2016-06-24

Jaeger och ylle-Jäger

Jaeger är en klassisk brittisk klädfirma, grundad 1884. Sedan några år försöker de att få bort den tant-stämpel som de tydligen haft de senaste decennierna eller så.

Den torde vara resultatet av tidigare framgångsrika kampanjer, som här ett rent konstverk av René Gruau. Å andra sidan har Jaeger lyckats tvätta bort sin ursprungliga image så effektivt att den förefaller att ha glömts bort helt ...

Här har vi en annons från 1905 för "Jaeger Sanitary Wool Underwear". Inget konstigt med det?

En jämngammal annons, utan illustration men med desto mer information om vad "Jaeger" egentligen står för:
The "Jaeger" System of clothing is the natural and, therefore, the most comfortable and hygienic clothing for the human body. It not only enhances your health and comfort; and protects your system against disease, but in the end it is by far the most economical form of dress. [...] Thus for you to wear Jaeger Pure Wool Underwear day and night is to have increased vitality, better health and immunity from many a cold and chill.
Varma underkläder kan vara bra på många sätt. Men blir inte reklamsnacket lite väl överdrivet? "Skyddar mot sjukdomar" och "immunitet", hur bokstavligt ska de löftena tolkas?
The "Reason Why" is told in Dr. Jaeger's book on "Health Culture" ...
Det är därifrån namnet kommer. Tyske Jäger eller Jaeger var inte inblandad i den engelska firman som bar hans namn men skapade den lära som företaget till att börja med följde.

Här är han: Gustav Jäger, professor i zoologi och författare till bl.a. Health-Culture som den fick heta på engelska. Notera översättaren; Lewis Tomalin var även den som 1884 grundade en firma i London som skulle lära ut och bedriva mästarens lära, och som fick namn efter gurun. Vad har då Jäger att säga om kläder och hälsa?

I introduktionen berättar han att det hela började med att han hälsa försämrades rejält, utan någon uppenbar orsak. Han funderade över att moderna människor mår betydligt sämre än djur, trots att de senare utsätts för väder och vind. Vad beror skillnaden på? Kanske kläderna? Djur har ju så att säga sina egna kläder, medan människor tillverkar dem, till stor del av något så onaturligt och konstlat som växtfiber. De förra värmer och skyddar men tillåter ändå huden att andas, de senare är sämre på alla punkter. Från denna utgångspunkt lyckas Jäger resonera sig fram till en lösning, ett System: Den som alltid bär kläder av oblandat ylle är så skyddad från sjukdomar som någon kan bli.
Destructive infantile disorders, like scarlatina, measles and quinsy, are emphatically maladies of enervation and enfeeblement. The prevalent irrational clothing of children, not only in their infancy, but also during the school-years, is responsible for much of these disorders.
- Jäger, s 169

Förbehållen närmast förstärker intrycket av ylle-systemets fantastiska effekter:
Absolutely permanent health is no more to be expected of the Sanitary Woollen System than is perpetual existence; on the other hand, the wide experience now obtained justifies the assurance that disturbances to health are much less frequent, and when an illness is through some cause contracted, it passes off much more rapidly, and very seldom merges into chronic disease.
- Jäger, s 12
Wool-wearers are, of course, liable to be affected by all poisons.
- Jäger, s 150

Jäger förespråkade inte bara kläder i ylle utan även sängkläder i ylle, ett "System of Pure Wool Clothing and Night-covering". Den senare delen verkar aldrig ha samlat bråkdelen så många anhängare som den förra. Det ska även sägas att det inte bara gick ut på rent ylle överallt utan även allmänt härdande, att sova med öppet fönster m.m. Bara en sådan sak som att tunnhårighet är mycket vanligare bland män än kvinnor; det beror på att de senare bär lättare och luftigare hattar. (Kap IV, The Head-Covering)


Inte för att han slutade där ... Det finns mycket mer att säga om "ylle-Jäger", som han kom att kallas, och den världsbild som ylle-systemet bara var början på; men det får bli en annan gång.

Gustav Jäger, Health-Culture (London 1903)

2016-06-23

Vem tjänar pengar på spam?

Frågan har ett standardsvar som vi hört och kanske själva sagt många gånger: Det räcker att några få losers ska nappa, någon procent av någon procent, för att ett gigantiskt utskick ska löna sig. Det är så spammarna tjänar pengar. Men är det sant?

Det får vi kanske aldrig något definitivt svar på. Branschen är ju dels föränderlig, dels synnerligen ljusskygg, och varje deklaration av inkomster och utgifter från det hållet kommer att betraktas med stor och förtjänad misstro.

Men kanske det fungerar som guldruschen: Även om en och annan lycksökare verkligen hittade guld och blev rik så fanns de stora och pålitliga pengarna i allt runt omkring, att förse de aspirerande guldgrävarna med utrustning, transporter och annan "infrastruktur". I spammandets värld motsvarar de förra de som vill tjäna pengar på fusk-Viagra, Nigeriabrev och allt vad det är, de senare de som utför själva utskicken. För spammande är inte gratis. Utgifterna är små i förhållande till de miljontals mail som skickas ut, men de finns; hur stora är de i förhållande till den lilla andel som inte bara lyckas ta sig igenom spamfiltren utan även hittar fram till sina kunder? Kan det vara så, att de som egentligen luras är de som betalar för att få sin reklam utsänd i miljonupplagor?

Med tanke på hur ständigt aktuellt spam är så verkar det ha skrivits relativt lite om drivkrafterna bakom. En rapport från 2008 (hur mycket som nu hänt i branschen sedan dess), sammanställd av några engagerade sanningssökare som djupdök i träsket, kungjorde att spam-beställarna tjänar grova pengar; åtminstone var det så det rapporterades i media:
A widely cited conclusion of the study was that, scaled to the full size of the spam network the researchers infiltrated, revenues could be as high as $7,000 a day, or $2m a year. Pretty good!
Men dessa beräknade sjutusen dollar var den dagliga intäkten. Hur stora var utgifterna?
But a later passage in the study, which was conducted a few years ago [2008], didn't get quite as much attention: "Anecdotal reports place the retail price of spam delivery at a bit under $80 per million [640:-/miljon spam-mail]. This cost is an order of magnitude less than what legitimate commercial mailers charge, but is still a significant overhead; sending 350M e-mails would cost more than $25,000. Indeed, given the net revenues we estimate, retail spam delivery would only make sense if it were 20 times cheaper still." [min markering]
- John Herrman: How email spammers really make their money, ZD Net 25 mars 2011, citerande Julie Rehmeyer, Equation: How much money do spammers rake in?, Wired 28 februari 2011, i sin tur citerande Kanich et al (se länk nedan)

Det spammande som analyserades gick med förlust!

Kanich et al funderade över hur detta gick ihop med det faktum att spammandet fortsatte, inte bara i allmänhet utan från just det spam-nät de kapat för ändamålet. Kanske beställarna även stod för tekniken? Inklusive framtagandet av programvaran som skapar det så kallade botnet som utför utskicken, registrerandet av domäner, drift av en och annan server osv.
If true, this hypothesis is heartening since it suggests that the third-party retail market for spam distribution has not grown large or efficient enough to produce competitive pricing and thus, that profitable spam campaigns require organizations that can assemble complete "soup-to-nuts" teams. Put another way, the profit margin for spam (at least for this one pharmacy campaign) may be meager enough that spammers must be sensitive to the details of how their campaigns are run and are economically susceptible to new defenses.
- Kanich et al, Spamalytics (2008)

Åtta år senare vet jag inte hur väl slutsatsen står sig. Men spamfiltren har inte blivit sämre, och även om mänsklighetens samlade intelligens är vansklig att bedöma så tvivlar jag någonstans på att vi blivit mer villiga att reagera på de erbjudanden som då och då slinker igenom.

Måhända det blivit mer lönsamt att ta andra vägar. Enligt rapporter finns det de som tjänar miljoner på att sprida diverse länkar på Facebook ... Å andra sidan skulle de siffrorna kunna vara lika uppblåsta och verklighetsfrämmande som många andra rykten som sprids, om det nu gäller miljoner man kan tjäna på massmail eller guldklimpar som man kan plocka med bara händerna. Tills vidare lutar jag åt att de som tjänar pengar på spam är de som står för hantverket, och att de som köper tjänsterna är de som blir mest lurade. Om inte annat så är det en behaglig tanke.

2016-06-22

Klokare än Hans

Kloke Hans, Kluger Hans, är en klassisk episod i förvillandets historia. Ifall någon missat: Efter sekelskiftet 1900 upptäcktes en häst som uppvisade för sin art absolut enastående intellektuella förmågor. Medelst skrapande med hoven eller huvudrörelser kommunicerade han färdigheter i de fyra räknesätten, stavning, musik och annat som folk fick för sig att fråga om. Hur gick det till? Det var inte helt lätt att avslöja. Men en avslöjande detalj var att han bara gav rätt svar när någon annan kände till svaret. Om man gav honom två skyltar med tal att addera och ingen annan fick se dem, så tappade han sin underbara förmåga.

- Ur "A Reasoning Horse": The Ranch (Seattle, Wa.) 15 oktober 1904

Så småningom fann man svaret: Små kroppsrörelser hos frågeställaren visade Hans när han skulle börja skrapa med hoven (när frågan ställts), och när han skulle sluta (när han kommit fram till rätt summa, eller vad frågan nu gällde). Det var inte frågan om inlärda tecken utan ofrivilliga; frågeställaren behövde inte vara ägaren, Wilhelm von Osten, utan kunde vara vem som helst. Typiskt nog trodde han inte på den rationella förklaringen, och typiskt nog fortsatte han att visa upp Hans. Förmodligen (tror åtminstone jag) var han övertygad om att Hans verkligen hade de tillskrivna förmågorna.

Wikipedia: Clever Hans

En omständighet som kan vara värd att begrunda är att von Osten tydligen inte tog betalt för uppvisningarna. Annars lyfts alltid pengar fram som förvillarnas främsta, om inte enda, drivkraft; det är det enda motiv någon behöver, kan tänka, för att idka vanföreställningar.

Hans avled 1916. Omkring tio år senare började det pratas om en häst som, såvitt man kunde förstå, inte bara hade mänskliga intellektuella förmågor, utan även övermänskliga, för att inte säga övernaturliga!

Här ser vi Lady Wonder i sitt stall i Richmond, Virginia. Som synes har hon fått en specialgjord skrivmaskin som underlättade kommunicerandet avsevärt. Med denna kunde hon lösa uppgifter såväl på Hans-nivå som betydligt högre. Som den gången polisen kom på besök:
He asked the horse, "Lady, do you know why I came". Lady Wonder nosed the blocks and spelled out YES.
He then asked in a nervous voice, "Lady Wonder, how shall I go about it?” Lady Wonder then nosed the letters WORK.
The police officer then asked in a begging tone, "I am sorry Lady for asking so many questions, but please tell me where the robbers are at present".
The horse touched the letters C.H.I for Chicago. It could not complete the word because the letter C would have to be used twice, which meant Mrs. Fonda would have to move the block C in its original position. She made it a practice never to come in front of the horse during performance.
The police officer then turned to the horse and said, "Thank you Lady. You have been of great help to me".
- Abraham Kovoor's Case Diary: Lady Wonder: A Mind-Reading Horse!

"Mrs Fonda" var Claudia D. Fonda. Hon var alltid på plats när undermärren utfrågades ...

En omständighet som kan vara värd att begrunda är att Lady Wonder som sagt utförde sina trick långt efter Kloke Hans. Det fallet hade studerats och förklarats tillfredsställande. Ändå kunde en rad "begåvade" djur lanseras som vore de på riktigt, som om Hans aldrig debunkats. Utöver Lady Wonder kan man slå upp hästarna i Eberfeld, med många fler exempel.

En annan omständighet som kan vara värd att begrunda är att Mrs Fonda tog betalt. Tre frågor för en dollar är ett prisexempel som ges. En skattning som citeras överallt där Lady Wonder tas upp är att hon under sin karriär fick sisådär 150 000 besökare.


Wikipedia: Lady Wonder

2016-06-21

Cui Bono i Expo

I dagarna kommer nr 2016/2 av tidskriften Expo ut. Där berättas om "Foliehattarna som förenar extremhögern". Det är undertecknad som rapporterar om föreningen Cui Bono, den märkliga klubb i Göteborg där allehanda vansinnigheter samsas: vaccinmotstånd, chemtrails, konspirationer ... Och inte minst hat, mot vänstern, utlänningar, avvikande, muslimer, judar ...

Artikeln fick titeln De utstöttas klubb. För det som förenar de ilskna, förvirrade och trasiga i Cui Bono är inte den ena eller andra idén utan utanförskap. Känslan fångades perfekt av Marcus Birro, som på sin dragning hos Cui Bono i januari 2016 läste upp följande:
Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.
- Marcus Birro: J'accuse (sic)

Mina bloggposter om de bruna foliehattarna återfinns under etiketten cui bono.

2016-06-20

Lördagsfråga 417: Kiss

  1. 2001: A Space Odyssey slutar ju så här ... Med ett barn som man får kolla runt för att se att det kallas stjärnbarnet.
  2. Space Ace (1984) var ett av en handfull spel som använde Laserdisc, 1980-talets DVD. Resultatet var helt fantastiskt visuellt, men lär ha lämnat åtskilligt att önska spelmässigt. Idag är det nostalgiska värdet väldigt mycket lägre än för flera andra samtida spel.
  3. Denna bild var lite väl avslöjande men så fin så jag kunde inte låta bli att använda den. Catman är en superskurk i Läd ... Batmans värld.
  4. Mikhail Vrubels Sittande demon är från 1890, eller långt mycket äldre än jag hade gissat.
Starchild, Space Ace, Demon och Catman ger Paul Stanley, Ace Frehley, Gene Simmons och Pete Criss, eller rättare deras respektive "roller" i Kiss. Den tydligen relativt lätte satte AH utan vidare.

2016-06-19

Kallsup

En kallsup vet alla vad det är: Ett ofrivilligt intag av havs- eller sjövatten. Betydelsen är så utbredd att den helt undanträngt den äldre. För ursprungligen hade en kallsup inte med vatten att göra. Inte var den ofrivillig heller.
(†) sup (brännvin) som intages utan att blandas i kaffe l. annan varm dryck; snaps.
- SAOB: KALL-SUP

För den äldre betydelsen anges två belägg från 1800-talet. Men under större delen av det seklet verkar den ha varit försvunnen. För belägg från den angenäma kallsupens tid får man gå längre tillbaka. Som till den i sammanhanget pålitlige skalden och dryckesdokumentatören:
Blåsen i musikanter
Och var och en sin kallsup tag
Var en sin kallsup tag
- Bellman: Fredmans epistel n:o 82 ("Vila vid denna källa"), utgiven 1790

På svenska Wikipedia: Kallsup hade någon skrivit att snapsen ofta värmdes under vinterhalvåret. Det var en helt ny uppgift som jag utan tvekan raderade till förmån för den korrekta, att snapsen ofta blandades med kaffe eller annan varm dryck.

2016-06-17

Använd inte korsvimplar

Den svenska flaggan! Inga frågor på den.

Och här har vi en svensk vimpel. Notera att det blåa fältet ska vara uppåt. Vimpeln har ett symbolvärde åt samma håll som flaggan men inte riktigt ("ersätter aldrig svensk flagga"), och kan därför hanteras något friare. T.ex. kan den vara uppe även nattetid, vilket aldrig kommer på fråga för flaggan.
Vimpeln är avsedd att pryda flaggstången då flaggning inte sker och får vara hissad dygnet runt.
- Riksarkivet: Vimpel

Vad har vi då här? Med vimpelns form men flaggans kors ... Jo, det är en så kallad korsvimpel. Den gillar Riksarkivet, som tydligen har viss tyngd i den här sortens frågor, inte alls:
En s.k. korsvimpel är inte godkänd och är även historisk felaktig – avstå från användning.
- Ibid.

När korsvimplarna började dyka upp vet jag inte. Givet tillräckligt många sekler, generationer eller måhända bara år lär den accepteras av Riksarkiv, försvar m.fl. på samma sätt som av folk i gemen.

2016-06-16

Piaget blir nästan kidnappad (inte)

Jean Piaget (1896-1980) var en schweizisk psykolog och är ett av de viktigaste namnen inom pedagogik och forskning om barns utveckling. Det sistnämnda fick han som ung en mycket intressant och speciell inblick i ...

Piagets tidigaste minne var från när han var två år och så när höll på att bli kidnappad. Han mindes hur han satt i sin barnvagn och såg barnflickan kämpa mot skurken, rivsåren i hennes ansikte, folk som samlades, polisen som kom ... En så dramatisk händelse kan man förstå att man minns, även från så unga år.

När Piaget var 15 fick familjen ett brev från barnflickan. Hon hade blivit frälst och ville göra upp med gamla synder. En sådan var historien om den misslyckade kidnappningen, för den var påhittad. Och så skickade hon tillbaka en klocka hon fått i belöning för sitt hjältemod.

Så var det med den saken. Men Piaget blev förvirrad: Han mindes ju händelsen, i detalj. Varifrån kom de minnena? Tydligen hade barnflickans berättelse satt sig i huvudet på honom och fått honom att inbilla sig att han mindes det hela.

Episoden återges av Elizabeth Loftus i hennes Eyewitness Testimony (1979). Loftus var inte först med att studera falska minnen men verkar vara bäst på det, och det är hon som gjort företeelsen allmänt känd.

Wikipedia: False memory; Reconstructive memory