… Ja, inte slutet på världshistorien, utan på Sveriges historia. Närmare bestämt Sveriges historia (Ordalaget 2018). Den börjar ta slut i lagren, sägs det. Vilket ska ordnas med ett nytryck framåt våren.
Och ska det ändå tryckas så passar man ju på att rätta och justera. Allt från stavfel och diskutabla avstavningar till "detaljer" som att svenska hären i en bildtext plundrade Prag 1948, eller att Sveaborg placerats utanför Helsingborg.
89 sådana punkter blev det till slut, med justeringar, förslag och funderingar om stort och smått – men överlägset mest smått eller pyttesmått. Vilket inte är så mycket som det låter, för en volym på över 400 sidor.
2 kommentarer:
Får jag fråga: finns det i nya upplagan någon ren uppdatering orsakad av nya historisk forskning? Jag är litet nyfiken på ifall fyra år av forskning förändrar vår bild av Sveriges historia så mycket att det påtalar en ändring i ett översiktsverk över svensk historia.
Sensemaker
Inte så det påverkat detta mycket översiktliga verk, nej. Bra fråga! Det mesta jag tar upp är såpass "stort" att det ska till tämligen omstörtande upptäckter för att motivera större omskrivningar. Men det finns gott om mindre frågor, särskilt i äldre tid. Utgrävningen av Uppåkra skulle kunna ge glimtar från en tid där mörkret är utbrett och källorna frustrerande få; även en halv mening från 900-talet vore som vatten för den törstande i öknen. Eller om man avslöjat något spännande om Birgittas eller Eriks kvarlevor.
Skicka en kommentar