Francis E. Dec och andra "targeted individuals"

Maskinskrivet, versaler i massor, komplicerade ordbyggen, mycket intensivt och mycket svårläst. Så såg de ut, Mr Decs rants.

Francis E. Dec var vad som idag kallas en targeted individual – det är åtminstone vad de kan kalla sig själva, och då avses inte den vardagligare betydelsen av begreppet som skulle kunna jämföras med "mobboffer". Targeted, gjord till mål, förföljd på alla tänkbara och inte så få otänkbara sätt, med enkla medel eller hur avancerade som helst.

Som när Ole Dammegård, konspirationsteoretiker och "expert" på Palmemordet, Estonia med mycket, mycket mer (han har uppträtt hos knasklubben Cui Bono flera gånger) hittade sin tandborste i besticklådan. Bara för att "de" skulle visa vad de kunde göra. Som jag nämnde i bloggposten Palmespanare, DSK [Den Stora Konspirationen] och paranoia.

Många TI:s berättar om hur de kan resa runt i världen, även till vilka avlägsna otippade orter som helst, och överallt mötas av talkörer som ropar ut budskap som "Kalle är dum! Vi ser dig!" eller något i den stilen. De som förföljer och plågar dem har obegränsade förmågor och obegränsade resurser. Till exempel kan de få direktkontakt med hjärnor, och såväl avlyssna som beordra ("röster i huvudet"). Och det på vem som helst. Ingen går säker – inte du, och inte jag. Det enda möjliga skydd man känner till är de berömda foliehattarna. Just det; det plagg, som ibland används som upplevt skydd mot radiostrålning men som mestadels är en förolämpning, betraktas av somliga som en nyttig och bra grej i det eviga kriget mot "dem".

Vilka är då "de"? Vilka är det som förföljer och trakasserar? Många har varit inne på demoner. Strindberg kallade dem "makterna". Nu för tiden utpekas ofta regeringar eller deras underhuggare, som CIA, Mossad, NSA, frimurarna, Illuminati, Majestic 12 (MJ-12) … Eller vilka som nu är inne för dagen.

Som alla andra förstår finns det en annan förklaring.

Paranoida symtom i samband med psykossjukdom kan orsakas av andra psykotiska symtom till exempel hallucinationer. Personen kanske hör hotfulla röster (hörselhallucinationer) eller tror sig vara omtalad av TV eller tidningar (hänsyftningsidéer).

- NE: paranoia

Studerar man pseudovetenskap och förvillare stöter man då och då på folk som inte bara är kraftigt förvillade utan som verkar att vara i behov av vård. Och det är inte ett dåligt argument (som dessutom snuddar vid rena invektiv), det är inget argument alls, eftersom frågan om exempelvis någon hemlig agent försöker att skrämma dig genom att flytta på din tandborste inte är värd att diskutera. Däremot blir helt andra frågor aktualiserade, som ifall personen ifråga behöver en diagnos och en behandling.

När det gäller exempelvis elallergi och relaterade upplevda åkommor har jag alltid försökt att poängtera skillnaden mellan upplevelse och fakta. Den som verkligen lider av upplevd elallergi lider verkligen. Att lidandet inte beror på det som den lidande tror är en annan sak. Och även om "elallergi" kan vara aldrig så otrevligt, så måste det vara sju resor värre att tro sig vara en targeted individual.

Bilden som inledde denna bloggpost är ett litet klipp ur denna "rant"

Francis E. Dec var sannerligen inte historiens förste paranoiker. Men han levde i en intressant brytningstid. Under 1960-talet blev avancerad elektronik vardagsmat. Demonerna kunde bytas ut mot datorer. Dessutom var Dec av den sort som byggde upp en komplex världsbild kring sitt upplevda förföljande och åtminstone försökte att sätta den på pränt. Det räcker att kasta ett öga på dokumentationen för att inse ett uppenbart problem med att ta del av materialet. Och det är sannerligen inte det enda.

Jag vet inte hur relevant hans upplevda verklighet är, men någonstans känns det respektlöst, eller något ditåt, att inte ens nämna Decs "upptäckter". Detaljerna är myllrande otaliga, oöverskådliga, fantastiska och oförenliga med såväl varandra som verklighet och grundläggande logik. Folk som studerat osammanhanget berättar om en dator som styr allt och alla i hela världen; en Worldwide Communist Gangster Computer God med Decs egen terminologi. Andra ständigt återkommande begrepp är sammansättningar med Frankenstein (som – Earphone Radio, – Eyesight TV osv), Gangster, Communist, och så vidare, och så vidare. Folk som nämns vid namn får ofta stående epitet, som när en Charles Martino blir felonious 10% kick-back Charles Martino. Ett annat återkommande tema är hat, inte begränsat till någon större eller mindre grupp som kommunister, katoliker, judar eller svarta, utan alla. Hela världen var ute efter Francis E. Dec, och därför hatade han alla.

Däremot kan texten ibland ha vissa kvaliteer, vaga men definitivt där. Som när han nämner hopeless helpless homeless derelicts. Så där skriver inte en språklig ignoramus. Kanske en frisk Dec kunnat bli framgångsrik inom någon sorts ordkonst? Som till exempel juridik, det ämne han läste innan han blev sjuk.

Sedan hans sjukdom bröt ut i början av 1960-talet ägnade han sig åt att skriva texter och skicka dem till folk. Syftet kunde vara att sprida kunskapen eller att beklaga sig. Mottagarna kunde vara domstolar (även USA:s högsta domstol fick naturligtvis ta del av alstren), massmedia, storföretag eller kändisar, eller för den delen slumpvist valda adresser till precis vem som helst. Framåt 1980-talet blev han en sorts kändis, åtminstone i avancerade kretsar; att de mest allmänt kända namnen jag sett bland de nyfikna är William S. Burroughs och Robert Crumb kan ge en uppfattning om resten. Och många av dem var lika fascinerade som respektlösa. Man kan bara försöka föreställa sig hur den paranoide Dec upplevde det, när han på besök i centrala New York (han levde och dog i stadens utkant eller strax utanför, beroende på när och hur man räknar) uppvaktades av vilt främmande människor som glodde på tomt och hus, ibland knackade på dörren med mera.

Francis E. Dec dog 1996, 70 år gammal.

Förutom Wikipedia: Francis E. Dec var bloggpostens huvudkälla The Official Francis E. Dec Fanclub (sic).

Tipstack till @andrzejswe

Mytomanen

En bekant överlämnade en present från hans föräldrar: En flaska vin. En chardonnay, berättade han. Från deras vingård i Toscana, dessutom. Fina grejer!

Från säker källa visste jag att föräldrarna var täta. Inte hur mycket; kanske så de kunde förfoga över en vingård, hel eller andel därav? Inte otänkbart. Så det var inte det som var problemet …

Jag fingrade på flaskan med rödvin och försökte tänka. Det stod till och med "Cabernet Sauvignon" på etiketten, med tydliga bokstäver. Varför sade han att det var en chardonnay?

Jag vände på flaskan och tittade på baksidans etikett. Där stod att den kom från Veneto, en annan region än Toscana. Den kom åtminstone från Italien …

Åter till etiketten på framsidan – och nu kände jag igen den. Jag hade köpt hem en likadan butelj vid något tillfälle, på bolaget som vanligt. Som jag mindes det var det helt okej till utmärkt, men ett vanligt systemvin. Så var det med den toscanska vingården. Jag log, tackade artigt och bad om att hälsa.

*

Det var, så vitt jag vet, första och hittills enda gången jag stött på en mytoman i aktion. Jag minns det desto tydligare som jag dittills inte fått någon antydan om att personen ifråga var, hm, mindre pålitlig. Och han ljög ju så illa! Han försökte inte ens! Han visste inte att chardonnay är en grön druva, han hade inte lagt två sekunder på att kolla ursprunget, han hade bara dragit till med saker, förmodligen i samma ögonblick som han uttalade dem. Och varför? Att skryta om föräldrarnas vingård är en sak, men vad är poängen med att nämna en druvsort?

Men en mytoman behöver inte ljuga för att dra nytta av det, han kan ljuga för att han är en mytoman. Vane-, tvångs- eller rentav reflexmässigt, utan att planera någonting. Exakt hur det fungerar är föremål för debatt. Och trots att mytomani är relativt vanligt är det betydligt mindre utforskat än mången ovanligare diagnos. Inte för att mytomani är en diagnos; den ses som ett symptom på någon faktisk diagnos, som narcissism.

Intressant och deprimerande nog kan även aldrig så klumpigt tillyxade lögner ha effekt. Även uppenbara påhitt kan så frön av tvivel. Och lögner är inte oföränderliga. Om det finns någon detalj som får folk att föra dem vidare så kan de mutera till versioner där skavanker slipats ner; namn, platser, tidpunkter och annat, stort som smått, kan justeras så helheten fungerar bättre. Några generationer senare kan man ha fått något som skiljer sig avsevärt från ursprunget, långt troligare eller direkt sannolikt. Inte för att det alltid behövs – vi människor har en påfallande och ofta demonstrerad talang för att ignorera motsägelser och andra konstigheter så länge som det finns någonting i påståendet som lockar.

Men rött vin på gröna druvor – där går gränsen.

En nyttig hallucination

But when I was in danger once, trying to descend a mountain with a badly injured leg, I heard an inner voice that was wholly unlike my normal babble of inner speech. I had a great struggle crossing a stream with a buckled and dislocating knee. The effort left me stunned, motionless for a couple of minutes, and then a delicious langour came over me, and I thought to myself, Why not rest here? A nap maybe? This was immediately countered by a strong, clear, commanding voice, which said, "You can't rest here — you can't rest anywhere. You've got to go on. Find a pace you can keep up and go on steadily." This good voice, this Life voice, braced and resolved me. I stopped trembling and did not falter again.

- Oliver Sacks, Hallucinations (Pan MacMillan 2012)

Den hallucinationen, den "inre rösten", talade inte till vem som helst. Oliver Sacks (1933–2015) var läkare och professor i neurologi. Han är mest känd för Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt där en mängd otroliga episoder som den i titeln beskrivs – otroliga, men sanna.

Så när Sacks beskriver hur han hör en röst som talar till honom "i huvudet" så är det inte hittepå, delirium eller liknande. Det är en hörbar hallucination, sådana som vem som helst kan få. Visst kan den som är utmattad eller skadad, eller för den delen yrvaken, sjuk, berusad eller som har tagit för mycket eller för lite mediciner få dem i högre grad, men sådant är sannerligen inget krav. Många har för sig något annat, inte minst yviga skeptiker som gärna beskriver folk som mentalsjuka utan att ha täckning för det. Men vem som helst av oss kan när som helst höra röster eller se saker som inte finns, även i friskt, piggt och ill-nyktert skick.

Det som främst särskiljer Sacks röst från alla andra jag hört (hö hö) talas om är att den har något vettigt att komma med. De där rösternas "budskap" brukar annars vara värdelösa eller värre. Att uppmana en skadad man ute i vildmarken att inte lägga sig ner och vila är däremot ett synnerligen gott råd, för en sådan vila kan mycket, mycket lätt bli den sista.

Den japanska osynliga gorillan

- Daniel Simons och Christopher Chabris: selective attention test (1999)

Här en klassiker som jag antar att ni alla sett. Om du inte gjort det, se den först. Det tar bara nån minut och är väl värt besväret.

...

Så där. Nu ska vi till Japan.

- Kabuki-teater: Jordspindelns dans. Skådespelaren i bakgrunden är uppassad av två scenarbetare i svart, den ena har även svart flor för ansiktet.

Kabuki är en japansk teaterform med anor från 1600-talet. En av de många säregna detaljer som präglar den är scenarbetarna, kuroko. De kan även dyka upp på scenen, mitt under pjäsernas gång. Hur ser man att de inte är skådespelare? Genom att de har svarta dräkter, ibland även svart för ansiktet. Jag tog upp dem på Faktoider: Ninja, eftersom det nog är de som ligger bakom bilden av ninjornas välkända men helt ohistoriska svarta dräkter.

De svarta dräkterna fungerar bättre än man kan tro. Enligt folk som sett kabuki lyckas man så småningom att automatiskt bortse från de svartklädda bland alla grälla dräkter. Lite som gorillan.

Inte tvångstankar

Tvångstankar bakom dubbelmordet i Linköping

- TT i Sydsvenskan m.fl. tidningar, 2 september 2020

Tvångstankar och tvångshandlingar utgör tvångssyndrom (obsessive compulsive disorder, OCD). Omkring 2 % av svenskarna har OCD. Innebär det att 200 000 svenskar är potentiella mördare? Nej – för det som låg bakom dubbelmordet i Linköping var inte tvångstankar utan något helt annat.

Impulskontrollstörningar är en grupp psykiska störningar av jagfunktioner, vilka kännetecknas av en nedsatt förmåga att hantera skadliga ingivelser. [...] Vid dessa störningar får personen en "kick" och lättnadskänsla av att ge vika för impulsen, och störningen är ett uttryck för impulsivitet. Tvångssyndrom ger till skillnad från impulskontrollstörningar inte dessa känslomässiga effekter, utan är snarare förknippade med ångest, samt med en störd, överdriven självkontroll.

- Wikipedia: Impulskontrollstörningar

Impulsive compulsive disorder (ICD) kännetecknas av ett sug att göra förbjudna handlingar. Tvångstankar kännetecknas varken av sug eller lust utan snarare ångest.

Du upprepar ett visst ord i tankarna.

Du tvättar händerna ofta för att du är orolig för smuts eller bakterier.

Du sorterar saker på ett visst sätt tills det känns helt rätt.

Du kollar att till exempel spisen är avstängd, fast du redan har gjort det flera gånger.

- 1177.se: OCD – Tvångssyndrom

De två diagnoserna påminner onekligen om varann. Men de är skilda ting.

Detta är heller inte hårklyverier: OCD är ganska mycket vanligare än ICD, men är inte förknippat med kriminalitet.

Men det finns inget som talar för att personer med tvångstankar skulle begå brott på grund av sina tankar eller på något sätt vara farliga. Tvärtom är de ofta överdrivet försiktiga och kan fastna i timslånga ritualer för att säkerställa att man inte gjort något fel. Det finns heller såvitt jag känner till inget i detta enskilda rättsfall som talar för att tvångstankar eller tvångssyndrom skulle förekommit.

- Psykiater Christian Rück: Sluta sprida fördomar om psykiskt sjuka, GW, Aftonbladet 16 december 2015

Lär man sig bättre av att skriva för hand? M.m.

In three studies, we found that students who took notes on laptops performed worse on conceptual questions than students who took notes longhand.

- Mueller och Oppenheimer: The Pen Is Mightier Than the Keyboard: Advantages of Longhand Over Laptop Note Taking (2014)

Denna studie fick mycket stort genomslag. Man kan se uppgiften återgiven högt och lågt, ofta kompletterad med egna mer eller mindre vetenskapliga analyser om varför det är bättre att skriva för hand. Behöver det sägas att man ofta och gärna går betydligt längre än de som gjorde studien? Jag säger det ändå.

We show that whereas taking more notes can be beneficial, laptop note takers’ tendency to transcribe lectures verbatim rather than processing information and reframing it in their own words is detrimental to learning.

- Ibid

En av vetenskapens hörnstenar heter replikering, eller upprepning. Har forskargänget X genomfört studien Y som visat Z? Det kan vara nog så intressant, men behöver ingalunda innebära att frågan är avgjord. Låt forskargänget X' genomföra en studie Y' med samma upplägg och se om de kommer fram till samma sak! Eller om deras slutsats Z' har några intressanta likheter och/eller skillnader jämfört med Z.

Replikering är olika viktigt i olika vetenskaper. I "hårda" vetenskaper som fysik kan (obs! kan) det vara lättare att konstruera vattentäta experiment och tolka utfallen. I "mjukare" vetenskaper, som medicin och psykologi, är ingen studie, om aldrig så stor och välgjord, utslagsgivande; varje studie är en röst för eller emot.

Här är det läge att flika in en uppgift som inte fått särskilt mycket uppmärksamhet utanför de berörda fälten:

The replication crisis (or replicability crisis or reproducibility crisis) is, as of 2020, an ongoing methodological crisis in which it has been found that many scientific studies are difficult or impossible to replicate or reproduce.

- Wikipedia: Replication crisis

För att sammanfatta: När man gått igenom studier – många av dem klassiska studier, välkända inom sina respektive gebit, vars slutsatser haft betydelse i världen vi lever – och upprepat dem (vilket man borde ha gjort för år eller decennier sedan) har man inte kommit fram till samma resultat. Ens efter flera försök.

För att sammanfatta sammanfattningen: Det finns aktiv vetenskap byggd på lösan sand.

Ett problematiskt område är psykologi. Och för att bara ta ett enda av otaliga exempel, så har Mueller och Oppenheimers intressanta, omskrivna och flitigt citerade studie från 2014 hittills inte låtit sig replikeras.

Based on the present outcomes and other available evidence, concluding which method is superior for improving the functions of note-taking seems premature.

- Dunlosky och Rawson, How Much Mightier Is the Pen than the Keyboard for Note-Taking? A Replication and Extension of Mueller and Oppenheimer (2014) (2019)

Deras abstract är vetenskapligt försiktigt formulerad. I sammanhanget kan den läsas som att studien den replikerar är ute och cyklar.

Psykoterapi med Ernst

Det här är Émile Coué. För sisådär hundra år sedan var han känd världen över för sin psykoterapeutiska metod för förbättrande av såväl själ som kropp (när läran skildras idag fokuserar man på den psykiska delen, och glömmer att Coué, beroende på vem man frågar, även betecknades som helare eller kvacksalvare). En av couéismens delar utgjordes av ett mantra som man skulle upprepa för sig själv flera gånger om dagen: Tous les jours à tous points de vue je vais de mieux en mieux, varje dag och på alla sätt blir jag bättre och bättre.


- SvD 9 april 1922

Ibland gick det mindre bra. Som när Coué besökte ett sjukhus med krigsveteraner, och ett allmänt hysteriskt anfall bröt ut.

- "Jag blir bättre och bättre varje dag på alla sätt", SvD 10 april 1922

Dagen efter publicerades denna uppföljning. En som säkert läste om händelsen var textförfattaren Mark Strong. Han kan ha inspirerats av den, eller av couéismen i allmänhet, när han skrev sången I'm getting better every day.

Nu för tiden var person håller på med suggestion
Och själv man avgör nu sitt väl och ve.
När den stora skrällen kom köpte jag en bok därom,
Hatten av för gamle herr Coué.
Jag lärt att hur åt Hälsingland den hela än må gå
Så ska man bara hålla huvet upp och säga så:

Jag vet inte hur den togs emot i England. Men den gjorde stor lycka i Sverige, när den översattes av Anita Halldén och Karl-Ewert Christenson och sjöngs in av Ernst Rolf.

Bättre och bättre dag för dag,
Bättre och bättre dag för dag.
Bara glädje hjärtat rymmer,
Strunt i sorgerna och alla bekymmer!
Om än ställningen är svag, så sjung med välbehag:
Ah-ah-ah-ah-ah-ah-ah!
Det går bättre och bättre dag för dag.

Varför bluffmejl är illa skrivna

ones its been approved by the loan company, before we can refer you to the transferring bank which will commenced on your loan immediately

- Typexempel jag just grävde fram ur spamboxen, från "Instant Loan International" som erbjuder lån på uppemot $20 miljoner etc

All denna spam man får ... Varför är de så illa skrivna? Är skojarna verkligen så usla på engelska? Kör de sina texter genom Google translate?

Så kan vara fallet. Men det är oftare uttänkt.

Att skicka ut ett bedrägeriförsök till miljoner mottagare är den lättaste biten, det är en tjänst man köper. Att komma runt spamfilter ingår i tjänsten (även om just den delen skiljer sig kraftigt i kvalitet mellan olika leverantörer).

Det kluriga kommer när svaren börjar droppa in. För till skillnad från spam som går ut på att man ska klicka på en länk, eller ladda ner och köra någon bifogad fil, så kräver klassiskt bondfångeri à la Nigeriabrev arbete från bedragarens sida. Ett med flit illa utformat utskick filtrerar fram de okunnigaste och godtrognaste. Du och jag ignorerar mailen – utmärkt, vi ingår inte i målgruppen, för den som genast genomskådar bluffen är inte värd att lägga tid på. Likaså vill man undvika mottagare som först är försiktigt positiva men som sedan drar sig ur, kanske efter en lång tidsödande mailväxling. Men en mottagare som får mailet, läser det och ändå litar på avsändaren – då kan man börja vädra utdelning. Det är en anledning till att Nigeria fortfarande nämns: Den som inte ens känner till företeelsen Nigeriabrev är sannolikt betydligt värdefullare för bedragaren än den som gör det.

A less outlandish wording that did not mention Nigeria would almost certainly gather more total responses and more viable responses, but would yield lower overall profit. Recall, that viability requires that the scammer actually extract money from the victim: those who are fooled for a while, but then figure it out, or who balk at the last hurdle are precisely the expensive false positives that the scammer must deter.

- Cormac Herley, spam-forskare på Microsoft

Branschen är föremål för flera myter och halvsanningar, inte minst idén att bluffandet alltid går med vinst (jfr bloggposten Vem tjänar pengar på spam?). Hur ofta tekniken ovan verkligen leder till vinster är en annan sak. Men att den verkligen tillämpas av ovan angivna skäl förefaller dock såpass sannolikt att det nog är sant. Om välutformade och välskrivna utskick hade gett bättre klirr i kassan hade våra spamboxar sett annorlunda ut.

Godis, E-nummer och ADHD

Har du någonsin läst på någon förpackning godis eller livsmedel, följt efter E-ämne:
KAN HA NEGATIV EFFEKT PÅ BARNS BETEENDE OCH KONCENTRATION? I så fall innehåller godiset ett azo-färgämne.

- Mia Hagenmalm skriver på ökända kurera.se, 23 juni 2015

Denna nyhet är egentligen några år gammal. Därför är det desto märkligare att ingenting hänt.

Anledningen till märkningskraven är en studie från Storbritannien som pekar på att ämnena kan ge barn koncentrationssvårigheter. Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa, har bedömt studien och menar att det inte är klart vetenskapligt bevisat att ämnena är skadliga. Förhandlingar mellan EU:s råd och parlament resulterade i kravet på särskild märkning.

- Livsmedelsverket: Azofärgämnen

Studien heter Food additives and hyperactive behaviour in 3-year-old and 8/9-year-old children in the community: a randomised, double-blinded, placebo-controlled trial och publicerades 2007. Den utformades av psykologer och experter på barnhälsa, utfördes på 300 barn på 3-8 år, och fann en signifikant ökning av "ADHD-type behaviour" när de fick höga doser av blandningar (obs) av ämnen. Den drog även slutsatsen att andelen barn på 3-12 år med ADHD skulle kunna minska med 30 % om tillsatserna ifråga förbjöds.

Nog är det anmärkningsvärt att en enda studie, som heller inte är direkt problemfri, får sådant genomslag. Eller vad den nu fick.

The 'Southampton Six' colours made headlines in 2007 when a study published inThe Lancet linked them with hyperactivity in children. After assessing the study, EFSA initially said there was no reason to change the ADI for any of the colours, largely because the combination of colours made it impossible to attribute effects to any substance in particular. However, EFSA later changed the ADI for three of the Southampton colours, for reasons unrelated to hyperactivity.

- 'Southampton' colour Allura Red safe at current levels, EFSA finds, Food Navigator 16 februari 2015

När dessutom den tveksamma varningen slår över på så kallade E-ämnen, inklusive E901, E441 och E175 (bivax, gelatin och guld), så kan man fundera på när det är dags med en uppföljning.

För övrigt så har azofärgämnen tidigare varit förbjudna i Sverige på grund av allergiska reaktioner: lindriga hudutslag, eksem eller astma. Alltså något helt annat än de som studien 2007 handlar om. Även här har folk och press snabbt och lätt blandat ihop begreppen.

- Livsmedelsverkets larm om barndrycken, Expressen 23 juni 2015

Vill du bli kryssad?

Framåt sommaren lär vi få se många, många politiker som vill bli kryssade. Undras hur många av dem som är bekanta med en annan betydelse av "kryssad"?

Här ser ni gamla 5:5. Det innebar att man blev straffri – eller kryssad, som man sade förr. 5-5 i stryktipset är ju ett kryss. Det var de som kom till sjukhus.

- Professor Lars Lidberg i justitieutskottets utfrågning om psykiskt störda lagöverträdare den 9 mars 1993

"Femfemma" kommer från 1864 års strafflag, där 5 kap. 5 § definierar brottslingar som inte kan ställas till svars eftersom de inte begriper vad de gjort. Lagen avskaffades 1965, uttrycket har levt kvar längre än så.

"Omgiven av idioter" är pseudovetenskapligt skräp

Dagens bloggpost blir ett uppmärksammande av Jonas Hjalmar Bloms bloggpost med den något längre rubriken Vad du bör vara medveten om när du läser Omgiven Av Idioter och kategoriserar människor i fyra färger. Den handlar om Thomas Eriksons bok från 2014. Den har inte bara blivit en storsäljare på senare år, utan är en av de mest framgångsrika böcker inom den psykologiska genren detta land har sett.

Då är det desto tråkigare att boken är pseudovetenskap och skräp.

Blom inleder föredömligt men en sammanfattning, ett abstract eller too long, didn't read som det också kallas:

TLDR: Att läsa Omgiven Av Idioter är underhållande, på samma sätt som det är underhållande att läsa horoskop. Däremot är den lika usel som horoskop när det handlar om att förstå andra människor, eller att använda i rekrytering och personlig utveckling, där det finns andra test som är avsevärt bättre.

- Jonas Hjalmar Blom: Vad du bör vara medveten om när du läser Omgiven Av Idioter och kategoriserar människor i fyra färger, 11 april 2018

Låt den bli en aptitretare. För artikeln är väl värd att läsa i sin helhet. Även den som aldrig hört talas om Erikson eller den enfaldiga fyrfärgs-klassificeringen kan njuta av en sågning av denna kaliber.

Alltså, författaren till Omgiven Av Idioter har förstått några saker fel:

• Vetenskap innebär inte att handplocka exempel ur historien för att underbygga sitt eget budskap.
• Vetenskap innebär inte att säga ”forskningen visar” och sedan inte berätta vilken forskning man menar.
• Vetenskap innebär inte att hänvisa till en 90 år gammal bok, som handlar om något annat än det man försöker att presentera och som senare vederlagts.
• Vetenskap innebär inte att hitta belägg för sina teorier, utan om att falsifiera dem.

  

Tre teman inom förvillande, del 3: Pengar är inte allt

Se även del 1: Att tänka i grupp och del 2: Varierande uppfattning om konsensus.

En omständighet som kan vara värd att begrunda är att von Osten [som låg bakom "underhästen" Kloke Hans] tydligen inte tog betalt för uppvisningarna. Annars lyfts alltid pengar fram som förvillarnas främsta, om inte enda, drivkraft; det är det enda motiv någon behöver, kan tänka, för att idka vanföreställningar.

- Faktoider, bloggposten Klokare än Hans 22 juni 2016

Varför förvillar man? En viktig drivkraft är pengar. Men det är inte den enda. Och även om jag inte ens vet hur man skulle kunna slå fast en sådan sak så är jag rätt säker på att det inte ens är den viktigaste.

Det är annars standardförklaring 1A när man diskuterar frågan. Förvisso förekommer grova pengar i flera grenar. Kvack naturligtvis, alla dessa pyramidspel, och "medier" som Benny Rosenqvist och Terry Evans sitter och tramsar med en timpeng på flera tusen – för att bara nämna tre exempel.

Men även om det finns några få stjärnor som tjänar storkovan så är de låg- eller oavlönade desto fler. Det finns nog så många som är beredda att sprida villoläror gratis. Det är sällsynt med betalväggar i knasbranschen, så att säga.

Tre teman inom förvillande, del 2: Varierande uppfattning om konsensus.

Se även del 1: Att tänka i grupp

Detta tema var lite svårare att formulera men så här: Vi vet inte allt vi inte vet.

Att folk är oense är trivialt. En del tror på astrologi, andra gör det inte, ytterligare några vet inte riktigt vad de tror. Men finns det någon människa som inte bara tror på astrologi, utan som inte ens känner till att det finns de som inte gör det? Man ska väl aldrig säga aldrig ... Men nog verkar sådan fundamental okunskap om världen osannolik. Men det finns gott om villoläror och myter som folk tror på utan att ens ha funderat på om de kan vara osanna.

Exempel: Nästan alla faktoider jag betat av genom åren är sådana som de "troende" aldrig funderat över om de är osanna. Bermudatriangeln är en av otaliga som jag själv trott på. Liksom följande ...

Exempel: Slagrutor. På bokmässan, det sammanhang där åtminstone undertecknad flitigast diskuterar sånt här med andra än skeptiker, så stöter man ganska ofta på folk som inte bara tror på slagrutor, utan som aldrig hört talas om att de inte skulle kunna göra det. (Jag var länge en av dem.)

Tre teman inom förvillande, del 1: Att tänka i grupp

Som föreläsare har man några olika dragningar liggandes, som kan plockas fram vid behov. Som regel – för egen del, alltid – är de inte helt monteringsfärdiga utan kan/bör stuvas om, filas och putsas på, i god tid innan eller samtidigt som jag står och pratar. En ny sådan föreläsning höll jag i litet och anspråkslöst format häromveckan. Framigenom kommer jag att hålla en matigare version med mer av allt, såväl fakta som genomtänkthet.

Föreläsningen handlar om fusk och slarv inom ett mycket specifikt område. Det ska jag inte ta upp här. Det jag ska ta upp här, och som jag också tar upp i föreläsningen, är tre "teman" som kunde studeras i de exempel jag valt -- liksom i otaliga andra förvillelser, myter och pseudovetenskaper.

Det första temat: Vi är flockvarelser.

Vi människor är tänkande varelser. Men vi är också flockvarelser. När vi ska bestämma oss för vad vi tycker och tror om något, hur vi ska bete oss eller inte bete oss, så gör vi det sällan utan åtminstone ett litet öga på vad andra tycker, såväl de vi ser upp till eller identifierar oss med som de som vi ogillar eller avskyr. Vi strävar efter att göra likadant som de andra i den egna flocken, tvärtom mot de i fiendeflocken.

Exempel: Kreationism. Det finns massor av folk som betecknar sig som kreationister som egentligen inte bryr sig ett skvatt om arternas uppkomst, alleler eller mikroevolution etc. Grejen är att deras släkt och vänner, de som de identifierar sig med och/eller beundrar, är kreationister. Då är det inte svårt att själv bli kreationist, eller snarare: Det är svårt att ta avstånd från en lära som man förväntas acceptera, helt oavsett om man har någon djupare förståelse eller ens intresse för den.

Exempel: "Quick-pesten". I det genombisarra Quick-fallet är det slående hur folk som kommer in utifrån – intelligenta eller överintelligenta människor, yrkeskunniga och omdömesgilla och allting – under vissa förhållanden kunde "smittas" med uppfattningen att förundersökningar och utredningar bedrevs precis som de skulle, och att det är något fel på de som tyckte annorlunda. Förvisso finns det en hel liten biotop av felslut här, men en som jag tycker mig se är hur driften att höra till Quick-laget får dess medlemmar, nämligen de som väl börjat att "tro på fallet" , att efterhand acceptera konstigare och konstigare saker.

Grupptänkandet ger gemenskap och trygghet av ett slag som är mycket, mycket viktigt för många av oss; det är en stark kraft som kan få oss att göra långt märkligare saker än att exempelvis tro på syndafloden. Samtidigt är den inte enbart irrationellt däggdjurstänkande: Det är arbetssamt att bilda sig en egen uppfattning om varenda liten grej som flyter förbi. Vi sparar massor av tid och energi på att anpassa oss till gruppen, även om det innebär att en och annan miss görs.

TT samarbetar med Scientologerna

Vi har spridit våra nyheter i snart 100 år. Nu kan vi även sprida dina. Med vår nya tjänst Via TT skapar du enkelt dina pressmeddelanden. Sedan ser vi till att dina nyheter hamnar i det flöde som journalisterna hämtar sina nyheter ifrån.

- TT:s reklam tjänsten "Via TT", i kampanjen kallad "TT:s finrum"

TT:s tjänst möttes tidigt med misstänksamhet och kritik. Vad gick den egentligen ut på? Skulle redaktioner luras att tro att reklamutskick i själva verket kom från TT? Om det inte var syftet, vad var syftet?

Kampanjen ska visa att man via vårt system kan skicka sina pressmeddelanden via vår lina till Sveriges redaktionella system. Det är en fördel med vårt system jämfört med konkurrenternas som reklambyrån leker med i kampanjen, säger Sara Perers. [...]
Sara Perers poängterar att materialet från "Via TT" hela tiden tydligt särskiljs från det redaktionella materialet.
– Det är otroligt noga uppmärkt, säger hon.

- Erik Wisterberg: TT:s "finrum" för pressmeddelanden kritiseras – formuleringar ses över, Dagens Media 20 januari 2016

Ett gäng som gärna prövade erbjudandet, och därmed TT:s integritet, var scientologerna på KMR. Scientologerna är en av de mest kända sekterna, och Kommittén för Mänskliga Rättigheter deras mest kända bulvan. Hur det gick? För scientologerna på KMR alldeles utmärkt, då de fick ut sin desinformation prydd med TT:s logga. För TT har det kommit därhän, att deras företrädare säger saker som nedanstående:

Kan vem som helst kan skicka ut desinformation via TT:s presstjänst?

– Nej, man får inte sprida falskheter eller personangrepp via vår tjänst, säger Lina Hedenström, vice vd på TT. 

Så ni bedömer KMR:s innehåll som sant?

– Nej, TT står inte bakom deras innehåll. 

Så innehållet får inte vara falskt, men ni tar inte ansvar för innehållets sanningshalt. Hur går det ihop? 

– Alltså, sanningshalt, jag vet inte vad den exakta formuleringen i vårt avtal är, men man får inte sprida spam till exempel, det finns ett ramverk av regler som kunden måste förhålla sig till. 

- Joachim Sundell: Nyhetsbyrån TT i mediesamarbete med scientologer, SVT 10 augusti 2017

Uppdaterat: Jag blev intervjuad i en uppföljande artikel.

Beskedet om att nyhetsbyrån TT ingått i ett pr-avtal med scientologorganisationen "Kommittén för mänskliga rättigheter" har väckt starka reaktioner. Nu kritiseras nyhetsbyråns samarbete för att skada förtroendet för den redaktionella nyhetsverksamheten.

– Det går inte att se på något annat sätt än att TT sprider desinformation, säger Peter Olausson, ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning.

- Joachim Sundell: Hård kritik mot Nyhetsbyrån TT:s förmedling av scientolog-pr, SVT 15 augusti 2017

Uppdaterat igen: TT dumpar scientologerna.

– Vi kände att om man skärskådar det de gör och skriver angående psykisk sjukdom, så handlar det om samhällsfarlig verksamhet. Och det gör att vi inte vill att de använder våra distributionskanaler, säger han till Kulturnyheterna.

- TT:s vd och chefred. Jonas Eriksson intervjuad i TT bryter kritiserat pr-avtal med scientologer, SVT Kulturnyheterna 28 augusti 2017

Örnflickan

Söndagen den 5 juni 1932 försvann Svanhild, 3 ½ år, på ön Leka i Nord-Trøndelag (det ligger ungefär i jämnhöjd med Skellefteå). Ett stort uppbåd av folk letade efter henne. Först på kvällen hittades flickan högt upp på en bergssida. På bilden den lyckligt återförenade familjen Hansen.

Sedan dess har folk grubblat och grälat över händelsen. För "standardförklaringen" av hur Svanhild hamnade på klipphyllan är att en havsörn flög dit med henne.

Är det sant? Är det möjligt?

Mens jeg var der oppe, hadde jeg kjempet veldig med ørnen. Hun kom stadig og skulle ha tak i meg for å få meg opp i reiret. Ungene skulle ha mat. Jeg så at hun kom imot meg. Jeg prøvde å kaste stein mot henne for å skremme henne. Men jeg ble vel så redd til slutt at jeg gjemte meg inne i hulen. Det var kanskje det som reddet meg fra å bli spist av henne.

- Svanhild Hartvigsen, här med kjolen hon hade på sig den dagen, intervjuad av Åge Aleksandersen och Tore Strømøy för programmet På loffen (NRK 1994)

Själva flygturen uppger sig Svanhild inte ha något minne av. En uppgift gör gällande att Svanhild i 30-årsåldern skulle ha förnekat sig ha något som helst minne av episoden; dock verkar ingen ha hittat någon källa för detta.

Ifrågasättanden kommer ofta från ornitologer. De konstaterar att havsörnar väger sisådär 4-7 kg, att byten som de flyger iväg med sällan är tyngre än 2 kg, och att ingen fågel kan flyga iväg med ett byte som väger mer än fågeln självt. (Direkt efteråt vägdes Signhild, men utslaget 19 kg torde bero på förväxlande av skalor; 19 skålpund eller ca 10 kg är rimligare.)

En annan invändning går ut på att klipphyllan där man hittade Svanild (man har markerat den med vitt, pricken till vänster i bilden) visserligen ligger otillgängligt, men inte värre än att såväl stora som små med jämnmod kunnat ta sig dit.

Att örnar flyger iväg med barn är en gammal skräckhistoria som var som hetast på 1800-talet. Då och då dyker den upp igen. En filmsnutt (bilden t.h.) som dök upp 2012 fick mycket uppmärksamhet, den var ett elevarbete i specialeffekter (här det franska pressmeddelandet på skolans blogg).

Vargfrågan känner alla till. Att man en gång i tiden jagade örn för att man trodde att man därmed skyddade barnen är tämligen bortglömt. Demoniserandet av rovfåglar är en konkret anledning till att just ornitologer gör vad de kan för att skilja saga från sanning i fallet.

Det tjener ikke Damms forlag [som gett ut en barnbok om händelsen] til ære at man har latt seg fange og misbruke som sannhetsvitne for en historie som i dag kun tjener til å skape ubegrunnet frykt blant barn og småbarnsforeldre, og som definitivt er med på å bryte ned muligheten for den opplevelsesglede møtet med havørna i en levende kystnatur representerer.

- Alv Ottar Folkestad: Svanhildsaken i ny drakt [PDF], Norsk Ornitologisk Forening 5 maj 2006

Det blir inte bättre av att Svanhild-fallet är så uppmärksammat, inte minst av de boende på ön som verkar hänga upp en stor del av sin självbild på det hela. Böcker ges ut, även barnböcker, och själva kommunvapnet är en tydlig påminnelse om historien.

Det är ett faktum att folk kan få falska minnen och tro sig ha upplevt saker de aldrig upplevt. Se t.ex. bloggposten Piaget blir nästan kidnappad (inte) för ett ovanligt fint exempel, eller studier av Loftus m.fl. Om Svanhild i efterhand fått reda på vad hon skulle ha varit med om och utifrån det konstruerat ett nog så levande minne så är det avgjort mindre märkligt än om en havsörn flugit två kilometer med henne.


Se även

• "Ørne-jenta" på Leka er død, NRK 15 november 2010
• Bob Rickard: Eagle & Baby 1 - The Svanhild Hartvigsen Story, 26 januari 2011

Fem skeptiska tips om autism

Inte för att tre år behöver vara någon ålder ... Men det är ett bra varningstecken, en indikation på att man ska vara ännu mer vaken än annars. För de som sprider artiklarna tänker mycket sällan på den detaljen; och då kan man tänka sig att de missar en och annan detalj dessutom, som kanske är mer relevant.

Autism kan jag mycket lite om. Jag vet inte ens varför det blivit hett, något man kan göra mer eller mindre långsökta associationer till och få folk intresserade. Och inte bara intresserade; det är ett ämne som rör upp känslor, mer än många andra diagnoser. Därför dyker det ofta upp i debatter, som lika gärna kan vara förvillade och oinsatta som motsatsen.

Därför blev jag intresserad och nyfiken när det dök upp en lista med några skeptiska tips om hur man kan bedöma texter som handlar om autism och relaterat. Den skrevs av Hanna Fridén som gett mig lov att återge den. Markeringarna är mina.

Just nu sprids det ett antal väldigt, väldigt ovetenskapliga artiklar om autismspektrum och efter att ha gått runt och rättat på typ 7 olika ställen så tänkte jag skriva en liten tipslista på hur man kan bedöma att det man läser inte är värt att sprida.

En sådan artikel är Susanne Bejerots understreckare Psykisk sjukdom under lupp, SvD 15 december 2013. Den argumenterar för att flera psykiska sjukdomar nog beror på försämrat immunsystem. Det är den som för närvarande delas flitigt.

1. Ordvalen. Används ord som sjukdom för att beskriva autism? Då är inte artikeln skriven av någon som ens besitter nog med kunskap om området för att veta vad autism är. En snabb googling på autism ger en person större kunskap i området. Resten av materialet i artikeln kan därför inte sägas vara särskilt tillförlitligt. Det är som om jag skulle skriva en politisk artikel och kalla vår statsminister för president. Skulle ni tycka det gav intryck av kunnighet?

Autism är en funktionsnedsättning. Den har vissa symptom, kan ges en (neuropsykiatrisk) diagnos, ges viss vård osv. Jag är osäker på hela problematiken med att kalla autism för en sjukdom men en poäng kan vara att sjukdomar går att bota; för närvarande finns ingen bot mot autism. (I förvillade kretsar förekommer många påståenden i stil med "diet och homeopati botade min sons autism" etc.)

2. Pratar man bara om autism eller pratar man om specifika gener, diagnoser och så vidare? En kvalitativ artikel om autism vet om att autismspektrum är ett samlingsnamn. Man behöver inte alltid gå in på såna detaljer, men om det rör forskning om "orsaker" så måste man göra det.

Den som skriver "X ger upphov till cancer" förväntas kunna redogöra för vilken sorts cancer det skulle vara frågan om; om inte, så skulle få stanna och lyssna. Och psykiatriska diagnoser är inte precis enklare än somatiska.

3. Påstår artikeln att de forskat på möss med autism? Autism finns inte hos möss. Autism är mänskligt. Om forskare påstår att möss har autism så har det gått till såhär: Forskarna har på något vis gett mössen en hjärnskada som inneburit att mössen får olika typer av problem och sedan har forskarna bestämt att kalla det för autism. Detta görs på olika vis, ibland låter det högst avancerat och imponerande, men det är inte korrekt. Autismspektrum är ett samlingsnamn för ett antal olika saker hos människor som ger liknande symtom i bland annat det sociala samspelet. Det kan inte en forskare bestämma genom att titta på en mus och fantisera fram att musen nu har autism. Det är lika vetenskapligt som när ditt barn skaffar en hamster och ditt barn börjar säga saker som: "Min hamster Pelle gillar Transformers."

Det här har jag aldrig tänkt på. En snabbkoll gav en rad träffar där man mycket riktigt skriver om tecken på autism (SVT), autismlika symptom (SR), symptom på autism (Illustrerad Vetenskap) osv. Bland de som verkligen skriver om autistiska möss återfinns, typiskt nog, Aftonbladet och IFLScience.

4. Hur många olika saker påstås, i artikeln, vara resultatet av vad de än tar upp? Om det är många saker så är det oftast populära buzzwords som används för att sälja in en viss idé och livsstil. Idag är det exempelvis mycket trendigt att bunta ihop saker som autism och autoimmuna sjukdomar, det är klickliga buzzwords. Det är populärt att marknadsföra dieter på det viset. År 2013 var det andra buzzwords som gällde, även då autism, men också ADHD och anorexi. Kolla efter det här, om en samling buzzwords används så är inte informationen i artikeln tillförlitlig.

Buzzwords är ingen dålig mätare på en artikels trovärdighetsgrad. Vilka som gäller för tillfället i olika branscher är inte helt enkelt att hålla reda på. Det är många forskare som sett hur deras ämne plötsligt fått mångdubbelt större utrymme i media, utan att något särskilt genombrott gjorts, utan enbart för att det blivit "inne".

5. Hur hittade du artikeln? På en site som förespråkar en viss kost? På en site som är emot vissa läkemedel? I en Facebookgrupp där folk förespråkar viss kost, är anti vissa läkemedel eller som förespråkar alternativa mirakelmetoder? Från en kompis som är jätteinne på en viss diet eller som just fått en diagnos på t.ex. en tarmsjukdom efter att inte ha vetat vad som är fel under många år? Var extremt skeptisk. Människor kan hitta något som de tycker är helt fantastiskt för dem som personer och det får dem att samla allt möjligt som ens antyder att den saken är bra för allt möjligt, de publicerar inte de stora mängderna med material som påvisar motsatsen, oftast är detta inte medvetet, de är bara så himla glada för att de hittat något som hjälper dem och det gör oss oftast lite... Ptja, fixerade vid just den saken. Glöm aldrig att ha det i åtanke.

Det finns en god och viktig princip som säger att vad som sägs är viktigare än vem som säger det. Även knasbollar kan få idéer som stämmer, liksom snillen kan lansera kluriga dumheter. Men det som här avses är inte så mycket vem som säger något, utan var man hittat det. En kanal som vill förmedla en viss världssyn förmedlar artiklar med den världssynen; de kan vara nog så korrekta var och en för sig, men det som är utelämnat kan vara minst lika intressant. Det blir övertydligt inom kvacksalveri där det aldrig varit några problem att hitta nöjda kunder som pratar sig varma för det ena eller andra undermedlet, även de som inte visat sig vara effektivare än sockerpiller. Men de rapporterna tas inte med.

Vetenskapskollen med Emma Frans i SvD

– I sommar granskar du vetenskapssnackisar och påståenden i SvD:s Vetenskapskollen. Varför då?

– Jag anser att granskning av vetenskapliga påståenden behövs mer än någonsin eftersom vi lever i en tid av så kallad ”faktaresistens”. Tack vare internet och sociala medier finns en plattform som gör det möjligt för vem som helst att sprida information. Detta har tyvärr resulterat i att desinformation sprids som en löpeld, ofta genom sociala medier.

- "Desinformation sprids som en löpeld", SvD 9 juli 2016

För några år sedan körde Svenskan Faktakollen, där påståenden i den politiska debatten fick rött, gult eller grönt ljus. Nu drar man igång Vetenskapskollen där diverse spridda påståenden med bäring på vetenskap, i synnerhet den medicinska verkar det som, tas upp och särskådas.

Kollare är Emma Frans, nog mest känd på Twitter som @DrEmmaFrans. Det torde vara hennes humor och vassa formuleringar som gett henne många följare där. Men sådant ska inte lura någon att tro att hon är ännu en leverantör av lättviktiga skämt och inget annat; hon är doktor och forskare på riktigt, skriver på bloggen Emmas selektion om vetenskap och ovetenskap, studier inom framför allt medicin/psykiatri och vad de egentligen betyder, med mera. Så Vetenskapskollen ska följas med intresse.

Piaget blir nästan kidnappad (inte)

Jean Piaget (1896-1980) var en schweizisk psykolog och är ett av de viktigaste namnen inom pedagogik och forskning om barns utveckling. Det sistnämnda fick han som ung en mycket intressant och speciell inblick i ...

Piagets tidigaste minne var från när han var två år och så när höll på att bli kidnappad. Han mindes hur han satt i sin barnvagn och såg barnflickan kämpa mot skurken, rivsåren i hennes ansikte, folk som samlades, polisen som kom ... En så dramatisk händelse kan man förstå att man minns, även från så unga år.

När Piaget var 15 fick familjen ett brev från barnflickan. Hon hade blivit frälst och ville göra upp med gamla synder. En sådan var historien om den misslyckade kidnappningen, för den var påhittad. Och så skickade hon tillbaka en klocka hon fått i belöning för sitt hjältemod.

Så var det med den saken. Men Piaget blev förvirrad: Han mindes ju händelsen, i detalj. Varifrån kom de minnena? Tydligen hade barnflickans berättelse satt sig i huvudet på honom och fått honom att inbilla sig att han mindes det hela.

Episoden återges av Elizabeth Loftus i hennes Eyewitness Testimony (1979). Loftus var inte först med att studera falska minnen men verkar vara bäst på det, och det är hon som gjort företeelsen allmänt känd.

Wikipedia: False memory; Reconstructive memory

Wilhelm Reich och hans orgon

Det var länge sedan man såg något om Wilhelm Reich eller hans underbara orgon i nyhetsflödet. Men så händer det:

Aktivisten, som vill vara anonym, hävdar att hon tillsammans med andra, placerar ut orgoner [ska vara orgoniter] inte bara vid master, utan också i bostadsområden runt om i Sverige.
– Vi gör det för att skydda mot elektromagnetiska fält. I nästan varenda hem finns det till exempel routers och dataskärmar som strålar ut kraftfält, och vi placerar ut orgonerna för att skydda folk.

- Aktivisten: Ingen bomb - det var en orgonit, SVT Uppsala, 19 maj 2016

"Orgoniterna" är inte Wilhelm Reichs idé utan en vidareutveckling av hans "forskning". Men låt oss börja med Reich ...

(Det som följer var sannerligen inte avsett att bli någon sorts sammanfattning av Reichs liv & dåd utan bara exempel på några av hans mer anmärkningsvärda prestationer inom olika fält. Men eftersom han levererade så många sådana så blev det lite längre än tänkt.)

Wilhelm Reich föddes 1897. Han växte upp i en by i Bukovina, ett område som vid den tiden ingick i Österrike-Ungern, idag är delat mellan Rumänien och Ukraina (Reichs by ligger, åtminstone för tillfället, i Ukraina). Han deltog i första världskriget vid den italienska fronten. Efter kriget började han studera i Wien. Där träffade han Sigmund Freud som fann den unge studenten begåvad och lovande. Reich började idka psykoanalys. Under 20-talet steg hans anseende snabbt. Han skrev böcker om karaktärsanalys och annat freudianskt som användes under lång tid, rentav än i våra dar minsann, efter vad jag hört. Han kombinerade psykoanalysen, som ju är rätt sexfixerad till att börja med, med mer sex, marxistiska analyser, och ännu mer sex.

Föredrag av dr Wilhelm Reich: Ungdomens sexuella fråga i det borgerliga samhället, eller hur det nu översätts – Die Rote Fahne den 30 januari 1930.

När 1920-talet övergick till 1930-talet blev Reichs idéer snabbt allt mer inkompatibla med såväl verkligheten som samtiden. I september 1933 publicerade han Fascismens masspsykologi vari han analyserade exakt hur ett så sorgligt gäng som nationalsocialisterna kunde komma till makten Tyskland. Även om marxistiska texter uppnår en ny dimension av oläsbarhet så finns där några fina passager, som när han beskriver några av fascisternas lockbeten: "uniformens sexuella verkan, den erotiskt retande verkan av paradmarscherna (på grund av deras rytmiska fulländning), det militäriska uppträdandets exhibitionistiska karaktär" ... Det var inte så konstigt att de under den "nationella revolutionen" våren 1933 lämnade landet. Lite mer udda var att han samtidigt gjort sig oönskad hos kommunisterna, främst på grund av hans fokus på Jugend i sexuelle Frage.

Reich har fortfarande en viss status i vissa röda kretsar. Hans status inom den tämligen väldebunkade freudianska skolan känner jag inte till.

Det var i den vevan, i slutet av 1930-talet, som Reich lämnade Riket och flyttade till Danmark, Sverige (Malmö som var "bättre än ett koncentrationsläger") och framför allt Norge. Det var nu som han började komma de riktigt stora grejorna på spåren. Han upptäckte "bioner" som han trodde var en sorts livets byggstenar, länken mellan levande och död materia. Folk som verkligen begrep sig på sådant och iddes ta del av resultaten förklarade att de var bakterier.

"Gräsbioner": Från ett multnande grässtrå A) kommer bioner som B) klumpar ihop sig, C) bildar ett membran runt sig och till sist D) simmar iväg genom att dra ihop och förlänga kroppen. (Från Orgonics™)

Reich tyckte sig identifera två sorters bioner. De röda förknippades med död och fick heta T-baciller efter Tot, de blå fick heta PA-bioner (efter "paket", av någon anledning). Så småningom insåg han att det var det blåa skimret som var grejen: Det var energi av en fundamental och världsviktig sort som ingen annan någonsin sett före honom. Han kallade den orgon. Det var Wilhelm Reichs livs upptäckt.

För att sammanfatta så är orgon enligt Reich den grundläggande kosmiska energin. Den svarar för "the color of the sky, gravity, galaxies, the failure of most political revolutions, and a good orgasm" (Skeptic's Dictionary). Den kunde användas av så kallade cloudbusters för att få molnen att ge av sig regn.

Mest känd blev den genom orgon-ackumulatorer, skåp eller garderober byggda för att ansamla välgörande orgonstrålning och rikta den mot det eller den som befinner sig inuti. Här kan man sitta och gona sig, obs inte för länge. En annan grunka samlade ihop orgon som sedan kunde riktas i en stråle mot målet.

Reich själv tillbringade resten av livet med att allt mer frustrerad predika orgonets välsignelser. Då de värdelösa prylarna marknadsfördes som verksamma mot allehanda sjukdomar lade USA:s läkemedels- och livmedelsverk FDA 1954 beslag på en mängd ackumulatorer och orgon-litteratur och förstörde alltihop. Detta gav anhängarna möjlighet att sedan dess spela Galilei-kortet.

Reich och hans orgon fick ett uppsving från 1968 och några år framåt. Ackumulatorerna var som populärast på 1970-talet tror jag. Sedan dog de ut på det sätt som vanföreställningar brukar dö ut: Inte vederlagda av övertygande motbelägg utan på grund av människors nycker, långsamt bortglömda och ersatta av nya vansinnigheter som för ögonblicket verkar mer spännande.

Men trots att det som sagt är länge sedan orgon fick någon större uppmärksamhet så finns det några som fortfarande arbetar med det. En nyutveckling (resultatet av "forskning", tvivelsutan) utgörs av orgoniter: orgonstenar, klumpar som utsöndrar orgon. De består av plast med aluminiumspån och en och annan kristall. De har ett säreget utseende och är kanske dekorativa i rätt sammanhang.

En av brevpressarna som beskrivs på orgoniter.se kallas "the holy handgrenade". Hur man nu ska tolka det.

På en sida som säljer orgoniter hittar man bland annat denna skapelse, där den magiska pyramidformen tagits med i ekvationen. Det är även på orgonitshop.se som man hittar följande anvisningar för hur de kan användas:

Placera åtminstone en orgonit så nära du kan varje mobilmast som du hittar inom 5 km avstånd från din bostad. Det ger bäst effekt att omvandla negativ energi så nära källan som möjligt. Har du högspänningsledningar eller ställverk i närheten så kan du placera 2-3 orgoniter alldeles under/intill dem. Observera att orgonit inte försämrar funktionen hos utrustning som den placeras vid, endast kvalitén hos den emitterade energin förbättras. Orgoniter används framförallt på ställen där skadliga energifält kan lokaliseras, t.ex. nära kraftledningar, mobilmaster, strålkällor som wifi, routrar, husets säkringsskåp mm. Kan placeras i sovrummet om man plågas av störd sömn, i växthus, djurstallar mm.

Även om tyngdpunkten läggs på "elstrålning" så kan man ana spår av äldre orgonteorier, där den underbara blåa strålningen ligger bakom allt som är bra:

Eftersom orgoniter generellt omvandlar negativ energi till positiv finns det mängder med tillämpningar där man vill uppnå samma syfte. Exempelvis områden där det ofta sker olyckor eller områden med hög förekomst av kriminalitet har med hög sannolikhet brist på positiva energiformer.

Vad som hänt är att Reichs tråkiga passé pseudovetenskap korsats med den moderna spännande pseudovetenskapen om skadlig "elsmog" och "mobilstrålning". Det är det pålitligaste sättet för villoläror att överleva och komma vidare: Inte att utvecklas i sig utan att korsbefruktas med andra villoläror.


Källor:

• Martin Gardner, Fads and Fallacies in the Name of Science (1957), kap. 21 Orgonomy
• Robert Todd Carroll: orgone energy, Skeptic's Dictionary
• Wikipedia (eng.): Wilhelm Reich; Orgone
• RationalWiki: Orgone energy
• Orgonics™: What is Orgone Energy & What is an Orgone Energy Accumulator?