2015-01-30

Skarvtroll på väg

På E4 norr om Gävle har det skett många olyckor genom åren, speciellt vid Skarvberget. När vi undersökte saken närmare stötte vi på berättelser om vättar, tomtar, troll och väsen.
 - Vättar anklagas för mystiska olyckor på E4, Arbetarbladet 30 januari 2015

I artikeln nämns den omtalade isländska seden att åtminstone ibland ta hänsyn till påstådda förekomster av huldufólki∂, "huldrafolket". På denna blogg tog jag upp ett exempel jag hittade från Reykjavik (Alvvägs). En intressant omständighet med den "alvstenen" är att uppfattningen om dess betydelse för det osynliga småfolket inte är i närheten så gammal som man nog förväntar och tänker sig: "Stenen fanns upptagen i lokala förteckningar sedan 1918, men det dröjde ytterligare många år innan det fanns belägg för att stenen kopplats ihop med folktro."

Månne något liknande pågår vid Skarvberget? Är uppfattningen om tomtar, troll och vittra (begreppen är utbytbara, det finns inget linneanskt system för övernaturliga väsen) kanske inte ens är så gammal som vägen?
På sajter och diskussionsforum på internet talas det i stället om vittra, ett folk som likt vättarna bor under marken, i stenblock eller i gamla träd. Motorvägen norr om Gävle ogillas av vittrorna. Därav alla olyckor.
Jag har inte hittat de sajter och diskussionsforum där vittra på E4 diskuteras, vare sig beträffande sträckan vid Skarvberget eller någon annanstans.

Det finns naturligtvis långt enklare och troligare förklaringar av olycksfrekvensen på vägavsnittet ifråga, som också nämns av Trafikverket (kontaktpersonen där verkar förbluffad över frågan, vilket indikerar att hon inte fått den förut). Tack och lov verkar få som har något att säga till om ha mycket till övers för tomtefolket, hur många de nu är. Måhända tidningen gjort en större grej av den tacksamt skojiga nyheten än vad den egentligen är värd?
Däremot kan man tänka sig ett scenario där tomtar & troll, eller åtminstone deras företrädare (en inte oviktig skillnad), ges faktiskt inflytande i vägunderhåll, samhällsplanering och politik i stort. Det är faktiskt obehagligt lätt att tänka sig.

2015-01-29

Politik och vetenskap

Tro och vetenskap är, trots allt som sagts, inte den konflikt som har störst betydelse för oss; inte i västvärlden idag. Den stora konflikten är den mellan politik och vetenskap.

Det gäller inte bara när politiker arbetar för förvillade men viktiga väljargrupper, som när miljöpartister är antroposofer eller går deras ärenden ändå, eller kristdemokraterna ideligen tar hänsyn till kreationism och abortmotstånd. De exemplen är välkända för den som är insatt i den skeptiska debatten, och mestadels lika tydliga som när en SD-politiker tar upp vilken fråga som helst som har minsta bäring på invandring. (Marxismens irrläror behöver man tack och lov sällan ta någon ställning till numer, åtminstone inte i outspädd form.)

Det är desto lurigare när annars någorlunda pålitliga personer sätter sin politik före vetandet. Utan att vara något fan av folkpartiet (jag är oerhört ointresserad av politik, mer så än jag kan motivera) så är det ändå ett parti som ligger väl till när det gäller vetenskaplighet. Jämför t.ex. VoF:s partienkäter om GMO resp. alternativmedicin där Fp svarar föredömligt.

Men det är en sak att hålla sig till god vetenskap i frågor där man ändå håller med, eller där man inte har något politiskt kapital investerat. Vad gör man när vetenskapen är dum och kommer till fel slutsatser?
Björklund får, återigen, kritik av Vetenskapsrådet för att fortsätta hävda att tidigare betygsättning av barn skulle ge bättre kunskapsinlärning. Men han ger sig inte.

Det är Vetenskapsrådets högt utbildade medlemmar – professorer i pedagogik bland annat – som har fixa idéer, inte han.

Att Vetenskapsrådets pågående forskningsprojekt kring skolan har gått igenom 6000 (!) artiklar i utbildningsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga databaser och studerat ett 40-tal avhandlingar och inte hittat ETT STÖD I EN ENDA AV DEM för att tidig betygsättning är rätt väg att gå, viftar Björklund bort.

Att de tvärtom visar att tidiga betyg påverkar speciellt lågpresterande elever NEGATIVT, viftar den tidigare utbildningsministern också bort.
- Susanne Sjöstedt, Varifrån kommer allt detta vetenskapsförakt?, Allehanda.se (Tidningen Ångermanland) den 28 januari 2015

Den förträffliga ledaren ska läsas i sin helhet. Men för att understryka vilket tankegift politiken är: Givetvis är det den tvepolitiska tidningens S-märkta ledarredaktionen som kritiserar Björklund. Om samma drapa levererats på den liberala ledarplatsen så hade vi levt i en aningen bättre värld än vi gör nu.

2015-01-28

Antroposofiskt bakåtsträvande

Nu kommer ni aldrig att glömma att Järna ligger i närheten av Trosa.

Järna är antroposofernas svenska huvudort. För en tid sedan gjorde de en riktig stjärnrekrytering. I den förvillade och förvillande tidningen 2000-Talets Vetenskap nr 5/2014 intervjuas Mikael Nordfors, som rentav fått bästa plats på omslaget.

Eftersom artikeln inte finns på webben vet jag inte mer om den än att Nordfors vill "bygga en bro mellan skolmedicin och alternativen". Så kallad komplementär medicin innebär att ovetenskapen jämställs med vetenskapen, att man använder den förkättrade skolmedicinen när de värdelösa alternativen inte räcker till.

Men den som är nyfiken på vad Mikael Nordfors vill behöver inte leta länge. Och för en gångs skull är skymningspressens tonläge helt rätt.

Bland Mikael Nordfors behandlingsmetoder finns, förutom anusmassage och vitsar, att använda brännvinskryddan johannesört mot depression. Han har fått hård kritik av myndigheterna både i Sverige och Norge.
[...]
- Jag har en personlighetsstörning, eller snarare ett syndrom, ett högfungerande aspberger. Precis som till exempel Bill Gates och Einstein. Jag har gjort mig omöjlig inom vården eftersom jag beter mig barnsligt ibland. Jag är annorlunda, men smartare.
- Bland patienterna är jag dock ofta populär. Barn gillar mig.
Det sägs dock i klar motsats till alla anmälningar. Norska socialstyrelsen kritiserar honom för att ha gett var femte patient en diagnos där ändtarmsmassage varit behandling.
- Analdoktorns nya medicin: Sverige-vitsar, Aftonbladet den 14 januari 2006

Mikael Nordfors är helt enkelt en av de mest motbjudande personligheter som kvackar-Sverige för tillfället kan visa upp.


Tipstack till Martin Rundkvist som upplyste om rekryteringen i Folkvett 4/2014. Vad rubriken på denna bloggpost beträffar överväldigades jag av mängden hysteriskt roliga och icke rumsrena alternativ.

2015-01-27

Koncentrationsläger och andra läger

Man samlar ihop folk och sätter ett staket runt om, det är ett koncentrationsläger.
- Hans Stark, SS-Untersturmführer, beskriver ett begrepp för sin bror

Texten som följer är ett lätt bearbetat avsnitt ur kapitlet Förintelsen ur min bok Tredje rikets myter (Forum 2011).


Koncentrationsläger är ett lurigt begrepp. Förkortningen KZ, eller (tidigare) KL efter Konzentrationslager, används ofta om alla läger som var inblandade i förintelsen, vilket är oriktigt hur man än ser på saken. Utöver dödandet "på fältet", som när Einsatzgruppen arbetade vid östfronten, så förekom det mest fabriksmässiga dödandet, förintelsen i dess renaste obegripligaste form, inte i koncentrationslägren.

I ena änden av lägersystemets terminologi skulle man kunna placera Theresienstadt. Det var en stad och militäranläggning från 1700-talet – där fanns fina stenhus och gator – som gjorts till ett så kallat genomgångsläger och delvis självstyrt ghetto av bättre sort. Där har vi ytterligare en viktig och lurig term: den gamla betydelsen "judisk stadsdel" som fanns i många städer (det i Warszawa har nog blivit mest känt) övergick i Tredje riket till att innebära något helt annat när de blev en sorts förgårdar till koncentrationslägren, fram till sommaren 1943 då Himmler gav order om deras upplösning. Theresienstadt eller Terezín användes även som uppvisningsexempel när Röda korset kom förbi, och den tillfälliga idyllen dokumenterades då på film.



Den ser ut som vilken tidstypiskt käck skildring som helst av vardagens liv och verksamhet; här arbetas det i smedjan, här går fabriksarbetarna hem, här lagas det mat, här leker barnen ... Efter inspelningen fortsatte man som förut. Här dog minst 30 000 personer, men det filmades inte.

Kort om namnen: När det fanns tyska versioner av de aktuella ortnamnen så användes dessa. Det är därför Terezín kallas Theresienstadt, lägret utanför Oświęcim Auschwitz och så vidare. De var alltså inte några nazistiska påfund utan vad platserna kallades i tyskspråkiga sammanhang.

I mitten finns koncentrationsläger som Dachau, Buchenwald och Ravensbrück, liksom arbetsläger som Auschwitz III, Mauthausen och Flossenbürg. I de förra var man fångar, i de senare slavarbetare. I praktiken var skillnaderna ofta gradvisa, skiftande och tämligen obetydliga. Ofta förlades läger av olika sorter i närheten av varandra. I sådana komplex kunde ett större arbetsläger eller koncentrationsläger ha flera mindre arbetsläger kring sig för specifika arbetsuppgifter, och ett förintelseläger dit de som inte längre kunde arbeta skickades. Ett exempel är arbetslägret Treblinka I vid förintelselägret Treblinka II (när namnet är onumrerat avses det senare). Det överlägset största komplexet utgjordes av Auschwitz, där huvudlägren Auschwitz I, Auschwitz II-Birkenau och Auschwitz III-Buna Monowitz omgavs av ytterligare 45 Außenlager.

När man ser bilder från dessa läger är de ofta påtagligt generella. Några undantag finns, som Auschwitz II med järnvägen i förgrunden, och järnskylten Arbeit macht frei ovanför ingången till Auschwitz I. För övrigt är det taggtråd, baracker, krematorieskorstenar, och så människorna, halvdöda i skaror eller döda i massor. De utgör en stor del av förintelsen. Men inte den största delen, och absolut inte hela. Det fanns heller inte gaskamrar i alla koncentrationsläger; det är ett standardargument från revisionister, men att exempelvis Dachau fick gaskammare först kort före slutet – koncentrationslägret skulle få förintelsekapacitet – är varken någon nyhet eller relevant. Däremot illustrerar det betydelsen av att hålla reda på termerna.

I andra änden hittar man förintelselägren: Bełżec, Chełmno, Sobibór, Treblinka. Dessa finns inte kvar då de omsorgsfullt förstördes av dem som byggt dem. På rekonstruktioner och fotografier ser de bedrägligt, obegripligt små och idylliska ut, som mindre bondgårdar. De rekonstruerade dödssiffrorna är meningslöst stora, i storleksordningen 100 000–1 000 000. Hit kom inte folk för att långsamt och slumpmässigt dö av svält, tyfus, misshandel eller vad som nu kom först, hit kom man för att dö i fabrik – på så sätt är "läger" en felaktig benämning då de enda som sov över där var personalen. Samtliga dessa läger, liksom den övervägande andelen övriga, byggdes i Polen. En anledning var att hålla faderlandet rent från den brottsliga verksamheten.

Detta är inte bara en värdering utan ett faktum: Förintelsen var olaglig i Tredje riket. Så länge som man med ”lag” avser den skrivna texten, snarare än den "Führerns vilja" som förvisso var det allra högsta rättesnöret. Ett annat problem, som de ledande förintelsearkitekterna var väl medvetna om, var det oekonomiska – man behövde alla resurser man kunde få för att vända krigslyckan, men använde istället arbetskraft, tågtransporter och annat i avsevärda mängder för att göra slut på arbetskraft. Även glödande nazister kunde bli ställda av logiken; var det verkligen viktigare att försöka göra slut på judendomen än att vinna kriget?

Glasögon från Auschwitz

När man följer lägren genom litteraturen, såväl akademisk som populär, framgår att den uppmärksamhet ett läger fått beror på nästan vad som helst utom hur många som dött där. Det är talande för hur våra mentala bilder uppstår. En dödssiffra, hur stor den än är, förblir en abstrakt storhet, på något sätt mer så ju högre den är; tre mord är lättare att föreställa sig än 3 000, eller 300 000.

Lägren som uppfördes innan hemlighetsmakeriet vidtog är, av förklarliga skäl, mer kända än de senare. Auschwitz förtjänar sin plats som det mest ökända lägret då det också var det överlägset största, räknat i fångar eller döda; där dog långt över en miljon. Bergen-Belsen var det första lägret att befrias av västallierade trupper, bilderna och filmerna därifrån följdaktligen de första att visas för världen, och därför bet de sig fast hos folk på ett särskilt sätt. De sammanhängande massorna av spinkiga, oformliga lik fanns inte vid förintelselägren, där 10, 20 eller 30 gånger så många dog, i vart och ett av dem. Det beror främst på att arbetet på Bergen-Belsen inte avslutades i god ordning utan abrupt, så att säga mitt under drift. Dessutom hade tyfus, som regelbundet härjade i de överfulla lägren, nyligen tagit livet av extra många. Hade lägret legat någon annanstans, hade det i det allmänna medvetandet nog inte varit mer känt än läger som Trawniki eller Płaszów.

Vidare får lägernamn som kan kopplas till berättelser och bilder – jag är osäker på vilket som är viktigast – därmed en innebörd och associationer. Liksom ifall vi idag kan besöka dem. När ingen av dessa faktorer finns med så blir lägret svårligen mycket mer än ett namn. Detta har i viss mån skett med de fyra nämnda förintelselägren. Och det var just så det var tänkt; dessa läger skulle själva förintas, såväl fysiskt som ur människors minnen och historien. Här fick krematorieugnar och dödgrävarna i Sonderkommandon arbeta in i det sista. Efteråt kunde man gräva upp kroppar för att kremera dem ordentligare. Byggnaderna revs grundligt, murar och taggtråd försvann, marken planterades med träd. Den som kommer dit idag ser skog, något minnesmärke och just inte mycket mer. En orsak till att lägren lades ner var att judarna i upptagningsområdena helt enkelt tagit slut. Men i hela två av fallen avslutades verksamheten som en direkt följd av uppror bland fångarna. Den som undrat varför fångarna inte gjorde något – visserligen hade de inga vapen, men de var ju så många och hade inget att förlora – kan läsa mer om upproren i Treblinka och Sobibór. Av Chełmnos hundratusentals dödsdömda överlevde två. I Bełżec ingen.

Måndagen den 2 augusti 1943: Uppror i Treblinka.

2015-01-26

Lördagsfråga 344: X

  1. Laura Murra, feminist och grundare av ett forskningscentrum m.m., bytte efternamn till X eftersom hon, syftandes på #4, "heller inte ville bära sin ägares namn".
  2. Percival Lowell, mest känd för sina studier av kanaler på Mars, ägnade även mycket tid åt att spana efter en förmodad transneptunsk planet som i sitt oupptäckta stadium kallades Planet X. Denna var, trots allt som sagts och trotts, inte Pluto utan en chimär.
  3. En liten del av den ryska flottan uppställd framför sin fana, som bär Andreaskorsets X (efter det kors som densamme korsfästes på).
  4. Malcolm Little började använda efternamnet X som en symbol för "det sanna afrikanska familjenamn som han aldrig skulle få reda på", och som en slavägare en gång i tiden ersatt med "Little".
Lördagens obekanta var sålunda X. Det insåg Plåthumlan.


2015-01-25

Folk upptäcker woo


Alex Schulman: Regina Lund är galen - kan någon få tyst på henne, Aftonbladet 25 januari 2015

Då och då upptäcker folk vad medier faktiskt håller på med. Eller vad antroposofin egentligen går ut på, hur homeopatin faktiskt är tänkt att fungera, att elöverkänsliga får miljonbidrag eller att förtroendevalda tror på chemtrails.

Det är ju bra. Det är precis sådant som vi tjatiga, jobbiga skeptiker ständigt påtalar.

Mediet: Andar har gjort mig riktigt rädd, Aftonbladet 1 november 2013

Å andra sidan tenderar ögonblicken av klarsyn att vara korta och selektiva. Har Schulman missat alla de gånger som Aftonbladet gett utrymme åt "medier" som är precis lika "galna" (om det är rätt ord) som någonsin Regina Lund? Som den etablerade skojaren Terry Evans, som gissningsvis drar in betydligt mer flis än Regina.

Det är lite som när Expressen låter den förträffliga Anna Bäsén dela utrymme med, för att bara ta några aktuella exempel, GI-gurun Fredrik Paulún Jag var en klassisk sockermissbrukare (socker är ingen drog!), några kostexperter som ger ett mycket suspekt intryck, eller för den delen ett Stort astro för 2015. Metro utgörs av å ena sidan Viralgranskaren, visserligen med en förkärlek för trams och obskyra virala grejor men med en i grunden god inrikting, å andra sidan resten av Metro. Och så vidare.


2015-01-23

In cases of sudden death

Har du dött? Då har du inte mycket att hämta hos dagens kvackare.

Ifall inte antroposofer, homeopater, kolloidala silvermänniskor m.fl. tillskriver sina respektive preparat särskilt extravaganta egenskaper i särskilt väl undangömda fora, vilket förvisso kan vara fallet. Men förr i tiden kunde deras kvackarkolleger öppet påstå lite av varje. Som denna annons från 1793: "RESTORATION of LIFE in CASES of SUDDEN DEATH"!
In all circumstances of suicide, or sudden death, whether by blows, fits, falls, suffocation, strangulation, drowning, apoplexy, thunder and lightning, assassination, duelling, &c., immediate recourse should be had to this medicine, which will not fail to restore life, provided the organs and juices are in a fit disposition for it, which they undoubtedly are much oftener than is imagined.
Den noggranne läsaren ser direkt ett kryphål: medlet kan väcka en död provided att liket är i fit disposition. Vad betyder det? Min källa, den förträffliga kvack-doktorn, är nog väl välvillig i sin tolkning, enligt vilken tidens osäkra metoder för att kontrollera om pat är död eller inte skulle ge utrymme för medel som, ehuru värdelösa i sig, ibland gavs till "döda" som inte var det utan därpå vaknade till liv. Hur som helst.

Dr Siblys solar tincture utmärktes på flera sätt. Ebenezer Sibly var en verklig person, vilket inte alls behövde vara fallet i sammanhanget. Han var även läkare, måhända med köpt examen men det hade han i så fall gemensamt med rätt många vid den här tiden (jämför Linnés diplomkvarn). Därtill var han astrolog, vilket ännu i slutet av 1700-talet inte var så ovanligt i det facket som man hade kunnat hoppas. Han intresserade sig dessutom för ockultism, hermetism, Swedenborgs läror, mesmerism och annat.

Sibly är, för att sammanfatta, en andlig broder till mången kvackare av 2015. För än idag finns det antroposofer, homeopater och andra som har en världsbild där astrologi, ockult kemi, andesyner och liknande inte är historia utan den grund på vilken man bygger sina verksamheter.

Idag är det ju bara religioner som får påstå sig kunna väcka döda till liv; om kvackarna hade fått lov så hade de också gått ut med löften minst lika rundliga som dr Sibly.


The Quack Doctor: Dr. Sibly's Re-Animating Solar Tincture, 10 oktober 2009

2015-01-22

Kyrkupplaga

En tidning får ett fint scoop. Givetvis vill man kungöra det för läsare och omvärld så fort som möjligt. Samtidigt vill man gärna hålla andra tidningar ovetande så länge som möjligt. Men hur skulle det gå till? De andra redaktionerna är ju en del av nämnda omvärld, och få läser en tidning lika omsorgsfullt som dess konkurrenter.

Jo, så här gör man: Först trycker man en helt liten upplaga där scoopet inte är med. Denna skickas till kollegernas redaktioner. Därefter trycker man den ordinarie upplagan som går till alla andra.

Begreppet myntades i januari 1978. Scoopet var att Folkpartiets partiledare Per Ahlmark skulle avgå; vid den här tiden samlade för övrigt FP ungefär dubbelt så många väljare som idag. Den pålitliga utfyllnad till icke-nyhet som konkurrenterna fick utgjordes av en uträkning av hur mycket du tjänar på att lämna kyrkan, därav "kyrkupplaga".

Greppet har använts några gånger sedan dess. Om det fungerar ens kvartsbra så borde det rimligtvis ha använts före 1978, och i andra länder än Sverige. Ett uppslag för lite journalistisk forskning?

Man skulle kunna tro att fejkade papperstidningar idag är lika urmodigt som Telex. Men det är bara några år sedan jag hittade ordet, sedan Expressen gett ut en mycket liten upplaga där kronprinsessans förlovning inte alls nämndes samt en betydligt större där den nämndes. I bloggposten Arkivmaterial och kyrkupplagor nämnde jag även att jag "i hastigheten inte har hittat fler belägg för denna fascinerande företeelse". Det kanske berodde på slarvig googling, eller så fanns det vid det laget faktiskt inte så att läsa om den på nätet.

Källa & bild
Thomas Mattsson: Första kyrkupplagan 1978

2015-01-21

Diger vs sot

sotdöd. Dö sotdöden, till sot, sjukdom (jfr lungsot), alltså: dö av sjukdom (och inte i strid).
- Pelle Holm, Bevingade ord

Häromdagen nämnde en politiker att en lokal utgåva av Expressen nog "snart dör digerdöden". Givetvis var det sotdöden hon tänkte på; en enkel lapsus.

På tidningen insåg man inte detta. Istället tolkade man — valde att tolka — uttalandet som en sorts dödshot. Vilket ledde till en bisarr härdsmälta till pseudojournalistik, inklusive glatt kollegialt häcklande, som Bakjour ger en utmärkt redogörelse för.

2015-01-20

Den romerska varginnan

För du minns, förmodar jag, när Cotta och Torquatus var konsuler, att många byggnader på Capitolium  träffades av blixtar, när bilderna på de odödliga gudarna flyttades och statyer av forntidens män vräktes omkull, och bronstavlorna där lagarna stod skrivna smältes. Till och med Romulus, som grundade denna stad, träffades, du minns nog att han stod staty på Capitolium, en förgylld staty, ett litet diande barn som klängde sig fast vid vargens spenar.
- Cicero, tredje talet mot Catilina (63 f.Kr.)

Enligt sägnen kastades Romulus och Remus i Tibern av en ondsint släkting. De hittades av en varghona som tog hand om dem, innan de så småningom hittades av en herde som gav dem en mänsklig familj. Scenen med den kapitolinska (= på kullen Capitolium) varginnan var ett tacksamt motiv, flera antika källor berättar om statyer på olika platser. Den idag överlägset mest berömda antogs länge vara just den som Cicero nämner, och på en av vargens tassar lär det finnas en skada som korrelerar med blixtnedslaget.

Att pojkarna och vargen ar olika gamla stod tidigt klart. På 1700-talet daterades de förra till renässansen, den senare till 500-talet f.Kr., utförd av någon känd eller okänd etruskisk mästare. Denna datering har blivit märkvärdigt långlivad; det är än idag inte svårt att hitta uppgiften. Det trots att den tidigt ifrågasattes. På 1800-talet hävdade flera experter att den nog var medeltida. Dessa dateringar lär, enligt uppgift, ha glömts bort framåt 1900-talet.

Statyn renoverades 2006. Konsthistorikern som satts på jobbet fann att vargen var gjuten i ett stycke medelst den så kallade cire perdue-metoden (förlorat vax). Tekniken var visserligen känd av etruskerna men användes inte för statyer av denna sort; sådana sattes ihop av flera delar som gjöts separat. Däremot användes metoden desto flitigare under medeltiden. Skadan på tassen kan tillskrivas ett gjutfel snarare än ett antikt blixtnedslag.

Eftersom det fanns tillräckligt med organiskt material kvar (vax antar jag) för att göra en kol 14-datering, gjordes en sådan.
Using accelerator mass spectrometry, the researchers extracted, analyzed and radiocarbon dated organic samples from the casting process. The results revealed with an accuracy by 95,4 percent that the sculpture was crafted between the 11th and 12th century AD.
 - Rome Icon Actually Younger Than the City, Discovery News, 25 juni 2012

Wikipedia: Capitoline Wolf

2015-01-19

Lördagsfråga 343: Storbritannien bombas

  1. Också en zeppelinare: Inte någon medlem av ätten från Zepelin eller något luftfartyg (som förresten är en officiell term, jfr Transportstyrelsen) men väl Graf Zeppelin, ett av de två hangarfartyg som nästan fick tjänstgöra under Tredje rikets flagg; läs mer om deras märkliga historia på WP: Graf Zeppelin-class aircraft carrier.
  2. George Vancouver, som staden fått namn efter, står staty i sin födelsestad King's Lynn, Norfolk.
  3. "The Mo Sheringham Museum" i Sheringham, Norfolk.
  4. Yarmouth, eller Great Yarmouth som Norfolks berömda badort egentligen heter, har en gammal nöjeshistoria med tillhörande attraktioner som pariserhjul och flume ride.
När Louis Blériot 1909 flög över den engelska kanalen upphävde han delvis landets ö-status; det räckte inte längre med att härska över vågorna. Idag är det prick 100 år sedan detta underströks. Två zeppelinare fällde bomber över King's Lynn, Sheringham och Great Yarmouth. Det faktiska resultatet (fyra dödade, begränsade materiella skador) stod inte i proportion till insatsen, men som så ofta i sammanhanget var det inte det som var poängen.

Frågan besvarades, lämpligt nog, av Ferdinand von Z.

Liksom i senare fall kan man fråga sig om bombningarna inte motverkade sitt syfte genom att göra de bombade civilbefolkningarna än mer motiverade att kämpa emot. Läxan hade tyvärr glömts när det var dags för Dresden m.m.

2015-01-18

En dag på Metro

Denna artikel fanns i Metro den 16 januari 2015, Göteborgsupplagan. Den felaktiga uppgiften om att Thatcher skulle ha varit premiärminister i 21 år, snarare än korrekta 11, kom från TT och återfanns följdaktligen i en rad andra tidningar som till exempel DN (rättad) och Aftonbladet (ännu ej rättad).

Däremot verkar illustrationen ha varit Metros egen idé (i Skåneupplagan var Elizabeth I & II med på bilden). Därmed drev de hem artikelns poäng ordentligt: Kunskaperna om kvinnor i historien är usla. Eller kunskaperna om historia i allmänhet. Eller kunskaper i allmänhet, åtminstone på Metros redaktion.

Samma dag låg den här artikeln på Metro.se tills någon fick det goda infallet att försöka ta reda på om nyheten var sann. En (1) googling räcker för att hitta en sajt som förklarar att det är ett konstprojekt:
It's unknown how Western media outlets such as the UK's Metro and the Huffington Post got this information, but over the weekend, they reported that young depressed (and shirtless?) Chinese were spotted walking cabbages on leashes. What really happened is a strange art performance that took place during Beijing's annual labor day music festival, the Midi Music Festival.
- No, China's depressed youth do not keep cabbages as pets, Kotaku.com, 5 maj 2014

För övrigt kan brittiska Metro vara framtiden för svenska Metro: Clickbaits från början till slut.

2015-01-16

Muhammed fyller år

Enligt varierande traditioner föddes den blivande profeten i senare delen av april omkring år 570. Då och då får man se exakta datum som 19 april 570, 20 april 571 och allt vad det är. Sådana behöver man inte ta på allvar; Muhammeds faktiska födelsedag torde vara ett idag lika oåtkomligt faktum som Jesu födelsedag. Men det behöver ju inte ha något att göra med vad folk tror.

Nyligen uppmärksammades att några muslimer i Göteborg firade profetens födelsedag, med mera (Dagens Media 14 januari 2015: Viralgranskaren drar tillbaka artikel om firande muslimer). Detta fick en del ögonbryn att höjas på de som har koll på datum som ovan. Har april hamnat i januari?

Så här ligger det till: Dagen man firar är den tolfte dagen i månaden rabi' al-awwal i den muslimska kalendern. Eftersom denna är en månkalender så vandrar datumet rejält jämfört med den gregorianska solbaserade kalendern. I år inföll mawlid den 3 januari, och infaller åter den 23 december. Muhammed har alltså två födelsedagar i år.

För övrigt är de äldsta beläggen för firandet från 1100-talet, ett halvt årtusende efter profetens död.

Wikipedia: Mawlid

2015-01-15

Svenska självmordsmyten 1949

Det är inte så ofta som man har anledning att justera de riktigt välutforskade faktoiderna. Men då och då dyker det upp något nytt.

Det hittills äldsta belägget jag kände till för självmordsmyten (att Sverige skulle ha flest självmord i världen) kommer från 1960 och president Eisenhower. Han hade i sin tur läst det i någon tidning så det var ingalunda hans uppfinning, men där slutade spåren.

Men så skickade Ingemar Sundewall följande citat:
I always thought Sweden sounded a dull country [...] But I have never been able to like these model countries with everything up to date and hygienic and an enormous suicide rate.
- George Orwell skriver ett brev daterat den 12 mars 1949, ur Collected Essays, Journalism and Letters of George Orwell, vol 4 (pocketupplagan 1971), sid 541


Faktoider: Svenska självmord

2015-01-14

Humlor, bin och lindar


Att skilja på korrelation och kausalitet är självklart inom god vetenskap. Det betyder inte att det är lätt, ens när man vet vad orden betyder (kausalitet = X orsakar Y, korrelation = X och Y inträffar samtidigt). Här kommer ett finfint exempel som Albert Ellestad tipsade om.

Nektar är mums för humlor och bin. Det är heller ingen risk med "fel" sort, vad än det gamla ryktet säger. Här är ett fint exempel, slumpmässigt plockat från nätet, på hur myten presenteras tillsammans med klargörandet:
Silverlinden har sen blomningstid, juli-augusti. Ibland kan man hitta döda humlor och bin under träden. Förr trodde man att det berodde på att nektarn var giftig för insekterna. En hel del lindar fälldes därför på kontinenten i hopp om att stoppa ”humledöden”. Senare har det visat sig att blomningen är en viktig nektarkälla sent på säsongen och därför dör humlorna när de slåss om den sista nektarn som finns tillgänglig. Om vi vill ha fler humlor borde vi därför plantera fler silverlindar!
- Bostadsbolaget Poseidon i Göteborg: Silverlindar

Och här lite utförligare, från en bok som kommer att ges ut under året:
En myt eller ett rykte som omger silverlinden är att dess nektar skulle vara skadlig för våra bin och humlor. Det finns flera rapporter om att man funnit ibland stora mängder av döda bin och humlor under träd av silverlind och glanslind (Tilia x euchlora). I en studie av Madel (1977) [Poisoning of bumble bees by nectar of the silver lime] framkom det att i ett varmt klimat kan sockret i silverlindens nektar förändras och inta en form som är giftig för bin. Denna studie har sedan ifrågasatts kraftigt, då man därefter inte sett något liknande mönster av att silverlinden och glanslindar skulle utveckla en giftig typ av nektar (Pigott, 2012) [Lime-trees and basswood].
I stället har en annan hypotes kring denna massdöd av humlor och bin utvecklats. Silverlinden är nämligen en av de sista lindarna att blomma. När den blommar i juli/augusti finns inget annat växtslag som kan erbjuda ett liknande nektardrag, vilket medför att det är många som vill åt denna dyrbara vara. De dödsoffer som man påträffar under träden var helt enkelt inte tillräckligt framgångsrika i att konkurrera till sig silverlindens dyrbara nektar. I stället för att fälla silverlindar, vilket har förekommit med bakgrund att man trott de varit giftiga, skall man i stället plantera fler, för att därmed erbjuda en längre nektarsäsong.
- Henrik Sjöman & Johan Slagstedt, Stadsträdslexikonet (utkommer 2015)


2015-01-13

Den gula pigan

Redan dess officiella namn är fel. För en holländsk melkmeijse är, liksom en engelsk milkmaid, en mjölkerska, snarare än köksan på tavlan. Men det är en annan sak.

Vermeers tavla är berömd. Och likt alla berömda tavlor hamnar den, med eller utan eventuella upphovsrättsinnehavares samtycke, på nätet, i olika versioner. Tumnaglarna ovan är resultatet av en enkel bildgoogling. Man behöver inte vara färgproffs för att se att valörerna skiljer sig rejält. Och när folk som sett tillräckligt många dassiga avbildningar får se en omsorgsfullt utförd reproduktion, som till exempel vykorten på museet där originalet hänger, så kan det inträffa att de tvivlar på äktheten.

Det var just vad som hände på Rijksmuseum. Där tog man sig en rejäl funderare tillsammans med kolleger. Det blev en hel del prat om affärsmodeller och annat i den högre museala skolan, men åtminstone ett av resultaten var konkret och trevligt: Man tog fram ett högupplöst fotografi med god färgäkthet och lade ut på nätet, med fri licens så att folk kunde använda och sprida bilden. För det är upp till Rijksmuseum om folk ska inse hur en tavla på Rijksmuseum faktiskt ser ut.

After releasing a high quality true to life digital image of the Milkmaid, they found that people quickly started using this version for all kinds of purposes. As a result searching for Vermeer’s Milkmaid now will give you the version from the museum as a first hit. [...] The Yellow Milkmaid Syndrome makes quite clear that where a cultural institution does not publish their digital collection, or very low quality reproductions, other versions can probably be found online anyway. In this scenario the institution has absolutely no control what the image looks like, the quality of the images shared, or which versions are being used.
- Joris Pekel, The Yellow Milkmaid Syndrome - paintings with identity problems, Europeana, 7 januari 2015

2015-01-12

Lördagsfråga 342: Blåst

  1. Clément Aders fantastiska steampunk-plan Éole, som vart med i lördagsfråga förr: Early bird.
  2. Borgen Beaufort, Libanon, omstridd sedan korstågens tid.
  3. Nobuo Fujita överlämnar 1961 sin släkts svärd till staden Brookings, Oregon som han 19 år tidigare bombade; en pendang till Doolittles mer kända räd.
  4. Henschel Hs 297 Föhn, ett av de många Wunder Waffen som skulle slå världen med häpnad. Togs i bruk när det var typ några veckor kvar.
 Vindarnas furste, Beaufort som i vindmätning, Fujita som i skalan för att mäta skador efter blåst och den varma, torra alpvinden. När det gällde att sätta den gemensamma nämnaren var Pölsan snabb som vinden.

2015-01-11

Inga körkort för ryska transor?

Nyheten började spridas häromdagen. Är den sann?
Ryssland ska införa en ny rysk lag som är tillför att stävja landets höga siffror för trafikolyckor. Därför vill president Vladimir Putins regering att ryssar med "mentala störningar" ska förbjudas få ha körkort – däribland transpersoner.
- Aftonbladet
Ryssland förbjuder personer med psykiska sjukdomar från att köra bil. Till dessa räknar man bland annat transsexuella.
- Metro
On December 29, the Russian government reportedly adopted an updated list of medical contraindications to driving which includes “personality disorders” as listed by the International Classification of Diseases Number 10 (ICD-10) including being transgender, bigender, asexual, and cross dressing. [The resolution] may prohibit those who have been diagnosed as transgender by a mental health professional from obtaining a driver’s license.
- Human Rights First
A new Russian law supposedly aimed at curbing the country’s high rates of traffic accidents effectively bans transgender people from obtaining driver’s licenses.
- Time

Markeringarna av problem-ord är mina: med "reportedly", "supposedly" m.fl. signalerar skribenten att påståendena är obekräftade. Vilket är lätt att missa, för såväl läsare som mången examinerad journalist, men ändå väldigt mycket bättre än att bara köra på.

Jag har ännu inte sett nyheten tas upp i ryska medier.

Nyheten ifrågasätts i en tidning som jag inte tror att jag länkat till tidigare. Nu är Lindgren förvisso inte den mest omdömesgille betraktaren, snarare tvärtom; han är en inbiten försvarare av Sovjet/Ryssland och dess store ledare — in. Men även gravt synskadade hönor med obefintligt omdöme hittar understundom ett och annat korn.
Går man till själva lagtexten som förteckningen är bihang till finns inget som säger att personer med en viss sjukdom inte ska ha rätt till körkort. Tvärtom sägs uttryckligen i lagen att den som inte har medicinska hinder att framför fordon också får ta körkort.
Som jag uppfattar lagen måste en medicinsk undersökning i varje enskilt fall som berörs av listan avgöra om sjukdomen (tillståndet) utesluter körkort, ev med begränsningar eller inte alls. Däremot kan inte sjukdomar utanför listan åberopas.
- Stefan Lindgren, Ryska transsexuellas körkort, 8 dagar 9 januari 2015


Här är resolutionen som PDF, på ryska regeringens hemsida: Nr 1604. Denna lista skulle alltså, enligt Lindgren, inte vara rysk utan internationell.

Den som kan ryskan och juridiken, och är någorlunda omdömesgill i övrigt, får gärna höra av sig.

2015-01-09

Kochs stora upptäckt

Robert Koch (1843-1910) är en av den medicinska vetenskapens största. Han gjorde flera stora upptäckter och ännu många fler små förbättringar av en disciplin som under hans tid hade börjat röra på sig ordentligt. Han beskrev organismerna som ger oss mjältbrand och kolera, och när han 1905 fick nobelpriset var det framför allt för att 1882 ha upptäckt och beskrivit M. tuberculosis, den bakterie som ger tuberkulos.

Idag får tuberkulos inga rubriker; det är inte precis någon ebola, AIDS eller pest. Är det någon utanför facket som har någon särskild bild av sjukan, mer än diffusa bilder av sanatorier? Kanske man läst Bergtagen? Men det är bara ett par generationer sedan den var ett av mänsklighetens svåraste plågoris (Familjeboken 1892). Som en jämförelse var dödligheten i Stockholm i början av 1870-talet sådan, att det idag skulle motsvara över 5000 dödsfall om året; inte som en epidemi utan vardag, år efter år.

Att ha bidragit till att förhindra en sådan farsot, det är värt ett rejält kvantum pris och hyllningar. Vad ska man då säga om den dödsannons han fem år senare fick i en svensk tidning? Detta är hela annonsen:
Tuberkulin eller "Kochs lymfa" presenterades för världen 1890. Det presenterades som ett läkemedel mot tuberkulos, den definitiva boten mot den stora plågan. Det väckte ett gigantiskt gensvar. Receptet var visserligen hemligt men när det gällde en sådan kur var det just inget problem.
Allt som är säkert är att det är dyrt och att tillverkningsprocessen är både känslig och komplicerad, vilket kan bidra till doktorns ovillighet att avslöja hemligheten. Om framställningen kräver så stor skicklighet som sägs så vore det förvisso riskabelt att överlåta den till mindre skickliga och erfarna personer.
- Chicago Tribune, 3 december 1890

Dr Koch och hans underbara upptäckt (1890), översatt från tyskan av dr Heinrich Albert

Ett tag gick det riktigt, riktigt bra. Sedan gick det mindre bra. Sedan inte alls.
For about three months there was an international celebration, but it turned out that tuberculin was useless as a treatment. It also came to light that Koch had a substantial financial interest in the manufacture and use of the product.
- Harvard University: Robert Koch

Inte för att tuberkulinet var värdelöst, det används än idag när man ska ställa diagnosen. Men det torde inte ha lindrat bitterheten hos de besvikna.

Jag har inte studerat denna historia närmare men vet redan att den är fascinerande, på flera sätt.

2015-01-08

Rätten att kritisera

I question also the ease with which the existing race hatred legislation is going to be extended simply by the scoring out of the word "racial" and the insertion of "racial or religious hatred" as if race and religion are very similar ideas and we can just bundle them together in one big lump. When it seems clear to me and to most people that race and religion are fundamentally different concepts, requiring completely different treatment under the law. To criticise people for their race is manifestly irrational but to criticise their religion, that is a right. That is a freedom. The freedom to criticise ideas — any ideas — even if they are sincerely held beliefs — is one of the fundamental freedoms of society and a law which attempts to say you can criticise or ridicule ideas as long as they are not religious ideas is a very peculiar law indeed. It promotes the idea that there should be a right not to be offended, when in my view, the right to offend is far more important than any right not to be offended, simply because one represents openness, the other represents oppression.
Kunde något resonemang vara mer dagsaktuellt? Men detta sades för nästan exakt tio år sedan. Rowan Atkinson (just han) talade inför överhuset med anledning av lagförslaget Racial and Religious Hatred Act (som gick igenom).

Det var svårt att hitta en lagom lång snutt att citera, talet är högst läsvärt i sin helhet. Och, som sagt, så dagsaktuellt det kan bli — tyvärr.

National Secular Society: Rowan Atkinson Speaks to the Lords
RationalWiki: Racial and Religious Hatred Act 2006

2015-01-07

Mannen i korgen

Denna bild har ni nog sett. Den dyker upp lite då och då som exempel på kolonialt förtryck.

Vad som sällan nämns är var, när och hur bilden är tagen, vilka som är på den, eller, framför allt, varför den togs. Hos Wikipedia heter bilden A Sikkimese woman carrying a European man on her back, West Bengal, India, c. 1900 vilket, om det är sant, är så mycket som någon verkar veta.



2015-01-06

Försvar för förvillande

Sedan har jag stor tilltro till våra tittare. De förstår nog skillnaden på ett vetenskapligt inslag och ett där Dermont Clemenger sover i spökhus. ”Nyhetsmorgon” är ett program som ska pendla mellan diskussion om regeringskris, lättsammare inslag och humor. Det förstår tittarna, skriver hon.
När Viveka Hansson, programdirektör nyheter och samhälle TV 4, kommenterar att Nyhetsmorgon utnämnts till Årets förvillare 2014 använder hon ett "argument" som mycket ofta dras fram när någon blivit påkommen med att saluföra dumheter. Vår publik är inte dum i huvudet; de vet vad som är på allvar och vad som inte är det; de förstår vad de ser.

Det är givetvis inte sant. Det kan vara nog så klent med den sortens förståelse framför såväl kameror som TV-apparater. Hur ska man exempelvis tolka Jessica Almenäs omtumlande besök hos mediet? Var det allvar eller skämt? Givetvis har Benny Rosenqvist (bluff) ingen "kontakt med andevärlden", varför inlägget skulle kunna ses som en sorts svart humor. Men det är inte därför han visas upp. Det är inte därför han tar flera tusen kronor i timmen för en sittning, och det är inte därför folk betalar.

”I värsta fall kan ’Nyhetsmorgon’ bidra till psykisk ohälsa”, DN 5 januari 2015

2015-01-05

Lördagsfråga 341: Stephen King

  1. Carrie Fisher. Mest känd som ni-vet-vem. Är det lika känt att hennes mor är Debbie Reynolds? 
  2. King Richard and the Crusaders (1954), en film som bygger på Sir Walter Scotts The Talisman (1825).
  3. Huvudbyggnaden på Lida friluftsgård ritades av Ralph Erskine.
  4. The Prodigy: Firestarter (1996).
Carrie, Talismanen, Lida/Misery och Eldfödd/Firestarter ger, givetvis, Stephen King. Det satte Christian så snabbt att det nästan är lite kusligt... Hmm, man kanske skulle skriva en jättetjock bestseller om det? Och kalla den Pölsan?

2015-01-04

20000 gånger priset

"Världscolumbiska utställningen" eller World's Columbian Exposition var det officiella namnet på det som ytterst få kallade något annat än världsutställningen i Chicago. Som synes gjorde man en stor sak av 401-årsminnet. Ceremonier klämdes in hösten 1892 men själva öppnandet ägde inte rum förrän våren därpå. (Inte för att det var första gången sådant hänt, eller sista. Som när den stora Göteborgsutställningen 1923 firade 302-årsminnet av stadsprivilegierna.)

Myntet på bilden har en speciell historia.

Här en annons från februari 1893. Idén var att prägla ett halvdollarmynt (vars värde var reellt, med 90 % silver) och sälja det för en dollar. Upprepas fem miljoner gånger. En firma, känd för bl.a. skrivmaskiner och gevär, föregick med gott exempel och köpte den första halvdollarn för hela tiotusen dollar. Bara 4 999 999 kvar.
Realizing that every patriotic American will want one or more of these coins ...
Man fick inte ens sålt tiondelen av mynten för den efterfrågade dollarn. Av återstoden gick hälften tillbaka till smältverket, hälften ut att cirkulera som just halvdollarmynt. Om 400 000 sålda var alldeles för få för bli en god affär 1893 så var det alldeles för många för att bli en god affär 2014. Myntet på bilden hittades på Ebay, där det i skrivande stund bjuds ut för $40; men så är det också "uncirculated".

2015-01-02

En bitter svensk

Även om få svenskar hört talas om medlet så är detta kanske den mest kända svensken i altmed-branschen. Schwedenbitter säljs allmänt i tyskspråkiga länder, kan användas utvärtes eller invärtes och sägs vara bra mot lite av varje: hudbesvär, lunginflammation, gulsot, blåmärken, cirkulationsbesvär, problem med matsmältningen, sömnlöshet, stukningar och ledbesvär. Utöver vatten och alkohol (märket Riviera håller 38 procent av det senare) innehåller det ett flertal örter m.m. som ger en rejält bitter smak.

Receptet har, återigen enligt uppgift, en intressant historia. Upphovsmannen ska ha varit ingen mindre än Paracelsus, en högst intressant och omdiskuterad person som på 1500-talet gjorde såväl bra som mindre bra saker inom medicinen. Han ska 1538 ha lanserat ett "livselixir" och "universalkur". Tyvärr försvann sedan detta synnerligen värdefulla recept.

Omkring 1700 återupptäcktes det av doktorerna Klaus Samst och Urban Hjärne. Detta verkar vara den enda svenska kopplingen. Därefter försvann elixiret åter.

Klaus Samst har jag inte hittat några tillförlitliga uppgifter om. Ibland uppges han ha varit rektor för medicinska fakulteten på Uppsala universitet, ibland ska han ha dött vid 104 års ålder efter en ridolycka. Urban Hjärne är desto mer känd för hans kraftigt övervärderade roll i häxprocesserna (se Faktoider: Häxprocesserna). "Hjärnes testamente", "Hjärnes beska elixir" m.fl. namn är en blandning av saffran, lärksvamp, zedoariarot, rabarberrot, myrra, gentianarot, aloe och teriak (läs mer nedan). Den fanns på svenska apotek fram tills alledeles nyligen, historiskt sett. Men vad upphovsmannen beträffar (hur det nu egentligen gick till) förväxlas ofta Hjärnorna. För den komponerades inte av Urban utan hans son Kristian Henrik. Veterligen hänvisade heller inte denne till gamla mystiska källor etc.

Bittersvenskens förebild: (Kristian) Hjärnes testamente och tillika plåster, här från 1900-talsapotek. Källa Medicinhistoriska museet i Göteborg.

Efter andra världskriget strömmade flyktingar på kontinenten åt olika håll av olika anledningar. Maria Treben hörde till de så kallade sudettyskar som tvingades lämna Tjeckoslovakien. Hon hamnade i Bajern där hon fick tyfoidfeber. Efter flera månaders lidande fick hon en liten flaska av en sköterska med, som det verkar, Hjärnes testamente eller någon variant. Där fanns även en skrift med receptet och 46 punkter vari man (dr Samst?) beskev hur elixiret kunde bota varje tänkbar sjuka. Maria gjorde en kompress med några magiska svenska droppar och satte den på magen.
En underbar varm känsla spreds genom kroppen. Det kändes som om allt ont i min kropp drogs ut i en handvändning. Jag försäkrar att med den kompressen jag hade på mig hela dagen försvann alla de föregående månadernas besvär, för att aldrig återkomma.
Så småningom slog hon sig ner i Österrike. Jag hittar i hastigheten inga uppgifter om hennes verksamhet de följande decennierna men gissar att hon sålde Schwedenbitter i godan ro. Hon gav 1980 ut boken Gesundheit aus der Apotheke Gottes (Hälsa ur Guds apotek) som blev en bestseller.

Här är, såvitt jag förstått, Maria Trebens recept på grossen Schwedenbittern (den "lilla" innehåller något färre ingredienser):
  • 26 gr aloe eller malört
  • 18 gr rabarber
  • 18 gr venetiansk teriak, ett anrikt undermedel som numer inte är i närheten lika vederstyggligt som det varit; jfr WP: Theriac
  • 18 gr kalmus
  • 13 gr myrra
  • 9 gr zedoaria, Curcuma zedoaria
  • 7 gr angelika
  • 7 gr gentianarot
  • 4 gr spåtistel
  • 5 gr lärksvamp, Laricifomes officinalis
  • 2 gr sennablad
  • 2 gr kamfer
  • 2 gr blodrot
  • 2 gr bävergäll
  • 2 gr muskotblomma
  • 1 gr saffran
  • 5 gr "röd jord", en lera som länge användes inom medicinen
  • 7 gr "kiseljord", jord med hög kiselhalt
  • 35 gr muskotnöt
  • 2,5 liter brännvin
Källa: Eva Marbach, Heilen Mit Schwedenkräutern (2009).


Wikipedia (ty.): Schwedenbitter
Original Swedish Bitter: History of Swedish Bitter
Magnus Rörby, Den godaste medicinen är bitter, Läkemedelsvärlden 26 februari 2007



Det finns även avarter som inte verkar ha något med vare sig Treben eller någon Hjärne att göra. På en australiensisk kvackarsajt hittade jag Deer Swedish Bitter. Innehållsdeklarationen visar tydligt rejäla avvikelser från ovan angivna recept. Korshjorten känner vi igen från Jägermeister. Den kommer i sin tur från berättelsen om Sankt Hubertus. När han i sina gudlösa dagar jagade på en långfredag fick han se en hjort med ett kors i kronan, hörde en röst etc. och därvid vändes till ett bättre leverne etc.

2015-01-01

2015 på riktigt

Den här bilden har valsat runt då och då. Ofta retuscherad för att bli mer aktuell.

Men nu är det 2015 på riktigt.

En del förutsägelser i Back to the Future 2 har slagit in, andra inte. Som vanligt var det ofta (men inte alltid) svårt eller omöjligt att 1989 avgöra vad som skulle finnas 30 år senare. Inte för att filmen är någon tyngre framtidsstudie; men av någon anledning så har nedlagd möda sällan mycket med resultatets kvalité att göra när det gäller framtidsstudier.

Det finns naturligtvis ett flertal genomgångar av lyckade, misslyckade och halvdana profetior, se länkarna nedan. Om jag ska välja en så får det bli denna. Vad är de runda inplastade grejorna? De är laserskivor, 1970-talets motsvarighet till DVD. De hade fantastisk bildkvalité, höga priser och inga inspelningsmöjligheter. De slog aldrig igenom och stendog så småningom. Jag är inte säker på om jag någonsin så mycket som sett en laserskiva, och då är jag ändå ganska intresserad av sådan teknik.
OK, en till. Kommentarer överflödiga.