Lördagsfråga 623: Ed Gein

1. Norman Bates i rollen som modern Norma. Ur Hitchcocks Psycho (1960) såklart. En detalj som kan intressera några är att boken Psycho, som kom ut bara året innan, skrevs av Robert Bloch. Denne började sin karriär med att ingå i "the Lovecraft Circle", och uppmuntrades av självaste H. P.
2. Buffalo Bill vid sin "fång-grop", i När lammen tystnar (1991).
3. Sally lyckas fly från Leatherface i Motorsågsmassakern (1974).
4. Berchtesgaden med det karakteristiska berget Watzmann i bakgrunden. Målaren heter Edward Theodore Compton (1849–1921).

Det är ett förunderligt faktum att otäckingarna i 1-3 inspirerades av samma person: Edward Theodore Gein. Han erkände och fälldes "bara" för två mord – hur många han nu verkligen genomförde – men gick då och då ut till kyrkogårdar för att leta reda på kroppar som han använde för att tillverka saker.

Tricky lämnade in ett svar, men antingen var det fel eller väl klurigt för undertecknad.

Markattor, inte havskatter

Som jag kanske nämnt förut är Herr Nilsson en markatta i böckerna, en dödskalleapa i filmerna.

På sanskrit och hindi heter apa markaţa मर्कट. Det kan vara det ordet som i en folketymologisk ombildning blev merkatte på det tidvis stora internationella sjöspråket nederländska, merkatte på medellågtyska, m.fl. varianter, det vill säga "havskatt". Havet motiverade man med att djuren kom över havet, och katten – tja – djuret är inte helt olikt en katt, och folketymologier är i vilket fall sällan lika noga med alla leden.

Vad jag inte sett någon förklaring av är hur det indiska ordet började användas om den afrikanska apan. Det kan nämnas att begreppet är äldre än man kan tro; det finns på svenska på 1500-talet, engelska på 1400-talet, och i nederländskan/tyskan innan man hade en direkt kontakt med Indien. Har europeiska sjömän stött på indiska sjömän under utforskandet av Afrika?

När holländska nybyggare kom till dagens Sydafrika använde de begreppet om ett antal djur som var små och svansförsedda. En av deras "markattor" var de här kräken. Namnet satte sig och spred sig, och det som vi kallar surikater kallas än idag meerkat på engelska.

Wikipedia (eng.): Meerkat

Online Etymology Dictionary: meerkat
 

Lördagsfråga 623

Kristallklart spöktrams

Igår hölls tv-galan Kristallen, där folk i branschen ger priser åt varann. Den finaste utnämningen, "Årets program", gick till ett program som heter Spökjakt. Det sänds i obskyra kanaler och går ut på att två "influencers" besöker platser där någon påstått att det spökar.

På Österbybruks Herrgård kommer teamet i kontakt med ett gammalt seansbord som flera av vittnena varnat dem för. I sin jakt på det paranormala välkomnar Jocke demoniska andar genom bordet, och efter det urartar natten total.

- dplay: Spökjakt

I teamet finns även två "professionella" spökjägare: LaxTon Ghost Sweden som de kallar sig, "det största spökjägarteamet i Sverige och norra Europa". Jag vet inte hur mycket man kan dra in på att sitta och försöka skrämma upp sig själv i äldre fastigheter, men LaxTon har även en faktisk affärsverksamhet i form av en webbshop. 

Där kan man göra fynd som deras egen konstruktion "Paranormal Music Box": En grunka som skickar ut ultraljud och mäter vad som kommer tillbaka. När ekot förändras så indikeras detta inte bara med en blinkande LED utan även genom att den lilla speldosan drar igång. Roligt! Och så har man format dosan som en likkista. Ha ha. Och så tar man över tretusen spänn för något som icke kostat tiondelen att tillverka.

"Spökjakten" går ut på att man sätter ut sin PMB i lokalen där det anses spöka. När lampan blinkar och speldosan går igång har man fått ett spöke – enligt bondfångarna från LaxTon. Känsligheten anges inte, kanske en bananfluga på rätt ställe kan bli ett "spöke"?

Tv-program där folk låtsas hitta andar har funnits länge (Det okända, En natt på slottet, Andarnas makt). En åtminstone ytligt sett mer spännande variant är när spökjägare hetsar upp varandra, filmar grönt (jag vet inte om man någonsin får en förklaring till varför spökjakt måste ske nattetid) och låtsas få fysiska indikationer på spökerier – som ytterst sällan är mer spännande än en blinkande lampa, och möjligen en speldosa då. Det finns gott om utländska produktioner i den stilen, och Spökjakt verkar inte sticka ut ur mängden. Men när det kommer till rent geschäft som LaxTons dyra leksaker, då kan man haja till.

Se även bloggposten Ghostbusters på svenska om ett annat gäng, som lustigt nog också är "biggest in Sweden".

I den brittiska långköraren Most Haunted fick "mediet" Derek Acorah 2005 "kontakt" med anden Kreed Kafer; av någon anledning är sådana här kontakter förknippade med spasmer och utstötandet av gutturala ljud (självklart ska de filmas i grönt). Först efteråt avslöjades att andens namn utgjorde ett anagram av "Derek faker". Det hade planterats av en misstänksam parapsykolog – som, kan det förtydligas, var skeptisk till Acorahs mediala förmågor snarare än medialitet, spöken och andevärld i allmänhet. Acorah fick gå, programmet fortsatte att produceras.

Katastrofen skotska Wikipedia

Wikipedia-folket har ställts inför många utmaningar genom åren. Men ingen har liknat den besynnerliga härdsmälta som utgör skotska Wikipedia (som jag för enkelhetens skull kallar den här).

This is the storie o the birth o Jesus Christ. His mither Mary wis trystit til Joseph, but afore they war mairriet she wis fund tae be wi bairn bi the Halie Spírit.

- Matt (1:18) på scots

I Skottland talas flera egna språk. Det mest kända är nog gäliska, ett keltiskt språk som mest talas i högländerna; det är obegripligt utan särskild träning. Ett annat är skotsk engelska, som helt enkelt är engelska dialekter i Skottland. Och så finns det ett tredje språk: Scots. Det påminner starkt om engelska men är ett eget språk, med egen vokabulär och grammatik. Ofta blir texten begripligare om man läser den högt. De skandinaviska inslagen är inte så få, som i exemplet ovan bairn = barn. Antalet talare sätts till 1,5 miljoner efter en folkräkning 2011. Gissningsvis är det betydligt färre som använder det till vardags.

Det finns en Wikipedia på scots. Den har länge haft ett dåligt rykte bland språkets talare, eftersom artiklarna inte är så mycket på scots som en sorts parodi på språket; den som inte kan scots kan lätt luras, men inte den som kan ens grundläggande scots. Sajten har rentav använts som argument för att scots inte är så mycket ett eget språk som felstavad engelska. Och problemet har inte varit enstaka texter utan sajten som helhet.

Om de som känt till detta problem tagit upp det med ansvariga så hade kanske dagens stora krasch kunnat lindras. Å andra sidan fanns det tecken på att saker inte riktigt var som de skulle, utan att någon gjorde något.

Häromdagen avslöjade en användare på reddit (en stor del av allt som händer på nätet kommer därifrån) att det sorgliga tillståndet för scots Wikipedia beror på en enda användare.

I happened onto a Scots Wikipedia page while googling for something and it was the usual fare - poorly spelled English with the odd Scots word thrown in haphazardly. I checked the edit history to see if anyone had ever tried to correct it, but it had only ever been edited by one person. Out of curiosity I clicked on their user page, and found that they had created and edited tens of thousands of other articles, and this on a Wiki with only 60,000 or so articles total!

- Ultach: The Scots language Wikipedia is edited primarily by someone with limited knowledge of Scots, reddit den 25 augusti 2020

Användaren ifråga är en tonårig amerikan som inte kan scots. Han verkar ha tagit texter från engelska Wikipedia, ersatt vissa ord med mer eller mindre (ibland inte alls) skotska "översättningar", slagit upp andra i ett scots-lexikon och tagit det första alternativet. Ibland har ord uppfunnits. Och detta har pågått i åratal. Användaren har skapat en tredjedel av artiklarna på scots Wikipedia och redigerat i hälften; över 200 000 uppdateringar på sju år ger över 70 per dag. Sådana insatser gjorde honom till administratör, med större möjligheter än vanliga användare att kontrollera innehållet. Det hände att han "ogjorde" redigeringar från folk som försökte att rätta till sajtens sorgliga tillstånd.

Vad driver någon till sådant? Det är uppenbarligen ingen vandal i ordets vanliga bemärkelse. Men även om där funnits en god vilja någonstans, så är resultatet förödelse: Ett av världens många små språk, som behöver all hjälp det kan få, framställs som en parodi.

En förutsättning för att sådant alls ska kunna hända är att det inte finns allt för många aktiva användare. På större wikipedior finns många ögon och händer (men undantag finns) och klåpare upptäcks snart. På mindre wikipedior kan, uppenbarligen, även någon som inte ens kan språket ifråga, men som har tid och energi, skaffa sig en position och driva wikipedian som sitt eget projekt. Vad det nu ska vara bra för ...

Scots Wikipedia has historically been too small for bureaucrats, checkusers, or oversighters. Added to that, there’s been little participation in discussions from existing administrators. When you consider that, what happened to Scots Wikipedia is less surprising.

- Victoria Song: A teen threw scots wiki [oriktig förkortning av "wikipedia"] into chaos and it highlights a massive problem with Wikipedia, Gizmodo 26 augusti 2020

Just nu diskuteras vilt hur problemet ska lösas: Ska man radera alltihop och börja från början, eller låta folk som verkligen, bevisligen kan scots gå igenom alla artiklarna? Båda lösningarna har sina nackdelar. En avgjord fördel är dock att språket scots fått mer uppmärksamhet än någonsin.

ABC 80

Bild: Sjöberg bildbyrå

I augusti 1978 lanserades en svensk dator, tillverkad av Luxor i radiostaden Motala: ABC 80. Den var främst riktad åt kontorsmarknaden. Bland annat hade den ett riktigt tangentbord, en riktig skärm och ett utgångspris på 6 900 kronor, vilket var mer än en månadslön för de flesta.

- Peter Olausson, Sveriges historia (Ordalaget 2018), s 410

Det här var svenskarnas första dator. Såväl på individnivå – länge hade ABC 80 rekordet i att vara "den första datorn" för flest svenskar – liksom för svenskarna som folk. Och denna succé var en inhemsk produkt. I Europa kan man bara jämföra med Storbritannien, som i hemdatorbranschen ligger i en helt egen division. Men inte ens där fanns någon särskild marknad för hemdatorer så tidigt som 1978.

"Lågpris" i jämförelse med andra datorer, ingenting annat ... SvD 25 augusti 1978

Namnet sägs uttolkas "Advanced Basic Computer for the 1980s" (där Basic är det inbyggda programmeringsspråket). Det känns visserligen som en backronym, som var så populära i databranschen. Och "80" kom nog från processorn Z80, densamma som satt i Sinclairs datorer (i synnerhet ZX Spectrum, Sveriges näst mesta hemdator som undertecknad händelsevis växte upp med), Segas Master System och Nintendos lilla käcka Gameboy.

Icke desto mindre var ABC 80 verkligen Sveriges Basic-dator nr 1, åtminstone under några år. Många hemkontor utrustades med en beige ABC 80, dess beiga monokroma skärm – som jag vill minnas körde med bärnsten istället för grönt, ett såväl estetiskt som ergonomiskt bättre val – och nog så ofta en beige diskettstation, snarare än den mycket billigare och klumpigare bandspelaren (alla vet väl att tidens hemdatorer ofta lagrade program och data på vanliga ljudkassetter). En sådan anläggning fyllde sin plats med den äran – såväl den "mekaniska" kvaliteten som mjukvarans professionalitet, som förvisso priset, som alla låg i en helt annan klass än de hobby- och spelmaskiner som kidsen valde när den stora hemdatorvågen kom några år senare. Å andra sidan hade de datorerna helt andra förmågor beträffande grafik och ljud ... Fast å tredje sidan var det ingalunda självklart att en maskin lanserad 1978 skulle ha grafik eller ljud över huvud taget. På flera sätt kan ABC 80 närmast jämföras med Apple II (1977), ifall det varumärket är bekant.

Naturligtvis fanns det spel för ABC 80. Här har vi ett av de mest spridda, Pac-Man-kopian Glipp. Skaparna Kaj Arnö och Michael Widenius är idag mer kända för den senares skapelse MySQL. För övrigt hade grafiken på ABC 80 en upplösningen på 78 x 72 pixlar – japp, det var hela skärmen. Inga färger, som synes, och rudimentärt ljud. Det kan dock påpekas att ABC 80 hade hela 16 kb RAM; som jämförelse hade en Apple II 4 kb i grundutförandet.

Men de flesta ABC 80-datorerna hamnade i skolor, för stora och för små. Alla var ju överens om att datorer var framtiden, och av någon anledning utgjorde en hörnsten i förberedelserna inför denna framtid att mängder av svenskar fick knacka in saker som 10 PRINT "Hej!". (En detalj som kännetecknade den svenska datorn var att strängar inte markerades med $ utan det neutrala valutatecknet ¤.)

ABC 80 gick helt enkelt som tåget och datoriserade på några år Sverige till en oanad nivå. En uppföljare var given. Den kom 1981: ABC 800, bättre på alla sätt.

Det lär ha funnits reklam på temat "vem behöver vara pc-kompatibel?". Den har jag inte hittat. Men den här, från september 1982, går inte av för hackor. I Luxor-reklamen liknades olika datorer vid bilar, som jämfördes på alla möjliga sätt. Bland argumenten för det svenska märket var just att allting var på svenska, även felmeddelanden o dyl, liksom det utbyggda servicenätet – viktigt för företagare. Bilen/datorn längst till vänster är förresten IBM: "Antal sålda: 0 st, marknadsandel: 0 %". Det ska jämföras med Luxors 19 000 och 63 %. Vi är som sagt i september 1982 ...

Den här sorglustiga får också komma med, från februari 1982. IBM PC lanserades i USA året innan, om drygt ett år – i början av 1983 – kommer den att nå den svenska marknaden. Det var början till slutet för det helsvenska dataundret. Vi fortsatte att datorisera oss, men med importerade maskiner.

Även om ABC 80 idag är tämligen okänd utanför insatta kretsar så har den lämnat ett mycket konkret skikt i det moderna samhällets lagerföljd. Här finns hur mycket som helst för moderna historiker och digitala arkeologer att gräva fram. Som alla datamänniskor som tog sina första digitala steg med en bärnstensfärgad prompt "ABC80". Eller ABC-klubben, grundad 1980, som har hälsan än idag (om än med fokus på andra maskiner): www.abc.se. Eller redan det faktum att Sverige var ett av de första länderna som började datorisera sig i grunden, på skolor, kontor och hemmavid.

Mirror mirror on the wall

Magic mirror on the wall ...

- Den elaka drottningen i Snövit (1937)

Det spridda citatet är ju "mirror, mirror on the wall". Men det kommer, som synes, bara nästan från filmen.

Notera hur den magiska spegelns "karaktär" framställs på det självklara sättet: Som spegelbilden av den som tittar i den. Snarare än en svävande mask och andra dumheter.

Även från Disney finns det material med "mirror, mirror".

Vad står det då i texten? Det finns en mängd utgåvor av Snövit på engelska före 1937; de sex som finns på Wikisource är bara ett litet urval. Intressant nog har alla olika versioner av det för handlingen centrala citatet. Närmast det välkända kommer Joseph Jacobs 1916: "Mirror, mirror, on the wall/Who is the fairest of us all?"

På svenska är det enklare. I originalet från 1938 stod självaste Hjördis Pettersson för drottningens röst, och talade in ett glasklart "Spegel, spegel på väggen där/Säg vem som fagrast i landet är".

Lördagsfråga 622: Orion

1. Michael Keaton som spöket Beetlejuice i filmen med samma namn (1988).
2. Rigel var ett norskt fartyg som 1940 togs över av ockupationsmakten. I november 1944 gick hon från Bodö med tusentals krigsfångar då dess konvoj angreps av brittiskt flyg. (På bilden syns även ett fartyg i eskorten.) Över 2500 dog. Vraket utgjorde sedan ett bistert krigsminne tills man 1969 tog hand om det.
3. Mintaka-passet (namnet betyder "tusen getter" på kirgisiska) är ett bergspass mellan Pakistan och Kina. Längre promenader från gränsmarkeringen är inte att rekommendera då den kinesiska sidan bevakas intensivt.
4. På baksidan av Fiendens musik, En spark rätt i skallen (1978) finns denna välkända 1/3-figur med gitarr. Utgiven av skivbolaget Bellatrix.

Ordet "beetlejuice" har fascinerat eftersom det låter så likt Betelgeuse, den vänstra (från jorden sett) axeln i Orions lätt igenkända stjärnbild. I likhet med många andra större stjärnor är namnet rester av arabiska, och betydde ursprungligen nog "Orions arm" eller det mycket bättre "Orions armhåla". Se även bloggposten Uppskjuten supernova för en kuriös observation det senaste året. Rigel betyder "vänster fot" (sett från Orion själv) och är den starkaste stjärnan i stjärnbilden. Det rimmar inte med att Rigel kallas Beta Orionis, där grekiska alfabetets andra bokstav ska syfta på att stjärnan är stjärnbildens näst ljusstarkaste (Betelgeuise är Alfa Orionis); det kan bero på att stjärnan tillfälligtvis faktiskt var den svagare av de två när namnen sattes 1603. Mintaka betyder "bältet" och är den högraste i detsamma. Bellatrix, "krigerska", är Orions högra axel och dess tredje ljusstarkaste stjärna.

Orions stjärnbild är tillsammans med Karlavagnen norra stjärnhimlens lättaste att känna igen, och rekommenderas varmt som utgångspunkt för nya stjärnskådare; genom att dra linjer genom olika stjärnor kan man hitta grannar som Aldebaran i Oxen, Sirius i Stora hunden m.fl. Med tanke på den magnifika stjärnbilden är det märkligt att han inte fått en större roll i den grekiska mytologin. Kanske det beror på att det finns flera berättelser om hans födelse, liv och inte minst död, och att versionerna s a s konkurrerade ut varandra.

Den store jägaren sattes av Tomas.

Mandela-effekten

Facit: 2013

Se här några enkla, raka, lätt funna och kontrollerade fakta: Nelson Mandela satt i fängelse 1962–1990. Han blev president 1994 och dog 2013. Inga konstigheter – det känns inte som om det är upplagt för några spännande faktoider här.

Men så kommer folk och berättar att Mandela dog på 1980-talet. Inte som gissning utan övertygelse, komplett med minnen: De minns begravningen, bilder på sörjande, nyheter om oroligheter och upplopp nånstans ... Och de som "minns" Mandelas för tidiga död är många. Vad är det frågan om?

Fenomenet uppmärksammades av en viss Fiona Bromee 2009 (alltså när Mandela fortfarande var i livet) och fick namnet Mandela-effekten. Det är uppenbarligen en sorts faktoid, en kollektiv falsk uppfattning som här kompletterats av falska minnen.

För de som hyser detta falska minne är det två saker som som skiljer det från allmänna missuppfattningar och triviala felminnen. Det är dels deras övertygelse: "Jag vet att det var så! Jag minns det tydligt!". Att även falska minnen kan vara nog så övertygande är nog inte allmänt känt, men så är det. Men det som främst kännetecknar Mandela-effekten är den gemenskap det skapat: De som minns fel är inte ensamma. Minnet, inklusive detaljer, finns hos många, och de förefaller att ha fått det oberoende av varandra.

Varifrån kommer detta falska minne? Den givna kandidaten är film eller tv, där man i något sammanhang visat en händelse som inte inträffat. Den kanske inte ens har rubricerats "Mandela död", utan kan ha varit något åt det hållet som tillräckligt många missuppfattat eller kommit ihåg fel. Om det är så denna idé spridits har det ännu inte visats.

En del har funderat på vad kollektiva falska minnen av denna sort säger om hur kosmos är funtat. De mest "entusiastiska" har kommit fram till saker som att det hela bekräftar en mångvärldshypotes, att Mandela i en värld dör på 1980-talet, och att minnena från denna värld på något sätt letat sig in i andra världar ... Eller att "the Matrix" är på riktigt, och att detta skulle vara en sorts bugg i densamma. En av de som hyser sådana aparta idéer är Bromee, som kallar sig paranormal konsult. Det har tyvärr gett Mandela-effekten en air av flum som ibland gör sig påmind. Det är synd eftersom kollektiva falska minnen inte är det minsta flummigt i sig, utan oerhört intressant och viktigt. Men det visste ni ju redan; det är inget falskt minne. Eller..?

Lördagsfråga 622

Maskinöversättningens Kitty Hawk

In the demonstration, a girl operator typed out on a keyboard the following Russian text in English characters:

"Mi pyeryedayem mislyi posryedstvom ryechyi."

The machine printed a translation almost simultaneously:

"We transmit thoughts by means of speech."

The operator did not know Russian. Again she typed out the meaningless (to her) Russian word:

"Vyelyichyina ugla opryedyelyayetsya otnoshyenyiyem dlyini dugi k radyiusu."

And the machine translated to:

"Magnitude of angle is determined by the relation of length and arc to radius."

- "Russian is turned into english by a fast electronic translator", New York Times 8 januari 1954

Detta var en demonstration hos IBM, där Georgetown University (i Washington D.C.) visade vad de kommit fram till. För de allra flesta läsarna var maskinöversättning något nytt som de aldrig hört talas om tidigare. För oinsatta som läste om det hela måste det ha verkat glasklart: Elektronhjärnan kan översätta komplicerade meningar från ryska till engelska. Nu ska datafolket bara fylla på med ord, och sen kan de fortsätta med att ta sig an vilka språk som helst. De ska tydligen också utforma en dator för översättning (istället för den generella IBM 701 som användes här) som ska stå klar inom 3-5 år; då ska "the literary end" av systemet vara avklarad, vad det nu betyder. Inga konstigheter.

Denna bild kunde även insatta, eller åtminstone sådana som borde varit insatta, hålla sig med. Den var ju så lockande: Tänk att kunna ta del av inte bara ryska underrättelser utan rubbet – tidningar, böcker, allting – utan att behöva krångla med långsamma och dyra översättare.

Georgetown-demonstrationen gav maskinöversättning en kraftig medvind. Projekt påbörjades, finansieringar ordnades. Denna guldålder varade i drygt tio år. Sedan kom den så kallade ALPAC-rapporten 1966. Den utvärderade utvecklingen på området och konstaterade att visionerna från 1954 inte var i närheten av att uppfyllas. Mängder av projekt lades ner.

I efterhand är det lättare att förså. Som så ofta.

Redan i NYT-artikeln anges hur många ord systemet klarade av: 250. (Gissningsvis kodade med 8 bitar.) Det låter kanske lovande, det är fler ryska ord än de flesta av oss kan, men det är knappt en början för ett system som ska kunna översätta. Vokabulären var fokuserad på kemi vilket gjorde att till synes krångliga och vetenskapliga meningar kunde översättas (man hade lika gärna kunnat hämta orden ur någon rysk saga men det hade inte sett lika imponerande ut).

Ett större problem var att reglerna för översättningar var mycket enkla. Ord kunde översättas direkt, byta plats, tas bort eller sättas in – det var allt. I artikeln nämns kontextanalys – "när det finns flera möjliga engelska översättningar av ett ryskt ord så är datorn programmerad till att välja den betydelse som passar bäst i sammanhanget" – men denna var synnerligen grund och hade snabbt gjort åskådarna besvikna om den satts på prov. Därför satte man inte systemet på prov.

Meningarna som översattes var noggrant utvalda; man visste att de fungerade. Det ingick i det trolleri som utgjorde tidens maskinöversättningar. Om man meckat med maskinöversättning vet man att det är mycket lätt att med ett fåtal regler och ord kunna översätta även till synes komplicerade meningar, som de i exemplen. Men man vet också att man inte behöver gå långt för att illusionen ska brytas. Vad man i Georgetown gjort var ett leksakssystem som fungade utmärkt i ett mycket litet sammanhang, men där varje utökning innebar mer och mer och mer arbete.

Detta antyds av en av deltagarna när han kallade det hela för "den elektroniska översättningens Kitty Hawk", jämförande med bröderna Wrights kontrollerade skutt 1903. Men alla demonstrationer à la Kitty Hawk genomförs inte med metoder som går att utveckla. De fungerar i enkla sammanhang, men inte i större.

Ett system som började utvecklas på Georgetown, och som överlevde ALPAC-rapporten, heter SYSTRAN. Det finns faktiskt fortfarande, och var exempelvis det som Google Translate först nyttjade. Idag använder Google Translate, som torde vara världens mest använda maskinöversättare, statistiska metoder där man utgår ifrån befintligt material. De metoderna kräver gott om material. Länge var en databas (the Brown corpus) med en hel miljon ord måttstocken för rejäla textsamlingar. Det kan te sig som ett leksakssystem idag, när man kan tanka hem gigabyte med text; jag kan inte föreställa mig hur mycket text i flerspråkiga översättningar Google har tillgång till. Men så har också kvalitén på maskinöversättningar stigit ofantligt sedan 1954.

Till sist: Ett exempel som garanterat inte förekom bland Georgetown-demons 60 provmeningar att översätta var "anden är villig men kroppen är svag". Den påstods ha översatts till "vodkan är god men köttet ruttet". Om händelsen alls inträffat på det sätt som man tänker sig – under pinsamma former på en någorlunda öppen förevisning – så skulle det ha varit här, i januari 1954.

Mer läsning: John Hutchins, The first public demonstration of machine translation: the Georgetown–IBM system, 7th January 1954

Schrödingers korsord

New York Times publicerar dagligen korsord. På valdagen den 5 november 1996 fanns det en speciell dubbel-ledtråd: 39 vågrätt "Lead story in tomorrow's newspaper, with 43 Across (!)", dvs svar med två ord. Ordet i 43 vågrätt var ELECTED; det första, på sju bokstäver, kunde fyllas i med båda kandidaterna, såväl CLINTON som BOBDOLE. De lodrätta ledtrådarna fungerade med båda svaren. Här anges de med båda alternativen.

23 "Shewing shop purchase": YARN/YARD
27 "Short writings": BITS/BIOS
35 "Trumpet": BOAST/BLAST
39 "Black Halloween animal": CAT/BAT
40 "French 101 word": LUI/OUI
41 "Provider of support, for short": IRA/BRA
42 "Much-debated political inits": NRA/ERA

Och så här såg de lösta korsorden ut:

Man kan tänka sig alla korsordslösare som satt och funderade på hur man i en tidning som tryckts före valet kunde avslöja vinnaren ...

Detta var ingalunda det första "Schrödinger-korsordet" som publicerats. Men jag vet inte om någon satt ihop ett finare exemplar, med dagsaktuell koppling och allt, än Jerry Farrell i New York Times 5 november 1996.

Pippi-faktoider

Det finns påfallande många faktoider och slikt om Pippi Långstrump. Här är några; säkert finns det fler.

1. "Den som är stark måste också vara snäll" – Detta säger Pippi aldrig. Det närmaste är när Astrid, i bilderboken Känner du Pippi Långstrump? (1947 med myriader omtryck), gör konstaterandet ("den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll"). Huruvida Bamse någonsin sagt citatet, i befintlig form eller något liknande med samma betydelse, vet jag inte.
2. "Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!" – Detta säger Pippi aldrig. När hon vid ett tillfälle ska spela piano frågar Tommy om hon verkligen kan det, varvid svaret blir "Hur ska jag kunna veta det, om jag aldrig försökt?" I tv-serien förekommer ett snarlikt replikutbyte med en trumpet (antagligen pianot redigerat och flyttat): "Kan du verkligen spela trumpet?" "Det vet jag inte, men det går nog lättare nu när jag har en trumpet." Liknande citat men mindre övermodiga.
3. Lilla Gubben kallas bara "hästen" i böckerna. Namnet fick han i tv-serien.
4. Herr Nilsson är en markatta i böckerna. I tv-serien är han en dödskalleapa.
5. Kling och Klang kallas bara "poliserna" i böckerna. Namnet fick de i tv-serien.
6. Prussiluskan, fru Prysselius, förekommer bara i tv-serien. Hon ersatte den fröken Rosenblom som finns i böckerna och har en liknande roll.

Det är påfallande hur stor del av "arvet" kring Pippi, tankegodset vi rör oss med, som kom via tv-serierna. Vilket inte är något som helst problem eftersom Astrid var mycket engagerad i filmatiserandet och skrev nästan alla manus själv.

Jag tog upp ämnet i en bloggpost för en massa år sedan men sedan dess har jag hittat flera nya fina faktoider.

Texter med andra melodier

I natt jag drömde, något som

jag aldrig drömt förut

Jag drömde det var fred på jord

och alla krig var slut

Jag drömde om en jättesal

där stadsmän satt i rad

Så skrev de på ett konvolut

och reste sig och sa:

Ko ack ack ack ko ack ack ack ko ack ack ack ack ka

Ko ack ack ack ko ack ack ack ko ack ack ack ack ka

 - Text:  I natt jag drömde (McCurdy – Vreeswijk), mel.: Små grodorna (trad)

Blev nyligen uppmärksammad på detta fenomen: Melodier som händelsevis (alltså inte med flit) passar till andra texter. Exemplen är legio, det ovan valt på måfå.

En ny upptäckt för mig, men knappast för världen. Vad kallas detta fenomen?

Lördagsfråga 621: Dune

1. Tomas von Brömssen var faktiskt den andre att spela skrothandlare Herbert Karlsson, Skolgatan 15 i Haga, Göteborg. Den förste var Lennart Lundh, nog så bra men kunde inte jämföras med Tomas. Att det dysfunktionella, genuina göteborgsparet i själva verket är en "lokalisering" av Steptoe & Son som höll till i Shepherd's Bush, västra London har jag nämnt tidigare.
2. Det är sånt här förlaget Chilton än idag är känt för: Material om bilar och relaterat. Sedan Frank Herbert fått sitt manus – en hopplöst tjock sf-bibba – refuserat av tjugotalet andra förlag skickade han det till Chilton. De antog manuset, gav ut det 1965, och fick sin första storsäljare helt utan sprängskisser, oljenivåer, vridmoment etc.
3. När Schliemann, mest känd för Troja, grävde i Mykene hittade han denna praktfulla mask. Han sägs ha telegraferat "Jag har skådat Agamemnons ansikte!", utan annan anledning än att det trojanska krigets ena härförare är det gamla Mykenes mest kände kung. Senare har man kommit fram till att masken är flera hundra år äldre än den tidsperioden. Men kopplingen står sig ... Eftersom fadern hette Atreus var Agamemnon en atreid.
4. Anna-Leena Härkönen, författare och skådespelerska.

Herbert, Chilton, och husen Atreides och (med engelsk stavning) Harkon(n)en ger Dune (1965). Den satte Magistern.

Plommonstop

Som hattmodell kör vi med Otto von Habsburg* ca 1930, med två kolleger i bakgrunden.

Se, så godt som alla herrarne hade hatt på hufvudet; jag såg till och med en som var nog anspråkslös att uppträda i ett grönskiftande sådant der vanligt rundt plommonstop.

- Sign. Dan i DN den 14 mars 1898

"Plommonstop". Varifrån kommer detta begrepp? Vad betyder det? Urpsrungligen var ordet ett slanguttryck, från skolpojkar i Nyköping närmare bestämt; det är det som ordbokens "(vard.)", vardagligt, minner om, en etikett som ter sig malplacerad idag då "plommonstop" helt enkelt är vad kubben kallas. Det som jämfördes med var, såvitt jag funnit, verkligen ett stop ((dryckes)kärl på 1,3 liter) för plommon – om här finns någon djupare betydelse, gärna humoristisk, så går den mig förbi.

(vard.) bildl.: låg, rundkullig, styv herrhatt; jfr knall-hatt 2 a, kubb, sbst.2 3 a, stop. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900; skolpojksuttryck fr. Nyköping). Bergman OllaPodr. 60 (1905). (Chaplin är) en genial komiker, med en underbar mimisk uttrycksfullhet från plommonstopet ned till fotsulan. GHT 1936, nr 83, s. 3. —

- SAOB: PLOMMON-STOP

Det måste vara ovanligt med ett plagg som kan bäras av såväl ärkehertigar som luffare (den senare på sin premiär i Kid auto races at Venice (1914)). Däremot är det inte det minsta ovanligt med ord som går från obskyr gatuslang till att bli fullkomligt etablerade; betydligt vanligare än ord som går andra vägen.

Det är heller inte det minsta ovanligt att hitta äldre belägg för ord än det som anges i SAOB. Det är bara att slå i arkiven.

* Hans fulla förnamnsförteckning var för lång för att ta med ovan, för ståtlig att utelämna; den lyder i sin helhet Franz Josef Otto Robert Maria Carlos Anton Karl Max Heinrich Sixtus Xavier Felix René Ludwig Gaetano Pius Ignazius.

Lördagsfråga 621

Jordnötter

Här har vi vårlök Gagea lutea. Men en gång i tiden har den kallats – jag vet inte av hur många eller hur länge, bara att – "jordnöt". Jomen.

Förr i tiden (alla vet väl när "förr" inträffade?) var man inte så petiga med växtnamn. Blommor och buskar kunde heta en sak i ena socknen, en annan i nästa. Flera namn återanvändes. Upplagt för förvirring om man slog i böckerna eller reste en bit. Och sentida historiker har, när frågan haft betydelse, fått identifiera arter på andra sätt – om man alls varit medveten om problemet.

Ett exempel, närmast valt på måfå – det finns säkert namn som använts ännu mer – är jordnöten. Här är, utan djupare granskningar, växter som enligt SAOB tidvis kallats "jordnötter", med nutida svenska namn:

1. Morgonstjärna Ornithogalum umbellatum
2. Vårlök Gagea lutea
3. Alpviol Cyclamen europaeum
4. Knölvial Lathyrus tuberosus
5. Knölkummin Carum bulbocastanum
6. Jordkastanj (en sort) Bunium flexuosum
7. Ärtväxt (en sort) Apios tuberosa
8. Jordnöt Arachis hypogaea

Makrillens matvanor

Ill. Miles E. Rost

Födan utgöres dels af krustacéer [kräftdjur, Crustacea] och andra smärre hafsdjur, dels af fiskyngel och smärre fiskar.

- Nordisk Familjebok (1912): Makrillsläktet

Det där är vad makrill äter. Och omvänt har folk alltid ätit makrill. Åtminstone några.

Under historiens gång har många människor haft en avog inställning till makrillen som under vissa tider ansågs vara oätbar! En annan gammal tro säger att makrillen var asätare. Man trodde att den livnärde sig på lik från drunknade sjömän och att den anföll människor som föll i havet. Fisken slängdes snabbt tillbaka i havet! Nu har vi blivit mer förnuftiga och den första vårmakrillen anses vara en delikatess!

- Sjömatsfrämjandet (Facebook): Makrill, 29 april 2015

Jag vet inte hur många som tagit tanken på hur stort allvar. Var det något man bara sade eller något man faktiskt trodde? Och när inföll "vissa tider"? Det är dock lätt att konstatera att det sedan mycket länge fiskats och ätits makrill i mängd. Liksom att påståendet om asätar-fisken verkligen cirkulerat.

I fråga om makrillen härskar också en gammal seglivad fördom, som påstår att den skulle livnära sig av drunknade. Trots att det sedan länge är bevisat att makrillen ej kan bita sönder någonting, tycks denna legend vara nära på omöjlig att utrota. Låt oss hoppas att en yngre generation av husmödrar definitivt vägrar att tro på detta gamla skrock, så att makrillen, som är både delikat och billig, blir utnyttjad i stor stil under sina säsongsmånader!

- SvD 6 november 1939

Feynman räknar fel

Den allmänna relativitetsteorin rymmer många "anomalier", eller vad man ska kalla saker som är så ointuitiva så det skriker. Som svarta hål, eller tvillingparadoxen: Om tvilling 1 skickas ut i nära ljushastigheten ett litet – för densamme – tag, så kommer tvilling 2 att ha åldrats rejält vid hemkomsten.

Tiden går alltså långsammare vid högre hastigheter, liksom vid högre gravitation. Detta är inget som rör oss till vardags, om man inte räknar GPS:er; ingenjörerna som kalibrerade systemet fick ta hänsyn till Einsteins ekvationer för att få till precisionen. Inte som vetenskaplig kuriosa utan konkreta problem som behövde lösas. Även om tidsskillnaderna är mycket små så medförde de rejält mycket sämre positionsdata än de korrigerade som varenda mobil kan leverera till oss.

Den plats på jorden där gravitationen är som lägst är i mitten. Det innebär att jordens kärna, allt annat lika, är något yngre än ytan. Skillnaden är inte stor; varje sekund där är nästan lika lång här. Å andra sidan talar vi om en tidsperiod på miljarder år. Hur mycket blir jättelite multiplicerat med jättemycket?

På 1960-talet höll den store fysikern Richard Feynman en serie föreläsningar på Caltech. I en av dem nämnde han, vad jag förstått i förbigående och utan att lägga alltför mycket vikt på påståendet, att åldersskillnaden var en dag eller två. Uppgiften kom sedan att återges lite varstans. Som kuriosa, såklart.

Långt senare var den danske fysikern Ulrik Uggerhøj i färd med att skriva en lärobok i ämnet. Han tänkte ta med anekdoten i boken, och för säkerhets skull räknade han efter – rutin inom vetenskapen. Han kom fram till ett helt annat resultat – också rutin. Han dubbelkollade, frågade kolleger, och till slut blev det ett paper.

We treat, as an illustrative example of gravitational time dilation in relativity, the observation that the center of the Earth is younger than the surface by an appreciable amount. Richard Feynman first made this insightful point and presented an estimate of the size of the effect in a talk; a transcription was later published in which the time difference is quoted as 'one or two days'. However, a back-of-the-envelope calculation shows that the result is in fact a few years.

- Ulrik I Uggerhoj, Rune E. Mikkelsen, Jan Faye: The young centre of the Earth, 19 april 2016

Facit (hittills) är 2,5 år.

Det fina i denna historia är inte att den berömde fysikern, nobelpristagaren etc etc räknade fel med fler storleksordningar än man vill räkna fel. Det fina, tycker jag, är att uppgiften förmedlats så länge utan att kontrolleras. Uggerhøj gjorde en rutinkontroll av ett spritt och, åtminstone i kretsarna, välkänt "faktum", och kom fram till att något var fel. Jag vet inte hur många sådana rutinkontroller av spridda och m e m välkända "fakta" jag gjort, för att komma fram till att de är rena faktoider.

Se även Jacob Aron: Earth's core is two-and-a-half years younger than its crust, New Scientist 22 april 2016

Vattenådror

vattenåder, källdrag, källåder, enligt gammal folktro föreställning att vatten rinner i jordlager och berggrund i särskilda ådror eller slutna, förgrenade vattendrag.

- NE: vattenåder

Det enda tillfälle då den genomsnittlige medborgaren behöver ägna vattenådror en tanke är väl när brunn ska grävas. Då vill man träffa rätt och få friskt, gott vatten utan alltför mycket grävande eller borrande. Och man vill inte missa den där ådern och gräva meter efter meter i snustorr jord ... Eller stöta på en salt åder.

Men så fungerar inte grundvattnet. Som regel är det jämnt fördelat. Om grundvattnet finns två meter ner på den här fläcken, så finns det förmodligen på samma djup en bit bort. Vatten kan förvisso bete sig olika i olika skikt, men de bildar sällan underjordiska flodsystem.

Jag har hittat geologiskt inriktade sidor som förklarar grundvattnets mekanik i detalj. Men jag har inte sett någon geologiskt inriktad sida som passar på att ta upp det välkända begreppet ”vattenåder” och förklara vad det går för. Detta är en av mina käpphästar: Det är lika viktigt att berätta hur det är som att berätta hur det inte är, att dela med sig av fakta som avliva osanna spridda faktoider.

Då är NE desto bättre, åtminstone just här. Deras artikel om vattenåder är faktiskt alldeles förträfflig. Den nämner en anledning till att försöka kartlägga vattenådror som väl (?) är tämligen bortglömd idag: Man ville inte bygga hus på dem. Det berodde inte på praktiska orsaker som vatten i källare utan för att det på något diffust sätt tänktes påverka folks väl och ve.

I dag omfattas den pseudovetenskapliga uppfattningen om vattenådror av kretsar som omhuldar nyandlighet och tro på slagrutor.

- Ibid

Jag har dock en invändning mot artikelns slutkläm: Man behöver varken tro på slagrutor eller vara ”nyandlig” för att tro på vattenådror.

Lördagsfråga 620: Fratricid

1. Cain och Moria i något av de tusentals avsnitten av Emmerdale. Att använda det engelska namnet på det som i Sverige heter Hem till gården känns logiskt eftersom de nya avsnitten har ytterst liten koppling till den gamla serien.
2. Basil Sydney som kung Claudius i en uppsättning av Hamlet (1948) som är mest känd för Laurence Olivier i titelrollen.
3. Nicolas Mignard (1664): Faustulus kommer hem med ett tvillingpar han hittat. Romulus och Remus skulle omsider grunda en stad och bråka om namnet; sedan frågan lösts fick den heta Rom. (Om Remus överlevt hade den, antar jag, fått heta Rem.)
4. Scar i en fin nyckelscen precis i början av Lejonkungen (1994).

Kain (och Abel), Claudius (och Hamlet d.ä.), Romulus (och Remus) samt Scar (och Mufasa): Fyra brodermördare. Den satte Tricky.

Coltåldern

ÖB i coltåldern

Nye överbefälhavaren Stig Synnergren har fått länsstyrelsens tillstånd att från USA införa en coltrevolver av kalibern 22 som han skall använda för "målskjutning här i riket".

- DN 13 februari 1970

Fick upp ögonen för denna rolig felstavning: coltåldern. Som har åldern inne, åtminstone som medveten lustifikation.

Egentligen heter det ju koltåldern, den unga ålder under vilken såväl gossar som töser alla får bära kolt; samstämmiga uppgifter definierar den till 1–3 år. (Med undantag för exempelvis samer, som kan bära kolt livet ut.)

Vad är då "coltåldern"? En del felstavningar är uppenbarligen gjorda med flit, där colten som avses inte är en ung hingst är ett vapen som bär Samuel Colts namn, eller en av de sportiga bilar som fått namnet. Men en del belägg verkar vara ärliga. Jag har svårt att föreställa mig vad de språkbrukarna syftar på; förmodligen tänker de inte på någonting särskilt, utan använder bara ett ord de hört men inte sett rättstavat.

Lördagsfråga 620

Gustafs hjärna

Gustaf Retzius (1842–1919) var en mångkunnig man. Han var son till Anders Retzius, som uppfann det berömda och sedemera ökända skallindexet, och växte upp omgiven av berömda forskare i mängd. När han blev stor gifte han sig med Anna Hierta (en Hierna hade varit mer passande), dotter till tidningsmannen och arvtagerska till en rejäl förmögenhet. Med denna kunde Gustaf lämna sin professur och bilda en en-mans-fakultet; han ägnade resten av livet åt forskning och andra verksamheter av olika slag. Mycket olika slag. Åtskilligt han gjorde har lovordats av folk i facket. Som det omsorgsfullt framtagna material han publicerade i sin svit med påkostade (han behövde ju inte bekymra sig för kostnader eller tid) volymer kallade Biologische Untersuchungen. Fast den Retzius-"forskning" som fått mest uppmärksamhet är den rasbiologiska, som när gravplatser vittjades på de eftertraktade skallarna.

Men han ägnade sig som sagt även åt annat. Inte minst det medicinska. Som till exempel hjärnorna.

Vid den här tiden gick den medicinska kunskapen framåt med stormsteg. Bland allt annat var man väldigt nyfikna på hjärnans uppbyggnad. Även om man inte trodde på frenologernas knölar för flit, fosterlandskärlek eller frimärkssamlande så borde väl en omsorgsfull okulärbesiktning kunna skilja mellan hög-, medel- och lågpresterande hjärnor? De förstnämnda genererade givetvis mest intresse. Under en tid var det inne att samla på prima hjärnor, genom att be erkända snillen att donera sina geniknölar till vetenskapen. I Paris bildades 1881 Société d'autopsie mutuelle som så småningom fick ihop ett tiotal exemplar; de mest kända, åtminstone utanför Frankrike, är nog paleontologen Edward Drinker Cope och poeten Walt Whitman (vars hjärna tyvärr gick förlorad sedan dess glasburk tappats i golvet). På Cornell University i New York bildades 1889 Cornell Brain Association som fick ihop ett sjuttiotal. Och i Stockholm bildade Retzius med några kompanjoner Hjärnklubben.

Jag har tyvärr inte hittat direkta belägg för klubben: Hur uppropet såg ut, blanketten hugade donatorer kunde fylla i, eller listan över "medlemmar". Men det framgår att den sistnämnda, trots allt, bara utgjordes av två namn: Retzius och kollegan Tigerstedt.

Men Retzius fick ändå tag på några genihjärnor: Astronomen Hugo Gyldén, matematikern Sonja Kovalevskaja (Sveriges första kvinnliga professor i ämnet), fysikern och politikern (i borgarståndet – det här var länge sen) Per Siljeström, samt en "notabel statsman" vars identitet hans anhöriga inte ville avslöja men som ändå avslöjades medelst frikostiga ledtrådar som "blev finansminister när han var 37". Det rörde sig om Robert Themptander, statsminister 1884–1888.

Vad gav då undersökningarna vid handen? Om vi tar den sistnämnde så var denne långskallig och "genuint svensk" (vad det nu innebar, men det hade väl Retzius om någon koll på ...). Hjärnan togs ut tre dagar efter dödsfallet, vägde 1489 gram och var välbevarad.

The brain is well formed and richly convoluted. Viewed dorsally its shape is symmetrically ovoid with the greatest width in the subparetical region. The height is rather reduced. The association areas of the frontal and parietal regions exhibit a richness and complexity of fissuration, but there is hardly any noteworthy characteristic or redundancy of development in any particular territory. Nor were such findings to be expected. In life the man showed a well balanced intellect; his aptitudes were good in all directions, not in any special direction alone. Endowed with an excellent memory and good reasoning powers, he showed great skill and clearness of thought in parliamentary debate, whithout necessarily availing himself in purely rhetorical art. While not naturally devoted to any particular branch of the sciences, creative arts or human action, he could familiarize himself with all of these in the way of facile understanding. This harmonious construction of the mental abilities is in no small measure correlative with that species of symmetry which this brain exhibited, and which is certainly exceptional in the richly convoluted brains of persons of highly developed but rather one-sided mental superiority. It may be noted, however that the left subfrontal gyre ('Broca's gyrus,' the motor speech center) is somewhat favored in its development as compared with the right side.

- Edw. Anthony Spitzka: "The Brain of a Swedish Statesman", Science 4 november 1904

Jag gillar verkligen Retzius försök att få ihop ministerns intellektuella förmågor i livet med den döda klump han hade framför sig. På sätt och vis var det lika förvrängt som hans rasbiologiska äventyr.

Ur Gustafs hjärnskål: Naturligtvis bevarades Gustafs hjärna, enligt hans önskemål, för eftervärlden. Så här ser den ut.

Svampmoln, icke-nukleära och oegentliga

Beirut 2020; Hiroshima 1945; Gibraltar 1782.

Bilden längst till höger visar hur ett spanskt "flytande batteri" (ett örlogsfartyg där beväpningen prioriterats före sjövärdigheten) under ett försök att ta klippan från britterna exploderar. Att ett svampmoln uppstod beror på att de kan bildas av varje explosion som är tillräckligt stor. Alla atombomber är tillräckligt stora, och det är därför vi förknippar svampmoln med atombomber, men det räcker utmärkt med betydligt mindre explosioner med konventionella sprängämnen.

Illustration från Wikipedia: Mushroom cloud som visar principen. Eldklotet som explosionen skapar stiger som en annan varmluftsballong, samtidigt som dess inre dynamik omvandlar den till en torus – det är hatten på svampen. Luften som dras upp från marken för med sig damm och skräp, och bildar foten. Ingen skillnad görs på nukleära och icke-nukleära explosioner.

Det sagt så är det på bilder som denna inget egentligt svampmoln vi ser. Denna "hatt" utgörs av kondens som skapats av tryckvågen. "Svampen" varar bara ett ögonblick.

Efteråt bildade det röda molnet ett faktiskt svampmoln, om än lite snett. Jag tror heller inte att det är detta moln som folk som hetsar upp sig över "beirut nuke" tänker på.

Uppdaterat: Det här är den första bilden jag hade med från Hiroshima. Men den visar inte molnet från bomben utan den mycket större och högre rökpelaren från den brinnande staden. Detta uppmärksammades häromåret, sedan bilden använts i decennier som illustration av bombens svampmoln. Det gör den ännu intressantare på denna blogg.

Den ariska svenskan

- Professor Carl Säve under Svenska Fornminnesföreningens tredje allmänna årsmöte i Visby, 31 juli–2 augusti 1873

En nutida läsare kan studsa vid beteckningen "arisk". Men ordet har inte bara använts inom den pseudovetenskapliga rasbiologin, utan även inom den vetenskapliga språkforskningen. Där var det synonymt med det som idag kallas indoeuropeiska, sedan allt "ariskt" blivit, minst sagt, besudlat.

arier, den egna benämningen på de folk som talar indoiranska språk, den östliga grenen av de indoeuropeiska språken. Termen arier användes i äldre, särskilt tysk, vetenskaplig litteratur för alla indoeuropeiska språkbärare.

- NE: arier

Jag har sett uttrycket i svenska språkvetenskapliga sammanhang efter kriget. Men de beläggen är få.

- Göran Knutssons Hos människor i Himalaya recenseras i SvD 13 december 1954

Idag verkar aryan främst användas i indiska sammanhang, ensamt eller i sammansättningar som indo-aryan. Det minner om ursprunget: Sanskritens ārja, "ädel, av familj". Att detta var en social distinktion snarare än en etnisk är en anledning till att folk slutat använda begreppet. Om nu inte resten skulle räcka.

Ole Bracke, kuf

I början av augusti 1897 kom ett telegram till Göteborg, adresserat till den nyligen avlidne Oscar Dickson (handelsman, träpatron, filantrop och vansinnigt rik). Ämnet var något så hyperaktuellt som Andrées nordpolsexpedition, som Dickson f.ö. bidragit till. Ballongen Örnen hade lämnat Spetsbergen den 11 juli och sedan dess låtit höra om sig via rykten och blandade påståenden. Varje konkrekt uppgift om expeditionens väl och ve var som vatten för en törstande i öknen. Och konkreta uppgifter var just var telegrammet gav:

Andrée moving south westward, near longitude ten west, towards Edam land [en del av Grönlands nordöstra kust]

Budskapet var undertecknat Ole Bracke. Det hade skickats från Germania (som under första världskrigets av-tyskning skulle döpas om till Lakota), en byhåla i Iowa som man inte ens hittade på någon karta. Vad kunde folk där veta om Andrées position? Direkt när telegrammet anlänt hade ett rykte spritts om att Andrée skulle ha landat i nordamerika; vilket förvisso inte var osannolikt, givet vad man trodde om ballongen. Samtida rapportering (SvD 23 augusti 1897) om telegrammet poängterar något som är lätt glömt idag, nämligen att redan det korta meddelandet ovan kostade motsvarande fyrtio svenska kronor. Den summan hade inte varit något för en Dickson, men desto saftigare för en genomsnittlig yankee. Om någon skojade med svenska folket så var det inget gratis skoj.

Alla som hade råd kunde telegrafera till Germania, Iowa, och det var just vad Göteborgstidningen GHT gjorde. Notera särskilt den träiga telegram-stil som uppstår när texter ansas på småord man klarar sig utan:

Our readers your telegram Dickson anxious learn how you know Andrées actual position please cable [telegrafera] us explanation and write confirmation. Are you a seer?

"Är du en fjärrskådare?"

Yes. Consider my former cables Oscar Dickson indicative Andrées situation

Så var det med den saken.

Ole Bracke var inte den ende kufen som bidrog med desinformation kring Örnen. Men vem var han?

Ole Olafsen Bracke var någorlunda lätthittad i amerikanska arkiv. Inte på grund av Andrée-historien, den är mest omskriven i Sverige. Men när han som redaktör för tidningen News Record, som inte lämnat några djupare avtryck i beläggen, beskrev en påhittad flygmaskin, en populär ank-genre vid den tiden. Eller när han gav ut den oläsbara, men helt säkert allvarligt menade, filosofiska Poems and Prose (1901), "containing a scientific analysis of the system of the human intellect", med författarporträtt. Jag vet inte om där finns några spiritistiska ansatser att integrera andar o.dyl. med allt annat. Men mest uppmärksamhet fick han 1899, då han bestämde sig för att fria till en viss miss Helen Gould, dotter till en av landets förmögnaste. En rad försök att kontakta och sedan besöka hennes bostad i New York slutade med att den förvånade och uppbragte Bracke sattes i finkan och fick genomgå en sinnesundersökning. Han förklarades insane vid Bellevue Hospital, NY och skickades hem. Så var det med den saken.

Enligt uppgifter var Bracké (som namnet stavas i hans bok) 42 år vid tillfället, och hade tjugo år tidigare anlänt från fosterlandet Sverige – eller, av namnet att döma, Norge. Så fick den nya världen ännu en fritänkare, på den gamlas bekostnad.

Lördagsfråga 619: Utrotade

1. Bayji, även stavat Baiji, hyser Iraks största raffinaderi.
2. Babblaren Doddo.
3. Moa Martinson.
4. Tarpan Honker är en jeep från Polen.

Vad blir det? Baiji är det kinesiska namnet på asiatisk floddelfin, dodo det engelska på dronten, moafågeln hette just så, och tarpanen var en östeuropeisk vildhäst. De har gemensamt att de tyvärr inte längre finns. Det satte, så småningom, Pölsa Dum.

Ett problem med naturmedel

När alternativmedicin och liknande diskuteras, nämns ofta att många mediciner kommer från växtriket. En uttalad eller outtalad tanke är att det vore bättre att använda blad och rötter direkt, istället för substanser tillverkade på fabrik. Det förstår väl alla att original är bättre än kopior?

Här är ett exempel på varför syntetiska ämnen kan vara bättre än naturliga.

Svenska Chilepeppar Föreningen är inte bara särskriven utan använder också den lite ovanliga formen chile om pepparn (mer i bloggposten Hot chili in chilly Chile). De har en trevlig databas med massor av chilisorter, där man kan läsa om smaker och styrkor, användningsområden och kuriosa.

- Svenska Chilepeppar Föreningen: Ají Amarillo

Pepparstyrka anges i enheten Scoville. Som exempel ligger klassisk tabasco på 2500–5000. Sålunda är 1000 Scoville relativt milt, 30000 rejält mycket starkare. Man förstår också att detta kan vara ett konkret problem när man rör ihop sitt kolijox med olika pepparsorter.

Styrkan kan alltså variera kraftigt, även i samma sort. Det kan bero på omständigheter odlaren kan kontrollera, som exakt hur mycket ljus, vatten och näring växten fått, men även på slumpen. Om den verksamma substansen capsaicin kan variera så mycket i chili, så kan man tänka sig hur mycket andra substanser varierar i andra växter, särskilt sådana som växer vilt. Och vem skulle vilja ta en tablett där den verksamma substansen varierar med en faktor 30? Det är en anledning till att man övergått från blad och rötter till att tillverka de önskade substanserna på fabrik: Så vi vet hur mycket vi får i oss.

Lördagsfråga 619