2020-08-10

Vattenådror

vattenåder, källdrag, källåder, enligt gammal folktro föreställning att vatten rinner i jordlager och berggrund i särskilda ådror eller slutna, förgrenade vattendrag.

Det enda tillfälle då den genomsnittlige medborgaren behöver ägna vattenådror en tanke är väl när brunn ska grävas. Då vill man träffa rätt och få friskt, gott vatten utan alltför mycket grävande eller borrande. Och man vill inte missa den där ådern och gräva meter efter meter i snustorr jord ... Eller stöta på en salt åder.

Men så fungerar inte grundvattnet. Som regel är det jämnt fördelat. Om grundvattnet finns två meter ner på den här fläcken, så finns det förmodligen på samma djup en bit bort. Vatten kan förvisso bete sig olika i olika skikt, men de bildar sällan underjordiska flodsystem.

Jag har hittat geologiskt inriktade sidor som förklarar grundvattnets mekanik i detalj. Men jag har inte sett någon geologiskt inriktad sida som passar på att ta upp det välkända begreppet "vattenåder" och förklara vad det går för. Detta är en av mina käpphästar: Det är lika viktigt att berätta hur det är som att berätta hur det inte är, att dela med sig av fakta som avliva osanna spridda faktoider.

Då är NE desto bättre, åtminstone just här. Deras artikel om vattenåder är faktiskt alldeles förträfflig. Den nämner en anledning till att försöka kartlägga vattenådror som väl (?) är tämligen bortglömd idag: Man ville inte bygga hus på dem. Det berodde inte på praktiska orsaker som vatten i källare utan för att det på något diffust sätt tänktes påverka folks väl och ve.
I dag omfattas den pseudovetenskapliga uppfattningen om vattenådror av kretsar som omhuldar nyandlighet och tro på slagrutor.
- Ibid

Jag har dock en invändning mot artikelns slutkläm: Man behöver varken tro på slagrutor eller vara "nyandlig" för att tro på vattenådror.

Lördagsfråga 620: Fratricid

  1. Cain och Moria i något av de tusentals avsnitten av Emmerdale. Att använda det engelska namnet på det som i Sverige heter Hem till gården känns logiskt eftersom de nya avsnitten har ytterst liten koppling till den gamla serien.
  2. Basil Sydney som kung Claudius i en uppsättning av Hamlet (1948) som är mest känd för Laurence Olivier i titelrollen.
  3. Nicolas Mignard (1664): Faustulus kommer hem med ett tvillingpar han hittat. Romulus och Remus skulle omsider grunda en stad och bråka om namnet; sedan frågan lösts fick den heta Rom. (Om Remus överlevt hade den, antar jag, fått heta Rem.)
  4. Scar i en fin nyckelscen precis i början av Lejonkungen (1994).
Kain (och Abel), Claudius (och Hamlet d.ä.), Romulus (och Remus) samt Scar (och Mufasa): Fyra brodermördare. Den satte Tricky.

2020-08-09

Coltåldern

ÖB i coltåldern

Nye överbefälhavaren Stig Synnergren har fått länsstyrelsens tillstånd att från USA införa en coltrevolver av kalibern 22 som han skall använda för "målskjutning här i riket".

- DN 13 februari 1970

Fick upp ögonen för denna rolig felstavning: coltåldern. Som har åldern inne, åtminstone som medveten lustifikation.

Egentligen heter det ju koltåldern, den unga ålder under vilken såväl gossar som töser alla får bära kolt; samstämmiga uppgifter definierar den till 1–3 år. (Med undantag för exempelvis samer, som kan bära kolt livet ut.)

Vad är då "coltåldern"? En del felstavningar är uppenbarligen gjorda med flit, där colten som avses inte är en ung hingst är ett vapen som bär Samuel Colts namn, eller en av de sportiga bilar som fått namnet. Men en del belägg verkar vara ärliga. Jag har svårt att föreställa mig vad de språkbrukarna syftar på; förmodligen tänker de inte på någonting särskilt, utan använder bara ett ord de hört men inte sett rättstavat.


2020-08-07

Gustafs hjärna

Gustaf Retzius (1842–1919) var en mångkunnig man. Han var son till Anders Retzius, som uppfann det berömda och sedemera ökända skallindexet, och växte upp omgiven av berömda forskare i mängd. När han blev stor gifte han sig med Anna Hierta, dotter till tidningsmannen och arvtagerska till en rejäl förmögenhet. Med denna kunde Gustaf lämna sin professur och bilda en en-mans-fakultet; han ägnade resten av livet åt forskning och andra verksamheter av olika slag. Mycket olika slag. Åtskilligt han gjorde har lovordats av folk i facket. Som det omsorgsfullt framtagna material han publicerade i sin svit med påkostade (han behövde ju inte bekymra sig för kostnader eller tid) volymer kallade Biologische Untersuchungen. Fast den Retzius-"forskning" som fått mest uppmärksamhet är den rasbiologiska, som när gravplatser vittjades på de eftertraktade skallarna.

Men han ägnade sig som sagt även åt annat. Inte minst det medicinska. Som till exempel hjärnorna.

Vid den här tiden gick den medicinska kunskapen framåt med stormsteg. Bland allt annat var man väldigt nyfikna på hjärnans uppbyggnad. Även om man inte trodde på frenologernas knölar för flit, fosterlandskärlek eller frimärkssamlande så borde väl en omsorgsfull okulärbesiktning kunna skilja mellan hög-, medel- och lågpresterande hjärnor? De förstnämnda genererade givetvis mest intresse. Under en tid var det inne att samla på prima hjärnor, genom att be erkända snillen att donera sina geniknölar till vetenskapen. I Paris bildades 1881 Société d'autopsie mutuelle som så småningom fick ihop ett tiotal exemplar; de mest kända, åtminstone utanför Frankrike, är nog paleontologen Edward Drinker Cope och poeten Walt Whitman (vars hjärna tyvärr gick förlorad sedan dess glasburk tappats i golvet). På Cornell University i New York bildades 1889 Cornell Brain Association som fick ihop ett sjuttiotal. Och i Stockholm bildade Retzius med några kompanjoner Hjärnklubben.

Jag har tyvärr inte hittat direkta belägg för klubben: Hur uppropet såg ut, blanketten hugade donatorer kunde fylla i, eller listan över "medlemmar". Men det framgår att den sistnämnda, trots allt, bara utgjordes av två namn: Retzius och kollegan Tigerstedt.

Men Retzius fick ändå tag på några genihjärnor: Astronomen Hugo Gyldén, matematikern Sonja Kovalevskaja (Sveriges första kvinnliga professor i ämnet), fysikern och politikern (i borgarståndet – det här var länge sen) Per Siljeström, samt en "notabel statsman" vars identitet hans anhöriga inte ville avslöja men som ändå avslöjades medelst frikostiga ledtrådar som "blev finansminister när han var 37". Det rörde sig om Robert Themptander, statsminister 1884–1888.

Vad gav då undersökningarna vid handen? Om vi tar den sistnämnde så var denne långskallig och "genuint svensk" (vad det nu innebar, men det hade väl Retzius om någon koll på ...). Hjärnan togs ut tre dagar efter dödsfallet, vägde 1489 gram och var välbevarad.
The brain is well formed and richly convoluted. Viewed dorsally its shape is symmetrically ovoid with the greatest width in the subparetical region. The height is rather reduced. The association areas of the frontal and parietal regions exhibit a richness and complexity of fissuration, but there is hardly any noteworthy characteristic or redundancy of development in any particular territory. Nor were such findings to be expected. In life the man showed a well balanced intellect; his aptitudes were good in all directions, not in any special direction alone. Endowed with an excellent memory and good reasoning powers, he showed great skill and clearness of thought in parliamentary debate, whithout necessarily availing himself in purely rhetorical art. While not naturally devoted to any particular branch of the sciences, creative arts or human action, he could familiarize himself with all of these in the way of facile understanding. This harmonious construction of the mental abilities is in no small measure correlative with that species of symmetry which this brain exhibited, and which is certainly exceptional in the richly convoluted brains of persons of highly developed but rather one-sided mental superiority. It may be noted, however that the left subfrontal gyre ('Broca's gyrus,' the motor speech center) is somewhat favored in its development as compared with the right side.
- Edw. Anthony Spitzka: "The Brain of a Swedish Statesman", Science 4 november 1904

Jag gillar verkligen Retzius försök att få ihop ministerns intellektuella förmågor i livet med den döda klump han hade framför sig. På sätt och vis var det lika förvrängt som hans rasbiologiska äventyr.

Naturligtvis bevarades Gustafs hjärna, enligt hans önskemål, för eftervärlden. Så här ser den ut.

2020-08-06

Svampmoln, icke-nukleära och oegentliga

Beirut 2020; Hiroshima 1945; Gibraltar 1782.

Den sistnämnda bilden visar hur ett spanskt "flytande batteri" (där beväpningen prioriterats före sjövärdigheten) under ett försök att ta klippan från britterna exploderar. Att ett svampmoln uppstod beror på att de kan bildas av varje explosion som är tillräckligt stor. Alla atombomber är tillräckligt stora, och det är därför vi förknippar svampmoln med atombomber, men det räcker utmärkt med betydligt mindre explosioner med konventionella sprängämnen.

Illustration från Wikipedia: Mushroom cloud som visar principen. Eldklotet som explosionen skapar stiger som en annan varmluftsballong, samtidigt som dess inre dynamik omvandlar den till en torus – det är hatten på svampen. Luften som dras upp från marken för med sig damm och skräp, och bildar foten. Ingen skillnad görs på nukleära och icke-nukleära explosioner.

Det sagt så är det på bilder som denna inget egentligt svampmoln vi ser. Denna "hatt" utgörs av kondens som skapats av tryckvågen. "Svampen" varar bara ett ögonblick.

Efteråt bildade det röda molnet ett faktiskt svampmoln, om än lite snett. Jag tror heller inte att det är detta moln som folk som hetsar upp sig över "beirut nuke" tänker på.

Uppdaterat: Det här är den första bilden jag hade med från Hiroshima. Men den visar inte molnet från bomben utan den mycket större och högre rökpelaren från den brinnande staden. Detta uppmärksammades häromåret, sedan bilden använts i decennier som illustration av bombens svampmoln. Det gör den ännu intressantare på denna blogg.



2020-08-05

Den ariska svenskan

- Professor Carl Säve under Svenska Fornminnesföreningens tredje allmänna årsmöte i Visby, 31 juli–2 augusti 1873

En nutida läsare kan studsa vid beteckningen "arisk". Men ordet har inte bara använts inom den pseudovetenskapliga rasbiologin, utan även inom den vetenskapliga språkforskningen. Där var det synonymt med det som idag kallas indoeuropeiska, sedan allt "ariskt" blivit, minst sagt, besudlat.
arier, den egna benämningen på de folk som talar indoiranska språk, den östliga grenen av de indoeuropeiska språken. Termen arier användes i äldre, särskilt tysk, vetenskaplig litteratur för alla indoeuropeiska språkbärare.
- NE: arier

Jag har sett uttrycket i svenska språkvetenskapliga sammanhang efter kriget. Men de beläggen är få.

- Göran Knutssons Hos människor i Himalaya recenseras i SvD 13 december 1954

Idag verkar aryan främst användas i indiska sammanhang, ensamt eller i sammansättningar som indo-aryan. Det minner om ursprunget: Sanskritens ārja, "ädel, av familj". Att detta var en social distinktion snarare än en etnisk är en anledning till att folk slutat använda begreppet. Om nu inte resten skulle räcka.

2020-08-04

Ole Bracke, kuf

I början av augusti 1897 kom ett telegram till Göteborg, adresserat till den nyligen avlidne Oscar Dickson (handelsman, träpatron, filantrop och vansinnigt rik). Ämnet var något så hyperaktuellt som Andrées nordpolsexpedition, som Dickson f.ö. bidragit till. Ballongen Örnen hade lämnat Spetsbergen den 11 juli och sedan dess låtit höra om sig via rykten och blandade påståenden. Varje konkrekt uppgift om expeditionens väl och ve var som vatten för en törstande i öknen. Och konkreta uppgifter var just var telegrammet gav:
Andrée moving south westward, near longitude ten west, towards Edam land [en del av Grönlands nordöstra kust]
Budskapet var undertecknat Ole Bracke. Det hade skickats från Germania (som under första världskrigets av-tyskning skulle döpas om till Lakota), en byhåla i Iowa som man inte ens hittade på någon karta. Vad kunde folk där veta om Andrées position? Direkt när telegrammet anlänt hade ett rykte spritts om att Andrée skulle ha landat i nordamerika; vilket förvisso inte var osannolikt, givet vad man trodde om ballongen. Samtida rapportering (SvD 23 augusti 1897) om telegrammet poängterar något som är lätt glömt idag, nämligen att redan det korta meddelandet ovan kostade motsvarande fyrtio svenska kronor. Den summan hade inte varit något för en Dickson, men desto saftigare för en genomsnittlig yankee. Om någon skojade med svenska folket så var det inget gratis skoj.

Alla som hade råd kunde telegrafera till Germania, Iowa, och det var just vad Göteborgstidningen GHT gjorde. Notera särskilt den träiga telegram-stil som uppstår när texter ansas på småord man klarar sig utan:
Our readers your telegram Dickson anxious learn how you know Andrées actual position please cable [telegrafera] us explanation and write confirmation. Are you a seer?
"Är du en fjärrskådare?"
Yes. Consider my former cables Oscar Dickson indicative Andrées situation
Så var det med den saken.

Ole Bracke var inte den ende kufen som bidrog med desinformation kring Örnen. Men vem var han?

Ole Olafsen Bracke var någorlunda lätthittad i amerikanska arkiv. Inte på grund av Andrée-historien, den är mest omskriven i Sverige. Men när han som redaktör för tidningen News Record, som inte lämnat några djupare avtryck i beläggen, beskrev en påhittad flygmaskin, en populär ank-genre vid den tiden. Eller när han gav ut den oläsbara, men helt säkert allvarligt menade, filosofiska Poems and Prose (1901), "containing a scientific analysis of the system of the human intellect", med författarporträtt. Jag vet inte om där finns några spiritistiska ansatser att integrera andar o.dyl. med allt annat. Men mest uppmärksamhet fick han 1899, då han bestämde sig för att fria till en viss miss Helen Gould, dotter till en av landets förmögnaste. En rad försök att kontakta och sedan besöka hennes bostad i New York slutade med att den förvånade och uppbragte Bracke sattes i finkan och fick genomgå en sinnesundersökning. Han förklarades insane vid Bellevue Hospital, NY och skickades hem. Så var det med den saken.

Enligt uppgifter var Bracké (som namnet stavas i hans bok) 42 år vid tillfället, och hade tjugo år tidigare anlänt från fosterlandet Sverige – eller, av namnet att döma, Norge. Så fick den nya världen ännu en fritänkare, på den gamlas bekostnad.

2020-08-03

Lördagsfråga 619: Utrotade

  1. Bayji, även stavat Baiji, hyser Iraks största raffinaderi.
  2. Babblaren Doddo.
  3. Moa Martinson.
  4. Tarpan Honker är en jeep från Polen.
Vad blir det? Baiji är det kinesiska namnet på asiatisk floddelfin, dodo det engelska på dronten, moafågeln hette just så, och tarpanen var en östeuropeisk vildhäst. De har gemensamt att de tyvärr inte längre finns. Det satte, så småningom, Pölsa Dum.

2020-08-02

Ett problem med naturmedel

När alternativmedicin och liknande diskuteras, nämns ofta att många mediciner kommer från växtriket. En uttalad eller outtalad tanke är att det vore bättre att använda blad och rötter direkt, istället för substanser tillverkade på fabrik. Det förstår väl alla att original är bättre än kopior?

Här är ett exempel på varför syntetiska ämnen kan vara bättre än naturliga.

Svenska Chilepeppar Föreningen är inte bara särskriven utan använder också den lite ovanliga formen chile om pepparn (mer i bloggposten Hot chili in chilly Chile). De har en trevlig databas med massor av chilisorter, där man kan läsa om smaker och styrkor, användningsområden och kuriosa.

- Svenska Chilepeppar Föreningen: Ají Amarillo

Pepparstyrka anges i enheten Scoville. Som exempel ligger klassisk tabasco på 2500–5000. Sålunda är 1000 Scoville relativt milt, 30000 rejält mycket starkare. Man förstår också att detta kan vara ett konkret problem när man rör ihop sitt kolijox med olika pepparsorter.

Styrkan kan alltså variera kraftigt, även i samma sort. Det kan bero på omständigheter odlaren kan kontrollera, som exakt hur mycket ljus, vatten och näring växten fått, men även på slumpen. Om den verksamma substansen capsaicin kan variera så mycket i chili, så kan man tänka sig hur mycket andra substanser varierar i andra växter, särskilt sådana som växer vilt. Och vem skulle vilja ta en tablett där den verksamma substansen varierar med en faktor 30? Det är en anledning till att man övergått från blad och rötter till att tillverka de önskade substanserna på fabrik: Så vi vet hur mycket vi får i oss.