2017-08-21

Lördagsfråga 477: Döden i labbet

  1. Jag är inte säker på om detta verkligen är Cecil Kelley (källa: 10 Worst Cases of Radiation Poisoning, ABC News) men historien är så bra så ville jag ha med den ändå. I korthet: I en tank fanns en lösning med flera kilo plutonium. Kelley slog på "vispen". När lösningen virvlades runt så samlades plutoniet i mitten. Där bildade den en kritisk massa som under en kort stund gav upphov till mycket kraftig strålning. Kelley dog 35 timmar senare. Längre på WP: Cecil Kelley criticality accident.
  2. Harry Daghlian, Los Alamos, tappade en bit volframkarbid vid precis fel tillfälle. Han dog 25 dagar senare.
  3. Året därpå utförde Louis Slotin, Los Alamos, ett liknande experiment med samma plutoniumklot som Daghlian då han slant med skruvmejseln. Han dog nio dagar senare.
  4. Karen Wetterhahn var professor i kemi på Dartmouth College. Vid ett tillfälle arbetade hon med det absurt giftiga ämnet dimetylkvicksilver, och fick en eller två droppar på händerna. Trots att hon bar latexhandskar så trängde vätskan igenom så snabbt och effektivt att hon förgiftades och dog tio månader senare.
Fyra som dödats under laborationer: Tre av fysik, en av kemi. Det kom Lars Willen fram till.

2017-08-20

Nordkoreas trepartisystem

Arbetarpartiet, socialdemokraterna, och chondoisterna. Jag har inte hittat några exempel på hur de två sistnämnda symbolerna används på riktigt.

Trodde du att Nordkorea bara har ett parti? Fel fel fel! De har tre.
  1. Koreas arbetarparti är det parti man tänker på. Det är det som är staten, som har Kim Jong-il som evig generalsekreterare, med mera. De har 607 platser av 687 i Högsta folkförsamlingen (riksdagen); många, men långtifrån alla.
  2. Koreanska socialdemokratiska partiet ansluter sig, på papperet, till en nationell socialdemokratisk politik som passar landets "historiska förutsättningar och nationella drag". Men den politiken har de inte drivit längre tillbaka än 1980-talet. Utifrån Proletärens intervju med partiledaren förefaller det att ha varit Nordkoreas folkpartister eller kanske moderater, med "många ättlingar till företagare, men också en del tjänstemän och chefer". Att de stödjer arbetarpartiets linjer och politik behöver man dock inte betvivla. De har 50 platser i Högsta folkförsamlingen.
  3. Chondoistiska Chongupartiet är Nordkoreas kristdemokrater. Chondoismen (som skrivs "chendoism" i sydkoreanska sammanhang) uppstod på 1800-talet som en ny-konfuciansk rörelse med inslag av bland annat koreansk schamanism. Det metafysiska arvet är inte särskilt tungt. Till exempel tror man inte på ett liv efter döden. Däremot torde deras religiösa syn på Ledaren som himlen personifierad vara lätt att förena med de högtravande hedersbetygelser som är standard även i officiella sammanhang. Det stödjer helhjärtat arbetarpartiets linjer och politik. Partiet har 22 platser i Högsta folkförsamlingen.
De åtta platser som återstår är fördelade mellan en organisation för nordkoreaner som bor i Japan och så några platser som är betecknade som "oberoende". Vad som är viktigare än partitillhörighet är dock att alla ledamöter, utan undantag, ansluter sig till Demokratiska fronten för fosterlandets återförening.

Se även Proletären i Nordkorea 5: Tre politiska partier – total enighet för helt oironisk skildring av diktaturen med tre partier. Liksom bilköer, fria frisyrer och patrioter överallt.

2017-08-19

Lördagsfråga 477

Jag är inte helt säker på en av bilderna. Det ger lite krydda åt en annars enkel lördagsfråga.

2017-08-18

Hur man slipper muslimska terrorister

Åren 1909-1913 befann sig general John "Black Jack" Pershing på Filippinerna, som då var en amerikansk koloni. Han skulle omsider bli berömd, få vapensystem uppkallade efter sig, med mera; sådant väger alltid tungt när skrönor ska spinnas.

För det sägs om Pershing att han tillämpade lika okonventionella som effektiva metoder mot de upprorsmakare som råkade vara muslimer. En av berättelserna som cirkulerar skulle kunna kallas Den femtionde fången:
Pershing "caught 50 terrorists who did tremendous damage … and he took the 50 terrorists and he took 50 men and dipped 50 bullets in pig's blood. You heard about that? He took 50 bullets and dipped them in pig's blood. And he has his men load up their rifles and he lined up the 50 people and they shot 49 of those people. And the 50th person, he said, you go back to your people and you tell them what happened."
- The Real Story Behind Donald Trump's Pig's Blood Slander, Time 24 februari 2016

... Och sedan var det slut med muslimskt bus för en lång tid framåt – åtminstone enligt sagan. För visst är det en saga, lämpad att berättas kring lägereldar, i mindre omdömesgilla kommentarsfält eller i Vita huset.

Andra berättelser kan rubriceras Avskräckande slaktavfall. De är enklare och brutalare, och går i korthet ut på att muslimska terrorister begravdes med svindelar (lägg till så många otäcka detaljer som stämningen kräver). De är också mindre originella. För de har berättats många gånger och tillskrivits flera olika personer i flera olika sammanhang.

Här är ett tidigt exempel på hur åtminstone påståendet, sant eller inte ("it is reported") förekommit på just Filippinerna:

Col. Rodgers, it is reported, with a desire to teach the natives a lesson, ordered the body of the fanatic buried with a pig, which is the greatest insult that can be offered to the pork-hating Mohammedans. The event was widely advertised, and 2,000 Moros closed in about Jono and practically lead siege to the city. They grew more and more aggressive, and Gen. Wood finally sent an expedition against them.
- Lewiston Evening Teller, 17 december 1903

Episoden återanvändes i filmen The Real Glory (1939), som utspelas på Filippinerna 1906. Här hotar dr Bill Canavan (Gary Cooper) en tillfångatagen muslimsk upprorsman med att begravas i ett grisskinn. Dennes förskräckta reaktion visar de omgivande filippinska soldaterna vilken stackare de har att göra med.

För ytterligare exempel, se Snopes: General Pershing on How to Stop Islamic Terrorists. Notera att alla skrön-regler utesluter nämnandet av den okände Rodgers; antingen får en kändis som Pershing få huvudrollen, eller så får namnet utelämnas helt.
A leading Israeli rabbi has proposed hanging bags of pig fat in buses to deter Muslim suicide bombers who may want to avoid contact with an "unclean" animal.
- Suicide bombing 'pig fat threat', BBC 13 februari 2004
[Frants Klintsevitj, ledamot i duman] föreslog att de döda terroristerna, för att förhindra att de blir martyrer och kommer till paradiset, borde rullas in i svinhud och därefter grävas ned. Förebilden är enligt Klintsevitj hur de brittiska kolonialisterna hanterades med muslimska upprorsmakare.
- Massgrav nästa för död terrorist, DN 28 november 2002

Här har britterna kommit in. Det leder tankarna till det blodiga Sepoyupproret 1857-1858. Dess utbrott är värd att återge, här från två olika ställen:
De exakta orsakerna till upproret är föremål för debatt. Det började som ett myteri bland indiska soldater i brittisk tjänst, sepoys, men kan även anses ha haft karaktär av uppror mot utländskt styre. Det var närmast föranlett av sårade religiösa känslor och upplevelsen av sociala orättvisor.
The final spark was provided by the ammunition for the new Enfield P-53 rifle. These rifles [...] had a tighter fit than the earlier muskets, and used paper cartridges that came pre-greased. To load the rifle, sepoys had to bite the cartridge open to release the powder. The grease used on these cartridges was rumoured to include tallow derived from beef, which would be offensive to Hindus, and pork, which would be offensive to Muslims.
- Wikipedia: Sepoyupproret; Indian Rebellion of 1857

Igen: Det gick ett rykte om att ett fett, som de inhemska soldaterna i sin tjänst behövde sätta i kontakt med munnen, var kränkande för hinduer och/eller muslimer (ett ovanligt tydligt exempel på hur ett rykte kan anpassas för olika målgrupper). Det är historiskt belagt att detta rykte blev den tändande gnistan för upproret. Det kan jämföras med de tvåtusen moros som samlades kring staden Jono. Det kan också jämföras med att det inte verkar finnas något belägg för att metoden med avskräckande slaktavfall någonsin fungerat. Tänk om det varit så enkelt!

2017-08-17

Napoleon har aldrig funnits

Napoleon Bonaparte, om hvilken man skrifvit och talat så mycket, har alls icke existerat. Han är blott en allegorisk personlighet, den personifierade solen; och vårt påstående skall erkännas, då vi bevisa, att allt, hvad man berättat om Napoleon den Store, är lånadt från den store planeten. [Det var länge helt OK att beteckna solen som "planet"]
Det stora förlagshuset Bonnier började som Albert Bonniers Förlag 1837, och detta var faktiskt deras allra första utgivning: Bevis att Napoleon aldrig har existerat : Stort erratum. Författaren hette Jean-Baptiste Pérès och var professor i matematik och fysik i Lyon. Syftet med pamfletten var inte att revidera historien utan en drift med de som redan på den tiden försökte att förklara religioner som mänskliga påhitt, symboler och allegorier och så vidare.

Texten finns utlagd i sin helhet och rekommenderas härmed. Avslutningsvis en anmärkning från den tyske översättaren; den svenske översättaren (som kanske var A. B. själv) hade använt den översättningen istället för det franska originalet.
Utkommen några århundrade senare, skulle en skrift sådan som denna kunna uppväcka tvifvelsmål om sanningen af Nittonde århundradets historia; i våra dagar är satiren klar för allas ögon.
- Wikisource: Bevis att Napoleon aldrig har existerat, den tyske översättarens anmärkningar

2017-08-16

Sjön på Södermalm

Idag finns den bara kvar som namn. Men det var först på 1850-talet som Fatburen, sjön på Södermalm, fylldes igen för att ge plats åt Södra station. Här är utsnitt från fyra kartor, hämtade från den excellenta Stockholskällans excellenta karttjänst där man lätt och snabbt kan jämföra kartor från olika år, decennier och sekler.

Här är förresten samma plats idag.

Namnet Fatburen är detsamma som Fataburen (tidskrift utgiven av Nordiska museet) och avser ett förråd för kläder eller andra dyrbarheter. Att sjön fick det namnet ska ha berott på att den var så rik på fisk. Det var den inte längre sedan stadens ökande folkmängd börjat göra sig påmind, och inte minst allt avfall som man dumpade i sjön. I början av 1800-talet var den tidigare fiskrika sjön mer ett träsk, även kallat Döda havet, och en pålitlig härd för malaria och annat.

Wikipedia: Fatburen

Se även Faktoider: Stockholmsträsket för en motsvarighet lite längre norrut.

2017-08-15

Plankvägsmanin

En del spekulationsbubblor är mer kända än andra. Tulpanmanin, IT-bubblan och Kreugerkraschen hör till de välkända. Söderhavsbubblan, Mississippikompaniet och 1800-talets järnvägsmani är mindre kända. Och bland de direkt okända torde vi hitta plankvägsboomen.

Vad är en plankväg? En väg gjord av trä. Som här, i staten Washington vid sekelskiftet 1900:

Eller här, i Alaska 1938:

Men plankvägarnas verkliga storhetstid inträffade i mitten av 1800-talet, långt innan motorfordon kom på fråga. En viss George Geddes lät anlägga den första plankvägen i USA, närmare bestämt i North Syracuse, NY 1846. Han bedrev därefter intensiv propaganda för plankvägarna ur en rad aspekter. Som till exempel den ekonomiska:
Beträffande [plank]vägen i Toronto, som slets ut på åtta år ... Fann man att kostnaderna för att underhålla en McAdam-väg [makadam] utan vidare är högre än för en plankväg - bortsett från den stora skillnaden i anläggningskostnad.
Under några hektiska år anlades tusentals kilometer med trävägar över hela USA. Arbetet utfördes av hundratals plankvägsföretag, som naturligtvis hoppades att dra in storkovan på vägtullar.

Inte för att det var något större fel på plankvägarna i sig, givet att man räknat rätt i kalkylerna för respektive avsnitt. Felet låg i de upphaussade förväntningar man hade på deras generella lönsamhet. Senare delen av 1800-talet var plankvägsföretag vanliga i konkursbranschen. Å andra sidan anlades plankvägar även långt senare, men utan (får man hoppas) de tidigare förväntningarna på att skära guld med täljkniv.

Bevarat avsnitt av en plankväg anlagd i Kalifornien 1915.

Wikipedia: Plank Road Boom; Old Plank Road

2017-08-14

Lördagsfråga 476: Faktoider-bloggen 10 år

  1. Faktoider (Forum 2008)
  2. Fler faktoider (Forum 2009)
  3. Är det verkligen sant? (Ordalaget 2009)
  4. Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden (Pax 2010) [översättning av Är det...]
  5. Nya ord med historia (Ordalaget 2010)
  6. Tredje rikets myter (Forum 2011)
  7. Blindspår (Leopard 2012)
  8. 1914 (Forum 2014)
  9. Faktoider-bloggen (2007-)
Faktoider har jag sysslat med sedan våren 2003, och med denna blogg sedan den 14 augusti 2007. Hittills har det blivit åtta utgivna böcker (plus en översatt då), 3649 publicerade bloggposter, en hel del på sociala medier och en del dessutom; och mer ska det bli.

Den 476:e (om jag räknat rätt) lördagsfrågan satte Tomas utan vidare.

2017-08-13

Malaria-bacillen

I Nordisk Familjebok från 1882 kunde man i artikeln om frossa (dvs malaria) läsa att sjukdomen beror på en bacill; inte i den slarviga vardagliga betydelsen utan en art i bakteriesläktet Bacillus. Herrar upptäckare var också etablerade mikrobiologer. De hade funnit att difteri orsakas av en bakterie (vilket stämmer), liksom tyfoidfeber (vilket också stämmer); men när de kom fram till samma slutsats rörande malaria så högg de i sten.

Vad de hade hittat var en stavformade mikroorganism i jord från malariatrakter. De injicerade den i kaniner, som därefter fick malaria-liknande symptom. Flera forskare gav dem sitt stöd; det förefaller som om bacill-teorin var någotsånär konsensus. Åtminstone ett tag... Men så kom Charles Laveran med mothugg. Han var ingen etablerad mikrobiolog, utan en helt okänd fransk militärläkare stationerad i Algeriet (som då var franskt). Han hade gjort egna undersökningar och inuti röda blodkroppar funnit en annan mikroorganism, mycket mindre än någon bacill, som han misstänkte. Hans idéer rönte först föga förståelse – inte så märkligt – men efterhand så tog det skruv. Den amerikanske militärläkaren George Miller Sternberg bekräftade hans rön 1881, efterhand fick han med sig allt fler ledande malaria-experter på tåget, och så småningom berömdheter som rentav Pasteur.

Mikroorganismen Laveran misstänkte tillhörde släktet Plasmodium. Idag vet vi att där finns en rad arter som förorsakar malaria av olika slag. Upptäckten belönades med 1907 års Nobelpris i medicin och fysiologi. Vid det laget hade nästa upplaga av Nordisk Familjebok kommit ut.

- Nordisk Familjebok (1904): Bakteriologi

2017-08-12

Lördagsfråga 476

Mindre vad än varför.


2017-08-11

TT samarbetar med Scientologerna

Vi har spridit våra nyheter i snart 100 år. Nu kan vi även sprida dina. Med vår nya tjänst Via TT skapar du enkelt dina pressmeddelanden. Sedan ser vi till att dina nyheter hamnar i det flöde som journalisterna hämtar sina nyheter ifrån.
- TT:s reklam tjänsten "Via TT", i kampanjen kallad "TT:s finrum"

TT:s tjänst möttes tidigt med misstänksamhet och kritik. Vad gick den egentligen ut på? Skulle redaktioner luras att tro att reklamutskick i själva verket kom från TT? Om det inte var syftet, vad var syftet?
Kampanjen ska visa att man via vårt system kan skicka sina pressmeddelanden via vår lina till Sveriges redaktionella system. Det är en fördel med vårt system jämfört med konkurrenternas som reklambyrån leker med i kampanjen, säger Sara Perers. [...]
Sara Perers poängterar att materialet från "Via TT" hela tiden tydligt särskiljs från det redaktionella materialet.
– Det är otroligt noga uppmärkt, säger hon.
- Erik Wisterberg: TT:s "finrum" för pressmeddelanden kritiseras – formuleringar ses över, Dagens Media 20 januari 2016

Ett gäng som gärna prövade erbjudandet, och därmed TT:s integritet, var scientologerna på KMR. Scientologerna är en av de mest kända sekterna, och Kommittén för Mänskliga Rättigheter deras mest kända bulvan. Hur det gick? För scientologerna på KMR alldeles utmärkt, då de fick ut sin desinformation prydd med TT:s logga. För TT har det kommit därhän, att deras företrädare säger saker som nedanstående:
Kan vem som helst kan skicka ut desinformation via TT:s presstjänst?
– Nej, man får inte sprida falskheter eller personangrepp via vår tjänst, säger Lina Hedenström, vice vd på TT. 
Så ni bedömer KMR:s innehåll som sant?
– Nej, TT står inte bakom deras innehåll. 
Så innehållet får inte vara falskt, men ni tar inte ansvar för innehållets sanningshalt. Hur går det ihop? 
– Alltså, sanningshalt, jag vet inte vad den exakta formuleringen i vårt avtal är, men man får inte sprida spam till exempel, det finns ett ramverk av regler som kunden måste förhålla sig till. 
- Joachim Sundell: Nyhetsbyrån TT i mediesamarbete med scientologer, SVT 10 augusti 2017

Uppdaterat: Jag blev intervjuad i en uppföljande artikel.
Beskedet om att nyhetsbyrån TT ingått i ett pr-avtal med scientologorganisationen "Kommittén för mänskliga rättigheter" har väckt starka reaktioner. Nu kritiseras nyhetsbyråns samarbete för att skada förtroendet för den redaktionella nyhetsverksamheten.
– Det går inte att se på något annat sätt än att TT sprider desinformation, säger Peter Olausson, ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning.
- Joachim Sundell: Hård kritik mot Nyhetsbyrån TT:s förmedling av scientolog-pr, SVT 15 augusti 2017

2017-08-10

Korrigering 103 år efteråt

När världskrigen kom så märktes det, om inte annat, på all reklam för krigsobligationer. Krigsobligationer eller krigslån gick i princip ut på att staten lånade pengar av allmänheten för att finansiera krigen. Obligationerna förekom i snart sagt alla demokratier som var inblandade, såväl indirekt (som Sverige) som direkt. En avsevärd del av de civila krigsinsatserna gick ut på att marknadsföra krigsobligationer; om du arbetade i reklambranschen eller som artist, eller om du var någorlunda känd krigshjälte, så låg du bra till för att tjäna ditt land på det sättet.

Ovan ser vi typisk reklam för brittiska war bonds från första världskriget. De första obligationerna där gavs ut kort efter krigsutbrottet. Den 23 november 1914 rapporterade Financial Times att lånet ifråga övertecknats å det grövsta, att allmänheten erbjudit regeringen varenda penny som efterfrågats och mer därtill, och att detta amazing result visade "hur starka finanser den brittiska nationen har".

FT var heller inte den enda källan att rapportera om krigslånets framgångar:
London, November 27, 2:45 p.m. – Chancellor of the Exchequer Lloyd George announced in the house of commons today that the war loan of £350,000,000 ($1,750,000,000) had been greatly oversubscribed. The chancellor gave no figures. He said, however, that the enormous number of individuals, totaling nearly 100,000, who had made application for small sums.
- Evening Star (Washington DC), 27 november 1914

Nästan 103 år senare införde FT en rättelse:
Clarification: On 23 November 1914, a piece published in the Financial Times claimed the UK government's War Loan was "oversubscribed", with applications "pouring in". The item described this as an "amazing result" that "proves how strong is the financial position of the British nation". We are now happy to make clear that none of the above was true.
- A correction 103 years late: How the BoE covered up failed war bond sale, Financial Times 8 augusti 2017

Facit hade grävts fram av anställda på Bank of England. Scoopet lades ut på Bank Underground, "a blog for Bank of England staff to share views that challenge – or support – prevailing policy orthodoxies" (min markering nedan):
Financing World War I required the UK government to borrow the equivalent of a full year’s GDP.  But its first effort to raise capital in the bond market was a spectacular failure. The 1914 War Loan raised less than a third of its £350m target and attracted only a very narrow set of investors. This failure and its subsequent cover-up has only recently come to light following research analysing the Bank’s ledgers.
- Michael Anson, Norma Cohen, Alastair Owens och Daniel Todman, Your country needs funds: The extraordinary story of Britain’s early efforts to finance the First World War, Bank Underground 8 augusti 2017

Historien har pikanta inslag som att Bank of England köpte de återstående obligationerna, men tecknade dem på bankens chief cashier (vad det nu blir på svenska) och hans ställföreträdare för att det inte skulle se suspekt ut (till skillnad från att två privatpersoner köpte obligationer för över 200 miljoner pund?) liksom att ingen mindre än John Maynard Keynes berömde tillvägagångssättet med att dölja sanningen.

Att regering, press med flera far med osanning under brinnande krig är givetvis inget konstigt. Om man gått ut med facit över britternas klena vilja till patriotiska lån hade det däremot varit en moralsänkande åtgärd, och snudd på landsförräderi. I den genren finns det avgjort mycket mer att "avslöja" från diverse decennier.

2017-08-09

En fuskande minister

Vladimir R. Medinsky är, bland annat, Rysslands kulturminister. Det har han varit sedan 2012, och inget tyder på att han inte kommer att få förtroendet förlängt. Bland hans meriter ingår en doktorsgrad i politisk vetenskap, en Higher Doctoral dissertion (som jag inte vet vad det heter på svenska) i samma ämne liksom en Higher Doctoral dissertion i historia.

Den sistnämnda avhandlingen hette Problems of objectivity in the illumination of Russian history from the second half of the 15th to 17th centuries fast på ryska och försvarades 2011. Den har blivit föremål för en intensiv debatt. Anledningen förklaras enklast med följande illustration:
Avhandlingens 134 sidor har färgkodats efter identifierade ursprung. Den helt dominerande färgen rosa visar att merparten av texten lyfts från en text av Sergej A. Proskurin. Händelsevis var S. A. Proskurin Medinskys handledare.

Analysen är sammanställd av den ryska organisationen Dissernet som tagit på sig att hitta, uppmärksamma och förhoppningsvis få slut på plagiat i rysk vetenskap. Med tanke på kulturministerns (sedan 2011) rosa avhandling så har de fortfarande en del att göra.

Medinsky friades av Moskvas universitet den 8 februari 2017 sedan de inte kunnat finna några tecken på plagiat i avhandlingen.

2017-08-08

Fejkfilm

Detta är, som synes, inte Dunkirk, den lovordade storfilmen som just nu rullar på biograferna.

Det framgår inte var eller hur @inteaik försökte att se Dunkirk men inte gjorde det. Vad han råkade ut för var hur som helst en de många fejkfilmerna från The Asylum (Wikipedia). Dem behöver man inte vara helt urbota dum i huvudet för att gå på, även om man kan känna sig rejält blåst efteråt.

The Asylums vanligaste koncept är snorbilliga produktioner med namn och/eller framtoning som är förväxlingsbara med kända storfilmer. En speciell variant är att, när en storfilm X är på gång, snabbt svänga ihop en hafskopia, låt oss kalla den X'. Är man snabba i vändningarna kan man släppa X' ungefär samtidigt som X släpps.

Några exempel (med "originalen" inom parenteser): Atlantic Rim (Pacific Rim), Abraham Lincoln vs. Zombies (Abraham Lincoln: Vampire Hunter), The Amityville Haunting (The Amityville Horror), The Fast and the Fierce (The Fate of the Furious), Ghosthunters (Ghostbusters) ... Och så Operation Dunkirk (Dunkirk).

Med tanke på att förfarandet uppenbarligen syftar till att bedra filmtittare så är det måhända anmärkningsvärt att SF:s streamingtjänst SF Anytime hör till leverantörerna.

2017-08-07

Lördagsfråga 475: Folk som dödades av sina uppfinningar/upptäckter

  1. Kemisten Thomas Midgley Jr har ställt till det mer än de flesta då han var med om att utveckla såväl freoner som blyad bensin. Senare fick han polio och blev delvis rörelsehindrad. Händig som han var konstruerade han en säng med hävstänger och linor i taljor som gjorde honom lättare att hantera. En dag trasslade han in sig i linorna och ströps.
  2. Horace Lawson Hunley konstruerade ubåtar under amerikanska inbördeskriget. Hans tidiga ubåtar kan inte jämföras med senare alster. De var handdrivna och deras tendens att spontant inta u-läge gjorde dem minst lika farliga för besättningen som för fienden. Under en övning där konstruktören var ombord på hans namne H. L. Hunley sjönk den ännu en gång och dränkte alla ombord.
  3. Marie Skłodowska, senare Curie, levde ett rikt och produktivt liv tills hon dog vid 66 års ålder. Det måste sägas vara rejält hög ålder med tanke på all strålning hon utsattes för, från strålkällor som de av bl.a. henne upptäckta grundämnena uran [aah! polonium såklart!] och radium.
  4. Karel Soucek åkte utför Niagarafallet i den av honom konstruerade "tunna" som han här fotograferats i. Utropstecknet avslutar meningen "It's not whether you fail or triumph, it's that you keep your word... and at least try!" Niagara gick utmärkt. Senare gjorde han ett uppvisningsfall på 60 meter i samma tunna. Det gick snett och Soucek avled dagen därpå.
Antalet uppfinnare/upptäckare som på ena eller andra sättet tagits av daga av sina egna uppfinningar/upptäckter är större än man kanske tror. Läsningen är heller inte bara galghumoristisk utan inbegriper åtskilliga intressanta historier med såväl kända som okända namn.

Lars Willen satte lördagsfrågan med en hänvisning till Darwin. Det syftar nog på Darwin Awards, ett skämtpris som går till de som förbättrat mänsklighetens evolutionära chanser genom att eliminera sig själva. Det är i och för sig något missriktat här: Utöver Soucek, som jag inte är säker på, så var det knappast några dumhuvuden; en av dem var dubbel nobelpristagare och födde därtill en nobelpristagare, ett rekord som torde stå sig länge än.

2017-08-06

Konstgödningens fader har fel

The biggest mistakes in science do not usually spring from stupidity.
- Colin Tudge, So Shall We Reap: What's Gone Wrong with the World's Food - and How to Fix it (2004)

Är Justus von Liebig bekant? Han är inte i närheten lika känd som Humboldt, Maxwell, Faraday, Hertz och andra vetenskapliga kändisar från 1800-talet. Ändå har hans insatser haft vida större påverkan på mänskligheten.

Länge tänkte man sig att växternas näringsbehov täcktes av humus, det organiska materialet i jord; det var det som växter "åt", enkelt uttryckt. Att gödsel ökade växtkraften berodde, enligt teorin, på att den bröt ner humusen och gjorde det lättare för växterna att ta upp näringen. Liebig hade en annan idé: Nyckeln var ett relativt litet antal kemikalier, framför allt kväveföreningar men även fosfor och kalium. En enkel kemisk analys av jordmånen kan visa vilka ämnen som fattas, och genom att tillföra dem blir jorden bördig - inte tack vare fet mylla, stallgödsel eller andra rejäla jordförbättrare, utan kemikalier som man inte förknippar med frodiga åkrar.

Liebig lade helt enkelt grunden till jordbruk med konstgödsel. Det är svårt att tänka sig hur dagens värld skulle se ut utan datorer, utbyggd elektricitet eller förbränningsmotorer; men det är lika svårt att tänka sig den utan konstgödsel. Det är på såväl gott som ont; övergödning, försurning och klimatpåverkan hade varit mycket annorlunda problem utan konstgödning.

Det är ett känt fenomen att framgångar lätt stiger folk åt huvudet: Om jag haft jätterätt på en fråga så innebär det att jag förmodligen har jätterätt på alla andra. Liebig fick för sig att kväve i luften täcker behovet för de allra flesta växter. Den som vågade föreslå något annat fick utstå den ansedde kemistens hån. Liebig lanserade 1846 ett nytt konstgödsel, med fosfat istället för kväveföreningar, som skulle slå världen med häpnad.
But Liebig's fertilizer did not work; or at least, it did not justify the expense. His students became disillusioned and drifted away. Liebig himself clung to his idées fixes, as they had become, and refused to accept new evidence as provided for example by Boussingault [en av de hånade kväve-förespråkarna].
Här övergår Tudges redogörelse från agrarhistorisk kuriosa till att bli intressant ur ett brett vetenskapligt, för att inte säga allmänmänskligt, perspektiv (min markering):
His cardinal mistake, as Lloyd Evans comments, was to underestimate the complexity of the problem. He assumed, as the ancient philosophers of Greece tended to do, that because his theories were so impeccably logical and internally consistent, nature was bound to conform to them. Not at all. Nature does what nature does and all scientists, even the most prodigious German autocrats, must be humble in the face of it.

2017-08-04

Hästen som inte blev senator

Caligula, kejsare 37-41 e.Kr., gillade hästkapplöpningar. Och mest av allt gillade han hästen Incitatus, "den snabbe".
Han var så passionerat hängiven det gröna laget [ett av fyra kapplöpningslag] att han ständigt åt och sov i deras stall, och på en av deras fest gav han köraren Eutychus två miljoner sestertier i gåvor. Han brukade skicka sina soldater dagen före tävlingar för att beordra tystnad i grannskapet, så att inte hästen Incitatus skulle bli störd. Utöver ett stall av marmor, en krubba av elfenben, purpurtäcken och ett halsband med ädelstenar gav han rentav hästen ett hus med slavar och möbler, så att inbjudna gäster skulle kunna underhållas ordentligt; och det sägs även att han planerade att göra honom till konsul.
- Suetonius kejsarbiografier, skriven ca 120 e.Kr.
En av hästarna, som han kallade Incitatus, brukade han bjuda på middag, där han gav honom gyllene korn och skålade för hans hälsa i guldbägare; han svor vid djurets liv och hälsa och lovade även att utnämna honom till konsul, ett löfte han förvisso skulle ha hållit om han levt längre.
- Cassius Dios romerska historia, skriven efter 200 e.Kr.

Det har blivit ett klassiskt exempel på kejsargalenskap: Hästen som blev senator. Men källorna nämner inte att han faktiskt utnämndes till konsul (vilket var mycket finare) utan "bara" att Caligula pratat om det. Källorna är som synes nedskrivna en bra stund efter Caligulas korta tid vid makten, och de kan med fog misstänkas för att vara tendentiösa. Ett förslag går ut på att Caligulas syfte inte var så mycket att prisa hästen som att håna senatorerna ... Att hypotesen är tilltalande har naturligtvis inget med dess möjliga sanningshalt att göra; och det lär bli svårt att leda den i bevis.

2017-08-03

Kan man bygga ett skepp av Kristi kors

Ifall yttre detaljer i berättelserna stämmer så är Kristi kors den träattiralj på vilken Jesus av Nasaret uppspikades och dog omkring år 30 e.Kr. Vad hände sen? Med korset alltså?

Enligt opålitliga sägner fick Helena, annars mest känd som mor till Konstantin den store, ett fromt anfall i början av 300-talet. Hon lär ha begett sig till Jerusalem och, med lite mirakulös hjälp som är så vanlig i den här sortens berättelser, ha funnit korsen efter såväl Jesus som de två rövarna. En bit av det förstnämnda togs med till Bysans/Konstantinopel, tillsammans med de vördnadsvärda Heliga Spikarna (bilden ovan visar hennes altare i St Peterskyrkan i Rom). Resten lämnades kvar för att vördas på plats.

Den bit av Kristi kors som togs med till Bysans skulle komma en stor del av den växande kristenheten till godo. Småbitar delades av och skickades ut i provinserna, där de delades av och skickades ut, och så vidare. En rejäl träbit kan ju delas upp i bra många bitar, flisor och småflisor innan det blir meningslöst att dela upp ytterligare. Redan 348 konstaterade Kyrillos av Jerusalem att "Jorden är full av reliker efter Kristi kors", och så fortsatte det ...

En skeptisk reformator kommenterade Kristi finfördelade kors som följer:
Det finns inte ett kloster så fattigt att det inte har ett exemplar. På några platser finns det stora fragment, som i Sainte-Chapelle i Paris, i Poitiers, och i Rom, där ett rejält krucifix sägs ha tillverkats av det. Kort sagt, om alla delar kunde samlas på en plats, skulle de kunna fylla ett skepp.
- Jean Calvin, Le traité des reliques (1543)

Skeppslasten har sedemera muterat till att ha blivit en mängd trä tillräcklig för att bygga ett fartyg, om det nu skulle kräva mer eller mindre trä. Men poängen går inte att ta fel på, att de samlade påstådda bitarna av Kristi kors är långt många fler än vad som ens skulle kunna vara sant. Stämmer det?

Några hundra år senare tog arkitekten Charles Rohault de Fleury detta som en utmaning. Han började med att estimera, på ett aldrig så ungefär, vikt och volym av Kristi kors till 75 kg respektive 178 liter. Sedan sammanställde han en katalog med alla kända påstådda bitar av Kristi kors. Han fann att deras samlade volym, mellan tummen och pekfingret, utgjorde ... Fyra liter.

2017-08-02

Tyvärr inte en 4000 år gammal fidget spinner

Den lilla lergrunkan i mitten tillverkades ca 2000-1800 f.Kr. i den sumeriska staden Eshnunna, i vad som idag är östra Irak. När arkeologerna hittade den ca 1930 (den beskrevs i en rapport 1932) hade de ingen uppenbar kategori att lägga den i eftersom den just inte liknade något annat de stött på. Kanske den var avsedd att snurras? Kanske en sorts spådoms-roulette?

Sedan dess har man tänkt om. En sannolikare hypotes är att den var huvudet på en stridsklubba. Det framgår inte om den var avsedd att användas på riktigt eller var ett symboliskt vapen för tempelbruk. Jean Evans på universitetet i Chicago, orientaliska institutets museum (där grunkan förvaras, liksom huvudet med huvudena t.h. ovan) berättar:
Evans says this artifact was found in the vicinity of a temple, which would support the mace interpretation, since they were considered "weapons of the gods" during that era. "We do have toys that survive from ancient Mesopotamia — baked clay rattles, whistles, animal figurines, and wheeled carts, to name a few," she says. "But the fact that this 'spinning toy' would be a largely singular example of such a toy also suggests to me that it would be more accurate to think of it as a mace head."
- Adi Robertson: Sorry, Mesopotamians didn’t invent the fidget spinner, The Verve 1 augusti 2017

Grunkan har ännu inte omkategoriserats. Men inom kort kommer den att flyttas från leksaksavdelningen till vapenavdelningen. Vilket inte lär hindra att folk fortsätter att dela bilden med den gamla etiketten med "Spinning Toy with Animal Heads".

2017-08-01

6EQUJ5 = ET?

Bilden visar ett litet, litet utsnitt ur en omfattande datautskrift från ett radioteleskop i Ohio. Tecknen visar, enkelt uttryckt, hur den mottagna signalen på strax över 1420 MHz, uppmätt var 12:e sekund på en liten fläck på himlavalvet, varierar: Ett mellanslag anger att signalen är svagare än brus (som det uppmätts de senaste minuterna), 1 att signalen är ungefär = brus, 2 dubbelt så stark som brus osv. När ensiffriga tal inte räcker så används bokstäver, där A = 10 osv. Poängen med frekvensen 1420 MHz är att den av flera anledningar passar för kommunikation mellan civilisationer som har noll koll på varandra, och det är därför den används i jakten på utomjordisk intelligens – SETI, som denna mätning var en del av.

Utskriften på bilden gick astronomen Jerry R. Ehman igenom i augusti 1977. (Det framgår inte vilken sorts analys han och kollegerna gjorde, men det måtte ha varit något mer avancerat än att bara konstatera signalstyrkor.) Det var då han hittade en spik, uppmätt måndagen den 15 augusti, och som mest trettio gånger högre än bruset. Det är en odiskutabel anomali. Klart värt det "Wow!" som Ehman klottrade dit.

Närmare bestämt uppmättes en signal som var så här mycket starkare än bruset:

... - - 6 14 26 30 19 5 - 1 ...

Det är de värdena 6EQUJ5 representerar Det har uppstått en viss mytbildning kring signalen, som att den på något sätt skulle ha utgjorts av de specifika tecknen 6EQUJ5 och ha varat i 72 sekunder. Så är inte fallet: Tecknen anger hur signalstyrkan varierade över 6 mätningar som gjordes under 72 sekunder.

Om man ritar upp värdena i ett diagram ser man att de bildar en vacker normalfördelning. I kombination med det faktum att radioteleskopet var stillastående, och vars mätpunkter därför sakta förflyttades på det roterande himlavalvet (eller tvärtom då), så indikerar det att signalkällan verkligen var en punkt långt bort. Men vad?

Flera förklaringar har lanserats. Kanske det var en signal från jorden som reflekterades av någonting i omloppsbana? Eller en komet omgiven av vätemoln, som skulle ha passerat i radioteleskopets "sikte" den 15 augusti 1977? Det sistnämnda förslaget har avfärdats av astronomer (för vad det är värt, se rebuttal nedan; debatten pågår), andra har varit svårare att förhålla sig till.

Men om det nu var en utomjordisk civilisation? I så fall så har den inte gett ifrån sig ett pip, än mindre ett 6EQUJ5, sedan augusti 1977 – och ja, man har försökt att lyssna rätt på dem. Många gånger.

Wikipedia: Wow! signal
Dr Robert S. Dixon, Ohio State University SETI program: Rebuttal June 6, 2017

2017-07-31

Lördagsfråga 474: SMS

  1. SMS är artistnamnet på en engelsk tecknare. Många fina alster hittas på www.smuzz.org.uk.
  2. Först hette hon SMS Bodrog i Österrike-Ungerns kejserliga och kungliga flotta. Under en lång tjänstgöring var hon med om lite av varje, det mest ödestyngda att avfyra första världskrigets allra första skott. SMS står för Seiner Majestät Schiff, "hans majestäts skepp", och har använts i flera flottor med det språket och statsskicket.
  3. Sega Master System var ett ganska populärt tv-spel under senare delen av 1980-talet. Snail Maze var inbyggt i många konsoller och kunde spelas utan cartridge. (Detta var en av få lite mer bildmässiga ledtrådar jag kunde hitta bland en mängd genomtrista datarelaterade SMS-betydelser.)
  4. La Société des Moteurs Salmson (société motsvarar bolag) var en fransk firma 1890-1957 som ägnade sig åt ångpannor, bilar, flygplan och annat. Under en tid leddes det av en svensk, Georg Unné.
Ett intressant förslag från pazuzu gick ut på att det hade med ånga att göra (steampunk, ångfartyg, Steam-plattformen, ångmaskiner); om det inte hade stupat på trean (Snail Maze finns veterligen inte på Steam) hade jag allvarligt övervägt att ge ett sorts rätt för den. Men Tricky satte SMS:et.

2017-07-30

När är ett gott öga dåligt?

Här finns två motsatta betydelse listade i ordböckerna: att ha ett gott öga till nån kan både betyda att man är vänligt sinnad mot nån eller att man är ovänligt sinnad.
- Ylva Byrman, Gör mig en björntjänst – fly mig en kylslagen öl! SvD 20 april 2012

Uttrycket "ha ett gott öga till någon" betyder någonting bra, att personen ifråga är en favorit, omtyckt eller så. Åtminstone bland de allra flesta språkbrukarna ... För det finns även de som använder det på motsatt sätt. Denna uppgift brukar väcka förvåning: Vilka då. var? Vem använder "ett gott öga" som något dåligt?

För egen del kan jag inte minnas att jag någonsin tagit del av det bruket. Spridda slagningar ger starka indikationer på att vi är många. Å andra sidan finns ett sorts exempel på det negativa bruket i en de främsta källor akademien gett oss:
ha ett gott öga till ngn/ngt tycka om ngn/ngt <äv. iron.> hon är en hängiven cineast och har ett gott öga till gamla pilsnerfilmer
Ironi är ju något annorlunda och betydligt lurigare än "vanliga" betydelser; meningen kan tolkas korrekt (att cineasten avskyr pilsnerfilmer) vare sig man uppfattar "ett gott öga" som någonting i grunden positivt eller negativt.

Ord och uttryck som av olika språkbrukare ges motsatta tolkningar är en fascinerande grupp: talträngd, kylslagen, björntjänst, krokodiltårar, vederlagd ... Det är fullt möjligt att ironi varit en viktig drivkraft i flera fall, och gjort en lingvistisk mutation möjlig som man annars skulle kunna tro var praktiskt taget omöjlig.

2017-07-28

L Ron Hubbards krig

L. Ron Hubbard, scientologins grundare, låg i flottan under kriget. Exakt vad han gjorde där beskrivs olika i olika källor. Enligt han själv sänkte han två japanska ubåtar, även om det är värt att notera att till och med en mytoman som L. Ron i just denna beskrivning lade in ett "probably":
On the bottom of the North Pacific there probably lie two 2,000 ton Japanese submarines, worth perchance a score of million dollars to the enemy before my depth charges sunk them. Perhaps not less than three hundred enemy lives struggled wetly out to Soldier Heaven.
- L. Ron Hubbard citerad på beundrarsidan Ron the poet: The War

I andra sammanhang identifierade han den ena ubåten som I-76.

Facit: Vid ett tillfälle i maj 1943 trodde Lt Hubbard att de stött på en eller rentav två japanska ubåtar strax utanför Oregons kust. Jakten som följde varade i tre dygn. Fartyget som han av någon anledning förde befäl på fällde 37 sjunkbomber, och en rad andra fartyg och två luftballonger kallades in för att hjälpa till. När man inte kunde hitta något så konstaterade Hubbard att man sänkt ubåtarna. Den följande utredningen visade att det fanns en känd avvikelse i magnetfältet vid platsen vilket kan ha lurat Hubbard. Efter kriget fick man tag på japanska dokument där förlusterna skulle ha nämnts om de inträffat, men där ingenting sådant fanns med. I-76 sänktes i maj 1944.

Händelsen bidrog till att LRH:s militära karriär inte blev i närheten så lysande som den beskrivs av honom själv. En ännu tyngre belastning än "ubåtsjakten" var hans beslut att beskjuta en ö som visade sig tillhöra Mexiko, allierad med USA under kriget.

En intressant omständighet är att jag fick leta en stund efter en källa som tog LRH:s ubåtsjakt på allvar. Scientologerna har tappat kraft på flera fronter, en av dem är sökmotorerna. Någon scientologisk beskrivning av deras gurus krig mot Mexiko har jag inte letat efter.

Wikipedia (eng.): USS PC-815; Military career of L. Ron Hubbard

2017-07-27

Fake news på 90-talet: En ding ding värld

Vaxdockan av Hitler gråter riktiga tårar
Det var på årsdagen av Andra Världskrigets utbrott, den 3 september 1989, som personalen på the War Memorial Museum i Krakow upptäckte att vaxdockan av den fruktade och avskydde nazistledaren Adolf Hitler grät.
Vad sägs om den nyheten? Kliar det inte i delnings-nerven?

Här är några till:
  • Världens första gravida man! Exklusiva bilder!
  • Han gjorde en brevpress av sina testiklar!
  • Han hittade Noaks ark – och skeletten efter två ödlemänniskor!
  • Rymdskeppet kidnappade en hel eskimåby
  • Tjejen med 3 bröst!
  • Solen kommer att slockna 1999
  • Arbetslösa japaner jobbar som krockdockor
  • Världens första katthund!
  • Undermedlet som gör folk skottsäkra
  • Bibelexpert kräver handling – Spräng jorden och dräp Satan!
... Och så höll det på. Tidningen hette En ding ding värld och gavs ut 1992-2000. (Namnet kommer från filmen It's a Mad, Mad, Mad, Mad World (1963) som fick heta En ding, ding, ding, ding värld på svenska.) Intressant nog lever minnet av den kvar på sina håll, man kan stöta på begreppet "ding ding värld" när riktigt knasiga och uppenbara bluffar förevisas.

Tidningens innehåll lär ha varit färgkodat: Artiklar i färg handlade om verkliga, om än kuriösa, ting, medan de i svartvitt var rent hittepå. Materialet till de senare kom från Weekly World News som gavs ut 1979-2007. En lika gångbar källa hade varit National Enquirer som nog är den mest kända publikationen i genren; den har getts ut sedan 1926 och finns faktiskt fortfarande.

"Fortfarande" ... För om pappersmedia har problem idag så är det långt värre för den här sortens tabloider, som helt konkurrerats ut av nätets motsvarigheter. Å andra sidan hade DDV/WWN nog kunnat klara sig även i det mediet, om det inte är samma förmågor som numer kläcker idéer i nya kanaler. Flera av rubrikerna som dyker upp vid slagningar ser lockande ut och hade säkert samlat på sig någon miljon klick, likes och delningar. Jag är särskilt nyfiken på bibelexperten som ville spränga jorden.

Bonus: Charmkvark fann att djävulen som dök upp från ett oljeborrningshål och djävulen som bokstavligt talat hittades i massmördarens hjärna ser identiska ut.
Antingen har djävulen hittat sin look och kör på samma min på alla bilder, eller så har En ding ding värld bara en djävulsmall som de använder till alla sina djävulsreportage.
- En ding ding djävul, Skepchick.se 13 mars 2011


2017-07-26

Snopes har problem

Snopes.com, which began as a small one-person effort in 1994 and has since become one of the Internet’s oldest and most popular fact-checking sites, is in danger of closing its doors. So, for the first time in our history, we are turning to you, our readership, for help.
- www.savesnopes.com

Sidan länkar vidare till gofundme.com. Där har Snopes.com, närmare bestämt David Mikkelson, satt upp en kampanj med $500 000 som mål.

Vad som hänt är inte så lätt att sammanfatta men här är ett försök.

Fröet till Snopes såddes 1994, då David Mikkelson skrev under det aliaset på Usenets alt.folklore.urban. Året därpå startade han och frun Barbara hemsidan Snopes.com där de lade ut sina utredningar. Den blev snabbt nätets ledande sida för granskning av skrönor, faktoider och urban myths. Så småningom grundade de företaget Bardav för att driva det hela affärsmässigt.

Sommaren 2015 började de att diskutera ett samarbete med företaget Proper Media. Syftet, åtminstone från Mikkelsons sida, verkar ha varit att få professionellt stuk på drift, publicering och annonsering. (Proper Medias främsta claim to fame verkar ha varit att grundaren var han som drog igång välkända tvtropes.com.) Proper Media köpte in sig i Bardav. Men någonstans på vägen skar sig samarbetet. Rejält.
... In a story as old as media, the site’s editors worried that the co-owners didn’t understand what Snopes was, and that they only wanted to juice its revenues, so they could sell it.
- Alexis C. Madrigal: Snopes Faces an Ugly Legal Battle, The Atlantic 24 juli 2017


Turerna är många och oklara, men för att formulera krisen i en mening: För närvarande går intäkterna från Snopes till Proper Media, men räkningarna från Snopes till Bardav. Den juridiska knuten är hur ägandet av Bardav är fördelat mellan David Mikkelson (Barbara lämnade såväl honom som Snopes 2015) och Proper Media (som Barbara sålde sin halva av Bardav till).

Det tog en (1) dag för David Mikkelson att få in den halva miljonen. Enligt uppgift i The Atlantic ska det räcka för att driva Snopes med sina 16 anställda i fem månader, advokatkostnader oräknade. Om Snopes ska finansieras på det sättet även i fortsättningen eller på något annat sätt återstår att se.

2017-07-25

Klagan på vår av brådstörtade framsteg utmärkta tid

Att beklaga sig över nuet är en tidlös genre. Vår tid, får man veta, präglas av hets och ytlighet, vars ökning av yttre välstånd tyvärr skett på bekostnad av djupare värden, sådana som ungdomen nu för tiden inte begriper sig på ... Och så vidare. Exemplen är otaliga. Här är ett:
Ofta höres åtminstone den klagan bland de gamle, att umgängeslifvet i vår af brådstörtade framsteg utmärkta tid lider af levnadströtthet, att det personliga under samhällets rastlösa arbete för vinnande af timligt välstånd förlorar i ursprunglighet och att alla "original" i samband dermed försvinna, att slutligen det yngre slägtet, hur städadt och hyfsadt det än ter sig, saknar ungdomlighet och lefnadslust och derjemte äfven kärlek till det ideela och vilja att lefva för höga mål.
 - Teofron Säve, Sveriges historia under den nyaste tiden (1809-1875), (P A Norstedt & söner 1898), s 255

2017-07-24

Lördagsfråga 473: Trojanska kriget

  1. Fartyget Hector kan enklast beskrivas som en skotsk Mayflower: 1773 förde den över 189 högländare till Nova Scotia (provinsen hade fått namnet långt tidigare) vilket var den första ordentliga utvandringen från det landet.
  2. Achilles var en brittisk variant av den amerikanska pansarvärnskanonvagn M10 Wolverine. Här avbildad under den italienska kampanjen hösten 1944.
  3. Arbetshiss använd under Eiffeltornets uppförande.
  4. Lisa Ajax.
Hektor och Paris, Akilles och Ajax: Fyra krigare från båda sidorna av det Trojanska kriget. Den satte Tomas snabbt och lätt.

2017-07-23

Lincoln photoshoppad

Här har vi Abraham Lincoln, USA:s 16:e president 1861-1865, och John C. Calhoun, USA:s 7:e vice president 1825-1832. Bilden till höger gjordes av en viss A. H. Ritchie 1852. Bilden till vänster sattes ihop kort efter inbördeskriget och presidentens död, för att sålunda få den verkligt statsmannamässiga avbildning som man inte fick till under hans levnad. Icke desto mindre har den cirkulerat flitigt som ett faktiskt fotograferat porträtt.

Notera även papperet på bordet. I originalet med Calhoun står det strict constitution, free trade och the sovereignity of the states, i versionen med Lincoln har det ändrats till constitution, union och proclamation of freedom.

Library of Congress: Abraham Lincoln


2017-07-21

100 000 gånger fel

Andromeda if it were brighter: Photoshoppad av Tom Buckley-Houston (tombh), originalbilder från Isaac Roberts (Andromeda) och Stephen Rahn (resten). Jag använde den i bloggposten Galaxen som är större än månen och tyckte att det var dags igen, givetvis uppdaterad med bilden från 1888.

Hur långt bort ligger Andromeda? Den svenske astronomen Karl Bohlin rapporterade 1907 att han beräknat avståndet till 19 ljusår.
När Lundmark frågade om man kunde tänka sig att någon systematisk influens gjort sig märkbar, sade Bohlin med skärpa: "Jag vill fästa licentiatens uppmärksamhet på att mina mätningar gjordes absolut förutsättningslöst och med ytterlig noggrannhet." Det trodde givetvis licentiaten också, som i och för sig hyste all beundran för det enorma arbete som Bohlin hade nedlagt på sin parallaxmätning. Inte mindre än cirka 40 000 mikrometerinställningar hade gjorts på det fotografiska materialet.
- Knut Lundmark (som skriver om sig själv i tredje person), Astronomiska upptäckter II (Harriers Bokförlag, 1951)

Idag vet vi att Andromeda inte är en nebulosa utan en galax. Den ligger inte 19 ljusår bort utan mer i stil med 2 500 000 ljusår. Bohlin må ha varit duktig på mycket i fältet, men den här gången tog han fel på fem storleksordningar. "Allt pekade på att 6-tumsteleskopet i Stockholm var på tok för litet för den sortens mätningar och att i teleskopet var inbyggt grova felkällor, särskilt i RA-vinkeln." (knutlundmark.se: Karl Bohlin) – Vad RA-vinkeln än är [rektascension, himlavalvets longituder] så vore det varken första eller sista gången som mätare lurats av sina mätinstrument.

Inte för att Bohlin var ensam om att ha fel. På 1700-talet uppskattade William Herschel avståndet till max 2000 gånger avståndet till Sirius, vilket ger 17 000 ljusår. Och Isaac Roberts, som 1888 tog den dittills överlägset bästa bilden av Andromeda, fann att den stödde eller rentav bekräftade hypotesen att nebulosan var ett solsystem som höll på att formas:
... A new solar system in the process of condensation from the nebula - the central sun is now in the midst of nebulous matter ...
Men Bohlin hade mer fel, inte bara räknat i storleksordningar utan på så sätt att han förefaller att ha varit mer övertygad om att han hade rätt.

2017-07-20

Fiskexperten

Följande episod berättade Jonas Wahlström (han med alla djuren) i tidningen Vår Bostad 2005. Jag kommer då och då att tänka på den, av olika anledningar.
För många år sedan skulle jag få en bläckfisk från Oceanografiska museet i Monaco. Den kom med ett fraktplan från Nice mitt i natten. Där stod jag så och väntade på min bläckfisk. Klockan hade hunnit bli två.
Det var bara jag och en tulltjänsteman. Han var på dåligt humör för att han var tvungen att vara kvar på jobbet halva natten bara för att någon skulle komma och hämta levande djur i form av en bläckfisk. Han frågade surt efter mitt importtillstånd.
- Det behövs inget tillstånd, sa jag.
- Jodå, det behövs visst, sa han. För att ta in fisk till Sverige behövs tillstånd. Och utan det får du inte ta in bläckfisken!
- Självklart har jag ett tillstånd att importera fisk. Men det papperet har jag inte tagit med mig för det behövs ju inte, försökte jag.
- Det gör det visst, envisades tullaren. Man måste absolut ha tillstånd för att ta in fisk till Sverige och har du inget får du inte ut den här bläckfisken.
- Men det här är ju ingen fisk! Det är ett blötdjur, närmast besläktad med snäckor. För sådana djur behövs inga tillstånd alls, sa jag.
- Bläckfisk, muttrade han, det är klart att bläckfisk är en fisk. Har du inget tillstånd så kan du sticka! Heter det fisk så är det fisk.
- Men snälla du, sa jag, bara för att det heter bläckfisk behöver det inte vara en fisk. Hur många sjöhästar tror du det springer på Solvalla i så fall?
Nu blev tullaren förbannad. Han tog demonstrativt fram tullkriminalens röda pärm samtidigt som han upplyste mig om att han minsann kunde få tag på experter precis när som helst på dygnet.
Han lyfte luren, slog numret hem till experten, vars fästmö yrvaket svarade att experten tyvärr inte var hemma.
- Han är på Arlanda och hämtar en bläckfisk.

2017-07-19

Ett Sverige täckt av mossa

25-årig gran å försumpad mark, omgiven av 62 cm vitmossa (Sphagnum) – illustration ur Mosskulturföreningens tidskrift 1903
På den torra, soliga heden växer en ståtlig tallskog. Den har levat där i århundraden och tror, att den alltid ska kunna härska här. Men en och annan gran har smugit sig ditin och breder ut sina yviga grenar i en sänka eller vid foten av en berghäll, där marken är mera fuktig. Och nu börjar den tysta striden. Tallfröna måste ha sol och luft för att kunna slå rot. De dö i granens skugga. Men just där finna granens frön sin lämpliga grobädd. Omkring den vuxna granen samlar sig så småningom en mängd smågranar. Solens strålar kunna icke genom den täta grönskan tränga ned till själva marken. Denna blir allt fuktigare, allt mindre lämplig för tallplantorna. Omsider, kanske efter hundratals år, har granen erövrat hela heden. Tallen är besegrad.
Men i sällskap med granen komma ofta andra skogens barn, såsom lingon- och mjölonris, lavar och mossor. Markens fuktighet tilltager härigenom mer och mer. Och nu är vitmossan, en av skogens farligaste fiender, i antågande. Den tränger in i skogen och erövrar bit efter bit, de våtaste platserna först. Snart ligger den som en tjock, ogenomtränglig och våt svamp över hela skogsmarken. Trädens frön kunna sällan nå marken och slå rot. De fåtaliga späda plantorna förkvävas. Vitmossan uppsuger och kvarhåller otroliga massor av vatten. Hela skogen får efter någon tid ett sjukligt och lidande utseende. De mindre träden upphöra att växa och stå där slutligen med nakna och torra grenar. Skogen har försumpats. Vi kunna knappast tro, att samma mark en gång burit den stolta furuskogen. Granen, som utträngde tallen, har nu själv fått sin baneman.
- Per Holmén, Läsebok för Folkskolan (1910)

I slutet av 1800-talet bekymrade man sig lite varstans över skogar som försumpades. I Sverige drog man av flera anledningar slutsatsen att Norrlands torvmarker expanderade kraftigt på skogens bekostnad. Idén om den farliga vitmossan lades fram 1895 av botanisten Axel Lundström och fick snabbt flera tillskyndare. Att ovanstående text fanns införd i folkskolans läsebok visar att hotet togs på allvar även långt utanför kretsarna av biologer och skogsägare, liksom att många fick ta del av beskrivningen. Försumpningen debatterades livligt; den beskrevs som "ödeläggelse öfver vida områden af vårt land", den var "en lifsfråga för vårt folk", och om "utomordentliga åtgärder" ej vidtas så "blir vårt land inom en ej alltför långt aflägsen framtid en enda mosse".

I vilken mån man associerade till granen som ett "hot från öster" som "hotar den ljusälskande och stolta nordiska furan" etc, vilket Eliasson är inne på, vet jag inte. Men man tog åtminstone hotet på så stort allvar att riksdagen 1912 beslutade om en utredning för att avgöra vilka försvarsåtgärder som vore mest effektiva.
Men den utredning som riksdagen utan invändningar beslutade om, fanns redan. Sedan 1903 hade den nybildade Statens Skogsförsöksanstalt på två områden i Norrland – Rokliden och Kulbäcksliden – undersökt försumpningen och dess orsaker. Efterhand klarnade sambanden och botanisten Henrik Hesselman och hans efterträdare Carl Malmström började förstå vad som hände.
Noggranna mätningar på de två nämnda platserna visade att tillväxten under tio år var praktiskt taget obefintlig. Norrlands torvmossar var i jämvikt. De kunde rubbas av i synnerhet förändrad vattentillförsel men inte av någon inneboende mordisk drivkraft hos vitmossan. Den biologiska försumpningen fanns inte.

I en längre rapport från 1930 lägger Malmström fram detta i ett längre "ni hade fel"-stycke. Kollegernas missbedömning tillskriver han brister hos de relevanta vetenskaperna, i synnerhet metoder för åldersbestämningar.
Ehuru jag nu icke kan dela många av de äldre forskarnas (t. ex. LUNDSTRÖMs, AF ZELLENs och TOLFs) uppfattningar, kan jag samtidigt icke underlåta att hysa djup respekt för dessa. Säkerligen skulle vi nu med enbart de premisser, som stodo nämnda forskare till buds, icke sett försumpningsproblemet mycket annorlunda, än vad de gjorde.
Det är nog inte bara en tom artighet. Vetenskapen går ut på att försöka göra det bästa i varje givet ögonblick, och att vara medveten om att varje resultat är provisoriskt.

Källor:
  • Per Eliasson, Svensk mosskultur. Odling, torvanvändning och landskapets förändring 1750-2000 (Kungliga skogs- och lantbruksakademien 2008)
  • Carl Malmström, "Om faran för skogsmarkens försumpning i Norrland" (Statens Skogsförsöksanstalt 1930)

2017-07-18

Påstådd vaccinskada 1808

Stockholm, den 23 Dec. 
Stormäktigste Allernådigste Konung! 
Eders Kongl. Majestät har under den 12 i denne månad befallt Dess Collegium Medicum undersöka och underdånig berättelse afgifwa, angående den af Volontairen Granholms Hustru Catharina Granholm, här i Staden boende, hos Eders Kongl. Majestät underdånigst gjorde föregifwande, såsom skulle ett dess flickebarn, vaccineradt af Chirurgie Magistern Hellström, tjenande wid Arméens Flottas Läkare-Stat, blifwit tvenne år derefter anfallet af Smittkoppor och förlorat synen.
- Inrikes tidningar, 23 december 1808

Edward Jenner hade 1798 rapporterat om den epokgörande upptäckten/uppfinningen. Underkuren mot de så dödliga smittkopporna spreds sedan fortare än någon epidemi. Flickan Granholm hade vaccinerats i september 1806. I juli 1808 anmälde hennes far "volontairen" (soldat) att flickan var mycket sjuk i ögonen av mässling så att hon inte kunde öppna dem. Hon hade även svår hosta och hårda knölar i huden, i storlek från valnötter till halva ägg. Efter 8-9 veckor gav sjukdomen vika och ögonen kunde öppnas, varpå de "befunnos blinde".

Hade vaccinationen misslyckats? Eller hade den, på något sätt, gett upphov till sjukdomen och blindheten nästan två år efteråt? Collegium Medicum, tidens läkarsamfund och motsvarighet till IVO m.fl., övervägde båda möjligheterna och avslog dem. "Koppor" användes som populärt samlingsnamn för en rad hudsjukdomar, men vad flickan än haft så var det inte smittkoppor. Och vad blindheten beträffar så var den naturligtvis en följd av sjukdomen, inte av vaccinationen.
Efter öfwerwägande häraf kan Collegium med fullkomligaste wisshet försäkra Eders Kongl. Majestät, att nämnde Granholms barn icke haft Smittkoppor, icke heller blifwit blindt af vaccinationen eller någon sjukdom, som kan såsom Smittkoppor eller Vaccin anses; utan har Hustru Granholm, rakt emot Läkarens tillsägelse, dels af fördom, wanlig hos okunnigt folk, att kalla okände hudsjukdomar Koppor, och dels af fruktan att dess senare födde barn skulle blifwa blindt om det vaccinerades, enwist förblifwit derwid, att barnets sjukdom war Koppor, och wågat detta hos Eders Kongl. Majestät i underdånighet föregifwa. Hwilket Collegium i underdånighet bordt inberätta.
Detta är det äldsta exempel jag sett för en påstådd vaccinationsskada i Sverige. Den Kongl. Majestät som fick rapporten och satte CM att utreda var för övrigt Karl XIII. Antivaxarna är alltså äldre i det här landet än dynastin Bernadotte.

2017-07-17

Lördagsfråga 472: Antarktiskt

  1. James Weddell (1787-1834). Upptäckte 1823 ett hav som han gav namn efter kung George IV. Det fick 1900 hans namn.
  2. Maud av Storbritannien (1869-1938). Gifte sig med kusin Carl som senare kröntes till Håkon VII, den förste norske kungen efter unionsupplösningen; hon blev då den första norska drottningen sedan 1300-talet som inte samtidigt var drottning av Sverige eller Danmark. Fick 1930 ge namn åt en väldig, ödslig och politiskt omstridd tårtbit av Antarktis.
  3. James Clark Ross (1800-1862). Upptäckte bl.a. Rosshavet.
  4. Carl Anton Larsen (1860-1924). Skidade 1893 på en shelfis (en glaciär som gett sig ut över havet) som fick hans namn, och som otippat blivit rubrikmaterial på sistone.
Den satte Tomas.

2017-07-16

Häxprocessernas vattenprov

Vattenprovet är en ökänd metod som användes för att skilja häxor från icke-häxor: Man slängde den misstänkta (som även kunde vara en karl) i vattnet. Flöt hon var det ett bevis på att Satan skyddade henne och att hon sålunda var en häxa, sjönk hon så var hon oskyldig ... Och vad hände sen?

Metoden har blivit ökänd på grund av sin karaktär av moment 22, eftersom man uppfattat det som att hon var dödsdömd vad som än hände: Flöt hon hamnade hon på bålet, sjönk hon drunknade hon. Men det sistnämnda har överdrivits.
Omkring år 1600 lyckades en kvinna [Elin i Horsnäs] sjunka under ytan när hon utsattes för ett av Håkans [mäster H. var verksam i Småland i slutet av 1500- och början av 1600-talet] vattenprov, vilket ledde till att hon medtagen, men frikänd, kunde halas upp igen.
- Mats Adolfsson, Fogdemakt och bondevrede (Natur & Kultur 2011)
Om personen flöt kunde man misstänka att det fanns substans i anklagelserna och då gick rättsprocessen vidare. Den som sjönk betraktades som oskyldig och drogs upp för att inte gå drunkningsdöden till mötes.
- Olle Larsson och Andreas Marklund, Svensk historia (Historiska Media 2015)

När jag ögnar igenom beskrivningar av processen så verkar det som om många historiker som tar upp den inte förstått hur den tolkas, att drunkningsdöden för den "oskyldiga" är vad som fått den att fastna i det allmänna medvetandet. Det är bara några som preciserar att den som sjönk inte lämnades att drunkna.

Å andra sidan finns det antydningar om misstänkta häxor som utsattes för så många vattenprov att de ändå drunknade.

2017-07-14

En kvarts miljon dödsorsaker

Nu blir det en favorit i repris! För DDSS (Demografisk Databas Södra Sverige) samling med över 250 000 sydsvenskars dödsorsaker, från mitten av 1600-talet till början av 1900-talet, är helt obeskrivlig. Här kan man gräva runt hur länge som helst.

Se DDSS: Klassificerade dödsorsaker för hela den digra (i flera bemärkelser) listan.

På sidan Dödsorsaker och sjukdomsnamn finns relaterad information. Som till exempel vad alla dessa beteckningar (som inte alltid bedömdes av utbildad personal, för vad den utbildningen varit värd under seklerna) egentligen betyder – eller kanske betyder, eller så har man faktiskt ingen aning. Några exempel:

augustifeber: malaria (som ju varit vanlig även på våra tempererade breddgrader)
blåsot: venös hyperemi (blodtillströmning) med blåaktig missfärgning av hud och slemhinnor
dragsjuka: förgiftning av mjöldryga, en parasitsvamp som smittar flera spannmålsarter
fulsår: infekterade hudsår, rötsår
gyllenåder: hemorrojder
magrev: kolik
moderpassion, hysteri: en mängd psykosomatiska åkommor, eller ännu vidare "i stort sett alla svårlokaliserade sjukdomar", hos kvinnor
morbus senilis: ålderdom
passion: "sjukdom" – ordet betyder smärta eller lidande och mer än så får vi inte veta
ris: undernäring hos barn
ryska snuvan: en influensa som härjade över världen på 1780-talet
saltfluss: hudsjukdom
skribbel: ingen som vet
svårmodighet: depression (jodå, folk hade sånt även förr i tiden, och kunde dö av det då med)
uppsalafeber: en sorts tyfus
vitsot: blodbrist
växtsjukdom: cancer

Eller den mängd sätt som folk blivit krossade på. Eller att 34 personer dött av, enligt uppgift, förståndshandikapp i olika grader. Eller att en person slagit ihjäl sig själv, "av våda". Eller diagnoser som "invecklad sjukdom", "dödssjukdom", "vanlig sjukdom", "utsliten" ... Eller de, gissningvis underrapporterade, som dött i samband med fosterfördrivning. Och så vidare.

2017-07-13

Makaroniskt mångspråkig

In dulci jubilo [med vacker jubelsång] vi sjunger nu i tro
All vår hjärtans glädje är in praecepio [i krubban]
och lyser såsom solen matris in gremio [i moderns sköte]
Alpha es et O, Alpha es et O [du är A och O]

O Jesu parvule [o du lilla Jesusbarn], låt mig din nåd få se
Trösta du mitt sinne, o puer optime [o du den högstes son]
Låt mig din godhet finna, o princeps gloriae [o du ärans konung]
Trahe me post te, trahe me post te [hjälp mig följa dig]

O Patris caritas, o nati lenitas! [o faderns kärlek, o sonens mildhet!]
Om vi än fördärvats per nostra crimina [genom våra skulder]
har han åt oss förvärvat coelorum gaudia [himlens glädje]
Eja vor' vi där, eja vor' vi där

Ubi sunt gaudia [där glädjen är] uti den helga stad
himlens änglar sjunga nova cantica [nya sånger]
och alla klockor ringa in regis curia [i konungens dal]
Eja, vor' vi där, eja, vor' vi där!
- Psalm 433, "In dulco jubilo" (1986 års psalmbok)

Sångtexter som är skrivna på ett språk men har inslag på ett annat språk torde vara ganska vanliga – har jag bestämt för mig, utan att komma på något bra exempel just nu (men sådana lär dyka upp i kommentarsfältet omgående, om jag känner mina läsare rätt). Men så stora inslag som i psalm 433 torde vara ovanliga. (I psalmboken är originaltexten kompletterad med en tämligen osångbar version på ren svenska, översatt av Jan Håkan Åberg.)

Företeelsen har ett namn: Makaronisk vers. Redan den kräver en förklaring. Enligt SAOB syftar beteckningen på "de olika ingredienserna i makaroner", men det förklarar ju ingenting. Enligt engelska Wikipedia avses en historisk rätt maccarone som översätts med dumplings, dvs fyllda degknyten; kanske en äldre form av ravioli?

Även om företeelsen är äldre så myntades begreppet "makaronisk" av den italienske munken Teofilo Folengo på 1500-talet (som nämns i WP men bara i förbigående). Han motiverade ordvalet med följande beskrivning av makaroner: quoddam pulmentum farina, caseo, botiro compaginatum, grossum, rude, et rusticanum, "en tjock, okonstlad och rustik rätt gjord på en blandning av mjöl, ost och smör" – där jämförelsen syftar såväl på det rustika som själva blandningen.

2017-07-12

Har Danmark haft en sockerskatt?

När man diskuterar kost, hälsa och politik finns det få frågor som är lika laddade som den om socker. Och när socker diskuteras (vilket ofta görs med ett högt tonläge) så återkommer uppgiften ideligen: Att Danmark under några år hade en sockerskatt, sukkerafgift. Stämmer det?
Trots kritiken tar den danska regeringen ytterligare ett steg i kampen mot "osunda livsmedel". Det handlar om en sockeravgift, som ska införas nästa år, 2013. Avgiften kommer att läggas på choklad och godis, men även på varor som inlagda rödbetor och gurkor.
- Fettskatt följs av sockerskatt, Göteborgs-Posten 3 februari 2012
En socker- och fettskatt infördes i Danmark 2009 men slopades 2012, då den inte fick danskarna att konsumera mindre socker och fett.
- Regeringen "ser över möjligheterna" för sockerskatt, Dagens Nyheter 10 juli 2017
Däremot infördes i Danmark en fett- och sockerskatt 2009, men som togs bort 2014.
- "Sverige bör snarast införa en skatt på socker", Svenska Dagbladet 16 juli 2016

Infördes den 2013 eller 2009? Avskaffades den 2012 eller 2014? Varken eller, för den infördes aldrig.

Vad som hände: I mars 2009 togs beslut om en fettskatt, en punktskatt på livsmedel med mättat fett. Den infördes i oktober 2011 (WP.dk: Fedtafgift). Man diskuterade även att utöka den med en sockerskatt, vilket blev flitigt omdebatterat av en rad olika skäl. Införandet av sockerskatten planerades till den 1 januari 2013 ... Men man ångrade sig. Istället togs fettskatten bort det datumet, och sockerskatten infördes aldrig.
Den omtalade skatten skulle enligt planerna införas i januari nästa år [2013]. Men invändningarna har varit många, inte minst från handeln. Också rent tekniskt har skatten varit ett bekymmer. [...] Nu verkar Radikale Venstre, som först drev fram beslutet om skatt, ha backat inför svårigheterna, skriver danska medier.
- Dansk sockerskatt stoppas, Sydsvenskan 20 juli 2012
Fedtafgiften er fortid, og sukkerafgiften bliver ikke indført 
- Regeringen og EL [Enhedslisten] afskaffer sukker- og fedtafgift, Berlingske 10 november 2012

Att en föreslagen och mycket omdebatterad skatt avskrivs samtidigt som en annan relaterad skatt tas bort blev tydligen lite för mycket att ta in. I den sektor av det allmänna medvetandet, där man intresserar sig för den här sortens frågor, har det mot bättre vetande blivit en vedertagen sanning att Danmark införde en sockerskatt 2009, då fettskatten infördes, och att den togs bort 2012, då fettskatten togs bort och förslaget på sockerskatt drogs tillbaka. (Varifrån årtalet 2014 i DN:s debattartikel kommer vet jag inte.)

Utredandet komplicerades något av att Danmark har en skatt på choklad, godis, kakor och liknande sukkervarer. Den finns detaljerat beskriven på tax.dk: E.A.2.3 Chokolade- og sukkervaror. Men det är inte den skatten som debatterats. Den allmänna sockerskatt som diskuterats och som många tror har funnits gällde som sagt en mängd livsmedel som inte ligger i närheten av godishyllan men som ändå har tillsatt socker.
Den 'sukkerafgift', som mange politikere [...] taler om, og som altså angiveligt skulle være afskaffet, handler om en udvidelse af den allerede eksisterende lov om afgifter på chokolade og sukkervarer.
En udvidelse, som skulle have skubbet flere produkter, såsom syltede grøntsager og ketchup ind under afgifts-paraplyen. Men disse udvidelser besluttede regeringen at droppe sidste år.
- Sukkeravgiften er ikke forsvundet - tværtimod, Politiken 8 januari 2013

2017-07-11

Kyrkovalet (S)

Fick lägga upp skärmdumpen i fullstorlek för att avsändaren i mikroskopisk text "SSU" skulle synas ...

Inte för att tilltaget skulle ha vält kyrkovalsstugorna. Men har inte alla förstått vid det här laget att avsändare ska anges, tydligt? Vare sig det gäller näringsidkare, religiösa organisationer, politiska organisationer eller någon annan sorts organisation, så ska det direkt framgå vem som håller i megafonen. Allt annat ser ut som om man försöker smyga ut sin PR – och då straffar man ut sig direkt, oavsett vad budskapet gäller.

Sajten kyrkovalet.info är en sida som upplyser om kyrkovalet. Man får rak och enkel information om vad det är, när det hålls, och så lyfts tre frågor som avsändaren tycker är särskilt viktiga: Samkönade äktenskap, kvinnliga präster samt "rasistiska och konservativa krafter" som engagerar sig i det val, där det klena deltagandet innebär att det är lättare att få genomslag för den som lyckas mobilisera sina väljare.

Sidan hade inte förlorat mycket på att få sin avsändare tydligt angiven. Men man fick titta extra noga för att upptäcka att det inte var en neutral sida från Svenska kyrkan eller så.
– Både sidans namn, kyrkovalet.info, och dess utformning, gör att man vid första anblicken tror att det är en informationssida som Svenska kyrkan står bakom.
– Alla är fria att lägga ut vilken information man vill. Men jag tycker ändå att avsändarna borde vara tydliga med vilka de är. Här finns det helt klart en viss förväxlingsrisk.
- Anki Bondesson, kyrkovalsledare på SvK:s nationella kansli, citerad i SSU står bakom "informationssajt" om kyrkovalet, Dagen den 10 juli 2017

Nu ser sidan ut så här. Som den skulle ha gjort från början.