Broccoli, kött och protein

Hur mycket protein finns det i broccoli? Mer än i kött, som ett inte helt ovanligt påstående går ut på?

Näringsvärden för kokt broccoli: 100 g innehåller 2,4 g protein och ger 26 kcal = 100 kcal innebär 9,2 g protein.

Näringsvärden för stekt ryggbiff: 100 g innehåller 26,4 g protein och ger 148 kcal = 100 kcal innebär 17,8 g protein.

Siffror från Livsmedelsdatabasen hos Livsmedelsverket. Kötträtten vald för att komma nära T-benstek, porterhouse steak.

Varifrån kommer broccoli/kött-uppgiften?

En viss dr Joel Furhman nämns ibland. Hans FAQ-sida Protein Content of Green Vegetables compared to Meat? anger siffror som känns igen från meme-bilderna.  Vad skillnaderna beror på vet jag inte.

Lördagsfråga 307: En svensk klassiker

1. Tomt Margit i färd med att ställa ett bryggkar på golvluckan sedan Gösta Eriksson väl krupit ner i källaren. Där kommer danskarna inte att hitta honom så han kan fortsätta med sina öden och äventyr.
2. Motala gamla radiostation, numera museum. "Stockholm Motala" var den så kallade anropssignal som nyttjades i Sveriges radio från 1927 till 1944. Den innebar att man satt i studion i Stockholm och att signalen sändes ut från Motala, där Sveriges största sändarstation ju låg.
3. Den 8 juni 1962 var dagen då brandstationen i Vansbro brann ner. Omslag och refräng från traktens söner Svenne Rubins.
4. Lidingö tennishall.

Vasaloppet, Motala = start och mål för Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Där har vi en svensk klassiker; om Ole Bull knäckt den vet jag inte, men frågan tog han utan vidare.

Sankt Sigfrid var aldrig i Örgryte

Sankt Sigfrids plan ligger i stadsdelen Örgryte i Göteborg.

I senaste numret av Folkvett, föreningen Vetenskap och Folkbildnings medlemstidning, hade jag med en artikel om Sigfrid, kallad sankt. För att sammanfatta textens huvudteser:

• Om Olof Skötkonung alls döptes vid Husaby kyrka så var det inte i den lilla källan intill kyrkan, den dit turisterna kommer till, utan en större lite längre bort.
• Olof verkar ha döpts av en engelsk missionär. Vad denne hette vet vi inte.
• Idén att Sigfrid skulle ha grundat Örgryte gamla kyrka är ett hugskott, fullkomligt ovetenskapligt och inte ens genomtänkt, från 1700-talet.
• När man glömde bort ursprunget befordrades hugskottet till sägen, vilket ju ger ett långt äldre och pålitligare intryck.
• Sankt Sigfrids plan, intill kyrkan, fick sålunda sitt namn på grund av ett missförstånd.

När man skriver en text, lång som kort, så fokuserar man på huvudteserna. Det innebär samtidigt att allt runtom blir oskarpare ... Och risken för tvetydigheter, misstag och direkta fel ökar.











Efteråt fick jag respons från läsaren Björn Ekblom.

Jag hade nämnt Husaby kyrka: "Den är uppenbarligen gammal, men inte påfallande gammal eller särskilt stor ..." Björn kontrade med att Husaby kyrka är en av de äldsta kyrkorna vi har i det här landet. Få se: Den första Husaby kyrka grundades på 1000-talet, stenkyrka blev det på 1100-talet. Från den tiden finns det inte så få kyrkobyggnader i Västergötland. Fast det var inte det jag tänkte på (inte heller den omfattande restaurering som gjorts relativt nyligen), utan att det inte är därför turisterna samlas där.

Vidare hade jag nämnt Heimskringla, "en utförlig och bitvis fullkomligt opålitlig beskrivning av norska kungar från Ynglingasagans gudaättlingar fram till 1100-talet". Men "Ynglingasagan, som till stora delar bygger på det äldre, och mycket riktigt norska, kvädet Ynglingatal, berättar om de från Frej stammande kungarna i Gamla Uppsala, ätten flyttade sedermera till Norge, men som sagt ursprunget ligger i Uppland." Få se: Snorres Ynglingasaga beskriver Ynglingaätten, de kungliga ättlingarna till sagokungen/guden Yngve Frej. Ynglingarna härskade, enligt berättelsen, som sveakungar i Uppsala (gamla, såklart). Så småningom hamnade en gren av ätten i Norge. Snorre beskrev allihop.

Att få respons ö h t på det man skriver är sällsyntare än icke-skribenter kanske tror. När en god recension ("Utmärkt artikel för övrigt!") dessutom kommer med förslag på förbättringar så kan det inte bli mycket bättre.

Lördagfråga 307

Brunnslock i modern folklore

"Har du hört talas om vad bokstäverna på brunnarna sägs stå för eller vara förkortningar av? Berätta!"

- Institutet för språk och folkminnen: Brunnar och brunnslock

Häromdagen stoppades en bilist som kört påfallande vingligt. Föraren var dock inte påverkad, åtminstone inte av några substanser; hon undvek att köra på de otursbringande A-brunnarna.

Att brunnslocken med K, A och allt vad det är "betyder" saker (utöver deras egentliga betydelser såklart) är väl en sån där sak som vi alla känner till, mer eller mindre. Men hur ser denna moderna folklore egentligen ut? Vilka tolkningar förekommer, vilka utbredningar har de, och hur gammal är sedan ? Folkloristen Fredrik Skott blev nyfiken och skapade ovanstående sida. Där kan folk gå in och dela med sig av sina kunskaper i ett ämne som jag inte vet om någon grävt i tidigare.

Brunnsvingel blir folkloreforskning, SVT 10 april 2014

Pytheas resa till Thule

"Vid det egyptiska Maghagha framgrävdes den 29 februari 1983 en sällsynt välbevarad papyrus av de kända arkeologerna Percy F. Caxton och Rudolf Höfelmeyer. Den kan dateras till c:a 50 e.Kr. och visade sig innehålla en text av den antike resenären Pytheas från Massalia ..."

- Förordets inledning

I Pytheas resa till Thule berättar densamme om sin långa och nordliga färd på 300-talet f.Kr. Han träffar en mängd personer vars namn och öden långt senare skulle bli berömda (om än ibland i förvanskad form), som kung Arthore och prins Amled, Iveros Aostéïnos och Biornos Siderítes. En del namn fick Pytheas översatta till grekiska. Han passerar eller hör talas om orter som Rhónebos, Zefyrokólpos, Thanatohýle och min favorit Gnosios; det kanske är Gnosjö, men med tanke på att grekiska gnosis betyder vetskap så kanske det är Vetlanda. Han blotar jul i Upsal, besöker Zefyrogotnia, och skildrar på det hela taget norra Europa och Skandinavien som det tedde sig för honom.

"I en intervju 1990 fick Alf Henrikson frågan om det inte fanns någon av hans böcker som han var missnöjd med. 'Nja, jag är inte speciellt missnöjd med några böcker. Fast boken Pytheas resa till Thule som är en roman, en skröna helt enkelt, blev av en del hembygdsforskande människor något missförstådd. De trodde att allt i boken var sant, och det var lite beklämmande att förklara för dem, utan att de skulle känna sig enfaldiga, att saker och ting i boken var påhittade.' (Anjakarin Bussqvist: Alf Henrikson – 85 år ung och mycket produktiv. Artikel i Göteborgs-Posten, 8/7 1990). Själv har jag träffat tre män som trodde att detta var en tillförlitlig krönika. Alla tre var anhängare till västgötaskolan, och två av dem hade hög utbildning."

- Lars Gahrn i en fotnot till Platons Atlantis - diktning som tagits på allvar, Folkvett 4/1993

Man kan tycka att Henrikson spexade till sin skröna mer än tillräckligt. Men det finns alltså de som tagit den för äkta vara. Jag har ännu inte träffat någon sådan person. Sökningar på nätet ger vissa indikationer på folk som låtit sig luras.

Det kan påpekas att Pytheas är en historisk person som kom från Massalia, eller Marseilles som det numer heter, och att han verkligen gjorde en sjöresa till norra Europa. Av hans berättelse finns endast fragment bevarade, nämligen stycken som citerats i bevarade verk - ett nog så vanligt öde inom antik litteratur.

Wikipedia: Pytheas

1914 x 2

Här har vi två helt olika böcker.

En av de bättre nyheterna på länge är att Peter Englunds fina Stridens skönhet och sorg ges ut igen. Och det är inte vilken nyutgåva som helst. En hel del material har lagts till, och som redan den ursprungliga boken var nog så knubbig så ska det nygamla verket ges ut i fem delar under de kommande fem åren. Så 2015 kan vi minnas 1915 osv.

Det rör sig om en annorlunda historieskrivning där varken analyser eller stora händelser ligger i förgrunden. Istället får man följa ett antal personer på olika ställen och med olika öden, dag för dag. Källmaterialet utgörs i huvudsak av dagböcker.

Det är alltså något helt annat än mitt eget försök. De sammanfaller inte ens kronologiskt, titlarna till trots; Vägen till första världskriget slutar där kriget börjar.

Ytterligare en god nyhet är att Peter Englund kungör SSS 1914, Ny, utökad och reviderad, på sin hemsida. Ju oftare den uppdateras desto bättre.

Tyskt skräp 1914

Vad ska man tro om det här? Från tidningen L'Intransigeant den 17 augusti 1914.

Den som är bättre på tungomålet än jag får gärna komplettera med sådant som maskinöversättarna missar (råtexten nedan), men budskapet går inte att missa. Rubriken är "Tyskt skräp" och det är fiendens kulor och granater som avses. Granatkartescher "exploderar mjukt", éclatent mollement, i luften för att falla som ett harmlöst järnregn, eller exploderar inte alls. Tyska kulor är så magiskt usla att de går tvärs igenom kroppen utan att ge några skador. Republikens soldater (kallade pioupious) har mycket roligt åt det hela.

Är det ett skämt? Kanske en drift med överdriven propaganda -- som sådan vore den inte alls dum -- men uppgifterna om tidningen (WP) verkar inte antyda sådant. Men hur skulle det kunna vara något annat?

Camelote allemande
Balles et blessures inoffensives
Nos soldats ont pris l'habitude des balles allemandes et des shrapnells. Et l'inefficacité des projectiles de nos ennemis est l'objet de toutes les conversations. Les shrapnells, en effet, éclatent mollement en l'air et tombent en pluie de fer inoffensive ou s'enfoncent dans la terre sans éclater. De plus le tir est très mal réglé. Et nos pioupious n'en parlent qu'en riant.
Quant aux blessures causées par les balles, elles ne sont pas dangereuses. Un de nos amis qui revient de la frontière a pu constater que les balles allemandes traversent les chairs de part en part sans faire aucune déchirure. De sorte que les grands trains de blesses que notre ami recontra étaient remplis de jeunes gens atteints par des balles et qui puortant riaient avec une réconfortante bonne humeur.

Lördagsfråga 306: Hela varvet

1. December 1911: Amundsen, Hanssen, Hassel och Wisting står vid 90° syd. Fotograf: Olav Bjaaland.
2. Högsta möjliga poäng i en omgång dart är 180 och erhålles om man sätter alla tre pilarna i trippel-tjugan.
3. Mjölksyra är det som gör kål till surkål. Ämnet har för övrigt inte med mjölk att göra utan kan konsumeras även av den som är allergisk eller vegetarian av vilken sort som helst. Då är det besvärligare för den som är allergisk mot E-nummer, eftersom även den så husliga mjölksyran har försetts med ett sådant: 270.
4. Red ring of death plågade särskilt de första årens leveranser av Xbox 360. Maskinen indikerade olika fel genom att tända en till fyra röda lampor kring av/på-knappen. Tre blinkande röda lampor betydde ett som regel irreparabelt "General Hardware Failure".

Hela varvet runt satte Pölsa Dum. Den svåraste delfrågan var 270, såväl att hitta svaret på som att hitta en fråga till; det kryllar av grejor med 90 och 360, de med 180 är inte så få, men 270 är långt ovanligare.