Lördagsfråga 345

Skarvtroll på väg

På E4 norr om Gävle har det skett många olyckor genom åren, speciellt vid Skarvberget. När vi undersökte saken närmare stötte vi på berättelser om vättar, tomtar, troll och väsen.

 - Vättar anklagas för mystiska olyckor på E4, Arbetarbladet 30 januari 2015

I artikeln nämns den omtalade isländska seden att åtminstone ibland ta hänsyn till påstådda förekomster av huldufólki∂, "huldrafolket". På denna blogg tog jag upp ett exempel jag hittade från Reykjavik (Alvvägs). En intressant omständighet med den "alvstenen" är att uppfattningen om dess betydelse för det osynliga småfolket inte är i närheten så gammal som man nog förväntar och tänker sig: "Stenen fanns upptagen i lokala förteckningar sedan 1918, men det dröjde ytterligare många år innan det fanns belägg för att stenen kopplats ihop med folktro."

Månne något liknande pågår vid Skarvberget? Är uppfattningen om tomtar, troll och vittra (begreppen är utbytbara, det finns inget linneanskt system för övernaturliga väsen) kanske inte ens är så gammal som vägen?

På sajter och diskussionsforum på internet talas det i stället om vittra, ett folk som likt vättarna bor under marken, i stenblock eller i gamla träd. Motorvägen norr om Gävle ogillas av vittrorna. Därav alla olyckor.

Jag har inte hittat de sajter och diskussionsforum där vittra på E4 diskuteras, vare sig beträffande sträckan vid Skarvberget eller någon annanstans.

Det finns naturligtvis långt enklare och troligare förklaringar av olycksfrekvensen på vägavsnittet ifråga, som också nämns av Trafikverket (kontaktpersonen där verkar förbluffad över frågan, vilket indikerar att hon inte fått den förut). Tack och lov verkar få som har något att säga till om ha mycket till övers för tomtefolket, hur många de nu är. Måhända tidningen gjort en större grej av den tacksamt skojiga nyheten än vad den egentligen är värd?
Däremot kan man tänka sig ett scenario där tomtar & troll, eller åtminstone deras företrädare (en inte oviktig skillnad), ges faktiskt inflytande i vägunderhåll, samhällsplanering och politik i stort. Det är faktiskt obehagligt lätt att tänka sig.

Politik och vetenskap

Tro och vetenskap är, trots allt som sagts, inte den konflikt som har störst betydelse för oss; inte i västvärlden idag. Den stora konflikten är den mellan politik och vetenskap.

Det gäller inte bara när politiker arbetar för förvillade men viktiga väljargrupper, som när miljöpartister är antroposofer eller går deras ärenden ändå, eller kristdemokraterna ideligen tar hänsyn till kreationism och abortmotstånd. De exemplen är välkända för den som är insatt i den skeptiska debatten, och mestadels lika tydliga som när en SD-politiker tar upp vilken fråga som helst som har minsta bäring på invandring. (Marxismens irrlära behöver man tack och lov sällan ta någon ställning till numer, åtminstone inte i outspädd form.)

Det är desto lurigare när annars någorlunda pålitliga personer sätter sin politik före vetandet. Utan att vara något fan av folkpartiet (jag är oerhört ointresserad av politik, mer så än jag kan motivera) så är det ändå ett parti som ligger väl till när det gäller vetenskaplighet. Jämför t.ex. VoF:s partienkäter om GMO resp. alternativmedicin där Fp svarar föredömligt.

Men det är en sak att hålla sig till god vetenskap i frågor där man ändå håller med, eller där man inte har något politiskt kapital investerat. Vad gör man när vetenskapen är dum och kommer till fel slutsatser?

Björklund får, återigen, kritik av Vetenskapsrådet för att fortsätta hävda att tidigare betygsättning av barn skulle ge bättre kunskapsinlärning. Men han ger sig inte.

Det är Vetenskapsrådets högt utbildade medlemmar – professorer i pedagogik bland annat – som har fixa idéer, inte han.

Att Vetenskapsrådets pågående forskningsprojekt kring skolan har gått igenom 6 000(!) artiklar i utbildningsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga databaser och studerat ett 40-tal avhandlingar och inte hittat ETT STÖD I EN ENDA AV DEM för att tidig betygsättning är rätt väg att gå, viftar Björklund bort.

Att de tvärtom visar att tidiga betyg påverkar speciellt lågpresterande elever NEGATIVT, viftar den tidigare utbildningsministern också bort.

- Susanne Sjöstedt, Varifrån kommer allt detta vetenskapsförakt?, Allehanda.se (Tidningen Ångermanland) den 28 januari 2015

Den förträffliga ledaren ska läsas i sin helhet. Men för att understryka vilket tankegift politiken är: Givetvis är det den tvepolitiska tidningens S-märkta ledarredaktionen som kritiserar Björklund. Om samma drapa levererats på den liberala ledarplatsen så hade vi levt i en aningen bättre värld än vi gör nu.

Antroposofiskt bakåtsträvande

Nu kommer ni aldrig att glömma att Järna ligger i närheten av Trosa.

Järna är antroposofernas svenska huvudort. För en tid sedan gjorde de en riktig stjärnrekrytering. I den förvillade och förvillande tidningen 2000-Talets Vetenskap nr 5/2014 intervjuas Mikael Nordfors, som rentav fått bästa plats på omslaget.

Eftersom artikeln inte finns på webben vet jag inte mer om den än att Nordfors vill "bygga en bro mellan skolmedicin och alternativen". Så kallad komplementär medicin innebär att ovetenskapen jämställs med vetenskapen, att man använder den förkättrade skolmedicinen när de värdelösa alternativen inte räcker till.

Men den som är nyfiken på vad Mikael Nordfors vill behöver inte leta länge. Och för en gångs skull är skymningspressens tonläge helt rätt.

Bland Mikael Nordfors behandlingsmetoder finns, förutom anusmassage och vitsar, att använda brännvinskryddan johannesört mot depression. Han har fått hård kritik av myndigheterna både i Sverige och Norge.

[...]

- Jag har en personlighetsstörning, eller snarare ett syndrom, ett högfungerande aspberger. Precis som till exempel Bill Gates och Einstein. Jag har gjort mig omöjlig inom vården eftersom jag beter mig barnsligt ibland. Jag är annorlunda, men smartare.

- Bland patienterna är jag dock ofta populär. Barn gillar mig.

Det sägs dock i klar motsats till alla anmälningar. Norska socialstyrelsen kritiserar honom för att ha gett var femte patient en diagnos där ändtarmsmassage varit behandling.

- Analdoktorns nya medicin: Sverige-vitsar, Aftonbladet den 14 januari 2006

Mikael Nordfors är helt enkelt en av de mest motbjudande personligheter som kvackar-Sverige för tillfället kan visa upp.


Tipstack till Martin Rundkvist som upplyste om rekryteringen i Folkvett 4/2014. Vad rubriken på denna bloggpost beträffar överväldigades jag av mängden hysteriskt roliga och icke rumsrena alternativ.

Koncentrationsläger och andra läger

Man samlar ihop folk och sätter ett staket runt om, det är ett koncentrationsläger.

- Hans Stark, SS-Untersturmführer, beskriver ett begrepp för sin bror

Texten som följer är ett lätt bearbetat avsnitt ur kapitlet Förintelsen ur min bok Tredje rikets myter (Forum 2011).


Koncentrationsläger är ett lurigt begrepp. Förkortningen KZ, eller (tidigare) KL efter Konzentrationslager, används ofta om alla läger som var inblandade i förintelsen, vilket är oriktigt hur man än ser på saken. Utöver dödandet "på fältet", som när Einsatzgruppen arbetade vid östfronten, så förekom det mest fabriksmässiga dödandet, förintelsen i dess renaste obegripligaste form, inte i koncentrationslägren.

I ena änden av lägersystemets terminologi skulle man kunna placera Theresienstadt. Det var en stad och militäranläggning från 1700-talet – där fanns fina stenhus och gator – som gjorts till ett så kallat genomgångsläger och delvis självstyrt ghetto av bättre sort. Där har vi ytterligare en viktig och lurig term: den gamla betydelsen "judisk stadsdel" som fanns i många städer (det i Warszawa har nog blivit mest känt) övergick i Tredje riket till att innebära något helt annat när de blev en sorts förgårdar till koncentrationslägren, fram till sommaren 1943 då Himmler gav order om deras upplösning. Theresienstadt eller Terezín användes även som uppvisningsexempel när Röda korset kom förbi, och den tillfälliga idyllen dokumenterades då på film.



Den ser ut som vilken tidstypiskt käck skildring som helst av vardagens liv och verksamhet; här arbetas det i smedjan, här går fabriksarbetarna hem, här lagas det mat, här leker barnen ... Efter inspelningen fortsatte man som förut. Här dog minst 30 000 personer, men det filmades inte.

Kort om namnen: När det fanns tyska versioner av de aktuella ortnamnen så användes dessa. Det är därför Terezín kallas Theresienstadt, lägret utanför Oświęcim Auschwitz och så vidare. De var alltså inte några nazistiska påfund utan vad platserna kallades i tyskspråkiga sammanhang.

I mitten finns koncentrationsläger som Dachau, Buchenwald och Ravensbrück, liksom arbetsläger som Auschwitz III, Mauthausen och Flossenbürg. I de förra var man fångar, i de senare slavarbetare. I praktiken var skillnaderna ofta gradvisa, skiftande och tämligen obetydliga. Ofta förlades läger av olika sorter i närheten av varandra. I sådana komplex kunde ett större arbetsläger eller koncentrationsläger ha flera mindre arbetsläger kring sig för specifika arbetsuppgifter, och ett förintelseläger dit de som inte längre kunde arbeta skickades. Ett exempel är arbetslägret Treblinka I vid förintelselägret Treblinka II (när namnet är onumrerat avses det senare). Det överlägset största komplexet utgjordes av Auschwitz, där huvudlägren Auschwitz I, Auschwitz II-Birkenau och Auschwitz III-Buna Monowitz omgavs av ytterligare 45 Außenlager.

När man ser bilder från dessa läger är de ofta påtagligt generella. Några undantag finns, som Auschwitz II med järnvägen i förgrunden, och järnskylten Arbeit macht frei ovanför ingången till Auschwitz I. För övrigt är det taggtråd, baracker, krematorieskorstenar, och så människorna, halvdöda i skaror eller döda i massor. De utgör en stor del av förintelsen. Men inte den största delen, och absolut inte hela. Det fanns heller inte gaskamrar i alla koncentrationsläger; det är ett standardargument från revisionister, men att exempelvis Dachau fick gaskammare först kort före slutet – koncentrationslägret skulle få förintelsekapacitet – är varken någon nyhet eller relevant. Däremot illustrerar det betydelsen av att hålla reda på termerna.

I andra änden hittar man förintelselägren: Bełżec, Chełmno, Sobibór, Treblinka. Dessa finns inte kvar då de omsorgsfullt förstördes av dem som byggt dem. På rekonstruktioner och fotografier ser de bedrägligt, obegripligt små och idylliska ut, som mindre bondgårdar. De rekonstruerade dödssiffrorna är meningslöst stora, i storleksordningen 100 000–1 000 000. Hit kom inte folk för att långsamt och slumpmässigt dö av svält, tyfus, misshandel eller vad som nu kom först, hit kom man för att dö i fabrik – på så sätt är "läger" en felaktig benämning då de enda som sov över där var personalen. Samtliga dessa läger, liksom den övervägande andelen övriga, byggdes i Polen. En anledning var att hålla faderlandet rent från den brottsliga verksamheten.

Detta är inte bara en värdering utan ett faktum: Förintelsen var olaglig i Tredje riket. Så länge som man med ”lag” avser den skrivna texten, snarare än den "Führerns vilja" som förvisso var det allra högsta rättesnöret. Ett annat problem, som de ledande förintelsearkitekterna var väl medvetna om, var det oekonomiska – man behövde alla resurser man kunde få för att vända krigslyckan, men använde istället arbetskraft, tågtransporter och annat i avsevärda mängder för att göra slut på arbetskraft. Även glödande nazister kunde bli ställda av logiken; var det verkligen viktigare att försöka göra slut på judendomen än att vinna kriget?

Glasögon från Auschwitz

När man följer lägren genom litteraturen, såväl akademisk som populär, framgår att den uppmärksamhet ett läger fått beror på nästan vad som helst utom hur många som dött där. Det är talande för hur våra mentala bilder uppstår. En dödssiffra, hur stor den än är, förblir en abstrakt storhet, på något sätt mer så ju högre den är; tre mord är lättare att föreställa sig än 3 000, eller 300 000.

Lägren som uppfördes innan hemlighetsmakeriet vidtog är, av förklarliga skäl, mer kända än de senare. Auschwitz förtjänar sin plats som det mest ökända lägret då det också var det överlägset största, räknat i fångar eller döda; där dog långt över en miljon. Bergen-Belsen var det första lägret att befrias av västallierade trupper, bilderna och filmerna därifrån följdaktligen de första att visas för världen, och därför bet de sig fast hos folk på ett särskilt sätt. De sammanhängande massorna av spinkiga, oformliga lik fanns inte vid förintelselägren, där 10, 20 eller 30 gånger så många dog, i vart och ett av dem. Det beror främst på att arbetet på Bergen-Belsen inte avslutades i god ordning utan abrupt, så att säga mitt under drift. Dessutom hade tyfus, som regelbundet härjade i de överfulla lägren, nyligen tagit livet av extra många. Hade lägret legat någon annanstans, hade det i det allmänna medvetandet nog inte varit mer känt än läger som Trawniki eller Płaszów.

Vidare får lägernamn som kan kopplas till berättelser och bilder – jag är osäker på vilket som är viktigast – därmed en innebörd och associationer. Liksom ifall vi idag kan besöka dem. När ingen av dessa faktorer finns med så blir lägret svårligen mycket mer än ett namn. Detta har i viss mån skett med de fyra nämnda förintelselägren. Och det var just så det var tänkt; dessa läger skulle själva förintas, såväl fysiskt som ur människors minnen och historien. Här fick krematorieugnar och dödgrävarna i Sonderkommandon arbeta in i det sista. Efteråt kunde man gräva upp kroppar för att kremera dem ordentligare. Byggnaderna revs grundligt, murar och taggtråd försvann, marken planterades med träd. Den som kommer dit idag ser skog, något minnesmärke och just inte mycket mer. En orsak till att lägren lades ner var att judarna i upptagningsområdena helt enkelt tagit slut. Men i hela två av fallen avslutades verksamheten som en direkt följd av uppror bland fångarna. Den som undrat varför fångarna inte gjorde något – visserligen hade de inga vapen, men de var ju så många och hade inget att förlora – kan läsa mer om upproren i Treblinka och Sobibór. Av Chełmnos hundratusentals dödsdömda överlevde två. I Bełżec ingen.

Måndagen den 2 augusti 1943: Uppror i Treblinka.

Lördagsfråga 344: X

1. Laura Murra, feminist och grundare av ett forskningscentrum m.m., bytte efternamn till X eftersom hon, syftandes på #4, "heller inte ville bära sin ägares namn".
2. Percival Lowell, mest känd för sina studier av kanaler på Mars, ägnade även mycket tid åt att spana efter en förmodad transneptunsk planet som i sitt oupptäckta stadium kallades Planet X. Denna var, trots allt som sagts och trotts, inte Pluto utan en chimär.
3. En liten del av den ryska flottan uppställd framför sin fana, som bär Andreaskorsets X (efter det kors som densamme korsfästes på).
4. Malcolm Little började använda efternamnet X som en symbol för "det sanna afrikanska familjenamn som han aldrig skulle få reda på", och som en slavägare en gång i tiden ersatt med "Little".

Lördagens obekanta var sålunda X. Det insåg Plåthumlan.

Folk upptäcker woo

Alex Schulman: Regina Lund är galen - kan någon få tyst på henne, Aftonbladet 25 januari 2015

Då och då upptäcker folk vad medier faktiskt håller på med. Eller vad antroposofin egentligen går ut på, hur homeopatin faktiskt är tänkt att fungera, att elöverkänsliga får miljonbidrag eller att förtroendevalda tror på chemtrails.

Det är ju bra. Det är precis sådant som vi tjatiga, jobbiga skeptiker ständigt påtalar.

Mediet: Andar har gjort mig riktigt rädd, Aftonbladet 1 november 2013

Å andra sidan tenderar ögonblicken av klarsyn att vara korta och selektiva. Har Schulman missat alla de gånger som Aftonbladet gett utrymme åt "medier" som är precis lika "galna" (om det är rätt ord) som någonsin Regina Lund? Som den etablerade skojaren Terry Evans, som gissningsvis drar in betydligt mer flis än Regina.

Det är lite som när Expressen låter den förträffliga Anna Bäsén dela utrymme med, för att bara ta några aktuella exempel, GI-gurun Fredrik Paulún Jag var en klassisk sockermissbrukare (socker är ingen drog!), några kostexperter som ger ett mycket suspekt intryck, eller för den delen ett Stort astro för 2015. Metro utgörs av å ena sidan Viralgranskaren, visserligen med en förkärlek för trams och obskyra virala grejor men med en i grunden god inrikting, å andra sidan resten av Metro. Och så vidare.

Lördagsfråga 344

In cases of sudden death

Har du dött? Då har du inte mycket att hämta hos dagens kvackare.

Ifall inte antroposofer, homeopater, kolloidala silvermänniskor m.fl. tillskriver sina respektive preparat särskilt extravaganta egenskaper i särskilt väl undangömda fora, vilket förvisso kan vara fallet. Men förr i tiden kunde deras kvackarkolleger öppet påstå lite av varje. Som denna annons från 1793: "RESTORATION of LIFE in CASES of SUDDEN DEATH"!

In all circumstances of suicide, or sudden death, whether by blows, fits, falls, suffocation, strangulation, drowning, apoplexy, thunder and lightning, assassination, duelling, &c., immediate recourse should be had to this medicine, which will not fail to restore life, provided the organs and juices are in a fit disposition for it, which they undoubtedly are much oftener than is imagined.

Den noggranne läsaren ser direkt ett kryphål: medlet kan väcka en död provided att liket är i fit disposition. Vad betyder det? Min källa, den förträffliga kvack-doktorn, är nog väl välvillig i sin tolkning, enligt vilken tidens osäkra metoder för att kontrollera om pat är död eller inte skulle ge utrymme för medel som, ehuru värdelösa i sig, ibland gavs till "döda" som inte var det utan därpå vaknade till liv. Hur som helst.

Dr Siblys solar tincture utmärktes på flera sätt. Ebenezer Sibly var en verklig person, vilket inte alls behövde vara fallet i sammanhanget. Han var även läkare, måhända med köpt examen men det hade han i så fall gemensamt med rätt många vid den här tiden (jämför Linnés diplomkvarn). Därtill var han astrolog, vilket ännu i slutet av 1700-talet inte var så ovanligt i det facket som man hade kunnat hoppas. Han intresserade sig dessutom för ockultism, hermetism, Swedenborgs läror, mesmerism och annat.

Sibly är, för att sammanfatta, en andlig broder till mången kvackare av 2015. För än idag finns det antroposofer, homeopater och andra som har en världsbild där astrologi, ockult kemi, andesyner och liknande inte är historia utan den grund på vilken man bygger sina verksamheter.

Idag är det ju bara religioner som får påstå sig kunna väcka döda till liv; om kvackarna hade fått lov så hade de också gått ut med löften minst lika rundliga som dr Sibly.


The Quack Doctor: Dr. Sibly's Re-Animating Solar Tincture, 10 oktober 2009