Drottningekar

I Sverige finns ett antal kungsekar. De allra flesta förknippas, givetvis, med sägenfavoriten Karl XII, på ett eller annat sätt; har han inte planterat dem så har han vilat i dess skugga, eller i vanvördigare versioner rentav lättat sig mot stammen. Ingen sådan sägen finns belagd. (Och det är påtagligt hur mycket sämre hela svenska kungahuset i övrigt är representerat.)

I England finns ett antal kungsekar. Men mer anmärkningsvärt, åtminstone ur ett svenskt perspektiv, är drottningekarna. Och drottningen är Elizabeth.

En hel del av träden sägs hon ha planterat. Men även här finns variationer, när man inte fått ihop allt för ålderdomliga träd med Bettans regering. Kanske hon stod på jaktpass vid trädet, eller lekte i det som barn, eller tappade smycken vid det, eller ... Och liksom i fallet med Kalles många träd saknas alltid belägg. De kungliga ekarna är en populär och enkel metod för att med sägnens hjälp få en lokal relation till berömdheter.

En engelsk drottningek som förknippats med en annan drottning Elizabeth stod i Northamptonshire. Under den sägs Elizabeth Woodward 1464 ha träffat sin blivande make, den blivande Edward IV. Eken stod länge och väl men skadades svårt av en brand på 1990-talet. När den sista grenen gett upp tog man reda på hur gammal eken egentligen var. Den visade sig ha planterats ca 1650.

Sill som modern högtidsmat

- Pedagogisk illustration från @hogtider_vanor

En tradition behöver inte vara gammal för att kännas hur etablerad och genuin som helst. Ett fint exempel är sill som högtidsmat. Det hade ingen kunnat gissa för hundra år sedan!

Salt sill och potatis hade varit den vardagligaste, enklaste tråkmaten som tänkas kan. Den hade förvisso gjort ett fantastiskt jobb med att hålla liv i 1800-talets ökande befolkning. Men med tjo och tjim förknippades den inte. Jag kommer inte på någon god modern jämförelse - redan snabbmakaroner känns lite för märkvärdigt.

Inte för att sill bara åts av fattigt folk. Sill åt alla, året runt (även om den på smörgåsborden var inlagd). När den i mellankrigstiden började utkristalliseras som särskild julrätt var det snarare ett tecken på att den börjat gå tillbaka som vardagsrätt. Att ta fram den på julbordet följde den traditionalism som präglar högtider. Först i mitten av 1900-talet började man att förknippa midsommarhelgen med sill.

- 1925 hade åtminstone stockholmarna tre givna midsommarrätter. Sill var inte en av dem. (SvD)

Mattias Axelsson: Hur länge har vi ätit sill och potatis på midsommar? Svenska högtider 20 juni 2007

Vitamin-kvack i Stockholm

Jag tror och hoppas att det är en "infusion" man får och ingen "transfusion" ...

Det är inte lätt att få vitaminbrist. För en vanlig svensk i dagens Sverige är risken så liten att den inte är något man behöver fundera på*. Det har naturligtvis marknadsförarna aldrig låtit sig nöja med. Redan på 1920-talet, då vetenskapen hade en mycket dimmig uppfattning om hur de dittills upptäckta vitaminerna betedde sig i kroppen, var reklamen spiksäker: Du behöver vitaminer! För säkerhets skull, om inte annat! — Och så har det låtit sen dess.

Det kan vara svårt att tro men vitaminer är inte lika hett idag som för några decennier sedan. Under den riktiga "vitamanin" var vitamintabletter stapelvara, och allt möjligt och omöjligt blev "vitaminberikat". Förvisso nämns numera vitaminer mest överallt i kvackarbranschen, men oftare som naturliga beståndsdelar i mirakelpillren än tillsatt — för "tillsatser" gillar vi inte.

Därför känns det lite som en pust från det förgångna att se reklamen för "Vitamindropp Complex". Är du i Stockholm finns det hela tre mottagningar att droppa in på. Du bör bli behandlad av utbildad vårdpersonal, eftersom det i Sverige endast är sådana som får utföra injektioner och liknande. (Visserligen krävs inte mycket till utbildning för att skilja på infusion, oftast kallat dropp, och transfusion, där man överför blod, men jag antar att man inte slösar på vårdpersonalen för att korra copy.) Sedan får du vitaminer för några tior. Och betalar 1250:- för det — kvacksalveri har alltid varit känd för goda marginaler.

* Det finns två vitaminer som vissa grupper ofta kan behöva extra av. Det ena är D-vitamin, som rekommenderas till barn upp till två år, till alla över 75 år och alla som inte får tillräckligt med sol (inte för att det behövs mycket sol för att täcka behovet). Det andra är folsyra/B₉ som rekommenderas till kvinnor i fertil ålder.

Lördagsfråga 662: Geometriskt

1. Inte Globen men väl Shakespeares Globe.
2. Ruben och Gad Rausing studerar en av de första maskinerna som tillverkade tetrapak.
3. Hemsidan Time Cube var mindre pseudovetenskap än någonting betydligt djupare. I avsaknad av relevant utbildning låter jag bli att försöka ställa någon diagnos.
4. Octahedron (2009) av bandet The Mars Volta.

De platonska kropparna har inte med klotet men däremot en tolvhörning som blivit ännu svårare att ledtråda än oktaedern. Tricky satte hur som helst sekvensen utan problem.

Minnesdag för bortglömda minnesdagar

Ett av Antonius mirakler var när han predikade för fiskar. Som tydligen lyssnade (annars hade det inte varit något mirakel).

Det finns många minnesdagar. Men det har funnits ännu fler. (I bloggposten Bortglömda helg- och minnesdagar går jag igenom några.) Varför inte inrätta en särskild minnesdag för dagar som glömts bort?

Ett förslag till datum är idag, den 13 juni. Då firas sen gammalt Sankt Antonius av Padua, som bland annat är skyddshelgon för förlorade saker.

Lördagsfråga 662

 

Göteburgare: Korv, inte fisk

Det käcka namnet göteburgare har dragit till sig två recept med helt olika grund: I den ena sätter man en skiva falukorv mellan bröden, i den andra en biff av fiskfärs.

Kopplingen till fisk känns tacksam när man har med Göteborg att göra. Men är den riktigare? Äldre? Vanligare?

För att inflika lite personlig kulturkännedom, för vad den är värd, så har jag aldrig ens sett en "göteburgare" av endera sorten i Göteborg. I dess periferi kunde ibland "faluburgare", med falukorv, serveras i bamba. Om de kallats göteburgare har det varit efter min tid. Slagningar visar att "göteburgare" förekom ganska ofta inne i stan. Beskrivningar av dem finns sällan i skolmatsedlarna, med ett klargörande undantag som "(korv och bröd)" i GT 17 april 1988.

En slagning på "göteburgare recept" ger första träff på matklubben.se. Deras göteburgare innehåller fisk.

En kommentar som "sketago' burgare från Götet!" förstärker dock inte intrycket av vi här har med en genuin göteborgare att göra — tvärtom.

Kommer ni ihåg när man fick Göteburgare i bamba? Idag testade vi vår egna göteburgare (parisare) som vi funderar på att testa på menyn!

- Lasse på Heden, 26 augustu 2015

Om någon, ut- som insocknes, är i staden och funderar på exempelvis den lokala specialiteten halv special är Lasse på Heden sannerligen inte det sämsta stället att ge den äran. Om de definierar en "göteburgare" som en burgare med falukorv så gör jag det också.

Mycket långt norr om Angered kallas rätten "parisare". Den lär ha skapats i Umeå, och är nog fortfarande mest känd i de trakterna. Jag känner igen dem från när seriefiguren Karl-Alfred hade en kompis Frasse som var tokig i "parisare" — vilket var svensk översättning av "hamburgare" innan sådana blivit allmänt kända. Se där en korsning av mat- och seriehistoria.

Gamla lekar

Man behöver inte gå igenom många gamla lekar för att hitta ett mönster.

Klyva stocken: Idrottslek varvid en deltagare ligger på magen, en står på alla fyra med huvudet i den liggandes ryggslut o. två fattar en femte i händer o. fötter på var sin sida samt med honom slår till den på alla fyra stående så han stupar över ända. (SAOB: STOCK)

Markus ska du ha dask, Markus daska eller Leka Markus: Man band för ögonen på två personer och lade två trästolar med benen utåt åt var sitt håll, med ryggstöden hopbundna. Leken gick ut på att de som fått ögonen förbundna skulle lägga sig på knä mitt emot varandra och med vänster hand hålla kvar i sitt stolsben, medan de greppade en karbas i höger hand. Den ene inledde med att säga "Märkus, akta dig för min därkus!", varpå han sökte slå motståndaren med karbasen. Därefter var det den andres tur att slå. (Dick Harrison: Gamla jullekar, SvD:s historieblogg 23 december 2014)

Ro till Tyskland: Två personer satte sig bredvid varandra. Den ene frågade den andre: "Vart skall du hän?" Svar: "Jag skall ro till Tyskland." Följdfråga: "Vad skall du där?" Svar: "Jag skall köpa malt och salt (och gröna ärter), för jag skall slakta min julgalt." Följdfråga: "Har du pass på det?" Svar: "Ja." Detta följdes av uppmaningen: "Visa upp det då!" "Roddaren" slog då benen i vädret, varvid frågaren slog till honom med karbasen. Därefter pucklade de på varandra intensivt, den ene efter den andre, med sina karbaser. (ibid)

Till och med en klassiker som Lilla nussikan verkar hur städad och förnuftig som helst i jämförelse, även om vi får klara oss på ett minnesfragment:

Jag vill minnas, att man dansar runt, hoppar litet till höger och något litet till vänster, sjunger något besynnerligt, går ut i nästa rum, kommer in igen, hoppar till höger, lånar värme, går till sin granne, väver lite vadmal o s v. Det vore kanske inte så omöjligt att rekonstruera "Lilla nussikan" efter dessa antydningar. Det är visst lite française i den också, tror jag.

- Falstaff, fakir

USA:s svärdsorden

- "US Air Force Honor Guard members carry the sword used for the Order of the Sword ceremony at the Museum of Aviation in Warner Robins, Georgia, July 13, 2016 — [Foto] Tech. Sgt. Stephen D. Schester/US Air Force"

Order of the Sword är en hedersorden inom US Air Force: "A special program where noncommisioned officers of a command recognize individuals they hold in high esteem and wish to honor" — Wikipedia: Order of the Sword (United States). Åtminstone har man tänkt så en gång i tiden; numer verkar utmärkelsen ges på rutin.

OotS har delats ut sedan 1967. Men dess inspiration sträcker sig tydligen mycket längre bakåt i tiden:

The original Order of the Sword was patterned after two orders of chivalry founded during the Middle Ages in Europe: the British Royal Order of the Sword and the Swedish Military Order of the Sword, which are still in existence today.

- U. S. Air Force: Fotosida, bildtext till Retired Gen. Norton Schwartz speaks ..., 1 februari 2013

In 1522, King Gustavus I of Sweden ordered the noblemen commissioned by him to appoint officers to serve him, and these people became known as the noncommissioned officers.

- Ur en officiell beskrivning återgiven på många ställen

Få se ...

Någon brittisk Royal Order of the Sword finns inte och har, så vitt jag kunnat finna, aldrig funnits.

Det finns en svensk Svärdsorden — men den instiftades 1748, av Fredrik I. (Den delades ut till officerare fram till ordensreformen 1975.) Gustav Vasa (vars trontillträde hos oss brukar räknas som slutet på medeltiden) hade förvisso mycket att säga till om när 1500-talets svenska krigsmakt utformades — jag har inte koll på detaljerna — men Svärdsorden hade han garanterat inget att göra med. Just 1522 rasade kriget mot dansken, men det hindrar ju inte att han kan ha beordrat saker och ting.

- Generallöjtnant James Kowalski tar emot USAF:s svärdsorden 2014

Fast det man egentligen vill veta är ju när, hur och varför flygvapnet började köra med de där groteska ceremoniella svärden.

Kanske har de helt enkelt sett för mycket D&D-kitsch. För i den genren har saker och ting ballat ur, hårt. Lion-O:s svärd i 1980-talets Thundercats ser helt normalt och användbart ut jämfört med ... saken på bilden t v, från JRPG-spelet Final Fantasy XIII-2 (2011).