Havergryn

Det här är det senaste belägget för "haver" jag sett i en annons. För ICA i SvD 19 januari 1982.

Havergryn, havergrynsgröt ... Är det bekant?

Stavningen havre är den enda jag känt till fram tills nyss. Då insåg jag att massor av svenskar stavat och stavar haver. För sig själv eller i sammansättningar som havergryn, havergrynsgröt och vad annat man kan ha hav[re/er] till. Fingerslintande eller med flit?

SAOL hade med alternativet "äv. haver-" fram till 1950 års utgåva, därefter icke mer. Hos allmänheten finns det kvar och lever i högsta välmåga. Jag ser inga uppenbara gränser mellan havre- och haverfolk men förutsätter att bruket inte är slumpmässigt, utan beror på var man bott, hur gammal man är, vad man ägnat sig åt ... 

Odysseus yxor

- Odysséen (1954)

- Oddyséen (1997)

- Mythbusters Jr: Replicating the "Impossible" Odysseus Arrow Shot (2019)

- Corridor Crew: Odysseus Archery Challenge (2018)

Efter tjugo år kommer den mångförslagne Odysseus hem och finner huset fullt med friare till hans fru. Nu är det dags att visa vem han är. Det gör han med ett kraftprov, som inbegriper hans gamla båge av sällsynt hårddraget slag och tolv yxor:

[Penelope:] "Vilken som lättast av er kan spänna med händerna bågen
och genom raden av bilorna tolv kan skjuta med pilen,
honom jag följa nu vill och draga min väg utur huset"

...

[Odysseus] med skarpaste sikte
skickade pilen i väg och förfelade icke en ögla
borta i bilornas rad, utan tvärsigenom dem alla
kopparpilen flög hän ...

- Odyséen (övers. Erland Lagerlöf, 1908)

Berömd rekvisita i en berömd nyckelscen i ett av de mest kända verken någonsin. De som analyserat den (två exempel ovan) har fokuserat på om det är möjligt.

Men hur såg det egentligen ut? Hur ska man tolka skjutandet av en pil genom en, eller för den delen tolv, yxor?

Om det finns någon antik avbildning av hur man tänkte sig det hela har jag inte sett den. Senare tiders uttolkare har, som synes, haft olika idéer genom åren. Här representeras fyra förslag: Att man skjuter genom hålet för skaften, genom ringar underst eller överst på skaften, eller genom "horistontella" hål i yxhuvudena.

Jag tycker nog att det första förslaget verkar rimligast. Det utgår ifrån yxornas enklast tänkbara form, så  att säga, utan pynt i form av ringar eller de underliga hålen genom yxorna.

Standardfågeln

När man hör en rovfågel på film/tv är det som regel en rödstjärtad vråk, Buteo jamaicensis, man hör. Det är nog särskilt vanligt i amerikanska produktioner (det är där vråken finns), men bruket har spritt sig. Måhända det finns folk på ömse sida kameror och Atlant som tar för givet att det är så rovfåglar låter, säger alla rovfåglar.

The fierce, screaming cry of the red-tailed hawk is frequently used as a generic raptor sound effect in television shows and other media, even if the bird featured is not a red-tailed hawk. It is especially used in depictions of the bald eagle.

- Wikipedia: Red-tailed hawk#Vocalizations

Den sista uppgiften ovan dyker ständigt upp i sammanhanget. Jag kan inte påminna mig ha sett eller hört vithövdade havsörnar (USA:s nationalfågel) särskilt ofta, med korrekta eller felaktiga läten. Antingen har jag missat något, eller så kommer det materialet sällan hit.

Pistasch eller pistage

La pistache est un fruit sec, produit par un arbuste de climat méditerranéen, le pistachier vrai (Pistacia vera L.) de la famille des Anacardiacées.

- Wikipedia (fr.): Pistache

Ordet kom till svenskan på 1600-talet. Kanske från franskan, kanske från något annat språk; latinets pistacium (som återfinns i det vetenskapliga namnet) har gett avtryck lite varstans. Men nog känns det franskt, på det avslutande "asch:et" om inte annat. Och franska ord som slutar på "-asch" stavas ju som regel -age: Garage, bandage, plantage, dekolletage ... Därför har man ofta stavat pistasch "pistage". Det gjorde man på 1600-talet, det gör man idag, och däremellan har man gjort det otaliga gånger.

Förleden Onsdags eftermiddag bortstals en grön pistage-färgad Fruntimmers Sidensarge-Päls [sars är tyg, vet inte exakt vad som avses här] med Gråwerks-ryggar [vinterskinn av ekorre] til foder och Hillerskins-bräm [iller], samt hwitt Taftsfoder i Capuschongen

- Dagligt Allehanda, 14 mars 1794

Den officiella stavningen har varierat. I 7:e SAOL (1900) anges "pistacie" som enda alternativ. Sedan 13:e utgåvan (2006) listar SAOL, sedan man tagit reda på hur språkbruket faktiskt ser ut, stavningen pistage bredvid pistasch.

Allt detta trots att det på franska heter pistache och inget annat. Liksom den officiella svenska stavningen mycket länge var pistasch.

Däremot finns ordet pistage på franska. Det kommer av piste, spår, och heter spårning på svenska. Om den nu utförs av hundar, på nätet, eller i något annat sammanhang.

Lördagsfråga 649: Avatarer

1. Cyber Wars (2004) är en Matrix-"inspirerad" film som inte väckt någon uppmärksamhet ö h t. Ibland fick den heta Avatar vilket åtminstone är lite spännande; kanske har en del blandat ihop den med en senare och långt mer känd film.
2. Ordet avatar är sanskrit: "den som stiger ned". Därför var det passande att ett tänkt indiskt rymdskepp fick namnet. Det skulle bli en rymdfärja, men mycket billigare i drift än amerikanernas. Mest imponerad är jag av dess tänkta förmåga att under gång hämta bränsle ur atmosfären — hur realistiskt det nu var. Kungjord strax före millennieskiftet och inte avhörd sedan strax efter.
3. Jake Sully i nämnda Avatar (2009).
4. I den långa raden med Ultima-spel hade spelaren själv huvudrollen, och kallades "avataren". Här i Ultima VIII, som visade sig bli början på slutet.

Den tog Tricky.

CPAC och odal-runan

Just nu pågår CPAC 2021: Conservative Political Action Conference. Det är en av USA:s största konferenser för konservativa politiker. Trumpen kommer att framträda. Av den speciella scenlösningen att döma kommer det att hållas debatter.

Scenlösningen ja ... Den har fått viss uppmärksamhet. Den ser nämligen ut som en runa. En som nazisterna använde. De använde flera, men efter S:et (i SS) använde de inte någon så mycket som odal-O:et. Som har ett speciellt utseende.

Jag tror att det är en händelse. Trots en detalj som att de vinklade ändarna ser ut som de gjorde i tredje riket (när runor användes på riktigt var den vanligaste formen utan dem, med fyra streck). För hur ska man kunna vara säker på något nu för tiden när det gäller det gänget (alltså de konservativa i USA).

- Ett exempel från Waffen SS: SS-Hauptsturmführer Karl Kaiser

På stora felfinnarsajten konstaterar man i skrivande stund att man inte vet om det är ett misstag eller inte:

We were unable to verify at the time of this writing whether the allusion to the Nazi symbol was made intentionally or consciously by any CPAC organizers.

- Nur Ibrahim: Was the CPAC Stage Intentionally Shaped Like a Nazi Symbol? (Unproven) snopes.com 27 februari 2021

Vare sig det är en slump eller inte så är deras mest förvirrade anhängare — extra förvirrade sedan Q slutat med sina drops, meddelanden från maktens centrum — naturligtvis spiksäkra på att det inte är en slump utan ett tecken.

Lördagsfråga 649

Mozart och Salieri

O, himmel! Var, var är rättvisan? När den heliga gåvan, odödligt geni, inte är en belöning för innerlig kärlek, för fullkomlig försakelse, för arbete och möda och böner, men kastar sitt ljus på en galnings huvud, en dagdrivares panna ... O Mozart, Mozart!

- Antonio Salieri i Alexander Pusjkins Mozart och Salieri (1830); sovjetisk tv-produktion från 1958

När de levde var Salieri betydligt mer framgångsrik än Mozart. Sen vet vi hur det gick ... Men när man glömde bort Salieris musik blev han ihågkommen för annat. Det cirkulerade skvaller och sagor om hur han skulle ha varit avundsjuk på den yngre och långt mer begåvade kollegan, strävat efter att göra slut på hans karriär, och rentav hans liv. Det var sådant som inspirerade Pusjkin till sin pjäs. Där beklagar sig Salieri som ovan, och — spoiler! — slutar med att förgifta Mozart. 

Pusjkins pjäs blev senare en opera tonsatt av Rimskij-Korsakov (han behöll Pusjkins text oförändrad vilket måtte ha gjort projektet betydligt svårare). Och långt senare skrev Peter Shaffer ännu en pjäs på temat. Den fick premiär 1979 och gjorde stor lycka. Även om titeln antyder något annat är huvudpersonen fortfarande Salieri, som befinner sig på scenen nästan oavbrutet.

Amadeus på Broadhurst Theater, Broadway, ca 1980: Jane Seymour som Constanze Mozart och Ian McKellen som Salieri.

Några år senare gjorde Miloš Forman film av pjäsen. Den blev en större succé än alla här nämnda stycken ihop. Då cementerades bilden av Antonio Salieri som en avundsjuk, ränksmidande medelmåtta. Som (musik)historiker sedan dess har försökt att ställa till rätta. Salieri och Mozart konkurrerade om samma publik och gunsterna från samma rika och mäktiga kvinnor och män, men det finns inga belägg för att något särskilt hat skulle ha funnits dem emellan, från ena, andra eller båda hållen.

Filmen Amadeus (1984) är mycket bra och skall ses. Men inte för att den ger en sann bild av Salieri. Däremot ger den en hyfsad bild av Mozart. När jag läser kommentarer om den och Shaffers pjäs är det det man fokuserar på: Man blev förbluffade när det vördade geniet framställs som ett stort barn, grov i mun och begiven på skörlevnad, men oförmögen att hantera pengar, karriär eller någonting överhuvud taget förresten. Utom musik då.

Janssons frestelser

Stycket heter "Janssons frestelse" ...

- Sigurd Walléns nya folklustspel kungörs i SvD 25 januari 1914

Pelle Janzon var basbaryton och operasångare (1844–1889). Han har tillskrivits en roll i rättens historia. Så småningom har den insatsen nedgraderats rejält, särskilt som rätten inte börjar dyka upp i källorna förrän långt efter hans frånfälle. Så om honom ska denna text inte handla.

Sigurd Wallén är mest känd som skådespelare men var även duktig på annat. Till exempel skrev han några pjäser. Hans utan jämförelse mest kända alster hade premiär 1914. Namnet känner vi alla till, även om de flesta av oss sett det i andra sammanhang än teater eller bio.

Janssons frestelse började alltså som ett folklustspel. (Det finns även en novell från 1915 med samma namn men utan koppling till pjäsen.) Om handlingen behöver inte sägas mycket, mer än att Jansson är bonden Gunnar Jansson, frestelsen baronens dotter Inga. Den gjorde succé, och spelades länge för fulla hus. Så småningom blev den film, med justerad handling ("Filmen är präglad av det vid denna tid gångbara filmmotivet 'the battle of the sexes', och det är möjligen också signifikativt för tiden, att filmversionens intrig på ett avgörande sätt skiljer sig från det fjorton år gamla pjäsunderlaget." – Svensk Filmdatabas: Janssons frestelse). Även i den formen gjorde den stor lycka. Och nu övergår frestelsen otippat till mathistoria.

- Janssons frestelse (1928), med Edvin Adolphson och Margita Alfvén

Filmen hade premiär annandag jul 1928. En som såg den var fru Elvira "Vivan" Stigmark (1886–1953) med väninnor. Efteråt bjöd hon på vickning. Då hade kokerskan Pauline Brogårde (1901–1970) bland annat rört ihop en ansjovislåda med potatis. Rätten var inte ny; tidigare hade ägg varit vanligast, men i seklets början ersatts med potatis. Hos Stigmark fick den ett nytt namn, inspirerat av filmen och kanske framför allt av Adolphson: "Janssons frestelse". — Detta berättades av Gunnar Stigmark i Gastronomisk kalender 1989. Det framgår inte vem som hittade på namnet men jag gissar på den yngre köksan.

Inte för att namnet satte sig omedelbart. Ännu 1931 finns rätten med i Prinsessornas kokbok under namnet "Ansjovislåda à la Irma".

- Första? belägg i SvD 10 januari 1932, ett "medeldyrt" recept under rubriken "Depressionsmiddag"

Det har även funnits andra "Janssons frestelser", innan maträtten tog över. Uppsala Gästis (stadshotellets närmast officiella namn) fick i början av 1920-talet ett konditori. Källarmästaren hette Jansson. När Janssons frestelse (pjäsen) gick i Stockholm 1923, med stora namn som Thor Modéen (han skulle senare bli känd som fryntlig farbror, men var vid tiden 25-årig revycharmör) och Nita Hårleman i rollerna, tog studenthumorn vara på tillfället och gav kondiset ett fint smeknamn.

- "Kandidaten kommer till Uppsala", DN 30 september 1923

Några år senare slutade Jansson och namnet justerades till "Frestelsen". Det bar det å andra sidan i decennier framöver.

Kall härlig saft med is, det är gott i värmen tycker upsalafröknarna Gun Boström och Gunborg Johansson, som tittat in i Stadshotellets trädgårdsservering. Sommararbetande gymnasisten Lars Lundborg sköter serveringen.

- "Turisterna dominerade i sommarhett Uppsala", Upsala Nya Tidning 18 juli 1955 (vars sommar f.ö. var mycket varm) – Stadshotellets trädgårdsservering Frestelsen, Drottninggatan 9 (digitaltmuseum.se)

Ännu en "Janssons frestelse", återigen av helt annat slag, förekom inne i Stockholm år 1916 eller så. Jag är inte säker på om det är gatan eller hotellet som avses.

I huset tvärsöver gatan var ett s.k. partihotell [där "partier" på kvinna + kund hyrde rum per timme], välbeläget med hänsyn till Birgerjarlsgatan — även kallad Janssons frestelse — och det hotellet var välbelagt varje natt, helgkvällarna iakttog jag köbildning utanför porten. Efter en tid slog emellertid polisen ner på rörelsen och huset sanerades.

- Ture Nerman beskriver utsikten från en tillfällig bostad, Allt var rött (1950)

Kuriosa: Svenskan nämnde ett annat namn på Walléns kommande pjäs "som förr stått att läsa i bladen". Det var jag ju tvungen att slå upp.

... Under titeln "Johanssons frestelser".

- DN 8 januari 1914

Tack till Mattias Axelsson och Fredrik Tersmeden för diverse tips.