Lördagsfråga 568: Pokémon

1. Kyoto, 1889: Ett nystartat företag vars engelska namn lyder Marufuku Nintendo Card Co. Under lång tid ägnade de sig enbart åt att tillverka spelkort.
2. Valfångaren Niantic gjorde sin sista tur till San Francisco med guldsökare. Den blev kvar i den kraftigt växande staden, ett stycke värdefull byggnad som flyttat in, och användes som bl a affär och hotell. Rester av den lär fortfarande ligga kvar i marken intill landmärket Transamerica Pyramid (som f ö ligger en god bit från vattnet). På senare år tog ett företag namn efter fartyget.
3. Mendel Palace (1989) är det första spelet som utformades av Satoshi Tajiri. Det verkar inte ha lämnat några bestående minnen. Annat blev det några år senare, då Tajiri släppte skapelsen Pokémon.
4. Kejsaren ståndsmässigt avporträtterad av Jean-Auguste-Dominique Ingres.

Nintendo och Niantic, Pokémon och Ingres – #4 syftar på Ingress, Niantics stora hit innan de lanserade, vad hette det nu igen, Pokémon Go. Det blev en hård kamp om svaret där magnus lyckades bäst.

Dopad med stryknin

"Strychnine is the best tonic in the world" – där har ni det, svart på vitt! "There have been such things known as taking an overdose" är inte grav galghumor utan syftar på huruvida Mrs Stanford, må hon vila i frid, nyttjade stryknin till vardags och överdoserade, eller om hon fick i sig den dödliga dosen på annat sätt. Hawaiian Gazette, 10 mars 1905.

För ja, stryknin har använts som annat än gift.

Den 23-årige långdistanslöparen Felix Kirwa, som sprungit in över en miljon kronor under karriären, har testat positivt för råttgiftet stryknin. [...] Expressen kontaktade Åke Andrén-Sandberg, läkare och ordförande i Riksidrottsförbundets dopingkommission:
– Jag har inte hört om det på många, många år. Och jag måste säga att det är extremt idiotiskt att använda det. Stryknin är jättegiftigt.
– Hur hjälper det en löpare att prestera bättre?
– Det är ett centralstimulerande medel. Jag vet att han som vann OS i maraton 1904, Thomas Hicks, använde stryknin. Ger man det i små doser kan det säkert vara stimulerande, men ger man det i stora doser så kan det vara dödligt.

- Stjärnan har åkt fast – dopad med råttgift, Expressen 13 juni 2019

Numera må råttorna vara det främsta målet. En gång i tiden användes stryknin framför allt som rävgift (därav det gamla namnet rävkaka). Giftet går på nerverna, framkallar kraftiga kramper och förhindrar till slut andningen, vilket snabbt och effektivt gör slut på det hela. I doser som är för små för att döda så kan man fortfarande känna en viss retning. Denna togs tidigt för en faktisk prestationshöjande effekt. Då började folk ta stryknin som stärkande tonic, det blandades i diverse preparat, och det användes av åtminstone en olympisk guldmedaljör: Thomas Hicks vann marathonloppet i Saint Louis 1904 med hjälp (?) av en omgång äggvita, stryknin och konjak. Det skedde helt öppet, eftersom inget av ämnena var förbjudet på den tiden.

Men när stryknin så småningom dopingklassades så berodde det mer, såvitt jag förstått, på att det fortfarande fanns folk som trodde att det höjde prestationen än att det verkligen gjorde det. Utöver dopingkommissionens läkares förmodan (som må vara honom förlåten, stryknin är inget dopingmedel ens experterna behöver ha koll på) har jag inte hittat någon källa som anger att det har en faktisk positiv effekt.

Low doses of strychnine are thought to have performance-enhancing qualities.

- Otter & D'Orazio, Strychnine Toxicity

Så när Izzat Artykov 2016 blev den förste som förlorade en olympisk medalj på grund av stryknin hade han inte haft så god hjälp av substansen som han trott.

Lördagsfråga 568

Kungar och drottningar i Sverige

Nu blir det kanske lite tjatigt men här är ännu ett bokprojekt jag är engagerad i just nu. Kings and Queens of Sweden kommer ut på engelska vilken dag som helst. I augusti ges den ut på svenska.

Jag har bidragit med en kortfattad svensk historia samt beskrivningar över regenterna från Gustav Vasa till Gustaf VI Adolf. Resten står Adrienne Bönnelyche och Mattias Henrikson för.

Symbolisk uppslagsbok, uppdaterad

Jan-Öjvind Swahn gav 2006 ut Klassiska symboler – en uppslagsbok. I höst, lagom till bokmässan, kommer den ut igen, med uppdateringar och lite tillägg av undertecknad.

Alexanders krigslist

Ungefär så här kan historien framställas: Vid ett tillfälle fann sig Alexander den store i behov av att retirera och omgruppera. För att den besvärande överlägsna fienden inte skulle hänga honom i hälarna tog han till en krigslist: Han lät tillverka rustningsdelar i påfallande överdimensionerat skick som lämnades kvar. När fienden kom till platsen trodde han att Alexanders armé utgjordes av jättar.

Episoden återfinns i två källor, Quintus Curtius Rufus och Plutarchos. Hos båda har den en annan poäng: Det är inte en krigslist för att lura fienden utan propaganda för att ge intryck hos eftervärlden.

Efter flera år och otaliga hårda strider har härtåget nått Indien. Trupperna har troget vandrat så långt, men vid floden Beas sätter de stopp: Nu får det vara nog. Alexander inser till slut att han inte kan övertala dem längre. Men han vill markera den plats där han tvingades vända så att eftervärlden aldrig skulle glömma bort världens störste krigsherre:

[...] resorting to many deceitful and fallacious devices for the enhancement of his fame. For instance, he had armour prepared that was larger than usual, and mangers for horses that were higher, and bits that were heavier than those in common use, and left them scattered up and down. Moreover, he erected altars for the gods, which down to the present time are revered by the kings of the Praesii when they cross the river, and on them they offer sacrifices in the Hellenic manner.

- Plutarchos, The Life of Alexander (VII 62)

Man kan tänka sig att den överdimensionerade rekvisitan var tänkt att avskräcka indiska trupper från att leta sig västerut. Men så beskrivs inte det hela i källorna. Och framför allt letar man förgäves i källorna efter den episod som förekommer idag.

Oavrättade nordkoreaner

Den nordkoreanska regimen har många verktyg för att hålla medborgarna i schack. En beprövad metod är avrättningar. De delas ut frikostigt även för struntsaker, är ofta offentliga, och flera fall visar att de mäktiga och berömda inte ska känna sig säkra.

Flera fall visar även att vi inte ska känna oss säkra på vad vi får höra. Information från Nordkorea är nära nog en motsägelse. Nästan allt är propaganda, rykten eller lösa påståenden, omöjligt att direkt bekräfta eller dementera, och sällan rekommendabelt att konsumera ofiltrerat. Och ibland går även experterna på nitar.

Hyon Song-wol är en uppburen sångerska som  dödförklarades 2013. En makaber detalj som gav nyheten extra spridning var att hon skulle ha avrättats med kulspruta medan bandmedlemmarna tvingades se på. Icke desto mindre dök hon upp vid OS 2018.

Ma Wong-chun är en hög militär som 2015 rapporterades ha avrättats, eller åtminstone ha dött; i en version sades han ha dött av skräck sedan Kim kallat till möte. Men några månader senare dök han upp, med en stjärna mindre på axelklaffarna men vid full vigör.

Ri Yong-gil är en hög militär som 2016 rapporterades ha avrättats. Några månader senare dök han upp vid en stor partikongress, livs levande och därtill befordrad. Källan som rapporterat om hans död konstaterade i en minnesvärd formulering att "we came to believe that he was not executed".

Uppgifter om höga nordkoreaner som avrättats kan förvisso stämma men behöver inte göra det. Osäkerhet är det normala. Detaljer om exakt hur folk bragts om livet (kulsprutor, hundar, pirayor? etc) bidrar till att påståendena sprids och sätter sig i huvudet, men även där är det som regel omöjligt att veta.

Lördagsfråga 567: Moby Dick

1. Hagar med lille Ismael fördrivs. Fin tidstypisk framställning från 1520-talet av Jan Mostaert.
2. Dana Scully rastar lille Queequeg.
3. Israels kung Achav/Ahab dör en symbolladdad död efter ett komplicerat liv.
4. På 1630-talet krigade nybyggare mot pequot-stammen med allierade. En avgörande händelse som knäckte de senare var "Mystic massacre"; namnet syftar inte på något mysterium utan att pequot-byn som förintades låg vid Mystic River.

De fyra ledtrådarna ledde till den vita valen. Den var Plastfantomen först med.

Förbud mot pingstbrudar

Församlingens samtliga ledamöter fattade beslutet att inga så kallade blomsterbrudar och ty åtföljande dansnöjen få hädanefter klädas och utövas vid två riksdaler bankos böter för den, som i sitt hus eller gård dem tillåter eller ock dem bevistar, och tillsade rotmästarna att var i sin rote noga tillse, att detta församlingens ledamöters fattade beslut noga efterleves.

- Sockenstämma i Vikingstad 1811

De blomster-, pingst- eller Mariabrudar som förbjöds i bl a Vikingstad var illa sedda av kyrkan mest överallt. De hade naturligtvis inget med bröllop att göra utan var en av otaliga varianter på ett vanligt tema: Traktens ungdomar tar sig en förevändning för att klä ut sig, träffas och driva runt. En annan likhet med påskkärringar och Halloween var att det var förknippat med socialt accepterat tiggande. Men framför allt oroade sig de som oroar sig för sådant för det med brudtågen förknippade festandet, och måhända även ett mått lössläppthet. Man kan förstå att präster och sockenstämmor surnade till över dagens ungdom.