2014-09-01

Lördagsfråga 324: 1 september

  1. Slaget vid Sedan den 1 september 1870 gick så oerhört illa för Frankrike att de blev av med en avsevärd del av sina stridande förband och kejsar Napoleon III dessutom; sedan var kriget praktiskt taget slut för deras del. Sedan dess firades den 2 september, av någon anledning, länge som Sedan-dagen i Tyskland.
  2. Verwundetenabzeichen är Tysklands purpurhjärta, det vill säga utmärkelse till den som blivit sårad i strid. Här syns en detalj av den tredje och lägsta klassen (högre klass vill man inte ha, jag lovar). Skymten av ett hakkors indikerar att det är den version som användes under andra världskriget, och som därför togs i bruk den 1 september 1939.
  3. Detalj av reklamaffisch för tidningen Neues Volk "Nytt folk" (WP: Action T4). I oktober 1939 skrev Hitler under en order till Reichsleiter Philipp Bouhler och dr Karl Brandt om att ge dödshjälp (Gnadentod, ordagrant "nåd-död") åt obotligt sjuka. Beslutet daterades den 1 september för att det inte skulle bli något krångel med all nåd som redan hunnit delats ut. Programmet kom efter kriget att kallas Aktion T4, utgjorde omkring 70 000 mord och var ett steg på vägen mot förintelsen.
  4. Den här bilden hör inte riktigt in: "Den ärofyllda 75:an", sioxante-quinze (efter kalibern) var det franska artilleriets arbetshäst under det stora kriget.
Allt syftandes på den 1 september som just idag inträffade för 75 år sedan.

Här är förresten ett tips, ifall denna slitstarka faktoid dyker upp i medias historiska bevakning: Hur gick det egentligen till när det polska kavalleriet angrep tyskt pansar?

2014-08-31

Änglarna vid Mons

Femtio år senare konstaterade historikern A. J. P. Taylor att slaget vid Mons var det enda i första världskriget där övernaturlig inblandning observerats, ”more or less reliably”. Vad kunde få en högst etablerad och respekterad akademiker, som sannerligen inte var lagd för vidskepligheter, att skriva något sådant?

Mons ligger i västra Belgien, ganska nära gränsen till Frankrike. Hit kom det stora kriget i slutet av augusti 1914. Det tröstlösa skyttegravskriget låg i framtiden. Vid den här tiden var västfronten ännu rörlig, och den rörde sig västerut. Hittills hade kriget gått Tysklands väg. Och de lade tyngden på den norra delen av fronten, den som gick genom Belgien. Det var invasionen av det landet som hade fått Storbritannien att gå med i kriget, och det var dit som de första brittiska trupperna begav sig. Den första gången under kriget som tyska och brittiska soldater möttes var den 23 augusti vid Mons.

Det är en stor anledning till att slaget blev så uppmärksammat. Snart skulle drabbningar i den storleken inte ens vara notismaterial; dessutom såg censuren snart till att färre och färre intressanta och aktuella uppgifter nådde allmänheten.

Av historiska skäl var de brittiska soldaterna betydligt färre men bättre rustade och utbildade än de tyska. Man kämpade väl och löste sin uppgift (att skydda den franska flanken), men till slut blev övermakten blev för stor och man drog sig tillbaka i god ordning. Reträtten fortsatte ända till ”undret vid Marne” några veckor senare. Då hade tyskarna kommit ända fram till Paris förorter, där de slogs tillbaka. Efter detta grävde fronten ner sig i skyttegravarna där den skulle förbli fram till 1918. Även Mons förblev tyskt till krigets slut.

Det är, i all korthet, vad som finns att säga om slaget vid Mons. Britterna tog moraliska poäng när de inte lät sig knäckas av en övermäktig fiende. Mångas tankar gick till Azincourt nästan 500 år tidigare, där de berömda engelska bågskyttarna slog en till synes betydligt starkare fransk här i grunden. Samtidigt var det ingen tvekan om att Mons inte var någon brittisk seger.

En som greps av dramatiken var skribenten Arthur Machen. Han kom att tänka på The Lost Legion, en novell av Kipling där en spökbataljon hemsökte platsen där de stupat. Tillsammans med det gamla temat med övernaturliga krafter som kommer till de levandes hjälp fick han idén till The Bowmen: En berättelse om hur bågskyttarna från Azincourt frammanas av Englands skyddshelgon sankt George för att slå tyskarna vid Mons. Novellen publicerades i en tidning den 29 september. Machen tyckte inte att den blev särskilt lyckad och tänkte sedan inte mer på det hela.

Framåt våren hörde en redaktör av sig. Han undrade om han kunde få ge ut ett särtryck av The Bowmen, förslagsvis kompletterad med förord och källor. Machen svarade att han gärna skrev ett förord, men att han inte kunde uppge sina källor eftersom han inte haft några. Till hans oförställda förvåning svarade redaktören (som även var präst) att Machen måste ha tagit fel: Novellen var baserad på en sann historia, det var allmänt känt i hans församling. Alla hade hört talas om folk som själva sett fenomenet, eller kände någon som kände någon som sett det, eller ...
Det började gå upp för mig att även om jag hade misslyckats i konsten att skriva, så hade jag av misstag lyckats i konsten att bedra.
- Arthur Machen

Han upptäckte snart olika varianter av historien som cirkulerade. Detaljerna varierade, men samtliga gjorde anspråk på att vara en sann historia. Hans enkla berättelse hade blivit en vandringssägen.

En förändrad detalj, som snart nog ingick i sägnens ”standardversion”, rörde spökenas gestalter: Bågskyttarna från Azincourt transformerades till änglar. Så skapades änglarna vid Mons.

Machen själv menade att denna detalj gjorde berättelsen lättare att acceptera och svårare att direkt förneka. Änglar var en någorlunda accepterad övertro som tilltalade allmänheten på ett sätt som spöken eller helgon inte gjorde. Machen, som själv hade ägnat sig åt ockultism och kände åtskilliga som trodde på lite av varje, menade att många som trodde på berättelsen inte gjorde det trots att den beskrev något övernaturligt utan på grund av att den gjorde det. Andra, än mer skeptiskt lagda, sökte ge den föregivna synen en vetenskaplig förklaring, eller åtminstone något ditåt. Även Society for Psychical Research, landets livaktiga organisation för undersökande av paranormala fenomen, tog sig an frågan. Inte ens på den tiden var de i närheten så skeptiska som man kunde hoppas, men de gick heller inte på precis vad som helst. Efter vederbörlig utredning konstaterades att det inte fanns några belägg för att något övernaturligt ägt rum; de kunde sträcka sig så långt som att vissa soldater kanske hade hallucinerat.

Av alla förslag på förklaringar var det få som avfärdade berättelsen fullständigt. Att hävda att änglarna var rent påhitt från första början var kanske inte direkt opatriotiskt men definitivt något som väckte känslor.

Den tidigaste påstådda källa som styrker ryktet om andliga krigare vid Mons sägs vara från september 1914, gott och väl innan Machen skrev The Bowmen. Emellertid återgavs uttalandet först 1931 då general John Charteris skrev sina memoarer om sin tid i underrättelsetjänsten. En sådan tjänstgöring förstärker knappast källvärdet, snarare tvärtom. Dessutom var Charteris senare i första världskriget inblandad i en annan propagandainsats, som i korthet handlade om att tyskarna utvann fett ur fallna soldater. Den blev en sådan propagandaframgång att den i muterat skick lever än idag, som myten om koncentrationslägrens tvålframställning.

Det är svårt att föreställa sig vilket stort intryck änglarna vid Mons gjorde. Det hade nog med tidpunkten att göra, inte när slaget inträffade utan då ryktet började spridas. Våren 1915 hade skyttegravskriget pågått i månader. Rader av stort upplagda angrepp hade resulterat i väldiga manfall men just inget mer. Det krig som många trott skulle varit över till jul (med en seger för de egna, så klart) verkade nu kunna pågå hur länge som helst, och vem som skulle segra var en helt öppen fråga. Den 22 april satte tyskarna för första gången in stridsgas. Snart skulle zeppelinare börja bomba London.

Kanske var det ingen slump att det var vid denna tid som ryktet om änglarna vid Mons började spridas? Den 24 april hade tidningen Spiritualist med en artikel om övernaturliga fenomen som observerats under slaget. Källorna som anges är brittiska officerare, anonyma på grund av censuren. Det ligger nära till hands att förmoda att spridandet av ryktet utgjorde en del av det psykologiska försvaret, att det var en medveten och planerad höjning av moralen.

[ Utdrag ur artikeln "Myter och rykten i det stora kriget", Folkvett 2014-2 ]

2014-08-30

Lördagsfråga 324

Nu är det så här att det är tre stycken av de här bilderna som hör ihop, en hör inte dit, en ska bort, vilken bild är det som ska bort? -- Fast lite grann hör den ihop, ändå.

2014-08-29

Kristian Lundberg recenserad

Här är Kristian Lundberg. Han har nyligen kommit ut med diktsamlingen Vi är de döda, nu snart (W & W).

Jag har läst ett femtiotal av höstens diktsamlingar. Det borde jag kanske inte ha gjort.

Lundberg är en skicklig stilist. Dessvärre räcker det inte till - intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiserade. Det här är en riktigt usel bok.

...

Jag har visserligen inte läst boken men gör mig lustig över Kristian Lundberg på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om folk som inte bara frejdigt fejkar och fuskar utan som även förefaller att vara närmast stolta över det. Och som dessutom kommer undan med det - hur det nu går till.

DN 15 december 2006: Författare sågade oskriven bok

2014-08-28

Död mans händer

En version bland flera
"Now, what's peculiar about that dead man's hand is that there ain't any two men agreed as to what it is or how it come to be in the hands of a man that couldn't bet more chips on it."
"I always heard tell it was jacks and eights," said the barkeep, dusting off a place on the porch rail for a seat.
- "The dead man's hand - pat or drawn?", The Sun (New York), 30 maj 1909

James Butler Hickock, långt bättre känd som "Wild Bill" Hickock, mördades den 2 augusti 1876 på Nuttal & Mann's Saloon i Deadwood, Dakota-territoriet. Vid tillfället spelades kort, och kortspel hade även spelat en roll i mordets upprinnelse.

Nu kommer knäckfrågan: Vilka kort var Wild Bills sista hand?

Uppgiften är till synes lätt funnen: Handen utgjordes av par i äss och par i åttor, alla svarta, samt ett femte omdiskuterat kort. (Definitionerna varierar en aning.) Den kallas, får man också reda på, Dead man's hand till minne av Hickock.

Detta är vitt spridd information som, vad det förefaller, är felaktig. Det äldsta belägget för begreppet lär vara från 1886. Men dels det var inte förrän på 1920-talet som det fick en koppling till Hickock (på grund av en bok som då gavs ut), dels har definitionerna varierat. 1886 var ödeshanden kåk i knektar och tior, längre fram kan man hitta definitioner med knektar och åttor, äss och åttor, och säkert många fler - se Straight Dope-artikeln för några belagda exempel, i ett sammanhang där belägg inte behöver vara alltför vanliga.

Jag vet inte om några pokerspelare idag av rent vidskepliga skäl försöker att undvika någon särskild hand, oavsett definition eller namn. När termen började användas så var den levande skrock (och nog frodas sådant än idag i den branschen), men utan koppling till Wild Bill; den tanken uppstod senare.
At length the "Parson" pushed in all,
And his form with weakness seemed to fall;
His head and his hand he slowly bent,
And his fate to cruel Fortune lent.
The greatest bet of the night was there,
And Gambler Jim raised up his chair.
He wrinkled his brow and he "skinned" his cards,
And he glanced around at his gambling pards.
One by one they 'laid 'em down."
"I'll call," says Jim, "if he does me brown.
Now, watcher got? I'll call yer bluff.
Mine's deuces - say, ain't them enough?
But the "Parson's" soul has passed away -
He had cashed in his chips, as gamblers say.
So they turned his cards to see what he had.
Jim scowled as he said, "Say, I feel kinder bad,
Bad I'm glad that he won, for he made a good stand."
There were jacks and eights in the dead man's hand.
- "Jacks and Eights", Philipsburg Herald, 28 mars 1901

Straight Dope: Was Wild Bill Hickock holding the "dead man's hand" when he was slain?

2014-08-27

Pyramider på Mars

Pyramiderna på Mars. Är de bekanta?

Det var 1976 som Viking-sonderna började skicka hem mängder av bilder, från såväl ytan som omloppsbanan, som var de överlägset bästa någon sett från den röda planeten. Bland alla andra formationer kan man se ett förrädiskt tydligt ansikte, som snart blev en kändis. Tanken att ansiktet inte var en händelse, ett berg som i ett visst ljus kunde uppvisa ansiktslika drag (vilket visade sig vara fallet) utan en skulptur i gigantiskt format (1,5 km brett) fick en sorts stöd av andra "strukturer" i närheten, som också kunde förefalla artificiella.


En del tänkare har sett någon sorts paralleller mellan å ena sidan pyramiderna och sfinxen i Gizeh, å andra sidan "pyramiderna" och "ansiktet" i Cydonia på Mars. En av de mest frenetiska heter Richard C. Hoagland, som har byggt en sorts karriär på sådana idéer och liknande. Det var han som kallade den största "pyramiden" (som jag tror är den nere till höger på bilden) för D&M-pyramiden efter "upptäckarna" DiPietro och Molenaar som verkar ha varit de första att driva pyramid-idén.

Vad få verkar ha noterat är att pyramider på Mars fanns i åtminstone ett litet hörn av det allmänna medvetandet redan innan Viking-sondernas ankomst.

Hur långt innan vet jag inte. Kanske det fanns någon särskilt omtalad och märkvärdig pyramid på Burroughs Barsoom? Kanske Flammarion spekulerade om något i den stilen? (Däremot knappast Percival Lowell, vars fantasier inte var i närheten lika vilda som en del fått för sig.)


Men här är ett odiskutabelt exempel, textat på nederländska för våra holländska vänner: Det första avsnittet av Pyramids on Mars, säsong 13 av den brittiska sf-klassikern Doctor Who. Det sändes i oktober 1975. Då hade båda Viking-sonderna skjutits upp och Mars skulle snart bli hett -- kanske man tänkte. Men hur man kom på tanken att kombinera ett egyptiskt tema med planeten Mars, det vet jag inte.


Bad Archaeology: Alien archaeology on Mars?

2014-08-26

Fars i Iran: "US run by Nazi aliens"

Ännu en sån där "nyhet" som man redan visste:
Former National Security Agency (NSA) contractor Edward Snowden revealed documents providing incontrovertible proof that an alien/extraterrestrial intelligence agenda is driving US domestic and international policy, and has been doing so since at least 1945, some media reports said.
- Snowden Documents Proving "US-Alien-Hitler" Link Stun Russia, Fars News Agency, 12 januari 2014

Fars är en iransk nyhetsbyrå som av dem själva beskrivs som landets ledande, som "semi-official" av internationella kolleger. Det är alltså ingen liten spelare som går ut med den obeskrivliga nyheten om en amerikansk skuggregering som styrs av samma utomjordingar som hjälpte Hitler osv.

"Some media reports", som sagt; de angav åtminstone källan från början:
En mycket snabb titt på whatdoesitmean.com indikerar att detta är en "källa" som kan tas på många sätt, men inte på allvar. Redan logotypen säger mer än tusen ord:


Eller som RationalWiki (en alldeles förträfflig wiki, med en bitande skeptisk sälta) formulerar det: "such quality that even other conspiracy nutters don't think much of it" - RationalWiki: Sorcha Faal.

Det dröjde heller inte många dagar innan Fars lade in ett förtydligande där de friskrev sig från allt ansvar:
This report has been wired from Whatdoesitmean.com. As you can see, we have both mentioned and hyperlinked the source of this report and also released it in the wire section of our website to notify our viewers that all responsibility for the veracity, authenticity and reliability of this report lies with its original source, whatdoesitmean.com.
Det kan inte vara vanligt att nyhetsbyråer förklarar att de faktiskt har noll koll på återgivet material. I just Fars fall (namnet ter sig sällsamt passande) är dock varningen ovanligt lämplig. Som när de 2012 uppgav att amerikanska väljare på landsbygden tyckte bättre om Irans president än Obama.
"Unfortunately an incorrect item was released on our website on Friday which included a fake opinion poll on popularity rate of Iranian President Mahmoud Ahmadinejad and US President Barack Obama. The news item was extracted from the Satirical Magazine, The Onion, by mistake and it was taken down from our outlook in less two hours," Editor-in-chief of FNA's English Service said.
- FNA Apologizes for Recent Mistake, 28 september 2012 (hittat på archive.org)

Artikeln utplånades mycket snabbt, men lär ha varit en närmast ordagrann återgivelse av originalet: Gallup Poll: Rural Whites Prefer Ahmadinejad To Obama, The Onion, 24 september 2012.

Ännu en "nyhet", som jag inte följt, var den om den iranska tidsmaskinen. Den drogs också tillbaka.

Se även Faktoider: Persiska slag i luften.

2014-08-25

Lördagsfråga 323: Matriarker

  1. Léa Seydoux i La vie d'Adéle (2013), eller Blue is the Warmest Colour som den fick heta på internationalesiska. Denna ledtråd blev bra mycket lättare i färg.
  2. Sarah Jane Smith, populär följeslagerska i Doctor Who.
  3. En Rakel-telefon, en mycket omdiskuterad ersättare till komradio i blåljus-branschen.
  4. Ur Hitchcocks Rebecca (1940).
Leah, Sara, Rakel och Rebecka: Det är de fyra matriarkerna, den något mindre kända pendangen till gamla testamentets patriarker (Abraham, Isak och Jakob). Dem satte Sven-Åke E utan dröjsmål.

2014-08-24

Ska militärer dricka Bollinger?

Champagne och krig? Men västfronten gick tvärs över vinområdet. Där fanns det mycket länge gott om rejäla spår av kriget - finns nog än, om man letar. Utan tvivel även krigsgravar.

Och då kommer vi in på själva frågan: Ska militärer dricka Bollinger?
Jag var på Guernsey och höll en föreläsning om Royal Guernsey Light Infantry och deras roll i det stora kriget. Efteråt fick jag en flaska champagne. En i publiken sade "Jag hoppas att det inte är Bollinger" - när jag frågade varför så sade han att ingen f.d. soldat någonsin skulle dricka Bollinger eftersom familjen efter kriget hade insisterat på att alla krigsgravar skulle flyttas från deras mark.
Är det någon som vet om detta stämmer?
- Eddie Parks, The British & Commonwealth Military Badge Forum: Bollinger and War Graves, 24 maj 2014

Det låter mytiskt och jag hittar absolut ingenting i frågan. Så tills vidare håller jag det för att vara en tvärmyt.

Inte för att den verkar särdeles utbredd. Jag hittar varken bakgrund, avfärdanden eller ens ytterligare exempel på folk som tror på uppgiften, eller så mycket som hört talas om den. Kan det här vara ett exempel på en en-mans-myt, en faktoid som förekommer inom en grupp som är föga större än en enda person? De är inte så intressanta för forskningen, av förklarliga skäl, men nog så irriterande för den som råkar hysa dem. Och där talar jag av egen erfarenhet ... :-)