2012-04-30

Lördagsfråga: Jag är skeptisk

  1. Flottans käcka gosse är Martin Gardner. Det finns kanske någon som skrivit bättre populärvetenskap än han - kanske.
  2. Richard Dawkins. Vass och välformulerad kritiker av religion och andra dumheter, upphovsman till det synnerligen användbara ordet mem meme m.m.
  3. Randall Zwinge! Vem är det? James Randi, "the amazing"  såklart.
  4. Susan Blackmore. Vet inte när bilden är tagen men antar att det var när hon var "troende" forskare inom parapsykologi. Sedan kom hon att ändra uppfattning helt och hållet.
Detta fina gäng satte pazuzu. Kristoffer insåg att det aktuella bestod i att deras bröder och systrar i anden, den förträffliga skeptiska föreningen Vetenskap och Folkbildning VoF, hade sitt årsmöte sistlidna helg. För första gången utanför tullarna, i vad som betecknats* som landets skeptiska huvudstad Göteborg. Det blev, kan jag rapportera, alldeles briljant.




* Formuleringar "har betecknats som", "många menar att" med flera kallas weasel words: de syftar till att ge intryck av att ett svävande påstående är mer specifikt än det faktiskt är. De anses inte vara god, vetenskaplig stil.

2012-04-29

Betongkeps och blyhatt

I en bloggpost för en tid sedan konstaterade jag att "betongkeps" är ett svårutrett ord. Nu hittade jag omsider vad som torde vara betongkepsens anfader:


Tidningen Kalmar, 7 juni 1876

Snabba kollar visade att jomen, visst finns det än idag de som använder blyhatt som eufemism för när "tillståndet af öfwerlastning nått en wiss grad" etc. Även om det används om det påföljande tillståndet - på 1800-talet verkar betydelsen ha varierat.

Strödda proberingar ger mig intryck av att blyhatten övergått till den idag något vanligare beteckningen blykeps, och denna i sin tur till betongkeps som är vanligare än de båda äldre ihop.


Ni som har blyhatten i den vardagliga vokabulären är alltså arvtagare till ett stycke språkhistoria. Det måtte kännas långt behagligare än vilken bly- eller betongkeps eller -hatt som helst.

2012-04-28

Lördagsfråga: Aktuellt

Nu blir det lätt. Uj uj.

I själva verket blir nog den egentliga frågan vad ledtråden innebär.

2012-04-27

En dag på jobbet

Fyra kvadratmeter, 1-60 meter ovanför marken som redan är en bit ovanför Korsvägen (jämför skalenlig Brachiosaurus i dammen framför Universeum). Något svajig vid blåst. Förstklassig utsikt. Med kaffebryggare och toa bleve det ett förträffligt arbetsrum.

Fast nu var det ju ett rent nöje: Att åter ställa upp i Vetenskapsfestivalens vetenskapsroulette. 42 forskare i 42 gondoler. Folk gick på för att åka några varv och lyssna på slumpvalt ämne. Själv fick jag tre omgångar publik, samtliga av bästa slag.


2012-04-26

Mein Kampf ges ut

Den tyska delstaten Bayern har upphovsrätten till det som möjligen är 1900-talets mest kontroversiella bok, Adolf Hitlers Mein Kampf. Många har uppfattat det som att det är förbjudet att publicera boken i Tyskland, men sanningen är den att Bayern helt enkelt har vägrat att ge ut den.

- Mein Kampf ges ut i Tyskland, SvD 26 april 2012

Så är det. Gick igenom det på faktoider.nu: Adolf Hitler/Mein Kampf.

Nu ska alltså upphovsrättsinnehavaren ge ut boken i original. Inte för att den inte funnits tillgänglig förut. Vad man bekymrar sig för är att den 2015, då upphovsrätten går ut, ska börja tryckas i massupplagor av nynazister. För att förekomma dessa ger man ut en "riktig" version. På tiden.

Dessutom ska det visst bli en kommenterad version, där alla påståendena granskas och man får reda på vad som är avgjort sant, avgjort falskt eller oavgjort mittemellan. Det är verkligen på tiden!

Hitler Back in Print: Bavaria Plans New Edition of 'Men Kampf', Der Spiegel 24 april 2012

2012-04-25

Do not underestimate ...

... Ja, vad?

Jag har bestämt för mig att det som man inte skulle underskatta bl.a. var the power of the dark side. Googlande verkar också indikera att jag inte är ensam - även om det är tämligen otacksamt att googla efter memes.

2012-04-24

Schwarzwaldtårta

Även om man inte vet hur den stavas eller exakt vad som finns i (mer än grädde och chokladflak) så vet väl alla hur en schwarzwaldtårta ser ut. Särskilt som den är mångas favorit.

Schwarzwald är ju tyska, och området "svarta skogen" ligger i sydvästra Tyskland. Hur ser då schwarzwaldtårtorna ut i Tyskland? Till exempel så här:


Schwarzwalds tårtor är ett internationellt begrepp, eller åtminstone känt lite varstans. Men enbart Sverige verkar svenska schwarzwaldtårtor ha. Överallt annars kan de inte bara se ut lite hur som helst så länge grädde, choklad och körsbär finns med, utan har dessutom fundamentalt annorlunda recept. Förekommer det någonsin körsbär på eller i svensk schwarzwaldtårta? Men annars är det obligatoriskt, som dekoration och som fyllning. Det är rentav en del av namnet: Schwarzwälder Kirschtorte.

Som om det inte räckte, så verkar ingen veta varför tårtan heter som den gör. På tyska Wikipedia läggs fyra hypoteser fram för namnet, jag återger dem utan att försöka värdera dem:
  1. Chokladen gör att tårtan påminner om Schwarzwalds mörka skogar
  2. Den viktiga ingrediensen körsbärslikör kommer från trakten, Schwarzwälder Kirschwasser
  3. Tårtan påminner om folkdräkten, som går i svart och vitt och har en sorts röda bollar på damhatten
  4. Den stammar från en schweizisk tårta, som kallades "Schwarzwaldtårta" utan att man får veta varför (inte mycket till förklaring)
Vet inte hur gamla man antar att sådana här rätter är, men den finns belagd sedan 1930-talet.


Wikipedia (ty.): Schwarzwälder Kirschtorte
Wikipedia (eng.): Black Forest cake - med avsnitt om den svenska namnen



2012-04-23

Lördagsfråga: Igår

  1. Pravda, "Sanningen" (jojo) grundades den 5 maj 1912 enligt den "nya stilen", eller gregorianska kalendern. Eftersom tsarens Ryssland höll sig med den julianska i det längsta så är den 22 april 1912 också rätt.
  2. Den 22 april 1945 blev Hitler den förmodligen siste att inse att det var kört för Riket. Utbrottet varade i några timmar. Bruno Ganz levererar, men ändå torde det ha varit en blek version av originalet. Sedan fick det otippat nytt liv som en meme där Hitler lackar ur över i stort sett vad som helst. Som här: Hitler rants about the Hitler parodies.
  3. Stridsgas togs i bruk för första gången den 22 april 1915.
  4. Mosaic 1.0 släpptes den 22 april 1993. Det var med denna browser som webben började slå igenom (det var den första jag använde).
Denna datumfråga sattes av magnus, med litet m. Nu kan jag inte köra det temat på ett bra tag.

2012-04-22

Carolus Rex



 Marcia Carolus Rex har ni hört. Känner ni till historien bakom?

Musikhistorikern och kompositören Wilhelm Harteveld kom från Sverige men bodde i Ryssland större delen av livet. I stadsarkivet i Poltava hittade han en bunt noter. Dessa utgjorde en nedteckning av en marsch som självaste dundergudens karoliner marscherat till. Han återvände vid revolutionen - förmodligen finns här ett samband - och presenterade 1920 fyndet här hemma. Det gjorde sensation.

Marcia Carolus XII, Svecorum Rex - Lifgardet. Anno 1707.

På 1970-talet kunde några musikforskare i Lund under ledning av Lars Hultén* visa att marschen inte alls hade med Karl XII att göra. Harteveld hade tagit en låt, med det föga blågula namnet "Moskvas lantvärns marsch", justerat lite grann, lånat in detaljer från andra sammanhang och fixat ett arrangemang. Så vart "Karl XII:s marsch" förfalskad. Inte för att musiken i sig blir sämre eller bättre för den sakens skull.


* Hultén förefaller att vara samme person som är ordförande för 30 november-föreningen i Lund och som även haft - har? - en position i Sveriges Nationella Förbund. Han fick 1971 viss uppmärksamhet för uttalandet "Lunds flickor ska ej exploateras av svartmuskiga sydlänningar och internationella äventyrare".


2012-04-20

Voltaire om religion

Jag har tidigare tagit upp fenomenet citatmagneter, kändisar som är så beundrade för sina verkliga och/eller tillskrivna åsikter att många är beredda att tillskriva dem allehanda åsikter, citat el.dyl. som de tycker verkar riktiga - om de stämmer överens med vad personen ifråga faktiskt tyckte är en annan sak, och tydligen mindre intressant.

François-Marie Arouet är en typisk sådan. Oerhört intelligent och lika glad som duktig i debatter är han än idag en sinnebild för upplysning, förnuft och strid mot dumheten. Eftersom han dessutom efterlämnat en rad kloka, sinnrika och inte sällan giftiga citat så har han dessutom underlättat för lätt käll-okritiska fans som gärna tillskriver honom lite av varje som de tycker verkar tillräckligt klokt, sinnrikt och giftigt.

Här har vi ett genuint citat. Tillyxad översättning av undertecknad följs av originalet.

Det fanns de som sade: Du tror saker som är obegripliga, motsägelsefulla, omöjliga, eftersom vi har befallt dig att tro på dem; gå nu och gör det som är orätt eftersom vi befaller det. Sådana människor uppvisar beundransvärd logik. Sannerligen, den som kan göra dig absurd kan göra dig orättfärdig. Om du, med den intelligens Gud gav din själ, går med på att tro på det orimliga, så kommer du trots den känsla för rätt som Gud gav ditt hjärta att gå med på att göra det orätta. När en del av ditt sinne fallit för tyranniet, följer de andra. Och härav följer alla religiösa brott som översvämmar jorden.

Il y a eu des gens qui ont dit autrefois: Vous croyez des choses incompréhensibles, contradictoires, impossibles, parce que nous vous l’avons ordonné; faites donc des choses injustes parce que nous vous l’ordonnons. Ces gens-là raisonnaient à merveille. Certainement qui est en droit de vous rendre absurde est en droit de vous rendre injuste. Si vous n’opposez point aux ordres de croire l’impossible l’intelligence que Dieu a mise dans votre esprit, vous ne devez point opposer aux ordres de malfaire la justice que Dieu a mise dans votre coeur. Une faculté de votre âme étant une fois tyrannisée, toutes les autres facultés doivent l’être également. Et c’est là ce qui a produit tous les crimes religieux dont la terre a été inondée.

- Voltaire, Questions sur les miracles (1765)

Den fetstilta meningen har även översatts som "Den som kan få dig att tro på det absurda kan få dig att utföra illdåd".

2012-04-19

Michael S. Hart, 1947-2011

Michael S. Hart dog i september. Visste ni vem han var?
Encourage the Creation and Distribution of eBooks
Help Break Down the Bars of Ignorance and Illiteracy
Give As Many eBooks to As Many People As Possible
Han fick 1971 ett konto på en dator - på den tiden var det något i stil med att få låna farsans bilnycklar, upphöjt till fem (personlig uppskattning). Michael kände till att datorerna var hopkopplade. Det borde man kunna göra något fantastiskt med. Som vad? Michael tog fram en historisk text, viktig för världshistorien och än mer så för hans land: Självständighetsförklaringen. Han knappade in texten.

Nu fanns den i datorn. Vad skulle han göra med den? Maila den? (E-post är en av de äldsta tillämpningarna i sammanhanget.) Han lade ut den där andra kunde komma åt den om de ville. Med en terminologi som utvecklades långt senare: han lade ut den på nätet.

Det var så Project Gutenberg började. Idag har man bortåt fyrtio tusen titlar inscannade, hela böcker där upphovsrätten gått ut. Homeros och Platon, Strindberg och Heidenstam, Jules Verne och H. G. Wells, Philip K. Dick och H. P. Lovecraft. Och utöver alla självklara kändisar finns här ett myller av doldisar.

Project Gutenberg var en av de första stora upptäckterna jag gjorde på nätet. Den blev en självklar del för så länge sedan att jag inte ens minns det. Och nu har grundaren gått och dött, utan att jag märkt det förrän ett halvår senare. Så mycket för att vara uppkopplad. (Dödsrunan på IDG har noll kommentarer.)

www.gutenberg.org

2012-04-18

Snedsteg i Populär Historia

I dag vet vi inte med säkerhet i vilken utsträckning kalendrar användes för att mäta tid. Det pågår en diskussion rörande huruvida de gravar som markerats med imponerande stensättningar även fungerat som kalendrar. En del menar att så är fallet medan andra ställer sig tvivlande till detta.

- Olle Larsson, doktor i historia, svarar på läsarfråga i Populär Historia 5/2012

Vilka gravar tänkte Larsson på? Debatten som den beskrivs skulle kunna avse Stonehenge, där olika grader av "kalendariska funktioner" tillskrivs anläggningen (där det även finns en del gravar).

Av någon anledning valde tidningen att illustrera läsarfrågan med en bild från Österlen. Här följer bildtexten. Det framgår inte vem som skrivit den.

Ales stenar i Skåne är enligt somliga teorier uppförda som en astronomisk kalender, med syftet att mäta den återstående tiden till nästa sommar- eller vintersolstånd.

Nu blev det väldigt konstigt. "Somliga teorier" är summa en till antalet, nämligen den som Bob G. Lind (#3 i min pågående serie med galningar) förespråkar. Han har ingalunda formulerat en vetenskaplig hypotes utifrån belägg. Nej, denne studie i folie har drömt fram en sorts låtsasvärld, där komplexitet och knasighet ackompanjeras av benhård övertygelse och aggressivitet.

Bortsett från det sistnämnda, som borde rendera honom ett besöksförbud, så är det egentliga problemet inte så mycket denne portugalliske kejsare, utan det allvar med vilket folk bemöter honom - folk som borde veta bättre. Som Riksantikvarieämbetet, vars valhänta hantering av ärendet knappast kan ha förbättrat Bobs diagnos. (Jfr Martin Rundkvist 2007.)

Känner Populär Historia inte till historien om den galne gravgasten på Österlen? Då har de tillfälle att förkovra sig i modern pseudovetenskapshistoria.

2012-04-17

VoF på bokmässan i Örebro


Bemanningen varierade. Just här var varannan utsocknes: Nina Glattfelder, Christer Fuglesang, Bengt Alm, Peter Olausson och Jan Wallin.

Fredag till söndag hade jag nöjet och äran att delta på bokmässan i Örebro. Utöver två seminarier (ett eget och ett med Christer) så innebar det framför allt det vanliga på mässor: Hänga i montern, kränga böcker, och framför allt att prata med folk av alla de slag.

Efter några bok & bibliotek i Göteborg var det intressant att se hur det ser ut på en "vanlig" svensk bokmässa. Tiondelen så många montrar och kanske tjugondelen så många besökare, kan det vara något? - Jovars. Det som gjorde störst intryck var hur mycket lättare det var att få kontakt med folk som inte har tusen montrar att snabbspana in; totalt blev det nog nästan lika mycket samtalstid som på stormässan. Det hade jag aldrig trott. En annan poäng var att dragplåstret och astronauten inte möttes av en kompakt folkmassa varhelst han visade sig utan att han och besökarna faktiskt fick tillfälle att prata med varann.

Sedan är det trevligt att ha känseln kvar i benen även på söndagens eftermiddag. Liksom att man redan måndagen efteråt är en fullt fungerande människa.

Tack till alla örebroarna för ett prima jobb och för att jag fick vara med! Hoppas ni fått smak för den här sortens arrangemang. Bokmässan lär vara försäkrad en fortsättning i två år till, så det är bara att köra vidare...

2012-04-16

Lördagsfråga: Spejsat otecknat


  1. Fyrverkeri eller salut är vad Saljut Салют betyder.
  2. Gemini eller tvillingarna var de tvåsitsiga rymdkapslarna.
  3. En av de riktigt omsjungna statyerna: den romerska Apollo di Belvedere, tillverkad efter en grekisk original-Apollon - nog så passande förresten, då många grekiska gudar känns igen bland de romerska.
  4. Öster är vostok på ryska.
Denna indelning satte Pölsa Dum. Inspirationen kom från lördagens seminarium jag hade med den svenske astronauten.

Å andra sidan fann pazuzu en annan lösning: superhjältarna Pyro, Gemini, Apollo och Magneto (efter kompassens vitala del). Det har hänt förr att ni inte bara nappat på "röda sillar" jag medvetet lagt ut, utan även funnit fungerande kopplingar jag inte tänkt på. En så här fin och fungerande lösning som täckt in alla fyra bilderna tror jag inte förekommit förut. Så det blir en pokal till pölsan och en guldstjärna med eklöv till pazuzu. Mycket snyggt!

2012-04-15

Den siste karolinen

Nu blir det att läsa. Se här en kanske lite väl yvig men nog så färgstark beskrivning av en högst intressant man, återgiven som ett långt citat i en av de mest spridda och därtill lästa historiska beskrivningarna Sverige haft.

Den siste karolinen på Gottland hette Johan Nordahl och gick under namnet "kornetten i Västkinde". Han skildras som en "lång, anskrämlig gubbe med vitt skägg och djup dånande stämma och av 13 kvarters längd i sin höga ålderdom, i sin ungdom troligen närmast 14. Han hade vid hästfolket tjänt kung Karl XII till slutet och var med vid Fredrikshalls belägring. Gubben var så kry, att han ännu vid 60 års ålder kunde hjula kring hela Västkinde kyrka, och 85 år gammal iklädde han sig för andra gången brudgumsrocken — och det med all framgång. När herr Johan Bahr i Västkinde då förrättade vigseln och sade: 'Hustrun skall vara sinom man undergiven', avbröt honom gamle kornetten och sade högt: 'Ja så borde det vara, kära far.' Han behöll alltid hatten på inne, utom då han talade om 'salig kungen', den han stundom kallade 'bror Karl'; och han grät ofta därvid. Han tålte aldrig, att man yttrade en halvdragen anda mot kung Karl, med mindre han dundrade till ett kort försvar, reste stoltare på sitt darrande huvud och blev mycket ond. Han vandrade ofta kring landet som botare (en som lagar söndriga husgeråd m. m.), gående jämte sin lilla häst och kärra; och då han någon gång red, vidrörde hans fötter nästan marken. Stundom sålde han vävskedar och rotkorgar, dem han själv gjort. Sin fattigdom och många missöden bar han med äkta karolinskt tålamod; och då någon beklagade honom, sade han blott tryggt: 'Det skall så vara!' Mycket gladlynt var han, och överallt välkommen för sina roliga berättelser från den gamla tiden."

- Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden - vol. V (1916)

Om Grimberg även tagit med följande uppgifter hade den ärevördige gamle krigaren i Väskinde (som det åtminstone nuförtiden stavas) tett sig om möjligt än mer spännande. Eller vad man ska säga.

... Johan Nordahl i Väskinde, död 105 år gammal [född] år 1795 (eller om han var född 1683, eller 1694 - buden skiftar i Väskindes kyrkoböcker). Denne gamle karolin hade bl.a. (enligt egen utsago) med 18 man tagit inte mindre än 18 000 österrikare till fånga, intagit Wien, drämt sina guldsporrar i kejsarinnans bord och först efter visst lirkande från hennes sida gått med på att skona staden. En mildhet som, enligt Wermlands läns tidning 5/4 1873, på äldre dagar mycket gladde Nordahl.

- Sign. Ben på forumet Skalman

2012-04-13

Titanic

Imorgon är det 100 år sedan.* Ifall någon missat det. Därför gör jag en grej idag. Dels för att jag tycker att jämna jubileer är liite fåniga, dels för att i viss mån förekomma det myller av skrivande som visserligen redan inletts. Och så är det ju lördag imorgon...

På faktoider.nu tar jag upp två Titanic-myter: osänkbarheten och SOS.

Att Titanics förlisning skulle ha varit det första tillfälle då den nya nödsignalen SOS användes stämmer inte. Däremot verkar, vad jag funnit, det ha varit det sista tillfälle då den gamla nödsignalen CQD användes.

faktoider.nu: SOS/Titanic

Att RMS Titanic aggressivt marknadsfördes som osänkbar är en myt. Likaså att hon aldrig gavs epitetet. Det må låta märkligt, men för hundra år sedan var det något av en standardfras: ett fartyg med viss säkerhet kunde betecknas som unsinkable (termen verkar ha varit vanligast på engelska, vilket visserligen inte är så "bara" när det gäller det stora sjöfartsspråket), och så hade man gjort sedan Great Eastern 1860. Titanic var det sista stora fartyget som gavs epitetet - sedan gick det, som experten Wetterholm beskriver det, gått troll i det.

faktoider.nu: "Osänkbar"

Att Titanic marknadsfördes aggressivt är redan det en myt. Den stora attraktionen var systerfartyget Olympic. Hon sjösattes 1910 och gjorde sin jungfruresa 1911. Det var hon som var underverket, hon som dokumenterades och beskrevs. När vi tittar på bilder från Titanic är det mycket ofta Olympic vi egentligen tittar på. De var förvisso mycket lika, så på något sätt kan det gå på ett ut.

Än mindre uppmärksamhet har den största av de tre fått, HMHS Britannic. Beteckningen "His Majesty's Hospital Ship" indikerar vad hon användes till under det världskrig som hann bryta ut mellan sjösättning och tjänst.

Ser först nu ytterligare en detalj jag inte tänkt på förut: Inget av Olympic-fartygen döptes.


* Kollision 14 april, förlisning 15 april. Egentligen borde man därför vänta tills i övermorgon

2012-04-12

Älv-föreningen

UFO-sällskap finns det lite varstans - inte i varenda byhåla som på 70-talet, men någorlunda väl representerade. Vi har Committee for Skeptical Inquiry (CSI) som undersöker "claims of the paranormal": om du kan levitera, böja skedar eller självantända så tar de gärna en ordentlig titt.

Och så har vi Fairy Investigation Society: Föreningen för undersökande av älvobservationer.

Den bildades 1927 av Sir Quentin Craufurd. Den ska ha fått en nergång under kriget, då dokument gått förlorade, och därpå en återkomst under 50-talet. En adress på Irland uppges 1983.

Utöver informationen på Wikipedia-artikeln hittar jag inte mycket om detta spännande sällskap - alla längre beskrivningar på nätet verkar kalkerade på varandra. Hade det inte varit för enstaka belägg i andra källor hade jag misstänkt att det hela varit en lite mer avancerad bluff.

Läs Beachcombings blogg vari samhället studeras så ingående som någonsin verkar ha gjorts. Det något egendomliga namnet "Quentin Craufurd" finns belagt (en författare 1743-1819) så det skulle ha kunnat vara en riktig person 1927. Att Walt Disney skulle varit medlem tror jag däremot inte alls på.


Wikipedia: Fairy Investigation Society
Beachcombing's Bizarre History Blog: Fairy Investigation Society


Tack till Hans S. för tipset.

Uppdaterat: Fortean Times #321 har massor av material om fairies och Fairy Investigation Society, aningen mer än man kunde tro var möjligt.

2012-04-11

Allt du behöver veta om detox

Här:

Det fungerar inte.


Detox är alltså, för den som inte visste det, detoxification, avgiftning. Inte som begrepp inom vården, när man räddar livet på folk som fått i sig bort i tok för mycket alkohol, tungmetaller eller vad det nu gäller, utan vardagskurerna. Kurer av olika slag, fastande, späkningar och slikt som mestadels förhoppningsvis gör dig mer gott än ont, ända till mer absurda bedrägerier som detoxplåster.

Men att kroppen medelst vilken sådan metod som helst, juicer, grönsaker, grötar eller vad det nu är, blir bättre på att göra sig av med gifter och slaggprodukter - det återstår att visa.

Det skulle faktiskt vara vackert så, om marknadsförarna kunde säga så mycket som vilka "gifter" och "slaggprodukter" det är frågan om. Hittills verkar ingen av dem ha vågat ge klart, begripligt och verifierbart besked ens i denna grundläggande fråga.

2012-04-10

Hädelse 1884

Så blev han konfirmerad på våren. Det uppskakande uppträdet, då överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och ord, att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet som spelades med Högstedts Piccadon à 65 öre kannan och Lettströms majsoblater à 1 kr. skålp., vilka av prästen utgåvos för att vara den för över 1800 år sedan avrättade folkuppviglaren Jesus av Nasarets kött och blod, föll icke under hans reflexion, ty man reflekterade icke den tiden, utan man fick "stämningar".
- August Strindberg, Giftas (1884)

För denna beskrivning av nattvarden blev Strindberg åtalad för hädelse. Han frikändes.

Piccadon var f.ö. ett vin åt det svagare och sötare hållet, gjort på muskatdruvan. Högstedt & Co var en anrik vinhandel i Stockholm. "Lettströms" skulle kunna vara en specerihandel på Drottninggatan 29.

2012-04-09

Lördagsfråga: Örebro


  1. Markurells i Wadköping. Inte TV-versionen med Edvin Adolphson utan en från 1931 med självaste Victor Sjöström. Wadköping är Hjalmar Bergmans påhitt, en sorts korsning av Örebro och Västerås.
  2. Torsten Ehrenmark växte upp i Örebro. Referenserna haglar tätt i många av hans många kåserier.
  3. Grejen i påskmust och julmust är essensen, den som släkten Roberts i Örebro klurade ut en gång och sedan hållit på.
  4. Jean "Baptiste" Bernadotte utsågs inte till kung men väl tronföljare i Örebro. Ser just nu en obetalbar upplysning i hans Wikipedia-artikel: "Dock blev det innan man tog detta beslut kraftiga slagsmål i bondeståndet om huruvida man skulle välja Fursten av Ponte Corvo eller marskalk Bernadotte till svensk kronprins, det visade sig senare att de båda kandidaterna var samma person." -- Markerad "källa behövs" och jo, det behövs nog...
Örebro alltså. Snabbt och säkert satt av anonym förmåga.

Varför just Örebro? Därför att jag kommande helg ska bevista bokmässan därstädes. Bemanna VoF-montern, kränga böcker (även mina egna), prata seminarier m.m.

2012-04-08

När ateismen var röd

En morgon kom istället för kristendomsläraren läraren i botanik, professor N. J. Andersson. Han läste i rabblande fart om Jesu uppståndelse och himlafärd, slog igen boken och sade: Det här tror ni väl inte på, pojkar?

- Waldemar Bernhard, Hinke Bergegren (Folket i Bilds förlag, 1950)

Det här citatet passade just idag, även om Hinke (eller Henrik som det stod i papperen och som han aldrig verkar ha kallats) skulle bli socialist och ateist lite senare. Vilket är poängen med denna bloggpost: Hur starkt associerade dessa övertygelser länge var. Den som var socialist var förmodligen ateist, och omvänt. Utan kännedom om detta, torde mycket som under åren sagts i ämnet bli obegripligt. Som varför man i Tyskland på sin tid förbjöd ateistiska sällskap, för att bara ta ett exempel.

2012-04-06

Den goda fredagen

Good Friday heter det over there. Lite oväntat kanske -- men "good" avser inte "bra" utan den äldre betydelsen "helig". I vissa fall är begreppen snarlika, i andra inte.

Man kan jämföra med The Good Book, det vill säga bibeln. Så har den kallats sedan åtminstone ca 1800; en stund alltså, men tämligen färskt jämfört med den goda fredag som funnits sedan 1200-talet.

Wikipedia (eng.): Good Friday

Som bonus en redogörelse för ett rätt avancerat försök att med ledning av astronomiska ledtrådar räkna ut exakt när korsfästelsen inträffade. Det är ett tidigt och fint exempel på hur Newtons upptäckt av solsystemets mekanismer åtminstone försökte omsättas till praktiska resultat på ett helt annat fält, dessutom av högst densamme -- även om resultatet kanske inte är i nivå med insatserna. (Att Isaac ägnade sig åt såväl vetenskap som ovetenskap på hög nivå är ett annat kapitel.)

John P. Pratt: Newton's date for the crucifixion

2012-04-05

Rödstrumpor och blåstrumpor

Rödstrumporna känner vi till. Det som länge betecknat radikala feminister i allmänhet började i New York 1969 som en organisation, som fortfarande finns: Redstockings.

Varifrån kom ordet? Det var en nybildning av det numer bortglömda ordet blåstrumpa.


"Breaking up of the Blue Stocking Club" - Thomas Rowlandson (1815)

We have frequently heard very amiable and talkative young ladies denominated "Blue-stockings," because they occasionally published what they wrote ...
- The Royal Lady's Magazine (1831)

Av kommentaren förstås att begreppet syftade på fruntimmer som uppvisade tecken på intellekt, lärdom och begåvning -- det var alltså ett invektiv. Så hade inte alltid varit fallet. Ordet blev känt i mitten av 1700-talet genom Elizabeth Montagus litterära sällskap Blue Stockings Society.

Etymologin är osäker, men den verkar ändå inte lika intressant som ordets utveckling.

2012-04-04

Illinois Nazis

En recension skriven åt forumet Skalman. Tycker ämnet är tillräckligt intressant för att platsa även här.

The Axis Air Forces — Flying in support of the German Luftwaffe
Frank Joseph (Frank Collin)
ISBN 978-0-313-39590-1
Praeger (2012)

Ämnet är nog så intressant: Luftwaffes kolleger. Vad vet vi icke-experter om dem, på rak arm? Alla känner naturligtvis till det japanska flygvapnet, från Pearl Harbor liksom andra platser; några vet att Mussolini hade sitt Regia Aeronautica Italiana, hur väl eller illa det nu försvarade sina färger; och vad som finns utöver detta är det få som vet, än färre som känner till detaljer. Hur många känner till det ungerska, slovakiska eller manchuriska flygvapnen? Hur många vet att Thailand inte bara grundade ett flygvapen redan 1913, utan även flög egna konstruktioner? Hur många, utöver experterna då, känner till de finska flygarässen, att de rumänska oljefälten försvarades av landets eget flygvapen, eller att britter och irakier möttes i luftstrider?

Frank Joseph har valt ett utmärkt tema för sin bok. Den hade kunnat bli spännande, intressant och lärorik. Det har den inte blivit, av flera anledningar.

En anledning är författarens förmåga att skriva oläsligt. Oförmåga att skriva läsligt är banalt och vardagligt; att skriva riktigt illa är något annat, en "icke-talang" som sannerligen inte förekommer hos vilken bloggare som helst.

Ett av Frank Josephs "tics" går ut på att när två styrkor möts, i luften eller i något annat sammanhang, så får läsaren alltid veta exakt hur många plan eller skepp av den och den sorten som fanns och föll på respektive sida; däremot ett minimum av färg och inlevelse, som återgav han bokföring. En annan av hans tvångstankar är att närhelst en ny flygplansmodell nämns (och de är otaliga) så ska deras viktigaste data presenteras: antal motorer med tillverkare, modell och hästkrafter angivna, beväpning med kalibrar, toppfart, högsta flyghöjd, vingyta och så vidare. Dessa sifferbemängda hårbollar dyker upp på var och varannan sida och bromsar upp läsningen; man lär sig snart att hoppa över dem. Författaren verkar lyckligt omedveten om vad han tar sig till med textens flöde. På samma sätt kan han börja beskriva en person, trupp eller händelse, för att plötsligt associera iväg åt något annat håll. En beskrivning på flera sidor av det sovjetiska flygvapnets maskiner finns insprängd mitt i ett kapitel om något helt annat. Och när även skildringar av korta episoder ofta levereras i sönderskakad form, så har kriget i sin helhet blivit närmast oigenkännligt. Ibland känns det som en helt annan konflikt som aldrig beskrivits tidigare.

Om du någonsin skulle stöta på The Axis Air Forces så läs introduktionen. På tio sidor återges alla egenheter ovan.

När jag väl vant mig vid stilen — "gett upp hoppet" är kanske en bättre beskrivning — så började jag se ett återkommande mönster i beskrivningarna av saker och ting. Hos Frank Joseph är det nämligen så, att närhelst illdåd begås, civila bombas, anfall görs utan föregående krigsförklaring med mera, så är det av de allierade. Axelmakterna och associerade nationer gör sig aldrig skyldiga till sådant. Händelser som övertagandet av Tjeckoslovakien, uppdelandet av Polen och invasionen av Manchuriet motiveras helt kort som utslag av vishet och förnuft, eller motiveras inte alls. Att Vichy-regimen och Manchukuo skulle ha varit marionettregimer förnekas å det bestämdaste. Churchill är en brottsling av grövsta sort i Europas kamp mot kommunismen. Och så vidare.

De allierade är inte bara onda, utan även inkompetenta. Ett otal kraftmätningar nämns som sagt, och av dem framgår att de allierade behövde ett övertag på flera hundra procent för att ha minsta chans att vinna eller ens överleva en drabbning. Piloterna på den goda sidan plockar med jämnmod Mustanger och Liberators i klasar, som regel med obetydliga egna förluster. Allierade propagandamyter från kriget skåpas ut till förmån för axelmakternas propagandamyter från kriget.

Man kan fråga sig hur sådana allierade alls lyckades vinna kriget? Jo, genom kollaboratörer och förrädare, Ultra-projektet och andra fula knep. Hade man hållit sig till manlig ädel kamp så hade kommunisterna med kompanjoner inte haft en chans.

Att boken var praktiskt taget oläslig hade jag redan konstaterat. Nu verkade den fullkomligt opålitlig dessutom. Jag blev nyfiken på författaren. Vem är Frank Joseph?

I beskrivningen nämns att Frank Joseph har titeln "Professor of World Archaeology". Den var inte utfärdad av något universitet utan ett "Savant Institute" i Japan som jag inte hittat några som helst uppgifter om. Han skriver regelbundet i tidskriften Ancient American som tagit på sig att presentera "bortglömda och ibland rentav undanhållna belägg" för regelbundna kontakter över Atlanten och Stilla havet hundratals eller tusentals år före Columbus. Han har skrivit mycket om Atlantis, inte vetenskapliga analyser av fenomenet utan som ett faktum. Ovetenskapliga stollerier? Det är bara början.

The National Socialist Party of America grundades 1970 i Chicago av Frank Collin. De blev kända lokalt för demonstrationer riktade mot svarta, över hela landet 1977 när de planerade att marschera genom en förort med en hög andel judar, varav många hade överlevt förintelsen. Det är detta som uppmärksammas i Blues Brothers; de var verklighetens "Illinois Nazis". Den sistnämnda marschen blev en komplicerad process där resultatet kan sammanfattas som oavgjort. Marschen ägde hur som helst aldrig rum.

Grundaren fick nu två betydligt större problem. Dels avslöjades att han var jude (född som Francis Joseph Cohen). Dels greps han sedan han utnyttjat småpojkar sexuellt. Partiet ville inte längre veta av honom. När han släpptes ut från fängelset bytte han namn till Frank Joseph.

Nu började han försörja sig som skribent, med inriktning på ting som pyramidernas hemligheter, mayaindianernas hemligheter, nyhedendom (han räknar sig själv som troende), Atlantis och graal... Och de senaste åren om kriget. Häromåret kom Mussolini’s War ut, av recensioner att döma är den lika fantasifull och revisionistisk som Axis Air Forces.

Hur har då ett förlag som Praeger lurats att ge ut en sån här stinkbomb? Även om de hoppat över efterforskningarna (liksom kanske redigerandet av själva boken?) står en av författarens "meriter" med i författarbeskrivningen, nämligen hans deltagande på den revisionistiska tidskriften The Barnes Review: "Politically incorrect, but historically accurate!" — Om hans insatser där är hälften så usla som Axis Air Forces så är vi övriga att gratulera.


Betyg: 0 av 5.



Även respektabla boklådor som AdLibris för den.

2012-04-03

VoF i Göteborg


Hurså? Läs om Vetenskap och Fernet - en stark berättelse.

Helgen den 28-29 april äger årsmötet för föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) rum. För första gången utanför tullarna. På tiden!

Föredrag kommer att hållas. Hjärnkontoret dyker upp. Hårt minglande blir det. Och så ska vi fira föreningens första trettio år!

Folk kommer att dyka upp från vida omkring. Man behöver inte ens vara medlem.


VoF: Anmälan till vårmötet

2012-04-02

Lördagsfråga: Photoshop


  1. En diascanner av märket BarneyScan. Den som köpte en sådan 1988 kunde få ett exemplar av det helt nya bildhanteringsprogrammet Photoshop på köpet.
  2. En pjatt var ett enkelt verktyg som fanns i alla mörkrum. De kunde vara improviserade eller mer "ordentliga" som denna. De användes för att skugga partier i bilderna som framkallades och därmed göra dem ljusare. Idag lever de vidare som en ikon i Photoshop et al.
  3. Den här fick jag leta märkvärdigt länge efter... Beskärning av bild. Två rörliga L-formade linjaler och en riktigt vass kniv.
  4. Big Electric Cat var utvecklingsnamnet på Photoshop 4. Den fanns länge med som dolt påskägg i programmet.
Kim E nämnde PS först men får vika sig för kaffenoir som kopplade ihop de övriga ledtrådarna bäst.

2012-04-01

32 mars

Sett något lurt idag?

Om alla läste nyheterna med samma kritiska öga varje dag, skulle det finnas betydligt mindre material för bloggar o hemsidor som denna.