den digitala antikvariens sida ovan har en del. Men detaljerna är inte särskilt intressanta, jag har dessutom förträngt det mesta som sagt; grejen är att det var krävande, även om man visste någorlunda vad man gjorde.

Vad jag fortfarande inte kan komma runt, och som är anledningen till att jag alls skriver denna bloggpost, är att allt detta inte var något esoteriskt hacker-nöje eller så; inte heller var det särskilt roligt eller spännande. Det var helt nödvändigt för att få igång dataspel på en PC. Kanske inte de allra enklaste, men alla stora och omtalade, affischnamnen – som Ultima Underworld. Sådana som kunde köpas för rätt grova pengar i vanliga affärer. På denna besynnerliga grund vilade den bransch som PC-spel utgjorde.

Hur stod man ut? Många gjorde det inte, utan höll sig till spelkonsoller där det, hör och häpna, inte behövde installeras eller highloadas eller donas det minsta, utan där man helt enkelt lade in sina nya spel och körde igång dem. Men tillräckligt många stod ut med det hela för att hjulen skulle snurra.

Det var först när Windows 95 slog igenom som fnulandet började försvinna.

Idag kan man spela gamla DOS-spel, inklusive Ultima Underworld, utan att för en sekund bekymra sig för AUTOEXEC, CONFIG, EMS, XMS, UMB osv osv. DOSbox sköter allt. Vilket är värt en tanke: Utan en smart emulator hade alla de där spelen varit omöjliga att få igång idag.

Jag ska inte utesluta att det finns fossila hårdingar som får ut någon sorts nostalgi-masochism av att pussla med kilobytesen. (Utöver de som meckar med Counter Strike, för av någon anledning flödar nätet över av tips om hur man ställer in de här sakerna för just Counter Strike: Global Offensive.) Alla andra som minns den surrealistiska tiden, då det krävdes rätt så ingående kunskaper och allra minst en del pill för att få igång ett vanligt köpespel på en aldrig så kompetent dator, är bara glada att slippa den och vill aldrig mer dit.


Mer om PC-minnen: The 640K memory limit of MS-DOS, XtoF 9 mars 2018 – jag tror inte att det går att skriva kortare om det ämnet och ändå få med det väsentliga.


* Att konventionellt minne kunde ligga på max 640 kB, och den heta irritation som allt minnestrasslande skapade under åren, gav upphov till myt-citatet 640 k borde räcka för vem som helst. Det tillskrivs som regel Mr Gates. Utöver alla andra försvårande omständigheter som indikerar att han inte kan ha sagt det på allvar tillkommer att Microsoft inte hade med designen att göra. Den var IBM:s verk.


2022-08-08

Lördagsfråga 718: Pevensies

  1. Peter den store som liten.
  2. Sträv rudbeckia eller sommarrudbeckia Rudbeckia hirta har påfallande många engelska smeknamn. Ett är Black-eyed Susan, ett annat brown-eyed densamma.
  3. Det är inte många tv-serier som slutar på topp men Edmund Blackadder i sin fjärde och sista inkarnation var, tycker jag, den klart bästa. Bitvis har den rent dokumentära kvaliteer.
  4. Ett påfallande välbevarat (40 % av benen!) exemplar av Australopithecus afarensis, hittat i Etiopien 1974 av en expedition från Clevelands naturhistoriska museum. Daterat till sisådär 3,2 miljoner år. Det vetenskapliga värdet är stort, men jag misstänker att hon inte blivit lika känd som hon är om det inte varit för smeknamnet hon fick, och anledningen till det: I expeditionens läger spelades Beatles Lucy in the sky of diamonds om och om igen, och därför fick hon heta Lucy.

Peter, Susan, Edmund och Lucy ger syskonen Pevensie, betydelsefulla i Narnias historia och bokserien därom. Den satte Tricky först.

 

2022-08-07

Varför jodfritt salt?

Ibland anger recept där salt förekommer att det inte ska vara det vanliga jodberikade, utan att man ska se till att använda jodfritt salt. Varför?

… Det brukar sägas att man ska undvika att använda salt med jod när man picklar grönsaker, gör inläggningar eller gravar lax. Bakgrunden är teorier om att jod i salt kan missfärga råvaran under inläggningsprocessen.

- Falksalt: Varför berikas salt med jod?

Man nämner även folk som behöver ta det försiktigt med jod av medicinska skäl. Där har jag inget att invända.

Men vad är det där om "teorier om" att jod missfärgar? Missfärgar jodet inläggningen eller inte? Det är väl bara att pröva?

Annars verkar den vanligaste förklaringen man hittar ha med jodets bakteriedödande effekt att göra. Sådant vill man inte veta av när man syrar grönsaker, fermentering med ett finare ord, eftersom det ju är mjölksyrebakterier som står för processen – döda dem och kålen blir aldrig surkål. Men är det ett problem i praktiken? Det är ju inte mycket jod vi pratar om: joderat hushållssalt innehåller 50 mikrogram jod per gram, för exempelvis ett hekto jodsalt blir det 1/200 gram jod. Det må hålla struman borta, men hur oroliga behöver bakterierna vara? Har man undersökt saken? Ja, man har undersökt saken. Och svaret är att fermenteringen går lika bra vare sig man använder jodsalt eller jodfritt salt.

The use of iodized salt did not statistically significantly influence microbial populations in the fermentation. Thus, there is no basis for the popular held belief that the use of iodized salt inhibits the growth of the bacteria important for the sauerkraut fermentation.

- Müller et al, Influence of iodized table salt on fermentation characteristics and bacterial diversity during sauerkraut fermentation, Food Microbiology december 2018

Ännu en förklaring – hur många finns det? – hävdar att jodsalt kan ge en otrevlig bismak. Även det borde vara enkelt att ta reda på. Vilket kanske gjorts ordentligt, men utan att jag hittar det.

 

*


Falksalt inledde denna bloggpost, och de får avsluta den med en enklare fråga: Vet folk varför man alls tillsätter jod till salt?

Enligt en undersökning vi gjort är hälften av svenskarna ovetande om varför jod tillsätts i salt, men trots detta köper 66 procent av oss ändå jodberikat salt!

- Ibid.

Jod motverkar något som heter struma, förstorad sköldkörtel. Den kan vara lätt förstorad eller såpass mycket att den gör det svårt att svälja eller rentav andas; fall med sköldkörtel som salladshuvuden finns dokumenterade. Symptomet kan orsakas av flera olika sjukdomar varav jodbrist är vanligast. Så småningom kom man fram till att man skulle kunna tillsätta jod till salt, något praktiskt taget alla äter lite lagom mycket av. Med början 1936 uppmanades salttillverkare att (frivilligt) tillsätta 10 µg jod/g salt, en rekommendation som på 1960-talet ökades till 50 µg jod/g salt. Den gäller än idag. Sedan dess har struma varit sällsynt här.


Tack till @Trapetshaverist för Pubmed-gräv!

2022-08-05

Ebbe Schön 1929–2022

Dödsfall uppmärksammas inte jätteofta här på bloggen. Men ibland försvinner människor som haft en stor betydelse för något relevant ämne. Ebbe Schön var visserligen disputerad litteraturvetare men det är inte det han är hågkommen för.

Folkminnessamlingen, Nordiska Museet

Han var folklivsforskare med förkärlek för sägner och sagor. Han jobbade på Nordiska Museet med ansvar för deras folkminnessamling – en dryg miljon kort med excerpter, som de kallas: berättelser och uppgifter, korta som långa, från hela landet.

Mannen som såg ut som jultomten syntes ofta i rutan, för att berätta om folktro, seder och bruk, tomtar och troll, häxor och vittra … Eftersom han kom från Bohuslän (Brastad) kunde han lägga lite extra vikt vid materialet hemifrån. Som bohuslänning var det extra fascinerande för undertecknad att höra om troll och drakar från bekanta platser och miljöer.

Och när han inte var i tv höll han oräkneliga föreläsningar ute i landet. Eller skrev böcker.


 - SvD 16 augusti 1959; LT Schön t h

… Den nye tävlanden, löjtnant Ebbe Schön. En man med poetisk begåvning, säger Barbro Lange och Mats Rehnberg kan bara tillägga: Det är nyttigt att folk ser, att det finns olika människor inom yrkesfacken.

- SvD 9 augusti 1959

Första gången han blev ett namn var det också via tv. Det var 1959, året efter televisionens genombrott med fotbolls-VM. Få svenskar har blivit så kända så fort som under denna tid. Programmet hette "Upptäcktsresan" och var en sorts tävling i folkbildning. Deltagarna skickades till olika platser där de fick samla på sig uppgifter om något lokalt ämne. Sedan redogjorde de för det hela på ett personligt och populärt sätt. Någon ranglista med samtliga deltagare sattes inte ihop men löjtnant Schön vann ett av de finare priserna. Föga förvånande, när man sett hans senare insatser i mediet. – Sedan var han presschef på marinen ett tag, innan han ägnade sig åt annat.


Wikipedia (sv.): Ebbe Schön


2022-08-04

Röda korset som skydd och mål

- Illustration från DALL·E på craiyon.com

Efter min flykt till väst har jag vid några tillfällen varit närvarande vid stora militärmanövrar där arméer från flera västländer deltagit. Standarden på stridsutbildningen var mycket god. Jag imponerades särskilt av det skickliga eller närmast mästerliga sättet att kamouflera enheterna. Utrustning, stridsvagnar och bepansrade trupptransportfordon var målade med färg som aldrig återkastade solljus. Färgmönstren var skickligt utformade, kamoufleringen målad så att det var svårt att urskilja fordonen ens på kort avstånd och maskeringen utförd så att konturerna smälte in i bakgrunden.

Men alla arméer begick ett enormt misstag vid kamoufleringen av en kategori fordon vars sidor och tak täcktes av jättelika vita cirklar med röda kors. Jag påpekade för västofficerarna att de röda och vita färgerna lätt kunde urskiljas på avstånd och förklarade att det vore bättre att använda grön färg.

[…]

Den sovjetiske soldaten vet endast att det röda korset på något sätt symboliserar sjukvård, men ingen har talat om för honom att det är förbjudet att skjuta på det röda korset.

- Viktor Suvorov, pseudonym för Vladimir B. Rezun, Spetsnaz (Timbro 1989), s 171–172

Jag är osäker på Suvorovs källvärde. I bokens förord funderar Bo Hugemark på om han användes för att offentliggöra fakta från olika håll, eller för den delen mer eller mindre välbelagda hypoteser. Men jämför med följande citat ur en lång och synnerligen läsvärd intervju med en svensk soldat som i skrivande stund tjänstgör i den frivilliga ukrainska sjukvårdsorganisationen Hospitallers (om det nu syftar på Knights Hospitallers, munkkrigarnas johanniterorden):

Vad borde vi som sjukvårdare och soldater träna mer på för att vara redo för kriget?

För det första: Att vår enda möjliga fiende inte följer krigets lagar. Våra rödakorsetmärkta sjukvårdare måste sluta öva som att de är skyddade. Det är de inte. De måste gömma sig, gräva ned sig, och öva mer på att försvara sig.

- Sjukvårdskedjan i Ukraina: Militära sjukvårdare frågar ut Okänd Soldat, Militär Debatt 2 augusti 2022

Nu kan det inte vara en överraskning för någon, som följt utvecklingen det minsta lilla, att Ryssland inte ger en kopek för röda kors. Sedan 24 februari har hundratals sjukhus och andra vårdinträttningar angripits, ambulanser beskjuts ständigt, och vad beträffar Hospitallers så fick de så småningom status som kombatanter: De bär vapen och försvarar sig om de blir angripna. För angripna blir de, ideligen.

Så var det inte tänkt. Sjukvårdare ska vara frikopplade från dödandet och helt ägna sig åt att rädda liv, på såväl kamrater som fiender. Enligt krigets lagar.

Fixed establishments and mobile medical units of the Medical Service may in no circumstances be attacked, but shall at all times be respected and protected by the Parties to the conflict.

As a compliment to Switzerland, the heraldic emblem of the red cross on a white ground, formed by reversing the Federal colours, is retained as the emblem and distinctive sign of the Medical Service of armed forces.

- Artikel 9 och 39, Convention (I) for the Amelioration of the Condition of the Wounded and Sick in Armed Forces in the Field. Geneva, 12 August 1949 (= senaste versionen av den Första Genévekonventionen)

Det röda korset är ett skyddsemblem för sjukvård i krig. Det skyddar sårade, sjuka och vårdpersonal. Det är förbjudet att attackera personal, fordon eller byggnader som bär emblemet. Emblemet skyddas i internationell och svensk rätt.

- Röda Korset sammanfattar: Emblem som skyddar liv

Men sådana lagar fungerar bara så länge som folk följer dem. Ryssland följer inte krigets lagar. För dem är det röda korset en halv millimeter färg och ger inte större skydd än så. Det är bättre att använda grönt.

Detta kan, som sagt, inte vara en överraskning för någon. Citatet från "Okänd Soldat" indikerar att det fortfarande finns de som låtsas som om de inte vet om det


Här är förresten hemsidan för Hospitallers: www.hospitallers.life. De tar emot donationer.


2022-08-03

Reversi och Othello

En dag fick Goro Hasegawa (1932–2016) en fin idé. Han tog ett engelskt brädspel från 1800-talet som ingen brytt sig om på länge. Han lade till summa två regler: 1) Man börjar spelet med fyra brickor i mitten, och 2) om en spelare inte kan göra ett drag går turen till motståndaren, istället för att som tidigare innebära att spelaren förlorar.

Obs – tung info i kommentarerna! Ledde till flera justeringar av blogposten.

Var det lätt justerade spelet ett nytt spel? Kännare pekar på fördelar med de två reglerna. Men det känns svårt att se det som ett helt nytt spel, snarare än en variant. Men vad som spelade roll var att patentverket tyckte att det var ett nytt spel, och biföll Hasegawas patentansökan. Sedan gick han till en spelmakare som nappade och började tillverka det. Vilket de gjorde rätt i, för spelet slog, rejält. Först i Japan, sedan i resten av världen. Spelet sålde i miljoner och blev allmänt känt. Hasegawa blev mångmiljonär. När han dog var han en aktad man och fick devota dödsrunor i tidningar över hela världen.

- Bury Free Press 12 december 1885 är det första belägget jag hittat för vad som där kallas "Reversie"

Spelet han ogenerat knyckte hette Reversi. Dess ursprung är omtvistat. Lewis Waterman och John W. Mollett påstod båda att de uppfunnit det, och att den andre var en bluff.

Namnet Reversi används visserligen flitigt idag. Det beror på att den som exempelvis gjort ett dataspel kan kalla det Reversi utan att riskera att kontaktas av Hasegawas advokater … Tja … Irriterade entusiaster kanske? Även om det namn han valde är nog så känt: Othello. I Sverige är det betydligt mer känt än originalets Reversi.

A New Game for the Chess-Board – A new game, "Reversi", is being advertised by circular [om de istället annonserat i tidningar hade det blivit dyrare för dem men lättare för oss att hitta] by a London firm. We merely refer to it on account of the sublime ignorance of the game of draughts displayed by the author of the circular. The circular states that "This new game of 'Reversi' supplies the long-felt want of a game for the chess-board which shall not tax the mental powers to the extent that chess does, and yet be more varying in its chances than draughts." The italics are ours. Comment would be superfluous. – Sunderland Echo

- Ett fint litet försvar för damspelet, som jag personligen inte håller med om, återgivet i Glasgow Weekly Herald 20 november 1886

I den japanska spelsamlingen Sekai Yugi Houtaizen (1907) beskrivs spelet under namnet Revarcy. På Wikipedia: Reversi står att de reglerna inkluderar startpositionen med de fyra brickorna. Om det är sant borde det väl, antar jag, ha omintetgjort Hasegawas fuling.

Det finns även belägglösa idéer om ännu äldre ursprung. En av dem framhölls av Hasegawa, åtminstone så småningom:

Hasegawa initially explained that Othello was an improvement on Reversi, but from around 2000, he began to claim that he invented it in Mito regardless of Reversi. Hasegawa also claims that the origin of Reversi/Othello dates back 5,000 years.

- Wikipedia: Reversi

Det kan man ju tro om man vill.

Othello – notera brickorna i startpositionen – på Armémuseet, när de hade en utställning om krigsspel. Om det låter långsökt så kan man fundera över namnet. Othello syftar avgjort på Shakespeares pjäs om den svarte generalen. Det vita kanske syftar på Desdemona, eller Jago, eller vad man nu kan komma på. Och det gröna underlaget ska, som nämns i texten, vara slagfältet … Bilden kommer från World Othello Federations Instagram. De anmärkte att "informationen inte är 100 % korrekt". Kanske avses slagfältet, kanske (också) antydningen att Othello och Reversi är samma spel, vilket väl en organisation som WOF bör förneka intensivt.


2022-08-02

Charmkurs 1951

Otvivelaktigt är det så att många framgångsrika män och kvinnor, i hög grad har haft sin charm att tacka för sin framgång i allt de företagit sig. Den som äger charmens förtrollande gåva, verkar stimulerande på sin omgivning genom sin blotta närvaro, han sprider fest och solsken där han går fram, han vinner och intar människorna. Säg är inte detta en gudagåva?

- "Charmens hemlighet avslöjad!" – bokförlaget Everest bjuder in till charmkurs, DN 25 juni 1951

Sedan länge används begreppet "charmkurs" uteslutande ironiskt. Som så ofta med sådana begrepp kan man fråga sig om det någonsin använts oironiskt. Och då är svaret att jodå, charmkurser har förekommit, kallade just så, utan minsta ironi.

Hur charmkurserna var funtade är en annan fråga. Annorlunda uttryckt: Hur skulle innehållet paketeras och presenteras idag? För jag är rätt säker på att sådant fortfarande förekommer. Av denna annons får jag lätta new age-vibbar, men så är jag kanske skadad …

Sen är det en annan sak att annonsen är full med guldkorn av olika slag – "han sprider fest och solsken" ska jag ta som valspråk när jag blir adlad. En del läsare kanske hajar till vid den begränsade papperstillgången; det här var bara några år efter kriget, och sviter i form av ransoneringar och brist på lite av varje hängde med länge. Är det månne allmänt känt, att världens mest berömda trilogi blev tredelad på grund av paper shortage?


2022-08-01

Lördagsfråga 717: Flygplan

  1. Robert Broberg hade en period då han kallade sig Zero; en nollställning efter skojigheter som Pling & Plong Show och Tjejjer. Då gav han bland annat ut skivan Am I your new toy (1981).
  2. U2:s officiella video till Where the streets have no name spelades in under ovanliga omständigheter: Plötsligt kungjorde man att man höll en konsert på taket på en låg byggnad i en sjavigare del av Los Angeles – "not one of your more fun neighbourhoods" som radiopratare beskriver det i videon – en uppenbar blinkning åt Beatles sista spelning. Djungeltelegrafen gick varm (idag hade sociala medier skurit ihop), och massor av åskådare samlades nedanför. Även polisen dök upp och satte så småningom P för det hela. Långt senare berättade managern att den knorren var förväntad, men att ordningsmakten höll på att snuva dem på den när de gav spelningen den ena förlängningen efter den andra.
  3. Big Bud 747 är världens största traktor. Även om den dyker upp på en och annan jordbruksmässa så är den sannerligen ej blot til lyst utan får arbeta för sitt uppehälle. Bland annat kör den en tjugosex meter bred plog.
  4. Basen på Luxorobelisken. Den uppfördes vid Luxortemplet under Ramses II och flyttades 1836 till Paris och Place de la Concorde. Det vi ser är moderna avbildningar av obeliskens resande. De ersatte ett gäng babianstatyer, vars frontal nudity var alldeles för mycket för dåtidens smak och måhända även hade varit det idag. De kan beskådas på Louvren.

Zero, U2, 747 och Concorde, de vet vi vad de är. Den satte Mattias.


2022-07-31

Den "romerska" handskakningen


Varför inte illustrera med ett dataspel? Vet inte vilka herrarna är men bilden kommer från Assassin's Creed Odyssey (2018).

Först en fråga om ord, som så ofta: Vad ska företeelsen kallas? Den vanligaste beteckningen en anglais, nu som förr, är roman handshake. Därefter kommer viking handshake, och sedan, ganska långt efter i söklistan, spartan handshake. Det är därför denna bloggpost fick den rubrik den fick. Jag har också fokuserat på den påstådda romerska kopplingen, utöver bilden ovan.

Själva företeelsen är alltså en "handskakning" där man inte håller i varandras händer utan i underarmarna. Den har associerats med romare, vikingar, spartaner och andra karlakarlar (och det faktoid-moraset tar vi en annan gång). Den passar den bild som många har och haft av de folken: En rejäl, manlig hälsning istället för feminint degenererad handhållning. Grejer! Så har också den "romerska" handskakningen exponerats rejält det senaste århundradet. I filmer och andra kulturyttringar (som dataspel) relativt nyligen, och innan dess på teatern.

Huvudfrågan: Hur gammal är den "romerska" handskakningen? Egentligen?

Ett namn som ofta nämns i sammanhanget är Sir Lawrence Alma-Tadema (1836–1912). Han var en nederländsk konstnär som flyttade till London och slog igenom, med råge. Faktum är att han var en av tidens mest kända konstnärer, omtalad, rik och rentav adlad. Men när smaken förändrades blev han först hånad, för att kort därefter bli bortglömd – och så har det förblivit (ett öde han delat med många). Sina motiv hämtade han ofta från antiken, från Egypten, Grekland och framför allt Rom, såväl från myter som verklighet. Även om dagens petiga historiska korrekthet inte fanns på den tiden (se bloggposten Brandskattningen av Visby för en känd super-horrör från 1882) så var Alma-Tadema otypiskt noggrann; han studerade arkitektur, kläder, seder och bruk för att få allt rätt. Men även om man kan hitta massor av korrekt återgivna detaljer i hans tavlor, så kan man även hitta massor av felaktigt återgivna detaljer.

Eftersom han var känd och kunnig konsulterades han ibland av teaterfolk som ville få sina iscensättningar autentiska (det sägs även att hans tavlor inspirerat senare filmer). Och då kommer vi in på anledningen till att han alls nämns i denna bloggpost:

It was he [Sir Lawrence] who taught us the Roman handshake, the mutual grip of the wrist …

- Percy Cross Standing, Sir Lawrence Alma-Tadema, O.M., R. A. (1905)

Han verkar inte ha fäst den "romerska" handskakningen på någon tavla, men av vittnesmål som ovanstående vet vi att han använde och lärde ut den som exempel på en faktisk romersk sed.

- Globe, 6 januari 1898

Ofta nämns en uppsättning av Julius Caesar från 1898, där Alma-Tadema bidrog med såväl kulisser som "möbler, rekvisita, kostymer och hur man bär de sistnämnda" (Pall Mall Gazette, 24 januari 1898). Samt, enligt källor, den "romerska" handskakningen.

Jag har hittat summa ett äldre belägg för handskakningen, från en annan kontinent dessutom:

… Comes out and meets all with a good old Roman handshake.

- The Somerset Herald, 28 augusti 1895 om politikern Frank P. Saylor (inte Somerset, England utan Somerset, Pennsylvania)

Men innan dess … Letar man förgäves efter "romerska" handskakningar i romerskt material (liksom i spartanskt eller för den delen grekiskt material, och vikingatida återgivningar har jag inte ens försökt att leta efter). Var Alma-Tadema och Mr Saylor lärde sig greppet är okänt.

Om vi så att säga tacklar problemet från det andra hållet, vad hittar vi väl då? Man kan tro att något så trivialt och tillfälligt sällan förevigats. Men tvärtom finns det gott om antika avbildningar av handskakningar. Gesten hade minst lika hög status som idag och återfinns på skulpturer, mynt med mera. Och det man hittar är den "vanliga" handskakningen, hand mot hand.

Denna aedicula (minitempel) är tillägnad Aglibol och Malakbel, och dateras enligt sin egen text till februari 236 e.Kr.

En denar med kejsar Vespasianus, "IMP CAES", (69–79 e.Kr.). På baksidan sädesax, en kaducé (för fred och handel, ej att förväxla med den enormade asklepiosstaven – jfr Medicinska ormstavar) och två skakande händer.

Hittills verkar ingen ha hittat några belägg, i text eller bild, av en "romersk" handskakning från antiken, eller ens bra mycket senare. Den verkar, såvitt vi vet, att ha skapats i slutet av 1800-talet.

- Detalj ur Jacques-Louis David, "Horatiernas ed" (1784)

Här är förresten en annan hälsning som, på mycket skakig grund, tillskrivs romarna, trots att den i denna form inte kan härledas längre tillbaka än just denna målning. Man kan förstå att dagens filmmakare m.fl. hellre använder den "romerska" handskakningen.


2022-07-30

2022-07-29

Fria rymdbilder

Många bildbyråer har bilder från NASA. Som denna på "Buzz" Aldrins – inte Neils – fotavtryck, en av de mest berömda bilder som finns. Av vattenstämpeln kan man få intrycket att det är, i det här fallet, Shutterstocks bild. Det är det verkligen inte. Bilden saknar faktiskt copyright. Liksom det allra mesta bildmaterialet från NASA, faktiskt. (Med reservation för specialfall och detaljer och grejs, men för det allra, allra mesta är det bara att köra.)

Fritt fram!

NASA content - images, audio, video, and computer files used in the rendition of 3-dimensional models, such as texture maps and polygon data in any format - generally are not subject to copyright in the United States.

- NASA: Media Usage Guidelines

Bilden, som förresten heter AS11-40-5877, finns därmed lite varstans. Men den hittas med fördel på den fantastiska sidan Apollo 11 Image Library. Där finns alla bilder från Apollo 11, med råge: Från långt innan uppskjutningen till efter landningen, stort och smått, frukostar, presskonferenser och oändligt övande av varenda andetag under månvistelsen, anaglyfbilder (leta rätt på såna där rödgröna glasögon), animerade GIF:ar, med mera. Där kan man bli sittande hur länge som helst. Jag fick anledning att studera materialet lite noggrannare när jag gjorde sidan faktoider.nu: Det första steget på månen. Det har jag sannerligen inte behövt ångra. Och då är den samlingen ändå bara en liten flisa av Apollo Lunar Surface Journal med massor av massor av material – en av de finaste sajterna över huvud taget.

- AS11-36-5390 (hopklippt) – Fin bild på Buzz Aldrin, som ser ut som om han hälsar oss välkomna. Och vad pappersarbetet beträffar kommer man inte undan det bara för att man råkar lämna biosfären.

Utöver bilder tagna under själva expeditionen har man alltså lagt till en hel del. Däremot har man inte tagit bort något. Allt är med, även bilder som de allra flesta skulle ratat. Och det är riktigt bra, av åtminstone två anledningar.

Den ena anledningen är ett av månlandningsförnekarnas "argument", om vi för ett ögonblick intresserar oss för vad sådana tycker och tror: Att bilderna från månlandningarna är för bra, mycket bättre än vad man skulle kunna förvänta sig av amatörfotografer som inte ens kunde använda sina förvisso högkvalitativa kameror som vanligt. Visiren hindrade dem från att titta i sökarna, så när de bar hjälm fick de rikta kamerorna någorlunda rätt, hoppas på det bästa, och ta många bilder. Men de välkända välcirkulerade bilderna är en helt liten andel av hela bildmaterialet. Tittar man på helheten så … Ja, man kan sammanfatta med att materialet som är "för bra" är i minoritet.

Den andra anledningen är mer personlig. Jag tycker att de mest fascinerande bilderna i dessa samlingar inte nödvändigtvis är de som är bäst ur innehållsmässig eller ens teknisk synvinkel. Bilder som är lite off, så att säga: Oskarpa här och var, tagna i konstiga vinklar med aviga motiv, överexponerade, underexponerade … Eftersom sådana egenskaper på något sätt, tycker åtminstone jag, gör att de känns "verkligare"; de ger en närvarokänsla som det perfekta omslagsmaterialet inte kan matcha.

- AS11-36-5292 – Michael Collins, en dryg timme sedan starten.

- AS11-37-5439 – Ankomsten brukar inte illustreras med bilder som denna, med oskärpa, reflexer och allt.

- AS11-37-5528 – Neil Armstrong, lite svettig och dan, men säkert lättad efter den lyckade månvandringen. Bara resten kvar …

Nu höll jag på att glömma vad jag började skriva om, men källa för och impuls till denna bloggpost är bloggposten Apollo 11 and the Copyright Connection.


2022-07-28

Telegrafberg

Inte på ett berg men väl på Gärdet: Optisk telegraf enligt Edelcrantz förbättrade system med bitar (sic!) istället för semaforer

I september 1853 öppnades en telegraflinje Stockholm–Uppsala.* Då kunde man första gången någonsin kommunicera mellan de städerna fortare än en rask ridtur. Det var bara början på ett nätverksbyggande över hela landet: Linjen Stockholm–Göteborg togs i bruk i juli 1854, i september hade man hunnit till Helsingborg och Malmö, och Haparanda uppnåddes 1857. Den orten är särskilt intressant eftersom den ju på den tiden gränsade till Ryssland, vilket längre fram skulle få stora konsekvenser. Emellertid kopplade man inte ihop sig med tsarens telegrafer förrän 1860. Och så vidare.

Här i Swerige, der man hittills, liksom i flera andra länder, ansett telegrafkommunikationer uteslutande tillhöra krigstider, hafwa de anstalter, som dertill då blifwit begagnade, nästan kommit ur bruk, intill dess i år försök, på Regeringens befallning, blifwit anställde med en telegraflinie mellan Götheborg och Marstrand.

- Telegrafen (!) i Wexjö, 26 oktober 1835, hopklippt från olika sidor

Men vad är då detta? Telegrafkommunikationer 1835? Vad är det för telegraflinje som "anställts" mellan Göteborg och Marstrand?

Enkelt: Det var optiska telegrafer. Jag har tagit upp den fascinerande tekniken minst en gång tidigare på bloggen, i 1794 års kilobit. Principen är busenkel, och hade mycket väl kunnat införas hundratals, för att inte säga tusentals, år tidigare: Mekaniska semaforer eller andra visare som signalerade meddelanden. 

Exempel på semaforerande från faktoider.nu: sjömännen signalerar N resp D genom att hålla armarna i olika vinklar

Folk på telegrafstationerna fick hålla koll på grannarnas stationer; så fort ett meddelande dök upp, replikerades det så grannarna åt andra hållet kunde vidarebefordra det. Busenkelt, som sagt – i princip. Att hålla igång verksamheten, ja, det innebar desto mer meck, och inte så små kostnader. Man kan förstå att man prioriterade rikets försvar, och att linjer som uppfördes och bemannades under krig snabbt förföll efter freden. Näten var naturligtvis inte rikstäckande – undras om någon så mycket som vågat försöka räkna på vad en sådan linje för exempelvis Stockholm–Göteborg skulle ha gått på, i uppförande eller, bevare oss, drift – utan gick mellan orter där den sortens kommunikation var motiverad: Vid Stockholm, Göteborg och Karlskrona, från respektive skärgård in till staden.

Sådana telegrafstationer placerade man naturligtvis inte i gropar eller ute i skogen. Höga, rena berg skulle det vara. Och även om bergen dittills kallats något annat, så fick många av dem snabbt och naturligt ett nytt namn sedan de krönts med telegrafstationer. Jag vet inte om det på någon av platserna finns några märken i berget eller liknande spår av den optiska telegrafin. Vad vi har istället är namn, ting som ibland är skörare, ibland långt hållbarare än några fysiska minnesmärken. Svenska Wikipedias förgreningssida Telegrafberget listar hela tolv Telegrafberg i Stockholms län (flera verkar för övrigt vara heta på bostadsmarknaden). Samt ett uppe i Älvkarleby – jag tvivlar på att det fått sitt namn på samma sätt som de andra eftersom det ligger långt utanför det aktuella "nätområdet".

Sillvik, Hisingen; berget ovanför de två husen i bildens "mitt" (räknat på x-axeln) är traktens Telegrafberg – bild från Google Earth, jag försökte inte ens att hitta något fotografi som återger den önskade geografin

Dessutom finns det, enligt mina enkla trålningar, åtminstone ett Telegrafberg i Göteborgstrakten, närmare bestämt på västra Hisingen, i närheten av Torslanda (en gång hem för Hisingens flyghamn) en god bit ut mot skärgården. Jag har inte hittat något Telegrafberg vid Karlskrona.

Dessa namn är vad som i dagens samhälle återstår av den optiska telegrafi-epoken. Vackert så.

En grann bild av vad jag antar är världens mest berömda Telegrafberg: Telegraph Hill, som synes i San Francisco. Vad jag kan läsa mig till ingick den visserligen aldrig i något nätverk; så får ju också de stackarna klara sig utan skärgård. Dess telegrafister noterade inkommande fartyg, och semaforerade sedan ut deras sort till stadens många nyfikna ögon (och de voro legio, tro mig): Var det ett lastfartyg, en fiskebåt, ett örlogsfartyg eller så.

The pole-and-arm signals on the Telegraph Hill semaphore became so well known to townspeople of San Francisco that, according to one story, during a play in a San Francisco theater, an actor held his arms aloft and cried, "Oh God, what does this mean?", prompting a rogue in the gallery to shout, "Sidewheel steamer!", which brought down the house.

- Wikipedia: Telegraph Hill, San Francisco

En ensam station, men förvisso gjorde den nytta, inte tu tal om den saken; måhända översteg dess nytta, hur man nu mäter sådant, den som de svenska näten presterade. Jag vet inte om något av dem satt avtryck i krigshistoriken. Det hade varit intressant att få reda på.


* Svenska Wikipedia: Telegrafi uppger att Sverige fick sin första elektriska telegraf 1850, ett påstående som jag just försåg med "[källa behövs]".


2022-07-27

Brant inlärningskurva

Nu ska vi lära oss något! Vad är egalt; kanske ska vi tälja barkbåtar, laga tänder, flyga stridsplan, lösa ekvationssystem  … Något är det, och det är det vi ska lära oss. Vi sätter oss i skolbänken eller motsvarande, och får lektionstimmar; mängden undervisning representeras här av den liggande x-axeln. Den stående y-axeln visar utbildningens resultat, hur mycket vi lärt oss, uttryckt i någon käck enhet; vi förbigår här detaljerna. Efter 1 lektion har vi uppnått kunskapsnivån 1, efter 2 lektioner (vi förutsätter enhetliga studieinsatser från vår sida) kunskapsnivå 2 osv. Så är det förvisso sällan i verkligheten, oavsett hur vi definierar det ena eller andra.


Ibland är det mer i den här stilen. Efter lektion 1 har vi knappt uppnått kunskapsnivån 0,5. Efter 2 har vi knappt en hel enhet innanför färdighetsbältet. Oavsett detaljerna så känner väl alla igen sig: Vi tar till oss grunderna någorlunda snabbt, men sedan blir det desto tyngre. Kunskapen ökar långsamt. Och så håller det på … Ända fram till 6:e lektionen nånting, då ökningsgraden (tillägnad kunskapsmängd per lektion) börjar närma sig 1. Vid 8:e lektionen har det definitivt lossnat.

 

Ännu ett exempel (det sista, lovar). Detta är motsatsen till det andra exemplet: Från första början skjuter resultaten i höjden. Redan efter lektion 1 har vi uppnått kunskapsnivå 3. Efter lektion 2 har vi kunskapsnivå 5. Tjosan! Men nu är verkligheten sällan så ordnad, att snabba färder upp i ämnesbemästrandets högre rymder kan fortsätta hur länge som helst. Vid lektion 4 har ökningsgraden sjunkit till 1 och förbi; nu lär vi oss långsammare än under förra exemplets lektion 6, även om vi befinner oss på en högre nivå. Och sedan planar det ut. Varje lektion ökar bara kunskapsnivån lite grann.

Vilken av dessa grafer är det som uppvisar en brant inlärningskurva?

Ja, om vi fokuserar på den inledande fasen är svaret givet: Det är naturligtvis exempel 3 som uppvisar brantast inledande inlärningskurva. Det intressanta här är att det är rena motsatsen till hur uttrycket används. När folk till vardags talar om en "brant inlärningskurva", så avses en krävande läroprocess à la inledningen av exempel 2, där inlärningskurvan är flack: varje lektion ger ett ringa utbyte i kunskapsnivåns ökande. Det syftar på något besvärligt. Hur har det blivit så här?

Den förklaring som ligger närmast till hands är att man jämför med fysiska aktiviteter. Den som vandrar i skog och mark och stöter på en "brant kurva", i uppåtgående riktning då, har ett styvt jobb framför sig, åtminstone ett styvare än den som stöter på en "flack kurva", det vill säga en svagare lutning uppåt (när det talas om inlärningskurvor är de "branta" oerhört mycket vanligare än de "flacka").

Det kan även nämnas att engelska learning curves är föremål för samma tvärtom-tolkning. En enkel slagning ger gott om utläggningar i den här stilen, som förklarar att en steep learning curve egentligen är motsatsen till det den brukar beskriva.

Inlärningskurvorna, åtminstone den branta, må vara nästintill vardagsspråk idag, men var det sannerligen inte från början. Inom pedagogik, psykologi och ekonomi har man länge talat om learning curves. I svenska tidningstexter hittar jag det första belägget från 1924. Varianten "brant inlärningskurva" dyker upp 1991. Det måtte underlätta att begreppet är fixt och färdigt; jag kommer inte på några nämnvärda varianter som skulle kunna krångla till dateringen. Däremot krånglas den till av en helt annan anledning: Belägget finns i SvD:s Stockholmsedition den 31 mars 1991, men lyser med sin frånvaro i de riksutgåvor som KB digitaliserat sin fina lägg tidningar.kb.se.

Det är först 1997 som den branta inlärningskurvan dyker upp igen i den korpusen (vilket visserligen visar att begreppet inte var i närheten lika använt som det är idag). Det är dock i ett såpass intressant sammanhang att jag citerar lite mer:

Deras uppgift var att skapa en webbsida för galleriet och lägga ut hela konstsamlingens 91 000 verk på nätet, från början enbart i textform. Dessutom skulle de göra en slags informationskiosk, en bildskärm med ljud där besökarna kunde få en försmak av galleriet redan i receptionen med hjälp av enbart sina pekfingrar. Med futtiga tre månader till sitt förfogande var det en brant inlärningskurva, berättar Nina [Spannari].

- "Sitt hemma och 'gå på' konstrunda i Australien ", SvD 4 februari 1999

Här är ju båda betydelserna aktuella: Gänget måste inhämta massor av färdigheter på kort tid, vilket naturligtvis var en betydligt större utmaning än om de fått flerdubbla tiden på sig. Den branta inlärningskurvan i exempel 3 är behaglig eftersom samtliga exempel "förutsätter enhetliga studieinsatser från vår sida". Hur lätt eller svår den australiensiska utmaningen var är en annan fråga, men det är självklart att ett visst studieresultats uppnående inom tiden x blir jobbigare ju kortare x är. Kanske bidrog sådant användande till att skapa den märkliga omvända definitionen av "brant inlärningskurva" vi nu får dras med? För en sak verkar säker, och det är att begreppet är så etablerat i den betydelsen att någon rättning av kursen är omöjlig.


2022-07-26

Finrummen

Han öppnade. Tablå! Det var »finrummet»! Med ekmöbel, schagg [sammetstyg], nysilverbricka etc. Och halvneddragna gardiner.

På övre botten funnos ett kök, ett större rum och en skrubb. Däruppe voro de tolv barnen inhysta, sju i det större rummet, två i köket, tre i skrubben.

Men finrummet nere, som var störst, stod låst. Mitt inne i skogen. Det var den hemliga skatten. Det var motsvarigheten till stamtavlan i trappuppgången på de grevliga och baronliga slotten. Det var familjens själ. Det var barnens arv. En gång skulle de kunna gå ut i världen och väcka avundsjuka genom att kunna säga:

 - Hemma hade vi sal!

- Ludvig Nordström, Lort-Sverige, kap 4

Under några generationer, från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet, skulle man ha finrum, sal, stort rum eller vad man kallade det. Där "man" var arbetarklass och liknande, med anspråk på hyfsning. Och där finrummet var en stolthet, ett arv och en själ. Man använde det alltså enbart för särskilda ändamål, som begravningar, dop och finbesök. Annars var det låst, ouppvärmt och oanvänt. Och detta även i aldrig så trångbodda hus. Kunde man ha finrum, så hade man finrum.
- Jag ska bara fråga en sak till: finrummet? Försvinner det i de nybyggda hemmen? 
- Finrummet! Försvinna! Då kan lika gärna solen försvinna från himlen. Det sitter som beck! Och låt det sitta! Ta inte den fattiges lilla lamm! Nog kan trångboddheten ordnas ändå!
- Ludvig Nordström, Lort-Sverigekap 11

Men försvann gjorde de ju ändå. En generation eller två efter Lubbes inventering var de borta. "Sitter som beck" är relativt; när man sitter i det tillfälliga, kan det kännas evigt.
 
Wikipedia: Finrum 
 
sedan Svenska Wikipedia illustrerar sin artikel om arbetarnas finrum med en interiör från Hallwylska vilket är så befängt att jag inte ens törs länka. blivit inaktuellt









2022-07-25

Lördagsfråga 716: Hitchcock syns

  1. Utpressning (Blackmail, 1929)
  2. Skuggan av ett tvivel (Shadow of a Doubt, 1943)
  3. Livbåt (Lifeboat, 1944)
  4. En läcka i ridån (Torn Curtain, 1966)

Ett av Alfred Hitchcocks standardgrepp var att dyka upp i filmer han regisserade; det verkar inte finnas något svenskt begrepp men på engelska heter det ju cameos (vilket förresten är samma ord som smyckesvärldens kamé, se etymonline: cameo). Exemplet från 1929 är tidigt, ovanligt långt, och även ovanligt på så sätt att han agerar. I nästa tågkupé, där AH:s profil nätt och jämt anas, frågar läkaren mittemot om han mår bra. I nästa klipp ser man anledningen till hans nervositet: hans hand utgörs av idel spaderkort, vilket i vissa kortspel ska vara en sällsynt och superstark hand. I filmen från 1944 kunde han inte göra ett vanligt inspel; den utspelas i sin helhet på en livbåt, och samtliga skådespelare exponeras ordentligt under lång tid. Istället glimtar han fram i en tidningsannons. Och så till sist det extra charmiga inspelet från 1966: På ena knät har han ett litet barn, som han sedan, av någon anledning (…) flyttar till det andra.

Det sägs att Hitchcock så småningom lade sina uppdykanden tidigt i filmerna. Eftersom folk satt i spänd väntan på dem, tittade på folk i vimlet och så, och sålunda kunde gå miste om intrigen. Detta motsägs inte av studier som gjorts – givetvis har studier gjorts. Och givetvis finns det en artikel (som inte bara utgör en enkel lista) på Wikipedia om fenomenet: List of Alfred Hitchcock cameo appearances.

Den satte Tricky.


2022-07-24

Ett rågat mått

Detta är ett rågat mått. Om man stryker bort rågen får man ett struket mått. Så är det med det.

extra tillagd kvantitet som går ut­över visst mått av något fin­fördelat, mätt i ett mått som är öppet upp­till

- Svensk Ordbok: råge (2021)

Många ord och begrepp man diskuterar och har olika uppfattningar om är akademiska och sällan nyttjade i dagligt tal. "Råge" och "ett rågat mått" är inte sådana. De syns sällan i studier och papers, desto oftare i vardagens bestyr. Läser man recept eller följer andra anvisningar kan rätt definition kanske göra skillnad mellan succé och meh. Så det är lite märkligt och opraktiskt att just de har blivit föremål för osäkerhet och förväxlingar.


2022-07-22

Vad "gänga" betyder

gänga sig 1 passa i varandras gängor 2 ⟨vard.⟩ gifta sig

- SAOL (2015): ²gänga verb

För det intima könsumgänget anger Holmberg ett ord som måste vara nytt i Göteborgskan. Det så att säga klassiska ordet är gänga, ett på sin tid verkligen runt ord som man aktade sig noga för att använda med föräldrar eller lärare inom hörhåll. När jag var nyinflyttad i Stockholm fann jag att ordet gänga häruppe inte alls hade den vulgära innebörd det hade i Göteborg. Det betydde – och betyder kanske fortfarande – att gifta sig, möjligen även sammanbo.

- SvD:s "i marginalen"-sida skriver om Bengt Holmbergs Språket i Göteborg (Esselte studium 1976), 4 april 1977

40 år senare tillskriver SAOL som synes begreppet "Stockholmsbetydelsen" ovan. Sporadiska slagningar och frågor till blandade brukare indikerar att Göteborgsbetydelsen är nog så vanlig, inte sällan dominerande. Ordlistan borde kompletteras med såväl 2 "möjligen även sammanbo" som 3 den grövre betydelsen.



2022-07-21

Kungsfiskare och deras dagar

Alcyone och Morpheus, som antagit Keyx gestalt; Alcedo atthis

Fågeln är lite större än en sparv, och det mesta av dess kropp är azurblå, med lite vitt och violett i några av de största fjädrarna, medan halsen är lång och smal. Det finns en sort som är känd för sin större storlek och sång; de mindre hörs sjunga i vassruggarna. Det är mycket ovanligt att se en kungsfiskare, och det händer bara när Plejaderna sjunker nedanför horisonten, och vid midsommar och midvinter; då kan man ibland se dem vid ett fartyg, innan de omedelbart ger sig iväg.

- Plinius d.ä., Naturhistoria, bok X, kap. 47

Kungsfiskare som sagodjur? Det känns märkligt att se dem i ett sammanhang liknande drakar, enhörningar och fågel Fenix. De är och har väl alltid varit ganska vanliga, även i Europa med omnejd. Icke desto mindre tillskrevs de länge förunderliga egenskaper, i så hög grad att man ibland kan fundera på vad det egentligen var man pratade om. Är det verkligen kungsfiskare Alcedo som Plinius beskriver? Man skulle kunna säga att han beskrev ett sagodjur som var inspirerat av kungsfiskare, ungefär som beskrivningar av enhörningar skulle kunna ha inspirerats av noshörningar. Kanske skulle han inte känt igen en riktig kungsfiskare om han såg en. Kanske hade han trott att det var en helt annan fågel.

Det finns även en grekisk "skapelsemyt" om kungsfiskarna. Den finns i lite olika varianter, här är en: Alkyone var en prinsessa i myternas Grekland. Hennes far hette Aiolos, som vindarnas furste. Hon var mycket lyckligt gift med en som hette Keyx. De hade rätt höga tankar om sig själva, och kallade ibland varandra Zeus och Hera. Men även om de grekiska gudarna inte var fullt lika kitsliga som Jahve, så fanns det en gräns för vad de dödliga kunde tillåtas. Till slut dödade Zeus den högfärdige Keyx med en åskvigg. När Alkyone nåddes av dödsbudet kastade hon sig i havet. Andra gudar tyckte synd om dem och förvandlade dem till fåglar. Så blev kungsfiskarna till. Som också kallas ἀλκυών alkyon efter Alkyone – eller om det nu är tvärtom …

(Det fanns en Alkyone bland plejaderna, de sju titanska kvinnorna som så småningom hamnade på himlavalvet. Här kanske det finns ännu en sammanblandning.)

Vi återvänder till Plinius ett ögonblick:

De häckar vid midvinter, på de så kallade "kungsfiskardagarna", under vilka sjön är lugn, särskilt kring Sicilien. De gör sina reden en vecka före årets kortaste dag, och föder upp ungarna fram tills en vecka efter den.

Här har vi en koppling mellan mytens Alkyone och Plinius skepparhistoria: När Alkyone ska ruva, låter hennes far (som vi villigt blandar ihop med vindarnas furste) det bli stilla på havet. Och hittar samtidigt en detalj hos sago-kungsfiskarna som överlevt fram tills idag. För med fågelns grekiska namn blir "kungsfiskardagar" på engelska halcyon days. Det är ett begrepp som inte bara är i högst levande bruk utan som även fått en vidare betydelse än antikens "stilla dagar", som storhetstid, sötebrödsdagar etc.


2022-07-20

Hånbait

Denna teppanyakihäll kränges å ginza.se för 549:-, och är sannolikt inte den som nämns i inredningsreportaget

Begreppet flamebait kan definieras som följer (Wiktionary): "Content in an online forum, such as a newsgroup, with the intent of provoking anger, resulting in flames and sometimes flamewars." Min markering av det centrala: Skribenten kanske eller kanske inte tycker det hen skriver, men det är inte det som är poängen; poängen är att göra folk förbannade.

Vindsvåningsägarna som intet ont anande öppnade dörren för läsarna har oförtjänt fått utstå en massa ilska och elakheter. För egen del tar jag kraften i mediestormen på allvar och drar mina lärdomar av den.

- Sara Trus: Vi nätlynchades för vindsvåningen, Aftonbladet 4 november 2010

Trus skriver om hennes mest lästa och omtalade reportage någonsin (hittills?): "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva", publicerad i DN Bostad 8 oktober 2010. Texten är inte lång, men skriven med ett märkligt svulstigt språk och späckad med varumärken. Som en bloggare som ska produktplacera minsta lilla penna från Bic. Mycket har sagts om reportaget, väldigt mycket faktiskt, men det kanske bästa sättet att beskriva den är att hänvisa till en parodi – även om många nog skulle invända att inredningsreportaget är en parodi på sig självt.

Den påhittige Börje vänder ner pyttipannan i en tom pepparkaksburk från tillverkaren Annas, då han inte "orkat diska tallriken". Den ilsket röda färgen från en flaska med ICAs sockerfria ketchup får fullborda verket. Han sväljer ner en tugga med c-vitaminbrus med smak av hallon; "det är mycket billigare än läsk och nyttigt".

- Andrahandsetta i närförort har blivit ett sätt att leva, Dagens Svenskbladet 11 oktober 2010

Reportaget blev, som det heter, en snackis. Folk roade sig högt och lågt åt den. Och här, misstänker jag, drog man en lärdom: Hån drar.

Flamebait går som sagt ut på att väcka ilska. Men vad ska man kalla texter som skrivs för att folk ska håna dem? För det, misstänker jag, har blivit en genre.

Elisabet Höglund tvingas sälja två av sina fastigheter.

- Stina Dahlgren, "Elisabet Höglunds ekonomiska kris – tvingas sälja sina boenden", Aftonbladet 10 juli 2022

Stackars fattigpensionären! Att tvingas från hus och härd! Åtminstone två av tre! "Blanda du till hälften bark i brödet" sade bonden Paavo; "Det är med djupt vemod och med sorg i hjärtat som jag fattar det här beslutet" skrev journalisten Höglund. Och så vidare … Ja, man inser ju hur folk reagerade. Länken delades friskt Inte för att man tyckte synd om eller intresserade sig för huvudpersonerna, men för att förfasa sig och förundras över dem, och framför allt skratta ut och håna dem.

– På Instagram känns det som om folk är utomlands hela året, jag förstår inte när de hinner vara i Sverige.

En semesterbostad i Marbella är en annan populär trend, enligt Andra Farhad.

– Det känns som om halva Sveriges befolkning har flyttat till Marbella.

- Ida Yttergren, "Andra 'Börshajen' Farhad: Svindyra köttbullar på Sturehof är en statusmarkör", DN 16 juli 2022

Även denna artikel har fått reaktioner som är så lätt insedda att de uppenbarligen är planerade. Jag vet inte vad syftet annars skulle ha varit.



2022-07-19

Hackspettars stötdämpning

- Van Wassenbergh et al inleder sitt paper med en illustration som jag naturligtvis vill dela med mig av

Förklaringar i den här stilen har alla nyfikna kunnat ta del av sedan jag vet inte hur länge:

Hackspettens hjärna sitter tätt inpackad i en typ av halvmjukt, segt och nästan svampartat ben inne i skallen. Skyddsbenet dämpar smällarna effektivt eftersom det är elastiskt. I hackspettens huvud finns också speciella muskler runt hjärnan som snabbt drar ihop sig vid varje hack och hjälper till att ta upp smällen.

- faktabanken.nu: Får inte hackspettar hjärnskakning?

Hur dom gör detta utan att dra på sig hjärnskador är bland annat att pressa sin tunga mot halsvenen och på så vis sakta ner blodflödet som är på väg ut från kraniet, vilket då ska fixera hackspettens hjärna så att den inte kastas från "vägg till vägg" inne i kraniet.

- Vad jag antar är en halvdan översättning i sportartikel i Aftonbladet, 10 december 2017

För att undvika hjärnskakning har hackspettens hjärna extra stötdämpning som skydd.

- Martin Emtenäs, Svenska fåglar – Jämför och lär känna 40 arter (Rabén & Sjögren, 2020)

Sen så kan man ju kontemplera det faktum, att förklaringarna varierar; utöver svamp-benen nämns ofta någon sorts gummisnoddar som hjärnan ska hänga i, vilken verklighet den liknelsen nu återger. Och förklaringen med blodflödet har jag aldrig sett förrän nu.

Min favorit-hackspett gröngölingen, Picus viridis

Sam Van Wassenbergh med kolleger tog en ordentlig titt på hackande spettar, med höghastighetskameror, mini-tomografi och magnetkameror, detaljerade datamodeller och simuleringar och grejer. Jag läste särskilt metodbeskrivningarna. För hur undersöker man hur exempelvis hjärnan beter sig under arbetet i fråga? Genom att titta på ögonen:

Since the eyes are tightly packed in the skull’s orbits, which fill the space in between the frontal spongy bone and the anterior side of the braincase (Figure 1), eye deceleration will closely approximate the deceleration of the anterior side of the braincase.
Notera spongy bone: att hackspettar har "svampartat ben inne i skallen" ifrågasätts inte.

Jag är inte helt på det klara med hur effektiva mätmetoderna är. Men så är jag heller inte professor i funktionell morfologi, specialiserad på biomekaniska analyser.

Rapportens sammanfattning är lite lång att citera, men såpass heltäckande att jag gör det ändå.

The skull of a woodpecker is hypothesized to serve as a shock absorber that minimizes the harmful deceleration of its brain upon impact into trees and has inspired the engineering of shock-absorbing materials and tools, such as helmets. However, this hypothesis remains paradoxical since any absorption or dissipation of the head's kinetic energy by the skull would likely impair the bird's hammering performance and is therefore unlikely to have evolved by natural selection. In vivo quantification of impact decelerations during pecking in three woodpecker species and biomechanical models now show that their cranial skeleton is used as a stiff hammer to enhance pecking performance, and not as a shock-absorbing system to protect the brain. Numerical simulations of the effect of braincase size and shape on intracranial pressure indicate that the woodpeckers' brains are still safe below the threshold of concussions known for primate brains.

These results contradict the currently prevailing conception of the adaptive evolution of cranial function in one of nature’s most spectacular behaviors.

- Summary ur Van Wassenbergh, Ortlieb, Mielke, Böhmer, Shadwick och Abourachid, Woodpeckers minimize cranial absorption of shocks [pdf, komplett – ta hem och läs!], Current Biology 32, 1–6, 25 juli 2022

Ett frågetecken: "any absorption or dissipation of the head's kinetic energy by the skull would likely impair the bird's hammering performance". Jag kan förstå att dämpare i näbb eller käkar skulle minska effektiviteten, absolut. Men en hjärna försedd med stötdämpare påverkar väl inte hack-kraften? Uppdaterat: Sedan Håkan förklarade förstår jag bättre. Om man studerar ett enda hack så torde hjärn-dämpningen inte spela någon roll, men man är ju heller inte intresserad av ett enda hack. Hackar man många gånger, snabbt, så kommer trögheten hos dämpade delar att påverka hela systemet.

Hur som helst. Konklusionen är att hackspettarnas hjärnor inte är skyddade på något särskilt sätt eftersom det inte behövs. De är mycket mindre och därmed tåligare än exempelvis våra stora klunsar. Å andra sidan – hur vet vi att de inte får ont i huvudet?

But woodpeckers may not be immune to head trauma after all. A new study shows that a protein whose abnormal buildup is considered a sign of human brain damage also accumulates in woodpecker brains.

- Katie Langin, Could woodpeckers teach the NFL how to prevent brain injuries? Science 2 februari 2018

Om Van Wassenberghs resultat stämmer så är hackspettarnas stötdämpar-hjärna en myt, därtill en av de mest spridda och välrotade i zoologin.