2018-06-20

Kantianska jordbävningar

Bland alla andra naturfenomen som mänskligheten under nästan hela sin tid på jorden inte haft en chans att ens kunna börja begripa sig på finns jordbävningar. Likt alla andra obegripliga naturfenomen värda att uppmärksamma gavs de övernaturliga förklaringar, där ett återkommande mönster var gigantiska varelser som rörde på sig i sömnen.

Det skulle förändras allhelgonadagen den 1 november 1755. För då skakades Europa om, såväl bildligt som bokstavligt. Jordbävningen kändes över stora delar av västra Europa, men den slog som allra hårdast mot Lissabon. Andra jordbävningar hade varit kännbara, påtagliga eller involverande dödsoffer; den här liknade ingenting man sett tidigare. Tiotusentals dödades bara i Lissabon (uppgifterna är naturligtvis ungefärliga). Landet Portugal fick en knäck. Jordbävningar som företeelse blev uppmärksammad och omtalad på samma sätt som tsunami hamnade i det allmänna svenska medvetandet för några år sedan. Och efftersom detta inträffade under upplysningstiden tog forskare och filosofer frågan på allvar: Vad var jordbävningar egentligen?

En av de som fascinerades och funderade var Immanuel Kant, 31 år vid tillfället. Han samlade mycket information om händelsen och skrev inte mindre än tre artiklar om den. Han lade fram en hypotes om där underjordiska grottor fyllda med heta gaser var nyckeln till jordbävningarnas mysterium. Visserligen var den felaktig, men det spelar mindre roll. Det intressanta är att det var ett av de första försöken att förklara fenomenet utan att blanda in övernaturligheter. Det har rentav hävdats att Kants Geschichte und Naturbeschreibung der merkwürdigsten Vorfälle des Erdbebens, welches an dem Ende des 1755sten Jahres einen großen Theil der Erde erschüttert hat (1756) inledde den vetenskapliga seismologin, åtminstone i Tyskland.

2018-06-19

Ett myror är fler än em elefanter

Swedenborgs oktala talsystem, ur En ny räknekonst (1718). Notera att too inte blir 326 utan 320.

Innan Emanuel Swedenborg förlorade sig i hallucinationer och avancerade bibeltolkningar ägnade han sig åt verkligheten, och det riktigt bra. En idé som var mer klurig än användbar (eller var åtminstone för trehundra år sedan) var hans förslag på ett oktalt talsystem. Rent matematiskt är det inget märkvärdigt; istället för att ha 10 som bas så har man 8. Det tal som skrivs 8 decimalt, 1000 binärt och VIII med romerska siffror skrivs 10 oktalt.

Det speciella med Swedenborgs system var talens namn. (Tanken var inte ny, någon generation tidigare hade Leibniz lanserat något liknande.) Som man ser i tabellen ovan skrivs siffrorna 1-7 med bokstäverna l s n m t f v eller u (det finns någon poäng med att 7 var en vokal). Storleksordningar uttrycks med vokaler. Talen 1-7 kan skrivas med ett e före, som i em = 4 eller et(t) = 5. 10 skrivs ly, 100 , 1000 lo, 10000 li osv. Det decimala talet 299 593 blir sju ettor oktalt, eller bokstaven l sju gånger; med vokaler för att ange storleksordningar blir det lalelilolulyl.

Rent matematiskt är alla talsystem lika bra. För oss människor är det nästan bara en fråga om övning, men det är onekligen praktiskt att kunna räkna på en normal fingeruppsättning. Ett system som däremot hade blivit väl knöligt var det som ingen mindre än Karl XII föreslog, med basen 64. Swedenborg fick i uppdrag att göra något med det, och lär så småningom ha blivit rätt irriterad över majestätets hopplösa fixa idé.

Oktala tal används ibland i datasammanhang. Jag har sett det någon enstaka gång, som i filrättigheter på Unix.

Källor:
  • David Duner, The Natural philosophy of Emanuel Swedenborg: A Study in the Conceptual Metaphors of the Mechanistic World-View (2012 som jag tror blir novunym)
  • David Duner, Talsystem på kunglig befallning, Forskning & Framsteg 1 december 2002 (novusys)

2018-06-18

Lördagsfråga 519: "Kommunikation" med de "döda"

  1. "Spökdetektorn" Ovilus som appen iOVILUS
  2. Pendeln är en klassisk metod för att kommunicera med den "andra sidan". Eller åtminstone försöka.
  3. Franz Vesters förbättrade likkista (1868). Om du begravdes när du bara var nästan död och sedan kvicknade till så skulle du kunna meddela dig med omvärlden och bli uppgrävd. Detta var en riktigt stor grej på den tiden, inte minst sedan Edgar Allan Poe skrämt livet (nästan) av folk.
  4. BooBuddy Jr. EMF Trigger Bear är en "spökdetektor" som jag nämnde i bloggposten Ghostbusters på svenska. Det är en lika värdelös manick som Ovilus (diodernas slumpmässiga blinkande ska tolkas som om man mäter närvaro av spöken) men av någon anledning jag glömt förpackad i en nalle.
Christian var definitivt på rätt väg men det var Tricky som knäckte lördagsfrågan.

2018-06-17

Varför @historylvrsclub är ett opålitligt skräpkonto

Det finns en rad konton på Twitter som ska hanteras med försiktighet. En sort är de som automatiskt twittrar bilder. De letar reda på bild/textpar medelst bottar. Därav följer att de kan twittra ofta och dygnet runt, aldrig svarar på kommentarer, och då och då har fel – eller jättefel. Ofta ser man samma tweets, riktiga eller felaktiga, dyka upp om och om igen ... Eftersom de dessutom ofta har väldigt många följare så är de högeffektiva små faktoidmaskiner.

Det finns många att välja på. Kanske det är effektivare att fokusera på en i taget istället för hela genren? Låt oss, bara som exempel, ta History Lovers Club, @historylvrsclub. Det följer alldeles för många av er. Se bara de här tokigheter, ett litet smakprov på vad det oavbrutet sprätter iväg.

Martin Luther King Jr being attacked as he marched nonviolently for the Chicago Freedom Movement, 1966
Det som är helt fel är intrycket att Marthin Luther King angrips av personerna på bilden. Tvärtom skyddar de honom mot ett pågående angrepp.

19-y-o Shigeki Tanaka, a survivor of the Hiroshima bombing, wins the 1951 Boston Marathon before a silent crowd.
Tanaka fick ett varmt välkomnande.

Young girl barely managed to cross the border between East and West Berlin in 1955
Bilden kommer från filmen East Zone, West Zone (1962).

Woodstock, 1969
Bilder som oriktigt tillskrivs Woodstock är en hel liten faktoid sub-genre. Denna bild är givetvis inte äkta. Den kommer från en annons för klädmärket Landlubber. Se HoaxEye: Pictures of Woodstock festival that aren’t

Twitterkontot @hoaxeye är, för att bara nämna ett exempel, ett av flera som bevakar och debunkar skräp som billiga skräpkonton spottar ur sig. Det är där jag hittat samtliga bilder i denna omgång.

2018-06-15

När inträffade vikingatiden?

Enligt den mest exakta definitionen varade vikingatiden från den 8 juni 793 till den 25 september 1066.
The Viking Age (793–1066 AD)
- Wikipedia (eng.): Viking Age

Vad är det för definition? Hur mycket kan en så exakt historisk period av den sorten ha med verkligheten att göra?

Den 8 juni 793 angreps klostret Lindisfarne. Det är den första "klassiska" vikingaräden som det finns någorlunda samtida belägg för. Av tradition har den kommit att betraktas som vikingatidens början, åtminstone i engelska sammanhang (där man naturligtvis är särskild intresserade av vikingarnas relationer med det egna landet).
 
Den 25 september 1066 stod slaget vid Stamford Bridge (England igen). Den norske kungen Harald Hårdråde hade, på beprövat vikingamanér, invaderat England, men besegrades och dödades av en här under Harald Godwinson. (Nitton dagar senare skulle samme Harald G. själv besegras och dö vid Hastings.)

Svenska Wikipedia anger lite, men bara lite, luddigare gränser:
Vikingatiden är den skandinaviska järnålderns sista period, från sent 700-tal till cirka 1100 e.Kr.
- Wikipedia (sv.): Vikingatiden

Man kan finna det lustigt eller typiskt att en skandinavisk period definieras av vad de gjorde i just England, av alla länder. Men finns det någon bättre definition? Hur meningsfull är frågan när vikingatiden "egentligen" ägde rum?

För att tidsbestämma perioden så får man först definiera perioden. Vad är vikingatiden? Är det när vikingalika räder och tåg ägde rum? Är det när vissa stuk på vissa prylar (vapen, verktyg, kläder ...) förekom? Ska slutet definieras som när hedendomen ersattes av kristendomen? Alla definitionerna har sina problem, och det är inte på något sätt självklart vilken som är "bäst".

Tyska Wikipedia är, inte oväntat, utförligast:
Als frühester Anfangszeitpunkt wird vereinzelt der Kriegszug des Dänen Chlochilaicus zwischen 516 und 522 n. Chr. genannt. Obwohl es bereits 742 den Angriff auf das piktische Burghead Fort und 787 auf Portland in Dorset in Südengland gegeben hatte, wird in der Regel erst der Überfall auf Lindisfarne 793 als Beginn der Wikingerzeit gesehen. Das Ende wird traditionell auf 1066 datiert (gleichzeitig Ende des Frühmittelalters in England und Zerstörung von Haithabu), obwohl die räuberischen Einzelaktionen kleinerer Wikingergruppen bereits früher zurückgegangen waren. Die Wikingerzeit ging mit dem Nachlassen der Wikingerzüge dem Ende entgegen. [...] Die heute gängige Grobdatierung lautet 800–1050 n. Chr ...
- Wikipedia (ty.): Wikingerzeit

Chlochilaicus eller Hugleik är den förste belagde danske kungen. Om honom vet vi ytterst lite utöver namn och grad - vilket visserligen inte är så illa för den perioden. Jag har aldrig sett något annat sammanhang där man lägger vikingatiden så tidigt som under den s.k. folkvandringstiden (ca 375-550 e.Kr.).

Efter folkvandringstiden kom vendeltiden (ca 550-typ 793 e.Kr.). Denna period, uppkallad efter uppländska Vendel, hade många drag som annars förknippas med vikingar: Man seglade runt, bedrev räder, plundring och köpenskap. Gravar från denna tid är betydligt rikare än mången vikingatida grav. Under denna tid blomstrade Helgö i Mälaren, för att först i vikingatidens början ersättas av det betydligt mer kända men kortlivade Birka. Man kan fråga sig vad det egentligen är för skillnad? Eller för vem: Folk som levde då, dagens allmänhet, eller historiker eller arkeologer från det ena eller andra seklet?

Som exempel, en arkeolog som för 50 år sedan beskrev skillnaderna mellan fynden från den yngre järnålderns två perioder:
Den viktigaste skillnaden dem emellan torde vara, att de vendeltida smyckeformerna i regel endast uppträder i enstaka exemplar [...] medan de vikingatida formerna i regel är utförda i massupplagor.
 - Björn Ambrosiani: Vendeltid eller vikingatid? Fornvännen 51-55 (1968)

Sådana definitioner kommer uppenbarligen aldrig att kunna jämkas ihop med de som förlägger den senare perioden till prick 793-06-08–1066-09-25.

2018-06-14

Content på svenska

Många lånord är förrädiska på så sätt att ett ord som betyder X i källspråket får en annan betydelse Y som svenskt lånord. Särskilt lurigt är det när X och Y ligger såpass nära varandra att den oinsatte kan se ordet använt många gånger utan att inse skillnaden, och kanske rentav använda det i "fel" betydelse. Och när folk använder samma ord i olika betydelser utan att veta om det har man hamnat i den totala begreppsförvirringen.

Ett sådant ord är content. Den aktuella betydelsen på engelska är "innehåll". Ett onödigt lånord, kan tyckas – varför inte skriva "innehåll"? Men när det används inom media (även av engelsktalande) så avses inte vilket innehåll som helst utan, för att sammanfatta, det som användaren är intresserad av, till skillnad från reklam, sidhuvuden, ledarredaktionens kontaktuppgifter och så vidare.

Förvirringen ökas genom ett begrepp som snurrat i branschen några år (måhända man börjar tröttna på det; det är ju få som är så allergiska mot gårdagen som reklam-, PR- och mediemänniskor). Content marketing innebär, åtminstone enligt en definition, marknadsföring där man inte bara använder blajig reklam utan även material som är värt att läsa.* Närmare bestämt används det ofta, kanske som regel, om innehåll som köps in. När reklambyrån får i uppdrag att driva en reklamkampanj så kan den i sin tur anlita frilansare som på beställning skriver artiklar som ska göra reklam för produkten på ett intressant sätt.

Den svenska reklamtermen content är alltså något ganska annorlunda och mycket mer specifikt än det engelska ordet content. Det är som sagt inget ovanligt utan snarare regel än undantag: Att låna ett ord kan vara ett passivt övertagande men är oftast ett aktivt tolkande.


* Begreppets myntare Joe Pullizi definierade content marketing som "ett strategiskt tillvägagångssätt för marknadsföring fokuserat på att skapa och distribuera värdefullt, relevant och konsistent innehåll för att attrahera och behålla en tydligt definierad publik – och ytterst för att driva lönsam kundhandling” vilket jag här försökt att översätta till riktig svenska.

2018-06-13

Fake views: Snyggare än på riktigt

Så här ser Spektrumhuset i Nya Hovås, "Göteborgs nya stadsdel", ut i prospektet.
Husets gestaltning bygger på en tvåskalsprincip, där en inre byggnadsvolym byggt som ett traditionellt och rationellt klimatskal kläs i en yttre struktur, en exklusiv, lätt och genombruten fasad med lameller av metall.
- Semrén+Månsson: Nya Hovås, Spektrum

När en branschsajt skrev om det påbörjade bygget illustrerades det som ovan. (Next Step bygger galleria i nya Hovås, fastighetssverige.se 18 juni 2014).

Bilderna på det ännu icke existerande huset är naturligtvis digitala produkter, framställda för att man ska få en uppfattning om vad man kan förvänta sig. Fast när den som håller i den digitala penseln är part i målet så är det inte märkligt om vision och verklighet ibland tenderar att ... Divergera en smula.

Här byggs det faktiska Spektrumhuset i Nya Hovås, fotograferat av Google Maps. Även om det råkade bli en mulen dag i verkligheten, till skillnad från det renderade solskenet – fast är det inte alltid strålande solsken i den renderade världen? Utom när det är natt och stämningsfullt glimrande ljus – så går det inte att komma ifrån att skillnaderna hade kunnat vara mindre om man velat. Så att säga.

Fenomenet är naturligtvis välkänt bland arkitekter. I den branschen sitter folk hela dagarna och producerar fantasier som aldrig kommer att realiseras. Och varför skulle de det? Det är ju fantasierna som säljer in produkterna hos beslutsfattare och allmänhet.

Ett typiskt exempel, som syns på den andra bilden ovan, är att visionsbilderna alltid rymmer mycket folk och få bilar, medan verkligheten tenderar att bli tvärtom.
Trots att det är ett parkeringshus visar illustrationen en bilfri miljö med en mängd cyklister och gående som samtliga har nått sin idealvikt.
- Peter Olsson: Fake views – Kontrasten mellan visionsbilder och verklighet, Arkitekturupproret 6 juni 2018

I en annan artikel om ämnet tog man upp ett annat Göteborgsexempel. Det ser ut så här som renderad fantasi. Verkligheten är så gräslig att jag inte vill återge den.
"Glaciären som skir, lätt varierad och transparent dröm."

[censur]
"Glaciären som en alldeles för lång kopia på ett lamellhus från 1974 utan bra kopplingar till gatan."
- Patrik Höstmad: Stadsbyggandets Ecce Homo, Yimby Göteborg 2 mars 2015




2018-06-12

Svinhugg går igen

Killelek på Hallwylska. Till vänster ser man ett värdshus, nere till höger en gris.

Någonsin spelat kille (uttalas "tjille")? Idag är det tämligen okänt utanför (spel-)historiska kretsar. Men en gång i tiden spelades det så flitigt i landet att det gav upphov till åtminstone två uttryck varav åtminstone det ena används än idag.

Till kille används en särskild kortlek (sådana lär fortfarande tillverkas). Den har två sviter med nummerkort och ett antal "motivkort": Värdshus, Husu (Gris), Spannen med flera, och så en Harlekin vars namn kanske blivit förvrängt till "kille".

En av spelets varianter heter byteskille. Här är ett utdrag ur reglerna:
I tur och ordning får spelarna möjlighet att byta sina kort med den som sitter närmast till vänster. Denne kan bara vägra om hon har något av följande kort. Har hon värdshus eller kavall så visar hon upp detta, varpå du byter med näste person. Har hon gris eller husar så visar hon upp det, varpå du åker ur spelet.
- spelregler.org: Byteskille

Regeln med värdshuset gav upphov till uttrycket "värdshus förbi". Spridda sökningar indikerar att det inte är i levande bruk utan endast används just när man ska berätta om uttryck som härstammar från kille.

Regeln med grisen gav upphov till uttrycket "svinhugg går igen". Det är betydligt vanligare och förekommer även i vanliga texter, utan någon förklaring.

2018-06-11

Lördagsfråga 518: Krim

  1. Kaffa, numer Feodosia, på Krim använde jag alldeles nyss i en lördagsfråga. Då var ledtråden att staden en gång blev inkörsporten för digerdöden.
  2. En illustration med Florence Nightingale? Det brukar bli någon av de där hemska tavlorna, gränsande till historieförfalskning, där hon går runt som en ängel och ömmar för patienterna. (Jag får bestämt skriva om den faktoiden någon gång). Den här är mycket mer relevant: En detalj ur ett cirkeldiagram, en diagramform som hon populariserade, där den skickliga statistikern pedagogiskt visar vad soldaterna dog av under 1850-talets Krimkrig.
  3. En lite större detalj av en bild på Schwerer Gustav, "tunge Gustav". Den utvecklades för att ta knäcken på Maginotlinjen, vilket så småningom blev inaktuellt. Istället togs den, under stort besvär, i bruk mot Sevastopol. Det är den största kanon som någonsin använts i strid.
  4. "Små gröna män" kallades de, soldaterna utan nationalitetsbeteckningar som dök upp på Krim 2014. På grund av olika ledtrådar lutade en och annan Sherlock åt att de måhända var ryska soldater. Se Little green men (Ukrainian crisis)WP.
Den lördagsfrågan satte Tomas.

2018-06-10

Gränsen mellan strömming och sill

Arten Clupea harengus heter sill i väster, strömming i öster. Huruvida det finns några genetiska skillnader har diskuterats länge, långt innan man uppfann gener så att säga, och det finns forskare som säger sig ha hittat sådana (Det ÄR skillnad på sill och strömming, SVT 6 november 2012). Men denna bloggpost ska handla om andra gränser.

För det första: Var går gränsen?
I Östersjön går sill n(orr) om Kalmar under namnet strömming.
- Svenskt fiskelexikon (1955)

Den vanligaste uppgiften är att C. harengus som säljs, fångas eller landas (buden är något olika) till och med Kalmar eller Kalmarsund är sill, norr om Kalmar strömming. Andra drar gränsen vid Kristianopel, Blekinges utpost i öster. Eller om det är fiskebåtens hemmahamn som räknas:
Han minns så väl hur man partrålade sill på 50- och 60-talen och hur båten som kom från Kalmar sålde sin fångst som strömming medan den fisk som landats av Karlskronafiskarna gick under benämningen sill.
- En sill är en sill....är en strömming...eller?, BLT 6 augusti 2010

(Artikeln nämner en fascinerande anekdot i förbifarten: Hur myndiga män 1968 försökte lansera namnet strömming över hela landet! Det måste jag titta närmare på någon gång.)

Om det nu går att dra en skarp gräns. Det finns ett otal språkliga ord-gränser som korsar Sverige på längden och tvären, och att bruket varierar i gränsens närhet är just inget märkvärdigt.



Den andra frågan förefaller vara långt svårare att få besvarad: Varför går gränsen där den går?

En sillgräns vid Kristianopel vore historiskt logisk på så sätt att det ju var där som gränsen mellan Danmark och Sverige länge gick. Säg att det heter sill i de gamla danska landskapen, strömming i de gamla svenska – kan det vara så enkelt?

Här och var nämns "ett kungligt påbud på 1500-talet". Jag har inte hittat någon ytterligare information om detta påstådda påbud.

2018-06-08

Dalai lama den 14:e eller 74:e

Ingen religiös ledare behandlas med så stor vördnad som Dalai Lama. Nu är såväl beundran som hat god grogrund för missuppfattningar och faktoider av alla de slag. Som att Tenzin Gyatso visserligen är Tibets andlige ledare men inte dess politiske (exilregeringens premiärminister heter Lobsang Sangay). Eller mindre beundransvärda saker han sagt, som att tsunamins offer får skylla sig själva eller att om han blir återfödd som kvinna får det allt vara en attraktiv kvinna (Faktoider: Dalai Lama-citat).

Utöver sådant kan man begrunda ting som att den förste Dalai laman som fick titeln var den tredje; DL I och II fick den retroaktivt. Eller att tretton reinkarnationer faktiskt är bra futtigt i buddhistiska perspektiv, och att de som tror sånt här lite mer intensivt än andra ser nuvarande Dalai laman som den 74:e reinkarnationen av bodhisattvan Avalokitesvara:
His Holiness is considered to be the present incarnation of the previous thirteen Dalai Lamas of Tibet (the first having been born in 1391 CE), who are in turn considered to be manifestations of Avalokiteshvara, or Chenrezig, the Bodhisattva of Compassion, holder of the White Lotus. Thus, His Holiness is also believed to be a manifestation of Chenrezig, in fact the seventy-fourth in a lineage that is traced back to a Brahmin boy who lived in the time of Buddha Shakyamuni.
Det är intressant att även hans helighet "ofta" får frågan om han verkligen tror på allt detta. Vad ska han svara på det?
“I am often asked whether I truly believe this. The answer is not simple to give. But as a fifty-six year old, when I consider my experience during this present life, and given my Buddhist beliefs, I have no difficulty accepting that I am spiritually connected both to the thirteen previous Dalai Lamas, to Chenrezig and to the Buddha himself”.
- His Holiness the 14th Dalai lama of Tibet: Birth to Exile

2018-06-07

Svensk är den som bygga och bo i Sverige

Denna fejkade meme har cirkulerat i några år. Dan Korn beskrev den 2015. Då påstod den sig citera "Vår medeltida stadslag". Senare har den försetts med det uppenbart felaktiga Ladulås stadslag; Ladulås verkade på 1200-talet och bland de påbud han stod för fanns ingen lands- eller stadslag. Den stadslag som var aktuell kring 1350 var Magnus Erikssons stadslag. I den letar man förgäves efter formuleringar som den på bilden. (Helt bortsett från den fejkade gammel-grammatiken; "bygga" är pluralböjningen, "svensk bygger" hette det fram till ca 1900. För att inte tala om 1350 års svenska.)

Om man läser faktiska svenska medeltida lagar så finner man att de i högsta grad gjorde skillnad på folk från olika länder, liksom tidigare landskap. Det klassiska exemplet är äldre västgötalagen, där dråp på västgötar hade högre straffvärde än dråp på andra svenskar.

Dan Korn: Nation och kultur, 28 december 2015

2018-06-06

Varför Sverige och Norge firar nationaldag

Nu finns det ju ofta olika anledningar till att man firar vissa dagar: de viktigare inofficiella och de mindre viktigare officiella.

De inofficiella anledningarna till att Norge, som en av få västliga demokratier, firar nationaldag ordentligt har med freden 1945 och unionsupplösningen 1905 att göra. Den officiella anledningen är att man den 17 maj 1814 skaffade ny kung och ny grundlag – eller försökte åtminstone. Det var då som Danmark p g a politik löste upp den allra sista återstoden av Kalmarunionen och släppte ifrån sig Norge, vilket man uppskattade i Norge. Men syftet var en ny "union" med Sverige, den som varade till 1905.

Gissningsvis genererar tanken på Eidsvollförfattningen mindre än en procent av flaggviftandet den 17. mai.

Varför firar Sverige nationaldag den 6 juni? Av de två anledningar som nämns kan vi hoppa över regeringsformen 1809, hur historiskt viktig den än är. För den främsta officiella orsaken är att Gustav Eriksson Vasa den 6 juni 1523 valdes till Sveriges kung. Det är inte vilket kungaval som helst utan en faktisk brytning med det gamla, nämligen Kalmarunionen. I den hade Sverige varit med i över hundra år, ofta som en ovillig och inte sällan underlägsen del (idag har Sverige sedan länge varit lite starkare, mäktigare och viktigare än Danmark, men så har inte alltid varit fallet). "Unionen" var inte mer union än att Sverige och Danmark bekrigade varandra ännu lite intensivare än annars. Det var detta destruktiva äktenskap som avslutades den 6 juni 1523.

Så Sverige och Norge firar nationaldag av samma officiella anledning: Att vi slapp dansken.

2018-06-05

Nationaldagsafton med VoF Göteborg

Ladda upp inför nationaldagen med VoF Göteborg på Haket!
Varför firar vi nationaldagsafton? - För att det går, såklart!
En annan fråga är: Varför firar vi nationaldagen? Vår hövding Peter Olausson, av VoF-tinget nyss omvald, berättar om den svenska nationaldagens bakgrund. Enligt uppgift blir det lite dansk anstrykning...

Medlemmar i VoF eller ej, alla är välkomna!
- Facebook: Nationaldagsafton med VoF Göteborg

Nationaldagsafton har VoF Göteborg firat sedan 2012. Idag är det dags igen: Haket vid Masthuggstorget öppnar kl 17 om inte tidigare. Jag börjar prata vid 19 om inte senare.



2018-06-04

Lördagsfråga 517: Abbor

  1. Om man tittar väldigt noga ser man att tåget utgörs av fyra lok (eller drivenheter som proffsen lär kalla dem): Först ett med förarhytt, sedan två utan, och så ett med. Uppställningen kallas A B B A.
  2. Christian Gerhard Ameln i Bergen bildade 1836 ett aksjeselskap i eget namn för fiskhandel. På 1850-talet flyttade hans söner verksamheten till Stockholm, av alla ställen, och gav det namnet AB Bröderna Ameln. Omsider övertog ABBA Gravarnes konservfabrik i Kungshamn (se Faktoider: Gravarne om namnförvirringen). Där är de än idag och lägger in sill, tillverkar den svenska nationalsymbolen Kalles kaviar med mera.
  3. T. v. Abba Ahimeir (1897-1962), ryskfödd jude, marxist och sionist. Kämpade mot britterna i Palestina med såväl politiska som hårdare medel.
  4. El Greco återger Kristi plåga i Getsemane: "Abba! Fader! [grundtexten har samma ord på arameiska, sedan grekiska] För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill." (Mark 14:36) Därefter grälar han på lärjungarna att de inte ska sova utan hålla sig vakna och be att de inte utsätts för prövning vilket verkar besynnerligt; den som sover prövas ju inte?
De fyra abborna satte Pölsan.

2018-06-03

Morgonstjärneupproret som aldrig var

Morgonstjärna/spikklubba illustrerad av Nils Gullikson, Drakar & Demoner Expert (Äventyrsspel 1987)
I februari 1653 bröt ett öppet uppror ut i Närke. Budkavlar gick runt i bygderna och runt 300 personer beväpnade sig och valde sig en egen "kung" medan en piga sades vara "drottning" i det "böndernas rike" som snart skulle komma – detta visar att de upproriska ville bygga upp en alternativ ordning vid sidan om det bestående.
- Peter Englund, Ofredsår (Atlantis 1993), sid 517-518
Vid julen 1652 utbröt sålunda ett regelrätt uppror i Närke, där några hundra bönder grep till vapen och valde sig en anförare som titulerades konung och omgav sig med en drots, en marsk och en kansler [de tre traditionella högsta ämbetena under konungens]. Företaget slutade naturligtvis i katastrof; bönderna blev med lätthet skingrade av krigsvana yrkessoldater, många avrättades på fläcken, och den så kallade konungen och hans närmaste man blev rådbråkade [svår tortyr där armar och ben slogs sönder] och halshuggna i Stockholm under stor publiktillströmning.
- Alf Henrikson, Svensk historia (Bonniers 1963), sid 488
Flere hundra bönder samlade sig och tågade under vapengny och hotelser omkring, anförda av en "konung", som de själva valt. Framför sig lät det nybakade majestätet bära en morgonstjärna som tecken på sin värdighet, och bland bönderna i trakten utsåg han både riksdrots, riksmarsk och rikskansler. Upprorsmännen ämnade utrota rikets råd och adel, och sedan skulle en dag av fullkomlig lycka äntligen randas för gamla Sverige.
-  Carl Grimberg, Svenska folkets underbara öden (Norstedts 1924), vol III, sid 492

Händelsen har fått namnet morgonstjärneupproret efter den spikklubba som fördes framför de dödsdömda:
De bönder, som gjort uppror nere i landet, blev rådbråkade, den ena på Sörre malm och den andra på Nårre. Och deras morgonstjärna med spikar uti blev dragen före dem i procession, när de gingo ut. Den ena var deras förnämsta, vilken kallade sig deras fältmarskalk, och den andre var den, som bar omkring budkavlen och sade till om randevous.
- Hovmannen Johan Ekeblad i samtida brev

För att sammanfatta: De två som avrättades var enligt Englund "kungen" och "drottningen", enligt Henrikson "kungen" och hans närmaste man (vem som nu var den mest betrodde av de tre), enligt Ekeblad marsken och en simpel budbärare. Vad är facit?

Facit är något mycket mer och mycket mindre spännande: Det så kallade morgonstjärneupproret är en historisk anka.

Facit är vad Håkan Strömberg grävt fram. Han beskriver ett försök till bondeuppror vårvintern 1653: Några bönder hade tröttnat på skatter, fogdar eller vad det nu kan ha varit, försökte samla folk, men slogs ner innan de kommit någon vart. Det var, i princip, det hela.

I svensk historia nämns de stora upproren som Engelbrekts, Dackes eller för den delen Gustav Vasas; de mindre upproren blir snabbt ointressanta, och de misslyckade – varför ska man ta upp dem alls?

Men med "morgonstjärneupproret" hände någonting. Det börjar med en resenär som hittat något spännande att skriva hem om:
I trakten befann sig nämligen vid denna tid köpmannen Anton Boij. Han satte sig och skrev ett brev om händelsen till sin far i Stockholm. I huvudstaden fick innehållet vingar och snart nådde det Kristina, den svenska drottningen. Hon – eller kretsarna omkring henne – gick i taket: Ett uppror?! Och hovet hade ingenting fått veta?!
- Håkan Strömberg: Femton torpare blev bondearmé, Populär Historia 2/2003

Att hovet inte fått veta något berodde naturligtvis på att upprorsförsöket inte hade varit något att berätta om. Men det visste inte hovet. Drottning Kristina skickade en skarp not till landshövdingen Christer Bonde och frågade vad som pågick? Söker man att avsätta fogdar, ämbetsmän, Sveriges drottning? Sätt igång och förhör och bestraffa!

Vi som betraktar det hela i efterhand vet att det hände sig femton år innan "det stora oväsendet", den masshysteri som kallats häxprocesserna. Nog kan man ana vissa gemensamma drag? Man vet att något djävulskap är på gång, sätt igång och grip dem, och våga inte misslyckas!

En detalj som Strömberg bara nämner i förbigående rör själva morgonstjärnan, spikklubban. Varför fick de dödsdömda paradera med ett sådant vapen? Varför var hovet så nyfiket på vad konspiratörerna kände till om "klubbehären"? Klubbehären var den här som Erik Magnusson, son till Magnus Ladulås, lyckades skaka fram i kraft av sin popularitet när han plötsligt behövde en här; "klubborna" syftar på att de inte rustades ordentligt utan snabbt försåg sig med enklast tänkbara vapen. Det var denna halvt mytiska resning som hovet darrade inför, och som fick dem att sätta en morgonstjärna i de dödsdömdas procession som ett varnande exempel. Varningen torde ha gått Olof och Nils Mårtensson förbi eftersom de nog aldrig sett vapnet ifråga, eller var kreativa nog att koppla vapnet till den 350 år gamla berättelser om Eriks klubbehär.

Men hur kan ett försök till bondeuppror bland otaliga andra ha nått Grimberg, Henrikson och Englund? Via Sveriges meste populärhistoriker någonsin, Anders Fryxell:
Upproret utbröt slutligen i Nerike, där många hundra bönder samlades och under vapengny, hotelser och våldsamheter började tåga omkring samt utfärda budkavlar till de andra landskapen. De valde till och med en egen konung. Denne lät bära en morgonstjärna såsom en spira framför sig i tåget och utnämnde andra bönder bland sina anhängare till riksdrots, riksmarsk och rikskansler. Hopen ämnade först hemsöka landshövdingarna och sedemera rikets råd och adel, efter vilkas utrotande de hoppades komma i åtnjutande av den sanna friheten. Sveriges lycka var att uti hela svärmen fanns ingen man av högre anseende eller större förmåga. Bondehoparna blev därför genom den tillkallade vapenstyrkan lätt och hastigt förskingrade eller nedhuggna. Upproret kvävdes i sin början, och Sverige räddades från eländet av ett inbördeskrig. Anförarna blev allvarligen bestraffade. Några avrättades i Nerke, men den så kallade konungen och hans kansler skickades till Stockholm, där de blev rådbråkade, halshuggna och steglade. Morgonstjärnan, den så kallades spiran, bars före vid uttåget och begagnades vid rådbråkningen.
Fryxell torde i första hand ha byggt sin framställning på Ekeblads upphetsade brev, i andra hand den än mer upphetsade mottagning de fick. Källkritiken hade ännu inte slagit igenom. I mitten av 1800-talet kunde ett dussin vresiga bönder bli till nättopp en statskupp. Det är desto mer anmärkningsvärt hur länge "morgonstjärneupproret" levt kvar, inte bara hos pålitligt opålitliga herrar som Grimberg och Lindqvist utan även hos Henrikson och Englund.

2018-06-01

Naturlig miljö 1909

Svenska kulturlandskap.se: Ängsö nationalpark

I Stockholms norra skärgård ligger Ängsö. Sommarboende fattade tycke för miljön, så idyllisk, naturskön och genuint svensk (därtill hade ön en intressant historia). Nog var den värd att skydda och bevara!

Så blev Ängsö 1909 Sveriges första nationalpark. Nu skulle den skyddas: Hädanefter fick inga träd fällas, djur jagas, blommor eller bär plockas, hö skördas, åkrar plöjas, boskap trampa sönder den ömtåliga marken ... Torparen på ön fick flytta på sig.

Vad som sedan hände behöver man inte ha många poäng i jordbruk för att inse. De gamla ängarna och åkrarna slyade igen på nolltid. Gran flyttade in i de nyss så ljusa, skira lövskogarna. Efter några år fanns inte längre den natursköna miljö man ville bevara.

Först framåt 1930-talet insåg man att det såväl estetiskt som biologiskt tilltalande landskapet ingalunda var en naturprodukt utan människans verk. Nu fick akademi och ämbetsverket göra den ensamme torparens arbete, som det formulerades; man satte igång med att röja de nya skogarna (ett nog så saftigt arbete även utan moderna röjsågar), införde regelbunden slåtter och betesdjur.

I efterhand kan 1909 års män ses som naiva; förstod de inte att betade gräsytor förblir gräsytor just för att de betas? Men det var inte första och definitivt inte sista gången som man blandade ihop "naturlighet" och mänsklig påverkan. Det svenska landskapet som många uppfattar som självklart och "naturligt" är varken det ena eller andra.