En bitter svensk

Även om få svenskar hört talas om medlet så är detta kanske den mest kända svensken i altmed-branschen. Schwedenbitter säljs allmänt i tyskspråkiga länder, kan användas utvärtes eller invärtes och sägs vara bra mot lite av varje: hudbesvär, lunginflammation, gulsot, blåmärken, cirkulationsbesvär, problem med matsmältningen, sömnlöshet, stukningar och ledbesvär. Utöver vatten och alkohol (märket Riviera håller 38 procent av det senare) innehåller det ett flertal örter m.m. som ger en rejält bitter smak.

Receptet har, återigen enligt uppgift, en intressant historia. Upphovsmannen ska ha varit ingen mindre än Paracelsus, en högst intressant och omdiskuterad person som på 1500-talet gjorde såväl bra som mindre bra saker inom medicinen. Han ska 1538 ha lanserat ett "livselixir" och "universalkur". Tyvärr försvann sedan detta synnerligen värdefulla recept.

Omkring 1700 återupptäcktes det av doktorerna Klaus Samst och Urban Hjärne. Detta verkar vara den enda svenska kopplingen. Därefter försvann elixiret åter.

Klaus Samst har jag inte hittat några tillförlitliga uppgifter om. Ibland uppges han ha varit rektor för medicinska fakulteten på Uppsala universitet, ibland ska han ha dött vid 104 års ålder efter en ridolycka. Urban Hjärne är desto mer känd för hans kraftigt övervärderade roll i häxprocesserna (se Faktoider: Häxprocesserna). "Hjärnes testamente", "Hjärnes beska elixir" m.fl. namn är en blandning av saffran, lärksvamp, zedoariarot, rabarberrot, myrra, gentianarot, aloe och teriak (läs mer nedan). Den fanns på svenska apotek fram tills alledeles nyligen, historiskt sett. Men vad upphovsmannen beträffar (hur det nu egentligen gick till) förväxlas ofta Hjärnorna. För den komponerades inte av Urban utan hans son Kristian Henrik. Veterligen hänvisade heller inte denne till gamla mystiska källor etc.

Bittersvenskens förebild: (Kristian) Hjärnes testamente och tillika plåster, här från 1900-talsapotek. Källa Medicinhistoriska museet i Göteborg.

Efter andra världskriget strömmade flyktingar på kontinenten åt olika håll av olika anledningar. Maria Treben hörde till de så kallade sudettyskar som tvingades lämna Tjeckoslovakien. Hon hamnade i Bajern där hon fick tyfoidfeber. Efter flera månaders lidande fick hon en liten flaska av en sköterska med, som det verkar, Hjärnes testamente eller någon variant. Där fanns även en skrift med receptet och 46 punkter vari man (dr Samst?) beskev hur elixiret kunde bota varje tänkbar sjuka. Maria gjorde en kompress med några magiska svenska droppar och satte den på magen.

En underbar varm känsla spreds genom kroppen. Det kändes som om allt ont i min kropp drogs ut i en handvändning. Jag försäkrar att med den kompressen jag hade på mig hela dagen försvann alla de föregående månadernas besvär, för att aldrig återkomma.

Så småningom slog hon sig ner i Österrike. Jag hittar i hastigheten inga uppgifter om hennes verksamhet de följande decennierna men gissar att hon sålde Schwedenbitter i godan ro. Hon gav 1980 ut boken Gesundheit aus der Apotheke Gottes (Hälsa ur Guds apotek) som blev en bestseller.

Här är, såvitt jag förstått, Maria Trebens recept på grossen Schwedenbittern (den "lilla" innehåller något färre ingredienser):

• 26 gr aloe eller malört
• 18 gr rabarber
• 18 gr venetiansk teriak, ett anrikt undermedel som numer inte är i närheten lika vederstyggligt som det varit; jfr WP: Theriac
• 18 gr kalmus
• 13 gr myrra
• 9 gr zedoaria, Curcuma zedoaria
• 7 gr angelika
• 7 gr gentianarot
• 4 gr spåtistel
• 5 gr lärksvamp, Laricifomes officinalis
• 2 gr sennablad
• 2 gr kamfer
• 2 gr blodrot
• 2 gr bävergäll
• 2 gr muskotblomma
• 1 gr saffran
• 5 gr "röd jord", en lera som länge användes inom medicinen
• 7 gr "kiseljord", jord med hög kiselhalt
• 35 gr muskotnöt
• 2,5 liter brännvin

Källa: Eva Marbach, Heilen Mit Schwedenkräutern (2009).


Wikipedia (ty.): Schwedenbitter
Original Swedish Bitter: History of Swedish Bitter
Magnus Rörby, Den godaste medicinen är bitter, Läkemedelsvärlden 26 februari 2007

Det finns även avarter som inte verkar ha något med vare sig Treben eller någon Hjärne att göra. På en australiensisk kvackarsajt hittade jag Deer Swedish Bitter. Innehållsdeklarationen visar tydligt rejäla avvikelser från ovan angivna recept. Korshjorten känner vi igen från Jägermeister. Den kommer i sin tur från berättelsen om Sankt Hubertus. När han i sina gudlösa dagar jagade på en långfredag fick han se en hjort med ett kors i kronan, hörde en röst etc. och därvid vändes till ett bättre leverne etc.