Att välja att tro

I tisdags tog SVT Debatt upp den märkliga s.k. sanningsrörelsen, representerad (som den främste bland jämlikar, kantänka) av Mikael Cromsjö, grundare av forumet vaken.se.

Snabb sammanfattning för den oinsatte: Deras främsta käpphäst och raison d'être är att den vanliga förklaringen av 9/11-attackerna, med al-Qaida, Usama, de 19 kaparna osv., inte kan stämma. Utifrån en stor mängd vittnesmål och belägg av ytterst blandad kvalité så närmar man sig istället en stor mängd andra slutsatser, den ena mer fantasifull och skruvad än den andra. Vanliga gemensamma nämnare är att det var USA:s ledning som låg bakom. Ofta lägger man dessutom till resonemang om de som i sin tur ligger bakom USA:s ledning, som Bilderberggruppen, NWO (New World Order = den kommande världsregeringen), Illuminati, frimurarna ... Inte så sällan kommer man fram till att de som egentligen styr världen är judarna.

På vaken.se frodas dessutom, inte oväntat, en mängd andra diskussionsämnen i samma gravt konspirationsteoretiska stil: motorer som går på vatten (och varför de aldrig slagit igenom), vacciner (och varför de äro skadliga), religioner (och vad som döljer sig bakom dimridåerna), och så vidare, och så vidare.

En återkommande och djupt fascinerande fras i dessa sammanhang är denna: att välja att tro. Känn på den. Hur skulle tro, i betydelsen större eller mindre övertygelse om hur någonting är funtat, kunna vara ett fritt val?

Om jag hade ett sådant val, skulle jag kanske "välja att tro" på de häftigaste förklaringarna, snarare än de jag finner mest sannolika. I synnerhet om dessa häftiga förklaringar får mig att känna mig mycket smartare än alla ni enfaldiga förledda stackare som inte förstått hur det egentligen ligger till. En sådan psykologisk kick måste vara något sjusärdeles. Och som just psykologisk upplevelse helt äkta, helt oavsett vilken förklaring man "valt att tro" på.

Men - jag vet inte om jag har någon mental spärr, eller hur det ligger till - jag har verkligen ingen som helst förståelse för hur någon kan "välja att tro" på en förklaring. Om belägg, logik och retorik talar tillräckligt mycket för något, så tror jag på det. Jag kan, givetvis, manipuleras, men fritt val har inte med saken att göra. Eller borde ha.

Aromatiskt, eteriskt och essentiellt

I reklamens underbara vokabulär är aromatisk = väldoftande. En olja som luktar gott är alltså en aromatisk olja.

Men det är även en kemisk term med en mycket specifik och helt annorlunda definition, som inte har någonting med lukten att göra. Varför kemisten Hofmann 1855 valde termen (om det nu var han?) verkar faktiskt vara oklart.

En eterisk olja låter kanske ännu bättre, beroende på vad man lägger i detta i allmänt språk vaga adjektiv, men som kemisk term innebär det helt enkelt att oljan är flyktig, alltså kan avdunsta helt och hållet.

Ett annat ord för samma sak är essentiell. Åtminstone den engelska historien är att man såg oljan som växtens "essens". Det är dock en annan sak än det likaledes i reklamsammanhang (med flit?) missförstådda begreppet essentiell om ämnen som vi behöver men inte kan tillverka av oss själva. Det låter som en synonym till "livsviktig" vilket alltså är sant; men man mår ändå inte särskilt bra om man petar i sig obegränsad mängd fettsyror, hur essentiella de än är.

En till: provitaminer kunde man höra en del om för ett antal år sedan. Är det vitaminer med lite extra kräm i? Nej, snarare tvärtom: det är ämnen som ombildas till vitaminer i kroppen. Som när betakaroten blir vitamin A.


Wikipedia: Aromaticity; Essential oil; Essential nutrient; Provitamin

Vitamininstitutet i Schweiz

I en reklamfilm för ett antal år sedan så hänvisades i förbigående till detta institut. Någon blev nyfiken och började nysta; var institutet något mer än ett namn som lät bra?

Faktum är att det verkligen finns ett vitamininstitut i Schweiz. I Lausanne närmare bestämt, sedan 1931. Om de utfört de undersökningar som tillskrivs dem vet jag inte.

Däremot har institutet blivit något av ett talesätt när man på skoj skall hänvisa till "vetenskapliga undersökningar", till synes vederhäftiga herrar och damer i vita rockar som står och lovar saker i reklamfilmer, m.m. Vilket kanske är orättvist mot Institut Suisse des Vitamines.

Så här ser deras logga ut, att appliceras på av dem godkända produkter:

Swiss Vitamin Institute

Bonus: Efter ett längre pass med spaningsbilder i den här stilen så kopplar jag av med att fixa till en egen för vitamininstitutet vid Chemin des Boveresses 155, Lausanne.


Infälld bild från hemsidan. Notera detaljer som stämmer överens: 1. sten 2. buske 3. träd.

Lördagsfråga: Peter Englund

1. Just Rödbergsfortet vet jag inte om PE låg vid, men vad Bodens fästning beträffar är han avgjort en s.k. primärkälla.
2. PE i träslöjden 1967. Längst till höger, enligt bildtexten.
3. Mordet på Marat, av David. Känd från fotnot i en av hans böcker som bl.a. undertecknat haft synpunkter på. :-) (Här.)
4. Alexandertorget i - jomen - Poltava.

Hans satte svaret oförskämt snabbt. Hur det nu gick till ...

Respons

Tänkte bara rapportera att dottern ligger själv och läser strutsboken som godnattsaga

- Från en trogen läsare

Så ska det låta. :-)

("Strutsboken" är alltså Är det verkligen sant?, med strutsen på omslaget.)

Lördagsfråga: Ytterligare fyra

Det är möjligt att jag tröttnar på dessa tema-frågor någon gång. I framtiden.

(Facit på måndag! Den nionde. Jo!)

För den händige

Är Haynes bekant? Detta brittiska förlag ger ut detaljerade handböcker i vilka den händige och/eller nyfikne kan få besked om i princip allt som rör reparationer och justeringar av sina motorfordon, från oljebyten till omborrande av cylindrar. Finns hos Biltema m.fl. De täcker såväl de senaste modellerna som lite äldre. Och mycket äldre.

Samt en del dessutom.


Att grundaren John Haynes, OBE, tjänstgjorde i RAF på sin tid är kanske en del av förklaringen till att deras "Owners' Workshop Manual" även täcker märken som Supermarine Spitfire, de Havilland Tiger Moth, eller som här, Messerschmitts Bf 109. "Owning, flying and maintaining", jomen.


Fast nu vet jag inte riktigt vad jag skall tro. Notera att boken, utöver månlandaren (LM-5) på bilden även inkluderar kommandomodulen (CM-107), servicemodulen (SM-107), samt raketen (Saturn V). I synnerhet sistnämnda vore intressant att se sprängskissen av.


Men en äkta familiarization manual (inklusive "congratulations to your purchase of" etc., kantänka) ser ut så här. Från Grumman, mest kända för plan som Hellcat, Tomcat m.fl., men som även spikade ihop månlandaren när det begav sig.

Lunar Excursion Module Familiarization Manual


Tack till Battler på Skalman som tipsade om Hayes lite ... annorlunda handböcker

Lincoln Läderlapp

Lincoln Futura. En konceptbil från 50-talet, tillverkad i ett enda exemplar (för hand, i Italien). Känns den igen?


Den kom, helt otippat, tio år senare att stå modell för Läderlappens bil. Eftersom det gick fortare än att börja helt från början.

Kan passa på att tipsa om den avlägset relaterade bloggposten Tyskarnas Bat-wing.


Wikipedia: Lincoln Futura

Godwin, Strauss och Hitler

Till vänster: Mike Godwin. 1990 myntade han en lag rörande Usenet (om ni inte känner till detta, JFGI): När en diskussion ökar i längd, så närmar sig sannolikheten för att en jämförelse med nazismen eller Hitler skall dyka upp 1.

Annorlunda uttryckt: Sådana jämförelser kan mycket väl inträffa i en kort diskussion, men med lägre sannolikhet; det kan inträffa att en diskussion blir mycket lång utan att jämförelsen dyker upp, men det är heller inte särskilt sannolikt; studerar man ett antal diskussioner av varierande längd, skall man finna att ju längre de är, desto oftare hittar man jämförelsen. Och - framför allt - detta helt oavsett vad diskussionen handlar om.

Liknande observationer hade gjorts tidigare men inte riktigt lika träffande formulerat. Det finns givetvis en mängd korollarier och varianter. En som jag gärna lyfter fram är Godwins fälla, vilket alltså är vad den som först gör jämförelsen enligt ovan faller i.

Mannen i mitten är Leo Strauss. Han myntade 1953 begreppet Reduction ad Hitlerum, som alltså inträffar när någon faller i ovan nämnda fälla.

Notera att Godwins lag inte säger något om det spridda bruket av jämförelsen är något bra, dåligt eller mittemellan. Det gör däremot filosofen Strauss, och om man funderar lite själv (ett ständigt stående tips!) så kan man komma på en del poänger. Som skillnader på bra och dålig argumentation; eller skillnader på bra argument och slafs-hafsiga, som vid närmare betraktelse bara är nagelhöjder bättre än "min pappa är starkare än din pappa"; eller problemet med urvattnade liknelser. Sistnämnda har Mike själv varit inne på, och det med rätta, för om en figur som Hitler blir slentrian, vad skall man då tillgripa när det verkligen gäller?

Till höger naturligtvis Adolf själv, i det obeskrivliga porträtt från 1935 som heter Der Bannerträger, "banérföraren". Notera den lilla fläcken nedanför ögat - det är inte fel på bilden utan en faktisk skada på tavelduken, tillfogad strax efter kriget av en amerikansk soldat med bajonett.


Wikipedia: Godwin's law; Reduction ad Hitlerum
US Holocaust Memorial Museum: Der Bannerträger