Fritzi, brorsdottern och hennes kompis

- En ruta med Polly (1923), en med Dora (1932), och två med Fritzi (1931)

Häromdagen tog jag upp Blondie förr: Serien när den började, då huvudpersonen verkligen hette Blondie, och inte var hemmafru utan en tvättäkta flapper. Här har vi tre andra seriefigurer som inspirerades av det glada 20-talets kvinnliga symbol. Polly skapades redan 1912 och hängde med ända till 1958. Dumb Dora – det namnet hade inte gått hem idag – skapades av Chic Young 1924, alltså ett tag innan han lanserade Blondie. Och så har vi Fritzi Ritz, skapad 1922.

I Blondie-bloggposten finns en stripp i gamla Blondie som inte hade platsat i dagens serie. Här är en stripp från Fritzi som inte hade platsat i dagens serie.

För även den serien finns än idag. Även om den är betydligt svårare att känna igen.

Börjar det brännas? Inte för att denna ruta heller hade gått hem idag … Flickan med ispiken är Fritzis niece Nancy som 1933 kom på besök. Det som var tänkt som ett kort sidospår blev mer än så.

Mycket mer … Nancy, eller Lisa som hon fick heta i Sverige, blev inte bara kvar, utan tog mer och mer utrymme tills tant Fritzi reducerats till en sällan glimtad bakgrundsfigur. Då får även Lisas kompis Sluggo betydligt mer utrymme. Kanske rentav mer än Lisa..? Och liksom Blondie har serien blivit avgjort tamare genom åren. Denna poänglösa stripp är vald helt på en slump men är tämligen typisk.

En given källa för denna bloggpost var Chronicling America. Det är en undersajt hos Library of Congress (”loc” i adressen) och utgör en digital tidningslägg för dagstidningar i USA från 1770–1963. Som KB:s lägg men inte fullt lika modern, dock utan restriktioner (möjligen med undantag från en del fotografier i senare årgångar). Ovärderlig och beroendeframkallande.

Blondie förr

En ruta från ett sent stadium av Blondie I

Varför heter serien Blondie Blondie? Den handlar ju nästan enbart om Dagobert. Se där ett mysterium som jag uppmärksammade tidigt, men inte rett ut förrän nyligen.

Svaret är att när Chic Young skapade Blondie 1930 så var det en annan serie än den som den skulle utvecklas till. I denna Blondie I var Blondie huvudperson; Dagobert fanns inte ens med till att börja med. Och Blondie var en helt annan person än den som dagens läsare känner till. Eller för den delen läsare som tillkommit de senaste 90 åren.

Blondie Boopadoop var en flapper, en ung kvinna som man inte hade där man satte henne. Så var hon också begiven på dans, nyttjade såväl alkohol som tobak, hade de senaste frisyrerna, använde smink, bar kort eller kortkort, roade sig öppet med manfolk … Sånt var nytt och hänförande modernt på 20-talet.

Notera att Dagoberts far verkar vara en förlaga till direktör Dittling/Dithers, åtminstone beträffande utseendet …

Så småningom fann hon och Dagobert Krikelin/Dagwood Bumstead varandra. Inte för att de var särskilt lika. Han var av god familj, son till den synnerligen förmögne järnvägsmagnaten Julius Bolling Bumstead. Och hans föräldrar hade inget till övers för ”a mere nobody” som Blondie.

Dagwood/Dagobert svarade med hungerstrejk. Till slut gav föräldrarna med sig, och lät dem gifta sig.

Bröllopet den 17 februari 1933 blev en uppmärksammad tillställning. I efterhand var det en brytpunkt för serien. Blondie I blev Blondie II.

Efter giftermålet och bildandet av det gemensamma hushållet var den viktigaste händelsen att Dagoberts föräldrar gjort honom arvlös. Det innebar nämligen att Dagwoods/Krikelins hamnade i medelklassen, och att serien därmed fick en ny inriktning. Blondie I hade handlat om en festande flapper; Blondie II handlar om en vanlig familjs vardagliga öden och äventyr. Det glada 20-talet övergick till det krisiga 30-talet.

I den nya serien möblerades dessutom huvudrollerna om. De två viktigaste bytte plats, skulle man kunna säga: Den spännande tokroliga huvudpersonen Blondie blev en tråkig familjekoordinator, den tämligen neutrale Dagobert blev tokrolig huvudperson.

Kanske justerades serien även på andra sätt? Jag tror inte att mord är särskilt vanliga idag.

Man måste säga att det nya receptet fungerade. Eftersom Blondie II har hälsan än idag, efter 90 år.

Kvinnliga svärmorsdrömmar

- ”So was I!” – Rex Morgan/Morton inleddes 1948 med att läkaren kom till sin nya mottagning och träffade syster June

Fast Dragos utan tvivel är förälskad i Diana och flickan lika otvetydigt är villig, kommer aldrig det förlösande ordet över den maskerade mannens läppar. Diana säger visserligen att hon är lycklig, men ingen kan förstå varför. För June Gale, dr Mortons privatsköterska, är situationen lika förtvivlad. Längre än till ett blekt leende, middag ute (med förkläde) och en hastig broderlig kram kan hon inte få honom. Denna duktiga, renhjärtade flicka är inkarnationen av en svärmorsdröm. Hon är inte ett ögonblick verklig.

- Tom Selander: ”Phoebe härjar i USA, Ingrid i Paris”, SvD 3 april 1966

Detta är det första belägget för ”svärmorsdröm” jag sett i KB:s lägg. Enligt Svensk Ordbok: svärmorsdröm är det nog – årtalet stämmer – det första belägget för ordet i svenskan över huvud taget, alltså med betydelsen ”person som varje förälder måste önska som partner åt sitt vuxna barn”, för att citera SO.

Därtill är det första och hittills enda gången jag sett en kvinna kallas svärmorsdröm. Nu täcks den möjligheten visserligen in av SO:s könsneutrala beskrivning. Men av någon anledning anses tydligen svärmödrar vara mer intresserade av blivande svärsöners egenskaper än -döttrars. Åtminstone i svenska språket.

Ifall någon blev förvirrad av citatet: SvD började 1942 att som första svenska dagstidning publicera en serie som de kallade Dragos, efter huvudpersonens ”civila” namn Hardy Dragos. Då hade den redan gått två år i Vecko-Journalen, där man valt att kalla Christopher Walkers alter ego Fantomen. Det ena namnet gick bättre hem än det andra … SvD höll ut till 1980, då de bestämde sig för att ”uppge vår förstfödslorätt [sic] och anpassa oss till internationell standard”. Vid det laget hade Fantomen/Dragos och Diana gift sig; det hände 1977.

Vad ”dr Morton” beträffar heter han Rex Morgan i original. Han och June gifte sig 1995, efter 47 års mycket långsamt ökat uppvaktande.

Karl-Alfred Taube?

En ung sjöman Karl-Alfred var hans namn
Han for så vida ifrån hamn till hamn
Han var så lycklig med sitt fria liv
Han har ännu ej förälskat sig

- Evert Taube: annons ur SvD (där han ibland medverkade) 26 januari 1929; första versen ur Karl-Alfred och Ellinor

Karl-Alfred lär ha fått sitt namn, och kanske mer än så, från en viss Karl-Alfred Bolin, som Evert träffade i Port Adelaide 1908. Det är för övrigt samma stad där visan med Ellinor utspelas.

Den första visan med den delvis påhittade sjömannen Karl-Alfred såg dagens ljus i 1918 års julnummer av Söndagsnisse (samma år som Evert debuterade på prosa). Den blev 1920 den första Taube-visan på skiva, sjungen av Ernst Rolf, och 1921 den första Taube-visan på skiva sjungen av Taube. Den slog, kan man säga, och den mångbegåvade kaptenen, författaren, tecknaren och diktaren blev känd för ännu fler saker.

Och nu hoppar vi till den andre fiktive sjömannen Karl-Alfred ...

- Washington Times 11 februari 1931

Elzie Crisler Segar började 1919 teckna en serie som fick heta Thimble Theatre. De viktigaste huvudpersonerna var till en början Olive Oyl (Olivia) och hennes bror Castor Oyl, med vänner och släktingar. 1929 dök en sjöman upp som snart hamnade i centrum. Året därpå kom serien till Sverige. Den fick samma namn som dess nya huvudperson, Fiffige Filip … Men 1934 ändrades namnet, på serien och huvudpersonen, till Karl-Alfred. Och det har han hetat sedan dess.

- Svenska Dagbladet 3 februari 1934

Varifrån kom namnet? Hur de tänkte som tog beslutet finns nog inte dokumenterat, för det här hände sig på den tiden då serier sågs som skräpkultur och utfyllnad för minderåriga. På Seriewikin: Karl-Alfred står att det på den tiden ”var ett ganska vanligt namn på generiska fiktiva sjömän”, vilket kanske stämmer. Men nog var en av de fiktiva sjömännen mer känd än de övriga? Kan Karl-Alfred ha fått sitt svenska namn från Evert Taube?

Världens starkaste björn (jämt)

Julalbum 1953 och 1954

En serie, skapad och tecknad av Rune Andréasson, med världens starkaste björn i huvudrollen. Hans kompisar är en kanin och en sköldpadda. Vad heter den?

Bamse såg dagens ljus 1966 – faktiskt allra först som film på tv, en tid innan den första serien publicerades. Men innan dess hade Rune skapat flera björnar, som Brum, den animerade Nalle … Och framför allt Teddy, världens starkaste björn. Och Teddys bästa kompisar, Lasse Skutt och Hasse Skalman.

Ur Tuff och Tuss (Sveriges första barnserietidning) nr 1, 1953

Den som skiljer sig mest från sin motsvarighet i Bamse, till utseende och inte minst karaktär, är Lasse Skutt. Han är dels mer påklädd (men jag blir inte riktigt klok på vad han har på benen/fötterna), dels betydligt karskare än den Lille Skutt vars främsta uppgift ibland verkar vara att agera nervknippe.

Den vars versioner verkar skilja sig minst är Hasse Skalman. Ibland kallas han enbart "Skalman" redan i Teddy.

Teddy med Hasse och Lasse, samt en tidig Brummelisa?

Teddy själv har, likt Bamse, och många andra huvudpersoner i serier förresten, relativt lite personlighet. Jag får ett vagt intryck av någon som är lite naivare än Bamse.

En skillnad som gäller hela serien är att Teddy är betydligt mindre socialt medveten, eller hur man vill formulera det, än Bamse. Även om den senare inte är så politisk som många verkar ha för sig – det är mer tendenser, ffa hos ständige skurken Krösus Sork, än direkta uttalanden – så lär allt sådant ha lyst med sin frånvaro i den förra.

Och så var det det där med "världens starkaste björn" …

I Bamse poängteras ibland att han ju bara är världens starkaste björn med dunderhonung innanför västen. Utan den dopingen är han inte starkare än vilken björn som helst. Teddy var däremot alltid världens starkaste björn. Här inses lätt hur Rune ställde till det för sig själv. En berättelse är ju inte spännande om utgången är given. För att hålla spänningen uppe måste problemen antingen vara sådana att kroppsstyrka är irrelevant (och då blir lätt hela Teddy irrelevant), eller så får Teddy neutraliseras för en stund. I en annan serie löstes problemet med kryptonit; i Teddy blev standardlösningen att huvudpersonen somnade när det började bli spännande. Som Skalmans mat- och sovklocka (som verkar visa på "sov" långt oftare än "mat"), men inte som etablerat narrativt redskap utan improviserat för varje tillfälle.

Det där höll ju inte i längden. Så Rune skapade en Teddy 2.0: En björn som var världens starkaste givet att en vital del fanns tillgänglig. Så istället för en sovande Teddy fick vi en Bamse vars spenat (för att relatera till ännu en annan serie) heter dunderhonung. Den saknas alltid när den behövs som mest, ett ständigt återkommande problem som haft många olika skepnader genom åren och lösts på oräkneliga sätt. Som narrativ konstruktion måste den sägas vara mer givande än föregångaren.

Teenage Mutant … Turtles

Kevin Eastman och Peter Laird gjorde 1984 ett svartvitt seriealbum med ett namn som stack ut: Teenage Mutant Ninja Turtles. Utöver den grundläggande parodin på mutant-genren (dessutom med tröga sköldpaddor som snabba ninjor) var den inte särskilt skojfrisk. Den var heller inte ett dugg barnvänlig. Albumet var tänkt att bli det enda med sköldpaddorna. – Samtliga dessa parametrar skulle snart ändras.

Så småningom blev TMNT en tv-serie. Det allra första avsnittet visades 1987 men det var året därpå den började "på riktigt". Och dess sköldpaddor var de till höger på bilden ovan: Färgglada, muntra och så barnvänliga, för att inte säga barnsliga, som de kunde bli. En kraftig försämring av originalet, tyckte många. Å andra sidan var den skaran storleksordningar mindre än den som tog till sig de "nya" turtlarna. För det var de Teenage Mutant Ninja Turtles som blev kända över hela världen och drog in miljoner, framför allt genom myriader leksaker.

Vad tyckte hrr Eastman och Laird om "nya" turtlarna? Åtminstone Laird (vars åsikter är lätt hittade på hans blogg) ogillade stilen men gillade pengarna, för att sammanfatta. Och vem skulle inte hålla med?

The show that resulted from that process was not exactly what we would have wanted, had we been granted the kind of creative control I was able to have on the later 4Kids TMNT series. […] I found the series to be too silly, repetitive, and lacking in much to hold my interest. In fact, I stopped watching it after the first few years. But…

… it was wildly successful.

- Peter Laird: More musings related to "Turtles as members of an alien race", Peter Laird's TMNT blog 23 mars 2012

Notera att turtlarna till höger inte är "Ninja Turtles" utan "Hero Turtles". Så fick de heta i Storbritannien eftersom redan ordet ninja tydligen var alltför barn-ovänligt.

The BBC bought the TV series, but was unhappy about the connotations of the word Ninja. Aren't they Japanese assassins, who go around opening people up with razor sharp swords and hurling nasty-looking stars? Having consulted the BBC guidelines on Imitative and Anti-Social Behaviour ("Hanging scenes are not normally suitable for children's output") they asked for Ninja to be changed to Hero, and recut the cartoons to remove most of the violence.

- "The turn of the turtle", Irish Independent 28 april 1990

En till: En av sköldpaddorna hette länge "Michaelangelo". Charmig amerikanism eller tröttsam okunskap? Efter långt om länge justerades stavningen till "Michelangelo".

Lördagsfråga 705: Gaston

1. Marianne Crebassa (t h) i titelrollen i Offenbachs mindre kända opera Fantasio, framförd i Paris 2017.
2. Jeanette von Heidenstam, tidig hallåa och tv-medverkande som kunde ses lite varstans i rutan.
   
3. En Mossberg MC2c. Firman grundades 1919 av far och tvenne söner Mossberg från Svaneholm eller Svanskog – omstritt namn – och producerar vapen än idag.
   
4. Pehr G. Gyllenhammar, Mr Volvo för bra många av oss. Notera en klocka på varje arm.

Fantasio är ett udda namn; jag antar att seriefiguren det gäller här fick det under en mer "äventyrlig" epok i sitt liv. I Gaston, världens roligaste serie (så är det!) heter han Nicke på svenska och är redaktör på ett serieförlag. Och andra på samma kontor heter Jeanette, Mossberg och Gyllenhammer (där stavningen fick justeras lite för tacksammare ledtråd).

Utöver att vara världens som sagt roligaste serie så är Gaston även belgisk. Det har den gemensamt med besynnerligt många serier, såväl mycket välkända som ett myller av andra. Lägger man till franskspråkiga serier från Frankrike så blir mängden storserier per capita från området överväldigande. Hur kommer detta sig? Tänkbara anledningar läggs fram på Seriewikin: Fransk-belgiska serier.

Joakim E. satte denna kluring.

Kommer Kalle från cricket?

New York den 14 juli 1932. Det australiensiska landslaget i cricket turnerar i nordamerika. På Innisfields arena möter de stadens bästa spelare, som alla kom från västindien. Australiensarnas stjärna hette Donald Bradman, kallad "cricketens Babe Ruth" för att jänkarna skulle ha något att jämföra med (jag kan föreställa mig att Babe Ruth kallades "baseballens Donald Bradman" i Australien). Vi ser honom längst bort, ögonblicket efter att han gjort det han var näst bäst på: att kasta bollen.

- New York Times, 17 juli 1932

Som slagman anses han än idag vara en av de främsta någonsin. Men när det var dags för den positionen blev han den här gången utslagen direkt, utan att ha gett sitt lag en enda poäng (run). När en slagman i cricket blir utbränd utan att ha gett några poäng kallas det för en duck. (Begreppet är äldre än cricketsporten, en förkortning av duck's egg där äggets form minner om nollan.)

Kanske just denna Donalds duck lämnat ett outplånligt spår?

The origins of Donald Duck's name may have been inspired by Australian cricket legend Donald Bradman. In 1932, Bradman and the Australian team were touring North America and he made the news after being dismissed for a duck against New York West Indians. Walt Disney was in the process of creating a friend for Mickey Mouse when he possibly read about Bradman's dismissal in the papers and decided to name the new character "Donald Duck".

- Wikipedia: Donald Duck

Jag skulle tro att nyckelordet här är "may". En Donald Duck finns omnämnd i The Adventures of Mickey Mouse (1931), även om den enda anka som återgivits där inte har några likheter med den Kalle som 1934 fick sin egentliga premiär i filmen The Wise Little Hen (ovan). Även om Disney kan ha läst om en obskyr detalj i en vänskapsmatch i en obskyr sport borta på östkusten, och mot förmodan ha lagt den på minnet, så fanns namnet Donald Duck redan i studions maskineri, så att säga. Det finns, med andra ord, inget som talar för att Kalle Anka skulle härstamma från en australiensisk cricketstjärna, desto mer som talar emot.

Men en trevlig historia är det. Särskilt om man intresserar sig för cricket.

Varför superhjältar har kalsongerna utanpå

När Stålmannen först dök upp 1938 kunde han inte flyga utan hoppade

Hos moderna superhjältar kan det anrika klädmodet på sin höjd anas här och var. Men länge var det närmast lag på att de skulle ha kalsongerna/trosorna utanpå kläderna. Varifrån kom den idén?

Apollon (Louis Uni), fransk jätte och champion du monde de force

Enligt Julius Schwartz (som tillbringade decennier i branschen) kom den från akrobater, brottare och starke män som levde på att visa upp sina fysiska förmågor. Varför hade då dessa "underkläder" utanpå? Det finns kanske andra förklaringar, men jag har bara sett en enda: Vid vissa övningar fanns det en risk för att trikåerna skulle rämna vid olämpliga ställen. Det var för att slippa sådana situationer som kalsongliknande kläder bars utanpå trikåerna.

Retcons

Lördagsfråga 565 hade retcons som röd tråd. Här är de fyra exempel som fick illustrera företeelsen.

Retcon står för för retroactive continuity, retroaktiv kontinuitet/handling: Man ändrar i det som har varit. De flesta tv-serier, filmserier och serie-serier som passerar förbi är för kortvariga för att fenomenet ska bli aktuellt. Men driver man en "miljö" tillräckligt länge, så man får allt mer bakgrundsmaterial, medverkande med mera, så närmar sig sannolikheten för retcons efterhand 1.

Man ser sällan det uppenbart riskabla greppet i breda sammanhang. Ett undantag är Sherlock Holmes död. Conan Doyle var less på detektiven, som han tyckte höll honom borta från viktigare ting. I Det sista problemet (1893) skickade han Holmes och Moriarty brottandes mot en säker död; världen blev av med en superskurk till kostnaden av en superdetektiv. Det togs inte väl emot, måste man säga. The Strand Magazine, som haft berättelserna som sitt stora dragplåster, tappade prenumeranter i drivor. Även Doyles mor var upprörd. (Att folk skulle ha gått med sorgband pga Holmes död är kanske hittepå.) Så småningom insåg han att de ting han fann viktigare än Holmes inte värderades i närheten lika högt av omvärlden. Till slut gav han upp, skrev först Baskervilles hund (som visserligen hade ägt rum före brottningsmatchen i Schweiz) och sedan Det tomma rummet (1903) där Holmes återvänder. Han hade inte alls dött men funnit det praktiskt att omvärlden fått den uppfattningen.

Den omtagningen fick viss uppmärksamhet på sin tid. Men det var inte i närheten av den som inträffade 80 år senre.

Senaste nytt från Dallas: Bobby Ewing återuppstår från de döda!

- Dagens Nyheter 3 maj 1986

Den kanske första gången i modern tid som en bredare allmänhet kom i kontakt med en riktigt klumpig retcon var i tv-serien Dallas. I det sista avsnittet av säsong 8 blev Bobby Ewing ihjälkörd. I säsong 9 kom sedan avsnitt efter avsnitt där det hände saker ... Fram till slutet av det det sista avsnittet, där Bobbys dittillsvarande änka Pamela får se sin make i duschen, livs levande. I säsongen därefter "förklarades" det hela med att Pamela drömt att han dog. Men allt annat som hänt i säsong 9 hade verkligen hänt.

Vad som verkligen hänt hade naturligtvis inte med någon påhittad Ewing att göra. Patrick Duffy, som spelade Bobby, hade tröttnat på Dallas och ville göra något annat ("viktigare ting"). Det gick uselt, för såväl Duffy som seriens tittarsiffror, varför båda parter snart blev rörande överens om att Bobby skulle tillbaka, på ena eller andra sättet. Och då gjorde man som man gjorde. Det imponerade inte precis på kritikerna, som visserligen ändå aldrig varit imponerade av Dallas. Tittarna hade redan börjat tröttna, och serien fortsatte att sjunka i listorna tills den efter ytterligare ett par säsonger lades ner. Jag vet inte hur reaktionen blev i Sverige några år senare; kanske var man så svältfödda på glamorös såpa att man trots allt tog det med jämnmod.

I superhjälteserier är retcons långt vanligare; inte direkt rutin, men inte långt ifrån. (Det finns en tumregel som säger att om någon inte alltför oviktig hjälte/skurk dör men ingen kropp kan visas upp så är densamme förmodligen inte alls död, utan kan förväntas dyka upp förr eller senare.) De namnkunniga serierna har tuffat på i generationer, och att hålla varenda episod, figur och händelse motsägelsefri givet den ansamlade mängden episoder, figurer och händelser sedan mellankrigstiden (för att ta Stålmannen som exempel) är inte bara omöjligt utan även ointressant. Så hade man åtminstone resonerat på DC Comics. När de allt oftare fick frågor från felfinnare hittade de på en nödlösning som är som gjord för att inte tas på allvar.

När fansen upptäckte gamla historier där kontinuiteten sade emot sig själv kunde redaktionen förklara saken med att DC hade ett multiversum där ett äventyr hade hänt Superman på "Jord 2", ett annat på "Jord 3" och så vidare.

I mitten av 1980-talet tröttnade man:

"Crisis on Infinite Earths" (som betyder "Kris på oräkneligt antal jordar") resulterade i att DC därefter inte längre skulle ha ett multiversum utan dess serieuniversum skulle bara ha en dimension.

- Seriewikin: Crisis on Infinite Earths

The Simpsons fick också sin Bobby Ewing i säsong 9. Rektor Seymour Skinner hade hängt med från början och blivit en väl utmejslad karaktär. Nu avslöjades han som en bluff. Egentligen hette han Armin Tamzarian. Han hade varit en småbuse utan mening eller mål i livet. Sedan alla trott att den riktige Skinner dött i Vietnamkriget hade han tagit dennes plats; han och Agnes Skinner låtsades båda att han var hennes son, han blev rektor för en grundskola (som den riktige Seymour drömt om), och antog dessutom en pedantisk och genomtråkig personlighet.

... Suddenly, arbitrarily revealed to be an impostor, and his entire life to date had been a lie. Come again? A major character in a long-running series gets unmasked as a fraud? It was cheap, idle storytelling.

- Ian Jones: Rise and fall of a comic genius, The Guardian 12 juli 2007

Lördagsfråga 415: Tintin

1. Denna var den överlägset roligaste upptäckten och påminde mig om en av poängerna med de här himla lördagsfrågorna: Att regelbundet tvinga ut sig för att hitta grejor. Flickan heter Marie-Louise Van Cutsem och var barndomsvän med Georges Remi. När de blev lite större och – tja – avrådde hennes föräldrar henne från att träffa den där Georges mer eftersom han ändå aldrig skulle bli något. Remi är mer känd som Hergé, och Marie-Louises smeknamn Milou såg han till att vi alla också känner till.
2. Inte bara kapten utan rentav amiral Sir Richard Haddock (ca 1629-1715) tjänstgjorde med den äran i Royal Navy.
3. Solros är vad professor Kalkyl heter i original: Tryphon Tournesol. Om det finns någon poäng med det namnet skulle jag gärna vilja veta vilken det är. [Lackmus! Tack magnus!]
4. I ett avsnitt av tv-serien Young Indiana Jones spelar Christopher Lee en diplomat från Österrike-Ungern. Personen fanns på riktigt och hade det typiskt ståtliga namnen Ottokar Theobald Otto Maria Graf Czernin von und zu Chudenitz.

En lättare lördagsfråga ("lite för lätt", rentav!) i sommarvärmen som Christian var allra snabbast på.

Svenska seriefigurer

"Läderlappar" var länge vad man kallade fladdermöss. I bestämd form kunde det syfta på Johann Strauss d.y. operett från 1874, Die Fledermaus i original och just Läderlappen på svenska. Utan att ha belägg för saken så lutar jag åt att när seriefiguren Batman 1951 fick sitt svenska namn Läderlappen, så hade man operetten i bakhuvudet. (Vilket jag tog upp i bloggposten Läderlappen.)

Då känns den här desto säkrare:

Popeye introducerades i Sverige 1930. Då fanns det sedan flera år ett väl inarbetat sjömans-namn i populärkulturen.

En ung sjöman, Karl-Alfred var hans namn,
han for så vida, ifrån hamn till hamn,
han var så lycklig med sitt fria liv,
han hade ännu ej förälskat sig.

- Evert Taube (t.v. ovan): Karl-Alfred & Ellinor (1918)

Nästa är desto vanskligare. Varifrån kommer namnet Långben?

Ett långsökt förslag är Jean Websters bok. Pappa Långben kom ut på svenska 1916 eller något tidigare. De har ingenting gemensamt utöver namnet. Det gäller även för andra, betydligt mindre kända långbeningar som funnits genom historien och som när Goofy kom till Sverige (när det nu var) inte var i närheten lika kända som Websters bok.

Erik Långbens afkomlingar i sex led voro alla riddare och synnerligen framstående män i Danmark. Den 4:e i ordningen af dem leide 1314 och förde i sitt vapen en hvit stjärna i blått fält. Han skref sig liksom förfäderna till Aagaard och Restrup.

- Ada Rydström, Boken om Tjust: Den svenska ätten Gyllenstjerna och dess afkomlingar i Tjustbygden (1921)

Batman slår Robin

Mem-bilden där Läder... Batman lappar till Robin är spegelvänd. (Annars hade det blivit svårare att få till alternativa pratbubblor.) Och att Batman alls använder fysiskt våld mot Robin beror på att han i den aktuella seriens alternativa verklighet är ond.

The story is an "Imaginary Story" from 1965's World's Finest #153, by writer Edmond Hamilton and artists Curt Swan. The concept behind the story is that Bruce Wayne believes that Superboy was responsible for his father's death, so he became Batman specifically to fight against Superboy (and then, naturally, Superman).

- Brian Cronin, Batman Slaps Robin - The Origin of the Panel, Comic Book Resources, 1 januari 2009

Memen har för övrigt spårats till sommaren 2008:

The earliest known parody of the panel was submitted to the image-sharing website SFWChan on June 10th, 2008, in which the speech bubble text is changed to have Robin ask Batman what his parents got him for Christmas, to which Batman responds with a slap while yelling “my parents are dead!!”

- Know your meme: My Parents Are Dead / Batman Slapping Robin

Toms and Jerries

Här har vi en tidstypisk film med Tom och Jerry från 1932. Det var ett rätt kortlivat par (1931-33) från Van Beuren. Katten och musen från Hanna Barbera dök upp först 1940. När Tom och Jerry ovan senare bytte ägare så fick de även nya namn,  Dick och Larry, för att undvika förväxling.


Här har vi Tom och hans lillebror Jerry i en episod från 1904. Vad alla dessa blackfaces beträffar så har jag inte sökt efter sådana exempel, de fanns lite överallt i dåtidens populärkultur (se även bloggposten Blackface för bl.a. Disneys ännu levande exempel).

Hur kommer det sig att det fanns så många Tom och Jerries? Namnparet kan härledas till åtminstone 1821.

Då började en följetong av Pierce Egan utkomma i månatliga shillinghäften, för övrigt samma publiceringsform som senare skulle göra bl.a. Dickens rik och berömd. Egans verk har den tidstypiska titeln Life in London or, the Day and Night Scenes of Jerry Hawthorn, esq., and his elegant friend, Corinthian Tom, accompanied by Bob Logic, the Oxonian, in their rambles and sprees through the Metropolis. Den gjorde stor lycka på ömse sidor Atlanten och innebar tydligen att namnparet satte sig ordentligt.

Toms, den berömda kattens, första namn var annars Jasper, men Tom låg onekligen nära till hands. På engelska är Tom ett generiskt namn på hankatter, som tomcat. (Det kommer i sin tur från sagoboken Tom the Cat från 1760, och namnet finns belagt om hankatter ända sedan ca 1300.)

Wikipedia: Tom and Jerry (disambiguation)
archive.org: Pierce Egan m.fl., Tom & Jerry [...] (1869)
Etymonline: tomcat

Serie i fascist-version

Willy på äventyr hette en långkörare till serie. Den började i England 1920 som Rob the Rover och lades ner 1940. Vid det laget hade den blivit populär i Skandinavien, och fortsatte att ritas i Danmark ända fram till 1977. Den gick i veckotidningen Allers 1923-75.

Under några år på 30-talet gick den även i en italiensk tidning. Där fick Lucio l'avanguardista bli svartskjorta, en fascist. En del rutor verkar nyritade, på andra har folk försetts med attiraljer som den svarta fezen.

Den politiska halten varierade naturligtvis. Materialet jag använt här kommer från en episod där vi får se högkvarteret för Londons fascister. På bilden ovan gruppens sekreterare, som håller ett patriotiskt tal där han påminner om vad il Duce gjort för Italien. Han avslutar med att utropa "Länge leve konungen! Länge leve il Duce!"


Gedigen fan-sida: Willy på äventyr - album

Lördagsfråga: Smurferna

1. Dödsängeln kallas ibland Azrael. Inte i bibeln, men i mer eller mindre relaterade traditioner. Namnet är nog av arabiskt ursprung.
2. Sarsi är en sarsaparill-dryck i sydostasien. Det lär påminna om root beer, som i sin tur mer påminner om julmust än något annat.
3. Gargamelle - femininum - var på 1970-talet en bubbelkammare i jätteformat. De neutrala strömmarna, som Elin kände till, räknas som en av de största upptäckterna som gjorts ö h t vid CERN. Grejer!
4. Natacha gav faktiskt ut på svenska en gång i tiden, men verkar helt bortglömd... Sammanfattning: En flygvärdinna som råkar ut för spännande äventyr jorden runt. Där har ni det mesta. Jo, och ett av albumen, en version i bild, skrevs av Peyo.

Gargamels katt, smurfernas favoritkäk, Gargamel själv och så smurfernas skapare Peyo. Den smurfade smurfen Ole Bull smurfade, som vanligt, smurf.

Seriewikin: Smurferna

Fantom-färger

 I Sverige är han som bekant blå. Liksom i resten av Skandinavien.

Men färg kan vara relativt. När svartvita serier ska färgläggas är det inte självklart hur. Enligt återkommande uppgift ska Lee Falk ha tänkt sig den grå fantomen som just grå, The Grey Ghost.

Men det blev istället lila – av allt att döma utfört av en anonym färgläggare på King Features som ansåg att lila stack ut bra på seriesidorna. Falk fortsatte att referera till Fantomen som "gråklädd" i dialogen ända till 50-talet, men insåg sedan att den lila färgen blivit inarbetad bland läsarna (åtminstone i USA, se mer nedan).

- Seriewikin: Fantomen

Om detta inte är helt fastslaget ("av allt att döma") så verkar det ännu osäkrare varför han blev blå. Något trycktekniskt? Eller höftade man till även här?

Den som letar kan hitta en rad kulörer. Jag vet inte hur etablerade alla är. I Brasilien verkar dock en röd Fantasma ha satt sig någorlunda. Samma färg har han i Italien.

Pinto Colvigs aracuã

Den här detaljen rörande fjärdedelen av lördagsfrågan var värd en egen bloggpost.



Den glade mannen t.v. hette Vance DeBear "Pinto" Colvig. Han diskuterar den kommande Långben-filmen African diary (utgiven 1945) med regissören Jack Kinney. Eftersom Pinto gjorde Långbens röst hade de nog en del att reda ut.

Pinto gjorde massor av röster för olika studior (som Bluto i Karl-Alfred). Mest kända är nog hans Disney-röster, utöver Långben gjorde han Trötter och Butter, Bror Duktig, och som kuriosa-bonus Oswald the lucky rabbit ... Liksom "hackspetten" i Clown of the Jungle (1947).

Pinto Colvig: Clown of the Jungle [mp3, 130 kb]

Jag tog en liten arapapapariap-snutt och drog ner hastigheten en bit. Höftade till med den man får om man spelar en 45-varvare på 33 1/3, vet inte om det behöver betyda något men resultatet blev åtminstone OK: man hör att det är en person och inte en tokig fågel.


Wikipedia: Pinto Colvig

Google, Barney

1919 fick seriefiguren Barney Google sin debut. Han var en sorts småskojare som gillade boxning och hästkapplöpning. Senare blev hästen Spark Plug ("tändstift") på bilden, med sitt ständiga täcke, en känd bifigur; faktum är att han blev så populär att seriens namn justerades till "Barney Google and Spark Plug".

1934 vistades Barney i bergen, närmare bestämt södra Appalacherna. Där träffade han bl.a. den typiska hillbillyn Snuffy Smith. Dennes förehavanden, med hembränning, krakel med länsman osv., kom snart att göra honom betydligt mer populär än seriens dittillsvarande huvudfigur. Snart justerades titeln igen, nu till "Barney Google and Snuffy Smith", och ännu lite senare till enbart "Snuffy Smith". Eller Tjalle Tvärvigg, som han kom att heta på svenska.