Ganska unik

Omkring 1600, "enkel, ensam", från franska unique, från latin unicus, "enkel, enda", från unus, "en". Betydelsen "den enda i sitt slag" finns belagd från 1610-talet; den felaktiga betydelsen "anmärkningsvärd, ovanlig" finns belagd från mitten av 1800-talet.

- Online Etymology Dictionary: unique (adj.) fast på svenska dårå

Hur länge kan hur många säga hur fel innan det blir rätt? Språk är ju inte naturlagar eller ens huggna i sten, till skillnad från vad en del verkar ha fått för sig, utan sociala kontrakt.

Hemliga armén - originalet

Här är originalet. Är parodin mer känd?

Secret Army gjordes i 42 avsnitt i tre säsonger, de visades i svensk TV 1981-83. 'Allo gjordes i 85 avsnitt i nio säsonger. Parodin har väl sina kvalitéer men är inte i närheten av originalets klass (även om det egentligen inte går att jämföra genrer på det sättet).

Lego vs Minecraft

För den som inte känner till Minecraft: Det är Lego på nätet. Man bygger hus och världar, smått eller stort, enkelt eller anspråkslöst, och går runt i kreationerna. För att ta det jättesnabbt. (Det är också en framgångssaga som råkar vara svensk varför den allmänna kännedomen om åtminstone namnet torde vara relativt god.)

En intressant aspekt är just att Lego inte står bakom. Hur kommer det sig? Minecraft lanserades 2009, av en amatör utan namn, resurser eller kontakter. Borde inte Lego ha kommit med idén fem eller tio år tidigare? Och låtit utveckla något sofistikerat och snyggt för några dussin miljoner dollar? Det är ju deras grej, liksom. På pricken.


Visst har Lego gjort försök; efter förmåga, eller hur man ska formulera det. Så här såg Lego Universe ut. Det lanserades 2010 -- jag är högst osäker på hur stort Minecraft var vid den tiden men utvecklingen måtte ha påbörjats innan Markus Persson lade ut sin första alfaversion. Som synes är det något helt annat än Minecraft. Bortsett från att det är långt mer polerat så ligger fokus på spelandet: Man går runt i färdiga världar och utför uppdrag etc. Byggande förekommer men verkar mest vara en bonus, ett sidospår. Det är i stort sett som World of Warcraft med Lego-gubbar. Lego Universe lades ner i januari 2012 sedan det inte infriat förväntningarna.

Tågförseningar

Alla till Stockholms central i måndags inkomna tåg voro flera timmar försenade. Chefen för trafikbyrån medger, att snön och kylan icke ensamma äro orsaken till dessa förseningar och icke heller någon afsevärdt ökad passageraretrafik. Äfven särskilda missförhållanden inom järnvägarna själfva äro delvis vållande till oredan. Inom järnvägsstyrelsen pågår en noggrann undersökning af dessa förhållanden. En mängd julgods ligger ännu kvar på stationerna.

- Notis från tidningen Dalpilen, 31 december 1915

Lördagsfråga 289: Skojmusik

1. Hee Bee Gee Bees. Se dem framföra Meaningless Songs in Very High Voices på Börsen 1982.
2. Spınal Tap - egentligen ska det vara hårdrocksprickar över n:et men det blev för klurigt.
3. Electric Amish spelar låtar som Barnyard blitz, A hard days work, Barn to be wild ... Ja, ni fattar.
4. Hélène Ségara i videon till Il y a trop gens qui t'aime, "för många älskar dig", men med ny text: T'as trop de pets qui fouettent - vad blir det? Det var franska skojduon Paral & Piped som gjorde ett antal sådana parodier, flera riktigt bra.

Så kallade fakta

Häromdagen handlade TV 4:s Kalla Fakta om vin. Gift i glaset var den balanserade rubriken; redan på hemsidan lanseras påståenden som att "illamåendet kan komma från olika tillsatser och bekämpningsmedel", de fokuserar på lådviner till skillnad från fina "naturliga" viner på butelj (mer om dem längre ner), att tillsatser är liktydigt med gift är så självklart att det inte behöver sägas, men ifall någon ändå missat kopplingen så försökte man lansera taggen #giftvin på Twitter.

Vad är det för fånerier? Är det Mats-Eric Nilsson? Konceptet är snarlikt hans beprövade: En del motiverad harm över fuskande och trixande blandas ut med tio-tjugo delar FUD -- fear, uncertainty och doubt -- där man blandar ihop korten, antyder farligheter utan grund, förmedlar missförstånd på ett sätt som verkar antingen avsiktligt missvisande (ifall man tolkar det hela som reklam för vissa "naturliga" vinmärken) eller naivt. Löpsedelsjournalistik av sämsta sort, på gränsen till pseudovetenskap.

Vilket påminner om deras ännu värre reportage i våras: När de gjorde sig till talrör för vår tids farligaste pseudovetenskap och spred missförstånd, myter och lögner om vacciner. I jämförelse med det är trams om "giftvin" småpotatis.

Men hur som helst. Per Köhler har bemött "Gift i glaset" på ett utmärkt sätt i bloggposterna Ljumna Fakta och Kalla Fakta svarar.

Här tar en vinskribent upp frågan. Inte från ett vetenskapligt skeptiskt perspektiv, utan från vinexpertens. Det är väl så tänkvärt.

Kalla Faktas reportage i förra veckan om bekämpningsmedel i boxvin må sila mygg och svälja kameler -- snacka om att alkoholen är ett farligare gift än pesticiderna, och snacka om att vad du än sätter i dig som är billigast tänkbara i varje genre så får du en tvivelaktig produkt -- men inslaget borde få det goda med sig att vi får en snabbare väg mot tydligare innehållsdeklaration i vin.

I dag hittar du inga uppgifter om annat än svavel och alkoholhalt om du vill veta vad förpackningen innehåller, vilket känns otidsenligt, jämfört med vad resten av livsmedelsindustrin måste deklarera på burkar och påsar. Sucken blir djup varje gång en vinproducent hävdar att "överinformation" på en vinkartong förvirrar konsumenterna istället för att upplysa dem. Det är sannerligen att underskatta människors förmåga att tänka, att välja och framför allt att välja bort.

- Thomaz Grehn, vinspalten i GP:s Två dagar, 30 november 2013

Om ett inslag ska få effekt så ska det verka trovärdigt. Kalla Fakta ger inget trovärdigt intryck. Huruvida innehållsförteckningar är meningsfulla när det gäller ämnen som antingen finns naturligt (som vinsyra) eller inte finns tillsatta i meningsfulla mängder (spårämnen) är en fråga för sig. Men den får besvaras av andra än de som exempelvis tycker att det är relevant att jämföra gränsvärden för dricksvatten med gränsvärden för vin; vin innehåller till att börja med betydligt mycket mer alkohol än vad som är lämpligt i dricksvatten.

Nu blir det reklam: Rudolf Silléns Expert Products Sweden AB marknadsför vad de kallar "naturviner" till skillnad från "tekniska viner". Ena sorten innehåller "hälsovådliga tillsatser", de andra "doftar och smakar äkta eftersom de inte är manipulerade med tillsatser", med mera. Biodynamiska viner saluförs naturligtvis. Hälsoeffekterna får ett eget kapitel. Och så vidare. Detta är pseudovetenskap i sin prydno.

Lördagsfråga 289

Schrödingers komet

Bilder från Robert Cummings blogg på Populär Astronomi: Komet ISON överraskar efter mötet med solen.

Astronomiska händelser som man inte behöver superteleskop eller ens kikare för att ta del av, det är vi inte bortskämda med. Solförmörkelser är ett kapitel för sig, annars är det kometerna som har bäst förutsättningar att fånga uppmärksamheten. De är inte så ovanliga som supernovor eller rejäla meteorier. De är oberäkneliga på så sätt att även de som kartlagts kan utgöra ståtliga himlaspektakel eller bli ännu en sudd någonstans, ingen vet på förhand hur det kommer att bli.

Det gäller i högsta grad ISON. (Det officiella namn som få använder är C/2012 S1. ISON står för International Scientific Optical Network, ett internationellt nätverk på ca 30 teleskop som tagit på sig att spåra efter rörliga föremål som exempelvis kometer.) Efter sedvanlig upphaussning - jämför Halley 1986 eller Kohoutek 1973 i De stora kometerna - så har den fått ett mer spännande öde än någon annan komet jag kan komma på efter Shoemaker-Levy. Det är inte ofta man ser nyhetsbevakning av det slaget i vanliga media. Kanske det blir en rejäl komet ändå?

Vilket verkligen är på tiden. Har vi inte haft en komet värd namnet sedan 1910?

Den välkända från det året är ju Halleys komet, som på bilden. Mindre känt är att en okänd kollega dök upp strax innan och stal en god del av uppmärksamheten: Den ännu större kometen.

Apoteket börjar sälja julprodukter

Den här annonsen dök upp i morgontidningen häromdagen. Lloyds Apotek ska nu bredda sitt utbud och ge sig in på saffrans- och senapsförsäljning. En märklig breddning och ett kliv från apotekspositionen. Eller vad är nästa steg, ska de börja sälja julmust och tomteluvor också? Det hela känns som ett klassiskt exempel på när kortsiktiga vinster går i klinch med långsiktigt varumärkesarbete.

Bloggposten dök upp i förrgår på en av tidningen Resumés bloggar. Den har nu tagits bort. Texten ovan är framgrävd och hoplappad.

Skribenten är en viss Fredrik Hillerborg som alltså demonstrerar att han inte vet att saffran och senap är klassiska apoteksvaror, särskilt till jul. En reklam-människa utan koll på verkligheten? Nej men.

Uppdaterat: Nu har han tagit sig till ett apotek för att se vad som faktiskt saluförs där; Apotek börjar sälja julprodukter - igen [borttagen]. Att apoteken kränger en hel del som inte borde höra hemma där är helt riktigt, även om det finns större problem än julklappspapper. Jfr bloggposten Farmaceuten som skämdes.

Uppdaterat igen: Nu har Hillerborg tagit bort även den bloggposten och ersatt den med Så hamnade jag på SVD:s ledarsida (Sanna Rayman, På senapsspaning i apoteken) där han försöker att få sin första text att ha varit ett smart drag för att få uppmärksamhet. "Med vetskapen att apoteken sålt saffran i årtionden drog jag till med ett uttalande som jag trodde skulle få uppmärksamhet"; att det strax därefter plockades bort var också meningen, flash post kallar han det: "Det går ut på att publicera ett inlägg på bloggen under en kort begränsad tid och sedan ta bort det. Tillräckligt lång tid för att journalister ska hinna få upp intresset."

Fredrik Hillerborg är alltså inte bara okunnig utan tror även att folk går på vad som helst.