Universalmedel

En gumma jag inte sett på länge hälsade på. Hon hade varit rätt illa sjuk.

– Nå, men då har ni väl frågat läkare?

– Nää då, i Järnboås ha vi ett recept efter Floderus, så jag blev nog bra ändå.

- Alfhild Cnattingius, I Bergslagen för femtio år sedan (1925)

Floderus var Björn Mathias Floderus (1830–1882), stadsläkare i Nora från 1859. Vid något tillfälle skrev han ut ett recept till en patient i Järnboås ett par mil utanför staden, Gud vet med och mot vad. Men när läkemedlet hämtats ut kasserades inte receptet, o nej. Det sparades och återanvändes när folk blev sjuka. Vilka diagnoser som nu ansågs passa, eller hur man tänkte.

Inte för att Floderus recept i sig, ställt till rätt patient med rätt diagnos, behövde vara kvacksalveri (med reservation för hur det skulle kunna räknas idag …). Men folk tänker som de gör. Ett medel som botar en sjukdom kan bota varje sjukdom — den slutsatsen behöver inte vara särskilt långsökt. Och genom tiderna har olika medel fått status som panacea, det enda man egentligen behöver.

Bland de apotekspreparat, vilka i våra dagar övertagit universalmedicinernas roll och finna okritisk folklig användning, står väl aspirinet, dvs acetylsalicylsyran, främst.

 - Mikaël Söderström, Läkarkonst, kvacksalveri och vidskepelse (1926)

Vad heter vår tids universalmedel? Ett förslag är glutenfritt som många fortfarande tillskriver fantastiska egenskaper, och som lett till en flod av glutenfattiga varor. (Jag misstänker att mången "glutenfri" macka som serveras inte alls är det.)

Ett annat och betydligt besvärligare skulle kunna vara antibiotika. Nu är visserligen antibiotika nära nog ett undermedel, rätt använt mot rätt sjukor. Men dess krafter har gjort att det kommit att uppfattas som ett universalmedel. Folk världen över — om än, så vitt jag vet, inte så mycket i Sverige, tack och lov — kräver att få antibiotika; varför ska de annars gå till läkaren? Vare sig det gäller sjukor där rätt antibiotika fungerar, eller sådana där inget antibiotika hjälper (som virusinfektioner).

A survey of 1000 pediatricians found that half often felt pressure from patients' parents to prescribe antibiotics for illnesses not requiring antimicrobial therapy.

- David Karras, Patients who Demand Antibiotics and the Doctors who Prescribe Them, Emergency Medicine News, februari 2002

Den tilltagande antibiotikaresistensen beror förvisso inte enbart men avgjort delvis på sådant utskrivande av antibiotika där ingen antibiotika behövs. Det är ett undermedel vars uppfattade status som universalmedel bidrar till ett stort och ökande problem, på ett helt annat sätt än aspirin eller Floderus recept.

Freedom Cafe

Welcome to the Freedom Cafe! We trust you to make your own choices if you want to wear a face mask. And, in the same spirit of individual liberty, we allow our staff to make their own choices about the safety procedures they prefer to follow as they prepare and serve your food. 

We encourage employees to wash their hands after using the bathroom, but understand that some people may be allergic to certain soaps or may simply prefer not to wash their hands. It is not our place to tell them what to do. 

We understand that you may be used to chicken that has been cooked to 165 degrees [74 °C, gäller hela köttbitar; klubbor m m ska hålla 82 °C vid benet]. We do have to respect that some of our cooks may have seen a meme or a YouTube video saying that 100 degrees [38 °C] is sufficient, and we do not want to encroach on their beliefs. 

Some of our cooks may prefer to use the same utensils for multiple ingredients, including ingredients some customers are allergic to. That is a cook’s right to do so. 

Some servers may wish to touch your food as they serve it. There is no reason that a healthy person with clean hands can’t touch your food. We will take their word for it that they are healthy and clean. 

Water temperature and detergent are highly personal choices, and we allow our dishwashing team to decide how they’d prefer to wash the silverware you will put in your mouth. 

Some of you may get sick, but almost everyone survives food poisoning. We think you’ll agree that it’s a small price to pay for the sweet freedom of no one ever being told what to do - and especially not for the silly reason of keeping strangers healthy.

- @libbyjones715 på Twitter, 28 juni 2020

Lördagsfråga 669: Bamsigt

1. Skeppshunden Bamse blev maskot för den norska marinen i Storbritannien under andra världskriget. (Läs mer på Wikipedia om den s k Utefronten eller Free Norwegian forces, ännu en av myriader sällan berättade historier från den outtömliga källa som är WWII.)
2. En av arbetsmyran Rune Andréassons många serier skapades 1944 och hette "Äventyr bland djuren". Senare fick den namn efter huvudrollen, björnen på bild: "Brum och hans vänner". Det är alltså en annan Brum än den Brum som är Bamses son.
3. Rolf Janson (1925–2017) ska ha gett åtminstone namnet åt katten Janson. Förläggaren Janson hade en lång karriär inom böcker och serier; för min del slår grundandet av Fantomen högt, men är inte i närheten av att vara chef på Williams förlag när det var de som gav ut Svenska MAD.
4. Kung Krösus demonstrerar sin lycka för den vise Solon genom att visa upp några särskilt glittrande delar av sin omfattande förmögenhet. Solon svarar, med kraniet som pedagogiskt hjälpmedel, att en människas lycka inte kan avgöras under dennas liv, något som så småningom skulle demonstreras drastiskt för kungen. — Det kanske ska påpekas att Krösus var en högst verklig person. Han levde på 500-talet och var den siste kungen i Lydien, i dagens Turkiet. Han blev föremål för mytbildning och tänkvärda sagor redan i antikens Grekland.

Bamse, Brum, katten Janson och Krösus Sork ger ett givet svar. Det satte Magistern.

Sveriges första color

*

Cuba Cola var Sveriges första cola på läskmarknaden. Redan i februari 1953 lanserades den banbrytande drycken med den pigga smaken – en historisk händelse alltså.

- Spendrups: Cuba Cola

Cuba Cola var definitivt inte den första colan i Sverige.

- NK annonserar i SvD 17 juli 1931

Långt före 1953 kunde man då och då köpa Coca-Cola i Sverige. Jag vet inte hur importen rimmade med den lagstiftning som förbjöd tillsatt koffein och fosforsyra i livsmedel.

Den 1 januari 1953 ändrades lagen. Nu var det fritt fram för cola-drycker med koffein och fosforsyra. Flera hängde på låset. På nyårsdagen lanserades minst två helsvenska color: Afri-Cola från Alingsås och Kron-Cola någonstans i Skåne.

Hela första tillverkningen av afri-cola, som är namnet på Alingsås bryggeris coca cola-produkt, gick till Mässhallen i Göteborg [Svenska mässan, kanske mest känd för bokmässan], som vid en handbollsmatch på nyårsdagen kunde premiärservera omrking 2,000 flaskor om en tredjedels liter.

- DN 2 januari 1953

… Vi har fått "en svensk coladryck". Den fick sin premiär på nyårsnatten i Skåne …

- Kar de Mumma i SvD 2 januari 1953

Det importerades även:

- DN 25 januari och 31 mars 1953

Kitty Kola var, som synes, en brittisk cola. Den fanns till salu i Sverige under första halvåret 1953.

The KITTY-KOLA Co. Ltd., London, önskar framhålla att: KITTY KOLA icke innehåller — och aldrig har innehållit — någon som helst mineralsyra, alltså icke heller fosforsyra.

- DN 7 maj 1953

Man gjorde även en poäng av att man inte använde fosforsyra, "den i vissa amerikanska coladrycker förekommande". Man laddar upp inför en konkurrent som ännu inte anlänt.

Intresset för Rio Cola har överträffat alla förväntningar. Till tjänst för alla, som länge väntat på en äkta coladryck meddelar vi här namnen på alla de företag som hittills tagit upp eller inom kort planerar att ta upp tillverkningen. Rio Cola tillverkas och försäljes endast av auktoriserade medlemmar av Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund.

- Annons i DN 18 januari 1953

Som synes tar företagslistandet upp större delen av annonsen … För på den här tiden fanns det en mängd tillverkare av vatten, läsk och öl, såväl stora som mycket små. Import och/eller egen tillverkning av exempelvis coladrycker förekom lite varstans i kärr och (fosfor)syra, och behövde inte ge eko i riksmedia. Denna bloggpost gör därför inga anspråk på att vara komplett; jag skulle snarare bli förvånad om den är det.

Rio Cola såldes länge. Den säljs faktiskt än idag, även om jag inte vet vilken relation drycken från Mora Bryggeri har till den i annonsen.

Den 29 juni 1953 lanserades Coca-Cola slutgiltigt i Sverige. Det innebar slutet för de flesta andra märkena.

Ännu ett märke som kan nämnas är Pepsi. De hade redan före 1953 försökt att komma in på den svenska marknaden men fått kalla handen. Pepsi-Cola lanserades i Sverige först 1967.

* Bilden med de vita, stjärnbeströdda burkarna kommer härifrån. Jag har aldrig sett sådana på riktigt.

Lördagsfråga 669

Varför idrottarna biter i medaljerna

- Ben Morse: Why olympians bite their medals and what they do with them, CNN 29 juli 2021

Rubriken lovar mer än artikeln håller. Den försöker inte ens att ta reda på varifrån bitandet kommer.

David Wallechinsky, Executive Committee Member of the International Society of Olympic Historians, told CNN in 2012 that it's probably an attempt to satisfy the media.

- Ibid.

Att bita i mynt är ett gammalt knep. Syftet är att avgöra om myntet är äkta eller inte. Jag är inte helt säker på vad bettet tänks avslöja: om ett guldmynt är tillräckligt mjukt för att lämna bitmärken eller silvermynt innehåller för mycket mjukare bly? Hur som helst så är det den gesten som återuppstått, på skoj såklart, i olympiska sammanhang.

Hur väl det fungerar är givetvis en helt annan fråga.

Så här kunde det se ut (även om hundar ytterst sällan fick den äran):

- Buster låter hunden Tige pröva ett förfalskat mynt; från The Comic Section of The Topeka State Journal, 30 oktober 1915

Ett svensk exempel, på en påhittad person som utförde den kända ritualen, hittas i en modern klassiker:

Jag kände en gång en fotograf som var så snål så att han bet i varenda femöring [gjord av koppar] för att se om den var äkta, och en dag så bet han av en guldtand och fick en inflammation och sen så … [nämns inte fotografen med ett ord mer]

- Max Lundgren, Pojken med guldbyxorna (1967)

Kuriosa: De olympiska guldmedaljerna utgörs av över ett halvt kilo silver — man kan slå ihjäl folk med dem — överdragna med minst sex gram rent guld.

Ytterligare kuriosa: De olympiska bronsmedaljerna utgörs inte av brons utan av mässing (koppar och zink).

Prädd (och Coffee-Mate)

- Ur storannons för kedjan Kipplers, SvD 16 juni 1966

Sommaren 1966 lanserades gräddersättningen Prädd. Årstiden var ingen slump. Av argumenten i annonsen var det främsta att Prädd inte surnade. I pulvret fanns det heller ingen grädde eller mjölk i någon som helst form; det var en rent kemisk-teknisk produkt, framställd på fabrik.

I material från den tiden kan jag inte se att gräddersättningen diskuterades alls. Idag är Prädd ihågkommet för en (1) enda sak.

"Här får vi en fin blandning …"

- Björn Gillberg i Han kan bara inte hålla käften!, TV 2, 12 oktober 1971 (ur ett klipp på Youtube: Björn Gillberg historia)

"Ärftlighetsforskaren", eller mikrobiologen som han nog skulle tituleras idag (fil. lic. i mikrobiologisk genetik), hade läst innehållsförteckningar och konstaterat påfallande likheter mellan gräddersättningarna och tvättmedel. Skulle man kunna..? Två "gräddpulver" inhandlades. Gillberg ställde sig vid handfatet, löste upp pulvren i varmvatten, och tvättade en skjorta i det hela. Resultatet sägs ha blivit utmärkt.

Och därmed var Prädds saga all … Sägs det.

På 70-talet togs den konstgjorda kaffegrädde bort – efter att miljödebattören Björn Gillberg satt i gång en tittarstorm i tv när han tvättade skjortor i gräddersättning.

- Tvättmedel i automatkaffe, Aftonbladet 21 juli 2008

Aktionen var mycket effektiv – produkten dog genast på marknaden.

- Edward Blom, Prädd — lika bra i kaffet som i tvättmaskinen, BizStories 3 februari 2020

- Annons i DN 26 juni 1976

Effektiv eller inte, Prädd slutade åtminstone inte omedelbart att säljas. Ännu ett par år senare kan man se katastrofhanteringen av tillverkaren AB Sunco (som för övrigt ägdes av Astra). Som i denna rejäla annons, vari Prädds fördelar upprepas. Den intresserade kan dessutom ta del av en detaljerad innehållsförteckning där varje ingrediens beskrivs: Glykos, kokosfett, natriumkaseinat, kaliumfosfat, lecitin, natriumkiselaluminat, aromämnen, färg och en skvätt vatten.

- Ur annons för ICA Stockholm, SvD 7 juli 1977

Jag vet inte när Prädd försvann. Men man annonserade för det ännu nästan sex år senare. Uppdaterat: Jag har senare fått pålitliga uppgifter om att Prädd fanns på marknaden sommaren 1983.

En detalj som fullkomligt försvunnit ur det allmänna medvetandet är att Gillberg som sagt använde två gräddersättningar i svensk tv-historias mest berömda skjort-tvätt: Prädd och Coffee-Mate (i tv-bilden ovan skymtar burkarna nedtill i bild, Prädd t v om kranarna, Coffee-Mate t h). Den senare gräddersättningen tillverkades av Nestlé, och tillverkas än idag.

NESTLÉ Coffee-mate är en whitener [branschens beteckning för mjölkpulver och surrogat; se även bloggposten Vitt i kaffet] som har en härligt krämig och mild smak och ger kaffet en fyllig karaktär. Produkten består enbart av vegetabiliska ingredienser.

- Nestlé Professional: Nestlé Coffee-Mate

Hur kommer det sig att Prädd fått precis all negativ uppmärksamhet?

Punschens och ciderläskens land

"Mellanmjölkens land" finns det fåkunniga som säger, syftande på Sverige — som om mellanmjölk bara skulle finnas här! Den som tror något sådant kan inte ha varit utrikes särskilt mycket, för visst finns mjölk med en fetthalt på 1–2 % lite varstans (inventerat i bloggposten Mellanmjölkens länder). Om detta skulle kunna betyda något, och i så fall vad, är naturligtvis en helt annan fråga.

Ännu en helt annan fråga är om det finns några drycker som verkligen bara finns i Sverige?

Här är ett förslag:

- "Tradition sedan 1911" syftar inte på äppelläsken utan på Herrljunga Saftfabriks- & försäljnings-AB

Cider är sedan långt tillbaka jäst must av äpplen och/eller päron. Länge fick sådan inte tillverkas i Sverige, åtminstone inte med nämnvärd alkoholstyrka. Först 1969 lanserades "svensk" cider; eller varför inte svensk "cider". För den läsk med äppel- och/eller päronsmak som vi då fick lära oss kalla cider har bara den grundläggande smakråvaran gemensam med faktisk cider. Jag vet inte om det är snabbköpsciderns fel att riktig cider (ännu) inte riktigt slagit i Sverige, även om utbudet idag förvisso är helt annorlunda än 1969.

- SvD 22 maj 1969

Här är ett annat förslag, utan bismak:

- "Militärer som dricker punsch" är en hyfsat rik genre i de historiska bildarkiven. Här är det löjtnanterna Giesecke och Sparre som sitter och myser ca 1904. Notera även cigarrerna som väntar i förgrunden. Grejer.

Punsch har druckits i Sverige och Finland sedan strax före mitten av 1700-talet. Det var då våra första ostindiefarare kom tillbaka med spännande arrak i lasten, en haltig dryck som tillsammans med socker, citronsaft, te och vatten blir punsch. Då dracks drycken mest över hela Europa. De första hundra åren uteslutande varm, en sed som lever kvar på sina håll. Sedan började den även avnjutas kall och i betydligt större mängder, inte minst av studenter. Idag torde den mesta punschen konsumeras i kretsar där historisk läggning kombineras med studentikost eller militärt intresse.

Men bara i Sverige och Finland. Någonstans på vägen verkar resten av Europa ha tappat intresset. Idag tillverkas förresten klassiska märken som Flaggpunsch och Caloric (vars högintressanta namn jag tog upp i bloggposten Caloric) i Finland minsann. Men det finns även ett antal helsvenska märken — fattas bara.

Hjorthornssalt (inte hjortron)

Detta måtte vara det vanligaste stavfelet i dagens kök. För det heter hjorthornssalt och inget annat. Även om det inte längre tillverkas av hjorthorn. Hjortronsalt finns det, så vitt jag vet, inget som heter.

Hjorthornssalt framställdes förr genom torrdestillation av horn, därav namnet. Eftersom det vid upphettning sönderdelas i de gasformiga ämnena ammoniak, koldioxid och vattenånga används det som bakpulver.

- NE: hjorthornssalt

Så var det med den saken.

Det finns även hjorthornsolja, som än idag tillverkas utifrån animaliska råvaror. Det användes förr i diverse undermedel; det moderna användningsområde jag hittat är för att skydda träd från att bli uppätna av harar o dyl. Den har nog sällan förväxlats med något annat ö h t.