2015-03-29

Årsmöte med VoF Göteborg

Dags igen: Föreningen Vetenskap och Folkbildnings aktivaste lokalavdelning håller idag årsmöte.

Platsen är Vera Sandbergs allé 8 (Vasa sjukhus för en del år sedan). "Lärandets hus" rymmer framför allt utställningen Fysikaliska leksaker, en given attraktion på årsmötet. En annan given attraktion är de vofflor vi äter, enär årsmötet alltid ligger i närheten av voffeldagen.

Vad själva årsmötet beträffar blir det som vanligt lite förnyelse i styrelsen. Till exempel ska en ny ordförande utses, vem det nu kan bli.

2015-03-27

Spökskriven musik

- Billboard, 15 augusti 1970

När suspekta uppgifter återges bör förbehåll anges à la "enligt uppgift", "sa hon" etc. I en beskrivning som den följande skulle de bli så många att läsbarheten blir lidande. Så ta de intressantare påståendena för vad de är: Obelagda, osannolika och med största säkerhet osanna.
Jag är alltid avslappnad med Schubert och Chopin, men jag beundrar fortfarande Beethoven och är mycket artig mot honom.
- Rosemary Brown, intervjuad i Life 1969

I London fanns det på 1920-talet en flicka som hette Rosemary Dickeson. En dag fick hon en syn: En man med långt vitt hår dök upp ur ingenstans och började prata med henne. Han sade att han var kompositör och att han en dag skulle göra henne till en berömd musiker. Flera år senare kände hon igen mannen i ett porträtt. Tavlan föreställde Franz Liszt, som dött 30 år innan Rosemary föddes.
 
Så småningom fick Rosemary, nu gift Brown, åter kontakt med de musikaliska andarna. Liszt introducerade henne för en mängd hinsides kolleger: Debussy, Chopin, Beethoven, Mozart ... De lysande namnen dök upp, en efter en, och började åter att skapa musik, nu via Brown. I slutet av 1960-talet fick hon några gynnare som blev oerhört intresserade. Våren 1969 visades hon upp i BBC. Skivor gavs ut där såväl Brown som professionella pianister spelade styckena.

Omdömet var blandat från början. Man behöver sannerligen inte vara särskilt skeptisk för att ställa sig tvivlande till sanningshalten i Browns berättelser, såväl beträffande musiken som annat (i himlen är de inte intresserade av sex men däremot av kläder, förklarade hon på Johnny Carson Show i USA). De flesta musikexperterna var lindrigt imponerade. Följande utdrag ur en antologi är typiskt.

- Pamela Youngdahl Dees, A Guide to Piano Music by Women Composers (Greenwood 2004)

Å andra sidan var det ett faktiskt mysterium hur en ren amatör, som tagit en del pianolektioner i sina dagar men som aldrig verkar ha uppvisat någon talang att tala om, kunde skapa ens halvbra imitationer av Brahms, Rachmaninov m.fl.


Här ett stycke av "Liszt", "återgett" via Brown. Jag är osäker på om det spelas av Brown eller en professionell pianist.

Under intervjun med Life gjorde man ett försök att frammana någon av de berömda, här med hjälp av spiritisten Johann Ellis. Andarna "visade sig för henne men inte för kameran".

Brown sade sig också ha träffat en del andra berömdheter, som G. B. Shaw och Bertrand Russell. Men det var kompositörerna som slog. Fast inte, verkar det som, hur länge som helst.

Foto Guy Leon, Playfair/Fortean Picture Library

När hon här skrev ner en mazurka åt Chopin ca 1980 hade hennes berömmelse falnat avsevärt. Efter 70-talet verkar hon inte ha väckt mycket uppmärksamhet. Hon dog 2001.

Även ur ett skeptiskt perspektiv är Brown mer intressant än mången spökpratare: Hon höll en låg profil och verkar ha varit nöjd med det, det krävdes folk som drog fram henne i ljuset, och hon tjänade rent märkvärdigt lite pengar; jämför med charmanta bluffisar som lever lyxliv på debila råd från påstådda släktingar.

Källor:
  • Wikipedia: Rosemary Brown (spiritualist)
  • Dorothy Bacon, "She hears music and - There's someone there", Life 8 augusti 1969
  • The Economist Book of Obituaries (2008)





2015-03-26

Ingen Gagarin

Efter en detaljerad redogörelse för amerikanernas arbete med att få upp en astronaut under det kommande året övergår Tekniken i dag 1961 (årsbok för Teknikens värld) till det ryska rymdprogrammet. Det är snabbare avklarat eftersom man i stort sett inte vet någonting, och det få uppgifter man har motsägs av andra uppgifter.

Så var det till exempel under ett möte med kolleger i Washington som Blagonravov förklarade att det sovjetiska kosmonautprogrammet inte fanns. Sovjet hade förvisso tekniska möjligheter att skicka upp en man i rymden, men skulle inte göra det förrän det var absolut säkert.

Uttalandet satte myror i huvudet på bedömare. Man kunde lugnt utgå ifrån att Blagonravov hade fel; det hade inte bara gått emot all logik, politik och PR-tänkande (och det samtidigt!) utan motsade även nog så tunga uppgifter man hade från andra håll. Så varför sade han det han sade? New York Times lade fram två tänkbara förklaringar: Antingen spelade Blagonravov dum, om det nu berodde på att programmet var hemligt eller för att förvirra, eller så gick det en skiljelinje mellan det militära och det civila där kosmonauterna befann sig på den förra sidan.
In fact, it is believed the civilians have no great enthusiasm for putting a man into space at this point.
- "Moscow Doubted on Aims in Space", New York Times, 27 november 1959

Vilket låter lite märkligt i ljuset av att det sovjetiska rymdprogrammet inte behövde bekymra sig för den uppdelning mellan civilt och militärt som i viss mån fanns i USA. Så var Blagonravov inte mer civilist än att han även hade generallöjtnants grad i artilleriet. Men huruvida han talade mot bättre vetande eller inte är fortfarande en öppen fråga, om än utan större intresse.

2015-03-25

Easter and Ishtar

That's correct: The "correct" score is zero.

This image does the rounds every Easter. In particular in skeptical places, where people really ought to now better. Not that the claims are new — we'll soon find out when, where and by whom they were first made.

To begin with, we're not completely sure about the (albeit very nice) relief. Is it Ishtar? Is it even authentic?
The relief is displayed in the British Museum in London, which has dated it between 1800 and 1750 BCE. It originates from southern Iraq, but the exact find-site is unknown. Apart from its distinctive iconography, the piece is noted for its high relief and relatively large size, which suggests that it was used as a cult relief, which makes it a very rare survival from the period. However, whether it represents Lilitu, Inanna/Ishtar, or Ereshkigal, is under debate. The authenticity of the object has been questioned from its first appearance in the 1930s, but opinion has generally moved in its favour over the subsequent decades.
- Wikipedia: Burney Relief

Let's see:
  • Ishtar isn't pronounced "easter".
  • There is no relation, direct or indirect, between our Easter and any known celebration of Ishtar.
  • Ishtar was an East Semitic Akkadian, Assyrian and Babylonian goddess of fertility, love and sex, but also of war.
  • Eggs were no symbol of Ishtar.
  • Eggs as a symbol of spring and rebirth is ancient and obvious. As for Easter, hens begin laying eggs during Lent when our catholic forefathers and -mothers weren't allowed to eat them, making them the food of choice when Lent was over. (Christian History: How the Fast of Lent Gave Us Easter Eggs.)
  • Bunnies were no symbol of Ishtar. There is a misconception that Ēostre, a Germanic goddess who was celebrated in the spring, had a hare as a symbol. That's just an unsupported guess that was later misrepresented as a statement of fact. However, Easter bunnies are known only since the 17th century.
  • Do people interpret eggs and bunnies as symbols of the resurrection of Jesus? Of course, you are free to choose symbols and connect them whatever way you see fit — but as for historical records, there aren't any.
  • How Emperor Constantin viewed Christianity is a historically very important subject that's been discussed a lot. He did not, however, "decide to Christianize the Empire". He decreed tolerance of the religion and was baptized just before his death (which wasn't unusual at the time).
  • I'm unsure as for how long the cult of Ishtar remained, but it was certainly gone long before Constantine's regime around 300 AD.
  • What is a holiday "actually" about? For Christians, Easter is about the crucifixion, death and resurrection of Jesus; it is, in some way, the same holiday as Jewish Passover, which is about the liberation by God from slavery in Egypt etc. Same holiday, different motives. The connection with Ishtar is completely made up. (And even if there had been a historical connection, it wouldn't imply that our Easter actually is some pagan sex party.)
  • The word "easter" possibly comes from "the month of Ēostre"; or "east", where the sun rises; or both.
So, who came up with these ideas?

Alexander Hislop, it appears. He was a minister in The Free Church of Scotland, which was formed in 1843 when lots of people decided to leave the Church of Scotland.

Though he certainly didn't like the CoS, Hislop spent most of his venom on the Catholic Church. According to his very dubious findings it's actully a continuation of old pagan religions, from Babylonia in particular. IHS (which, despite what you might believe, is a Christogram, a short form of "Jesus") should be read Isis-Horus-Set. Lent is a pagan tradition observed by the Babyonians, the Egyptians and, mirabile dictu, the Aztecs. Hislop finds a pagan pedigree in Easter buns and oranges, traditions I'm unfamiliar with. And on it goes ...
Easter is nothing else than Astarte, one of the titles of Beltis, the queen of heaven, whose name, as pronounced by the people of Nineveh, was evidently identical with that now in common use in this country. That name, as found by Layard on the Assyrian monuments, is Ishtar.
- Alexander Hislop, The Two Babylons (1853, 1858)

Hislop's point is certainly not that true Christianity is pagan, only the heretic varieties. When the infamous crackpot festival of a movie Zeitgeist touted the ridiculous "facts" of Hislop, in particular regarding the equally viral and equally incorrect connections between Jesus and Horus, their point is that Christianity of all kinds is "actually" pagan.

It is beyond weird to see fans of atheist cum laude Richard Dawkins in the footsteps of the dabbling 19th century minister as well as Zeitgeist the movie.

2015-03-24

Nessie 1925

Kryptozoologins mest kända bild är från våren 1934. Då var "Nessie", den moderna versionen av idén om ett jättestort djur i Loch Ness, nästan prick ett år gammal. (Men se Faktoider-bloggen: Nessies kusiner för monsterspaning före 1933.)
För det var i Inverness Courier den 2 maj 1933 som man för första gången kunde läsa om ett monster i Loch Ness. En ej namngiven person (hon hette mrs Aldie Mackay) hade på håll skymtat en val-liknande puckel som rört sig i vattnet. När hennes berättelse återgavs myntades begreppet, och typiskt nog fick det redan från början en påhittad historia: ”Loch Ness has for generations been credited with being the home of a fearsome monster ...”
- Peter Olausson, 80 år med Nessie, Folkvett 2013/3

Vid samma tid fick världen se ett annat jättelikt monster. King Kong hade haft amerikansk urpremiär i mars och börjat visas på sina håll i Storbritannien i april. Onekligen ett iögonfallande sammanträffande, särskilt som en långhalsad dinosaurie förekommer i filmen.

På denna unika bild från 1933 matas en brontoapatosaurus av en gigantisk man med simglasögon

Kanske det inte är ett sammanträffande? Kanske hade Alexander Campbell, som gav världen Nessie, inspirerats av filmen..?

Utan tvivel bidrog filmen till att Nessie slog igenom. Men en annan film kan mycket väl ha gjort minst lika mycket för att ge folk en bild av hur jättestora vattenmonster ter sig. (Spoiler-varning!)

Lost World kom 1925 och baserades på Sir Arthur Conan Doyles En förlorad värld. Efter en mängd vedermödor lyckas expeditionen till Sydamerika få hem en brontosaurus till London. I slutet av filmen går den bärsärkagång i storstaden, om greppet känns igen, för att till slut ge sig ut på Tower Bridge. Bron ger vika för tyngden, och det sista vi ser av apatosaurusen är när den simmar iväg, ut mot Nordsjön kantänka.

Är detta den "egentliga" förebilden för Nessie?

Idag är denna film inte i närheten lika känd som storfilmen åtta år senare. Sådant bidrar till att förvränga vår bild av det förflutna: Vi försöker att para ihop Nessie med King Kong eftersom vi känner till den, men inte med Lost World eftersom vi inte känner till den.

Eftersom upphovsrätten gått ut så är det fritt fram att avnjuta Lost World (1925) på nätet. Varsågoda:





2015-03-23

Lördagsfråga 352: A-D

  1. Månbas Alpha i Månbas Alpha, som Space: 1999 fick heta här hemma.
  2. I Cowboy Bebop ep18 får man hem ett egendomligt föremål. Det visar sig vara ett Betamax-band. Var hitta en Betamax-spelare..?
  3. En sån här kanske man sett någon gång, men man får vara ganska närgången för att se de krumelurer som gett nattfjärilen dess fina namn: Gammafly, eller Autographa gamma L.
  4. Folk från USA hade vart och beundrat brittiska SAS och ville ha något liknande. Resultatet blev ett specialförband som har ett långt officiellt namn men ett desto snärtigare inofficiellt: Delta Force. Elddopet kom 1980 då man skulle försöka frita gisslan i Teheran. Det gick uselt. Fiaskot kan ha påverkat det val som Carter förlorade och Reagan vann.

2015-03-22

Århundradets tidvatten

... vad som beskrivs som "århundradets tidvatten".
- Div. medier

Medierna har en splittrad inställning till den rubrikvänliga (om än lite långa) etiketten: Man gillar den och för den gärna vidare, samtidigt som man försöker att hålla avstånd till den. Citationstecken, "vad som beskrivs som", med mera. Man vet vad som säljer men har samtidigt ett vagt minne av vad journalistik ska gå ut på, sånt som de just pratat om i Jönköping t.ex.
Termen "århundradets tidvatten" är dock en rejäl överdrift, eftersom sådana här tidvattentoppar kommer ungefär vart 18:e år.
- Samma medier lite längre fram i texten

Då kan det kännas befriande med medier som inte bryr sig om vilket intryck de ger utan brassar på för fullt.
Experts said the wall of water could equal the height of a four-storey building and surge faster than a 'running man'.
- Supertide of the century, Daily Mail 21 mars 2015

Vilka dessa experter är har jag ännu inte lyckats utröna, inte heller i vilket sammanhang uttalandet kommer från. Vilket inte hindrar klipp-å-klistra-pressen från att återge tabloida faktoider:
Det har talats om tidvattenvågor på uppemot 15 meter, alltså höga som fyra- eller femvåningshus.
- TT/AFP igen, exempelvis i pålitliga Metro 21 mars 2015, "Århundradets tidvatten" i Europa

Bilden som inledde denna bloggpost visar en så kallad tidvattenvåg i Turnagain, Alaska. Det är ett återkommande fenomen i området och beror mer på dess geografi än på att månen där är närmare jorden, eller vad folk nu har för sig.


"Århundradets tidvatten" är en nära släkting till den så kallade supermånen. Här åskådliggjord på bild, bredvid en vanlig sketen fullmåne. Se Wikipedia: Supermoon och givetvis xkcd: Superm*n.