Vikingakalv på export (?)

Vid Tjörns sydligaste udde, där samhället Rönnäng ligger, hittar man strax intill ön Tjörnekalv, skild från den större ön av det smala Kalvesund. Kommen från ön (alltså Tjörn) kände jag till detta.

Så beger vi oss till Irländska sjön, omgiven av å ena sidan Skottland, England och Wales, å andra sidan Irland. Mitt i ligger Isle of Man, känd för motorcykeltävlingar, svanslösa katter och ett utdött språk, bland annat. Och vid Isle of Mans sydligaste udde hittar man strax intill ön Calf of Man, skild från den större ön av ett smalt sund. Detta kände jag inte alls till förrän jag upptäckte det. Och slogs omedelbart av … Ja.

Hur kommer nu detta sig?

I akademiens ordbok finns en underartikel som här återges i sin helhet:

[jfr isl. kalfr, liten ö som ligger intill en större, ävensom med samma bet. (lånad från nord. spr.?) eng. calf (i uttr. the Calf of Man)] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat; jfr anm.) om holme som ligger intill l. mycket nära en ö (större holme) l. om mindre vattensamling liggande intill l. mycket nära sjö (tjärn); äv. om vik av större sjö. EHellquist i Landsm. [Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif.] XX. 1: 292 (1904). 3NF (1929). — Anm. Ordet förekommer ofta ss. l. i namn på holmar o. vattensamlingar av ovan angivet slag.

- SAOB: KALV

Isländskan skriver visserligen kálfur, men kalfr är å andra sidan vad kalvar kallades på runsvenska eller fornöstnordiska. Det språket talades på vikingatiden och lite till, mycket ungefär 800–1200. Tjörnekalv kan ha fått sitt namn då, eller möjligen senare; folkspråkets tjörbu är inte det enda bygdemål som bevarat åtskilliga gamla drag (fast större öar och sjöar tenderar att namnges tidigt, och de namnen ändrar man sedan inte på i första taget). Men utan att glömma SAOB:s frågetecken så kan Calf of Man ha fått sitt namn av nordbor. För när fornnordiska språk talades i Skandinavien, hade inte så få brukare hittat till bland annat Irländska sjön med omnejd. De efterlämnade åtskilliga språkliga spår i iriskan, inte minst i den nautiska vokabulären, som ancaire (ankare), trosc (torsk) och rentav bád (båt) – om detta läste jag i excellenta artikeln Vindöga och knappar lever på Irland av Karin Hansson. Kanske även calf kan räknas dit?

Bonus: Jag känner mig nödd och tvungen att dela med mig av följande pärla till citat ur SAOB:s artikel: ”Händeret så at någon mycket har inöst wist icke måttet / Då afla Bacchus och Ceres imaag hans en undliger kalfwer …” – Det där skrevs av Johannes Rudhelius inför bröllopet för Arendt Reuterkrantz och Magdalena Rhenfeldt, hållet på Hofgården uti Mucktorps församling utanför Köping den 12 Octobris Åhr 1662 (återgett i Samlaren 1914). Sådana anor har ordet ”kalva” om uppkastningar!

Sveriges första svarta präster

Zuluman svensk präst.

- Jönköpings-Posten 31 maj 1901

I slutet av 1800-talet flydde mKhwelantaba, kallad zuluprins, från anglo-zulukriget. Via en svensk missionär kom han till Sverige. Han bytte namn till Josef Zulu och drog landet runt med en cirkus. Men han studerade också teologi, och började arbeta på att bli präst. Så småningom kröntes mödorna med framgång: Han prästvigdes 1901 i Uppsala domkyrka.

Denna intressanta historia har berättats då och då. Bland annat i Amat Levins bok Svart historia – hans sajt svarthistoria.com hade en numera raderad bloggpost om Zulu – och i SR-dokumentären Zuluprinsen blev Sveriges förste svarte präst. Av den sistnämnda framgår något som väl inte är den enda anledningen till att man berättar historien, men som utan tvekan gör att man tycker att den blir intressantare.

Men då inträder en komplikation. För det är mycket lätt att hitta uppgifter om en tidigare svensk svart präst.

Den förste hedning som prästvigts i Sverge är abessiniern Marcus Germei, som i fjol prästvigdes i Upsala och i höst afreser som missionär till sitt hemland.

- Avesta Tidning 17 juni 1890

Markus Germei kom från vad som idag är Eritrea i vad som då var Abessinien. Likt Zulu kom han till Sverige via missionärer, bestämde sig för att bli präst, och såg sedan till att bli det. Han prästvigdes i Uppsala domkyrka 1889. Så vitt känt är, var han Sveriges förste svarta präst.

Så långt en förekommande felaktig uppgift och dess korrigerande. Jag fann båda i följande artikel. Där fann jag även en besynnerlig sårad ton. Det verkar som om Meles och Menghestu tolkar Levins fel som en förolämpning, riktad mot alla eritreaner:

Under mitt besök i Örebro tar Alazar Menghestu upp Amat Levins bok ”Svart historia”, där det alltså påstås att en sydafrikan var den första svarta prästvigda personen i Sverige:

“Var placerar han eritreraner? Är vår historia inte med bland de svartas historia? Räknas vi inte som afrikaner?” 

- Segen Meles: Nej, SR och Levin – historien är en annan, Svenska Dagbladet 15 augusti 2023

Det är möjligt att det finns en bakgrund som jag inte känner till. Men som det som beskrivs är det en helt oprovocerad överreaktion. Sådana gör det inte lättare att få saker rätt. Den som gör ett misstag ska inte behöva bli hudflängd.

Pippi på franska

– Astrid Lindgren: Fifi Brindacier (Hachette 1962, övers. Marie Lœwegren), Pippi Långstrump (Rabén & Sjögren 1959), Pippi Långstrump går ombord (Rabén & Sjögren 1954)

Pippi Långstrump är inte okänd i Frankrike. Men inte heller särskilt känd, jämfört med många andra figurer i andra länder.

Det har sagts en del om den första, och länge enda, översättningen av Pippi till Fifi (justeringen av namnet är för övrigt nödvändig). Som att den ska ha varit rejält nedtonad, eller direkt censurerad. Så här:

Den första översättningen var ett flagrant övergrepp på det mesta Pippi står för. Förlaget ansåg inte Frankrike moget för de subversiva inslagen och allt som kunde tänkas stöta fransk god ton rensades därför bort, Astrid Lindgren ovetandes.

- Björn Erik Rosin, Franska förlag slåss om Pippi Långstrump, SvD 2 oktober 2005

A censored edition of Pippi Longstocking appeared in France, with changes made to her character to make her ”a fine young lady” instead of ”a strange, maladjusted child.”

– Wikipedia: Pippi Longstocking#Cultural impact citerar Sara Van den Bossche

Ord och inga visor! En längre analys kom från en svensk lingvist, som verkar behärska alla relevanta förmågor. Här sammanfattningen:

Pippi Långstrump har en implicit kritik av vuxenvärlden och ett försvar av barnets rättigheter, medan Fifi Brindacier mildrar detta antiauktoritära drag genom att censurera alla former av öppet motstånd mot vuxenvärlden som inte följs av en ångerfull attityd.

Pippi Långstrump kännetecknas av en intim atmosfär som bygger på medverkan mellan författaren och läsaren. I Fifi Brindacier ger berättarens icke-ingripande ett intryck av distans och opersonlighet.

I Pippi Långstrump växlar texten mellan berättande och dialog som inte för fram berättelsen. I Fifi Brindacier betonas äventyren, på bekostnad av dialog och skrönor.

Stilen i Pippi Långstrump är livlig, färgstark och väldigt nära talspråket. Fifi Brindacier fastnar i ett mycket konventionellt skriftspråk.

– Christina Heldners Une anarchiste en camisole de force – Fifi Brindacier ou la métamorphose française de Pippi Langstrumpe [PDF] (”En anarkist i tvångströja – Fifi Brindacier eller Pippi Långstrumps franska metamorfos”), La revue des livres pour enfants 145, sid 65–71 (1992)

Det där var ju betydligt mjukare. Men även om Heldner inte beskriver a fine young lady – hur skulle en sådan översättning se ut? – så räcker det och blir över. Hon rekommenderade också en nyöversättning.

Jag blev nyfiken. Så jag letade rätt på Fifi Brindacier (1962). Och började jämföra den med de två första Pippi-böckerna i original, eftersom Fifi visade sig vara hopredigerad av dem. (Jag har inte tittat på de återstående böckerna, en på respektive språk.) Nu är min franska inte vad den borde vara men jag kan skumma hjälpligt, vilket tillsammans med de fina verktyg som numera finns borde räcka. Och det tycker jag nog att de gjorde. Åtminstone tillräckligt väl för mina syften, som inte var att skriva en avhandling eller ens rapport, utan bara att berätta om vilka skillnader jag hittat.

Och vad ska man då säga om skillnaderna mellan Pippi Långstrump och den första Fifi Brindacier? Oh la la …

De franska utgivarna tog sig stora friheter med texten. Mycket stora. Man tog bort, förändrade och lade till. Många ändringarna var stora, många var små. (Och vad beträffar en detalj som många blivit helt uppslukade av: På franska är Pippis pappa ”kung i Afrika” hos les Couricouriens just så.)

Bland de små ändringarna irriterar jag mig särskilt på de jag inte förstår poängen med. Som när cirkusdirektörens svarta frack blev en röd rock (en fransk grej?) eller när ”fyra månader till jul” blev tre (anpassning för franskt skollov..?). Eller när Pippi gräddar pannkakor, då hon får ett ägg i pannan och två i stekpannan. Det är den enda ingrediens som nämns i originalet. På franska får vi dessutom veta att hon även tillsätter mjölk, mjöl och socker. Eller när hennes kaffe med ostmacka till frukost blev café au lait med ett halvdussin rostade bröd … Gulligt? – hade kunnat vara, om inte hemkunskapen delat bok med mängder av rejäla raderingar. Där många, åter igen, är sådana att jag inte begriper mig på dem, om syftet inte var något annat än att spara plats.

Men det finns gott om justeringar och raderingar som är mer begripliga. Vilket inte gör dem bättre. Här är tre hela kapitel som uteslutits:

Fifi är som sagt de två första böckerna hopslagna. Man tog åtta kapitel av de elva i Pippi samt fem av de nio i Pippi går ombord; 20 kapitel blev 13. (Samtliga listas nedan.) Även om fler kapitel försvann från den andra boken, så följer de som försvann från den första ett tydligare mönster. Syns det? Kapitlen handlar alltså om att Pippi 1) driver med ordningsmakten, 2) fraterniserar med brottslingar, samt 3) gör bort sig utan uppehåll på kafferep. Det gör henne inte till a fine young lady, men kan avgjort klassas som ”censur av öppet motstånd”.

När man haft med sig den ocensurerade bilden av Pippi hela livet så är det inte så lätt att föreställa sig vilken bild franska läsare här fått. Särskilt som åtskilliga subversiva drag finns kvar.

För censuren är ofta mindre klumpig. När Pippi besöker skolan är hon fortfarande uppkäftig mot fröken – men inte hur långt som helst. Detta fick vara kvar:

– Vad är 7 plus 5?

– Om du inte vet det själv ska du inte tro att jag talar om det för dig!

Men detta ströks:

– Om du är så barnsligt förtjust i dom där dumheterna, varför sätter du dig inte för dig själv i en vrå och räknar och låter oss va ifred, så vi kan leka kull?

När jag sett sådant reagerade jag även på detaljer som den följande, min markering: ”Ingen mamma eller pappa hade hon, och det var egentligen rätt skönt …” blev i översättning ”Hon bodde ensam. Men hon klagade inte …” (”Elle vivait tout seule. Mais elle ne se plaignait pas …”). Det där var ingen stor justering. Men ändå gör den henne lite, lite mindre självständig. Och så är den totalt onödig.

Här är det första exemplet jag såg på censuren. Jag tycker att det blev ett käckt exempel att visa i detalj. Det är här Pippis superkraft först presenteras för oss:

Starkare än någon polis? Stopp och belägg! – Även så mild vanvördighet mot ordningsmakten var tydligen för mycket.

Detaljen med ponnyn har Astrid själv kommenterat, när hon talade inför USA:s kongressbibliotek icke desto mindre. Det platsar bra här:

Som en del av er kanske vet, kan Pippi lyfta en hel häst på raka armar. När den boken skulle översättas till franska, kunde utgivaren inte föreställa sig henne lyfta en hel häst. De kunde sträcka sig till en liten ponny, men inte mer. De sade att svenska barn kanske kunde fås att tro att någon kunde lyfta en häst, men franska barn var alldeles för realistiska för att svälja sådant nonsens. Tyckte utgivarna. Och så fick Fifi Brindacier nöja sig med att lyfta en ponny. Ibland tror jag att utgivare inte vet mycket om barn. En del av dem åtminstone. Men de är naturligtvis i stort sett utmärkta människor, hängivna sina jobb och författare, snälla, hjälpsamma och kunniga, ja det är de verkligen.

- Astrid Lindgren: ”The Importance of Children's Books”, The Quarterly Journal of the Library of Congress, vol 40, nr 3 (1983), s 196 – en föreläsning hållen på Library of Congress 15 november 1982, under National Children's Book Week

Om hon uppmärksammats på hästen som blev en ponny undrar jag om man inte nämnde många fler många större förändringar..? Men det är en annan fråga. Som förresten är passé sen länge. Eller borde åtminstone vara.

Sedan Heldner demonstrerat översättningens brister slutade den att säljas 1995. Den nyöversatta samlingsvolymen Fifi Brindacier l'intégrale gavs, till slut, ut 2007. I vilken mån den lyckats rucka på bilden av ”en anarkist i tvångströja” vet jag inte.

Kapitel i de två första böckerna, medtagna och strukna i första franska översättningen

Pippi Långstrump

Pippi flyttar in i Villa Villekulla
Pippi är sakletare och råkar i slagsmål
Pippi leker kull med poliser
Pippi börjar skolan
Pippi sitter på grind och klättrar i träd
Pippi ordnar en utflykt
Pippi går på cirkus
Pippi får besök av tjuvar
Pippi går på kafferep
Pippi uppträder som livräddare
Pippi firar födelsedag

Pippi Långstrump går ombord

Pippi bor fortfarande kvar i Villa Villekulla
Pippi går i affärer
Pippi skriver brev och går i skolan – men bara lite grann
Pippi är med på skolutflykt
Pippi går på marknad
Pippi är skeppsbruten
Pippi får fint besök
Pippi håller avskedskalas
Pippi går ombord

Proki

I lumpen fick man ju lära sig en del. Som nya begrepp för nya företeelser. Liksom en del nya begrepp för kända företeelser, som att ”kamouflage” i försvarsmakten kallas ”maskering”.

En glosa som dök upp fastnade på ett eget sätt. På den tiden fanns fortfarande overheadprojektorer. Eller om man kallade dem overheadapparater, eller någon annan variant på ”overhead”, som ju alla människor gjorde som alls pratade om dem. Med ett (1) undantag – inom det militära kallades de … Proki. Lär ha kunnat stavas prokie; för egen del har jag bara hört ordet.

Jag har aldrig stött på det förr eller senare. Inte för att det lär återuppväckas vid det här laget … Men det blev intressantare när jag varken hittade det i SAOL eller SAOB – p-orden togs upp under 1950-talet – eller ens i KB:s tidningslägg.

Vad är det för ord? Varifrån kom det?

Hittills har jag inte hittat något jättespännande (vilket inte heller var att vänta) men åtminstone något intressantare än ännu en anglicism:

Seltenere Bezeichnungen sind Tageslichtprojektor, Tageslichtschreiber, Schreibprojektor und Arbeitsprojektor. In der ehemaligen DDR war und ist der Markenname Polylux auch als Gattungsbegriff gängig, in der Schweiz auch Hellraumprojektor oder Prokischreiber. Dieser Begriff war auch in der Bundeswehr üblich.

- Wikipedia (ty.): Overheadprojektor

Alltså Schweiz, i allmänhet som jag tolkar det, liksom i (väst?)tyska försvaret.

Blick in den Tagungsraum der Aula Schönau in Steffisburg, ausgerüstet für Simultanübersetzung, Prokischreiber, Film- und Dia-Forführungen.

- Zivilschutz-Bilderbogen 1975

Från en övning i schweiziska Steffisburg/Thun, där en ledningsplats utrustas med bland annat overheadprojektor, Prokischeriber. En civil övning, men civilförsvaret kan ju ha och har haft militära inslag lite varstans.

Jag antar att begreppet ”proki[e]” kom från ena eller andra tyskan till svenska försvarsmakten. Hur och när – ingen aning. Apparaterna verkar ha brett ut sig i Sverige under 1950-talet. Enligt SO är ”overhead” i sammanhanget ”belagt sedan 1960-talet”, vilket stärks av ett fynd från 1961 i KB:s lägg. På kontinenten användes tekniken tidigare. Om man ska välja mellan just de två nämnda källorna vid den tiden så låg väl Schweiz närmare till hands än tyska krigsmakten, som kanal för import av nya begrepp eller åtminstone av ny teknik, om nu prylarna och beteckningarna gick hand i hand.

Hur det än kom hit så lyckades begreppet att åtminstone inom en del av samhället hålla stånd mot engelskan. Det gjorde det lite drygt 30 år senare, och förmodligen sin tid ut. Men i ordlistorna hamnar det kanske aldrig.

Fyra grader av Prince

Cigarettmärket Prince är ju, för den som inte visste det, danskt. Innebär det att de är uppkallade efter en särskild Prince of Denmark..?

Första graden av Prince

Även hos den som inte var med på den tiden, som undertecknad, kan deras reklamslogan vara etsad i minnet – se, det var god reklam. Utformningen var enkel, måhända självklar: Glada kändisar sitter med en cigg i näven och tittar in i kameran. (Utan att ifrågasätta deras respektive kändis-status så erkänner jag att jag inte känner igen en enda av dessa; inte för att blandade kändisar är min starka sida, och att inte ens KB sätter damen gör mig lite bättre till mods.)

Andra graden av Prince

Men det stuket var alldeles för uppmuntrade, tyckte de som bestämde, om det nu var Konsumentombudsmannen eller Marknadsrådet. Så bilderna försvann. Först ersattes de med ”attribut”, där exempelvis en författare symboliserades av en skrivmaskin. Och så fick man ju ta med namnet, så folk skulle fatta vilken förment säljande kändis som avsågs. Någon sådan annons har jag inte hittat, därav den fria ytan ovan.

Tredje graden av Prince

Men även det stuket var alldeles för uppmuntrade, tyckte De Som Bestämde. Så attributen försvann. Nu återstod bara signaturerna av deltagarna. Och där går jag åter igen bet. ”Ingegärd Biehl” kan jag åtminstone läsa, men inga fler. Och jag har inte lyckats få fram vem hon var, eller vad hon var känd för.

Fjärde graden av Prince

Men även det stuket var alldeles för uppmuntrade, tyckte De Som Bestämde. Så nu försvann namnet med. Vem som gått över till Prince? ”Jag”. De slapp åtminstone att lägga ut någon ersättning …

För övrigt är annonserna av första graden från 1966–67, tredje graden från 1974, och fjärde graden från 1975. Så det tog ett decennium för Prince:arna och Prince:ssorna att upplösas uti dagg och tina bort (Akt I, scen 1).

The Enhanced Games

The Enhanced Games is organizing an alternative to the corrupt Olympic Games.

We believe that science makes humanity – and sports – better and fairer.

Sports, without drug testing.

- Officiella hemsidan enhanced.org

The Enhanced Games, ”De förbättrade spelen”, bygger på en enkel idé: Idrott med doping. Alla prestationshöjande åtgärder är tillåtna. För att inte säga nödvändiga, om man vill ha en chans till nämnvärda resultat.

- ”Some footage has been digitally enhanced”, som de skriver med finstilt …

Världens första Enhanced Games kommer att äga rum 2024. Visserligen inte på fotomontagets arena i Ben Hill Griffin Stadium, Gainesville, Florida. Orten är faktiskt inte avgjord än. Det låter som om man är lite sent ute? Fast det beror ju på hur allvarligt menade planerna var till att börja med …

I denna bloggpost ska jag börja med de tyngsta (som jag tycker) invändningarna. Dels den självskrivna: Att doping inte är förbjudet bara för att, utan för att det är farligt, på riktigt. Alla invändningar jag sett mot The Enhanced Games har också gått ut på den biten.

Här är en annan vinkling: Är det en bluff? Det vet jag inte. Men jag skulle bli förvånad om spelen blir av. Känslan av lycksökare är stark.

Inte för att det därmed är slut på frågetecken …

Vad gäller finansieringen nämner hemsidan Peter Thiel. Thiel grundade PayPal, tillsammans med Max Levchin och Elon Musk, om de är bekanta. De miljarder han fick när bolaget såldes har han sedan förvaltat såpass väl att han ligger strax nedanför plats 200 på Bloombergs miljardärslista. Så även om Enhanced-gänget knappast drar sig för att pungslå frivilliga, så torde finansieringen vara säkrad.

Olympiska IOK nämns. Ofta. Och inte bara utifrån deras arbete mot doping. Allt som kan användas mot dem används mot dem. Faktum är att EG verkar vara minst lika mycket anti-IOK som pro-doping. Inte för att det är svårt att tycka illa om IOK, sannerligen inte, men det gör inte EG mer sympatiska.

Det finns även enklare faktafel på EG:s hemsida, sådana som lämpar sig för vanligt rejält debunkande. På sidan Science is real påstås följande felaktigheter:

• En indianstam i Mexiko tillskrivs bruket av peyote = stryknin; men peyote är en amerikansk kaktus som innehåller meskalin, stryknin kommer från rävkaketrädet som växer i sydostasien
• Vikingarna använde bufotein; det är en sammanblandning med den trötta bärsärkar åt flugsvamp-myten (länk till faktoider.nu)
• Vikingarna symboliseras med en hjälm. Gissa om den har horn …
• Charles-Édouard Brown-Séquard (1817–1894) injicerade testikelextrakt för ”renewed strength and vitality”; men eventuell effekt kan tillskrivas placebo då testosteron visserligen bildas i testiklarna men inte lagras där
• Anabola steroider syntetiserades 1935; facit är 1934 (inget stort fel, men varför fel ö h t?)

Nu är ju sådana fel ingenting jämfört med att uppmuntra doping. Att jag tar upp dem beror på att de kan ge en indikation på hur noggranna de ansvariga är. Särskilt intressanta fel är de som är relaterade till ämnet. Vilken koll på idrottsmedicin, eller medicin i allmänhet, har den som identifierar peyote som stryknin? Även om de ledande inom Our Team främst har juridiska bakgrunder, så har de ett särskilt gäng som ska hantera vetenskap och etik. Månne det vore intressant att se de experterna granskas av andra experter.

Nästa sida! Language Matters försöker att spela det ordspel som är så populärt i vissa kretsar (en annan är sidan som tipsar om hur man kan sabotera Wikipedia-sidor, med listor med ”Discriminatory Language/Trigger Warning”). Och man går ut hårt. Här följer en ”faktaruta” som jag återger i sin helhet:

The Colonialist Origins of Doping

Steeped in racial prejudice, ‘doping’ and its variations are harmful words wielded by sports federations to keep athletes from embracing science.

The term originates from the colonialist Dutch forces’ description of the performance enhancements used by the defending West African tribes.

The word was soon used to describe the medical enhancements given to horses, before being weaponized against the black population in the 1980s War on Drugs. Today, black athletes are disproportionately accused of ‘doping’.

‘Doping’ is a colonialist slur that reeks of symbolic and historic violence against both the black and enhanced populations, and needs to be removed from our vocabulary.

Där har ni det: Den som talar om ”doping” är en slem kolonialist. Åtminstone tycker EG-gänget så. Eller de vill åtminstone att det ska se ut som om de tycker så …

Vad etymologin beträffar fick jag gräva lite för att hitta detaljer. Jag hittade den i en arkiverad version av antidopingbyrån WADAs hemsida (A Brief History of Anti-Doping). Enligt den skulle ”doping” komma av dop, en stimulerande dryck som ska ha druckits av zulukrigare (som hör hemma i södra Afrika, inte västra) under religiösa ceremonier. Antingen har EG hittat den där, eller så är den vanlig i doping-branschen. Åtminstone är den vanligare där än i språkbranschen, vilket nog beror på att den dömts ut av språkvetarna … 

I pålitligare källor finner jag en etymologi som visserligen inte är glasklar, men avgjort annorlunda. I början av 1800-talet togs dope upp i engelskan. Först användes det om tjock sås, efter nederländska doop med samma betydelse (släkt med ”doppa”). På 1870-talet finns belägg för doping om att ge hästar prestationshöjande medel (källa Wordorigins: dope [arkiverad]). Det är några år tidigare än det finns belägg för dope om opium, myntat utifrån de tjockflytande opium-substanser som röktes då. Häst-dopingens ursprung är alltså osäkert. När ”doping” började användas i svenskan (första belägg jag hittat i svensk press är från 1930; och ”doping” är några år före ”dopning”) var det inte om folk utan om hästar.

Glasklart är det inte … Hur som helst. Sedan går man igenom dumma fulord och deras ”bättre alternativ”. Paralleller dras till diskriminering och rasism. Nazister nämns. Japp, så överspänt är det.

Om man där fiskar efter sympatier med en sorts bete, så används en annan sort på sidan How to come out as enhanced. Man kan läsa den som handlade den om ”coming out” av annat slag … Återigen är parallellerna uppenbara, och återigen tar man i alldeles för hårt. ”It can feel liberating to be authentic”, ”It takes courage to be open about your body”, ”If you think someone you know is enhanced, remember that you cannot force them to come out” och så vidare. Är detta en parodi..?

En sorglustig nyhet ger oss The Arsenal: EG har samlat ett antal Enhanced-memer vi uppmuntras att använda. För doping, mot IOK. Här blev jag så generad så jag tappar tråden. Finns det någon någonstans som tror att någon, någonstans, någonsin, kommer att använda någon av dessa, hm, ”memer”?

Det där är inte allt som The Enhanced Games berättar. Men denna genomgång måtte åtminstone ha gett en bild av vad som finns där. Om Förbättrade Spelen kommer att äga rum, 2024 eller senare, återstår att se.

Den arabiska muren

A line in the sand: Konceptet …

… Och verkligheten, för ett halvår sedan: Ur Drone footage reveals The Line megacity …, Youtube 19 oktober 2022

Härom året skrev jag om NEOM: En helt ny stad som planeras i Saudiarabien, med en budget på 5 000 000 000 000 spänn. I ett kolossalt område där ingen stad finns idag. Ackompanjerat av en svada som är avsedd att väcka nyfikenhet och engagemang, men som oftast ger ett löjligt intryck.

Sedan dess har allt mer konkreta planer för stadens bebyggelse lanserats. Dess officiella sajt listar fyra planerade regioner. Den jag fastnat för kallas The Line. Den kungjordes i januari 2021 av diktaturens kronprins och de facto härskare Mohammed bin Salman, MBS som han brukar förkortas. Idén med ”linjen” är att allt eller nästan allt som utgör en stad – bostäder, affärer, fabriker, trädgårdar, vägar osv – ska samlas i en sorts mur, med speglar till väggar. Den ska bli 200 meter bred, 500 meter hög, och 170 000 meter lång. Är det tänkt. Och som framgår av bilden ovan har man redan börjat på det konkreta uppförandet.

17 mil, det är lite mer än avståndet mellan Stockholm och Gotland. Eller vad man nu vill jämföra med. Och så är bygget mer än tre Kaknästorn högt.

I denna science fiction-mässiga skapelse ska uppemot nio miljoner människor bo, är det tänkt. Några andra osorterade fakta: Resor görs med snabbtåg; dessa ska vara undangömda i ett källarplan; med en hastighet på 500 knyck kommer en resa mellan två platser att vara på max 20 minuter; nettoproduktionen av koldioxid ska vara så låg som det bara går, noll har utlovats; muren ska krönas av världens längsta trädgård.

Planerna för denna arabiska mur kungjordes i januari 2021. I oktober sattes spaden i marken. Filmbilden ovan är alltså tagen ett år senare, i höstas. Vid det laget grävdes det, enligt uppgift, utmed projektets hela avsevärda längd.

En given källa, som dock ej rekommenderas ofiltrerad, är officiella Neom: The line. En rätt torftig sammanfattning återfinns på Wikipedia: The Line, Saudi Arabia. Den klart bästa beskrivningen av det hela jag sett hittills är Vivian Nereims MBS’s $500 Billion Desert Dream Just Keeps Getting Weirder, Businessweek 14 juli 2022.

Projektet har naturligtvis ifrågasatts, på en rad olika sätt. Förutom uppenbar eller mindre uppenbar påverkan på befintlig natur och befolkning så har ekonomin varit en given punkt att granska. MBS & co säger att det ska kosta sisådär 100–200 miljarder dollar. Med tanke på hur mycket sådana budgetar brukar överskridas, även i mindre kleptokratiska länder, så kan man lugnt förvänta sig en ännu högre summa (givet att bygget faktiskt kommer såpass långt, såklart). Nereims nämner en anställd som mellan tummen och pekfingret, ”back-of-the-envelope calculations”, drog till med 1 000 miljarder dollar. Och dessa statliga medel är ändå ”bara för att hjälpa till med lite infrastruktur och annat”, som ärkearkitekt Gert Wingårdh formulerar det (Här är Saudiarabiens 17 mil långa stad, SVT 30 juli 2022); de ”riktigt stora pengarna” ska komma från privata investerare. (För övrigt ser Wingårdh absolut inte några svårigheter med projektet.)

En annan hake, eller vad det nu är, antyds bara i Wikipedias artikel:

Artificial intelligence will monitor the city and use predictive and data models to find ways to improve daily life for its citizens, with residents being paid for submitting data to The Line.

Tanken på en liten stab av mjukvara som ständigt försöker att räkna ut hur de kan öka mitt välbefinnande – bättre och bättre dag för dag! – känns mest underlig. Men jämför med den surrealistiska passage där Nereim citerar en av de som arbetar på att sprätta miljoner miljoner:

Her eyes light up as she describes an ideal day in the Neom of the future. Imagine a sixth grader, she says. When he wakes up, his home will scan his metabolism. Because he had too much sugar the night before, the refrigerator will suggest porridge instead of the granola bar he wanted.

Om det där är en ”idealdag”, hur ser en dålig dag ut?

När man listar hur väl eller illa världens länder respekterar mänskliga rättigheter återfinns Saudiarabien ständigt bland bottenplatserna. Jag kan inte beskriva hur lite jag skulle vilja bo i en stad där en sådan stat har en sådan koll på mig. Utöver alla andra hinder, större som mindre, för att den storhetsvansinniga spegelmuren ska förverkligas och bli bebodd.

Nereims artikel skrevs när anläggningsarbetet just börjat. Jag väntar med spänning på en uppföljare.

För ca 50 år sedan uppmärksammades den italienska arkitekt-gruppen (eller ”kollektiv” som det hette på den tiden) Superstudio för sin anti-stadsplanering: Bildkollage och andra verk som frambesvärjde högst eventuella framtida byggnader och städer. Medlemmarna var radikala och anti-lite-av-varje, och det går inte att missa den kritiska tonen i samlingar som ”Continuous Monument” (exempel ovan).

När ”linjen” kungjorts letade man fram gruppens siste överlevande medlem och frågade vad han tyckte om det hela:

Frassinelli said the project had echoes of “Continuous Monument,” both for its immense linear form, and its mission to establish a single urban design over an extensive territorial span. But it had failed to grasp the series’ ironic intention, he said.

“Seeing the dystopias of your own imagination being created is not the best thing you could wish for,” he added.

- Architects Dreaming of a Future With No Buildings, New York Times 12 februari 2021

Pater Noster och andra paternosters

- Ur Lucas Janszoon Waghenaer, Spieghel der zeevaerdt (Leiden 1586)

För en snabb lokalisering, se lilla ön till höger benämnd ”Maestrant”, ”Marstrand”. Norr om denna, strax nedanför utsnittets mitt, ser vi ett gytter benämnt ”Pater nosters”. Det där lär vara det första belägget för Pater noster-skärens namn. Ironiskt nog verkar inget belägg från katolsk tid finnas kvar … (Danmark, som är aktuellt här, blev officiellt lutheranskt 1536.) Ja, för ”Pater Noster” är ju latin för ”Fader vår”, eller ”Vår Fader” som Herrens bön numera heter, åtminstone inom Svenska Kyrkan.

Hur får en grupp skär namn efter en bön? Här är den klassiska förklaringen:

Omkring en half mil inom de i nordvest från Marstrand belägna Paternoster-skären, hvilka – än i dag ryktbara för de der inträffande skeppsbrotten. – troligen fått sitt namn af de många pater-noster, forntida sjöfarare der uppsändt för sina lifs räddning …

- Emelie Flygare-Carlén, Rosen på Tistelön (1882)

Den återfinns i källan nr 1, såväl den som gällde för hundra år sedan …

Fordom illa beryktad till följd af den säkra undergång, som väntade seglaren, hvilken under natt eller storm drefs in bland dessa vilda klippor – man passerade dem aldrig utan att läsa sitt Pater noster (»Fader vår»; deraf skärens namn) …

- Nordisk familjebok: Paternosterskären (1915)

… Som dagens.

Ortnamnet (1583 Pater noster) syftar troligen på farvattnens farlighet: sjömännen skall här ha läst bönen Pater noster, ’Fader vår’.

- Nationalencyklopedin: Pater Nosterskären (jag misstänker att 1583 syftar på Waghenaer)

Om detta har jag skrivit på faktoider.nu: Pater Noster. Det beror inte på att jag vet att förklaringen inte stämmer, utan på att jag inte vet om förklaringen stämmer; att jag tar upp den här, beror på att jag fortfarande inte vet om den stämmer.

Det finns nämligen ett annat förslag.

Nyligen har namnet tolkats såsom 'radbandet' – paternoster betydde nämligen i det äldre språket även detta –, och det skulle syfta på den bild av små kulor i rad som skären ge då de, sedda från öster, ”gillra” (hägra) mot luften (O. Rygård).

- Hjalmar Lindroth, Namnforskningar bland västkustens öar och skär (1921)

”Från öster” syftar på munkarna på Marstrand. Om klostret där vet man inte mycket mer än att det funnits. Rygård är advokat Ossian Rygård från Klädesholmen, han var likt professor Lindroth engagerad i Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs högskola.

Och radbanden kunde se ut så här. Just detta exemplar fanns förresten ombord på Mary Rose när hon förliste 1545, och blev kvar ombord ett bra tag.

Pater Noster som bön eller radband, helt enkelt. Hur har forskningen ställt sig till de olika förslagen? Av NE att döma verkar det som om den dömt ut den senare. Om så gjorts, vore det intressant att se. Om så inte gjorts, vore det helt typiskt.

Paternoster-skären vid vår västkust är inte den enda radbandsformade ögruppen som fått namnet. Här är några fler:

Les Pierres de Lecq eller Paternosters kallas denna skärgård utanför Jersey (karta från 1815). Det sägs att vidskepliga sjömän (en definition som påminner om ”ogifta ungkarlar”) ofta ber en bön när de passerar de farliga klipporna … Det finns även en sägen om skeppsbrutna som hamnade här och gick under.

Tengah-öarna kallades tidigare Greater Paternoster Islands …

… Och Balabalagan-öarna kallades tidigare Little Paternoster Islands.

Ytterligare paternosters, där likheten med radbandet gett namnet åt:

sjöar (här i Darwin Canyon, Kalifornien),

verk,

och hissar. En gång i tiden fanns de sistnämnda lite varstans. Av lätt insedda säkerhetsskäl har de sedan länge varit desto ovanligare. Denna finns i riksdagshuset i Helsingfors och är utan tvivel den mest kända i Skandinavien. Det är inte den enda paternosterhissen i Helsingfors, men många fler är de inte. I Sverige finns det en (1) paternosterhiss i drift. Den är från 1953 och går runt på HSB:s huvudkontor i Stockholm. 

Ett av de större Paternoster-skären heter Hamneskär. Där står fyren Pater Noster, uppförd 1868. Det var en av många fyrar som uppfördes av ingenjör Gustav von Heidenstam (far till Verner). Konstruktionen var hans egen, och kallas också Heidenstamfyr.

Karl-Alfred Taube?

En ung sjöman Karl-Alfred var hans namn
Han for så vida ifrån hamn till hamn
Han var så lycklig med sitt fria liv
Han har ännu ej förälskat sig

- Evert Taube: annons ur SvD (där han ibland medverkade) 26 januari 1929; första versen ur Karl-Alfred och Ellinor

Karl-Alfred lär ha fått sitt namn, och kanske mer än så, från en viss Karl-Alfred Bolin, som Evert träffade i Port Adelaide 1908. Det är för övrigt samma stad där visan med Ellinor utspelas.

Den första visan med den delvis påhittade sjömannen Karl-Alfred såg dagens ljus i 1918 års julnummer av Söndagsnisse (samma år som Evert debuterade på prosa). Den blev 1920 den första Taube-visan på skiva, sjungen av Ernst Rolf, och 1921 den första Taube-visan på skiva sjungen av Taube. Den slog, kan man säga, och den mångbegåvade kaptenen, författaren, tecknaren och diktaren blev känd för ännu fler saker.

Och nu hoppar vi till den andre fiktive sjömannen Karl-Alfred ...

- Washington Times 11 februari 1931

Elzie Crisler Segar började 1919 teckna en serie som fick heta Thimble Theatre. De viktigaste huvudpersonerna var till en början Olive Oyl (Olivia) och hennes bror Castor Oyl, med vänner och släktingar. 1929 dök en sjöman upp som snart hamnade i centrum. Året därpå kom serien till Sverige. Den fick samma namn som dess nya huvudperson, Fiffige Filip … Men 1934 ändrades namnet, på serien och huvudpersonen, till Karl-Alfred. Och det har han hetat sedan dess.

- Svenska Dagbladet 3 februari 1934

Varifrån kom namnet? Hur de tänkte som tog beslutet finns nog inte dokumenterat, för det här hände sig på den tiden då serier sågs som skräpkultur och utfyllnad för minderåriga. På Seriewikin: Karl-Alfred står att det på den tiden ”var ett ganska vanligt namn på generiska fiktiva sjömän”, vilket kanske stämmer. Men nog var en av de fiktiva sjömännen mer känd än de övriga? Kan Karl-Alfred ha fått sitt svenska namn från Evert Taube?

Varför det heter isbergssallad

Varför heter det ”isbergssallad”?

Belagt sedan 1966; efter engelska iceberg lettuce med samma betydelse

- Svensk ordbok: isbergssallad

Engelska, då är nästa stopp givet:

Iceberg lettuce attested from 1893, apparently originally a trade name.

- Etymology online: iceberg

Det var lite tunt. Då fortsätter vi på Chronicling America. Det är kongressbibliotekets excellenta samling med digitaliserade dagstidningar, helgratis och öppen för allmänheten, med material från koloniala dagar fram till 1963. Och vad hittar vi väl där? Jo, en artikel som inleds med illustrationen ovan, och fortsätter med texten nedan:

There is no handsomer or more solid Cabbage Lettuce in cultivation—in fact, it is strikingly beautiful. The large, curly leaves which cover the outside of the solid heads are of a bright light green, with a very slight reddish tinge at the edges; they have small indents, which are constantly filled with dew-drops. They are thus kept fresh, and show a remarkably crystalline appearance, which well warrants the name of Iceberg. The unusual solidity of the heads is insured by the large, white main ribs of the leaves, making it impossible for the leaves to open outward and expose the center, which is constantly thoroughly blanched. It matters not whether in the early spring or the hottest days of summer, the quality is simply perfect. So long-standing and hard are the heads that they seldom shoot up to seed unless cut open with a knife. We have seldom seen such superb heads of Lettuce, and we confidently recommend the New Iceberg Lettuce as surpassingly fine for the home garden and equally valuable for market; its beautiful appearance insures quick sales. Our readers who are interested in gardening, should send for a handsome free Garden Annual describing the above and many other good things for the garden. Address,

COLE'S SEED STORE,

Pella, Iowa

- ”New Iceberg Lettuce”, The wealth makers of the world, 28 februari 1895 (kortlivad tidning med jordbrukare som målgrupp)

Så salladens ”isberg” valdes som ett säljande namn, syftandes på dess fräschör och ”kristallinska utseende”. Då vet vi det.

Här är förresten det tidigaste belägget jag hittat i svensk text. Någon förklaring ges inte vilket indikerar att det var känt bland läsarinnorna:

Några särskilda nyheter kan grönsaksmarknaden knappast uppvisa. I de större affärerna kan man få aubergines [som inte bara hetat ”äggplanta” förr i tiden], majs, vattenmelon, spansk peppar [chili] och isbergssallad, trevligt och gott till festmiddag, men ännu för nytt och för dyrt till vardags. […] Den bör sköljas och det vita innanmätet skäras i strimlor och ätas med camembertost.

- Dagens Nyheter, 7 september 1937

Beläggen i dagspressen är märkligt fördelade, på så sätt att efter det första 1937 dröjer det andra till 1956. Kriget? Kom någon annan beteckning i ropet? Eller vad?

Svensk Ordbok anger första belägg 1966. Kanske man sökt på ”isbergssallat”? Den stavningen dyker upp först på 1960-talet.

Nyköpings län

Regionplan föreslås för Nyköpings län

- DN 18 juli 1950

Nyköpings län var ett slottslän i landskapet Södermanland. Det fanns sedan tiden då Sverige ingick i Kalmarunionen på 1300-talet. […] Fögderiet (länet) upphörde sedan när Södermanlands län bildades 1634, vilket sedan fram till 1850-talet även benämndes med detta namn.

- Wikipedia: Nyköpings län

Jag vet inte varifrån de fått ”fram till 1850-talet”. För namnet förekommer mycket senare än så. Faktiskt ända in i modern tid. Man får leta allt noggrannare ju längre fram man kommer, men skrivningen förekommer allt. Lite oftare – tycker jag – än om det vart ett enkelt fel.

Och då menar jag naturligtvis inte boktitlar och annat som syftar på äldre tider, utan om det som sedan 1634 kallas Södermanlands län. Där Nyköping är residensstad, så det är ingen tvekan om vad man menar. Men ändå.

Medellösa barns dag?

Just i dag är det Värnlösa barns dag, den dag som fram till 2001 hette Menlösa barns dag. Namnbytet berodde på att ordet ”menlös” förlorat sin ursprungliga betydelse. Att vara ”menlös” betyder nämligen inte att vara trist och töntig. Ett menlöst barn är ett oskyldigt barn. Eller ett ”värnlöst” barn, som vi numera döpt den 28 december till.

- Karin Thunberg, "Det bor värnlösa barn inte bara i Oskarshamn", SvD 28 december 2002

(Not: Det var alltså den 28 december 2001 som Värnlösa barns dag fick sin premiär. Andra datum har cirkulerat men så här ligger det till.)

För flera år sedan (ser jag nu) lade jag ut en kortkort text om ”menlös”, hur det tolkas och har tolkats. Det går tillbaka till Jesu födelse. När Herodes via de österländska stjärntydarna – mer kända under den oriktiga beteckningen de tre vise männen – fått nys om ”judarnas nyfödde kung” låter han ”döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder” (Matt 2:16). Han missar dock Jesus eftersom familjen efter ett gudomligt tips begett sig till Egypten (åtminstone enligt Matteus; Lukas nämner inget om den tillfälliga emigrationen). Det är till minne av de mördade barnen som dagen instiftats: Menlösa barns dag, med ”menlös” i den äldre betydelsen oskyldig, ofördärvad.

En betydelse jag inte tog upp i bloggposten 2007 var ”medellös”. Men även om den inte har med etymologi att göra, och kanske lanserats med glimten i ögat (vilket det skulle ha gemensam med en hel del så kallade folketymologier) så verkar den ha förekommit, på sitt sätt:

jag fick lära mig i skolan på 50 talet att det heter medellösa barns dag och att den dagen skulle man ge fattiga barn överskottet från julen.

- Frank Smith kommenterar Mattias Axelsson: Varför bytte menlösa barns dag namn till värnlösa barns dag? Högtider och traditioner 26 december 2013

Även om det egentligen aldrig hetat ”medellösa barns dag” så är det ingen dålig uppmaning till välgörenhet. Men jag har ännu inte hittat några andra belägg för en sådan dag.

Ljudsamlingar

»Conserve the sound« is an online museum for vanishing and endangered sounds. The sound of a dial telephone, a walkman, a analog typewriter, a pay phone, a 56k modem, a nuclear power plant or even a cell phone keypad are partially already gone or are about to disappear from our daily life.

- Conserve the Sound

Ljud är inte det sämsta att samla på. Många museer har myriader föremål och bilder, men hur lät saker och ting?

Det finns en del utgivna ljudsamlingar. Som när Föreningen L. Laurin gjorde skivor med tändkuledunk, se på, eller jag menar lyssna på, hemsidan för några smakprov. Men de är inte i närheten så många som de borde vara. För mer generella och fantasifulla samlingar kan man gå till Lars Westman*, idéspruta av rang på tidningen Vi. Han gav 1996 ut skivan Ljud vi minns med hits som mattpiskning, koskälla, nummerskiva på telefon, fabriksvissling, skrivmaskinsknatter, ”Din klara sol” spelad på tramporgel och höjdaren: orden ”Det är synd om människorna” skriven med Strindbergs penna. Den följdes upp av Stockholmsljud året därpå, med spår som ”Molins fontän”, ”Flöjtist Gamla stan”, ”Bajenklacken” osv. Jag har inte hittat något från dessa skivor på vare sig Spotify eller ens Youtube.

Här ovan länkar jag till sajten för ett projekt i Essen som samlar ljud (det finns lite tyska på hemsidan men inget ni inte klarar av). Hittills har de uppenbarligen fokuserat på prylar: Kameror och miniräknare har de gott om. Man kan även höra ljudet från en kaffekvarn, en 8 mm filmprojektor, en Sony Ericsson-mobil från 2006 och den östtyska mopeden Simson Schwalbe som tillverkades 1964–1986. Liksom en Junkers Ju 52; och då kommer vi in på en genre som förvisso intresserar många av oss, men där man inte behöver leta länge efter material.

* På Discogs beskrivning av skivan förväxlar man journalisten Lasse Westman med musikern Lasse Westman, som bl.a. spelat i Vikingarna. Lätt hänt när mer än 99 % av alla skivor innehåller musik.

All reklam är god reklam

Påståendet är mer än välkänt: "All reklam är god reklam". Är det sant? Vi kan väl vara överens om att det inte är bokstavligen sant, men det är det väl heller ingen som påstått – åtminstone ingen som man behöver bry sig om. Man brukar höra påståendet när någon eller något får måttligt negativ uppmärksamhet, att även sådan "reklam" skulle göra verkan, åtminstone på lång sikt, och vara bättre än ingen uppmärksamhet alls; ofta antyds eller sägs rätt ut att även den som sprider kritik gör det kritiserade en tjänst. Om påståendet i sådana sammanhang är sant eller inte, ja, det är ju en gradfråga.

Relaterade frågor: Hur länge har påståendet cirkulerat? Varifrån kommer det? Och vem myntade det?

För att ta den sista frågan först så har jag inte sett det knytas till någon namngiven person. Det skulle kunna bero på att kändisar i reklambranschen är tämligen okända utanför den, och att det inte finns några lämpliga kandidater. Å andra sidan verkar man inte ens inom branschen ha utsett någon passande förmåga.

I svenska källor är påståendet märkligt tunnsått fram tills alldeles nyligen. Här är ett tämligen isolerat belägg:

All reklam är av godo …

- Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 12 oktober 1932

Det var mycket länge mycket vanligare att berätta om reklamens dåliga sidor, även i tidningar som inte hade klarat sig många dagar utan annonsering. Men kan det verkligen stämma att det var först 1970 som påståendet började dyka upp i svensk press i nämnvärd omfattning, och då med sin nuvarande formulering?

All reklam är bra reklam …

- Arbetet, 11 augusti 1970

På engelska är detta det äldsta belägg jag hittills hittat:

Let the thinking business man weigh these propositions in his mind, viz: That all advertising is good, and advertising judiciously in a well-established and generally read newspaper is the best.

- Whig and Tribune (Jackson, Florida), 25 april 1874

Den vanligaste varianten var länge att all reklam är god reklam, men viss reklam bättre än annan; och därefter har man bara att fylla i namnet på publikationen man råkar läsa. Då är man också nära ett annat påstående som skulle kunna vara äldre, och som definitivt är en gradfråga:

All whisky is good, but some whisky is better than the rest.

- The Evening Telegraph, 14 januari 1869

Vad är en smältdegel

Faktisk smältdegel från digitaltmuseum.se

Hur används ordet "smältdegel"?

Bokstavliga smältdeglar, som den ovan, är det ju få av oss som någonsin har någon anledning att säga något om. Desto vanligare är smältdeglar som liknelse. Liknelse för vad?

I en faktisk smältdegel kan man lägga blandat skrot och få en enhetlig metallklump. Det är vad liknelsen ursprungligen gick ut på:

ofta bildligt om plats där olika delar till­sammans blir en enhet

- SO: smältdegel

Om delarna inte bildar en enhet, ja, då är det ingen smältdegel:

Men i motsats till USA utgör inte Europa en kulturell smältdegel. I det europeiska samfundet bevaras nationalstaterna med deras skilda kulturer och sedvanor.

- Kjartan Jóhansson, "Norden och Europa", i Kultur och språk: rapport från Nordisk Lektorskonferens i Bonn (1996)

Det sammansmältande som först var själva poängen har bleknat allt mer. Numera avser "smältdegel" något där många bitar förekommer, punkt. Ofta som något positivt.

– Det är en plats där vi får utrymme att lyfta medlemmarnas frågor till en smältdegel av den politiska sfären i Sverige, säger Linnea Plöen Casterud, utredare på Lärarförbundet.

- Håkan Söderberg: Skola på schemat när Almedalen återöppnar, Läraren 30 juni 2022

I mitten av augusti är Valbergsängens sporthotell i Torsby en smältdegel av människor.

- Robin Salomonsson: Frida Karlsson: ”Man blev ett litet offer – jag försökte avskärma mig”, DN 26 augusti 2022

Att man blandar ihop begrepp må vara hänt:

En rad ofinansierade satsningar […] ledde till en ekonomisk smältdegel [i Storbritannien] …

- Folkbladet oktober 2022 tänkte nog på "härdsmälta"

Men ibland vet jag inte riktigt vad som hänt:

Den globala marknaden skulle göra hela världen till en smältdegel, den globala marknaden skulle göra alla fria.

- Anna Libak: "Med tilliten försvann den kollektiva visionen", understreckare i SvD 19 januari 2021

Att lära sin kropp att få missfall

Hej! Jag var på en abortmottagning igår och fick höra av barnmorskan att man "lär" kroppen att få missfall när man gör abort. Detta sa hon efter att jag svalt första tabletten, att jag nu kommer att ha svårare att behålla ett barn i framtiden då jag lär min kropp att stöta ut graviditeter. Jag har aldrig hört detta förut och hittar ingenting om detta på internet. Jag vände mig då till chatt med barnmorska i 1177 alltid öppet och fick svaret att informationen jag fått är korrekt. Jag har otrolig ångest nu och kan fortfarande inte tro att detta stämmer, så jag frågar er också, kan man lära kroppen att få missfall genom att göra abort?

- Meddelande till kontot kvinnokliniken på Instagram (drivs av tre specialistläkare)

Kan det verkligen stämma att denna idé, att aborter "lär" kroppen att få missfall, är så ny att den inte ens lämnat avtryck på nätet? Det vore extremt intressant; det är inte ofta man kan observera en så fet myt så nära inpå konceptionen! Men jag tvivlar … Åtminstone en och annan barnmorska har berättat att de hört talas om det. Och det ska finnas åtminstone en i den branschen som inte bara känner till utan tror på det hela, och som dessutom satts att ratta det annars mycket pålitliga telefonnumret 1177. Vilket definitivt skall anmälas till de som har att hålla efter sådant i vårdapparaten. För sant är det inte. Alls.

ROFL?

Men plötsligt hasade Kalle sig ned, drog undan stången och började rulla sig i gräset.

– Va ä dä? Va ä dä? viskade vi. Men Kalle tecknade åt oss att hålla muggan och började åter i vansinnig glädje rulla sig, medan han höll händerna för munnen för att kväva skrattanfallet.

[Anledningen till glädjen meddelas]

Vi började alla rulla oss i gräset för att ge luft åt våra känslor. Det var ett av den tidens sätt. Månne det begagnas än?

- Albert Engström: Gårdvaren, ur Min 5te bok: Berättelser och stämingar (Albert Bonniers 1910)

På det världsvida internätet begagnas det förvisso, åtminstone i uttrycket ROFL, Rolling On Floor Laughing. På hur stort bokstavligt allvar folk tar uttrycket har jag ingen aning om. Finns det folk som verkligen kastar sig på golv eller annat underlag för att medelst rullande demonstrera sin munterhet?

Albert Engström föddes 1869. När han utförde de nattliga hyss som beskrivs med jämnåriga kamrater var de omkring 10 år. Då vet vi när åtminstone svenska skolgossar kunde bokstavligen ROFL. Jag vet inte om det finns någon systematisk metod att ta reda på mer om saken; inte ens de mest ambitiösa inventeringarna av seder och bruk hade väl en kolumn för sådant.

Exlibris

Detta specialnummer av tidskriften Det nya Polen (25 augusti 1951) är den enda publikation jag införskaffat enbart på grund av dess exlibris

Adlibris känner väl alla till, den stora boklådan (bokladan?) med skakiga leveranstider. Men vad är exlibris?

Exlibris, lat., b o k e g a r m ä r k e, en först i Frankrike använd benämning på märken, hvilka bibliofiler och andra bokegare pläga anbringa antingen inpressade på en boks pärmar eller tryckta på särskilda blad, afsedda att infästas å frampärmens insida.

- Nordisk Familjebok (1907): exlibris

Ex libris betyder "ur biblioteket". Äldre "inpressade" exlibris kan jag inte minnas mig ha sett. De små eller medelstora lapparna är desto vanligare, och kan då och då träffas på i antikvariska böcker. Ofta står det "Ex libris N. N." på dem, andra gånger tyckte man att "ex libris" var överflödig information. De absolut vanligaste anger vem som äger boken; andra exlibris kan ange vem som skänkt en bok till någon.

- Ur Nordisk Familjebok

Familjeboken skriver om ett intresse för exlibris som inträdde emot slutet av 1800-talet, och "hvilket alltsedan fortgått i ständig stegring". De listar ett antal föreningar och rentav tidskrifter för intresserade. Det hölls utställningar och gavs ut böcker med samlingar eller tips på hur ett gott exlibris kan se ut etc. Såväl bibliofiler som andra (säger någorlunda besuttna; den breda allmänheten har aldrig kommit på fråga) kunde skaffa bokegarmärken, som kunde vara riktigt snofsigt utformade. Det fanns exlibris med bilder, vapensköldar (för de som hade sådana), valspråk, ägarens porträtt … Jag känner inte till ev samlarvärden. Åtminstone tidvis har folk samlat på dem och gett rätt goda priser för särskilt märkvärdiga exemplar – eller åtminstone exemplar från särskilt märkvärdiga ägare.

När började man sluta med exlibris? Frågan gick till Svenska Exlibrisföreningen (som fortfarande finns och har såväl hemsida som Facebook-grupp) som menade att tillbakagången började på 1960-talet. Å andra sidan så är det idag ingen som har exlibris bara för sakens skull, vilket ofta vara fallet för hundra år sedan; den bokägare som 2022 ståtar med ett eget exlibris är uppenbarligen en engagerad bibliofil. Hm, tänk om man skulle ta och skaffa sig ett …

Kova

Säger 2 riksdaler, Maxaa Kaxi Kowaa Riikin talaria

Här på bloggen syntes nyligen slangglosan kova (Kamma noll på Sprutmojet). Även de som inte själva nyttjar den vet väl att den syftar på pengar.

Hur uppstod ordet "kova"? En snabb koll gav snabbt möjligt svar i SAOB (Hellquist tar tyvärr inte upp det):

möjl. av fin. kova, hård, klingande, användt i den på finska avfattade valörangivelse (t. ex. Kolme Kowaa Riikin Daleria, tre riksdaler specie) som jämte den svenska valöruppgiften förekom på vissa av svenska riksbankens transportsedlar från 1777 till ett stycke in på 1800-talet

- SAOB: KOVA

Transportsedlar var personliga papper där ägaren fyllde i sitt namn. Senare användes begreppet om större sedlar som användes mellan företag och banker när större belopp behövde hanteras. Inget av bruken hör till de som brukar ge spår i det allmänna språket, särskilt inte slang. Var SAOB fel ute?

Sedel, riksgäldsedel, 2 st. Förfalskning enligt påskrift.

- Blekinge läns museum: BLM 103 4

Men så hittade jag några sedlar i Blekinge. Visserligen förfalskade, men just här dugar nog falsk och äkta lika bra. Transportsedlar kunde tydligen även användas om mindre belopp, eller åtminstone inte enbart större belopp. Problemet löst.

Kamma noll på Sprutmojet

Den enda restaurang, där Kolingen inte har kredit, är Sprutmojet på Davidsgatan. Soppan där serveras med spruta i tallriksliknande urholkningar i bordet. I fredags åtta dagar hade Kolingen inte soppkovan, men beslöt dock att försöka sin eljest aldrig svikande lycka. Men då soppan väl var isprutad, frågade subban efter ovannämnda soppkova, och Kolingen blev bet.

– Här kammar du noll, sade subban och sög upp den välbehövliga portionen.

Sedan dess anser Kolingen det under sin värdighet att besöka Sprutmojet. På Fläskoset och Masis Knosis träffas Kolingen omväxlande vid tolvtiden varje dag.

- Albert Engström (bild, text och cameo), Strix 8 mars 1900

Jag vet inte hur servering och betalning gick till på Sprutmojet på Davidsgatan. Eller om lokalen alls funnits, och vad den i så fall kan ha hetat. Eller om ens gatan funnits..?

Däremot verkar detta belägg för "kamma noll" att vara det första belagda, enligt SAOB: KAMMA (verb). Eller åtminstone ett mycket tidigt sådant i text.

Och vilken text, sen.