Lördagsfråga 302

Tjugohundra

När började vi kalla tvåtusen för tjugohundra?

Jag minns att Sture Allén gick ut med en rekommendation en gång i tiden, det måtte ha varit på 1980-talet. Då togs den på lindrigt allvar; hur go e den, "tjugohundra"..? Men så småningom slog det igenom. Ungefär när?

NYT korrigerar sig

En artikel från New York Times, 20 januari 1853 (länk). Notera att efternamnet stavas något olika i rubrik och text.

Emellertid var ingen av stavningarna korrekt. Detta påtalades i sinom tid och korrigerades:

- New York Times, Corrections: March 4, 2014

Som synes gjorde man ingen poäng av tiden som förflutit. Sånt ger stilpoäng.

Russia Today: Husbondens röst

Fridfull söndag i Simferopol - ockupationen som Moskva vill visa upp den

För en "intressant" mix av sant och osant, ta en titt på Russia Today. Denna kanal/sajt drivs av den ryska staten vilket märks, inte minst i dagar som dessa. Ett klassiskt exempel på propaganda är de glada bilderna av helt vanliga medborgare som glatt poserar intill ryska soldater, eller förlåt, "self-defence forces". Ett annat, som fortfarande cirkulerar som vore det trovärdiga uppgifter, är artikeln om en massflykt från Ukraina: 675,000 Ukrainians pour into Russia as 'humanitarian crisis' looms.

Russia Today är favoritkällan, otippat kan tyckas, hos den svenska toksajten Newsvoice. Den återger allt möjligt inom konspirationsteorier, pseudovetenskap och relaterat, inte sällan med en antiamerikansk och antieuropeisk vinkling; just sådant material som RT levererar. Den allt hårdförare putinismen har man tydligen inga problem med.


Wikipedia: RT (TV network)

Hur kriget bröt ut

Så här beskrivs det. Är det sant?

"Eftertanke är viktigare än överilade handlingar. Det kan vara värt att påminna om inte minst i år, när 100-årsminnet av första världskrigets utbrott ägnats stor uppmärksamhet. Ett krigsutbrott som skedde utan egentlig kontroll från någon, sedan mobiliseringar i land efter land successivt skärpt situationen och skapat en egen automatik."

- Ryssland bär hela ansvaret, GP 2 mars 2014

Att första världskriget bröt ut per automatik är en vanlig föreställning på gränsen mellan sanning och icke-sanning.

Ryssland och Serbien hade ingen allians. Ryssland såg sig som slavernas beskyddare, en syn som dock ingalunda delades av alla som skulle beskyddas; och det berodde inte bara på att "beskyddet" var av en liknande sort som det som maffian står till tjänst med.

Man kan jämföra med Bosnienkrisen 1908. Österrike-Ungern hade ockuperat de osmanska provinserna Bosnien-Hercegovina ganska länge, och proklamerade nu helt fräckt att landet var österrikiskt territorium. Detta hade mycket väl kunnat leda till världskrig -- men gjorde det inte. En av anledningarna var att Ryssland inte ingrep.

"Resultatet blev att Bosnien-Hercegovina med Sarajevo blev österrikiskt, att Serbien såg hotet från sin mäktige granne växa utan att kunna göra något åt saken, att Ryssland ännu en gång drog det kortaste strået i en internationell kris, och att Tyskland kom till Österrike-Ungerns hjälp i ett äventyr på Balkan."

- Ur min kommande 1914 - vägen till första världskriget (Forum 2014)

Vidare: Storbritanniens "ententer" har grundligt missförståtts. De utgjorde inte någon försvarsallians med Frankrike respektive Ryssland. Dess exakta naturer skulle kunna sammanfattas som att man faktiskt lyckats komma överens i en rad mindre frågor med två av sina ärkefiender; fantastiskt bra, om man ser till ländernas konfliktstinna historier, men definitivt inga allianser. Tvärtom hade det under åren förkommit en del trevare mellan Storbritannien och Tyskland om att ingå en allians som hade ställt alla andra i skuggan.

Storbritannien gick in i kriget sedan Tyskland invaderat Belgien, vars neutralitet försäkrats av bland andra Storbritannien och Preussen (den upprörde rikskanslern Bethmann-Hollweg kallade fördraget "en papperslapp", ett begrepp som snabbt blev bevingat). Hur Tyskland skulle ha agerat gentemot en trippelentent som verkligen var en försvarsallians är en intressant fråga som icke desto mindre är hypotetisk. (Frankrike och Ryssland var förbundna med en faktisk allians.)

Så Ryssland hade ingen allians med Serbien, och Storbritannien ingen egentlig allians med Frankrike, men de gick ändå ut i krig. Det kan jämföras med Italien: De hade en faktisk försvarsallians med Tyskland och Österrike-Ungern men valde ändå att stå utanför. Några år senare gick man med i kriget, men mot centralmakterna.

Om den omtalade automatiken varit så betvingande så skulle Italien inte ha haft något val. Men det hade man.

Ytterligare en "detalj": Om Österrike-Ungern hade angripit Serbien direkt så hade omvärlden, även Ryssland, mycket väl kunnat acceptera det hela eftersom man trodde sig veta att ärkehertigen fallit offer för en komplott som regisserats i Belgrad. (Så var visserligen fallet, men det är något som retts ut först långt senare. I Wien brydde man sig heller inte om skuldfrågan utan struntade helt enkelt i den rapport som konstaterade att man varken hade bevis eller antydningar i den vägen.) I just detta fall var deras långsamhet kontraproduktiv.

Det finns mer att orda om i frågan -- jag har, som jag kanske nämnt, just skrivit en bok som för närvarande ligger i korrekturfasen -- men det är ett obestridligt faktum att den så kallade julikrisen inte var förutbestämd att leda till världskrig.

Lördagsfråga 301: Hagasessorna

1. Margareta "Madicken" Engström.
2. Spara och Slösa, klassiker av Birgitta Lilliehöök. Förekom i sparbankernas reklamskrift till skolorna, Lyckoslanten, på den tiden bankerna ville att man skulle spara.
3. Desirée (1954) med Jean Simmons i titelrollen och Marlon Brando som Napoleon.
4. Churchill och Onassis kopplar av på den senares lyxyacht Christina O.

Margareta, Birgitta, Desirée och Christina - det är ju, som Joakim E såg först, kungens storasystrar. Det hade varit en betydligt mer långsökt fråga om inte de så kallade Hagasessorna ofta behandlades som en grupp.

Krim 1942

"I bilden från 1942 ligger fokus på kvinnan och sökandet efter hennes man. Himlen är intetsägande, grå och livlös. Ännu viktigare är att bilden ingår i en lång serie om brotten som upptäcktes vid Kertj, och bilden på henne är en av många. 1965 fick 'Sorg' ett eget uppslag. Den retuscherade bildens förmörkade himmel och bredare panorama förändrade stämningen och förskönade våldet. Det blev mer ödesdigert; mer hotande; och, ironiskt nog, mer himmelskt. Himlen blir själv ett subjekt, och kvinnan blir en representation av sorgen, en av många sörjande, när bilden åt vänster fortsätter mot horisonten. Bilden från 1965 antyder ett ändlöst landskap av sorg, medan bilden från 1942 lokaliserar det. Bortom den närliggande scenen finns tomhet, medan bilden från 1965 på håll visar kroppar som lagts ut."

- David Shneer beskriver Dmitri Baltermants klassiska bild(er) från 1942/1965, Through Soviet Jewish Eyes: Photography, War and the Holocaust (2011), s 224

"Krig är, mer än något annat, sorg. Jag fotograferade konstant i åratal och jag vet att jag under hela denna tid bara skapade fem eller sex riktiga fotografier. Krig är inte för fotograferande. Om, himlen förbjude, jag skulle fotografera krig igen, skulle jag göra det ganska annorlunda. Jag våndas nu vid tanken på allt som jag inte fotograferade."

- Dmitri Baltermants

Lördagsfråga 301

Nittonhundrafjortisar

Hur många böcker finns det som heter 1914, helt eller delvis?

1914 är även titeln på Jolos klassiska bok från 1964. Under 2013 kom flera framför allt brittiska böcker med "1914" i titeln, exempelvis Margaret MacMillans extremt omskrivna The War That Ended Peace: The Road to 1914 (2013), som för övrigt även har "vägen till" i titeln; Christopher Clarks lika omskrivna The Sleepwalkers: How Europe Went To War In 1914 (2013); Max Hastings Catastrophe: 1914 och Sean McMeekins July 1914: Countdown to War (båda från 2013). Kommer även Klas-Göran Karlssons aviserade bok om "urkatastrofen" ha titeln 1914 (se nedan)?

- Nils Fabiansson, Nytt på västfronten - spaning på 2014 års utgivning

När årtalet ingår i en (längre) mening, som i Sleepwalkers, är det visserligen en annan sak än när det står ensamt, som hos Jolo. Hur accentuerad undertiteln i mitt kommande verk blir vet jag inte.

Bloggaren Fabiansson är själv aktuell med en bok om kriget, och passar därför på att summera den svenska utgivningen under minnesåret.