2016-05-30

Lördagsfråga 414: Produktplacering

  1. Christopher Walken har just gett en cigarrett till Dennis Hopper i True Romance (1993). Manuset skrevs av en viss Quentin T.
  2. John Belushi har just visat Good Ol' Boys att han är från musikerfacket; eller snarare mycket snabbt visat ett tillplattat cigarrettpaket. The Blues Brothers (1976), så klart.
  3. I Stranger Than Paradise (1984) förklarar John Lurie för Eszter Balint att cigarretter av ett visst märke är desamma över hela Amerika.
  4. Robert Redford som The Great Gatsby (1974) delar sin sista cigg med Sam Waterston.
Kan det vara något annat än produktplacering när folk i filmen kallar cigarretterna för deras varumärken? Som när Hoppers Clifford och Walkens Cocotti inte kallar cigarretter för cigarretter utan Chesterfields. Detta märke görs det väl inte jättemycket reklam för nuförtiden, men annat var det förr. Om de många förekomsterna i filmer (det finns många fler exempel) beror på faktiska produktplaceringar vet jag inte; sådana var tydligen inte alls lika vanliga för bara några decennier sedan som de är idag.

Något svar såg vi inte röken av den här gången.

2016-05-29

Hur låter talgoxen?

Ett av de mest välkända lätena är ett "tí-ta, tí-ta"
- Wikipedia: Talgoxe#Läte
Så här i fåglarnas parningstider reagerar många på talgoxarnas sång. Den traditionella trestaviga sången ti-ti-tyy har ersatts av en kortare tvåstavig ti-tyy-sång. Det är i sig ingen ny företeelse.
- Yle: Hur sjunger din talgoxe?

Den här frågan tycker jag är extra intressant eftersom jag har ett eget ljudminne av det "gamla" lätet. På 80-talet satt jag och läste den fine Gunnar Brusewitz som beskrev hur talgoxen slog på sitt silverstäd: "ti-ti-ty". Direkt efteråt kom bekräftelsen från naturen utanför där sagda fågel utförde det lätt identifierbara lätet.

Sedan dess vet jag inte om jag hört en trestavig talgoxe. Tvåstaviga ti-ty har varit desto vanligare. Varför?

Forskningsläget tas upp på Yle-sidan. Att det skulle bero på ökat oväsen låter inte helt tillfredsställande, men vad vet jag? En förklaring som vore roligare är om talgoxarnas språk förändras på samma sätt som alla vi människors naturliga språk. Måhända mesarna också har språkpoliser, som skakar på huvudet åt ungdomens förfall och eländiga SMS-kvitter?

2016-05-27

Fredsdagen 6 augusti

Hiroshima efter den 6 augusti 1945
Söndagen den 6 augusti blev också de dödas dag. Tanken på alla dessa okända, olyckliga hjältar, dessa tusenden och åter tusenden unga och medelålders män, som givit sina liv för något som syntes dem heligare än allt annat, strödda omkring under slagfältens enkla jordkullar, många i främmande länder och många uppkastade på avlägsna kuster, alla dem som vila i det barmhärtiga havets vida famn, kom oss att förenas i smärta med dem, som runt om i världen digna av sorg och saknad efter sina förlorade, kära. Därför vajade våra dukar på, halv stång i det lekande solskenet.
Den tidstypiska utläggningen handlar om den 6 augusti 1916. Den dagen hölls rätt omfattande demonstrationer för fred i allmänhet och mot det stora kriget i synnerhet. Händelsevis lades den på samma dag, som det efter 1945 hållits årliga demonstrationer för fred och mot krig, på synnerligen förekommen anledning.

Följande stycke ur samma artikel kan också vara av intresse, kanske än mer:
När tanken på en allmän, opolitisk fredssöndag först kom upp, möttes den i likhet med flertalet ideella förslag av oförståelse, ja, på många håll av rent motstånd. Man framhöll, naturligtvis med vanlig överlägsenhet, att en dylik demonstration vore alldeles utan betydelse, att de stridande icke lyssnade på, och än mindre rättade sig efter, resolutioner, upplästa från talarestolarna i vårt lilla land och att det hela verkade enbart löjligt. Det är icke svårt att förstå, vad för slags människor dessa äro, som alltid med största beredvillighet lägga i dagen sin likgiltighet för allt som i stället borde förena och driva oss i kamp mot livsfientliga makter, de ha särskilt under dessa sista år själva blottat sina förkrympta själar och de höra sannerligen icke till dem, som föra mänskligheten ett enda litet steg fram på utvecklingens väg. Men tyvärr äro de många, ack, alltför många i vårt lilla land.
- Ejnar Hedeman: Den 6 augusti 1916 – några reflexioner kring fredssöndagen, Tiden nr 9/1916

"Ejnar Hedeman" var pseudonym för författaren Ejnar Larsson. Han skrev rätt flitigt i "Tidskriften för socialistisk kritik och politik", grundad 1908 av självaste Hjalmar Branting och utgiven av socialdemokraterna sedan dess.

2016-05-26

Fejkade dyrviner

Två exemplar av det fina bourgogne-vinet La Tâche, årgång 1962. Någon som ser några skillnader?

Namnet Tache har en circumflex Tâche på höger etikett men inte på vänster. Ordet propriétaire har en accent på höger etikett men inte på vänster. Antalet "26.740" har påtagligt ojämnt tryck till höger. För att nämna några. (Att producentlandet är utelämnat på den ena är en av de tydligare detaljerna som dock experterna inte tagit upp så jag vet inte om den är betydelselös.) Antingen omorganiserade vinfirman etikettryckandet mitt under produktionen ... Eller så är den ena fejk.

Buteljen till vänster är garanterat äkta La Tâche 1962. Buteljen till höger ingick i ett parti som skulle säljas för rejäla pengar hos anrika auktionsfirman Christie's i New York i maj 2013. Experter noterade att några etiketter uppvisade flera särdrag som saknas på äkta etiketter.

De var desto mer lika denna etikett. Den såldes hos anrika auktionsfirman Christie's i New York i april 2007. Säljaren var en viss Rudy Kurniawan. Och när detta uppdagats så var det kört.

Kurniawan var länge ett av de största namnen i de riktigt dyra vinernas märkliga värld. Han köpte och sålde flaskor för miljoner dollar. Affärsidén var något så klassiskt som nytt vin i gamla läglar (Matt 9:17): Han köpte förhållandevis enkla viner i rätt stil och buteljerade dem på trovärdiga flaskor med prima etiketter.

Hembränning är känt, men det vill till om det ska ge några ordentliga pengar. Hemtryckeri är mycket enklare, snabbare och framför allt lönande. Man verkar inte behöva vara så slipad heller ...

Som när Kurniawan skickade 38 flaskor med firma Domaine Ponsots finvin Clos Saint-Denis, blandade årgångar från 1945-71, för att säljas på auktion. När Laurent Ponsot fick se dem i auktionskatalogen hajade han till; hans företag började med den etiketten först 1982. Han kunde också peka ut en flaska som farfar Hippolyte skulle ha buteljerat 1929, men av en sort som familjeföretaget inte började framställa förrän 1934. Han berättade detta för firman som drog in alla Kurniawans partier. De skulle uppskattningsvis ha sålt för runt miljonen dollar.
We try our best to get it right, but it's Burgundy, and sometimes shit happens.
- Rudy Kurniawans "förklaring"

Detta var inte det första tillfället då Kurniawans viner hade dragits tillbaka från auktioner sedan man upptäckt underligheter. Man kunde tro att han skulle ha blivit betydligt noggrannare efter de betorna ... Men nu var hur som helst hans glansdagar över. Han blev stämd av samlare som menade att han avsiktligt sålt förfalskade viner. Värre var att bankerna tvekade att ge honom lån med hans vinsamling som säkerhet. Han fortsatte i vinbranschen, dock med betydligt lägre profil. Rimligtvis skulle ingen auktion värd namnet låta honom komma i närheten någon mer gång.

I februari 2012 upptäckte advokaten och vinkännaren Don Cornwell att en auktion i London skulle sälja viner från Kurniawan via bulvan. Kort därefter greps Kurniawan. När polisen gjorde husrannsakan hittade de mängder med relativt ordinära viner och allt som behövdes för att uppgradera deras status och framför allt pris: etiketter, korkar, stämplar (som "Echezeaux" och "Pomerol") med mera. I december 2013 dömdes han till tio års fängelse.

Men frukten av hans arbete kommer att kunna skördas länge än. La Tâche-vinerna från 2013 såldes utan hans medverkan, av någon som var medveten eller omedveten om att de var förfalskade.

Alla avslöjande suspekta detaljer jag nämnt här har med andra omständigheter än själva varorna att göra. För om någon någonsin någonstans känt någon skillnad på smaken så har jag inte sett det. Vilket naturligtvis kan bero på att dessa varor är mer investeringsobjekt än konsumtionsvaror.

Källor:

2016-05-25

Bliss med VoF

VoF med Bliss: vetenskap och ((många + person = folk) + (utbyta + kunskap = bildning) = folkbildning)

Ikväll blir det folkbildning med VoF Göteborg: En föreläsning om symbolspråket Bliss.

Tid: 19.00
Plats: Botanhuset, Carl Skottsbergs gata 22B, precis intill Botaniska trädgården (till höger om entrén, typ)
Pris: Helgratis

Konstruktören Charles K. Bliss hette ursprungligen Karl Blitz och kom från Czernowitz i den mångspråkiga och mångkulturella dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Han befann sig i Österrike när Anschluss inträffade 1938. Bliss, som var jude, hamnade i Dachau och Buchenwald. Han lyckades bli släppt ur förintelsens klor och begav sig till Shanghai. Från 1942 och framåt konstruerade han ett symbolspråk som var oberoende av kultur och naturliga språk.

Utan närmare kunskaper om hans drivkrafter så gissar jag att han likt "doktor Esperanto" Zamenhof, som kom från det mångspråkiga Warszawa, tänkte att folk inte bråkar med de som de förstår, en tanke mer vacker än sann. En av Bliss uttalade inspirationskällor var Leibnitz planerade universalspråk, Characteristica Unversalis; jag tror inte att Bliss likt supersnillet Kurt Gödel anslöt sig till den konspirationsteori jag tar upp i bloggposten Gödel och Leibnitz-konspirationen, men måhända trodde Bliss att Leibnitz kom längre än han faktiskt kom.

Det enkla VoF-exemplet ovan kan ge en aning om systemets idé. Genom att kombinera enkla tecken bygger man upp komplexa begrepp, meningar och texter. Bliss hade rätt stora planer för det hela, men någon "världsskrift" blev det aldrig. Däremot hittade det en nisch från 1960-talet och framåt: Det började användas av och för folk med funktionsnedsättningar som gjorde det svårt för dem att använda naturliga språk i tal och skrift. Bliss hade blandade känslor inför hur systemet användes, till exempel ogillade han att man använde märkvärdiga begrepp som "substantiv" och "verb" istället för "saker" och "händelser".

Allt detta och en hel del därtill blir det som sagt ikväll. Välkomna!

Wikipedia (eng.): Blissymbols

2016-05-24

Trygg-Hansa annonserar i Metro

I en undersökning gjord av Novus på uppdrag av Trygg-Hansa visar det sig att majoriteten av föräldrar har en barnförsäkring. När intervjuerna bakom studien genomfördes visade det sig däremot att inte alla föräldrar var införstådda med vad de olika försäkringarna täcker om barnet skulle fara illa.
- Nio myter om barnförsäkringar – och varför de inte stämmer, Metro 22 maj 2016

Hela denna artikel är en annons. Eller textreklam som det kallas när en annonsör får in en annons kamouflerad till artikel, som därmed 1) läses av många fler, 2) har åtminstone aningen högre trovärdighet än betalda annonser, och 3) är gratis. Publikationer kan dra sig för textreklam av flera anledningar, man kan tänka sig att även de som trycker vad som helst har invändningar mot punkt 3).

Här dök beställaren upp i andra stycket, ingressen medräknad. Det är egentligen för tidigt; lite klumpig och uppenbar produktplacering som därmed riskerar att förta intrycket. En tumregel är regeln om det fjärde stycket, en placering som varken är för iögonenfallande eller riskerar att trimmas bort.
A handy rule of thumb when reading ‘survey’ stories in the news is to check around the 4th paragraph. It’s usually around this point that the organisation behind the survey makes an appearance.
[...]
Why paragraph four? These kinds of stories are so often derived from press releases with little modification. So the placement is largely determined by the press release itself. Earlier paragraphs might be a little too blatant, while later paragraphs might be in danger of being trimmed off or subject to waning reader interest.
- Ben Campbell, The fourth paragraph rule

Regeln kommer från klipp och klistra-nyheter, icke-journalistik av ett ännu något slöare slag än det här är frågan om.

Journalistförbundet: Riktlinjer mot textreklam

2016-05-23

Lördagsfråga 413: Wilhelm Reich

  1. Wilhelm Reich lyckades 1941 att få självaste Albert Einstein att studera en så kallad orgon-ackumulator, som Reich hävdade fångade in den av Reich påhittade upptäckta orgon-energien. E lät sig inledningsvis ryckas med men kom mycket snart på mycket bättre tankar.
  2. Sedan Reich fått lämna Riket tillbringade han en kort tid i Malmö. "Bättre än ett koncentrationsläger" var hans betyg.
  3. Orgon-ackumulatorn var i princip Faradays bur, med metall på insidan och trä på utsidan. En annan version använde glas- och mineralull i flera omväxlande lager. Magiska effekter rapporterades av anhängare.
  4. Sigmund Freud var Reichs förste och ende läromästare i hans första och akademiskt överlägset mest framgångsrika karriär som psykoanalytiker. Inte för att det är den han är känd för.
Christian satte denne klassiske förvillare och tok utan dröjsmål. Det är länge sedan Reich och hans älskade (...) orgon fick några rubriker, men häromdagen var det dags. Utläggning följer ...

2016-05-22

Operation Vin

Att dricka vin kräver inga särskilda ceremonier. De traditioner och sedvänjor som förekommer behöver man inte alls känna sig bunden av; de flesta viner kan drickas till praktiskt taget vad som helst.
- En annons ur Systembolagets kampanj Operation Vin från 1957

Till exempel ska en BÅSCHÅLÄ' för 6:50 passa alldeles förträffligt på julbordet:

Bjud gott – bjud på vin i stället
- En annan annons ur Systembolagets kampanj Operation Vin från 1957

En statlig kampanj för att få folk att dricka vin? I Sverige? Jomen.
Reklam och propaganda för alkoholhaltiga drycker hade inte varit förbjudet under motbokstiden, däremot hade man propagerat för att minska reklamen. Bland nykterister och andra som arbetade för nykterhet hade reklamen naturligtvis setts med onda ögon, men detta förändrades 1957. I stället för att förbjuda reklam menade Systembolagets ansvariga nu att man borde utnyttja reklamen och dess språk för att få folk att dricka mindre, bättre och nyttigare. Systembolagets starke man och chef, Harry Älmeby, drev frågan om en reklamkampanj för vin med argumentet, att om andra varor kunde säljas med reklam, borde samma medel kunna påverka befolkningen till något bra, nämligen att ändra sina alkoholinköp och dricka måttligare och mer nyttigt.
- Jenny Björkman, Operation Vin, Spiritus 2004-6

Mycket länge var alkoholproblematik helt förknippad med sprit. Vin var, i princip, inget man hade problem med. Det berodde dels på att vinkonsumtionen var så liten jämfört med spritkonsumtionen (1955 såldes mer Renat brännvin än allt vin ihop) men även på att vin enbart förekom i de lite högre samhällsklasserna. Vin reglerades inte ens i motboken; köpen skrevs upp i den så att missbruk kunde kontrolleras, men man fick köpa obegränsade mängder.

Det var därför Systembolaget 1957 sammankallade till sin första presskonferens någonsin. Man hade gjort om två butiker i Stockholm till vinbutiker med ett helt annat tilltal än de av skam genomsyrade vanliga bolagen. Man gjorde för första gången reklam som såg ut som all annan reklam. Man började, kort sagt, att se ut som dagens Systembolag.

När kampanjen "Spola kröken" inleddes var den inte riktad mot alkohol i allmänhet utan sprit. Exempel från 1972.

Denna fina plansch får tala för sig själv.

Jag tog upp en annan aspekt av kampanjen häromåret i bloggposten Socialstyrelsen rekommenderar vin.

Att kampanjen lyckades berodde på flera saker, inte minst att spritpriserna höjdes kraftigt.  1955 sålde Systemet 48 miljoner liter sprit och 16 miljoner liter vin; 60 år senare är siffrorna 19 miljoner respektive 197 miljoner.