Kommer Kalle från cricket?

New York den 14 juli 1932. Det australiensiska landslaget i cricket turnerar i nordamerika. På Innisfields arena möter de stadens bästa spelare, som alla kom från västindien. Australiensarnas stjärna hette Donald Bradman, kallad "cricketens Babe Ruth" för att jänkarna skulle ha något att jämföra med (jag kan föreställa mig att Babe Ruth kallades "baseballens Donald Bradman" i Australien). Vi ser honom längst bort, ögonblicket efter att han gjort det han var näst bäst på: att kasta bollen.

- New York Times, 17 juli 1932

Som slagman anses han än idag vara en av de främsta någonsin. Men när det var dags för den positionen blev han den här gången utslagen direkt, utan att ha gett sitt lag en enda poäng (run). När en slagman i cricket blir utbränd utan att ha gett några poäng kallas det för en duck. (Begreppet är äldre än cricketsporten, en förkortning av duck's egg där äggets form minner om nollan.)

Kanske just denna Donalds duck lämnat ett outplånligt spår?

The origins of Donald Duck's name may have been inspired by Australian cricket legend Donald Bradman. In 1932, Bradman and the Australian team were touring North America and he made the news after being dismissed for a duck against New York West Indians. Walt Disney was in the process of creating a friend for Mickey Mouse when he possibly read about Bradman's dismissal in the papers and decided to name the new character "Donald Duck".

- Wikipedia: Donald Duck

Jag skulle tro att nyckelordet här är "may". En Donald Duck finns omnämnd i The Adventures of Mickey Mouse (1931), även om den enda anka som återgivits där inte har några likheter med den Kalle som 1934 fick sin egentliga premiär i filmen The Wise Little Hen (ovan). Även om Disney kan ha läst om en obskyr detalj i en vänskapsmatch i en obskyr sport borta på östkusten, och mot förmodan ha lagt den på minnet, så fanns namnet Donald Duck redan i studions maskineri, så att säga. Det finns, med andra ord, inget som talar för att Kalle Anka skulle härstamma från en australiensisk cricketstjärna, desto mer som talar emot.

Men en trevlig historia är det. Särskilt om man intresserar sig för cricket.

Den falska rövskrapan

- Diplom till civilingenjör S. från Ernst Manker, Nordiska museet (1960)

Historien har återgetts några gånger, på nätet och rentav i gammelmedia.

Alf Lindgren berättar om jobbarkompisen och civilingenjören som strax efter nyår 1959 fick en gammal klenod från kollegerna. Dessa hade troskyldigt förklarat att de fått den från vänner i Tornedalen som bara angett att det var en persetkraapa, vad det nu kunde betyda. Civilingenjören hade gått till en god vän som borde kunna ge besked, nämligen ingen mindre än Ernst Manker – bördig från Tjörn, etnograf med samer som specialitet, och vid den här tiden föreståndare för Nordiska museets lapska avdelning. Denne blev nyfiken och fick så småningom besked av en kollega att föremålet måste vara en sådan skrapa som folk använde innan toalettpapper kom i allmänt bruk. Sådana är ofta beskrivna men ytterst sällan bevarade. Museet köpte därför skrapan, som en värdefull glimt av gångna tiders vardagsliv.

Här finns berättelsen om skrapan, betitlad Hellre en skitskrapa i handen än en hand i skiten (PDF). För att göra en lång historia kort så togs den länge på största allvar, turnerade runt på utställningar och verkade ha varit ett av museets mest uppmärksammade föremål. Vilket ju inte är så konstigt.

Men det höll inte hur länge som helst.

Skrapan finns än idag på Nordiska museet. Beskrivningen börjar sakligt och detaljerat, som tusen andra föremålsbeskrivningar:

... Spadformig träskiva, upptill bågböjd och bredare, förseddd med mitthål och upphöjd list på båda sidor, på ena båglisten vinkelformig streckornering. H 12 cm, Br 9,8 cm. (Brukningsort) Norrbotten, Tornedalen.

... Men så småningom förstår man att museet mycket väl vet vad det är frågan om:

"Skämtföremål" som aldrig använts för sitt påstådda ändamål utan som enligt tillverkaren skulle kunna likna ett existerande bruksföremål av samma typ. Den föregivna bruksorten - Tornedalen - motsägs av tillverkning i bokträ. Tillverkaren har också medvetet sökt ge föremålet falsk patina genom att behandla föremålet med tusch och förse det nytillverkade föremålet med ortstypisk dekor.

- Nordiska museet: Anusskrapa

Att bok är fel virke för tänkt nordbottnisk slöjd visste tillverkaren. Samtidigt blev det en detalj som underlättade för museet att konstatera att det var en förfalskning.

Detta är inte det enda skämtet som tagits på allvar och hamnat på museum – för ett långt allvarligare exempel, se bloggposten Drake-fejk om Sir Francis Drakes kaliforniska plåt. Man kan fundera på hur mycket svårare det måste vara att avslöja förfalskningar som gjorts på allvar.

Lördagsfråga 615: 4 juli

1. Ur Independence Day (1983). Har inga som helst likheter med actionfilmen från 1996.
2. Att Norge flaggar den 4 juli beror inte på att de är med i NATO eller så, utan att deras drottning Sonja fyller år den dagen. Bilden publicerades första gången 1967, då norsk press började skriva om kronprins Haralds flickvän; utländsk press hade då nämnt henne ett flertal gånger.
3. Den lilla robotbilen Sojourner var en viktig del av sonden Mars Pathfinder, som landade på den planeten den 4 juli 1997.
4. Flygplatsen Entebbe i Uganda. Hit begav sig palestinska terrorister som 1976 kapat ett plan med många israeler ombord. Israel svarade med en framgångsrik kommandoräd den 4 juli, utan att koordinera det minsta med det Uganda vars härskare Idi Amin helgillade kapningen.

Lördagsfrågan på dagen togs av Tricky.

Skattkammarön, inte Fia med knuff

– Nej ska vi spela Skattkammarön! Det är så roligt.

- Margaretha Krook i Estrad, 25 februari 1967 – här finns hela avsnittet, sketchen från 27:40

I den klassiska sketchen nämns fia några gånger. Men det som spelas heter Skattkammarön. Ett för showen påhittat spel (enligt producenten Karin Falck) som uppenbarligen har likheter med fia, men inte mer än så. Kanske dessa fakta bidragit till att det i det allmänna medvetandet ofta förvandlats till fia med knuff?

Lördagsfråga 615

Peter Stormare om Kensingtonstenen, med mera

Stenen talade till honom – och Peter Stormare lyssnade. I nya dokumentärserien The American Runestone söker han efter sanningen om en runsten som kan förändra hela den amerikanska historieskrivningen om den visar sig vara äkta.

- SVT: Tabubelagd runsten: Peter Stormare söker sanningen

Jag vet inte vad som skulle vara "tabubelagt" om Kensingtonstenen. Få runstenar har undersökts och diskuterats lika grundligt. Att den inte är från 1362 som den själv uppger utan snarare från 1800-talet är inte en slutsats som dragits på en höft utan är resultatet av mycket djupgående forskning. Det hindrar inte att en liten grupp, mestadels amerikaner från området, frenetiskt hävdar att den är äkta. Och det hindrade inte Stormare att göra en serie (på Viaplay) till stenens försvar, när han fick uppdraget från upphittaren Olof Öhmans fru Karin.

Vem? Hon dog ju – kollar – 1947. Hur gick det till? Jo, hon talade till Stormare från andra sidan. Och han antog uppdraget, mindre av nyfikenhet på själva stenen än för att rentvå Öhmans rykte. (Jag känner inte till  något som talar för att Öhman själv skulle ha ristat runorna, och inte spelar det någon särskild roll heller.) Det bidrog till att Stormare – om jag läser hans antydningar rätt – är Öhman återfödd, eller att de allra minst har ett mycket speciellt band:

– Han kommer från min grannby i Hälsingland, där jag har spelat fotboll som liten. Vi är födda med precis hundra års mellanrum [eller 99 då] och han utvandrade hundra år innan jag utvandrade. Det är för många faktorer. Sen har han samma ögon, näsa och panna som jag, det är också mycket märkligt.

- Ibid.

Vad gäller det "tabubelagda" så är det tydligen så att tillfrågade forskare inte velat vara med i programmet. Vilket i sin tur kan bero på att programmets slutsats är dragen från början: Kensingtonstenen är äkta, och ingen ska komma och påstå något annat.

Inte för att det saknas "forskare" som gärna hakar på. Det finns gott om yviga förmågor bland KRS-fansen att välja mellan. Vi får möta folk som härleder stenen till tempelherrarna (den medeltida orden är stor i den öppensinnade branschen), en som letar efter den heliga graal, och rentav ett "medium". Vilket hade varit förryckt i vilken vetenskaplig dokumentär som helst, men helt logisk i The American Runestone.

Se även Adam Hjortén i Stormare i strid mot alla forskare, Aftonbladet 1 juli 2020. Det är en bra inlaga men den trycker väl hårt på att det finns högerextremister bland KRS-fansen. Det är sant, och relevant för en hel del "alternativ historia" av amerikanskt märke, som förtvivlat försöker att härleda varje spår av högkultur och civilisation på de kontinenterna till för-columbianska skandinaver, tempelherrar, romare eller så utomjordingar – vad som helst, bara inte indianer! Men det är inte särskilt relevant här, om inte Stormare ger dem utrymme i programserien. Man kan datera stenen korrekt och sätta in den i sitt rätta sammanhang – svenskamerikaner i emigranternas USA – utan att dra upp sådant.

Wikipedia (sv.): Kensingtonstenen

Biodynamik hos Svenska akademien m fl

När man slår upp "biodynamisk" i SAOL/SO får man en lös definition av ett annat ord, nämligen "ekologisk". Biodynamisk odling är visserligen ekologisk, men följer därutöver ett detaljerat regelverk framlagt av antroposofins grundare Rudolf Steiner. Detta borde framgå.

Igår skrev jag om hur jag som liten fick lära mig fel definition av "biodynamisk" (Biodynamik i barnprogram). En snabb koll på finfina svenska.se visade att den felaktiga definitionen även letat sig in på högsta ort, så att säga. Jag skrev naturligtvis till Svenska akademiens webbredaktion och påpekade felet.

Inte för att förhoppningarna är alltför högt ställda. Felfinnarkollegan Anders Lindqvist har förgäves försökt att få Norstedts att uppdatera sin jäkla ordbok sedan 2007.

Jag kontaktade då er om saken - jag vill minnas att första gången var 2007. Därefter har jag gjort det några gånger till, men har alltså fått inga eller knapphändiga svar. Och översättningen organic - biodynamisk står fortfarande kvar.

- Öppet brev till Norstedts ordboksredaktion, vemihelvete februari 2013

Utgivningen av Norstedts ordböcker (som används flitigt av översättare inom film & tv, vilket gör att felaktigheter får god spridning) togs 2015 över av Nationalencyklopedin. Som har en lika dysfunktionell översättning i sin ordbok.

som endast använder naturliga gödselmedel och allmänt naturenliga metoder; om odlingssätt: ~t jordbruk

- NE/Svensk ordbok: biodynamisk

Däremot är beskrivningen i uppslagsverket NE utan anmärkning. Så kunskapen och viljan finns – jag har tvekat om båda.

biodynamisk odling, form av ekologisk odling, där man avstår från fabrikstillverkade, lättlösliga gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel samt sätter särskild tilltro till ”kosmiska inflytanden”, bl.a. vid framställning av komposter, vartill s.k. biodynamiska preparat utnyttjas. Dessa består av fält- och kompostpreparat. I de förra används ett humuspreparat berett av kogödsel som legat i kohorn, nedgrävda i jorden under vintern. Preparatet rörs ut i vatten och sprids. Dessutom används ett kiselpreparat berett av kvarts som legat i kohorn, nedgrävda under sommaren. Kompostpreparaten är beredda av röllika, kamomill, brännässla, ekbark, maskros och valeriana. Biodynamisk odling har sin idémässiga utgångspunkt i Rudolf Steiners antroposofiska åskådning. Ett centrum finns i Järna i Södermanland. Jämför ekologisk odling.

- NE: biodynamisk odling

Det stora mysteriet är varför sakkunskapen har så svårt för just detta ord.

Biodynamik i barnprogram

Ugglan Helge: Hörrudu Hedvig, vad ligger du där och krafsar för? Haru tappat nåt?

Hedvig: Äsch, man måste ju se till sina små plantor vet du.

Helge: Jaharu. Du kanske till och med odlar biodynamiskt?

Hedvig: Nädå, persilja. [varpå hon får den långa näsa som indikerar att hon låtsats förstå ett ord som hon inte förstår]

- SVT Öppet Arkiv: Från A till Ö – en resa orden runt, avsnitt 2 (ord på B) (1974)

Nu vet jag var jag först fick veta vad "biodynamisk" betyder – eller snarare inte betyder. För när ordet togs med i barnprogrammet Från A till Ö trodde programmakarna att det var detsamma som "ekologisk".

Helge: Jamen biodynamiskt var det ju frågan om!

Hedvig: ... Jag vet vad jag gör i alla fall! Jag odlar på gammalt hederligt sätt. Häller inte på några ruskiga medel med gifter i. Det får man nog i sig för luften i alla fall. Jag gödslar som bönderna gjorde förr i tiden, inte med skit utan äkta bajs. Skulle aldrig falla mig in att spruta på en massa gifter på mina små söta goa grönsaker. Aldrig i livet!

Helge: Ja men då odlar du ju biodynamiskt. [Hedvigs näsa återtar normaltillståndet, eftersom hon nu "lärt" sig ordet]

Så tolkades länge "biodynamiskt" av de som inte visste bättre. Inte ett ord om antroposofi eller Steiner, kosmiskt inflytande, sådd och skörd när månen står i rätt stjärntecken, magiskt gödsel gjort av ekbark som mognat i kraniet efter ett husdjur ... Det berodde knappast på något antroposofiskt lobbande för att sprida läran, snarare tvärtom. Ordet "biodynamiskt" användes före "ekologiskt", och antroposoferna har alltid försökt att hålla allmänheten okunnig om det djupare vansinnet i deras filosofi/religion. På så sätt fick ordet en spridning som det aldrig fått om folk vetat bättre. Vilket gäller än idag.

Jag minns när jag för första gången kom i kontakt med den korrekta definitionen av ordet. Många år senare läste jag i den kundtidning som Systembolaget länge körde med. Där beskrevs biodynamiska vinbönder som såg till att anpassa sitt odlande efter astrologin. Min reaktion var skeptisk: Det där kunde väl ändå inte vara sant? – Vilket verkar vara den genomsnittliga reaktionen när folk först får höra talas om antroposofernas magiska jordbruk: Det där låter ju bara för vrickat, det kan väl inte vara sant!?

Låter grönsaker och potäter som man äter få vara ifred för gifter: Biodynamiskt.

- Programmet avslutas med att repetera orden man tagit upp och de definitioner man tillskrivit dem

Se även faktoider.nu: Biodynamiskt

Saigon Bob

Under Irakkriget 2003 var Mohammed Said as-Sahaf informationsminister (tidigare hade han bl.a. varit ambassadör i Sverige). I jobbet ingick att hålla regelbundna presskonferenser där han uppdaterade de samlade journalisterna om läget. Eller vad han nu gjorde ... Efterhand blev gapet mellan verkligheten och hans "information" allt större, från uppenbar propaganda till det rent galghumoristiska. Han fick öknamnet "Bagdad Bob", vilket påminde om tidigare förmågor i gebitet som Koreakrigets "Seoul City Sue" (född amerikanska som var gift Suh och övergått till Nordkorea) eller Vietnamkrigets "Hanoi Hannah" (som inte alls hette Hannah): Propaganda som spottar verkligheten i ansiktet. Varje meddelande om att motståndet ska upphöra är falskt! Ser ni de amerikanska trupperna bakom mig? De är på flykt undan det segerrika republikanska gardet!

Det fanns även en amerikansk motsvarighet. Under Vietnamkriget höll USA:s militär regelbundet presskonferenser på Rex Hotel i Saigon. När kriget gick allt sämre så undvek de i det längsta att återspegla verkligheten. När gapet mellan verkligheten och deras "information" blev allt större så tappade journalisterna snabbt respekten, och skämtade öppet om påhitten. Eftersom konferenserna alltid började klockan fem fick de namnet "Five O'Clock Follies".

When the briefings ended after the cease-fire of 1973, Richard Pyle, the Saigon bureau chief of The Associated Press, characterized them as "the longest-playing tragicomedy in Southeast Asia’s theater of the absurd."

- "Barry Zorthian, U.S. Diplomat in Vietnam, Dies at 90", New York Times, 5 januari 2011

Segermakten gjorde naturligtvis en poäng av begreppet. Än idag gör Rex Hotel i Saigon reklam för sig med att det minsann var här "five o'clock follies" utspelades: När det var imperialisternas tur att blåljuga utan att någon tog det på allvar.