Om man inte är nyfiken på Bibeln så borde man vara det. Inte som religiös skrift, det är en helt annan sak, utan historisk: Det är ju den enskilda bok som haft helt överlägset, utan någon jämförelse, störst betydelse för vår historia och kultur. Ska man läsa alltihop? Det kan man ju göra. Men det är absolut inte nödvändigt.
Här är några tips på bibliska böcker som man kan ta sig an om man vill maximera nyttan och minimera insatsen.
Första Mosebok rymmer mycket av det vi förknippar med Gamla testamentet: Skapelsen, Adam och Eva, syndafallet (när mänskligheten började synda och fördrevs ur Eden; det är alltså en annan händelse än syndafloden), Kain och Abel, gubben Noak och syndafloden, Babels torn, Sodom och Gomorra, Hagar och Ismael, och Abraham, Isak och Jakob med relaterade historier som när Abraham nästan offrade sin son eller Jakob och hans bröder osv. Det är inte alltid lättläst men man får väldigt mycket kultur, historia och religion på ett begränsat utrymme. Ska man läsa en enda biblisk bok så får det bli den här.
Något evangelium måste ju vara med. Där rekommenderar jag två, läs det ena eller andra: Markus är mest kortfattad och rak på sak, Johannes är mest välskriven. För övrigt så delar Matteus, Markus och Lukas en hel del innehåll, så ska man läsa två evangelier kan Johannes gott vara det ena.
Apostlagärningarna beskriver den första tiden efter Jesu död och återuppståndelse. Hur levde de allra första kristna, innan deras lära ens fått ett etablerat namn? Denna text liknar inte någon annan bibelbok och det var den första som jag en gång i tiden blev fascinerad av. Här börjar kyrkohistorien: Frågor som kommer att få världshistorisk betydelse formuleras för första gången och får sina första (men inte sista) svar. Som när man kommer på att de gamla lagarna som styrt judarnas liv ända sedan Mose laddade ner dem från molnet inte gäller för de kristna. När Paulus börjar få allt utrymme så blir Apg tråkigare, även om den man som i princip grundade kristendomen är värd att studeras, helt oavsett vad man tycker om honom.
1 Mos, ett evangelium och Apg: Se där en överkomlig Bibel. Där får man mycket allmänbildning per sida.
När jag plöjde alltihop från pärm till pärm (min ”läsplan” finns sammanfattad i bloggposten Att läsa Bibeln) konstaterade jag att vissa böcker är aptråkiga – det ska mycket till för att någonsin få mig att återvända till Jesaja eller Jeremia – om ens är gjorda för att läsas över huvud taget (alla dessa listor …). Andra passar avgjort bättre för strö- än sträckläsning, som Psaltarens sånger eller den s k vishetslitteraturens ordspråkssamlingar i Ordspråksboken eller Predikaren. Och så hittade jag några nya favoriter.
Ester är en bok i Gamla testamentet. Det finns mycket som talar för den: Den är kort, det är en berättelse, handlingen rymmer spänning, action, vändningar och karaktärsteckning, och den är inte illa skriven. Dessutom involverar den inte Herren, vilket jag funnit är ett plus.
Mackabeerböckerna finns varken i GT eller NT utan återfinns bland apokryferna, åtminstone i protestantiska biblar; i katolska och ortodoxa kyrkorna är de godkända gammaltestamentliga böcker. (Detta gäller alltså 1 och 2 Mack. Sedan finns det en rad uppföljare som kyrkofäderna gett allt sämre betyg, på känt manér.) De beskriver, ur lite olika synvinklar, ett gudfruktigt uppror mot hedniska ockupanter. De utgör alltså inte bara berättelser utan historiska berättelser vilket är ett dubbelt plus – att historien vi får är rejält friserad och bitvis rent hittepå är en annan sak. Båda är fullt läsbara, nr 2 direkt trevlig. Se bara författarens inledande och avslutande kommentarer:
För mig som har åtagit mig mödan med detta sammandrag blir uppgiften inte lätt utan innebär både svett och nattvak, på samma sätt som det kräver ansträngning när man ordnar en fest och försöker göra det behagligt för andra. Ändå skall jag gärna stå ut med denna möda, därför att många kommer att tacka mig. Den detaljerade framställningen av enskilda händelser betraktar jag som den ursprunglige författarens sak, och själv bemödar jag mig om de stora linjerna i mitt sammandrag. Den som bygger ett nytt hus måste ju tänka på hela konstruktionen, men den som åtar sig arbetet med målningar och inbrända dekorationer behöver bara se till vad utsmyckningen kräver. Så finner jag också att det är i mitt fall. Att fördjupa sig i ämnet, göra långa utläggningar och syssla utförligt med enskildheter är den egentlige historieskrivarens sak, medan den som utför en bearbetning kan tillåtas att göra framställningen kortfattad och att avstå från en uttömmande behandling av ämnet.
- Ur inledningen, 2 Mack 2:26–31
Är [boken] välskriven och skickligt disponerad, är detta vad jag önskade; är den däremot slätstruken och medelmåttig, var det allt jag kunde åstadkomma. Oblandat vin är skadligt att dricka, och likaså vatten; men liksom vin blandat med vatten rentav blir en välsmakande dryck, så beror det också på framställningskonsten om de som får skriften i sin hand skall läsa den med välbehag. Och därmed slutar jag.
- Ur avslutningen, 2 Mack 15:38–39
Så avspänt tilltal hittar man ingen annanstans i Bibeln, åtminstone inte i den officiella svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar