Lördagsfråga 654

När försvann Sveriges floder?

- Tre svenska icke-floder (numer): Nissan, Klarälven och Ume älv

om större rinnande vatten i allmänhet; om enskilda större vattendrag nästan blott om dylika utanför Sverge [sic!]

- SAOB: FLOD (tryckår 1925)

Sverige har, som bekant, inga floder. Åtminstone inte nu för tiden. Men länge var "svenska floder" inget konstigt:

... I medlersta Sverige är gestalten en annan [än i Norrland]. Der emellan landryggarne, i de stora öpna dalbottnarne ligga de stora sjövattnen Mälaren, Hjelmaren, Wenern, Wettern; till dessa stora förvaringsrum samla sig floderna från landryggarnes höjder, sjön är medelpunkten, floderna äro såsom funnos de för sjöarnes skull.

- Wilhelm E. Svedelius, Studier i Sveriges statskunskap (1875)

... Denna älf, den största af Sveriges floder, är segelbar för större fartyg till Nyland och för mindre fartyg till Sollefteå.

- Nerikestidningen överskattar Ångermanälven en aning den 26 juli 1901

Sveriges längsta flod är, om man frånser Klarälfven–Göta älf, Dalälfven (455 km.); dess vattenrikaste flod är sannolikt Ångermanälfven.

- Eller kanske den ansågs störst, eller "vattenrikast", då — Nordisk familjebok (1908): Flod (som f ö inte har med ett ord om att floder skulle vara osvenskt eller så)

Halmstadlax heter det sedan sekler. I fyra former — färsk, saltad, rökt, gravad — kom delikatessen från någon plats vid de fyra floderna, Nissan, Lagan, Ätran eller Viskan.

- Ewa Sterner, "Lax och kraft", i Svenska Turistföreningens årsbok 1933

Att de där åarna kallas "Hallands floder" är idag ett undantag. Men det undantaget är återstoden av en regel.

När, hur och varför blev svenska floder åar, älvar och ingenting däremellan? Det vet jag inte. SAOB:s "nästan blott om dylika utanför Sverge" från 1925 visar att antipatin är äldre än så.

Beläggen för "svenska floder" i svensk dagspress (från tidningar.kb.se så klart) visar ingen tydlig trend över huvud taget — glesa belägg från 1850 till idag (spiken 1906 är en tankenöt som publicerades i flera tidningar). Glesheten kan demonstreras med att en fras som "Hallands åar" ger ungefär lika många träffar som "Sveriges floder"; redan "Norrlands älvar" ger betydligt fler. Så Sverige kanske aldrig haft särskilt många floder.

Önskas: Digitaliserade gamla skolböcker

På nätet finns det massor av digitaliserade texter av alla de slag, främst men sannerligen inte enbart tidningar och böcker. Av de större luckorna är det särskilt en jag gärna hade sett åtgärdad: skolböcker, i synnerhet lite äldre.

Ett arkiv med digitaliserade lite äldre skolböcker. Det borde inte vara omöjligt? Även om tryckta skolböcker på sistone fått längre liv än någon trodde var möjligt eller önskvärt så är väl böcker från, säg, millennieskiftet och tidigare kommersiellt stendöda. (Med reservation för att jag inte har en aning om vilka hoptejpade inkunabler som nyttjas ute på fältet.)

En sådan samling skulle kunna utnyttjas på många sätt. För min del tänker jag på två sätt, framför allt det ena: Att ta reda på vad som faktiskt lärdes ut vid en viss tidpunkt.

I vitt skilda sammanhang kan det hänvisas till vad folk lärde sig, alternativt aldrig hörde talas om, i skolan. Då blir det svårt att fortsätta eftersom ingen närvarande kan kolla vad som stod eller inte stod i historieböckerna 1973, OÄ-böckerna 1989, SO-böckerna i mitten av 1990-talet, eller vad det nu gäller.

En annan fråga är alla dessa jämförelser som görs mellan då och nu. Skolan är ju något i stort sett alla är experter på, de har ju själva varit där gubevars. Att då ta upp vad som minsann lärdes ut i geografin 1966 eller svenskan 1981 leder till samma återvändsgränder som ovan.

Ris i saltkar och mobiler i ris

Gammalt knep: Lägg några risgryn i saltkaret. Eftersom riset drar åt sig fukten så kommer saltet inte att göra det, och man slipper därmed saltklumpar som inte går genom ströarens små hål. Tillämpas mest överallt. Säkert även hemma hos många av er.

Fungerar det?

Nyare knep: Om mobilen hamnat i vatten ska man lägga den i okokt ris. Då kommer riset att dra åt sig fukten så risken minskar att den förstörs.

Fungerar det?

Nu skulle jag gärna vilja komma med något mer än påståenden och lösa belägg. Den mest övertygande sortens belägg var han som tog ett mått okokt ris, vägde det noggrannt, och sedan placerade det på en fuktig plats. Ett par dagar senare vägdes riset igen ... Och hade inte ökat i vikt, åtminstone inte i någon nämn- om ens mätbar skala.

Frågan gett upphov till studier. Som denna, där risets vattenabsorberande förmåga får gott betyg:

All desiccants and the white rice were effective in removing moisture from hearing aids

- Nelson et al, The effectiveness of commercial desiccants and uncooked rice in removing moisture from hearing aids (2016)

Det var inte svårt att hitta kvalificerade och motsatta påståenden:

Rice does not spontaneously nor quickly absorb water from the atmosphere nor its surroundings, unlike a truly hygroscopic material such as cotton, paper, sugar, table salt and the likes of zinc chloride and calcium chloride, oh and silica gel.

- David Bradley, Wet phone? Don't add rice?, Materials Today 9 augusti 2016

Kanske fukten inte är poängen i saltfallet? Många hävdar bestämt att salt med ris klumpar mindre än salt utan ris. Har risgrynen någon anti-klump-funktion? Eller är det så enkelt som att grynen slår sönder saltklumpar medan de är små? I så fall skulle det ju fungera med småsten. Här finns gott om möjligheter för egna experiment.

Amerikanska "egyptiska" cigaretter

- The Wheeling Intelligencer, 3 april 1914

En dromedar som kallas camel, palmer, och så pyramider på det — vad associerar det till?

Idag är det väl ingen som förknippar Egypten och cigaretter med varandra. Men när Camel lanserades 1913 (jag har inte hittat någon marknadsföring från det året) var kopplingen i högsta grad levande. Att det var i slutet av de egyptiska cigaretternas era kunde ingen veta då.

För egyptiska cigaretter var en grej från 1880-talet till världskriget, på ett ungefär. En ironisk detalj är att själva tobaken inte var egyptisk. Det superbördiga landets klimat lämpar sig inte för grödan, och vid den här tiden förekom ingen kommersiell odling alls. All egyptisk tobak var importerad, eller snarare "importerad" eftersom det delvis var samma land ... Låter det komplicerat? Vänta bara.

- "Förblanda icke dessa 'Äkta Khédive' med s. k. Egyptiska Cigaretter, tillverkade i Tyskland och Sverige" — Norrköpings tidningar 20 mars 1905

I det väldiga osmanska riket odlades tobak på flera håll. Denna turkiska tobak, som den kallades, var uppskattad, och inbringade en hel del pengar till statskassan. Sådant är ju alltid intressant, men extra så i ett land som lydde under konkursförvaltare. De europeiska stormakterna hade 1881 bildat en organisation, för att inte säga parallell byråkrati, kallad Düyun-u Umumiye (en del av dess turkiska namn) som skulle se till att skatter, tullar och andra offentliga medel i det mycket skuldtyngda landet överlämnades till europeiska fodringsägare. Bland otaliga andra ingrepp i stort och smått ingick att konkursförvaltarnas Régie-kompani (en del av dess franska namn) fick monopol på tobakshandeln.

Då blev massor av icke-Régie-anslutna tobakshandlare arbetslösa. Eller? Kanske de kunde flytta sin verksamhet någonstans? Egypten, t.ex. Det skulle faktiskt passa alldeles utmärkt.

Varför rulla cigaretter i just Egypten? För att det var osmanskt men ändå inte. För att sammanfatta ett komplicerat skede så hade bygget av Suezkanalen på 1860-talet kostat stora pengar som lånats upp i europeiska banker. När akut kris hotade sålde Egypten sina andelar i kanalen till Storbritannien. Därefter kontrollerades kanalen — och därmed, i mångt och mycket, hela Egypten — från London. Bland annat detta ledde till oroligheter som i sin tur ledde till att Storbritannien 1882 ockuperade det osmanska lydriket, eller khedivatet som det kallades. Och där skulle man förresten bli kvar ända till 1956. (Såväl ockupationen som konkursförvaltandet säger en del om varför osmanska riket beskrevs som "Europas sjuke man" vid den här tiden; det var en gammal supermakt på superdekis.)

- Annons i GHT 17 september 1897. Notera grekiska namnet Agapian och tyska Wohlfarth. Tyska handelsresande fanns jorden runt, och gjorde betydligt större lycka, på alla sätt, än de "traditionella" kolonisatörer man skickade till Togoland, Wituland och allt vad de hette.

- Nestor Gianaklis gör reklam för sina Kairo-cigaretter och varnar för efterapningar, Sporting Times 5 juni 1909

Poängen för tobakshandlarna var att Egypten fortfarande var en del av osmanska riket men att tobaksmonopolet inte gällde där. Så tobakshandlarna, som oftast om inte alltid var greker (sådana drev den mesta osmanska handeln), köpte upp tobak odlad här och var i riket, gjorde cigaretter av den i Egypten, och sålde dem sedan över världen. Det gick strålande. Det var nu som egyptiska cigaretter blev ett begrepp.

Pray take a cigarette. And you, sir? I can recommend them, for I have them especially prepared by lonides, of Alexandria. He sends me a thousand at a time, and I grieve to say that I have to arrange for a fresh supply every fortnight. Bad, sir, very bad, but an old man has few pleasures.

- Den sängrökande gamle professorn bjuder Holmes och Watson på egyptiskt; ur Conan Doyles The adventure of the golden pince-nez (1904)

Strålande affärer ger upphov till piratkopior. Sådant var långt mer ogenerat på den tiden än det är idag, och varningar för efterapningar förekom i var och varannan annons, oavsett vad som utannonserades. Vad som är reklamsnack i fallen ovan är inte gott att veta, men det var ett faktum att "egyptiska" cigaretter tillverkades i Tyskland (som mer än något annat land förknippades med billigt skräp, se Faktoider: Made in Germany), Sverige, England ... Och i USA, även innan 1913.

För det var den trenden med egyptiska cigaretter som amerikanen Richard J. Reynolds hakade på när han lanserade Camel, de färdiggjorda cigaretterna med "turkisk" och domestic tobak. På så sätt är paketen med dromedaren en droppe koncentrad historia, som speglar osmanska rikets utdragna förfall, Suezkanalens komplicerade historia, de europeiska stormakternas tid, med mera.

Lördagsfråga 654: Kryptiskt

1. Gaius Julius Caesar (100–44 f.Kr.)
2. Mihai Creţu, mer känd som Michael Cretu, framför sin första hit Samurai i ett pastellfint 80-tal. Några år senare skulle det gå ännu mycket bättre med hans grupp, eller musikprojekt, Enigma.
3. Peter DeRose (1896–1953). Kanske spelar han här sin största hit, Deep purple? Några decennier senare skulle dess namn återkomma i ett annat musikaliskt sammanhang.
4. Diodon nichthemerus, en art i ordningen blåsfiskartade fiskar, mest känd för att kunna blåsa upp sig till oätliga taggiga bollar.

Caesar är känd för ett mycket enkelt chiffer — det enklast tänkbara? — som icke desto mindre gjorde stor lycka under lång tid. Den tyska chiffermaskinen Enigma är allmänbildning, nog mest tack vare historien om dess knäckande i Bletchley Park. Purple var det amerikanska kodnamnet för en japansk maskin som användes flitigt före och under kriget. Slutligen är blowfish en krypteringsalgoritm som togs fram på 1990-talet och som, trots vissa svagheter, fortfarande används på sina håll. (Att använda fisknamn i sammanhanget var något man, efter en tysk impuls, började med redan på Bletchley Park — se där en fin skrå-tradition!)

Den frågan, snäppet mer kryptiskt än vanligt, satte Tricky.

Ett omöjligt telegram

Petersburgs telegrambyrå meddelar:

På senare tider har engelska pressen innehållit s.k. telegram om oroligheter i Ryssland. Dessa telegram innehåller antingen vanställda fakta eller är alldeles gripna ur luften. Sålunda meddelade Daily Chronicle från Petersburg att 6 000 reservsoldater, som låg i garnison i Peterhof, gjort myteri och att lugnet fått återupprättas med andra trupper. Detta meddelande är uppdiktat från början till slut. Situationen i Ryssland är absolut ej av den beskaffenhet, att sådana händelser över huvud taget är möjliga.

- Göteborgsposten 7 februari 1905

Peterhof är en väldig palatsanläggning utanför (S:t) Petersburg. Jag är inte tvärsäker på om något faktiskt myteri ägde rum där och då. Men sådana händelser avgjort högst möjliga, beroende på "situationen i Ryssland". Den skulle i så fall ha följt på den så kallade blodiga söndagen den 22 januari (nya stilen), då folk som protesterat mot tsaren beskjutits. Åtminstone hundratals — uppgifterna är högst osäkra — dödades eller skadades.

Här är förresten telegrammet ifråga, återgivet i Irish Independent 6 februari 1905.

En sak gör att förnekelse-telegrammet ovan ser lite gammeldags ut: Det återger alla sakuppgifter man menar vara desinformation, och hjälper därmed till att sprida dem. Sådana oskickligheter ses numer sällan hos de tyngre desinformatörerna. Så nog har det skett en utveckling även i denna sektor.

Lördagsfråga 654

Påsklamm

- Tidigt belägg för svenskt påsklamm (som kötträtt äten i Sverige, nu (eller då, då)); ur Stockholms-Tidningen 15 april 1897

Fåret och lammet är populära symboler, associerade med en mängd betydelser. I judendomen kopplar man pesach-lammet till det fårblod som israelerna i Egypten skulle stryka på dörrposterna för att slippa den tionde och värsta plågan. När kristendomen övertog och omtolkade högtiden fick lammet stå för Guds lamm Agnus dei, det lamm man offrade för att rena mänskligheten från synd, det vill säga Jesus. Vartill kommer icke-högtidsbunden symbolik som fårhjorden med sin herde, getterna och fåren, med mera. Sådant har folk i trakten nyttjat sedan tvåtusen år som fromma förevändningar för att äta upp de påsklamm som förresten ändå var slaktfärdiga vid den tiden, för jude liksom grek.

Men det är vid Medelhavet, det. Hyperboreiska herdar har ett annat årsschema:

Traditionellt i Sverige lammar alla tackor på våren och lammen slaktas på hösten. En del lammkött har man då fryst in. Fryst svenskt lammkött har mycket svårare att konkurrera med importerat lammkött. Idag föder svenska bönder därför upp – baserat på efterfrågan från konsumenterna – färskt lammkött året runt. [...] De olika produktionstyperna kan delas in i: Vårlamm som föds på vintern och slaktas på våren vid 3-5 månaders ålder

- #SvensktKött: Så funkar det med svenskt lammkött

Detta gav för några år sedan upphov till sura miner när folk insåg att de bor i Sverige:

Färskt svenskt lammkött på påskbordet? Det finns skäl att tänka om. Vårlammet har aldrig betat utomhus, är uppvuxet på kraftfoder och slaktas efter bara tre månader — och är heller inte lika nyttigt som höstlammet.

- Max Byström: "Påsklammet helt fel i tiden", SvD 18 april 2014

Det nämns också att man "förr" frös in lammköttet under säsong för att plocka fram vid påsk. Hur gammal en tradition nu kan vara som kräver en frys.

Betr "kötträtt" i bildtexten oven — innan svenskarna började äta påsklamm åt man andra påsklamm, nämligen av godis. Obs oskadligt (giftfritt)! (Varför man nu ansåg sig behöva förklara ordet "skadliga" — kanske uppslag till en bloggpost.) GHT 29 mars 1977

Jag hör vad du säger

Jag hör, mumlade herr Markurell. Det ryckte i hans ögonlock, men han slöt ögonen ännu hårdare och skakade på huvudet.

Jag hör, vad du säger. Men jag tror inte.

- Hjalmar Bergman, Markurells i Wadköping (1919)

Nog har vi hört den passivt-aggressiva, till intet förpliktigande, frasen alldeles för många gånger. Men hur många vet att självaste Hjalmar Bergman använde den? Jag är inte säker på att han rentav myntade den — men omöjligt är det inte. Exempelvis dyker belägg i tidningstext upp först 1930.