Kyrkupplaga

En tidning får ett fint scoop. Givetvis vill man kungöra det för läsare och omvärld så fort som möjligt. Samtidigt vill man gärna hålla andra tidningar ovetande så länge som möjligt. Men hur skulle det gå till? De andra redaktionerna är ju en del av nämnda omvärld, och få läser en tidning lika omsorgsfullt som dess konkurrenter.

Jo, så här gör man: Först trycker man en helt liten upplaga där scoopet inte är med. Denna skickas till kollegernas redaktioner. Därefter trycker man den ordinarie upplagan som går till alla andra.

Begreppet myntades i januari 1978. Scoopet var att Folkpartiets partiledare Per Ahlmark skulle avgå; vid den här tiden samlade för övrigt FP ungefär dubbelt så många väljare som idag. Den pålitliga utfyllnad till icke-nyhet som konkurrenterna fick utgjordes av en uträkning av hur mycket du tjänar på att lämna kyrkan, därav "kyrkupplaga".

Greppet har använts några gånger sedan dess. Om det fungerar ens kvartsbra så borde det rimligtvis ha använts före 1978, och i andra länder än Sverige. Ett uppslag för lite journalistisk forskning?

Man skulle kunna tro att fejkade papperstidningar idag är lika urmodigt som Telex. Men det är bara några år sedan jag hittade ordet, sedan Expressen gett ut en mycket liten upplaga där kronprinsessans förlovning inte alls nämndes samt en betydligt större där den nämndes. I bloggposten Arkivmaterial och kyrkupplagor nämnde jag även att jag "i hastigheten inte har hittat fler belägg för denna fascinerande företeelse". Det kanske berodde på slarvig googling, eller så fanns det vid det laget faktiskt inte så att läsa om den på nätet.

Källa & bild
Thomas Mattsson: Första kyrkupplagan 1978