Det engelska ordet för syskon

… That the ”president of the Board of Education, himself a teacher of fifteen years,” as well as the president of the Teachers Union, and also a clerk in the office of the Superintendent of Education should have no knowledge of the word ”sibling” is incredible. The word has been in every comprehensive dictionary for the past twenty years.

- Walter G. Frey, insändare i New York Times 20 september 1936 – mina markeringar i samtliga citat

My note about the suggested word broster (which I thought a daft word) to mean either brother or sister, has brought a letter from Dr. Arthur Hawkyard. He writes: ”In reference to your note on a word for brother and sister, have you overlooked the word sibling?”

In a way I did overlook it. That is to say I did not take it into account. Sibling is a word you never hear used. It is obsolete, surely, and I was not dealing with obsolete words.

- Insändare från sign. ”The Soap Eaters”, Leeds Mercury 13 oktober 1937

The Clerk to Nuneaton Magistrates, Mr. G. S. Gibbons, was stuck for a definition at Nuneaton Juvenile Court on Wednesday when the word ”siblings” occurred in a psychiatrist's report which he was reading. The answer was supplied by Mr. R. M. Lee, a probation officer, who said: ”It is psychiatric jargon for brothers and sisters.”

- Nuneaton Chronicle, 4 maj 1956 (Nuneaton ligger i Warwickshire, England)

I have been able to track down most of her fancy expressions in our family dictionary but one of her favorite phrases has me stumped. She's forever talking about 'siblings' and 'sibling rivalry'. Please explain these terms which seem to be so new they haven't gotten into the dictionary yet.

- Mrs L. T. i San Bernardino, Kalifornien, beklagar sig över en språksnobb till granne, Evening Star, 4 augusti 1959

Om detta berättar många: I skolan fick man lära sig att engelskan inte har ett ord för ”syskon”. — Känns det igen?

Visst har engelska ett ord för syskon: Sibling. Men som pressklippen indikerar har det en speciell historia.

Sibling är ett ovanligt ord på så sätt att det är nygammalt. I forn- och medelengelskan (450–1100 respektive 1100–1500, ungefär så klart) användes sibling med betydelsen ”släkting”. Det sista kända belägget för ordet är från 1425. Sedan försvann det.

I början av 1900-talet börjar sibling dyka upp igen i engelska texter. Men inte vilka texter som helst. Här är det första moderna belägg jag hittat:

It will thus be seen that there are 33 different forms of sibling relationship in plants corresponding to whole or half-brotherhood in horses, dogs or men …

- Karl Pearson: ”Cooperative Investigations on Plants – I. Inheritance in Shirley Poppy [en dekorativ variant av vallmo]”, Biometrika, november 1902 (vol II, del I)

Biometrika finns än idag och ägnar sig åt teoretisk statistik. 1902 beskrev den sig som ”A journal for the statistical study of biological problems”. Det var i sådana sammanhang sibling dök upp efter nästan ett halvt årtusende, inlånat från en äldre form av samma språk: Som fackterm inom genetik och biologi. Och ännu en generation senare kunde språkbrukare tycka att ordet motiverade en informativ förklaring, även i vetenskapliga sammanhang:

The word “sib” or “sibling” is coming into use in genetics in the English-speaking world, as an equivalent of the convenient German term “Geschwister”, and as a general name for all children born of the same parents, that is to say, to denote brothers and sisters without distinction of sex.

- Kommentar av översättarna Cedar och Eden Paul i Erwin Baur, Eugen Fischer och Fritz Lenz, Human Heredity and Race Hygiene (engelsk utgåva 1931)

Rashygien? Jomen: Grundriß der menschlichen Erblichkeitslehre und Rassenhygiene, också känd som Baur–Fischer–Lenz, beskrivs som den tyska raslärans centralverk. Det sägs att ett exemplar skänkts till en fånge på fängelset i Landsberg, och att det därtill skulle ha lästs och gjort intryck; Lenz menade sig känna igen flera passager i Mein Kampf. Inte för att det har med sibling att göra. Men det är typiskt att det nygamla ordet togs upp efter ett exempel i just tyska; det var tidens främsta språk inom vetenskap, inte minst genetik och relaterat.

- Google ngram: Utvecklingen för ”sibling” 1900–2019

Så småningom gick sibling från fackterm till allmänt begrepp. Ordet fyllde onekligen en lucka. Ändå var övergången varken jämn eller snabb. Sådant är inte lätt att kartlägga, men spridda slagningar som ovan visar tydligt att bruket varierat, och varierar än idag – för att sammanfatta.

För vissa språkbrukare på vissa platser är sibling ett vardagligt ord. För andra kan det vara ett formellt begrepp som används i skrift men sällan tal, för åter andra ett udda eller exotiskt ord som används sällan eller inte alls. (Ett återkommande påstående/förslag är att den ursprungligen psykologiska termen sibling rivalry bidrog till att göra ordet känt och använt.) Och ibland går det inte ihop, som den skola i Cleveland som nämns i klippet från 1936; efter att i tio år ha gjort elever och föräldrar konfysa med att fråga om siblings ändrade man till att fråga hur många brothers and sisters eleverna hade.

Kort sagt: Man kan förstå om ordet varit okänt för generationer av svensklärare.

Andra källor:

• Online Etymology Dictionary: sibling
• Elizabeth Grace Wang: Gone but not forgotten: Persistence and revival in the history of English word loss (MA-avhandling, Texas A&M University 2009)

Kuriosa, av ett slag som ständigt dyker upp i etymologiska utredningar: Sibling ”släkting” kommer från sibb ”släkting, släkt (adj.)”. En sorts släkting var de vi kallar gudfar/-mor, Godsibb. I medelengelskan utvidgades det (ca 1300) till grannar och vänner, i synnerhet väninnor. När sådana träffades kunde det bli en del samtal kantänka, och i mitten av 1500-talet hade ordet övergått till någon man pratade med. I början av 1800-talet hade ännu en skiftning inträffat; ordet avsåg nu själva samtalet, som dessutom preciserats till prat av avgjort lättare karaktär, för att inte säga grundlösa rykten och skvaller. Och så används det visst än idag: gossip. – Bifångst från ovärderliga etymonline.

Och när ngram ska visa utvecklingen för såväl ”sibling” som ”brothers and sisters” menar den att begreppen börjar närma sig varann. Vad det nu kan ha med verkligheten att göra.

Paddington och krigsbarn

It seemed to be sitting on some kind of suitcase, and around its neck there was a label with some writing on it.

- Michael Bond, A Bear Called Paddington (1958)

Den första boken om björnen inleds med att han hittas på järnvägsstationen Paddington, som också blir hans namn.

En hittebjörn med adresslapp runt halsen – även om någon adress inte var aktuell – skulle man ju kunna komma på av sig själv. Men nu hade just den detaljen inspirerats av verkligheten:

I remember their labels round their necks and then I remember going to the cinema and seeing on the newsreel that Hitler had moved into some new country and seeing footage of elderly people pushing prams with all their belongings in them. Refugees are the saddest sight, I still think that.

- Michael Bond intervjuad i The Telegraph, 23 november 2014

Författaren berättade ofta om detta. Det har påpekats att obetydliga detaljer kunde variera, som stationen eller tidpunkten, men det finns ju inget som säger att det skulle ha varit en enda händelse.

Så här kunde det se ut: Barn från kontinenten anländer till London i februari 1939. För även innan kriget bröt ut, och innan förintelsen gick upp på högvarv, hade nazisterna gjort klart för världen att det inte fanns någon plats för judar i Riket. Under åren 1938–1940 genomfördes också ett antal så kallade Kindertransport, ”barntransporter”. Tusentals barn, främst men inte enbart judiska, hämtades till säkrare länder. Många av de barnen blev de enda från sina familjer som överlevde.

När den inringade tvingas invadera

Vergesst nie, dass uns England diesen Krieg aufgezwungen

Glöm inte, att England tvingade på oss detta krig

- Sportpalast, Berlin, 1942 – bilden har ibland tillskrivits ett tillfälle på samma plats året därpå, då Goebbels höll ett känt tal som präglades av slagordet Totalen Krieg

Vid det laget hade Englands skuld för kriget bankats in ordentligt hos alla som tvingades lyssna:

Soldater i östarmén! Sedan månader bedriver England sin redan före världskriget [obs! första, antar jag] kända inringningspolitik mot Tyskland. Det har för detta syfte sökt betjäna sig av alla europeiska stater och folk. Polen har utsetts till att i denna inringningsfront spela en så mycket viktigare roll som Sovjetunionen avböjde sig att underordna sig de engelska intressena. De sedan länge pågående förföljelserna mot tyskarna i Polen och den med alla medel inledda kampen mot Danzig ha främst tvingat mig att träffa anstalter vid vår östgräns för att trygga riket. Nonaggressions- och konsultativpakten med Sovjetryssland har enat de båda största och starkaste staterna i Europa i viljan att aldrig låta sina folk mera kämpa mot varandra. Men Polen måste såsom det viktigaste ledet i den brittiska inringings- och förintelsepolitiken tvingas till fred.

- Adolf Hitler talar den 3 september 1939, samma dag som England med kolonier och Frankrike förklarade krig sedan östarmén gjort vad den gjorde

Varför Hedin-utställningen stängdes

På Etnografiska museet i Stockholm visas många föremål som samlades in av den framgångsrike upptäcktsresanden Sven Hedin. Men museet relativiserar att den svenske geografen också var nazist. Det menar författaren Tommy Lundmark, aktuell med en bok om Sven Hedin.

Nu har Etnografiska museet beslutat att skrota den fasta utställningen om äventyraren – men allt plockas inte bort.

- Kristin McMillen: ”Heilade med nazitoppar” – nu tar Etnografiska bort utställningen, Dagens ETC 17 januari 2023

Enligt Dagens ETC togs beslutet efter uppgifter i en ny bok om Sven Hedin av populärhistorikern Tommy Lundmark. 

Att Sven Hedin sympatiserade med nazismen är ingen nyhet, men i boken publiceras också en bild på när Hedin gör Hitlerhälsning tillsammans med ledande nazister.

- Museum tar bort delar av Hedin-utställning, TT i SvD 18 januari 2023

Så Etnografiska stängde Hedin-utställningen. Varför?

Den frågan känns inte motiverad när man läst detta. Det framgår ju, så tydligt som man kan begära. Etnografiska visste naturligtvis var Hedin stod politiskt, men blev förvånade och kanske generade när det dök upp en bild där han heilar. (Dagens ETC tog även upp att Etnografiska jämförde Hedins nazi-vurm med gillande citat om kommunismen.)

Men efteråt menar McMillen ändå att hon inte hävdat att utställningen togs bort på grund av kritiken från Tommy Lundmark. Om man inte vill hävda något sådant, så är det en dålig idé att skriva som man gör i rubrik och ingress: på A följde B. För den som läser det är det mycket lätt att dra slutsatsen att A var orsak till B. Det är också så andra medier uppfattat det hela.

Visserligen kan ”… togs beslutet efter uppgifter …” (TT i SvD) också tolkas som att på A följde B och inget annat. Men det går ju i praktiken inte att tolka på annat sätt än att A var orsak till B.

Att A inte var orsak till B – Lundmarks bok var inte anledningen till att utställningen stängdes – och heller inte kunde ha varit det framgår enklast av det faktum att utställningen stängdes tre månader innan boken gavs ut.

- etnografiskamuseet.se "Visas till 14 augusti 2022"; ordvisor.se "Nov 2022"

En till: När ETC skrev ”Nu tar Etnografiska bort …” handlade det alltså om en händelse nästan ett halvår tidigare. Eller jag menar Dagens ETC. Att senarelägga en händelse är tydligare förvillande än att få folk att dra ett logiskt felslut. Men inte lika intressant.

Så varför stängde Hedin-utställningen? Svar: Det var dags.

[Michael Barrett, intendent på Världskulturmuseerna:] Arbetet med att ta ner Med världen i kappsäcken var planerat sedan länge.

- Rebecka Gordan: Etnografiska: ”Direkt fel att vi tog ner utställningen på grund av nya data”, magasin K 3 februari 2023

*

- xkcd: Correlation

Att utifrån ”på A följde B” anta ”A var orsak till B” är alltså ett tankefel, en fallasi. Det är ett mycket vanligt fel eftersom det är så lätt att göra, vilket i sin tur beror på (eller..?) att världen ofta fungera så. Felet är så vanligt att det fått ett namn på latin, en ära reserverad för de riktiga klassikerna: post hoc ergo propter hoc, ”efter detta, därför på grund av detta”.

Att skriva ”på A följde B” så folk luras att anta ”A var orsak till B” har inget namn som jag känner till.

Anne Frank ”citerad”

”What a wonderful thought it is that some of the best days of our lives haven't happened yet.” — Felaktigt tillskrivet Anne Frank

Hansa är en galleria i Malmö. (Jag gillar att dess gamla namn Hansakompaniet fortfarande är i levande bruk.) Just nu cirkulerar denna bild från dess skyltfönster. Det framgår inte när den är tagen men en kontroll med ortsborna visade att det ser ut så där i skrivande stund 

Den satt även uppe den 27 januari. Det var den dagen 1945 som sovjetiska trupper nådde Auschwitz-Birkenau, och det är därför den dagen är minnesdag för förintelsens offer. Som Anne Frank.

Att använda Anne Frank i vanlig reklam är redan det smaklöst så det räcker. Att dessutom tillskriva just henne ett citat som förkunnar att ”vårt livs bästa dagar ligger i framtiden” … Ja, då räcker orden inte till.

I det sammanhanget är det oviktigt att citatet inte kommer från Anne Frank. Men det kan ändå nämnas. Särskilt som det är populärt på nätet. Ovanstående driva med bildträffar är en liten delmängd av allt som finns. Men popularitet har inget med autenticitet att göra. Ifall det behöver understrykas.

Här är förresten den engelska översättningen:* Anne Frank, The Diary of a Young Girl: The Definitive Edition. Ifall någon vill leta själv efter citatet, eller så bara läsa den. Vilket rekommenderas varmt. Inte minst för de som jobbar på Hansas reklambyrå.

Se även:

• Jimmie Larsson: Köpcentrum använder Anne Frank i reklamsyfte – kritiseras, SR P4 Malmöhus 30 januari 2023
• Matias Rankinen: Köpcentrum i Malmö använder Anne Frank i reklamkampanj: ”Osmakligt”, DN 31 januari 2023

* Dagboken borde finnas fritt tillgänglig på svenska. Vilket den kanske gör, i vilket fall jag gärna tar emot en länk. Boken har varit föremål för en märklig och deprimerande strid om upphovsrätt, vilket till stor del beror på att Anne Frank Fonds valt att skämma ut sig rejält: De kämpar för att behålla upphovsrätten genom att hävda att Otto Franks redigeringar (som ibland utgjorde grav censur) gjort honom till medförfattare.

Svensk stålexport till Nazityskland

- Narvik: Hitler's first defeat (2022) finns på Netflix, började tydligen ”på kino” i Norge

Inom vissa ämnen är folk mer förlåtande än inom andra. När diskussionen når de trakterna behöver man inte förvänta sig att höra ”källa på det?” i lika hög grad som annars. Dit hör mycket som rör Tredje riket. Bitvis är det förståeligt. Där förekom så mycket så groteskt att (nästan) alla rimlighetsbedömingar fallerar. När sanningen så ofta låter som en ond saga, vem kan då på förhand döma ut ett påstående bara för att det låter som en ond saga?

Ett relaterat område som inte är i närheten lika groteskt, men där folk ändå tenderar att svälja utan att fråga, rör Sveriges förhållande till Tredje riket. I början av Narvik får tittarna lite bakgrund för att de ska förstå varför staden var så viktig för tyskarna. Bland annat får man se detta, där poängen är att den svenska malmen gick per järnväg till Narviks hamn:

Sweden delivers 85% of the iron ore used by the German weapons industry

 – Narvik

Jag vet inte vad som ligger bakom uppgiften. Men man kan lugnt utgå ifrån att många tittare, i Sverige, Norge eller var som helst, ser och accepterar påståendet utan att börja gnälla om källor.

Historikern Mikael Nilsson har kommenterat påståendet som följer:

I verkligheten var den genomsnittliga siffran 1940–43 endast 18,8%, eller ca 29% i termer av järnhalt 1940–44. Toppnoteringen är 1936 då svensk malm står för 46,1% av de tyska tillgångarna. Neutrala Norge var ju också lika delaktig i exporten då det mesta gick över Narvik.

Det kan vara så att man förväxlat Sveriges ANDEL av den tyska IMPORTEN vilken utgjorde 72% under första, och 91% under andra, kvartalet 1940. Detta är ju dock en helt annan sak och borde inte kunna förväxlas. Totalt utgjorde den svenska malmen 39,5% av de tyska tillgångarna under 1940. Det innebär att filmmakarna hävdar att Sveriges bidrag till Tyskland var mer än dubbelt ggr större än vad den verkligen var när Norge anfölls i april 1940. Det är ingen liten felmarginal.

Lägg till detta att endast ca en fjärdedel av den svenska malmen var av en sådan kvalitet och fosforhalt att den kunde användas till kvalitetsstål i den tyska krigsindustrin, dvs enbart ca 7,25% sett till järninnehåll 1940–44, och felmarginalen blir än flera ggr större.

- Mikael Nilsson @ars_gravitas på Twitter 23 januari 2023

Nu kan man inte ställa samma krav på spelfilmer som på dokumentärer. Men så länge det inte rör sig om uppenbar fantasi-action à la Örnnästet, eller detaljer som kan ha betydelse för filmupplevelsen men saknar historisk betydelse, utan ”faktarutor” som ovan, så förväntar man sig som regel att de åtminstone inte är helt fel. Som här.

Ljuspratsapparaten

 

Sändare/mottagare. Linserna är på 80 mm, därav beteckningens 80 eller 80/80. Det lilla hålet mellan linserna används för att sikta in sig. Bild från bunkersite.com: Lichtsprechgerät 80.

En sak som aldrig upphör att fascinera med tredje riket är att det alltid, alltid, finns mer att upptäcka. Åtminstone för egen del. Ni kanske hört talas om deras ljuspratsapparat – jag hade det inte. För det är det Lichtsprechgerät betyder: En apparat som överför tal med ljus.

Inte för att idén var ny ens på 1930-talet. Redan Alexander Graham Bell uppfann på 1880-talet Photophone^WP, en telefon som skickade ljudet som modulerat ljus istället för elektriska signaler. Han tyckte att det var hans viktigaste uppfinning; omvärlden hade en annan åsikt. Att kommunikation med ljus via glasfiber är vardag idag behöver väl inte påpekas. Om konceptet med ljus/tal använts skarpt efter Bells tid vet jag inte. Med ett undantag …

 

Lichtsprechgerät 80/80. Bild: LA6NCA (Helge Fykse).

På 1930-talet tog Zeiss tag i idén. De fick fram Lichtsprechgerät 80: En apparat som kunde överföra tal med ljus på upp till 4 km avstånd (Fykses uppgift efter praktiska försök), och det med en lampa på futtiga 5 watt. Ett användningsområde som Rollema (nedan) nämner är för att lösa besvärliga etapper när telefontråd ska dras. Istället för att dra tråd över raviner eller vad det kan vara så kan man sätta upp en LiSpr-station på ömse sida, kalibrera, klart.

Bilder från demo-filmen nedan. Vi ser LA4ZRA och LA2CRA pröva prylarna på stranden i Larvik, och LA6NCA vid andra stationen. Det verkar ha varit mycket praktiskt att ha tillgång till någon annan kanal, som till exempel fältradio, när man ska ställa in sina Geräte. Kikare torde vara oumbärligt …

Jag vet inte om fienden någonsin försökte avlyssna ljusprat. Fykse uppger på sin första LiSpr80-sida att ljusstrålen är 7 meter bred på 1 km avstånd; nog borde man kunna kila in sig där utan att störa eller avbryta kommunikationen? Å andra sidan krävs pill och precision för att få användbar överföring även om tripoden står exakt mitt i strålen … Vill man göra överföringen helt osynlig finns filter som gör ljuset rött eller rentav infrarött, vilket är särskilt användbart nattetid (dock minskar maxavståndet till 2–3 km). Givetvis krävs fri sikt mellan sändare och mottagare, och dimma eller regn gillas inte. Utöver en allmän "känslighet", det går inte att slarva upp grejerna, framgår inga andra nackdelar med systemet givet förutsättningarna. De användes åtminstone så sent som vid landstigningen i Normandie (där rök och damm från allierad nederbörd måtte ha gett en del brus och avbrott). På sid 1 finns bilder på en bunker ovanför Omaha Beach, där man kan se öppningen som gjordes för att man skulle kunna ljusprata med befälsbunkern 1,5 km bort. Motsvarande lär ha funnits på bra många bunkrar utmed Atlantvallen.

Fykse har lagt ut D. W. Rollema: Optical communications – 1935 style [PDF] från Electronics & Wireless World, augusti 1985. Det är en kvalificerad och bitvis riktigt ingående beskrivning, som klämmer in en hel del på bara fyra sidor. Där nämns också en utvecklad version, som bland annat hade linser på hela 250 resp 130 mm för sändare/mottagare istället för 80/80 mm. Det enda belägget för denna som Rollema uppger är en artikel vars källa "could not be traced". Inte ovanligt i sammanhanget. Jag vet inte hur trovärdigheten påverkas.

Huvudkällan för denna bloggpost utgörs annars av nämnde Helge Fykse i Larvik. Han torde vara världens främsta auktoritet på apparaten; de flesta slagningar leder förr eller senare till honom. Han har som synes ett LiSpr80-par som han fått igång. De är dessutom bara en pjäs av många i en magnifik samling med tysk teknik från andra världskriget.

- Youtube: Test av LiSpr80. Flera prov på ljudkvalitén ges.

Helge Fykse: Lichtsprechgerät 80 sida 1, sida 2

Nazi-tvättbjörnarna

Tvättbjörnar i Snövit (1937). Då hade de bara funnits i Europa några år. Men det hade nog inget att göra med Disneys anakronism, eller vad man ska kalla det.

Då och då skrivs det om tvättbjörns-problemet på kontinenten. I Tyskland planterades djur ut 1934, och dessutom hade ett gäng 1945 rymt från en pälsfarm sedan den bombats.

Dessa små populationer har nu vuxit till över miljonen och spridit sig till flera länder. De må se söta ut, men har man fått sina soptunnor genomrotade, utrymmen nerskitade, isolering utsliten etc, eller rentav fått in dem i huset med följande förödelse, så har man inget till övers för den invasiva arten. De ställer även till det ute i naturen.

Detta skrivs det om. Men få missar att ta med en perifer detalj, gärna i rubriken.

Det var 1934 som Hermann Göring beordrade tredje rikets skogsvaktare att plantera ut två stycken tvättbjörnar i det vilda. Anledningen till att nazistofficeren ville plantera ut tvättbjörnarna var att officerarna skulle ha något att jaga, uppger nättidningen Digital Spy.

- Nazistledarens tvättbjörnar ett problem, GP 30 oktober 2012

Naziledaren Hermann Göring har gjort ett avtryck i Tysklands fauna som inte går att utrota.

De två tvättbjörnar flygvapenchefen planterade ut har för­ökat sig – nu är de miljoner djur.

- Görings tvättbjörnar skapar kaos i Tyskland, Aftonbladet 30 oktober 2012

I Tyskland släpptes två tvättbjörnar fria på order av Hermann Göring på 30-talet.

- Allt fler tvättbjörnar synliga i Sverige, Sveriges Radio 8 juli 2015

En annan källa ger en något annorlunda bild av den detaljen (men N-ordet ska med):

The story begins in 1934, when a breeder asked the Reich Forestry Office, then led by future top Hitler aide Hermann Göring, for permission to release the masked-faced mammals to "enrich the local fauna" outside Kassel, a small city north of Frankfurt.

- Nazi Raccoons on the March in Europe, Deutsche Welle 9 november 2004

Hermann Göring var 1934 en oerhört upptagen man. Han var en central person i det i storlek och makt snabbt växande nazistpartiet under dess kanske viktigaste år. Han var, och jag tror jag fått med det viktigaste här, Reichsminister utan portfölj, ministerpresident över Preussen, preussisk inrikesminster, chef över Preussens polismakt och riksdagens talman. Han hade 1933 utnämnts till Reichskommissar över flyget – inte flygvapnet, sådant förbjöd fredsfördraget – men nu började han i största hemlighet att bygga upp det blivande Luftwaffe. Samma år hade han grundat Gestapo, som visserligen leddes av andra men där han hade mer än ett finger med i spelet. När han 1934 dessutom blev utnämnd till Reichsjägmeister och Reichswaldmeister, säger chef över Reichsforstamt "skogsmyndigheten", så kan man anta att han, så entusiastisk jägare han var, inte lade onödigt många timmar på de tjänsterna. Man kan därför lugnt utgå ifrån att en ansökan om att släppa ut några tvättbjörnar i Hessen inte kom i närheten av hans bord.

Här är förresten namnen på de inblandade:

1934 lät skogmästare [min tolkning av Forstmeister] Wilhelm Sittich Freiherr von Berlepsch [1881–1948] släppa ut fyra tvättbjörnar [dvs två par] på uppmaning från Rolf Haag, hönsfarmare i hessiska Edersee, så den inhemska faunan skulle berikas.

- Volker Angres och Claus-Peter Hutter, Das Verstummen der Natur (Ludwig Verlag 2018)

Ansökan skickades in den 26 mars 1934 och godkändes efter någon månad av en Oberlandforstmeister Walter von Keudell.

Allt detta grävdes fram av skogvaktarna Horst Mahron och Eberhard Leicht. De hittade däremot inte en antydan till att Göring skulle haft det minsta med ärendet att göra. Leichts artikel i Allgemeine Forstzeitschrift 2009 fick betydligt mindre uppmärksamhet än exempelvis ett klickvänligt rykte återgivet i en nättidning – nazister säljer bättre än icke-nazister.

Och trots allt snack om tvättbjörnarnas Blitzkrieg (som är ett problematiskt begrepp i sig, utöver att inte ha myntats i Tyskland) så var deras början mycket mer försiktig. Den 12 april 1934 gick Wilhelm och så vidare med fyra man och djuren i en bur vid stranden av Edersee (några år senare skulle sjön/dammen bli känd i och med Dambusters). Buren sattes ner och öppnades. Och …

De fyra djuren vägrade i flera timmar att lämna buren. Det var först när man kom tillbaka nästa dag som buren var tom. De följande åren såg man bara tvättbjörnarna och deras avkomma enstaka gånger.

- Georg Rüschemeyer: Der Mythos vom Nazi-Raccoon, Frankfurter Allgemeine 28 augusti 2015

Här är björnar: Tvättbjörnarnas ursprung i rött, inplanterade i blått.

- Carl Linnæus, Systema Naturæ (10:e utgåvan 1758)

Bonus: Linné placerade tvättbjörnen i björnfamiljen: Ursus lotor, "tvättbjörn". Lite senare fick den ett eget släkte som fick heta Procyon; ingen vet riktigt varför. Lotor fick vara kvar.

K-syndromet

Fatebenefratellis sjukhus drivs för fullt än idag, med hemsida och allt. På denna bild därifrån ser man dess anmärkningsvärda läge.

1943 var det fullt liv i Italien. De allierade invaderade i söder, Mussolini greps, en icke-fascistisk regering tillträdde och slöt fred med fienden. Det hade Hitler inget för. I september ockuperades Italien av Tyskland; åtminstone den halva som (ännu) inte behärskades av de allierade. Kriget fortsatte …

Hakkorset över Rom var ett dåligt omen för landets över 40 000 judar. Även om fascisterna hade sina antisemiter var det inte precis någon central fråga; bara en sådan sak som att judar kunde gå med i partiet ända fram till 1938. Men för nazisterna var judefrågan synnerligen central. Utöver att bekämpa fienden lade den nya regimen mycket energi på att gripa och deportera judar. Arbetet försvårades av att många italienare inte ville samarbeta med ockupanterna, särskilt inte i förföljandet av civila; även hårdhudade fascister kunde ifrågasätta visheten i att i det läget ägna tid och energi åt något annat än att vinna kriget.

Och då kommer vi till sjukhuset Fatebenefratelli, uppkallat efter hälsningsfrasen "gör väl, bröder [, för Guds skull]", eller Ospedale San Giovanni Calibita Fatebenefratelli som är dess officiella namn. Det upptar en stor del av en långsmal ö som heter likadant som floden den ligger i, Tibern; det är också den enda ön i staden. Den ligger ungefär så centralt som någonting kan i Rom, nära granne med återstoderna av Circus Maximus, Colosseum, Forum …

Fatebenefratelli ca WWII

Hösten 1943 började judar dyka upp på sjukhuset, på flykt undan nazisterna. Fanns det plats för dem? Det fanns det. Men var? Hur? Så småningom skulle ju nazisterna komma till sjukhuset och börja leta …

Så småningom kom nazisterna till sjukhuset. De togs emot av chefsläkaren Pietro Borromeo som gav dem en rundvandring och berättade om verksamheten. Bland annat hade de ett antal patienter som led av il Morbo di K, "K-syndromet", en synnerligen otäck sjukdom. Bland de många och högst otrevliga symptomen fanns kramper, demens – det satte sig i huvudet också! – och förlamning, som när den satte sig på lungorna ledde till att man sakta kvävdes till döds. Därtill var den högst smittsam … Jaha, och här har vi avdelningen med K-patienter (kraftiga hostningar hördes på andra sidan dörren). Vill herrarna gå in?

Det ville inte herrarna. Utan tackade för sig och gick. Kanske efter att ha undersökt andra avdelningar, utan att hitta vad de letade efter. För det de letade efter fanns på K-avdelningen. "K-syndromet" var ingen medicinsk etikett, utan en etnisk: Den avsåg judar som gömde sig på sjukhuset. Den otäcka sjukdomen var påhittad.

Det finns lite olika versioner av händelseförloppet; hur Borromeo lurade tyskarna, hur planerat eller improviserat K-syndromet var, hur många liv som räddades etc. Men källorna är överens om att K-syndromet, till skillnad från verkliga sjukdomar, inte tog livet av folk, utan tvärtom räddade hundratals.

En dokumentärfilm har gjorts, med hemsidan syndromek.com. Bl.a. intervjuas dr Adriano Ossicini, som myntade begreppet "K-syndromet". Och som har en uppfattning om fascisterna som jag vill höra mer om. För att bara nämna en detalj.

1 maj 1945: Ryska flaggan över Berlin

Captain of the Guards Fedor Lipatkin hoists the Red banner on a balcony overlooking bomb-shattered Berlin. Capt. Lipatkin, a hero of the Soviet Union, commanded tank elements that fought through the city, is a veteran of Stalingrad. Photo radioed from Moscow.

- "Russ Flag Over Berlin Signals Final Goal", Imperial Valley Press 1 maj 1945

Jag kunde inte låta bli att ta med bilden inscannad från en tidning. Med reservation för att ålder och framför allt inscannande kan ha försämrat kvalitén, så var det en sådan imperfekt återgivning som mötte tidningsläsare för 77 år sedan.

Här är bilden i högre kvalité:

Där känner man rentav igen Fjodor Lipatkin. Det finns en artikel om honom på ryska Wikipedia: Липаткин, Фёдор Акимович. Den är varken lång eller kort, men utöver närvaro i Finland (som han blev dekorerad för) sammanfattas hans insatser i världskriget med att han deltog. Ingenting om slutstriden, ingenting om någon flaggbild.

Nog har man sett en bild där den ryska flaggan hissas över Berlin. Men inte är det den …

Bilden med Lipatkin verkar vara lika ovanlig i väst som Jevgenij Chaldejs från 2 maj är vanlig. Jag vet inte om det innebär något. Chaldejs bild är mörkare, mer episk (i ordets äldre betydelse); man känner verkligen att "nu skrivs historia". Som jämförelse är Lipatkin-bilden närmast munter. Den är också långt vanligare i öst än i väst.

Jag vet inte vem som tog fotografiet, inte heller var man befinner sig. Jag vet heller inte om bilden ifrågasatts, eller rentav avslöjats på något sätt.

KD: Snyltande och infiltrerat (?)

I Stockholm bildades på fredagen en politisk sammanslutning under namnet Kristen demokratisk samling (KDS). KDS ser som sin uppgift att bevara och vidareutveckla vårt folks andliga arv genom att på kristen-rättslig grund bygga ett livskraftigt och människovärdigt samhälle.

- "Kristen demokratisk samling namn på nya politiska partiet", SvD 21 mars 1964

Man kan också formulera det så här: Lewi Pethrus skapade en politisk gren av pingstkyrkan för att motverka samhällets moraliska förfall, så som det yttrade sig i Vilgot Sjömans 491 och färre kristendomstimmar i skolan.

Häromdagen antyddes en annan skapelseberättelse:

Vi grundades som en motrörelse till nazismen …

- Ebba Busch i "Enormt underbetyg att SD kom in i riksdagen" (ur en längre inspelad intervju), DN 31 januari 2022

Den bekräftas på partiets hemsida:

Kristdemokratin i Europa växte sig stark efter andra världskriget som motreaktion till nazism.

- Kristdemokraterna: Historia (läst 1 februari 2022 kl 17:17)

Men fram tills nyligen stod det så här på deras hemsida, min markering:

Kristdemokratin i Europa växte sig stark efter andra världskriget som motreaktion till nazism. I Sverige bildades KD några år senare av andra skäl.

- Kristdemokraterna: Historia (archive.org, läst 24 oktober 2021 kl 05:41)

Att KDS 1964 bildades "av andra skäl" är ingen underdrift, men heller inget kontroversiellt; detaljerna kan formuleras olika, men alla som alls intresserat sig för frågan vet varför det bildades. Varför väljer då KD 2022 att plocka bort det förtydligandet? Är man ute efter att, om inte förfalska så åtminstone justera historieskrivningen?

Vi tar en närmare titt på nämnda "motreaktion mot nazism". Vad var det?

Sommaren 1945 skapades CDU, Christlich Demokratische Union Deutschlands, i Tyskland. Det var det gamla Centrumpartiet eller Zentrum som återuppstått: ett katolskt parti som bildats redan under Bismarcks Kulturkampf mot den katolska kyrkan och som upplösts av Hitler 1933. Nu efter kriget var en av dagens stora frågor, kanske den allra största, landets av-nazifiering. Flera av grundarna hade helt nyligen suttit i fängelse för att ha motarbetat regimen.

Namnet CDU skulle kunna läsas "tyska KDS", och det är just så svenska KD tycker att man ska såväl läsa som tänka. Det är poängen med justeringen av hemsidan och Ebbas uttalande: KD försöker, åtminstone i det sammanhanget, ge sken av att man på något sätt skulle vara samma rörelse som CDU. I andra sammanhang tror jag att man hellre, och utan större svårigheter, skiljer på tysk katolicism och svenska pingstkyrkan. Och man behöver inte vara kristdemokrat för att se skillnader mellan att med livet som insats motarbeta regimen i Tredje riket, och att hetsa upp sig i en pingstmärkt moralpanik i ett folkhemskt 1960-tal.

Bland politiskt insatta lär Kristdemokraternas renommésnyltande på sin tyska kollega, större och mäktigare än det svenska partiet någonsin varit, vara väl känt.

 

*

- "KDS har beslutat utredning om medlemmars naziförflutna", SvD 25 september 1964

Om partiet verkligen varit en reaktion mot nazismen så hade en rubrik som denna varit mycket märkligare än den är nu … Flera medlemmar hade "intressanta" bakgrunder. Lennart Aae var anställd pressombudsman hos KD samtidigt som han var medlem i Sveriges Nationalsocialistiska Kampförbund; bara några månader innan det kristdemokratiska partiets grundades hade han delat ut antisemitisk propaganda vid en teater där Anne Franks dagbok visades. Werner Öhrn var påtänkt som chefredaktör för KDS medlemstidning men det blev inget av med det. Istället blev han 1972 ledare för Sveriges Nationella Förbund.

Både Aae och Öhrn var medlemmar i en orden, S:t Michaelsorden. Att en katolsk högerextrem orden skulle ha legat bakom försöken att infiltrera ett nytt kristet parti må låta som en konspirationsteori. Men för att vara en konspirationsteori låter den tämligen sannolik.

I ett uttalande i radio på tisdagskvällen sade KDS kanslichef pastor Bertil Carlsson att några personer, som är medlemmar i Sanct Micahelsorden också kommit med som medlemmar i KDS och deltagit i arbetet i Stockholms stad under uppbyggnads- och valrörelsetiden. De försökte få ett visst inflytande men så snart deras bakgrund blev klar skildes de från sina uppgifter i KDS.

- "KDS-aktion – Uteslutning i några fall", SvD 3 mars 1965

Här en expert som nämner saken, utan att ge något svar.

S:t Michaelsorden blev mycket omdiskuterad 1964, då det avslöjades att flera medlemmar samtidigt var medlemmar i det då nystartade Kristdemokratiska samlingspartiet (kds). Detta tolkade kds som ett infiltrationsförsök …

- Heléne Lööw, Nazismen i Sverige 1924–1979 (Ordfront 2004)

Var det en infiltration? För att bedömas som en sådan förutsätts ett beslut uppifrån, snarare än om hrr Aae och Öhrn hade dragit igång ett eget initiativ. Jag har inte grävt mer i frågan än så här.

Örnnästet redux

Lustigt nog ser man rätt lite av slottets exteriör i filmen. Så jag börjar istället med den maffiga inledningen.

När jag skrev om Örnnästet – Hitlers tänkta högkvarter högt uppe på ett berg – på hemsidan och i en av de första böckerna tog jag upp filmen Örnnästet/Where Eagles Dare (1968). I den framställs ju Schloss Adler/Örnnästet som ett ståndsmässigt nazi-näste uppspetat på en alptopp, endast tillgängligt via linbana eller helikopter. Slottet finns på riktigt, heter Hohenwerfen och ligger i Österrike. Det ligger på en höjd, men inte på en alp. Det har ingenting med något av "verklighetens" örnnästen att göra, vare sig führerhögkvarteret Berghof, det märkliga Kehlsteinhaus eller det führerhögkvarter som verkligen hette Adlerhorst men som ligger långt därifrån.

När jag såg filmen gjorde den stort intryck på mig. Den håller allt fortfarande, tycker jag, även sedan den också passerat de 50 med marginal. Men har den något inflytande idag? På så sätt att folk som har en uppfattning, vilken som helst, om något verkligt eller fiktivt Örnnäste bygger den på filmen? Det vet jag inte – men jag tvivlar på att det kan vara särskilt stort.

Trickfilmandet är inte avancerat, men det behöver det ju inte vara. Särskilt om man verkligen tror att slottet ligger högt på ett berg. Notera den inklippta linbane-anläggningen till vänster i klippan.

En trevlig och annorlunda illustration från 1818. Man ser tydligt att berget ligger högt, men inte så högt och otillgängligt som i filmen.

Bonus: I en klassisk scen från Sound of Music (1965) sitter Julie Andrews & co med Hohenwerfen/Schloss Adler i bakgrunden. Intrycket är ett helt annat än det snöhöljda slott Richard Burton och Clint Eastwood spanar på … (Bonus-bonus: Längst till höger i Sound of Music-scenen kan man se den plats där Örnnästet-scenen spelades in.) Å andra sidan utspelas filmerna nästan vid samma tid: kort efter Anschluss och under kriget, resp. Även i denna scen kan det ha varit pintjockt med nazister där. Inte för att det användes som något högkvarter, eller ens för militära syften, men som Gauführerschule, en skola för politisk och ideologisk utbildning inom partiet.

Lyssna på en bombräd

I en ljudinspelning gjord i en Lancasterbombare ovanför Berlin, någon gång mellan kvart över elva och halv tolv på kvällen den 3 september 1943, framträder, mot en bakgrund av grått motorbrus, en räcka märkligt ungdomliga röster; dialekterna är vårdade och bär en antydan om Oxbridgeskolad medelklass, tonen besynnerligt lugn – piloten tackar artigt när navigatören upplyser om att "det är en halv minut kvar"; det är först när akterskytten upptäcker spårljus bakom flygplanet och kulsprutorna börjar rassla som upphetsningen bryter igenom och några av dem ropar i falsett; dock lugnar piloten dem snart, som vore han en skollärare ställd inför en skock slagsmålsyra gossar: "Skrik inte i mun på varandra!"

- Peter Englund, Brev från nollpunkten (Atlantis 1996) s 222

Jag har läst det där förr, flera gånger, men först nu tagit mig för att leta reda på inspelningen. Jag hittade en del av den i en sorts VR-uppvisning BBC sytt ihop. Grafiken hjälper onekligen till med att förklara vad man hör, men det är inspelningen som gör upplevelsen. Även om en textremsa hade underlättat, och jag hör inte de soundbites Englund nämner – men strunt samma. Det här är ett fantastiskt dokument som inte kan rekommenderas nog.

BBC: 1943 Berlin Blitz in 360°

(Fast att inspelningen skulle avslöjat "the true horror" är ju bara fånigt. Men, men.)

Och efter att ha fått följa med på en (redigerad) färd ToR Berlin kan man lyssna på ett timslång program om inspelningen; med fakta, intervjuer, mer soundbites, etc.

BBC correspondent Stephen Evans tells the story of Wynford Vaughan-Thomas's 1943 report recorded aboard a Lancaster Bomber during a raid on Berlin. From September 2013.

BBC: Bombing Berlin

Tyska finnkampen

Det blir inte endast finnar med på tävlingsbanormna i Helsingfors' olympiska stadion, när svenskarna ställer upp i landskampen den 7–8 september. Tyskland har accepterat finnarnas inbjudan att vara med dessa två tävlingsdagar och samtidigt utkämpa en landskamp med Finland. Någon landskamp mellan Tyskland och Sverige blir det däremot inte.

- SvD 27 augusti 1940

Jomen: Finnkampen, eller Svenskkampen som den kallas i östra rikshalvan, har en enda gång involverat tre länder.

Varför bjöds Tyskland in? Ville finnarna få användning för de investeringar man gjort inför Olympiska vinterspelen 1940, som skulle ägt rum i Helsingfors? Var det storpolitik inbegripen, där man försökte ragga kompisar mot Stalin? (Liknande trevare hade gjorts efter det förra storkriget.)

Via sociala medier, som ju ibland fungerar bra, kom raskt svar från Björn Lundberg, författare av Fronlöparen: Gunder Hägg, hans uppgång och fall (Historiska Media 2020):

Intresset kom ursprungligen från finskt håll (landskampen ägde rum i Helsingfors). Sverige vacklade lite kring idrottsutbyte med Tyskland i början av kriget men linjen från 1940 blev i princip att det var fritt fram.

Fanns en viss folklig opinion mot, medan förbundsledningen var relativt tyskvänlig. Därför upplägget med olika poängräkning (i praktiken räknade dock även svenskarna poäng på trenationsvis).

Till saken kan nämnas att Finnkampen inte var samma institution vid denna tid. Det var en av många landskamper i friidrott och hade inte samma heliga aura. Den hade också legat nere större delen av 1930-talet. Alltså inte ett lika stort steg att bjuda in ett land till.

- Björn Lundberg, @bjrrn1 på Twitter – som avslutar med att tipsa om Per Olof Holmängs avhandling Idrott och utrikespolitik: den svenska idrottsrörelsens internationella förbindelser 1919–1945 (1988), såsom den "mig veterligen mest ambitiösa kartläggningen av Sveriges idrottsutbyte med Nazityskland"

Den sista poängen känns som den viktigaste, på så sätt att den ger perspektiv åt alltihop: Det går inte att jämföra spelens politiska värde då och nu. (Inte för att diktaturer alltid portats i idrottsliga sammanhang …) Kanske man får en antydan till spelens relativa behändighet när man ser att tyskarnas medverkan kungjordes mindre än två veckor innan det hela ägde rum.

Jag får ofta frågan om hur jag hittar saker och ting. Ett svar är att jag ideligen snubblar på dem. Som när jag slog upp Wikipedia: Finnkampen för att se vad Finnkampen heter på finska – den heter Ruotsi-ottelu, "Sverigekampen" – och en långt intressantare detalj dök upp i ögonvrån.

CPAC och odal-runan

Just nu pågår CPAC 2021: Conservative Political Action Conference. Det är en av USA:s största konferenser för konservativa politiker. Trumpen kommer att framträda. Av den speciella scenlösningen att döma kommer det att hållas debatter.

Scenlösningen ja ... Den har fått viss uppmärksamhet. Den ser nämligen ut som en runa. En som nazisterna använde. De använde flera, men efter S:et (i SS) använde de inte någon så mycket som odal-O:et. Som har ett speciellt utseende.

Jag tror att det är en händelse. Trots en detalj som att de vinklade ändarna ser ut som de gjorde i tredje riket (när runor användes på riktigt var den vanligaste formen utan dem, med fyra streck). För hur ska man kunna vara säker på något nu för tiden när det gäller det gänget (alltså de konservativa i USA).

- Ett exempel från Waffen SS: SS-Hauptsturmführer Karl Kaiser

På stora felfinnarsajten konstaterar man i skrivande stund att man inte vet om det är ett misstag eller inte:

We were unable to verify at the time of this writing whether the allusion to the Nazi symbol was made intentionally or consciously by any CPAC organizers.

- Nur Ibrahim: Was the CPAC Stage Intentionally Shaped Like a Nazi Symbol? (Unproven) snopes.com 27 februari 2021

Vare sig det är en slump eller inte så är deras mest förvirrade anhängare — extra förvirrade sedan Q slutat med sina drops, meddelanden från maktens centrum — naturligtvis spiksäkra på att det inte är en slump utan ett tecken.

Propaganda

- DN 19 november 1938

Att Goebbels var propagandaminister var inte bara något man sade, utan den officiella beteckningen (det är rentav samma ord på tyska). Det hade inte funkat idag då propaganda fått den högst motiverade kommentaren "ibl. ngt. nedsätt." i Svensk Ordbok; finns det något tillfälle då "propaganda" inte är nedsättande? Men länge var det ett neutralt ord, motsvarande våra dagars information, kommunikation eller PR.

Logen 4146 Standard hade julskyltningssöndagen i Vetlanda anordnat ett propagandafönster vid Delfingatan.

- IOGT:s tidning Reformatorn 24 december 1939

Den mest kända propagandan är Propaganda Fide, "trons spridare". Den katolska organisationen bildades 1622 under motreformationen med syfte att åter leda de själar rätt som man förlorat till protestantismen. Numer heter den Congregatio pro Gentium Evangelizatione, utan att trassla till det med ord vars valör skiftat.

Bachem Natter: Det hemligare vapnet

I Det hemliga vapnet/L'Affaire Tournesol (1956) stöter Tintin och Haddock på en viktig ledtråd i un ouvrage américain: Leslie E. Simon beskriver i German Research in World War II "sound used as a weapon". Det var ett av otaliga spår, det ena desperatare än det andra, som tyskarna försökte sig på under kriget, särskilt mot slutet då Wunderwaffen blev ett ständigt inslag i propagandan mot såväl de egna som fienden. Men vi lämnar ljudspåret åt Tintin och fokuserar på en annan konstruktion.

Boken finns på riktigt. Den gavs ut redan 1947 och är en tidig analys av den märkliga värld som den avancerade tyska utvecklingen under kriget var (originalet betingar för övrigt synnerligen goda priser). Omslaget är som synes korrekt återgivet hos Tintin, så när som på hakkorset som togs bort.

Det som främst fångar ögat är den lätt stiliserade men direkt igenkännbara raketen V 2. Den bär samma rödvita rutmönster som den raket som några år tidigare tagit Tintin & co till månen och tillbaka (jag nämner detta i bloggposten Rutiga raketer.)

Men vad är den andra farkosten på omslaget, den med eller utan hakkors?  Den är långt mindre känd än V 2, trots att den är lika fascinerande. Den är också ett förträffligt exempel på hur märkvärdigt intensiv utvecklingen av Wunderwaffen var ända in i det sista, när kriget och allt det medförde gjorde arbetet svårare och svårare. Den är även ett förträffligt exempel på hur långt framme tyskarna kunde vara. Att den inte nämns med ett ord i Simons bok torde bero mindre på författaren än på censuren. För 1947 var det tekniska och politiska läget sådant, att USA inte ville att Sovjet skulle få reda på för mycket av de bitvis underbara ting man funnit i Tyskland.

T.v.: Oberleutnant Sieber får instruktioner inför testflygningen av ingenjör Bachem; scen i militärmuseet vid Lager Heuburg. T. h. en faktisk Natter som lyfter; faktiskt foto från ett tidigare tillfälle.

Bachem Be 349 Natter (snok) var ett raketflygplan utvecklat i krigets sista halvår för att bekämpa det allierade bombflyg som utgjorde ett stort och växande problem för Tyskland. I korthet var idén som följer: När larmet om inkommande bombplan går så rusar ett antal piloter till sina Natter. De sätter sig i varsitt raketplan som sedan avfyras vertikalt upp till rätt höjd. Det tar bara någon minut och sköts med automatik. Sedan tar piloterna kontrollen över sina farkoster — hur mycket kontroll det nu var frågan om när bränslet tagit slut. De glidflyger så gott de kan mot fiendens plan, och när de kommit tillräckligt nära avfyrar de varsin raketsalva. Hela beväpningen utgjordes av 24 raketer som satt i nosen och avlossades på en gång. Sedan har de gjort sitt. Raketplanet delas: Den främre delen lossas, piloten hoppar ut, varpå fallskärmar tar honom och bakdelen av Nattern till marken.

En ensam Natter skulle inte ens ha en teoretisk möjlighet att ställa till det för de allierade. Men tanken var att skicka upp hela svärmar. Vilken effekt sådana hade kunnat få är en öppen fråga. Nu kom man aldrig så långt. Men det är talande att man faktiskt fick till en bemannad provflygning. Den 1 mars 1945, bara åtta månader efter att man först fick idén till det hela, lyfte den 22-årige Lothar Sieber i en Natter – det var förresten den allra första gången som en bemannad raket startade vertikalt. Upp gick det bra, sedan krånglade något, och det hela slutade med en krater med Oberleutnant Sieber i småbitar. Efter den misslyckade provflygningen, och med tanke på läget, lade SS ner utvecklingen. (Luftwaffe hade fått första tjing men inte ens de var så desperata.)

Idag finns det en enda känd bevarad Bachem Natter i original. Den är i Smithsonians ägo men visas inte för publik.

Den helt utan jämförelse mest spridda bilden av Bachem Be 349 Natter är den vi ser på omslaget till Simons bok, och som återges i Det hemliga vapnet. Men vad är det vi egentligen ser? Bilden bygger på ett fotografi av en beslagtagen Natter som lagts på en släpkärra. Kärrans hjul har av någon illustratör uppfattats som en del av Natter, som ett överdimensionerat landningsställ, trots att det var en del av själva konceptet att Natter inte hade en tillstymmelse till landningsställ. Så blir det lätt med hemliga och hemligare vapen: De skärvor av information och desinformation som sprids missuppfattas lätt, av samtliga observatörer.

För mer läsning om Bachems förunderliga Natter, se Wikipedia (eng.): Bachem Ba 349 eller ännu hellre standardverket av Brett Gooden, Projekt Natter: Last of the Wonder Weapons (Ian Allan Publishing 2006). Och här en filmsnutt där man får se liberated Natter, inklusive den som odödliggjorts hos Simon/Hergé: Captured German Secret Weapons: Bachem Ba 349 Natter and Ruhrstahl X-4 (May 1945).

Novemberpogromernas kristallnatt

Synagogan på Fasanenstrasse i Berlin

It should be noted that there is some controversy among Holocaust scholars as to the origin, intent and appropriateness of the term Kristallnacht. The term, after all, was coined by Walter Funk at the November 12 Nazi meeting following the pogrom of November 8-10. The crucial question is whether the term was a Nazi euphemism for an all-out pogrom against German Jews and whether the Nazis used the term in a derisive manner. There is considerable evidence that both of the above questions have an affirmative answer.

- Jewish Virtual Library: Kristallnacht: Background & Overview

På något sätt har jag fått för mig att begreppet Kristallnatten, Kristallnacht, myntades av icke-nazister, ett understatement av ett slag som man ofta ser i exempelvis berlinhumorn. Det skulle kunna vara fallet med varianten Reichskristallnacht, efter vanan att sätta riks- framför allt möjligt ("Der Begriff „Reichskristallnacht“ war ein Zeichen bekundeten Widerwillens, wenngleich keines Widerstands" i Der deutsche Schicksalstag – eine Archäologie, Welt 9 november 2013). Men själva Kristallnacht myntades av nazister som en eufemism.

Flera historiker föredrar att istället tala om Novemberpogromerna, vilket är ett mer passande ord (om än tråkigare) med tanke på att cirka 400 judar dödades, cirka 30000 judiska män deporterades till Dachau, Sachsenhausen och Buchenwald, cirka 7500 judiska butiker vandaliserades och plundrades och cirka 1400 synagogor brändes ned.

- Ricki Neuman: Vi måste hitta ett annat ord för Kristallnatten, SvD 8 november 2013

Exempel på pogromernas mildare yttringar

Spelar det någon roll vad man kallar något som alla vet vad det är? En försvårande omständighet är att begreppet behöver förklaras, att "kristall" syftar på glasskärvorna från de krossade fönstren i butiker med judiska innehavare, och att illustrationerna tenderar att visa sådana krossade fönster snarare än grövre vandalism, mord och förföljelser.

Jag tvivlar på att ett så inarbetat begrepp kan förändras. Men den som använder det bör åtminstone känna till bakgrunden.

Sveriges historia (SD)

Karlsson illustrerar sin drapa med Cederströms "Regementets kalk" (1900). Vi ser karoliner som tar nattvarden inför en drabbning. Notera altaret uppfört av pukor ("En trumma var mitt altarbord"), och högst upp kalken med nattvardsvinet. Tavlan syftar på Snoilskys dikt med samma namn, som i sin tur skildrar en äldre anekdot.

Riksdagsvalet är över. Idag börjar EU-valrörelsen och riksdagsvalrörelsen 2022. Analyser kommer göras, våra strategier och politiska vapen kommer att slipas, förfinas och effektiviseras.

- Mattias Karlsson, gruppledare (SD), segertalar på Facebook (alla citat som följer är genuina)

Eftersom historia ibland är intressant gör han historiska jämförelser:

Sverige är riktigt illa ute. Det har vi varit vid flera tillfällen i vår historia. Många gånger har det sett helt hopplöst ut. Vårt land har varit ockuperat av främmande stater, utländska fogdar har förtryckt befolkningen, vi har attackerats och stått ensamma mot en samlad styrka av Europas stormakter och befunnit oss i ett förkrossande numerärt underläge.

Få se vad som kan avses:

ockuperat av främmande stater

När har Sverige varit ockuperat? Avses Kalmarunionen..? Delar av Sverige, eller åtminstone nominellt svenskt territorium, har varit ockuperade av nominellt främmande makt under kortare perioder. Som Gotland av Danmark 1676–1679, med fler exempel. (Bortåt medeltiden blir begrepp som "Sverige" och "främmande makt" snabbt lösare i konturerna, och "ockupation" därmed mer problematiskt.) En märkvärdigt okänd episod är när Ryssland 1743 lät över 10 000 soldater inkvarteras i och kring Stockholm, med statsmaktens goda minne (inte för att de hade något val). Men den ockupation av svenskt territorium som ligger i särklass är när Ryssland under flera år på 1700-talet ockuperade Finland.

utländska fogdar har förtryckt befolkningen

Nu är vi definitivt i medeltiden. Danska och tyska fogdar är ett standardklagomål under Kalmarunionens 1400- och 1500-tal. Det var mot en sådan som Engelbrekts uppror inleddes. Å andra sidan åkallar SD nästan lika gärna Dacke, som stred mot Gustav och de pursvenska fogdar han satt in.

vi har attackerats och stått ensamma mot en samlad styrka av Europas stormakter och befunnit oss i ett förkrossande numerärt underläge

Här måtte avses Stora nordiska kriget i 1700-talets inledning, då Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland gjorde gemensam sak mot Sverige. Men den trion var sannerligen inte "en samlad styrka av Europas stormakter". Närmast kommer Ryssland, vars uppgång mot stormakt inleddes vid denna tid.

Ändå har vi alltid gjort motstånd, ändå har vi alltid rest oss, ändå har vi alltid segrat mot alla odds och överlevt.

Som de flesta vet förlorade Sverige till slut det Stora nordiska kriget. Liksom Finland 1809. Liksom en hel del andra krig och slag.

Tack vare den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter.

Här har historisk åkallan övergått till tom retorik. Sådant analyserar andra bättre.

Men om man ska välja ut någon enstaka faktor som hållit Sverige över ytan militärt så är det i äldre tider legosoldater från kontinenten, från Gustav Vasa vanliga och ovanliga svenskar som tog krigstjänst. Vad som drev dem är en stor och högintressant fråga, men det är uppenbart att det inte är dem som Karlsson avser med "liten skara".

Vi måste vara den skaran nu. Ödet har utsett oss denna gången.

Jag har inte googlat på det, men det kan inte vara ofta som gruppledare i Sveriges riksdag säger sig ha varit utsedda av "Ödet".

Det finns ingen tid att vila eller att sörja brustna illusioner och förhoppningar. Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död. Det finns bara en väg och det är framåt.

... Eller hänvisar till en "existentiell kamp".

Karlsson avslutar med två citat från Winston Churchill (varför ingen svensk?). Det kan påpekas att båda är korrekt tillskrivna och återgivna.

Ni frågar: vad är vårt mål? Jag kan svara med ett enda ord: det är seger, seger till varje pris, seger trots all terror, seger hur lång och svår vägen än kan bli; för utan seger finns ingen överlevnad.

- Winston Churchill, 13 maj 1940

Ge aldrig upp – aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, i något stort eller litet, ge aldrig upp förutom till övertygelser av ära och förnuft. Ge aldrig vika för våld, ge aldrig vika för fiendens till synes överlägsna makt.

- Winston Churchill, 29 oktober 1941

I båda fallen är den fiende Churchill syftar på nazisterna. Sådana som fanns på 1930-, 1940- och 1990-talen.

Lördagsfråga 499: KZ-städer

1. Schrannenplatz, ung. "spannmålstorget", finns i en mängd tyska städer. Denna Schrannenplatz ligger i Dachau.
2. Römstedthaus är en gammal gård i (tyska) Bergen som numer används som museum.
3. Staden Oświęcim som den såg ut 1908. Ibland har den haft sitt polska namn, ibland sitt tyska: Auschwitz.
4. Jungfru Marias himmelsfärds kapell i Sobibór. 

På förintelsens minnesdag (eftersom Röda Armén nådde KZ Auschwitz-Birkenau den 27 januari 1945) valde jag att påminna om de städer som kommit att förknippas med dem. De största och värsta låg heller inte på faderlandets jord utan i Polen; jag kan inte föreställa mig hur det är att komma från en stad vars namn solkats så av ockupanterna. Flera av dem ser riktigt trevliga ut.

De flesta lördagsfrågorna är (tycker jag) nästan omöjliga. Andra är desto lättare, men brukar då ha ett annat syfte. Många hade kunnat plocka den; Magistern blev först.