Ljuspratsapparaten

 

Sändare/mottagare. Linserna är på 80 mm, därav beteckningens 80 eller 80/80. Det lilla hålet mellan linserna används för att sikta in sig. Bild från bunkersite.com: Lichtsprechgerät 80.

En sak som aldrig upphör att fascinera med tredje riket är att det alltid, alltid, finns mer att upptäcka. Åtminstone för egen del. Ni kanske hört talas om deras ljuspratsapparat – jag hade det inte. För det är det Lichtsprechgerät betyder: En apparat som överför tal med ljus.

Inte för att idén var ny ens på 1930-talet. Redan Alexander Graham Bell uppfann på 1880-talet Photophone^WP, en telefon som skickade ljudet som modulerat ljus istället för elektriska signaler. Han tyckte att det var hans viktigaste uppfinning; omvärlden hade en annan åsikt. Att kommunikation med ljus via glasfiber är vardag idag behöver väl inte påpekas. Om konceptet med ljus/tal använts skarpt efter Bells tid vet jag inte. Med ett undantag …

 

Lichtsprechgerät 80/80. Bild: LA6NCA (Helge Fykse).

På 1930-talet tog Zeiss tag i idén. De fick fram Lichtsprechgerät 80: En apparat som kunde överföra tal med ljus på upp till 4 km avstånd (Fykses uppgift efter praktiska försök), och det med en lampa på futtiga 5 watt. Ett användningsområde som Rollema (nedan) nämner är för att lösa besvärliga etapper när telefontråd ska dras. Istället för att dra tråd över raviner eller vad det kan vara så kan man sätta upp en LiSpr-station på ömse sida, kalibrera, klart.

Bilder från demo-filmen nedan. Vi ser LA4ZRA och LA2CRA pröva prylarna på stranden i Larvik, och LA6NCA vid andra stationen. Det verkar ha varit mycket praktiskt att ha tillgång till någon annan kanal, som till exempel fältradio, när man ska ställa in sina Geräte. Kikare torde vara oumbärligt …

Jag vet inte om fienden någonsin försökte avlyssna ljusprat. Fykse uppger på sin första LiSpr80-sida att ljusstrålen är 7 meter bred på 1 km avstånd; nog borde man kunna kila in sig där utan att störa eller avbryta kommunikationen? Å andra sidan krävs pill och precision för att få användbar överföring även om tripoden står exakt mitt i strålen … Vill man göra överföringen helt osynlig finns filter som gör ljuset rött eller rentav infrarött, vilket är särskilt användbart nattetid (dock minskar maxavståndet till 2–3 km). Givetvis krävs fri sikt mellan sändare och mottagare, och dimma eller regn gillas inte. Utöver en allmän "känslighet", det går inte att slarva upp grejerna, framgår inga andra nackdelar med systemet givet förutsättningarna. De användes åtminstone så sent som vid landstigningen i Normandie (där rök och damm från allierad nederbörd måtte ha gett en del brus och avbrott). På sid 1 finns bilder på en bunker ovanför Omaha Beach, där man kan se öppningen som gjordes för att man skulle kunna ljusprata med befälsbunkern 1,5 km bort. Motsvarande lär ha funnits på bra många bunkrar utmed Atlantvallen.

Fykse har lagt ut D. W. Rollema: Optical communications – 1935 style [PDF] från Electronics & Wireless World, augusti 1985. Det är en kvalificerad och bitvis riktigt ingående beskrivning, som klämmer in en hel del på bara fyra sidor. Där nämns också en utvecklad version, som bland annat hade linser på hela 250 resp 130 mm för sändare/mottagare istället för 80/80 mm. Det enda belägget för denna som Rollema uppger är en artikel vars källa "could not be traced". Inte ovanligt i sammanhanget. Jag vet inte hur trovärdigheten påverkas.

Huvudkällan för denna bloggpost utgörs annars av nämnde Helge Fykse i Larvik. Han torde vara världens främsta auktoritet på apparaten; de flesta slagningar leder förr eller senare till honom. Han har som synes ett LiSpr80-par som han fått igång. De är dessutom bara en pjäs av många i en magnifik samling med tysk teknik från andra världskriget.

- Youtube: Test av LiSpr80. Flera prov på ljudkvalitén ges.

Helge Fykse: Lichtsprechgerät 80 sida 1, sida 2