2016-11-30

Hannibal drack inte Chianti

Måltiden nämns bara i förbigående, men har blivit en av filmhistoriens mest berömda:
A census taker once tried to test me. I ate his liver with some fava beans and a nice Chianti.
- The Silence of the Lambs (1991)

Här är samma ställe i boken:

- Thomas Harris, The Silence of the Lambs (1988)

Hur kommer det sig att det italienska rödvinet Amarone ersattes med det italienska rödvinet Chianti? Kanske för att det senare lät bättre, kanske för att Chianti är mer känt (och billigare).

Riktigt intressant är det djupare budskap som nog finns här, och som torde ha gått förbi 99,9 % av tittarna.

Det finns en sorts antidepressiva läkemedel som kallas MAOI. De har använts sedan 1950-talet, men med försiktighet eftersom biverkningarna är åt det svårare hållet.
They had dangerous side effects such as high blood pressure, and adverse or even life-threatening reactions sometimes resulted from foods MAOI patients ate. These included cheese, liver, certain beans, beer and red wine.
- Science Museum: Monoamine oxidase inhibitors (MAOIs)

Att dr Lecter åt lever, bönor och rödvin skulle kunna vara en vink om att han vid tillfället inte gick på MAOI.

Detta gäller alltså för äldre MAOI:er. Idag används modernare sorter som moklobemid där man inte behöver ha i närheten lika hård koll på vad man äter; FASS avråder från mer än ett hekto lagrad ost för moklobemid-preparatet Aurorix, det är allt.

Tipstack till Christine Ö.

2016-11-29

Juncker hyllar inte alls Castro

Efter ett dödsfall häromdagen skickades följande pressmeddelande ut:
Fidel Castro was one of the historic figures of the past century and the embodiment of the Cuban Revolution. With the death of Fidel Castro, the world has lost a man who was a hero for many. He changed the course of his country and his influence reached far beyond. Fidel Castro remains one of the revolutionary figures of the 20th century. His legacy will be judged by history.
- Statement by President [Jean-Claude] Juncker on the passing away of Fidel Castro, Europeiska kommissionen 26 november 2016

Detta gav eko i media. Här är några:
EU Chief Juncker Praises 'Hero' Fidel Castro
- Breitbart, 26 november 2016
EU-kommissionen hyllar Fidel Castro
- Avpixlat, 26 november 2016
Ledare som Juncker och Trudeau hyllade Castro [efter hans död]
- GP, 29 november 2016

Vad var det då Juncker hade för gott att säga om Castro? Låt oss se:

Fidel Castro was one of the historic figures of the past century
Sant, utan att vara värderande; de flesta av 1900-talets historiska figurer var inga bra människor.

and the embodiment of the Cuban Revolution.
Sant.

With the death of Fidel Castro, the world has lost a man who was a hero for many.
Sant, för visst var han en hjälte för många. För många andra var han något helt annat.

He changed the course of his country
Sant – till det bättre eller sämre, ja, det är en annan sak.

and his influence reached far beyond.
Sant – han lär rentav ha beundrare i vårt land, tro't eller ej.

Fidel Castro remains one of the revolutionary figures of the 20th century.
Sant.

His legacy will be judged by history.
Sant.

Kort sagt: Ett diplomatiskt rutinjobb där man låtsas tala väl om den avlidne utan att ljuga minsta lilla. Det är en konst som inte alla behärskar, eller ens begriper sig på den när de ser den. Man kan jämföra med Trudeaus uttalande som inte är i närheten lika slipat eller sanningsenligt.

Tack till Hans S. för analysen.

2016-11-28

Lördagsfråga 440: Öl

  1. "Vattenvulkanen", Volcán de Agua, Guatemala. Den utslocknade vulkanen fick sitt namn efter ett förödande jordskred 1541.
  2. Whiteys' Lindy Hoppers i filmen Hellzapoppin' (1941). Sägs vara lindy hop, även om den dansen inte brukar se ut så här.
  3. Obelisk i Malz, Oranienburg, som minner om bygget av Oder-Havel-kanalen.
  4. Refaat el-Sayed på Fermentas bolagsstämma.
Vatten, humle, malt fermenterat ger öl. Jäst var ju inte uppfunnen på 1500-talet, varför den inte fanns med i 1516 års renhetslag.

2016-11-27

638 mordförsök på Castro?

- CIA:s 638 mordförsök, Göteborgs-Posten 27 november 2016

Castro-propaganda i GP? Jomen! På förekommen anledning luftas en av de många propagandamyter som ska glorifiera el Comandante. Man anger åtminstone sin källa, som inte hör till de tyngre.
Antalet attentat, eller planerade sådana, uppskattas i dag till 638 stycken.
- Döda Fidel Castro: CIA låg bakom 638 mordplaner, Illustrerad Vetenskap Historia 6 juli 2015

En annan tidning uppger ett aningen lägre antal. Vi ska snart se varifrån den kommer.
USA:s säkerhetstjänst och kubanska exilgrupper hittade i nästan 50 års tid på hundratals sätt att försöka mörda Fidel Castro. Sammanlagt ska han ha lurat döden 634 gånger.
- Förgiftade cigarrer och giftpiller – Castro lurade döden i 50 år, SvD 27 november 2016

Vi vet att Castro utsattes för flera mer eller mindre genomtänkta och välplanerade mordförsök. Det är självklart att folk här och var planerade fler attentat än man försökte att sätta i verket. Vi kan även vara förvissade om att vi aldrig kommer att få några exakta uppgifter om vare sig det ena eller det andra; definitivt inte så exakta som oavrundade tal som 638 eller 634 indikerar.

Executive Action: 634 Ways to Kill Fidel Castro (2006)

Den noggranna uppgiften kommer från Fabián Escalante, chef för Castros underrättelsetjänst. Det är sannerligen ingen neutral, pålitlig källa, utan rena motsatsen: Han har haft all anledning i världen att göra sig själv till hjälte.

I vilken mån Escalante fått amerikanerna att se löjliga ut genom att tillskriva dem fåniga, långsökta och hopplösa idéer, och i vilken mån amerikanerna själva kommit med fåniga, långsökta och hopplösa idéer, är också svårt att avgöra utan tillgång till uppgifter som är hemliga, odokumenterade eller kanske inte ens finns. Det gör grogrunden för myter och faktoider om mordförsök på Castro ännu bördigare.

När Escalantes bok blev film hade antalet växt obetydligt, från 634 till 638 ways to kill Castro (Wikipedia).

Att de påstådda metoderna för att på ett eller annat sätt oskadliggöra Castro är så fantasifulla gör dem dessutom tacksamma att sprida. Hur spännande är det med ännu ett planerat attentat med sprängladdningar, prickskyttar eller någon annan enkel och någorlunda pålitlig metod? Nej, nu pratar vi förgiftade cigarrer, förgiftade pennor, förgiftade skor (preparatet skulle inte döda Castro men få hans berömda skägg att falla av) och förgiftade näsdukar. Min favorit är den som gick ut på att mätta hans radiostudio med LSD; ännu ett oändligt långt och tråkigt tal till nationen skulle bli klart intressantare med en allt mer påtänd Castro.

Vilka planer som man försökt att iscensätta, vilka som fastnade på planeringsstadiet och vilka som är rena påhitt torde i de flesta fall en vara svårt eller omöjligt att avgöra. Om man inte heter Escalante och jobbar för Castro.

Wikipedia: Assassination attempts on Fidel Castro

2016-11-25

Skoldebatten 1861


Deltagare i skoldebatten inbjudes härmed till att ta del av densamma för drygt 150 år sedan. Det är visserligen något tidigare än den svenska skolans guldålder, när den nu inträffade (analyserna har ännu inte jämkats ihop fullständigt), men måhända följande stickprov ur en enda debattartikel kan vara av intresse någonstans.
Gå in i skolsalarne och ställ ett skolbarn framför dig – hwad får du wanligen se? En blek, glåmig, spinkig karikatur af hwad ett swenskt barn borde wara, en modstulen, liknöjd warelse utan eld i blicken, utan mod i barmen och utan sena i armen, en utanlexornas och de döda glosornas arme martyr. Så är det, men så måste det ej vara.
Ibland kan man få intryck av att föräldrar som hellre klagar på läraren än sitt barn skulle vara en ny företeelse, i princip aldrig skådad förrän sisådär fem-tio år sedan.
Ej så få föräldrar hafwa mött mig med en yttrad fruktan, "att det läses mer än gossen tål;" i synnerhet har det wäckt deras reflekterande, att den weka, klena gossen, barnet, i skolans första 3:ne klasser, måste så tidigt som kl. 6 ja 5 wäckas ur en djup, stärkande, wäl behöflig sömn, för att dels hinna bli i ordning, dels ibland hinna "öfwerläsa" något innan kl. halv 7, då han skall wara i skolan.
Lite allmän barnuppfostran hinner vi också med, givetvis riktad till mödrarne. Egentligen är det väl bara den nationalistiska touchen som känns något daterad ... Åtminstone ännu ett tag.
Mödrarne böra wid barnets wagga besinna, att barnawården är en religion och att det är ett brott mot Gud och menskligheten, att genom klemighet och pjunk bilda enbart fina, bräckliga dockor, genomskinliga salongsprydnader – allt utom swenskar.
- Blekingposten återger artikel i Westmanlands Läns Tidning, den 15 mars 1861

2016-11-24

Örnflickan

Söndagen den 5 juni 1932 försvann Svanhild, 3 ½ år, på ön Leka i Nord-Trøndelag (det ligger ungefär i jämnhöjd med Skellefteå). Ett stort uppbåd av folk letade efter henne. Först på kvällen hittades flickan högt upp på en bergssida. På bilden den lyckligt återförenade familjen Hansen.

Sedan dess har folk grubblat och grälat över händelsen. För "standardförklaringen" av hur Svanhild hamnade på klipphyllan är att en havsörn flög dit med henne.

Är det sant? Är det möjligt?

Mens jeg var der oppe, hadde jeg kjempet veldig med ørnen. Hun kom stadig og skulle ha tak i meg for å få meg opp i reiret. Ungene skulle ha mat. Jeg så at hun kom imot meg. Jeg prøvde å kaste stein mot henne for å skremme henne. Men jeg ble vel så redd til slutt at jeg gjemte meg inne i hulen. Det var kanskje det som reddet meg fra å bli spist av henne.
- Svanhild Hartvigsen, här med kjolen hon hade på sig den dagen, intervjuad av Åge Aleksandersen och Tore Strømøy för programmet På loffen (NRK 1994)

Själva flygturen uppger sig Svanhild inte ha något minne av. En uppgift gör gällande att Svanhild i 30-årsåldern skulle ha förnekat sig ha något som helst minne av episoden; dock verkar ingen ha hittat någon källa för detta.

Ifrågasättanden kommer ofta från ornitologer. De konstaterar att havsörnar väger sisådär 4-7 kg, att byten som de flyger iväg med sällan är tyngre än 2 kg, och att ingen fågel kan flyga iväg med ett byte som väger mer än fågeln självt. (Direkt efteråt vägdes Signhild, men utslaget 19 kg torde bero på förväxlande av skalor; 19 skålpund eller ca 10 kg är rimligare.)

En annan invändning går ut på att klipphyllan där man hittade Svanild (man har markerat den med vitt, pricken till vänster i bilden) visserligen ligger otillgängligt, men inte värre än att såväl stora som små med jämnmod kunnat ta sig dit.

Att örnar flyger iväg med barn är en gammal skräckhistoria som var som hetast på 1800-talet. Då och då dyker den upp igen. En filmsnutt (bilden t.h.) som dök upp 2012 fick mycket uppmärksamhet, den var ett elevarbete i specialeffekter (här det franska pressmeddelandet på skolans blogg).

Vargfrågan känner alla till. Att man en gång i tiden jagade örn för att man trodde att man därmed skyddade barnen är tämligen bortglömt. Demoniserandet av rovfåglar är en konkret anledning till att just ornitologer gör vad de kan för att skilja saga från sanning i fallet.
Det tjener ikke Damms forlag [som gett ut en barnbok om händelsen] til ære at man har latt seg fange og misbruke som sannhetsvitne for en historie som i dag kun tjener til å skape ubegrunnet frykt blant barn og småbarnsforeldre, og som definitivt er med på å bryte ned muligheten for den opplevelsesglede møtet med havørna i en levende kystnatur representerer.
- Alv Ottar Folkestad: Svanhildsaken i ny drakt [PDF], Norsk Ornitologisk Forening 5 maj 2006

Det blir inte bättre av att Svanhild-fallet är så uppmärksammat, inte minst av de boende på ön som verkar hänga upp en stor del av sin självbild på det hela. Böcker ges ut, även barnböcker, och själva kommunvapnet är en tydlig påminnelse om historien.

Det är ett faktum att folk kan få falska minnen och tro sig ha upplevt saker de aldrig upplevt. Se t.ex. bloggposten Piaget blir nästan kidnappad (inte) för ett ovanligt fint exempel, eller studier av Loftus m.fl. Om Svanhild i efterhand fått reda på vad hon skulle ha varit med om och utifrån det konstruerat ett nog så levande minne så är det avgjort mindre märkligt än om en havsörn flugit två kilometer med henne.


Se även

2016-11-23

Göteborgsk spåralogi

Astrologin har utvecklats under tusentals år och är fortfarande värdelös. Kanske det beror på att planeterna är så långt bort? Tänk om man bytte ut dem mot ting som ligger mycket närmare, och som därmed påverkar oss mycket mer? Och som likt planeterna kretsar i åtminstone någorlunda bestämda och regelbundna banor?
I Göteborg har vi ett passande system: Spårvagnar!
- Peter Olausson: Göteborgsk spåralogi, GP 23 november 2016

Jag har redan bloggat om ämnet (Spåralogi), som uppfanns av det finska folkbildargeniet Nils Mustelin (se Flimmer: Astrologi och spåralogi). När redaktören för GP:s avspända avdelning Världens gång (motsvarar Namn & Nytt i DN, för att nämna det mest kända exemplet) ville ha några kåserier där pseudovetenskaper framställs med en humoristisk vinkling låg denna moderna astrologi nära till hands.

2016-11-22

Stavar! (..?)

Den här bilden var riktigt läcker. Den togs i Australien 2007 av Wikipedia-användaren Fyunck. Vad tror du att den föreställer? (Klicka för full storlek, det är den värd.)

Här har vi samma fenomen i en, tja, något mindre anmärkningsvärd bild:

A mysterious insect-like creature that has been captured on film in several parts of the world but never physically and also not scientifically explained because of the tremendous speed at which it travels has also been found in Sabah. [Malaysia, Borneo]
Called, among others, "flying rods", "skyfish" and "solar entities", these creatures are invisible to the naked eye and can only be noticed on slow motion camera and resemble a flying centipede. 
- 'Flying Rods' discovered in Sabah, Daily Express 20 december 2012

De "flygande stavarna" ser onekligen besynnerliga ut på bild. Men de är, om möjligt, ännu lättare att förklara än de betydligt mer kända orberna (se bloggposten Orbs!): De är insekter. Fyuncks kallade också sin fina bild Moths atttracted by floodlight.
Huge nets were set up and the same surveillance cameras then captured images of rods flying into the trap. When the nets were inspected, the "rods" were no more than regular moths and other ordinary flying insects. Subsequent investigations proved that the appearance of flying rods on video was an optical illusion created by the slower recording speed of the camera.
- Wikipedia: Rods (optics)

Till skillnad från många andra obskyra inbillningar verkar idén om rods ha en fastslagen upphovsman: Jose Escamilla. Enligt honom tog han den första bilden den 19 mars 1994, fast eftersom han även anger att platsen var Roswell, New Mexico (japp, det stället) så kanske båda uppgifterna ska tas med en nypa salt. Om det nu spelar någon roll. (Han anger visserligen även att han kommer från samma plats, om det nu stämmer...)

Till skillnad från den absoluta merparten figurer som harvar på i denna skymningszon så har Escamilla lyckats bygga en sorts karriär på sina "stavdjur" och andra *host* UFO:n. Han åker runt och föreläser, kränger prylar på sin sajt www.tblnfilms.com (vad det nu står för) m.m. På www.roswellrods.com lägger han ut text, bilder och suddiga filmsnuttar på insekter, för den som gillar sånt.

2016-11-21

Lördagsfråga 439: Fantasidjur

  1. En fin hare av mästaren Albrecht Dürer har här förbättrats till det bayerska sagoväsendet Wolpertinger.
  2. Håkan Dahlmark, flottningsinspektör på Lövudden vid Indalälvens mynning, odödliggjord sedan han (så vitt man vet) fann upp skvadern. Hade kunnat lägga in taxidermisten Carl Erik Hammarbergs kreation här men då hade det blivit ännu lättare ...
  3. Många känner till den skotska pölsan haggis. Färre vet att den kommer från denna pälsiga krabat: vildhaggisen, Haggis scoticus. Dess mest utmärkande egenskap är att benen på vänster och höger sida är olika långa. De två sorterna (med längst höger- resp. vänsterben) kan inte para sig med varandra, av rent praktiska skäl.
  4. Hanghuhn är en hönsfågel som medelst naturligt urval fått olika långa ben.
Ergo, fabelväsen som folk tagit sig besväret att faktiskt konstruera. I synnerhet harar har försetts med vingar, horn (jackalopes) med mera. Egenheten med olika långa ben förefaller också populär.

AH satte den lördagsfrågan snabbt och lätt.


2016-11-20

Utmaningen: Hittepå 1997

Mycket ofta får inlägg om källkritik en touch av nostalgi. Det är när skribenten börjar inbilla sig hur det var förr i tiden minsann, då man kunde lita på nyheterna i tv, radio och tidningar ... Exakt när denna period i mänsklighetens historia inträffade preciseras sällan. Månne det var vid samma tid som när solen alltid sken, pengarna alltid räckte och politikerna aldrig ljög?

Att skrönor, myter och faktoider alltid cirkulerat och alltid kommer att göra det är en av de röda trådarna på denna blogg. Därför twittrade jag ut en sorts utmaning: Säg ett år och jag ska hitta tre feta hittepå-nyheter i etablerade tidningar. (Vilket jag i efterhand väljer att justera till "etablerade media". Årtal från tider utan etablerade medier ser jag mig fri att hantera lite som jag vill, skulle t.ex. ta upp skrönor och sägner som togs på någorlunda stort allvar vid tiden ifrån.)

Det första årtalet kommer från Jonas Boström: 1997. Det är senare än jag tänkt mig, men visst; det var innan sociala medier slagit igenom, bloggar började bli en grej först året därpå, och de medier som var etablerade på nätet var i stort sett (har jag för mig ...) även etablerade utanför nätet.

1) Flygande kor


KÖPENHAMN - Besättningen på den japanska fiskebåten trodde inte sina ögon. Plötsligt kom livs levande kor flygande från skyn och slog ned i vattnet kring båten.
- Aftonbladet 29 april 1997

Klippet (från Mats Orveland) återger en klassisk skröna som återkommit då och då. Snopes.com visar hur detaljer varierat, i en version sänker en fälld ko fiskebåten, i en annan släpps en ko över en bil i Skottland osv. En ännu intressantare detalj rör problemet med debunking:
Further complicating the mess was someone's twisting of Reuters' well-researched explanation in April 1996 of how this age-old chestnut had ended up working its way into German newspapers. (It's sad but true — articles that debunk legends are often misinterpreted as news accounts of actual events.) Now "falling cow" stories appearing on the Internet sport this attribution: "According to the Reuters News Service: 'Cows Fly.'"
- Snopes.com: Cow Tao, 14 februari 2011

2) Övernaturligt i Illustrerad Vetenskap

Illustrerad Vetenskap har jag tagit upp förut (bloggposten Illustrerad Ovetenskap) men ifall någon trodde att Skandinaviens största populärvetenskapliga tidskrift börjat chansera först på sistone så läs på:
Något egendomligt, för att inte säga mystiskt, verkar ske i tidningen Illustrerad Vetenskap. Sedan en tid har man en särskild sektion för MYSTIK i tidningen, med en särskild vinjett i Arkiv X-stil. "Sveriges bästa sidor om det övernaturliga, är underrubriken".
- Folkvett 1997/1

Exempel är att rymdvarelser byggde "jätteansiktet" på Mars och att biorytmer styr våra liv. Där finns även goda exempel som när man klargör sanningen bakom Bermudatriangeln. (Huruvida IV andra gånger framställt Bermudatriangeln som ett faktum minns jag inte på rak arm, men det skulle inte förvåna det minsta.)

3) Jordstrålning i Svensk Jakt


En jakttidning kändes lite otippat. Men varför inte? Svenska Jägareförbundets tidning Svensk Jakt är nog så etablerad, och när det gäller artiklar inom dess område förväntar man sig en källkritisk nivå i klass med vilken drake som helst. I nummer 4/1997 hade man en rejäl artikel om jordstrålning. Bl.a. fick man veta att viltstigar följer s.k. Curry-linjer; spontant låter det märklig så tillvida att currylinjer väl är snörräta, viltstigar tvärtom. Artikeln har även en intressant fotnot:
Den som vill prova om han eller hon har förmågan att känna jordstrålningslinjerna kan beställa vinkelpekare av Ole Kvarnsdal på avdelningen för paleogeofysik och geodynamik vid Stockholms universitet.

Andra nyheter 1997 med varierande bäring på källkritik:
  • Thomas Quick fick sin fjärde morddom.
  • Prinsessan Dianas död i augusti gav upphov till en rik mytbildning på mycket kort tid.
  • Dokument som påstods bevisa att John F. Kennedy och Marilyn Monroe hade ett förhållande visade sig vara förfalskade.

2016-11-18

Galaxen som är större än månen

Andromeda if it were brighter: photoshoppad av Tom Buckley-Houston (tombh), originalbilder från NASA (galaxen) och Stephen Rahn (resten)
Sometimes I wind up having to debunk viral pictures or videos getting spread around, too, which are very difficult to extinguish. That's why I'm pretty happy to be able to write about one that’s actually pretty much correct!
- Phil Plait (badastronomy.com): Yes, That Picture of the Moon and the Andromeda Galaxy Is About Right, Slate 1 januari 2014

Förvisso är alla galaxer bra mycket större än månen. Men visste du att Andromedagalaxen, vår närmaste granne av den sorten, är såpass stor att den trots avståndet "egentligen" tar betydligt mer plats på himlen än vilken supermåne som helst? Den lilla sudd vi ser med blotta ögat utgör bara galaxens mitt. Om vi sett Andromedagalaxen, eller M31 eller NGC 224 som den också kallas, med "full ljusstyrka" så hade den faktiskt varit så majestätisk som på bilden. (Endast bortsett från den lilla detaljen att den galax-bilden tagits i ultraviolett ljus.)

2016-11-17

Gender-equal snow clearing didn't fail in Stockholm (it wasn't applied)

The city switched to a "feminist" system of clearing snow last winter but last week's bursts of snow, which threw the city into a chaos, has cast doubts on its effectiveness.
- David Icke (yes, him) quoting Breitbart, which is telling for both

Gender-equal snow clearing is indeed a thing in Sweden. It is nowhere near as silly as many think. The point is that the people who plan the work tend to be men who drive their own cars. When they decide where to clear first, they have, unconsciously and with the best intentions, considered their own needs (where do I drive? on what roads do I and my pals drive?) rather than considering the society as a whole.
[Daniel Helldén, vice chairman of Stockholm's Traffic and Waste Management Committee:] Since it is harder to walk or cycle in 10 centimetres of snow than it is to drive, we plow walkways, cycle lanes and bus stops ahead of big roads. This primarily benefits women since studies show that more women than men walk, cycle and use public transport.
- Greens demand gender-equal snowplowing, SR Radio Sweden, 9 December 2013

In short: Here's money to be made. Really.

However ... When Stockholm woke up to a dozen and a half inches of fresh snow, this didn't apply. When the people in charge realized they had an emergency situation in their hands, they simply ignored gender awareness.
Joakim Boberg at the Stockholm Traffic Office explains that with as heavy a burst of snow as this week, the priorities are crystal clear.
– Our main task is to ensure the key functions of society.
This involves first plowing the thoroughfares, main bus routes and busy main routes. 
– Emergency vehicles is the first priority, then all focus is on public transport.
During the weekend snow clearers will turn to residential streets, pavements and bus stops. Gender priority was never applied, despite all the hullabaloo about how it failed. [emphasis mine]
- Isobel Hadley-Kamptz, Hur svårt kan det vara att skotta undan? [Swedish link] KIT 11 November 2016

What brought the story virulence, within the country as well as internationally, was of course the magic G-word, which somehow make otherwise reliable people lose their heads and spread myths, misconceptions and stupidities like David Icke and Breitbart combined.

It didn't help that at least one responsible politician first believed that the people in charge had tried to apply GECS and failed. He got it right in later interviews:
"Gender equal snow-cleaning is not to blame here," Daniel Helldén, the city’s Green Party transport head told the Expressen newspaper, stressing that the policy, which prioritises cleaning pavements and cycle lanes over roads, did not even appear to have even been followed.
- Stockholm defends 'gender-equal' snow clearing, The Local, 12 November 2016

2016-11-16

EU förbjuder inte glögg

Har du en myt, felaktighet eller ren dumhet du vill sprida? Ett hett tips är att lägga in ordet genus någonstans, eller EU. Dessa små ord har en förunderlig effekt: Annars aldrig så sansade bedömare tappar koncepterna helt och börjar sprida myter, falsarier och rena dumheter som om de aldrig gjort annat.

En anka som har g-ordet att tacka för sin spridning tog jag upp i bloggposten Ingen genusplogning i Stockholm. En som spreds tack vare EU ägde rum för ett tag sedan men lär hänga kvar i det allmänna medvetandet länge än.
Det stämmer inte att EU har reglerat vad som får ingå i en dryck som benämns "glögg". "Glögg" kan alltså innehålla valfria ingredienser. Medierapporteringen som pågått de senaste dagarna är därför felaktig. Däremot är benämningarna "starkvinsglögg" och "vinglögg" reglerade begrepp. Dessa regler har dock inte förändrats sedan Sverige gick med i EU 1995. Alltså även vad gäller dessa begrepp är medierapporteringen de senaste dagarna felaktig.
- Den svenska glöggen: Om de senaste dagarnas felaktiga medierapportering, Europeiska kommissionen den 14 oktober 2016

Hur ofta talar man om "vinglögg"? Men det är det ordet som är skyddat; det är "vinglögg" man inte får kalla glögg som är spetsad med aldrig så lite sprit (med undantag för druvdestillat som konjak). Att kalla den för glögg är inga problem och har aldrig varit det. Glögg är inte föremål för några särskilda EU-bestämmelser, vad än folk tycker; för skrönan får ju sin kraft från ilskan över byråkraterna i Bryssel som ska lägga sig i allt möjligt som de inte har att göra med.

Historien förefaller att ha börjat här. Artikeln försågs så småningom med en inledande rättelse:
Efter att den här texten publicerades har reglerna klargjorts. Det har framkommit att EU-reglerna är misstolkade och att spetsad glögg fortfarande godkänns som just glögg.
- Glögg spetsad med rom eller whisky inte glögg, SvD 10 oktober 2016

Själva artikeln lämnades dock oförändrad (vilket lätt tas reda på medelst oumbärliga archive.org: Glögg spetsad [...], arkiverad 10 oktober 2016).

2016-11-15

Ingen genusplogning i Stockholm


Joakim Boberg på Stockholms trafikkontor förklarar att vid så kraftigt snöfall som den här veckan är prioriteringen glasklar:

– Vårt främsta uppdrag är att säkerställa de centrala samhällsfunktionerna.

Det innebär att man först plogar trafikleder, stombussgator och högtrafikerade huvudleder.

– Det allra viktigaste är att blåljustrafiken kommer fram, sedan är fokus på kollektivtrafiken.

Under helgen kommer plogningen till bostadsgator, liksom till trottoarer och busshållplatser. Den genusprioritering som hade bestämts tillämpades alltså aldrig, trots allt hallå om hur den misslyckats.
- Isobel Hadley-Kamptz, Hur svårt kan det vara att skotta undan? KIT 11 november 2016

Genusplogning, det är när man istället för att ploga "som vanligt", säger med början på ringleder och bilvägar, försöker att maximera nyttan för alla medborgare. Det är sannerligen inte bara en rosa mjukisgrej; för varje bilist (där andelen män händelsevis är högre) som skadas är det tre fotgängare (där andelen kvinnor händelsevis är högre) som halkar och slår sig. Det finns pengar att tjäna.

Nu var detta inte aktuellt när ett område får så okristligt mycket snö som Stockholm härförleden, vilket Joakim Boberg förklarade nog så tydligt. Men vad hjälper det när genusskynket väl viftats på? Massor av folk, även sådana som berömmer sig för källkritik etc., blir omedelbart blinda för allt annat: Klart det är genustänket som ligger bakom allt dumt som händer!

Det underlättar inte precis att åtminstone en ansvarig politiker också verkar tror att genusplogning tillämpades vid tillfället, trots att den inte alls gjorde det (eller så är det rubriksättaren som felciterat grovt):
– Jag beklagar hemskt mycket de som har skadat sig. Tanken är att man lättare ska kunna ta sig fram som gående vid den här typen av snöfall. Det är inte bra att vi inte lyckats med det. Vi har anslagit mer i pengar i budgeten vi ska ta i nästa vecka, säger Daniel Helldén till DN.se.
- MP: Vi har inte lyckats med "genusplogningen", DN 11 november 2016

2016-11-14

Lördagsfråga 438: Muppar

  1. Raquel Welch och Jean-Paul Belmondo i L'Animal (1977).
  2. Robert Bunsen (1811-1899), kemist som bland mycket annat utvecklade bunsenbrännaren.
  3. Kermit Roosevelt (1889-1943). Mest känd som son till Teddy Roosevelt. Avled i en hjärtattack ... Var länge den officiella förklaringen, tills det klarlades att han sköt sig.
  4. Mr Hamilton (Bruce Boa) väntar på sin Waldorf-sallad på Fawlty Towers (1979).
Animal, Bunsen, Kermit och Waldorf var fyra mer eller mindre kända Muppar, vilket Joakim E så småningom insåg.

2016-11-13

Bildtelefon 1899

På senaste tiden har det talats och skrifvits åtskilligt om andra nya uppfinningar och upptäckter på elektricitetens område [än de som nyss nämnts], hvilka det dock ännu är för tidigt att yttra sig om. Sålunda har man förebådat framträdandet af ett telektroskop, d. v. s. en apparat, som skulle blifva för ögat hvad telefonen är för örat. Uppfinningen afser att förvandla ljusvågorna till elektriska vågor, därpå leda dessa senare genom en tråd till hvilket afstånd som helst, för att där åter omsätta de elektriska vibrationerna i ljusvibrationer. Denna apparat förenad med en telefon skulle sålunda kunna sätta en person uti Stockholm i tillfälle att ej blott tala med en annan person i Malmö eller Östersund, att höra ljudet af hans röst, utan äfven att se hans gestalt, hans anletsdrag, hans minspel. Att en dylik apparat verkligen kommer till stånd en dag är ingen omöjlighet och skulle förefalla mindre förvånande än mycket, som världen redan skådat.
- A. Hasselgren, Hundra år i ord och bild (Fröléen), sid 298-299

Det intressantaste i denna spekulation är inte att man förutspår framtidsforskarnas älskling bildtelefonen (som visserligen aldrig slog igenom) eller för den delen videochatt. Det intressantaste är den sista meningen: Att den uppfinning, som är så mycket senare delen av 1900-talet, vore "mindre förvånande än mycket, som världen redan skådat". På något sätt vill vi att framsteg ska framstå som märkvärdigare desto senare de realiserats; datorn borde slå televisionen som borde slå flygmaskinen. Men visst är det så, att det fantastiska 1800-talet inte höjt mer på ögonbrynen inför bildtelefoni än många ting man faktiskt fått se.

2016-11-11

Uran-rushen och dess skojare

Anyone can get into the act. It's like the days of the forty-niners all over again [de förhoppningsfulla i 1849 års guldrush, idag mest kända som ett fotbollslag i San Francisco]. This time it's in modern dress – in an era of jeeps and planes, of neon signs and plastic-and-chromium trimming. But it's the same irresistible, age-old lure of fortunes in mineral treasure.
- Popular Science, augusti 1954

Efter andra världskriget blev den dittills värdelösa och nästan oanvända metallen uran plötsligt världens hetaste grundämne. Dess strategiska värde kunde jämföras med kol och olja, men till skillnad från dem hade man aldrig letat ordentligt och systematiskt efter uran. Det fanns några kända fyndorter, som böhmiska Joachimsthal/Jáchymov och i synnerhet det tämligen okända Shinkolobwe i Katanga, dåvarande belgiska Kongo (de första atombomberna skapades med afrikanskt uran). Men vilka skattgömmor återstod att upptäcka? Gärna på inte alltför obekvämt avstånd, och framför allt på rätt sida järnridån?

Inte för att det blev någon uran-rush direkt; tvärtom. Eftersom staten lade rabarber på alla fyndigheter så var det inga privatpersoner som intresserade sig för att hitta nya. Letandet utfördes av statligt anställda geologer, men de kunde omöjligt kartlägga så mycket som man behövde. Det hör till saken att uran är en nyckfull metall som koncentrerar sig på oväntade ställen. Den är svår att leta efter utifrån geologiska kartor; man får gå runt i terrängen och leta efter mineraler med klara, starka färger i rött, orange, gult och grönt, eller med geigermätare.

1948 kungjorde amerikanska atomenergikommissionen AEC (som delvis utgjordes av ett omorganiserat Manhattan-projekt) att man gjorde helt om. Hädanefter skulle man uppmuntra och belöna privata initiativ. Uranmalm skulle köpas in för goda, fastställda priser. Malmprover analyserades gratis, handböcker delades ut, man publicerade kartor från flygmätningar (där man flugit med geigermätare över områden) som gav antydningar om vilka ställen som kunde vara intressanta att studera närmare. Privatpersoner som hittade fyndigheter skulle kunna exploatera dem själva eller sälja vidare. Bonusar utlovades. Det skulle gå att bli rik på uran. Och det gjorde susen: Nu bröt uran-rushen ut.

Handbok från 1948

Folk i tiotusental, varav ytterst få hade någon geologisk bakgrund, skaffade geigermätare; annonser för geigers fanns mest överallt. En del gjorde det till ett helgnöje att åka ut i vildmarken och leta. Andra gjorde prospekterandet till en livsstil. Och även om man inte letade själv så kunde man köpa aktier i bolag som gjorde det.

Annons från 1955

Liksom 1849 cirkulerade historier om helt vanliga personer som gjort Fyndet och blivit rika. Liksom 1849 var en del av dem sanna. Och liksom 1849 saknades det inte folk som tjänade på det hela, inte på den eftersökta metallen utan på de många förhoppningsfulla.

Kärnfamilj 1955

Ett sätt gick ut på att ge ut aktier vid behov. Ett nybildat uranbolag kunde få sina aktier sålda enbart på grund av att det var ett uranbolag. Tog de sig sedan för att faktiskt börja leta efter fyndigheter, därefter undersöka dem närmare och till sist eventuellt börja bryta malm, så kunde varje fas finansieras med nya aktier ... Vilket innebar att tidigare aktier representerade mindre och mindre andelar av bolaget. Sådant låter sig inte göras i kontrollerade aktiebolag på kontrollerade marknader, men det gick i den vilda västern (såväl bildligt som delvis bokstavligt) som var uran-rushen. Det ska även nämnas att många uran-aktier såldes till mycket låga priser, en dollar eller delar därav; vem som helst skulle kunna tjäna pengar på uran.

Gasglödstrumpa hos Oak Ridge: Incadescent Gas Lantern Mantles

Ett annat trick gick ut på att "salta" inmutningar.
Receptet är detta: Man borrar ett hål i berget. Sedan blandar man ett kilo svartkrut med askan av en gasglödstrumpa. Sådana innehåller radioaktivt torium, som geigermätaren ger utslag för. Man låter blandningen explodera på borrhålets botten. Den radioaktiva askan sätter sig fast på bottnen och väggarna i hålet. Önskar köparen då med ett malmprov övertyga sig om gruvans radioaktivitet, så kan man gott låta honom ta ett sådant prov ur hålet. Den förut bara och malmfria klippan får, det garanteras, geigermätaren att ticka muntert ...
- Harald Steinert: Guldsökare i vår tid (Tidens förlag 1958), sid 60

Framåt slutet av 1950-talet hade USA:s uran kartlagts väl. En mängd gruvor var i drift, från några riktigt stora till en mängd mindre. Nu hade landet så mycket uran som man ansåg sig behöva. Bonusprogrammet lades ner, och uran-rushen var till ända.

National Radiation Instrument Catalog: Uranium Rush 1950s
Fascinating Earth: The Great Uranium Rush

2016-11-10

Levande älvor

Vanföreställningar kan delas in i två grupper: De man tror på och de man trott på.

Idag finns det folk som tror på chemtrails, kolloidalt silver eller att Trump är en klipsk karl; dessa uppfattningar torde vara övergående. Det finns fortfarande en och annan som tror på scientologi, crop circles eller flygande tefat, fast dessa idéer har definitivt passerat bäst-före-datum och torde ha slocknat ut om en generation eller två. Å andra sidan finns det inget som hindrar att vanföreställningar kommer tillbaka; änglar har, av någon anledning, blivit märkvärdigt heta sedan några år. Däremot är det ytterst få som på allvar tror på näcken, tomtar och troll; dessa har sedan länge varit intressanta ur ett folkloristiskt perspektiv och inget annat.

Var på skalan ska man placera älvor? I den sistnämnda, såklart ... Om du inte bor på Newfoundland.

"Älvring" i Conception Bay. Foto Dennis Flynn.

För på denna kanadensiska ö är älvorna, eller åtminstone uppfattningarna om dem, mer "aktiva" än någon annanstans. Det är heller inte några sentida älvor, oskyldiga, söta och bevingade småmänniskor à la Disney eller ens edwardianska eller viktorianska barnböcker (se bloggposten Hur man trollar fram älvor för ett fint exempel från tiden för första världskriget). Nej, här är det gamla tiders älvor som lever kvar, sådana som gärna busar med folk, eller ställer till det värre än så.
They play tricks and lead you over the edge or a cliff. They'll change people. Or you'll get a fairy blast when they hit you, and then nasty stuff comes out of the wound, like sticks, balls of wool and fish bones.
- Barbara Rieti, folklorist

Sådana magiska älvskott vill man sannerligen inte utsättas för; man kan fundera på hur idén uppstod. Å andra sidan är en nära släkting desto mer känd: ryggskott kunde en gång i tiden kallas lappskott (efter trollkunniga samer man tänkte sig), djävulsskott eller trollskott.

Även om dagens allmänna uppfattning om dessa sagovarelser är så olika som de kan bli så har älvor och troll, liksom många andra sorters skrymt och oknytt, en gång i tiden varit olika beteckningar på samma tänkta företeelser. Det är den sortens "älvtroll" som överlevt på Newfoundland, tack vare dess invånare som immigrerat från de brittiska öarna och Irland relativt sent; tillräckligt längesen för att få med sig den sortens vidskepelse, tillräckligt sent för att den ska leva kvar i det konserverande ölivet.

Day Helesig: The Fairy Folklore of Newfoundland, Canadian Living:

2016-11-09

Varför är republikanerna röda?

BBC:s karta över presidentvalet 2016 är bra för att den tydliggör antalet elektorer, vilket ger en mer rättvisande bild av utslaget än om man fyller ut delstaternas ytor med färg. Men varför är demokraterna blå och republikanerna röda? Borde det inte vara tvärtom? Rött för vänster är väl internationellt (?), men är blått för höger en europeisk grej?

Frågan har, så klart, en egen artikel på Wikipedia. Där anges att det var först på 1970-talet som valvakorna i tv började färgkoda delstaterna. Att använda flaggans färger var givet, och ofta fick demokraterna rött och republikanerna blått:
"It's beginning to look like a suburban swimming pool," the television anchor David Brinkley noted on election night 1980, as hundreds of Republican-blue light bulbs illuminated NBC's studio map, signaling a landslide victory for Ronald Regan over the Democratic incumbent Jimmy Carter. Other staffers, Time magazine wrote, called it "Lake Reagan."
- Tom Zeller: Ideas & Trends; One State, Two State, Red State, Blue State, New York Times 8 februari 2004

Men självklart var det inte. Det kunde variera från kanal till kanal, från år till år:
CBS, from the 1984 election on, used the opposite scheme: blue for Democrats, red for Republicans. ABC used yellow for one major party and blue for the other in 1976. However, in 1980 and 1984, ABC used red for Republicans and blue for Democrats. [...] By 1996, color schemes were relatively mixed, as CNN, CBS, ABC, and The New York Times referred to Democratic states with the color blue and Republican ones as red, while Time and The Washington Post used an opposite scheme.
- Wikipedia: Red states and blue states

Dagens färgschema etablerades ordentligt så sent som 2000. Det var det märkliga valet som aldrig tog slut, då Bush d.y. vann över Gore efter ett evighetsräknande i Florida. Nu syntes kartorna inte några futtiga timmar på valnatten, utan exponerades för hela världen, dag efter dag, i tv, tidningar och på nätet. "Röda" och "blå" stater diskuterades flitigt. Det kraftigt ökade användandet ledde till en likriktning. Denna hade, verkar det som, lika gärna kunnat gå åt det ena hållet som det andra; att det blev som det blev kan mycket väl ha varit en slump.

2016-11-08

Tokar för Trump

Politik på en valdag? Inte så mycket politik som psykiatri ...

David Dees nämndes i bloggposten Cui Bono: Nazister och foliehattar. Han gör bilder med moderna konspirationsteorier, ju grövre, dummare och fler desto bättre: Antivax, GMO, chemtrails, världsjuden och så vidare och så vidare. Politiker är naturligtvis ofta med, i synnerhet Obama. Men i det jag sett av hans alster förr har de alltid varit negativa storheter. Det är först på sistone som två hjältar dykt upp: Trump och Putin.

Att KKK (källa: Snopes.com) och Putin hejar på Trump är ingen hemlighet. Men hur kommer det sig att så många i knasbranschen gör det? Inte som det minst onda av två dåliga ting (även om det förekommer) utan som någon som faktiskt skulle bli en bra president?
We the People are TAKING AMERICA BACK from the lawless, corrupt, incompetent criminals running Washington and the media [och Trump ska legalize it]
En rubrik (här) från Mike Adams ("the Health Ranger" som han ständigt kallar sig själv) och hans kvackarsajt Natural News. Trumps vanföreställningar om vacciner ger honom poäng i det lägret. Nu är visserligen Adams mer politisk än de flesta av hans kvackarkolleger här i Sverige, och ägnar sig även åt frågor som vapenlagstiftning, fri energi och konspirationsteorier som de om 9/11. Å andra sidan finns det flera i den "alternativa" världen som också är mångsysslare.
Trump är känd för sina plumpa uttalanden, men även för att han med total frihet från politisk korrekthet river av sanningar om de maktstrukturer i USA som vill behålla kontrollen genom att tillsätta Hillary Clinton som nästa president.
Torbjörn Sasserssons (med NewsVoice, se bloggposten Allt tokigt på ett ställe) hyllningar av Trump är av någon anledning inlindade. Men det framgår nog så tydligt vem som har hans hjärta. (Han gillar Putin också.)

På bokmässan 2016 fanns Nya Tider med, i samma monter som Cui Bono vilket jag visst nämnt (se bloggposten På bokmässan med blandat folk). En av de medverkande var Jan Sjunnesson, skribent på Avpixlat m.m.
Varför Mörkets Brödraskap fruktar Trump - hans kandidatur är en folkomröstning mot globaliseringen
Längst ut (såvitt jag vet...) på den svenska knasskalan hittar vi Kristoffer Hell med Blueshift.nu; det är det närmaste vi kommer Alex Jones och hans infowars.com. (Se bloggposten Knaskamp om Hells beskrivning av självaste Vaken.nu som en makternas marionett. Just så.)

För att svara på frågan varför så många tokar hyllar Trump ska man nog ha fler poäng i politik, och framför allt psykiatri, än undertecknad. En gemensam faktor är att han ses som en "icke politiskt korrekt" person som etablissemanget avskyr. Att det förra snarare beror på någon diagnos än mod och det senare är den enda rimliga reaktionen på någon som är uppenbart störd lyckas man bortse ifrån. Men nog är det märkligt att så många personer, visserligen samtliga med dokumenterat uselt omdöme, gör samma bedömning? Finns det ingen galning som inte hejar på Trump?

... For some strange reason, it’s a tradition in America that a certain number of people each year will cast a write-in vote for Mickey Mouse on their ballot. This is regarded as the ultimate protest vote – a vote for Mickey is a vote against the establishment. So it should be no surprise that when he arrived on the electoral scene in June 2015, his support base was already waiting for him – Trump was their 70 year old, 6 foot 3 inch, 236 lbs Mickey Mouse ...
Knasbollarnas okrönte kung är David Icke. Han har faktiskt inget till övers för Donald, även om han finner honom mer löjlig än galen och farlig; här jämför han honom med Musse Pigg (skulle bli Kalle Anka hos oss), och Hillary med Cruella de Vil (skurken i 101 dalmatiner).


2016-11-07

Lördagsfråga 437: Full Metal Jacket

  1. Jim Nabors är i USA känd för sin roll som titelfiguren i tv-komedin Gomer Pyle, U.S.M.C. [US Marine Corps] på 1960-talet.
  2. Heath Ledgers sista kompletta roll var som Jokern i The Dark Knight (2008).
  3. Trotskij som gris: Snowball i Orwells Djurfarmen (boken 1945, denna film 1954).
  4. John Wayne i The Cowboys (1972).
Redan Gomer Pyle torde ha räckt långt; gissar att han är mer känd som tillnamn på Pvt Leonard Lawrence än något annat. Tillsammans med Joker, Snowball och Cowboy blir det tillnamn på soldater i plutonen på Parris Island i Full Metal Jacket (1987). Den satte Christian snabbt o lätt.

2016-11-06

Häxmagi mot Hitler

John William Waterhouses välkända häxa (1886); karta över ett möjligt utfall av operation Sjölejon

Visste du att det var häxor som räddade Storbritannien från Hitler?

Berättelsen har nått oss från Gerald Gardner, häxkonstens uppfinnare ... Eller jag menar naturligtvis upptäckare; jo, för han sade sig ha hittat en häx-församling (coven) med folk som inte bara utövade häxeri, utan som gjort det kontinuerligt sedan förkristen tid. Och deras främsta dokumenterade *host* storverk var när de 1940 slog tillbaka Hitlers invasion operation Seelöwe medelst magi.
Gardner would reveal little about the coven and its members, although claimed that in August 1940, during the midst of the Second World War, they performed a ritual known as Operation Cone of Power which they hoped would influence the High Command of Nazi Germany and prevent them from invading Britain. This magical ritual, Gardner claimed, took place inside the Forest, and involved the Witches raising a Cone of Power which they directed toward Germany and focused on sending the message into the minds of the German leaders that they would not be able to cross the English Channel.
- Wikipedia: New Forest coven#Operation Cone of Power

Att Gardner avslöjade det hela först efter kriget är en sak. En annan är huruvida hans "New Forest coven" någonsin existerade. Om den, mot förmodan, var något mer än ett kreativt påhitt för att sälja in hans häxreligion wicca, så var den knappast mycket äldre än några år.

Ett förslag är att NFC fanns på riktigt och var ett feministiskt nyhedniskt utskott av den scout-liknande rörelsen Order of Woodcraft Chivalry. Den verkar nästan lika intressant som Kibbo Kift, med lika delar hemslöjd, scouting och new age: "a camping, hiking and handicraft group with ambitions to bring world peace". En annan organisation från samma tid hette Camp Fire Girls, den verkar också ha blandat friskt i vad som närmast kan beskrivas som brittisk völkischer.

Vad sjölejonet beträffar så var den sommaren och hösten 1940 något som många på ömse sidor kanalen (och havet) förväntade sig. Att brittiska medborgare som trodde sig ha magiska krafter skulle försöka använda dessa för att påverka verkligheten är just vad man kan förvänta sig. Varför den aldrig förverkligades, och hur stora chanser den i så fall haft, diskuteras livligt i insatta kretsar än idag. En stor anledning utgjordes av anfallet österut sommaren 1941; Sovjet sågs som en en viktigare och mycket större fiende.

2016-11-04

Mars färgkorrigerad

Från tysk källa: Den första färgbilden från Mars yta, nämligen från Viking 1, tagen två dagar efter landningen. Till vänster den första versionen som kablades ut, till höger den korrigerade.
Viking 1 transmitted today its first color photograph of Mars, revealing light blue skies above reddish soil [...] Dr. Thomas A. Mutch of Brown University, a geologist and leader of the picture-making team, cried out: "Look at that sky – light blue sky – and the reddish hue!" [...] Since the air is as thin at the surface of Mars as at 100,000 feet on Earth, [0,6 % av trycket vid jordens havsyta] the blueness of the sky came as something of a surprise.
- New York Times, 22 juli 1976

Full så överraskade borde de inte ha blivit:
Due to public demand, the first color images from Mars were shown on TV within 30 minutes of their receipt at mission control. The mission team therefore didn't have time to calibrate the image properly and relied on human intuition, which resulted in Mars sporting an Earth-like blue sky in the image.
- Viking at 40; How NASA mission brought Mars into the light, Space.com 20 juli 2016 (på dagen 40 år efter landningen på Mars, och förresten 47 år efter Apollo 11:s landning på månen)

(Se bloggposten Mars 1971 för den allra första bilden från den röda planetens yta.)

En annan förklaring, från nämnde Thomas A. Mutch själv, var att de var utmattade efter många, många timmar med dubbelprojektet i dess mest intensiva och kritiska fas (de svartvita bilderna var de första som levererades och visades upp):
So much were they concentrating on the black and white pictures, that they were "dismally," to use Mutch's word, "unprepared to reconstruct and analyze the first color picture." Mutch and his colleagues on the imaging team had been working long hours, along with everyone else, during the search for a landing site. Despite enthusiasm, people were tired. Many of the Viking scientists in the upcoming weeks would have to learn to present instant interpretations of their data for the press. For the first color photograph, haste led to processing the Martian sky the wrong color.
- On Mars: Exploration of the Red Planet 1958-1978; On the surface (NASA)

Det ska även nämnas att de flesta kommentarerna från NASA den 22 juli 1976 rörde färgen på Marsytan; den var mer intressant än himlen. För just dem, just då.

Men verkligheten är en sak, färgbilder en annan. Felkällorna på vägen är många. Att manipulera en färgbild, inte för att förvränga och förfalska utan tvärtom för att få fram de verkliga färgerna, kallas färgkorrigering, och är såväl konst som vetenskap. Det kan vara svårt nog att få till riktigt riktigt bra även i kontrollerade studiomiljöer. Dagens robotbilar på Marsytan har färgkartor med kända nyanser som man ideligen fotograferar för att avgöra exakt hur solljus och atmosfär påverkar, så att man kan kompensera och få fram de verkliga färger som i synnerhet geologer är mycket intresserade av.

En typisk bildskörd från en av kamerorna på Mars Science Laboratory, Curiosity Rover, den 30 oktober 2016. "Joysticken" är omgiven av färger och grånyanser. Även skuggan (som vi inte ser mycket av här) är värdefull. Läs mer om How a sundial lets Curiosity see Mars in living color, Popular Science 8 augusti 2012.

Sådant hade man ännu inte när Viking-sonderna landade. Och så gick det som det gick ... Nåväl; sånt händer. Och det tog ju inte lång stund för dem att korrigera till de rödbrungula nyanser av rost, sand och kola som vi är vana vid. Ingen större sak?

Inte för NASA, forskarvärlden, verkligheten eller oss. Men det finns en värld av sällsamt energiska människor där ute som hakar på allt som verkar ... Spännande?
Within a few hours of that historic publication - the release of the first color photograph from the surface of Mars - another, hurriedly revised version of this first color surface image was suddenly produced - "correcting the initial color engineering problems" in the first image.
- Richard C. Hoagland: Revealing Mars' True Colors (2002)

Hoagland håller sig med fler dåliga idéer samtidigt än de flesta samlar på sig under ett liv. Ett återkommande tema är tanken på utomjordiskt liv i solsystemet; inte bara att det funnits (inga problem så långt) utan fortfarande finns (ingen av oss har facit), såväl på Mars som månen och Venus (nu blir det klart svårare) och att dessa fakta aktivt döljs av NASA och Den Stora Konspirationen (...).

För en viss människotyp är tanken på en stor konspiration lockande, tanken att man själv kan hjälpa till att avslöja den oemotståndlig. Den drivkraften kan ta sig många uttryck. Ett är att ta omsorgsfullt färgkorrigerade bilder från Mars och dra i reglagen tills himlen blir blå.
it is not so farfetched to suppose that NASA has been deceiving all of us about the real appearance of Mars all these years
- Nätet

Jag är inte helt säker på hur tankarna, eller vad man ska kalla dem, går, men i stort sett verkar det vara att Mars har en blå himmel = Mars är betydligt mer lik Jorden i många avseenden än vad Makterna vill kännas vid = det finns utvecklat, intelligent liv på Mars som Makterna inte vill att vi ska veta om = ..?

För att återgå till verkligheten så förekommer det verkligen att riktiga forskare ger Marsbilder falska färger av olika anledningar. En är att lättare kunna urskilja intressanta mineraler, en annan att lättare se detaljer och strukturer i geologi och terräng. Det innebär att det då och då dyker upp påtagligt jordliknande vyer från Mars med en mer eller mindre blå himmel; men inte på grund av misstag, slarv eller trötthet, utan som forskningsmaterial.

2016-11-03

Häxmärken

The public is being encouraged to help map Britain’s historic obsession with the paranormal by searching for ancient scratchings in old buildings, used as charms against witchcraft and evil spirits.
- Witches' marks: public asked to seek ancient scratchings in buildings, The Guardian 31 oktober 2016

"Häxmärken" syftar inte på märken av verkliga eller inbillade häxor, utan märken mot häxor, spöken, demoner och andra mörkrens krafter. Den vetenskapliga termen, som aldrig lär slå den populära, är apotropaiska märken, efter grekiska ἀποτρόπαιος apotropaios "vända bort ondska". Att vidskepliga människor ristade in märkena vid dörrar, fönster och skorstenar måtte bero på att såväl fysiska som icke-fysiska entiteter antogs ha liknande krav på ingångar. Eller så var det så enkelt som att man bara avsåg häxor, i mänsklig eller djurisk form.
For some of them sayeth that being transformed in the likeness of a little beast or fowl, they will come and pierce through, whatever house or church, though all ordinary passages be closed, by whatsoever open(ing) the air may enter in at.
- Jakob I av England/VI av Skottland, Daemonologie (1597)

Jag vet inte om det finns motsvarande märken i Skandinavien. Om man efterlyser dem i det välutforskade Storbritannien så antar jag att de inte inventerats bättre här.

Fundering: Är det ett rent sammanträffande att många "häxmärken" påminner om new age-symbolen Flower of Life? Inte för att new age har några som helst problem med att ta saker från en tid, en plats eller ett sammanhang och placera dem någon annanstans. På Wikipedia (Overlapping circles grid#Modern usage) nämns att Martha Bartfeld 1968 tillskrev den förvisso gamla geometriska figuren mystiska egenskaper.

Här ett annat apotropaiskt märke som förmodligen skulle göra mindre lycka i knasbranschen. Det är inte ett W utan ett VV: Virgo Virginum, "jungfrurnas jungfru", det vill säga Maria.

Wikipedia: Apotropaic marks
LASSCO: Here be Witchcraft, 20 oktober 2013

2016-11-02

The Old Contemptibles

- Tacoma Times, 1 september 1917

Första världskriget började bra för Tyskland. Deras arméer på västfronten verkade omöjliga att stoppa. Men de fördröjdes av den ena anledningen efter den andra. Det irriterade ledningen rejält eftersom de mycket snart skulle behöva dem på östfronten. Och så sägs det att kejsar Vilhelm II, när han fick höra att den inte särskilt stora men vältränade brittiska så kallade expeditionsstyrkan gjorde väl ifrån sig, rasande gav order om att all energi måste koncentreras på att utplåna denna "contemptible little army". De brittiska soldaterna tog glatt upp tillmälet, och "the old contemptibles" användes länge om de som varit med från första början. Den siste av dem dog 2005.

Hur tilltalande tanken än må ha varit så är den en myt. Ingen tysk dagorder innehöll någon formulering i stil med verächtlich kleine Armee. De skrevs heller inte av kejsaren utan av den långt torrare och sakligare generalstaben.

Att påhittet fick sådan lycka beror även på att formuleringen verkligen hade varit typisk för kejsaren. I en intervju som gjorde sensation 1908 hade han bland annat sagt att engelsmännen är "galna, galna, galna som marsharar" (WWI Document Archive: The Daily Telegraph Affair). Dessutom hade han efter Belgien blivit de allierades symbol för Tyskland. Han var fienden i en person: obalanserad, blodtörstig och samtidigt löjlig. Vilhelm var, kort sagt, tidens Trump.

2016-11-01

Var Caesar Jesus?

JC = JC? Det är frågan det.
Både Julius Caesar och Jesus inledde sina karriärer i nordliga provinser: Caesar i Gallien, Jesus i Galileen; båda korsade en ödesdiger flod: Rubicon och Jordan; båda gick sedan in i städer; Corfinium och Kafarnaum [eller Kapernaum, jfr originalets Kefar Nahum]; Caesar fann Corfinium ockuperat av en av Pompejus män och belägrade staden, medan Jesus fann en man besatt av en oren ande. Det finns likheter i såväl struktur som namn: Gallien > Galileen; Corfinium > Kafarnaum; ockuperade/belägrade > besatte (båda heter obsessus på latin). Likheterna går igenom hela berättelserna (när ockupation eller belägring nämns i den ena texten, används besatt i den andra osv).
- Francesco Carotta: Jesus was Caesar - Summary

Många "tänkare" har en Stor Idé. Francescos Idé är att Julius Caesar och Jesus inte är två personer utan en och samma, den ene kalkerad på den andre. Som "bevis" lägger han upp en lång rad mer eller mindre ansträngda likheter. Min absoluta favorit är att Caesar ju hade sina duster med senaten; liksom Jesus med ... Satan.

Fast greppet känns igen från otaliga andra tokar som haft en Stor Idé: Allt som talar för den, om aldrig så lite, talar för den, medan inget som talar mot den talar mot den. Givetvis går en sådan ekvation på plus. Och så får den, vilket tyvärr inte är lika givet, det mottagande den förtjänar.
Carotta's book and its translations have drawn little serious academic attention.
- Wikipedia: Francesco Carotta

Men nog kan parallellen vara lite extra intressant i våra dagar, när vi har biskopen av Rom på besök.