2016-05-04

Sverige efter freden

Det är svårt att sia, särskilt om framtiden — enligt ett spritt citat som tillskrivits ett antal förmågor, varav ingen är den som ursprungligen myntade det. Men dagsens sanning är det, och här ser vi ett fint exempel.


Det är hämtat ur den bortglömda men mycket ymniga genren "funderingar under första världskriget rörande världsläget efter den kommande freden". Den frågan är det mycket få som haft anledning att fundera på sedan saker så att säga hänt, men som samtiden hade desto större anledning att grubbla över.

Frågeställningen var given: Antingen vinner den ena sidan eller den andra. Visserligen kan man diskutera omfall och detaljer i det oändliga, men att den ena eller den andra sidan vinner är ju självklart. Eller hur?
Om Ryssland och hennes allierade vinner, kommer tsaren att skratta åt svenska krav på att de åländska öarna, som ligger nära Sverige i Östersjön, ska förbli obefästa.
 - The Celina Democrat, 11 augusti 1916

Facit: Rysslands allierade vann men Ryssland förlorade. Och efter segern/förlusten var tsaren för död för att bekymra sig om vare sig det ena eller andra. Den händelsekedjan hade man kunnat gissa 1916, men knappast kunnat motivera varför den skulle vara mer trovärdig än vilken annan gissning som helst.

2016-05-03

Kromosom-nassen

Är kromosomer bekanta? I uttryck som kromosomgris, kromosomformat med flera?

Det som avses är inte något mycket litet och trådformat utan något (överdrivet) stort. Spridda slagningar ger intryck av att brukarna tenderar att vara lite äldre och/eller gilla ord som användes mer förr än nu. För egen del fick jag med mig konstruktionen för länge sedan, då pappa förklarade den med att man genmodifierade (sade han inte men innebörden var klar) djur för att göra dem rejält stora.

Men varifrån kommer bruket? Akademiens Svensk ordbok (ovan) gav inga ledtrådar. Blandade slagningar gav första belägg från 1950-talet, mer spridda från 1960-talet och framåt ... Och så, till slut, hittade jag ursprunget. Det var betydligt intressantare än jag väntat mig.

Kromosomgrisen skapades av Gösta Häggqvist. Han var läkare med histologi (vävnadslära; det är ingen slump att han fotograferades med ett mikroskop) som specialitet. Han var professor i histologi och anatomi, ledamot av Vetenskapsakademien, ordförande i Svenska Läkaresällskapet ... Och hade dessutom en del andra tjänster och uppdrag som vi ska återkomma till.

Av hans många studenter märks åtminstone två som längre fram skulle bli litterära namn. Här berättar den ene om professorn och hans forskning:
Han forskade på kromosomer och möjligheterna att påverka arvsanlagen, främst hos svin. Avsikten var att framställa jättegrisar. Den verksamheten var på väg in i en återvändsgränd och hade börjat få ett löjets skimmer över sig. Nu, femtio år senare, framstår försöken som en paradox: då, 1956, var de överspelade — nu i tjugoförsta seklets början är ju ingrepp i arvsanlagen vad modern genforskning i högsta grad intresserar sig för. Häggqvist var alltför långt före sin tid och saknade grundläggande genetiska kunskaper att bygga sina hypoteser på.
 - P. C. Jersild, Medicinska memoarer (Albert Bonnier 2006)

Hos den andre (som enligt Jersild kände Häggqvist bättre) får vi mer kött på benen, så att säga:
Häggqvist hade ganska omoderna men dogmatiska uppfattningar om vissa vävnader — bland annat ben- och broskväv. Mest bekant blev han för sina försök att mångfaldiga kromosomer hos grodor och grisar. Han behandlade spermierna med colchicin, ett ämne som hämmar celldelningen [och som därför rutinmässigt används inom genetik och växtförädling för att få celler med fördubblat kromosomantal, liksom för att stoppa kromosomdelningen vid den punkt där de är lättast att studera - Wikipedia: Colchicine]. Dessa försök, som sas ge mycket stora grisar, väckte stor uppmärksamhet offentligt, också internationellt. [...] Bakom soffan i sitt rum hade Häggqvist ställt upp en måttstock som visade höjden på den största av hans colchicinsvin. Omsider visade det sig att det som Häggqvist gjorde var att ibland få oregelbundenheter i cellernas kromosomuppsättning men inga regelmässiga fördubblingar av kromosomantalet, som han avsåg. Försöken var delvis slarvigt genomförda, utan riktiga kontroller. Häggqvist samarbetade med en veterinär, som utförde inseminationerna på suggorna. Han tycktes så småningom ha tappat förtroendet för forskningarna och kommenterade resultaten "Stora svin har man väl sett förut", och samarbetet upphörde. Det hela rann ut i sanden.
 - Lars Gyllensten, Minnen, bara minnen (Albert Bonnier 2000)

Det var omkring 1950 som Häggqvist lanserade begreppet kromosomgris. Det hamnade snabbt i det allmänna ordförrådet men gjorde betydligt mindre lycka i forskarvärlden. Vad den "offentliga uppmärksamheten" beträffar så verkar den ha begränsat sig till vanliga tidningar, där den följde det välkända mönstret med initial upphetsning och därpå snabbt glesnande negativa rapporter.

Den ordentligaste skildringen av verklighetens kromosomgris hittade jag oväntat nog i tidningen Vestkusten. Den var ett fynd i sig, eftersom den inte fick sitt namn från Bohuslän utan från Kalifornien: "Veckotidning för svenskarna på Stillahavskusten".
"Emil Kromo av Örnäs" — världens enda kromosomgris — slaktades 24 februari på en försöksanstalt utanför Åbo där han framgrymtat de sista av sina uppmärksammade levnadsdagar.
Emil föddes för sex år sedan i Sverige och var resultatet av den svenske forskaren professor Gösta Häggqvists uppmärksammade experiment. Finländarnas starka intresse för dessa — i förening med Emils dyrbara matkonto — gjorde att galten i fjol skeppades över Ålands hav för fortsatt värv i forskningens tjänst. Professor Häggqvist säger i en "runa" att Emil "väsentligt bidragit till vetenskapens framåtskridande."
När Emil Kromo var som kraftigast — med ålderns rätt tynade han av en smula mot slutet — vägde han 460 kg, var 215 cm lång och 110 cm hög. En vanlig galt stannar vad höjden beträffar vid 90-95 cm. Emil visade, påpekar professor Häggqvist, genom sin blotta existens att det är möjligt att få fram kromosomförökade svin. Han har dessutom "nöjaktigt" visat att en kromosomgalt mycket väl kan bli grisfar. Några ätteläggar efterlämnar han emellertid inte.
 - Vestkusten, den 13 mars 1958

Nej, det blev aldrig några fler kromosomgrisar, efter Emil Kromo eller någon annan.

Exakt var på pseudoskalan Häggqvists kromosomforskning ligger vet jag inte. Jag kan inte se att den fått någon nämnvärd uppmärksamhet vilket är lite märkligt med tanke på det språkliga avtryck den lämnade. Liksom med tanke på att Häggqvist uppmärksammats i helt andra nasse-sammanhang.
Intressant nog får [Rasbiologiska] institutets styrelse en ny medlem efter 1936, i samband med chefsbytet [då den ökände Herman Lundborg fick flytta på sig]. Denne heter Gösta Häggqvist (1891-1972), professor i histologi vid Karolinska Institutet i Stockholm. Dennes nazistsympatier måste varit kända i samtiden, och man kan undra om han satt där enbart på vetenskapliga meriter eller skulle utgöra en sorts ”motvikt” och representant för en ”äldre” sorts eugenik. Samtidigt satt han också i styrelsen för den öppet nazistiska sammanslutningen Samfundet Manhem, vars finansiär var miljonären Carl-Ernfrid Carlberg – i vars tidskrift Lundborg av och till medarbetat. Under krigsåren höll också Häggqvist regelbundna föreläsningar i ”ärftlighetslära” hos Manhem: komplett med ”skioptikonbilder” [motsvarande diabilder]
 - Ola Larsmo: (O)mänskligt - om rasbiologins historia
Gösta Häggqvist satt i styrelsen i den svenska högerextrema föreningen Samfundet Manhem och var medlem av dess vetenskapliga råd. Han var dessutom medarbetare i den vid det laget öppet nazistiska Nationell Tidning samt ledamot i Sveriges Nationella Förbund.
 - Wikipedia: Gösta Häggqvist

Inte för att varje misslyckande av en nazist kan tillskrivas politiken ... Men nog verkar detta vara något att gräva djupare i.

2016-05-02

Lördagsfråga 410: Komisk kvartett

  1. David Hasselhoff toppade 1990 försäljningslistan i Österrike med "Do the Limbo Dance". Jo.
  2. Ur Fabian Göranssons serieversion av August Strindbergs Inferno (2010).
  3. Den svåraste bilden p.g.a. oväntat klent med material: Tangerine Dreams Purgatorio (2004).
  4. Här blev det desto enklare; valet föll på Sades "Paradise" (1988).
Limbo är ju den plats dit de själar skickas som varken förtjänar paradis eller helvete (och som låter som den avgjort mest uthärdliga platsen av dem alla, inte minst med tanke på sällskapet). Dess teologiska status har varierat en hel del. Inferno behöver väl ingen presentation; skärselden, "den renande elden", är en process där småsyndare får mindre blemmor bortbrända så att de till slut kan träda in i paradiset.

Den lätta kombon satte Pölsa Dum.

2016-05-01

Krokodilputsaren

Är krokodilväktaren bekant? Pluvianus aegyptius är en afrikansk vadarfågel som fått sitt namn efter ett påstått symbiotiskt förhållande till krokodiler. Det sägs att de ogenerat ställer sig i krokodilkäftar, och i dessa fruktansvärda matsalar tar för sig av rester mellan rovdjurets många tänder. Och krokodilerna låter det pågå eftersom de får gratis tandvård ... Sägs det. Är det sant?

Nej, det är inte sant. "Krokodilputsaren" är en myt. Det finns många bilder och rentav filmsnuttar med beteendet (som reklamfilmen ovan), men de är alla fejkade.

Det är åtminstone en faktoid med anor:
Eftersom [krokodilen] främst vistas i floden är insidan av dess mun ständigt täckt med iglar; därför händer det att, medan alla andra fåglar och djur undviker den, den lever i fred med trochilus, eftersom den har den fågeln att tacka för mycket; för när krokodilen lämnar vattnet och beger sig upp på land, brukar den ligga med öppen mun, vänd mot den västliga brisen: vid sådana tillfällen beger sig trochilus in i dess mun och äter upp iglarna. Detta gagnar krokodilen som blir nöjd, och är noga med att inte skada trochilus.
- Herodotos Historia, bok II

Vad trochilus beträffar så är det osäkert vilken fågel som Herodotus avsåg. Men det känns mindre relevant eftersom beteendet som beskrivs inte förekommer, mer än möjligtvis vid enstaka tillfällen.

Som så ofta finns det mer att ta upp för den som är intresserad. (Faktoider är ofta en fin utgångspunkt för närmare studier av alla möjliga frågor.)
I'll begin my answer with the opinion that I don't believe a word of it. However, there's more to this story than just a simple yes or no.
- Adam Britton: Crocodile myths #1 - the curious trochilus, CrocBlog 6 september 2009

Som att iglar är ett verkligt problem för krokodilerna, och att det nog är därför som de vilar sig med gapande munnar; när slemhinnorna torkar så trivs iglarna sämre. Eller att alla tandproblem är övergående för krokodiler eftersom de oavbrutet får nya.

Och som så ofta är mytens uppkomst mindre intressant än det faktum att den fortfarande är spridd. Herodotus påstod massor av saker som är grundligt bortglömda; varför har just sagan om krokodilväktaren slagit rot i det allmänna medvetandet?

Kanske man tänker på oxhackare?

Eller putsarfiskar? Som den som här servar en muräna.

Huruvida det till synes symbiotiska beteendet verkligen är till båda arternas förmån är inte alltid självklart. Till exempel verkar oxhackaren ibland bete sig som en ren parasit. Men det är ironiskt att det "bästa" och mest kända exemplet på cleaning symbiosis avgjort är påhittat.

Wikipedia: Cleaning symbiosis

2016-04-29

Hongchens magiska droppar

"Hongcheng Magiska Vätska" är ett fall av "mystisk auktoritet" [mystery authority]. Wang Hongcheng, en vanlig man i nordvästra Kina utan högre utbildning, sade sig i början av 1980-talet ha skapat en sorts "vätska", av vilken två eller tre droppar skulle förändra strukturen i en liter vatten så att den blev lika brännbar som bensin. Om hans påstående stämde så skulle "energikris" kunna strykas för evigt ur ordböckerna. De kinesiska säkerhets- och försvarsdepartementen ägnade den påstådda uppfinningen mycken uppmärksamhet och bekostade Wangs fortsatta forskning. När det visade sig vara en uppenbar bluff kastades Wang i fängelse. Emellertid blev han en legend. En del trodde att Wang förföljdes eftersom han vägrade att överlämna sin "hemliga" formel till regeringen, och att detta hemlighölls.
När Wang till slut släpptes så samlades många journalister, dyrkare, investerare och bedragare runt honom för att ta del av den "hemliga" formeln. Wang var ganska populär i media 1992-1993, och han grundade ett företag som skulle utveckla "Hongchengs magiska vätska". Till slut blev resultatet ingenting, så klart.

- Wu Xianghong: Paranormal in China, Skeptical Briefs vol 5.1, mars 1995 [min översättning]

Jag får inte riktigt ihop uppgifterna ovan med Wikipedia-artikeln nedan; kastades Wang i fängelse före 1995, och/eller 1998?

Men utan att veta mycket mer om Hongchengs magiska droppar än det som står där så antar jag att det inte var ett fall av ärlig själv-förvillelse utan ett skrupulöst, oblygt försök att tillskansa sig ära, berömmelse och i synnerhet pengar (enligt uppgift 300 miljoner rimbi, vilket är ännu något mer i kronor!) —  men inte från allmänheten utan från statliga institutioner. Vi är väl mer vana vid den förra sorten än den senare; allmänheten tröttnar aldrig på att tro på och betala för utlovad magi av alla de slag, medan det offentliga är betydligt petigare när det gäller belägg, intyg och annat trist. Det närmaste jag kommer på är när uppfinnarjockar försöker att sälja sina fantastiska kreationer till köpstarka myndigheter; det finns en liten armé av sådana som väntar på att försvaret ska ta deras revolutionära uppfinningar i imponerat särskådande, för att bara nämna ett exempel. En grupp som kanske kan räknas är de som ägnar sig åt medvetet forskningsfusk.

Men få av de förmågor vi får nys om (eller inte) riskerar att dra på sig den kinesiska statens vrede. Det är talande att inte ens ett totalitärt system, vars fängelser vi inte skulle vilja tillbringa en halv minut i, avskräcker de mest hämningslösa charlatanerna.


Wikipedia: Hongcheng Magic Liquid

2016-04-28

Jesus-gevär

Morality
We believe that America is great when its people are good. This goodness has been based on biblical standards throughout our history and we will strive to follow those morals.
- Trijicon.com: Mission Statement

Trijicon är en firma i Michigan som tillverkar vapenoptik. De har ett gott anseende i branschen och deras produkter används av såväl jägare som poliser och militärer lite varstans. En stor och viktig kund är den amerikanska krigsmakten. Samtidigt har denna ett inte oproblematiskt förhållande till religiösa yttringar.

Vad har det ena med det andra att göra? Ingenting, skulle man kunna tro. Men det var innan nyheten om "Jesus-gevären" släpptes: Att Trijicons sikten har bibelord inkodade.

Inte för att de är särskilt iögonenfallande ...
Sedan talade Jesus till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus."
- Johannes 8:12

På kikarsiktet ovan avslutas den finstilta produktbeteckningen med JN8:12, vilket utläses Johannes 8:12. Andra produkter har IS60:1 = Jesaja 60:1 = "Res dig, stråla i ljus! Ditt ljus är här, Herrens härlighet går upp över dig", PSA91:5 = Psaltaren 91:5 = "Du behöver inte frukta nattens fasor eller pilen som flyger om dagen" eller 2PE1:19 = andra Petrusbrevet 1:19 = "Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan."

Att detta blev en nyhet berodde nu inte så mycket på att religiösa symboler ibland är kontroversiella och känsliga, även i USA. Det berodde främst på att siktena användes i Afghanistan och Irak i vad många ser som ett modernt korståg. Att då bära vapen med aldrig så diskret kristen symbolik kunde uppfattas som allt från oförsiktigt till en ren provokation. Som så ofta förekom en hel del kränkt by proxy o.dyl., men med tanke på läget i mellanöstern så kunde överkänslighet vara motiverad.

Så småningom tog Trijicon, inte utan protester, bort bibelkoderna från sikten som ska användas i krig. För övriga syften finns de kvar.
Does Trijicon inscribe biblical references on its consumer products? 
Yes, Trijicon places a small biblical reference on the products we sell. It is a tradition started by our founder and we continue it as a reflection of our company values. Although Trijicon has now offered to remove these references for military issued products, we will continue to inscribe our consumer products with biblical references.
- Trijicon.com: General FAQ

U.S. Military Weapons Inscribed With Secret 'Jesus' Bible Codes, ABC News 18 januari 2010
Wikipedia: Trijicon biblical verses controversy

2016-04-27

Paintball dans la belle époque

Paintball uppfanns på 1980-talet. För den som inte känner till sporten så skjuter man på varann med färgkulor, enkelt uttryckt. Vad som är mindre känt är att man utövade något liknande för över hundra år sedan. Idén kom från Frankrike: Man använde vaxkulor för att träffa vänner.

"En av de märkligare tävlingarna under de olympiska spelen är dueller med vaxkulor. Kombatanterna är lika väl skyddade som tyska student-duellanter [denna liknelse får utredas], och till och med revolvern [om det nu är en revolver] har en ordentlig skyddsplåt. Hjälmen har ett glasfönster." – Texten till bilden från de olympiska sommarspelen i London 1908. Duellerna ingick dock (tyvärr) inte i de officiella tävlingarna utan var ett sidoarrangemang. Det delades därför inte ut några medaljer.

Jag vet inte hur länge folk tyckte att vaxdueller var roligt. Även i belägget från USA 1912 är det som synes frågan om en uppvisning, inte en tävling.

Så här kunde vapnen och ammunitionen se ut. Notera att man inte laddade med krut utan bara tändhattar, som tydligen gav tillräcklig kraft.

Idag kallas skjuttygen för övrigt markörer. Jag har förstått att många av dagens utövare ogillar de oundvikliga militära associationerna och därför undviker såväl krigiska termer som kamouflagemönstrade kläder, militäraktiga kängor och så vidare.

Wikipedia: Wax bullets

Bild 1 och 4 hittade jag i Cyriaque Lamars fina artikel In 1909, you could fake-murder your friends in a wax bullet duel, Gizmodo.com 18 juli 2012.

Slutligen ett tipstack till Joakim E som tipsade om denna fina gamla sport i bloggposten Skolskjutning (vari det ordets äldre och långt mycket trevligare historia utreddes).

2016-04-26

Mackenzie King

Mackenzie King var Kanadas premiärminister i omgångar under sammanlagt 22 år, inklusive hela andra världskriget. Han förefaller att ha varit en genomgrå eminens; en synnerligen begåvad politiker helt utan karisma, utan behov av att vara populär hos folk (så länge de röstade på honom) eller ens medarbetare.

Det var åtminstone vad folk visste ... Det var först efter hans död 1950 som allmänheten bland mycket, mycket annat fick reda på att Kings största intresse var att tala med de döda.
... King, who followed hardheaded political principles to achieve his ends, was an ardent spiritist who used mediums, the Ouija board and  crystal ball for guidance in his private life.
- "Statesman's other side", Life 23 mars 1953

Den främsta källan till kunskap om Kings privata förehavanden var hans utförliga dagbok, som han började med 1893 och höll på med livet ut. Där kan man läsa att hans första möte med det övernaturliga var hos en spåkäring i Toronto:
She had told him "some strange truths." (Diary, May 2, 1896) She correctly predicted that he would be going to Chicago in the fall. She told him that he liked intellectual girls and had thought of entering the ministry. She also predicted that he would live to be old and would be successful.
Men det verkar ändå inte ha gett någon mersmak. Han fann 1902 en bok om liv efter döden "blasfemisk"; som övertygad presbyterian stod han inte ut med andra beskrivningar av sådana ting.

Men sedan fyra familjemedlemmar avlidit under loppet av några år fann han stor tröst i tanken på att åter få träffa dem. Detta var åren efter första världskriget då spiritismens aktier steg lite varstans i västvärlden, driven av de otaliga som rövats bort av kriget eller spanska sjukan.

Under hans hemliga ockulta karriär kom King att konversera med bland många andra sin mor, farfar och gamla hundar, med Teddy Roosevelt och Leonardo da Vinci. "Samtalen" kunde föras medelst standardmetoder som medier, automatisk skrift, ouijabräden eller så kallade dansande bord (där budskapet "knackas" fram). Fast det som sticker ut får sådana seanser att kännas tama och fantasilösa. Vad sägs om en man som tolkar raklöddrets formationer som budskap från högre makter? Eller den kuriösa episod där han plötsligt och oförklarligt blir betuttad i ett fönster i ett rivningshus. Han stannar chauffören, köper fönstret och tar hem det. Sedan han konsulterat sin döda mor placerar han fyndet på en kulle i närheten som tydligen var en lämplig plats.

En kristallkula ville King gärna ha, men tyckte sig inte riktigt ha råd. (En snabbtitt på dagens svenska marknad ger priser i stil med 1000:- för en 15 cm kula.) En förmögen herre som fick höra detta tog då fram plånboken. Här är kulan, som King hade framför ett porträtt av hans mor. Ralph Cranes foto ur ovan citerade Life.

En historiker som skrivit en biografi över King ansåg att han dels inte lät sina paranormala intressen påverka hans politiska beslut, dels lämnade övergav allt vad spökerier heter under andra världskriget. Det låter mer förhoppningsfullt än troligt.


The weirdo PM who showed the way, The Globe and Mail, 8 november 2011
Behind the Diary, Library and Archives Canada
Wikipedia: William Lyon Mackenzie King