2016-08-23

Kvant ...

Snackisen för dagen är den obeskrivliga boken Livet med kvantfysiska glasögon (Soderpalm 2016) av Mikael Säflund och Titti Nordieng.
– Ni skriver i boken att sjukdom inte finns. Stämmer det?
– Ja. Jag har nästan slutat använda ordet sjukdom. Jag är inte intresserad av diagnoser, utan av vad det här tillståndet har för information till mig.
– Gäller det alla sjukdomar?
– Ja.
– Cancer?
– Ja.
– Alzheimer?
– Ja.
– Ebola?
– Ja.
- Maria Gunther: Forskare avfärdar bästsäljare - saknar vetenskapligt stöd, DN 21 augusti 2016

Låt oss ta en titt på författarnas egen hemsida:
Låt oss för ett ögonblick ta på oss labbrockarna och glänta på dörren till kvantfysikens värld. När vi försiktigt kikar in ser vi en till synes orimlig värld där tid, rum och massa inte existerar och där paranormala skeenden är normala. Där partiklar förefaller kommunicera med varandra ögonblickligen, med en hastighet snabbare än ljusets. Alltings förbindelse med allting är uppenbar. Fysiska partiklar uppträder antingen som fysiska föremål eller i vågor. Och de uppträder som fysiska föremål endast när de observeras. Så fysikerna vi ser springa fram och tillbaka inne i kvantvärlden, brottas säkerligen med slutsatsen att de själva är förenade med de partiklar de studerar. Att allt som finns är sammanvävt i ett enda stort energifält – the ZeroPoint field.
- ZeroPoint; nollpunktsenergi är ännu ett verkligt fysikaliskt begrepp som med eller utan flit missförståtts och missbrukats å det grövsta

Säflund och Nordieng är typiska exempel på förvillare som använder begreppet "kvantfysik" som trollformel, varken mer eller mindre. De kan ingenting om faktisk kvantfysik, de vill inte veta något om den och behöver heller inte veta något om den; det enda de behöver göra är att para ihop de övernaturligheter som är huvudsaken med lämpliga begrepp i den moderna fysiken. (Jättekort: Kvantfysik gäller i mycket, mycket liten skala. Den har just ingenting att göra med världen som vi ser den till vardags.)

Sådant har förekommit i decennier. Mest känd idag är nog Deepak Chopra (inte minst med myriader "inspirerande" citat som går från plattityder till det direkt debila), tidigare har ämnet behärskats av förvillare som Gary Zukav med De dansande Wu Li-mästarna (1979) och Fritjof Capra med Fysikens Tao (1975). Eller Danah Zohar, vars Kvantjaget (1994) rentav nämns på ZeroPoint:
Managementkonsulten och författaren Danah Zohar säger i sin bok Kvantjaget att "Newtons synsätt slet ut oss ur själva stommen av universum". För att förstå vad hon menar låt oss ta en titt in i kvantfysikens värld. Men innan vi öppnar dörren till detta nya paradigm – kom ihåg att de flesta kvantfysiker är eniga om att den som säger att den förstår kvantfysik har inte förstått den.
Här är ett litet utdrag (det var svårt att välja) ur en recension av Kvantjaget:
Visst kan jag tycka att författarinnan i första kapitlet beskriver sina ontologiska och existentiella bekymmer på ett ganska sympatiskt sätt, men djupet är gymnasieuppsatsens snarare än den filosofiska essäns. Resten av boken är en fullständig katastrof. [...] Zohar framställer sina fullständigt ogrundade (och i mitt tycke dessutom tråkiga) hypoteser på ett bedrägligt sätt – om hon själv tror på vad hon skriver eller bara profiterar på behovet av kvasireligion är härvid helt ointressant.
- Thors Hans Hansson, recension av Kvantjaget, Folkvett 3-4/1994


Till sist kan en titt på förlaget Soderpalm Publishing kanske rekommenderas. Om inte annat så bekräftar den fördomen om riktigt beskäftiga säljare – sådana som berättar för andra säljare hur de ska bli bättre säljare – som outhärdliga människor på gränsen till galenskap. Det mesta av deras utgivning är inspirerande management-smörja men där finns också inspirerande barnböcker som Så blir du en superbjörn och rentav en oironisk inspirerande kalender. Och så nu Livet med kvantfysiska glasögon.

2016-08-22

Lördagsfråga 426: Whisky

  1. Det finns en rad sådana här vita hästar av varierande ålder i England. Den i Uffington är en av de finaste, även om den mer ser ut som en katt; kanske en ABC?
  2. John Walker Lindh, amerikansk taliban.
  3. Reshiram och Zekrom var omslags-Pokémon på Pokémon Black resp. White (2010); många "klassiska" spel i serien lanserades i par.
  4. Cutty Sark renoveras/återuppbyggs efter att 2007 ha härjats av en brand.
White Horse, Johnnie Walker, Black & White och Cutty Sark ger fyra (skotska) whiskymärken. Den var det ingen läsare som tog. Jag måtte ha missbedömt er.

2016-08-21

E-nummerhysteri 1976

Ett stycke desinformation om farliga E-nummer sprids högt och lågt. Den och den "kemikalien" är misstänkt, den och den absolut livsfarlig och skall behandlas som om E:et stod för Ebola. Påståendena tillskrivs ett sjukhus men är annars helt befriade från allt vad källor heter. Tänk på barnen!

En vanlig dag på Facebook och Twitter? Eller i bloggosfärens knasavdelning? Eller hos Vaken.se, 2000-talets vetenskap eller Mats-Eric Nilsson? Förvisso – men det budskap som det gäller här förekom långt tidigare.

Den franska "vandringssägen" som fått namn efter ett helt oskyldigt sjukhus finns belagd från februari 1976. Här är en tidig version. Siffror markerade med en rundel påstås vara "misstänkta", med en kvadrat "giftiga".

Alla tillsatser är idag tillåtna i Frankrike men måste anges.
Begränsa missbruket av dessa tillsatser genom att välja produkter du köper!
DET ÄR KONSUMENTEN SOM AVGÖR TILLVERKARNAS VAL
Qu'on se le dise = sprid budskapet. Och understruket ovanför tabellen Pensez a la sante de vos enfants = tänk på våra barns hälsa. Ifall någon trodde att jag lade till "someone think of the children"-klyschan på skoj.

För riktig information om vad E-numren står för, se exempelvis Livsmedelsverkets sida Sök E-nummer. Där kan man till exempel se att E 330, markerat toxique, är citronsyra, som inte bara finns 100% naturligt i myriader livsmedel utan även i våra kroppar, där den utgör en oundgänglig del i den så kallade citronsyracykeln som är en del av livet självt.

Vem som först knackade och klottrade är okänt. Men det är mindre intressant än att bladet i olika versioner kom att cirkulera i åtminstone ett årtionde efteråt. Flera av påståendena letade sig ut bland folk och togs på allvar även av sådana som definitivt borde ha vetat bättre.

En spridd version angavs komma från sjukhuset i Villejuif. Bortsett från att riktig information från ett riktigt sjukhus skulle ha spritts i helt andra kanaler och, förhoppningsvis, med helt annan grafisk utformning, så har sjukhuset alltid hetat Institut Gustave Roussy.


Spridning av rykten, myter och ren desinformation beskrivs ofta som om det var något helt okänt innan nätet och sociala medier kom över oss. Som om alla fram till senare delen av 1990-talet ungefär alltid källgranskade allt, bara litade på officiell information från officiella kanaler, och aldrig någonsin spred eller ens tog del av påståenden som tog andra vägar; för hur skulle sådant kunna spridas innan vi hade tillgång till internet..?

Men även om tekniken förvisso har gett helt andra förutsättningar för spridande av såväl sanna som falska uppgifter, så har de bakomliggande, avgörande och verkligt intressanta mekanismerna – folks psyken – alltid varit desamma. Därför har vandringssägner, faktoider, falska rykten och myter av alla de slag allid förekommit.

Till sist är det inte bara spridandet av falska uppgifter som underlättats utan även källkritiken. Vad skulle den göra, som för 40 år sedan fick en grumlig fotokopia i sjätte generationen av det taffliga flygbladet i sin hand, och blev misstänksam? Gå till biblioteket eller annan lämplig institution och börja slå i böcker, såklart. Vad annars? Idag ligger facit nästan alltid några enkla slagningar bort i en mojäng som de flesta av oss har i fickan. Vilket borde innebära att fånigheter som tract de Villejuif inte skulle ha en chans att få någon nämnvärd spridning. Vilket naturligtvis är osant, eftersom de bakomliggande, avgörande och verkligt intressanta mekanismerna – folks psyken – är desamma, då som nu.


Wikipedia (fr.): Tract de Villejuif
Wikipedia (eng.): Villejuif leaflet

2016-08-19

Neandertalaren i oss

När Thomas Huxley, "Darwins bulldog", funderar över indoeuropeernas äldsta historia blir det en del resonemang om rasblandningar. (Det gäller alltså inte språkgruppen utan den tänkta ras som vid den tiden kallades den ariska, vilket ger upphov till en uppsjö problem; men det är en annan fråga.) Då och då snuddar han vid neandertalarna och vilka relationer de kan tänkas ha haft med oss moderna Homo sapiens.
The blond long-heads [i nederländska Friesland] may exhibit one of the lines of evolution of the men of the Neanderthaloid type. Or, the Frisians may be the result of the admixture of the blond long-heads with Neanderthaloid men; whose remains have been found at Canstatt and at Gibraltar, as well as at Spy and in the valley of the Neander; and who, therefore, seem, at one time, to have occupied a considerable area in Western Europe.
- Thomas Huxley: The Aryan Question and Pre-Historic Man (1890)

Det var inte den första gången man funderade över om de utdöda neandertalarna, vars klassificering var en av 1800-talets stora antropologiska frågor, möjligen hade beblandat sig med våra förfäder, och vad som i så fall hänt med resultaten – kanske lever de fortfarande ibland oss? Utgör de kanske de flesta eller rentav alla moderna människor..?

Jag är osäker på hur folk idag uppfattar neandertalare. Till att börja med sågs de som den arketypiska förmänniskan: grova och håriga, dumma och brutala, ett djur som bara nästan utvecklats till människa. (Ett typiskt exempel från ärkeförvillaren Ignatius Donnelly tar jag upp på Faktoider: Rasskillnader.) Numer har forskningen sedan rätt länge haft reda på att neandertalare knappast skiljde sig särskilt mycket från oss, såväl fysiskt som mentalt. Men den gamla bilden hänger kvar, inte minst i det dagliga tal där "neandertalare" fortfarande är en hyfsat kraftig förolämpning. Diskussioner om neandertalensiska inslag i våra egna gener ska ses i ljuset av de två olika bilderna: Neandertalare som primitiva halvmänniskor respektive en underart som bara närgångna undersökningar kan skilja från moderna människor.

En sorts inlägg kom 1980, här beskrivet av Karin Bojs. Hon är onödigt hård mot Auel, skönlitteratur kan ju vara hur fantasifull som helst, men hur som helst:
Svante Pääbo försöker hålla sig strikt till sina vetenskapliga resultat och undviker att gissa. En som däremot inte har några som helst skrupler för att spekulera om våra [dvs Homo sapiens] möten med neandertalare är den amerikanska författaren Jean M Auel. Hennes böcker om Grottbjörnens folk har sålt i många miljoner exemplar. Den första boken i serien kom ut 1980, och där skildrar Jean M Auel hur den föräldralösa flickan Ayla [H. sapiens] blir omhändertagen av en annan sorts människor. När Ayla växer upp blir hon våldtagen flera gånger av klanhövdingens son, som alltså kom att bli en blandning mellan neandertalare och moderna människor. En sådan blandning brukar kallas för en hybrid. 
Man skulle kunna säga att Jean M Auel just ifråga om hybriden låg trettio år före DNA-forskningen. När boken skrevs fanns inga säkra vetenskapliga belägg för att en sådan blandning skulle ha inträffat. Det som fanns var enskilda skelett, ben och tänder, som av vissa forskare betraktas som mellanformer.
- Karin Bojs: Min europeiska familj: De första 50 000 åren (Albert Bonnier 2015)

Trettio år efter Grottbjörnens folk och 120 år efter Huxleys utläggning släpptes den första rapporten från en omfattande kartläggning av neandertalarnas genom. Den drog den välgrundade slutsatsen att viss blandning förekom mellan H. neanderthalensis och H. sapiens.
Initial analyses of four billion base pairs of Neandertal DNA indicate that Neandertals left their mark in the genomes of some modern humans.
- The Neanderthal in us, Science 7 maj 2010

Se även Wikipedia: Neanderthal genome project

2016-08-18

Gamla mor Hutton

Om gamla mor Hutton sägs att hon levde i England på 1700-talet och var den arketypiska kloka gumman. Hennes mest berömda insats var när hon visade en framgångsrik "vanlig" läkare vilken kraft som finns i fingerborgsblomman, Digitalis purpurea.
In 1766, William Withering heard that an old woman from Shropshire had a secret remedy for the cure of dropsy [ödem, ansamling av vätska], and he approached her to obtain the recipe. The old woman's name has been variously given as Mother Hutton or Mrs. Hutton; she enjoyed considerable success in treating patients with fluid accumulation (edema) who had not responded to other treatments. Mother Hutton's recipe contained a number of herbs, and Withering suspected from the beginning that foxglove (Digitalis pupura [ska vara purpurea]) was responsible for the curative power of the recipe. Withering was ultimately responsible for standardizing digitalis preparations, working on dosages, and studying side effects. He published a definitive study on the usefulness of foxglove for heart failure. Withering was not a simple opportunist. He was an accomplished botanist and, in 1776, published "A Botannical Arrangement of All the Vegetables [växter, inte grönsaker ...] Naturally Growing in Great Britain with Descriptions of the Genus and Species According to Linnaeus."
- Gabriele Kass-Simon, Women of Science: Righting the Record (Indiana UP 1993), sid 270

Fast hennes identitet har visat sig betydligt vagare och mer svårbestämd än så. En annan skribent har hittat varierande andrahandsuppgifter om att Witherings tipsare var "en romsk kvinna", "en gammal dam i Shropshire", "en botaniker och farmakolog", "en herbalist på landet", "mor Hutton" och "gamla mor Hutton".
At the time of this writing, I am unable to confirm that the name of the "old Shropshire woman" was "Hutton"; it may well be a twentieth-century embellishment of the foxglove story (Krantz, 1973; Krinkler, 1985).
- Richard J. Kahn, "William Withering's Wonderful Weed", i Jacalyn Duffin (red.) Clio in the Clinic: History in Medical Practice (Oxford UP 2005), sid 193

På Wikipedia hävdas att gamla mor Hutton är en modern myt och fabrikation. Det hade
In reality "Mother Hutton" was created in 1928 in an illustration by William Meade Prince [känd illustratör av tidningar och reklam] as part of an advertising campaign by Parke-Davis who marketed Digitalis preparations. There is no mention of a Mother Hutton in Withering's works and no mention of him meeting any old woman directly - he is merely asked to comment on an old woman's receipt (Recipe) by a colleague. Since 1928, Mother Hutton's status has grown from being an image in an advertising poster to an acclaimed Wise Woman, Herbalist, Pharmacist and Medical Practitioner in Shropshire who was cheated out of her true recognition by Dr. Withering's unscrupulous methods.
- Wikipedia: Mother Hutton

2016-08-17

Magnetiska kullar

Nog ser det här ut som en nedförsbacke?

Fenomenet låter sig sällan fångas på bild utan är något som ska upplevas på plats (jag har ännu inte haft den äran). Men en ovanligt fin "magnetisk kulle" i skotska Ayrshire är ett undantag. Vägen på bilden sluttar alltså uppåt. Om bilen fått rulla fritt skulle den rulla framåt, till synes i strid mot gravitationen.

Backen har begåvats med det fina namnet Electric Brae (brae = backe) och en sten (bredvid bilen) där den optiska illusionen beskrivs utförligt och korrekt.
The ELECTRIC BRAE, known locally as 'CROY BRAE'
This runs the quarter mile from the bend overlooking Croy railway viaduct in the west (286 feet Above Ordnance Datum) to the wooded Craigencroy Glen (303 feet A.O.D.) to the east. Whilst there is this slope of 1 in 86 upwards from the bend to the Glen, the configuration of the land on either side of the road provides an optical illusion making it look as if the slope is going the other way. Therefore, a stationary car on the road with the brakes off will appear to move slowly uphill. The term "Electric" dates from a time when it was incorrectly thought to be a phenomenon caused by electric or magnetic attraction within the Brae.
Magnetiska kullar finns lite varstans i världen. Det är inte alla som beskrivs lika korrekt som Electric Brae.

A hill near picturesque Leh has magnetic properties which attracts metallic objects, making vehicles move up at a speed of about 20 km per hour with their engines off. [...] Locals and the Indo-Tibetan Border Police (ITBP) personnel, who man the Ladakh border with China, even claim that to escape the magnetic impact of the hill, helicopters and aircraft have to fly at a relatively greater height. And aircraft which come into the radius of the "Magnetic Hill" face jerks, similar to those witnessed during turbulence.
- Magnetic Hill: A wonder in Ladakh, The Hindu, 7 juni 2003

Det ska påpekas att The Hindu inte är någon slasktidning utan högst respektabel. Vilket tydligen inte hindrar galenskaper som ovan.


Wikipedia: List of gravity hills; Electric Brae
Undiscovered Scotland: Electric Brae

2016-08-16

Schwyz, Schwyz, Schweiz

Det sanna Schweiz?

Pars pro toto, "en del för det hela", är den latinska beteckningen för när man i språkliga sammanhang låter en del av något representera helheten.

Exemplen är legio, och få är utan skuld. Som när man talade om Sovjetunionen som "ryssarna", utan att bekymra sig för Ukraina eller Vitryssland, Estland, Lettland eller Litauen, eller några andra av de 14 rådsrepublikerna utöver Ryska SFSR. Eller när man än idag talar om Storbritannien som England (även om få behärskar det komplicerade ämnet Brittiska öarnas terminologi fullt ut) eller Nederländerna som Holland (vilket visserligen många nederländare som holländare inte verkar ha några större problem med, åtminstone inte så länge man riktar sig till turister). Ett satiriskt exempel är en australiensisk film vari aboriginer "upptäcker" en kontinent befolkad av vita, och frågar första bäste vad de kallar denna plats? "It's a barbecue area!" blir det lätt förvirrade men korrekta svaret, då det grillas på den aktuella stranden ... Varefter kontinenten (och filmen) får heta BabaKiueria (1986). Ett mycket närmare exempel är Sverige, som ju fått namn efter svearna.

Ett betydligt mindre känt exempel är Schweiz. Landet har en komplicerad historia men en tidig version av dagens nation bildades enligt ett omdiskuterat dokument daterat 1291 (i sig värt en faktoid utredning) i form av ett förbund mellan staterna Uri, Unterwalden och Schwyz. Den sistnämnda, som hade sitt namn efter huvudstaden Schwyz (på bilden ovan), var tydligen såpass dominerande att den fick ge namn åt federationen. Den fick i sin tur långt senare (då småstaterna blivit så kallade kantoner) ge namn åt den betydligt större nationen, och på olika vägar lever namnet kvar i engelskans Switzerland, franskans Suisse, italienskans Svizzera, rätoromanskans Svizra ... Liksom tyskans Schweiz, genom vilket svenskan fått namnet.

Man kan förstå att ett land som har fyra officiella namn på sig själv (de sistnämnda ovan) väljer att skippa språksalladen på sina frimärken, och istället använda en antik, anakronistisk och tämligen missvisande beteckning. Visserligen syftar den egentligen på helvetii, de keltiska helvetiska (så hette de) stammar som fanns i centraleuropa när romarna stötte på dem och i dubbel bemärkelse gjorde historia av dem. Fördelen är att ingen kan känna sig förfördelad och protestera.


Wikipedia: Name of Switzerland

2016-08-15

Lördagsfråga 425: Roms kullar

  1. Berget Tagpochau på Saipan i det autonoma samväldet Nordmarianerna. I närheten ligger ett litet samhälle som är öns (nominella) politiska centrum: Capitol Hill. Den började som ett träningsläger 1948-62 och är därmed det närmaste man kommer en huvudstad som grundats av CIA.
  2. Insidan av en grotta vid foten av Palatinen i Rom. Är detta Lupercal, grottan i sägnen där Romulus och Remus diade varginnan? [Uppdaterat: Osäker uppgift] Bilden är tagen med en sondkamera eftersom man ännu inte hittat någon ingång för fullvuxna.
  3. Johannes Aventinus, bajersk skriftställare på 1500-talet. Syns idag mest på öletiketter, som till exempel en förträfflig Weizen-Eisbock (nr 88095). Återanvänd från lördagsfråga 336.
  4. Nancy Pelosi från USA på besök hos Italiens inrikesminister Angelino Alfano. Ministeriet har hållit till i Palazzo del Viminale ända sedan Mussolinis tid och kallas också ibland "Il Viminale".
Capitolium, Palatinen, Aventinen och Viminalen, säger fyra av Roms sju kullar. Det satte Pölsa Dum snabbt och effektivt.