2020-09-18

Ig Nobel-prisen 2020

Ig Nobel-prisens officiella maskot: The Stinker.

Ig Nobel-priserna går, ifall det inte redan är känt, ut på att
honor achievements that make people LAUGH, then THINK. The prizes are intended to celebrate the unusual, honor the imaginative — and spur people’s interest in science, medicine, and technology.
- Improbable Research: About the Ig Nobel Prizes

Det är inte enbart en skojgrej utan en god och uppfriskande blandning av spex och allvar. Om det inte räcker att nämna Andre Geim (Ig Nobels fysikpris 2000, Nobels fysikpris 2010) så kan man ta en titt på årets pristagare i kategorin Medicinsk utbildning.

Ig Nobel-prisen delades ut första gången 1991, i "The First Annual Ig Nobel Prize Ceremony." Året därpå hade man "The Second First Annual Ig Nobel Prize Ceremony", och så vidare. Igår var det dags för jubilerande "The 30th First Annual Ig Nobel Prize Ceremony". Tio priser delades ut i ständigt varierande kategorier.

Akustik: En alligator placerades i ett utrymme med heliox; det är en blandning av helium och syre som används vid dykningar. Syftet var att analysera hur alligatorns läte blev i den annorlunda atmosfären. (Lyssna själv: Sist i studiens PDF A Chinese alligator in heliox: formant frequencies in a crocodilian finns ett inlagt ljudklipp.) En av pristagarna är Stephan Reber, ursprungligen från Schweiz men numer på Lunds universitet.

Psykologi: En metod för att identifiera narcissister på deras ögonbryn.

Fred: Indiens och Pakistans regeringar får fredspriset för att låta sina diplomater busringa på varandras dörrar mitt i natten. Ingen perfekt lösning, men avgjort bättre än att ta till kulor & krut.

Fysik: Hur förändras en daggmasks form om den utsätts för högfrekventa vibrationer?

Ekonomi (som är ett riktigt Ig Nobelpris, till skillnad från det där andra): En studie av sambandet mellan olika länders inkomstskillnader och mängden (mun)kyssande.

Management: En professionell mördare tog sig an ett "jobb", lejde det till en kollega, som lejde det till en kollega, som lejde det till en kollega, som lejde det till en kollega. Inget mord utfördes. (Låter bra likt byggentreprenader, där Skanska (...) billigaste polackerna.)

Entmologi: Upptäckten att många entmologer (insektsvetare) är rädda för spindlar (som ju inte är insekter).

Medicin: Den nya diagnosen misofoni (missljud?) = obehag av att höra andra tugga.

Medicinsk utbildning: Nu ska jag citera lite mer. För det här priset gick till inga mindre än goa gubbarna Jair Bolsonaro (Brasilien), Boris Johnson (Storbritannien), Narendra Modi (Indien), Andrés Manuel López Obrador (Mexiko), Alexander Lukasjenko (Belarus), Donald Trump (USA), Recep Tayyip Erdogan (Turkiet), Vladimir Putin (Ryssland) och Gurbanguly Berdimuhamedow (Turkmenistan) för att ha utnyttjat Covid-19-pandemin för att lära världen att politiker kan ha en mer omedelbar effekt på liv och död än forskare och läkare.

Materialvetenskap: En studie som visar att knivar som tillverkas av fruset bajs fungerar illa.


Improbable Research (som arrangerar härligheten): Ig Nobel Prize winners (hela listan!)

2020-09-17

Riddaren i Massachusetts

Såna här har vi sett förut: När högdjur begravts har man återgett dem ovanpå graven, så besökare verkligen förstått vilka ståtliga människoexemplar vars rester de befinner sig i närheten av.

Statyn finns i Westford, Massachusetts. Den är en sorts förtydligande av en oläslig signatur, en förklaring för besökare vilket ståtligt människoexemplar, eller åtminstone avbildning av, vars rester de befinner sig i närheten av. "Originalet" finns på en stenhäll intill, skyddad för vittrande väder och vind.

Bild: J. W. Ocker, www.oddthingsiveseen.com

Så här ser den ut. Jo, faktiskt. Jag har sett (många) fler bilder, från alla möjliga vinklar, nattbilder med ficklampeljus i flack vinkel etc, men lik förbannat är det enda jag sett en vittrad stenhäll.

Det är möjligt att the Westford Knight tidigare sett mer ut som en knight och mindre än vilken häll som helst, men det torde bero på att "hjälpsamma" fyllt i och förstärkt detaljer som gett intryck av en bild av människa med svärd, sköld och doningar. Dessa förtydliganden har sedan vittrat och bättrats på i omgångar. Men i nuläget finns det just ingenting som mer än mycket, mycket vagt påminner om en gestalt. Vilket naturligtvis är en naturens nyck.

Apropå skölden så tycker sig folk med diskutabel syn men osedvanligt god fantasi rentav kunna identifiera vapnet som avbildas på den. De menar att det tillhört Henry Sinclair, en earl från Orkney-öarna, som 1398 skulle ha begett sig över pölen för att så småningom stupa i den synnerligen nya världen. Andra har räknat ut att mannen som avbildas nog är Sinclairs resekamrat sir James Gunn, som dessutom ska ha varit tempelherre minsann, trots att 2-3 generationer gått sedan orden upplösts.
The most damning fact for the story is that the rock face would have been buried under feet of soil 600 years ago when the effigy was supposedly carved.
- Atlas Obscura: Westford Knight

I USA finns det en hel liten rörelse av folk som vill påvisa att folk från Europa minsann kom på besök före Columbus, och att icke-indiansk kultur är äldre än den förkättrade etablerade vetenskapen (uttalas helst samtidigt som man snörper på munnen) vågar erkänna. Den mest kända artefakten är Kensingtonstenen (som ju nämner en skandinavisk expedition i Minnesota på 1300-talet), vars svenska koppling gett den uppmärksamhet även här. Men det finns fler. Jag har tidigare tagit upp knasbollen J. Hutton Pulitzer (Historiskt fusk i Amerika) som varit inne på de flesta idéerna i branschen. I detta pseudovetenskapliga gäng, drivet av nationalism, konspirationsteorier och förakt för alla som vet vad de talar om, återfinns the Westford Knight. Det vill säga en vanlig stenhäll.

Wikipedia (eng.): Westford Knight

2020-09-16

Kulsprutefonder

- SvD 10 maj 1914

Även undertecknads hemö hade ett försvarsförbund – gemensamt med den föraktade grannön, intressant nog – som skaffade kulsprutefond och, får man anta, kulsprutor. Som alltså fanns i en organisation utanför krigsmakten. (A. W. Bildt är f.ö. från den kända adelsätten; den kom från Jylland till Bohuslän under den danska tiden och blev kvar sedan trakten bytt flagg.)

"Kulsprutefond"? Tiden före första världskriget präglades i Sverige av upprop för fosterlandet och dess försvar. Två yttringar är välkända: Bondemarschen till Stockholms slott och insamlingen för den s.k. F-båten. Denna yttring är avgjort mindre känd. Själv hade jag aldrig hört talas om den förrän jag snubblade över en notis. Sådana omnämnanden fanns det gott om i pressen vid den här tiden: Upprop för insamlingar, rapporter om att den och den fonden fått så och så mycket pengar, med mera.

Inte för att den verkar ha blivit långlivad. Kulsprutefonder var en grej strax före kriget, med allra mest uppmärksamhet ödesåret 1914. När elden väl bröt ut övertogs, tänker jag mig, sådant av det offentliga; antalet omnämnanden i pressen sjunker kraftigt under 1915 och 1916, för att sedan praktiskt taget upphöra (kollat på bl.a. tidningar.kb.se).

Det kan påpekas att ksp vid den tiden var något relativt nytt och märkvärdigt. Visserligen hade det funnits kulsprutor i decennier. Men inte ens de hårdrustande nationer som lagt fantastiska summor på exempelvis örlogsflottor hade särskilt många exemplar, eller för den delen idéer om hur de bäst skulle användas. Att det kommande kriget till stor del skulle präglas av vapnet var det få som anade.
Skriften avslutas med en redogörelse över hur våra grannländer använder sig praktiskt och organisatorisk av kulsprutan. Mellan raderna ligger att vi inte får ligga efter våra grannar i användandet av kulsprutan och att frågan kommit i skymundan bakom den stora frågan om pansarbåtarna.
- Werner Stensgård kommenterar Fosterlandsvän (pseud.), Kulsprutan i försvarets tjänst (1912)

2020-09-15

Förlorare skriver historia

"Loser", som någon skulle sagt *

"Segraren skriver historien." Är det sant?

Man har gjort flera försök att knyta citatet till någon särskild person, vilket ännu inte har lyckats. Om detta ska denna bloggpost inte handla. Frågan är om själva påståendet är sant? Är det alltid segrarens perspektiv på striden som eftervärlden tar till sig? Så är det ofta – men undantagen är nog så många och tunga. Ibland har det med kultur att göra, att man tar del av skildringar från en sida som man nog ändå skulle tagit del av skildringar ifrån, men inte alltid. (Jag fokuserar här på populärhistoria eller rentav skönlitteratur, snarare än djuplodande (militär)historiska källor.)

Vietnamkriget räcker långt ... Det finns naturligtvis framställningar, från (Nord)Vietnam liksom andra ställen, där segrarna får lägga ut texten. Men här i väst dominerar USA:s bild.

Spanska inbördeskriget är ett annat exempel på hur den förlorande sidan hörts mest. Det spelar in att skribenter (bara stjärnan Hemingway liksom) och konstnärer ofta sympatiserade med republikanerna, liksom för vår del att nära nog varenda svensk som deltog gjorde det mot Franco och nationalisterna.

Finska kriget 1808–09 ledde till förlusten av Finland, den största chock Sverige som land någonsin fått. Jag vet inte om detta lämnat några särskilda kulturella avtryck hos segrarmakten. Hos oss har vi naturligtvis Runebergs skildring, som många fortfarande kan citera stycken ur. Intressant nog beskriver flera välkända och -citerade historier bataljer vi vann, trots att de är från kriget vi förlorade. Som när Sandels satt i Pardala by/åt frukost i allsköns ro inför första slaget och segern vid Virta bro (reprisen gick sämre). Eller den synnerligen citatvänliga historien om Sven Duva, som inte släppte en djävel över bron – tills kulan visste var den tog.

Lätta brigadens anfall vid Balaklava var ingen stor sak för ryssarna eller kriget i sin helhet. Men för britterna var det en tragisk, heroisk händelse, värd gråt och dikt, liksom senare film.

Poltava gör mig osäker. Förvisso har man i Ryssland uppmärksammat Peter den stores viktiga seger, och det inte bara på frimärken – den betydde mycket för landet och dess historia, såväl konkret som symboliskt. Men jag har inte sett någon uppmärksamhet i nivå med den som slaget fått och fortfarande får här i Sverige.

Gallernas plundrande av Rom var en händelse som säkert blev ombesjungen hos segrarna. Dock ej omskriven, eftersom de inte hade något skriftspråk. Den biten gottgjordes dock av den eviga staden, i vars historia plundringen var en traumatisk händelse som blev långt mer omskriven än mången seger; sådana skulle man förresten omsider få fler av än någon kunde hålla reda på. (Paul Jamins tavla där Cerrus – jodå, det finns en gallerhövding med i bild – beskådar sin del av bytet är komplett ohistorisk men av någon anledning den mest kända avbildningen av händelsen.)

När förluster à la Poltava blir mer omtalade än glänsande segrar beror det kanske på ett enkelt psykologiskt faktum: Man behöver bearbeta motgångar, inte framgångar. Kan det vara därför man i England gjorde så stor affär av ett debacle som lätta brigadens anfall, trots att man vann hela Krimkriget? För att tragedier är intressantare än hjältesagor, olyckliga slut intressantare än lyckliga? Till detta kommer den mänskligare skalan hos mindre händelser: Det går att känna mer för ett slag än ett krig, för en pluton än en armé, för en individ än en stam.


* I Thailand har man sedan länge målat sina egna filmaffischer. Ibland kan de avvika rejält, inte bara från "officiella" affischer utan även själva filmens utseende och innehåll. I det här fallet har man dock kopierat omsorgsfullt.

2020-09-14

Lördagsfråga 625: Kensington

  1. Om du har en bärbar dator har den med största säkerhet ett så kallat Kensingtonlås. "Låset" är egentligen ett hål, förstärkt med metall på insidan, där man kan sätta ett lås som det på bilden. På låset sitter en kabel som man trär runt lämplig bastant möbel.
  2. Prince Edward Island i östra Kanada. Här ligger bl.a. orten Kensington, eller rättare en av flera orter med namnet.
  3. I Londons Kensington Gardens står Peter Pan staty. Det är ingen slump; i boken lär det stå att Peter vid ett tillfälle landade på just den fläcken. (Det finns fler avgjutningar lite varstans.)
  4. Kensingtonstenen är en runsten, framställd på 1800-talet av svenskar som ville ge intryck av att förfäder var på besök i Minnesota redan på 1300-talet. Stor grej i staterna där entusiasmen inför vikingarna (som man alltid, alltid tänker och beskriver medeltidsskandinaverna som) står i omvänd proportion till kunskaper i historia och språk.
Den frågan sattes geschwint av Joakim E, vilket jag efter lite hjälp insåg.

2020-09-13

Ramses II:s pass

Denna bild cirkulerar som "Ramses II:s pass". Det är visserligen inget inscannat pass, eftersom texten uppenbarligen lagts på i en dator. Om det inte räcker så ser man att det inte är från 1970-talet eftersom inga pass vid den tiden hade s.k. MRZ-kod ("Machine Readable Zone"), det är raderna med "<<<". Med mera.

Varför skulle en gammal avliden farao behöva ett modernt pass? Så här berättas det:
Ramses II:s mumie finns i ett museum i Kairo. På 1970-talet upptäckte forskare att mumien höll på att förstöras, av insekter, svampar och bakterier. Problemet översteg de lokala förmågornas kapacitet, så man vände sig till Frankrike, där branschens elit lär finnas. Och visst fanns där folk som var beredda att ta sig an räddningsprojektet. Mumien skickades sålunda från Kairo till Paris ... Och här dök byråkratin upp. Det lär nämligen vara så, att ska en person in i Frankrike, behövs ett pass – oavsett om personen är död eller levande. Inga problem: De egyptiska myndigheterna utfärdade ett pass för Ramses II, komplett med uppgifter som "Född: 1303 f.Kr.", "Yrke: Kung (avliden)" och ett porträtt, som knappast är det värsta som suttit på något pass.
... Fin historia. Är den sann?

Om berättelsen är sann så är det märkligt att ingen tidig källa nämner något om passet, trots att det är en kuriös detalj som gjord för media, såväl då som nu. Och inte har någon lyckats visa upp något belägg sedan dess. Det är därför passet inte nämns på Ramses II:s Wikipedia-artikel (se artikelns diskussions-sida). Vilket naturligtvis inte hindrat historien från att rapas upp på mängder av godtrogna sidor (inklusive National Geographic, som hör till dem som verkligen borde veta bättre).

I sammanhanget är det typiskt att resan förläggs till 1974 trots att den ägde rum 1976.
Häromdagen landade ett specialplan på Le Bourget, den gamla flygplatsen norr om Paris. Ett hederskompani hade utkommenderats och på plattan väntade representanter för den franska staten [...]
- SvD 12 oktober 1976

Så detta får klassas som en faktoid, tills vidare. Tills historien kan beläggas.

Att denna bild är betydligt sällsyntare än den ovan kan tolkas som att även de godtrognaste kan ha en gräns för hur klumpigt tillyxade alster man accepterar.

Här är förresten ett äkta egyptiskt pass från 1970, vars stuk användes ännu 1974 och 1976. (Bild från passexperten Tom Topol.) De som fejkade passen ovan försökte inte ens ...

Bonus: Det var när han var inlagd i Paris som man upptäckte spår av tobak och nikotin i Ramses II:s kropp. Eftersom tobak kommer från Nya världen vore det en sensation om en egyptisk farao från 1300-talet f.Kr. hade nyttjat sådant. Men tyvärr ... I modern tid har man använt tobak som konserveringsmedel, för att skydda mumier från sådant som Ramses var inlagd för. Det var spår från en sådan behandling man hittade.

2020-09-10

Corona-fria årshoroskop för 2020

- Veckorevyn: Årets horoskop 2020

Saknas för samtliga: Stanna hemma och tvätta händerna.

Vet inte hur roligt det låter att i efterhand gå igenom årshoroskop. Men jag kan säga att det är en ledsam syssla. Inte så mycket för att jag vill ha helheten snarare än horoskopen för väduren, oxen osv., utan för att det intetsägande jams som är standard är mer tröttsamt i längden än man kan tro.

Men men. Det är bara att bita ihop.

Är 2020 året ditt liv tar en helomvändning? Eller är det året då du får en ny möjlighet i karriären, inleder en ny relation eller får uppleva nya saker?

- ElleÅrets horoskop 2020

Årshoroskopen för 2020 har ett gemensamt, något som sticker ut så kraftigt att det omöjligt går att komma runt: De har inte en antydan om corona-viruset.

Det handlar mycket om vad ni gör tillsammans, fokus ligger på resor, äventyr, intressen och engagemang. Det är ett bra år för allt ifrån fester till föreningsliv.

- Aftonbladet: Så blir ditt 2020 – enligt stjärnorna/Jungfrun

Nej. Det är det inte.

(För övrigt ligger Expressens årshoroskop bakom betalvägg och jag har sällan känt mig så omotiverad att lösa den biljetten.)

De år då tre planeter befinner sig i samma tecken [den här gången är det Jupiter, Saturnus och Pluto i Stenbocken] är sällsynta. Det skedde några gånger under sent 1960-tal och återigen under 1980-talet, med nu har vi väntat i över 30 år och kommer definitivt känna av de energier 2020 kommer med. Och trots de mörka undertonerna från Saturnus blir det en spännande period, ett avgörande år som vi kommer vara stolta över att ha upplevt. Kanske blir det inte som vi förväntat oss eller vad många av oss skulle välja, men det lär inte bli tråkigt.

- Elle

Facit hittills: Jo, det blev jävligt tråkigt. Som bäst.

Chanser till studier eller projekt utomlands, eller med internationella influenser, ökar under 2020. En författare eller lärare som hittills haft Sverige som bas kan nu utöka sin mark.

Månförmörkelser påverkar alltid Skorpionens studie- och reseplaner då månen styr över högre lärande och internationella resor. Den 10 januari och den 21 juni för med sig nyheter som gör att Skorpionen kan tänka om gällande resor och lärande. Resor bör undvikas vid dessa tider.

- Helenas årshoroskop 2020: Skorpionen, Amelia

"Vid dessa tider ..." En av årets fyra månförmörkelser inträffade den 10 januari, en av två solförmörkelser den 21 juni. Vet inte varför de andra inte fick vara med. Men det mest imponerande är att man missade det som faktiskt hände, och som innebar att folk över hela världen fick tänka om gällande resor och mycket, mycket annat från februari nånting.

Planeterna påverkar oss alla och slår an tonen i det samhälle vi lever i. Redan vid årets start ackumuleras planeterna i Stenbockens tecken. Det är tecknet för allvar, ansvar, seriositet, karriär och ledarskap. Alla är högaktuella ämnen denna period.

- Allas: Årshoroskop för 2020

Astrologen Brian Teglgaard skriver ännu luddigare än de flesta kollegerna – en prestation – men det är däremot glasklart att även han lyckas missa den största "händelsen" på mycket länge.

Är du Lejon kan du se fram mot ett riktigt ekonomiskt uppsving år 2020. Det sker med början i mars, strax efter planeringskonferensen där du gör ett bejublat framträdande på temat "99 sätt att planera en planeringskonferens". Föredraget filmas av någon i smyg och redan efter 24 timmar har du fått 27 miljoner visningar på Youtube. Talarförmedlingarna står i kö och du kan lägga till titeln "Inspirationsföreläsare" på ditt visitkort. Grattis!

- LinkedIn: Chefens horoskop 2020

Bland allt strunt fanns några guldkorn. Som när Pia Juhlin Åstrand på LinkedIn anlitade Spåforskningsanalysinstitutet SFAI för att analysera 2020 i förväg. Det måste sägas ha varit en god investering. Inte ett ljud om corona här heller men där var det ju ändå dött lopp. Ett av årets bästa horoskop, helt enkelt. Grattis!


Inte för att astrologerna, utbildade eller inte, blivit sämre på sistone. Som jämförelse hade inget årshoroskop för 2001 minsta antydan om att det skulle hända någonting synnerligen speciellt framåt september.

Hästskors håll

- Exempel på nedåtvänd hästsko från Hälsingland, fotograferad 1964 (källa: Digitalt museum HMM80175)

Det fanns en gång en smed som hette Dunstan. En dag fick han besök av självaste Djävulen, vars häst behövde en sko åtgärdad. Dunstan såg genast vem kunden var men låtsades inte om det. Han accepterade jobbet, men istället för att spika fast skon på hästen spikade han fast den på Djävulens fot (hur det nu gick till). Det gjorde naturligtvis fantastiskt ont och Djävulen bad Dunstan att bli av med skon. Visst, svarade smeden; men då måste den onde först lova att aldrig gå in i ett hus med en hästsko ovanför dörren.

Så berättas det. Bland annat; det finns fler historier om S:t Dunstan, som var ett populärt helgon, en historisk person och verksam i England på 900-talet. Dessutom arbetade han verkligen som smed, visserligen med silver snarare än hästskor, men nu ska vi inte vara småaktiga. Låt oss istället fokusera på hästskon, vars exorcerande funktion sedan länge (kanske redan innan episoden ovan började cirkulera?) ersatts av en allmän höjare av lycka och välstånd.

Men då kommer vi till kärnfrågan: Åt vilket håll ska hästskon sitta?

Enligt en teori ska hästskon placeras uppåtvänd för att "samla upp" lycka, som tydligen regnar ner från himlen. Enligt en annan genererar skon lyckan som ett annat ymnighetshorn, och därför ska den, som på bilden ovan, placeras nedåtvänd så lyckan överöser stuga och invånare. De olika skolorna är lika tvärsäkra på sin resp åsikt, och det går svårligen att kompromissa. Ibland föreslås att sätta upp två hästskor åt varsitt håll, men det kan lika gärna ge nollresultat när skorna motverkar varandra.

Jag känner inte till att man genomfört dubbelblindade randomiserade försök med hästskoplaceringar och lyckomätningar. Diskussionen lär fortsätta tills vetenskaplig evidens lagts fram, och kanske rentav längre än så.

Frågan kan dessutom kompliceras ytterligare: I Tyskland har det åtminstone funnits en tradition av att placera hästskor med undersidan inåt väggen (Robert M. Lawrence, "The Folk-Lore of the Horseshoe", The Journal of American Folklore nr 9/1896). Orsakssambandet är lite oklart men här finns en möjlighet att fördubbla frågans komplexitet: Utöver uppåt-nedåt-tvisten kan vi gräla om huruvida skon ska placeras uppåt/inåt, uppåt/utåt, nedåt/inåt eller nedåt/utåt.

2020-09-09

Detta är en efterkälke

Timmerkälke, bakkälke. Användes till att dra stockar efter häst. Stomme av blåmålat trä. Beslag av järn och järnskodda medar. Över medarna en tvärgående banke med låga stöttor vid ändarna. Denna lades stockarnas bakände på. Denna kälken som är en bakkälke användes tillsammans med en framkälke, KLM 45149, som dubbelkälkar. Längst fram en sprint där en anordning fästes för att binda samman de båda kälkarna.
- Kalmar läns museum: KLM 45150

Och här har vi KLM 45149, framkälken. Tillsammans med bak- eller efterkälken blev det ett enkelt men effektivt sätt att transportera timmerstockar i vinterskogen.

En s.k. getdoning från Kristina Selberg, Hästen i skogen (1994). I denna lösning från Hälsingland är bakkälken som synes betydligt längre än i Kalmar. Beträffande namnet så kunde framkälken kallas bock, efterkälken get.

Bakkälkar är det inte många som använder numer, om det alls förekommer. Synonymen efterkälkar är desto vanligare, åtminstone i språket. Det finns belägg ända sedan 1600-talet på att folk som inte är med i täten sägs "hengia på efter Kelkan", och uttrycket lever i högsta välmåga än idag. Trots att få av oss så mycket som sett en efterkälke.