Spökjägare är ett speciellt kapitel, måste man säga. Folk som är särskilt intresserade av det paranormala går samman i grupper och antar ett coolt namn, som "Växjö Paranormal Investigations" eller "Ghostagon". De införskaffar diverse prylar som är tänkta att hjälpa dem i jakten på spöken:
- Rörelsedetektorer
- Mätare av elektromagnetiska fält, eftersom spökaktivitet tydligen kan ge utslag på sådant
- Kameror för att filma infrarött ljus (värme) eftersom spöken lär kunna märkas den vägen
- Laser grids, en laserstråle som delas upp i massor av punkter som man belyser en vägg med; tycker man sig se en skugga så har man ett bekräftat spöke
- Radiomottagare som tar emot brus; ibland tycker man sig höra identifierbara ljud eller rentav röster, en värld av fånerier som kallas Electric Voice Phenomena (EVP)
Sålunda utrustade tar sig spökjägarna an sin uppgift. Man beger sig till platser som sägs vara hemsökta, på eget bevåg eller (om man har riktigt flyt) mot betalning. Sånt här måste göras på natten, om det nu är av spökhistoriska skäl, allmänt spänningshöjande eller för att suggestionens kraft är starkare då (för att ta några förklaringar jag kom på just nu), eller, om man verkligen tror på det, av ett antal tillyxade pseudovetenskapliga förklaringar som alla leder till att sånt här måste göras på natten. På plats rekognoscerar man, riggar upp prylarna, och inväntar sedan spökerierna.
Här kan man bli en gnutta avundsjuk på spökjägarna och deras värld. Hur häftigt är det inte på en skala att sitta med likasinnade och vänta på spöken, på riktigt? Även den som är svag i tron måtte få ett lätt adrenalinpåslag i ett öde kråkslott ute på landsbygden, mitt i natten, och stämningen går att skära med kniv ... Kanske det rentav blir lite lättare att, vad heter det, inbilla sig saker, där och då och i det sällskapet..?
Utrustningen, som ska gör det hela vederhäftigare, bidrar tvärtom till att förstärka inbillningarna. Lyssnar man på vitt brus (säger helt slumpmässigt ljud) så kan man då och då tycka sig höra ljud man känner igen, inte för att de finns där utan för att det är så våra sinnen är konstruerade. Mätare som hade gett utslag för spöken hade varit något att komma med, men det är inte vad man har med sig utan mätare som ger utslag för lite av varje.
Sådana figurer finns lite varstans runt om i världen. Jag tänker mig, fördomsfullt, att den initiala entusiasmen är lika hög som den genomsnittliga livslängden kort. Det finns även ett och annat gäng i Sverige. Ett som var nytt för mig men som, fantastiskt nog, gett utslag i mindre nogräknad lokalpress lite varstans är Ghostagon.
Vi på Ghostagon ser det vetenskapligt och seriöst, man ska aldrig förkasta någonting eller bli för saklig i det hela. Därför försöker vi få en bild av helheten och besöker inte platser en gång bara utan en gång till och ha många vittnen med sig om det skulle hända någonting. Numera medialt folk som följer med också.- Ghostagons grundare Kentagon (jo!) Holmgren
På hemsidan www.ghostagon.com finns mer än vad som kan eller bör beskrivas. Jag blev positivt överraskad en (1) gång, då man på sidan Analyserade bilder hittar en rad förklaringar som verkligen verkar vara förklaringar: speglingsreflexer, effekter i linsen, handhavandefel (de riktigt otydbara), skuggor, dimma, vitbalansen hänger inte med, fejk (jomen!), "kan tolkas som vad som helst", "mönster som ser ut som någonting" ... Eller favoriten "vi kan inte se något onaturligt i detta"; där måtte en och annan hoppfull spökjägare ha blivit besviken.
Men i övrigt är det grava tokerier för hela slanten. Titta själva. Jag orkar inte ens ge exempel.
Riktigt deppigt blev det på sidan med pressklipp.
4 kommentarer:
Jag gillar att efter att ha skrutit med att vara "The Biggest European Paranormal Organisation" så känner de sig nödgade att ta med "Biggest in Sweden" också. :)
Lite mysigt att de blandar svenska och engelska också.
För några år sedan hade radion (det var nog P2) ett program om och med folk som spelade in brus från bland annat kraftledningar, och där man skulle kunna höra mystiska röster i bruset. Jag blev besviken, hade tänkt mig en röst som väste "jag är anden i kraftnätet, är det någon som hör mig?". - Inte jag i alla fall, jag tyckte det mest lät som brus! Man måste nog ha en mer positiv inställning för att uppfatta de subtila signalerna.
Noterade att senaste numret av vi i villa hade både spökhus och Qi gong-trädgårdar. Oroväckande utveckling.
Öh... Ja. Spökartikeln tror jag att jag hört något om nyssens men nu tog jag en titt dessutom och söte Jesus. Sån. Smörja.
Skicka en kommentar