Hur man slipper muslimska terrorister

Åren 1909-1913 befann sig general John "Black Jack" Pershing på Filippinerna, som då var en amerikansk koloni. Han skulle omsider bli berömd, få vapensystem uppkallade efter sig, med mera; sådant väger alltid tungt när skrönor ska spinnas.

För det sägs om Pershing att han tillämpade lika okonventionella som effektiva metoder mot de upprorsmakare som råkade vara muslimer. En av berättelserna som cirkulerar skulle kunna kallas Den femtionde fången:

Pershing "caught 50 terrorists who did tremendous damage … and he took the 50 terrorists and he took 50 men and dipped 50 bullets in pig's blood. You heard about that? He took 50 bullets and dipped them in pig's blood. And he has his men load up their rifles and he lined up the 50 people and they shot 49 of those people. And the 50th person, he said, you go back to your people and you tell them what happened."

- The Real Story Behind Donald Trump's Pig's Blood Slander, Time 24 februari 2016

... Och sedan var det slut med muslimskt bus för en lång tid framåt – åtminstone enligt sagan. För visst är det en saga, lämpad att berättas kring lägereldar, i mindre omdömesgilla kommentarsfält eller i Vita huset.

Andra berättelser kan rubriceras Avskräckande slaktavfall. De är enklare och brutalare, och går i korthet ut på att muslimska terrorister begravdes med svindelar (lägg till så många otäcka detaljer som stämningen kräver). De är också mindre originella. För de har berättats många gånger och tillskrivits flera olika personer i flera olika sammanhang.

Här är ett tidigt exempel på hur åtminstone påståendet, sant eller inte ("it is reported") förekommit på just Filippinerna:

Col. Rodgers, it is reported, with a desire to teach the natives a lesson, ordered the body of the fanatic buried with a pig, which is the greatest insult that can be offered to the pork-hating Mohammedans. The event was widely advertised, and 2,000 Moros closed in about Jono and practically lead siege to the city. They grew more and more aggressive, and Gen. Wood finally sent an expedition against them.

- Lewiston Evening Teller, 17 december 1903

Episoden återanvändes i filmen The Real Glory (1939), som utspelas på Filippinerna 1906. Här hotar dr Bill Canavan (Gary Cooper) en tillfångatagen muslimsk upprorsman med att begravas i ett grisskinn. Dennes förskräckta reaktion visar de omgivande filippinska soldaterna vilken stackare de har att göra med.

För ytterligare exempel, se Snopes: General Pershing on How to Stop Islamic Terrorists. Notera att alla skrön-regler utesluter nämnandet av den okände Rodgers; antingen får en kändis som Pershing få huvudrollen, eller så får namnet utelämnas helt.

A leading Israeli rabbi has proposed hanging bags of pig fat in buses to deter Muslim suicide bombers who may want to avoid contact with an "unclean" animal.

- Suicide bombing 'pig fat threat', BBC 13 februari 2004

[Frants Klintsevitj, ledamot i duman] föreslog att de döda terroristerna, för att förhindra att de blir martyrer och kommer till paradiset, borde rullas in i svinhud och därefter grävas ned. Förebilden är enligt Klintsevitj hur de brittiska kolonialisterna hanterades med muslimska upprorsmakare.

- Massgrav nästa för död terrorist, DN 28 november 2002

Här har britterna kommit in. Det leder tankarna till det blodiga Sepoyupproret 1857-1858. Dess utbrott är värd att återge, här från två olika ställen:

De exakta orsakerna till upproret är föremål för debatt. Det började som ett myteri bland indiska soldater i brittisk tjänst, sepoys, men kan även anses ha haft karaktär av uppror mot utländskt styre. Det var närmast föranlett av sårade religiösa känslor och upplevelsen av sociala orättvisor.

The final spark was provided by the ammunition for the new Enfield P-53 rifle. These rifles [...] had a tighter fit than the earlier muskets, and used paper cartridges that came pre-greased. To load the rifle, sepoys had to bite the cartridge open to release the powder. The grease used on these cartridges was rumoured to include tallow derived from beef, which would be offensive to Hindus, and pork, which would be offensive to Muslims.

- Wikipedia: Sepoyupproret; Indian Rebellion of 1857

Igen: Det gick ett rykte om att ett fett, som de inhemska soldaterna i sin tjänst behövde sätta i kontakt med munnen, var kränkande för hinduer och/eller muslimer (ett ovanligt tydligt exempel på hur ett rykte kan anpassas för olika målgrupper). Det är historiskt belagt att detta rykte blev den tändande gnistan för upproret. Det kan jämföras med de tvåtusen moros som samlades kring staden Jono. Det kan också jämföras med att det inte verkar finnas något belägg för att metoden med avskräckande slaktavfall någonsin fungerat. Tänk om det varit så enkelt!

Napoleon har aldrig funnits

Napoleon Bonaparte, om hvilken man skrifvit och talat så mycket, har alls icke existerat. Han är blott en allegorisk personlighet, den personifierade solen; och vårt påstående skall erkännas, då vi bevisa, att allt, hvad man berättat om Napoleon den Store, är lånadt från den store planeten. [Det var länge helt OK att beteckna solen som "planet"]

Det stora förlagshuset Bonnier började som Albert Bonniers Förlag 1837, och detta var faktiskt deras allra första utgivning: Bevis att Napoleon aldrig har existerat : Stort erratum. Författaren hette Jean-Baptiste Pérès och var professor i matematik och fysik i Lyon. Syftet med pamfletten var inte att revidera historien utan en drift med de som redan på den tiden försökte att förklara religioner som mänskliga påhitt, symboler och allegorier och så vidare.

Texten finns utlagd i sin helhet och rekommenderas härmed. Avslutningsvis en anmärkning från den tyske översättaren; den svenske översättaren (som kanske var A. B. själv) hade använt den översättningen istället för det franska originalet.

Utkommen några århundrade senare, skulle en skrift sådan som denna kunna uppväcka tvifvelsmål om sanningen af Nittonde århundradets historia; i våra dagar är satiren klar för allas ögon.

- Wikisource: Bevis att Napoleon aldrig har existerat, den tyske översättarens anmärkningar

Sjön på Södermalm

Idag finns den bara kvar som namn. Men det var först på 1850-talet som Fatburen, sjön på Södermalm, fylldes igen för att ge plats åt Södra station. Här är utsnitt från fyra kartor, hämtade från den excellenta Stockholskällans excellenta karttjänst där man lätt och snabbt kan jämföra kartor från olika år, decennier och sekler.

Här är förresten samma plats idag.

Namnet Fatburen är detsamma som Fataburen (tidskrift utgiven av Nordiska museet) och avser ett förråd för kläder eller andra dyrbarheter. Att sjön fick det namnet ska ha berott på att den var så rik på fisk. Det var den inte längre sedan stadens ökande folkmängd börjat göra sig påmind, och inte minst allt avfall som man dumpade i sjön. I början av 1800-talet var den tidigare fiskrika sjön mer ett träsk, även kallat Döda havet, och en pålitlig härd för malaria och annat.

Wikipedia: Fatburen

Se även Faktoider: Stockholmsträsket för en motsvarighet lite längre norrut.

Plankvägsmanin

En del spekulationsbubblor är mer kända än andra. Tulpanmanin, IT-bubblan och Kreugerkraschen hör till de välkända. Söderhavsbubblan, Mississippikompaniet och 1800-talets järnvägsmani är mindre kända. Och bland de direkt okända torde vi hitta plankvägsboomen.

Vad är en plankväg? En väg gjord av trä. Som här, i staten Washington vid sekelskiftet 1900:

Eller här, i Alaska 1938:

Men plankvägarnas verkliga storhetstid inträffade i mitten av 1800-talet, långt innan motorfordon kom på fråga. En viss George Geddes lät anlägga den första plankvägen i USA, närmare bestämt i North Syracuse, NY 1846. Han bedrev därefter intensiv propaganda för plankvägarna ur en rad aspekter. Som till exempel den ekonomiska:

Beträffande [plank]vägen i Toronto, som slets ut på åtta år ... Fann man att kostnaderna för att underhålla en McAdam-väg [makadam] utan vidare är högre än för en plankväg - bortsett från den stora skillnaden i anläggningskostnad.

Under några hektiska år anlades tusentals kilometer med trävägar över hela USA. Arbetet utfördes av hundratals plankvägsföretag, som naturligtvis hoppades att dra in storkovan på vägtullar.

Inte för att det var något större fel på plankvägarna i sig, givet att man räknat rätt i kalkylerna för respektive avsnitt. Felet låg i de upphaussade förväntningar man hade på deras generella lönsamhet. Senare delen av 1800-talet var plankvägsföretag vanliga i konkursbranschen. Å andra sidan anlades plankvägar även långt senare, men utan (får man hoppas) de tidigare förväntningarna på att skära guld med täljkniv.

Bevarat avsnitt av en plankväg anlagd i Kalifornien 1915.

Wikipedia: Plank Road Boom; Old Plank Road

Lördagsfråga 476: Faktoider-bloggen 10 år

1. Faktoider (Forum 2008)
2. Fler faktoider (Forum 2009)
3. Är det verkligen sant? (Ordalaget 2009)
4. Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden (Pax 2010) [översättning av Är det...]
5. Nya ord med historia (Ordalaget 2010)
6. Tredje rikets myter (Forum 2011)
7. Blindspår (Leopard 2012)
8. 1914 (Forum 2014)
9. Faktoider-bloggen (2007-)

Faktoider har jag sysslat med sedan våren 2003, och med denna blogg sedan den 14 augusti 2007. Hittills har det blivit åtta utgivna böcker (plus en översatt då), 3649 publicerade bloggposter, en hel del på sociala medier och en del dessutom; och mer ska det bli.

Den 476:e (om jag räknat rätt) lördagsfrågan satte Tomas utan vidare.

Malaria-bacillen

I Nordisk Familjebok från 1882 kunde man i artikeln om frossa (dvs malaria) läsa att sjukdomen beror på en bacill; inte i den slarviga vardagliga betydelsen utan en art i bakteriesläktet Bacillus. Herrar upptäckare var också etablerade mikrobiologer. De hade funnit att difteri orsakas av en bakterie (vilket stämmer), liksom tyfoidfeber (vilket också stämmer); men när de kom fram till samma slutsats rörande malaria så högg de i sten.

Vad de hade hittat var en stavformade mikroorganism i jord från malariatrakter. De injicerade den i kaniner, som därefter fick malaria-liknande symptom. Flera forskare gav dem sitt stöd; det förefaller som om bacill-teorin var någotsånär konsensus. Åtminstone ett tag... Men så kom Charles Laveran med mothugg. Han var ingen etablerad mikrobiolog, utan en helt okänd fransk militärläkare stationerad i Algeriet (som då var franskt). Han hade gjort egna undersökningar och inuti röda blodkroppar funnit en annan mikroorganism, mycket mindre än någon bacill, som han misstänkte. Hans idéer rönte först föga förståelse – inte så märkligt – men efterhand så tog det skruv. Den amerikanske militärläkaren George Miller Sternberg bekräftade hans rön 1881, efterhand fick han med sig allt fler ledande malaria-experter på tåget, och så småningom berömdheter som rentav Pasteur.

Mikroorganismen Laveran misstänkte tillhörde släktet Plasmodium. Idag vet vi att där finns en rad arter som förorsakar malaria av olika slag. Upptäckten belönades med 1907 års Nobelpris i medicin och fysiologi. Vid det laget hade nästa upplaga av Nordisk Familjebok kommit ut.

- Nordisk Familjebok (1904): Bakteriologi

Lördagsfråga 476

Mindre vad än varför.

TT samarbetar med Scientologerna

Vi har spridit våra nyheter i snart 100 år. Nu kan vi även sprida dina. Med vår nya tjänst Via TT skapar du enkelt dina pressmeddelanden. Sedan ser vi till att dina nyheter hamnar i det flöde som journalisterna hämtar sina nyheter ifrån.

- TT:s reklam tjänsten "Via TT", i kampanjen kallad "TT:s finrum"

TT:s tjänst möttes tidigt med misstänksamhet och kritik. Vad gick den egentligen ut på? Skulle redaktioner luras att tro att reklamutskick i själva verket kom från TT? Om det inte var syftet, vad var syftet?

Kampanjen ska visa att man via vårt system kan skicka sina pressmeddelanden via vår lina till Sveriges redaktionella system. Det är en fördel med vårt system jämfört med konkurrenternas som reklambyrån leker med i kampanjen, säger Sara Perers. [...]
Sara Perers poängterar att materialet från "Via TT" hela tiden tydligt särskiljs från det redaktionella materialet.
– Det är otroligt noga uppmärkt, säger hon.

- Erik Wisterberg: TT:s "finrum" för pressmeddelanden kritiseras – formuleringar ses över, Dagens Media 20 januari 2016

Ett gäng som gärna prövade erbjudandet, och därmed TT:s integritet, var scientologerna på KMR. Scientologerna är en av de mest kända sekterna, och Kommittén för Mänskliga Rättigheter deras mest kända bulvan. Hur det gick? För scientologerna på KMR alldeles utmärkt, då de fick ut sin desinformation prydd med TT:s logga. För TT har det kommit därhän, att deras företrädare säger saker som nedanstående:

Kan vem som helst kan skicka ut desinformation via TT:s presstjänst?

– Nej, man får inte sprida falskheter eller personangrepp via vår tjänst, säger Lina Hedenström, vice vd på TT. 

Så ni bedömer KMR:s innehåll som sant?

– Nej, TT står inte bakom deras innehåll. 

Så innehållet får inte vara falskt, men ni tar inte ansvar för innehållets sanningshalt. Hur går det ihop? 

– Alltså, sanningshalt, jag vet inte vad den exakta formuleringen i vårt avtal är, men man får inte sprida spam till exempel, det finns ett ramverk av regler som kunden måste förhålla sig till. 

- Joachim Sundell: Nyhetsbyrån TT i mediesamarbete med scientologer, SVT 10 augusti 2017

Korrigering 103 år efteråt

När världskrigen kom så märktes det, om inte annat, på all reklam för krigsobligationer. Krigsobligationer eller krigslån gick i princip ut på att staten lånade pengar av allmänheten för att finansiera krigen. Obligationerna förekom i snart sagt alla demokratier som var inblandade, såväl indirekt (som Sverige) som direkt. En avsevärd del av de civila krigsinsatserna gick ut på att marknadsföra krigsobligationer; om du arbetade i reklambranschen eller som artist, eller om du var någorlunda känd krigshjälte, så låg du bra till för att tjäna ditt land på det sättet.

Ovan ser vi typisk reklam för brittiska war bonds från första världskriget. De första obligationerna där gavs ut kort efter krigsutbrottet. Den 23 november 1914 rapporterade Financial Times att lånet ifråga övertecknats å det grövsta, att allmänheten erbjudit regeringen varenda penny som efterfrågats och mer därtill, och att detta amazing result visade "hur starka finanser den brittiska nationen har".

FT var heller inte den enda källan att rapportera om krigslånets framgångar:

London, November 27, 2:45 p.m. – Chancellor of the Exchequer Lloyd George announced in the house of commons today that the war loan of £350,000,000 ($1,750,000,000) had been greatly oversubscribed. The chancellor gave no figures. He said, however, that the enormous number of individuals, totaling nearly 100,000, who had made application for small sums.

- Evening Star (Washington DC), 27 november 1914

Nästan 103 år senare införde FT en rättelse:

Clarification: On 23 November 1914, a piece published in the Financial Times claimed the UK government's War Loan was "oversubscribed", with applications "pouring in". The item described this as an "amazing result" that "proves how strong is the financial position of the British nation". We are now happy to make clear that none of the above was true.

- A correction 103 years late: How the BoE covered up failed war bond sale, Financial Times 8 augusti 2017

Facit hade grävts fram av anställda på Bank of England. Scoopet lades ut på Bank Underground, "a blog for Bank of England staff to share views that challenge – or support – prevailing policy orthodoxies" (min markering nedan):

Financing World War I required the UK government to borrow the equivalent of a full year’s GDP.  But its first effort to raise capital in the bond market was a spectacular failure. The 1914 War Loan raised less than a third of its £350m target and attracted only a very narrow set of investors. This failure and its subsequent cover-up has only recently come to light following research analysing the Bank’s ledgers.

- Michael Anson, Norma Cohen, Alastair Owens och Daniel Todman, Your country needs funds: The extraordinary story of Britain’s early efforts to finance the First World War, Bank Underground 8 augusti 2017

Historien har pikanta inslag som att Bank of England köpte de återstående obligationerna, men tecknade dem på bankens chief cashier (vad det nu blir på svenska) och hans ställföreträdare för att det inte skulle se suspekt ut (till skillnad från att två privatpersoner köpte obligationer för över 200 miljoner pund?) liksom att ingen mindre än John Maynard Keynes berömde tillvägagångssättet med att dölja sanningen.

Att regering, press med flera far med osanning under brinnande krig är givetvis inget konstigt. Om man gått ut med facit över britternas klena vilja till patriotiska lån hade det däremot varit en moralsänkande åtgärd, och snudd på landsförräderi. I den genren finns det avgjort mycket mer att "avslöja" från diverse decennier.