Ig Nobel-prisen 2019

Gör om det här, den som kan

Ig Nobel-priserna är, ifall någon missat det, en spexversion av Nobelpriserna; men det finaste av allt är att det sannerligen inte enbart är på skoj. "Honor achievements that first make people laugh, and then make them think" är deras motto, och det lyckas de med, varje år. Jag tycker mig även se att de får mer och mer uppmärksamhet för varje år vilket är väl förtjänt.

Här är de tio priser som delades ut på den ganska högtidliga ceremonin igår.

Anatomi: Vänster testikel är varmare än den högra. Åtminstone på franska brevbärare.

Biologi: Döda magnetiserade kackerlackor beter sig annorlunda än levande magnetiserade kackerlackor.

Ekonomi: Vilket land har de smutsigaste sedlarna (av de som undersöktes: Rumänien).

Fred: Var det är skönast att klia sig (vristen och ryggen).

Fysik: Hur vombater bajsar kuber. (Här nämns Sverige bland mottagarländerna. Vet inte vem av pristagarna som avses. Det noteras även att två av pristagarna härmed fått två Ig Nobel-priser.)

Ingenjörskonst: En maskin som byter blöjor.

Kemi: Ett femårigt barn producerar i genomsnitt en halv liter saliv om dagen.

Medicin: Pizza skyddar mot cancer – om den tillverkas och konsumeras i Italien. (För tillfället mer arbetshypotes än bevisad teori men det är nog bara en tidsfråga.)

Medicinsk utbildning: Klicker-träning, sån som man använder för hundar, fungerar även på kirurger.

Psykologi: För upptäckten att ha en penna i munnen får en att le vilket gör en gladare, samt upptäckten att det inte stämmer. (Det är alltså en mycket känd och föga omstridd psykologisk mekanism som vid närmare kontroll visat sig oriktigt. Klassiskt faktoid-material.)

Prissumman är som vanligt 10 000 miljarder dollar (zimbabweanska). Eller 10 trillion, vilket lätt felöversätts till betydligt större triljoner.

Pristagarna och motivationerna finns på officiella hemsidan www.improbable.com.

Pepperoni och feferoni

Peperoni, feferoni, pepperoni ... En sak är säker och det är att peperoni från Kalabrien inte är korv, Dr Oetker.

På svenska pizzerior kan pep(p)eroni avse milda gröna inlagda chili-/paprikafrukter eller en sorts korv. Feferoni avser alltid, såvitt jag funnit, de milda gröna inlagda chili-/paprikafrukterna. (De finns även i andra färger.)

Hur kommer detta sig? Och vilket är rätt?

Pep(p)eroni: På italienska heter paprika peperone, i plural peperoni. Det är det ordet som i bland annat Sverige används om chilipaprikorna. I USA har det gett namn åt den peppriga salamiliknande korven pepperoni. Ser man en svensk korvpizza som heter Pepperoni – dubbel-p är avgjort vanligast men ingalunda obligatoriskt – stammar den därifrån. På italienska kan chilipaprikan friggitello även, åtminstone när den är inlagd, betecknas peperoncini, "liten paprika". Det ordet har lånats in i amerikansk engelska, liksom en del andra språk.

Feferoni: Detta är vad man på Balkan kallar chilifrukter. Som bosniska och kroatiska feferoni, slovenska feferónka, och så vidare. Jag har inte hittat rätt i etymologierna; kanske ordet fått sina f från tyskans Pfefferoni? Det hade varit fascinerande om ordet är ett sorts minne av Österrike-Ungern ... Men nu är jag ute på väldigt svag is. Hur som helst.

En burk mild feferoni, pastöriserad; feferoni blagi pasterizirani som det heter på kroatiska.

Det är dessa inlagda feferoni som letat sig in i åtminstone en nisch av svensk matkultur. Kanske var det jugoslaviska pizza- eller kebabbagare som tog med sig ordet hit? Där det fick konkurrera med italiensk peperoni, som redan måtte haft det besvärligt att dela menyerna med amerikansk pepperoni.

Vilket som är rätt? Det är en knepigare fråga. Samtliga ord-/betydelsekombinationer är ordentligt rotade bland åtminstone en del språkbrukare. På de hjälpsammaste pizzeriorna kan man hitta förtydligad "pepperonikorv". Kanske det finns geografiska, kronologiska eller andra skillnader? Kanske språkskillnaderna kan spåras till etablerandet av närmaste pizzeria?

När började orden användas i svenskan? Slagningar på tidningar.kb.se indikerar tidiga belägg för pep(p)eroni/feferoni, med båda betydelserna, i pressen i mitten av 1980-talet, då de fortfarande fordrade förklaringar. Kan man tänka sig att stammisar på rätt snabbmatställen hade koll några år tidigare? Svensk Ordbok nämner att peperoni använts sedan åtminstone 1990 vilket är bra sent. Intressant nog tar SAOL enbart upp chilipaprikan, men varken korven eller ordet feferoni. Hur nu akademien kan ha lyckats missa så självklara ord.

- Lite längre tillbaka var Pepperoni en dansk "pepparost". Den hann försvinna innan den ställde till med ytterligare oreda i språket. SvD 20 februari 1969.

När nyårsdagen blev pizzadagen

Sedan några år har nyårsdagen börjat förknippas med pizza. Hur kommer det sig?

Kort svar: Att nyårsdagen kallas ”stora pizzadagen” beror troligen på en smart marknadsföringskampanj från företaget Onlinepizza med början 2008.

- Mattias Axelsson: Hur blev nyårsdagen ”stora pizzadagen”?, bloggen Högtider och traditioner 1 januari 2016

Bloggpostens utredning för den första tiden är särskilt intressant. Man får intrycket att Onlinepizza själva inte tänkt på genomslaget: Att redan påståendet att det äts mer pizza en given dag kan leda till att det faktiskt äts mer pizza på just den dagen. Men sedan delar av pressen gett "nyheten" den vinklingen (för detta hände sig vid årets nyhetstorraste tid) så tänkte man om. Frågan är om inte den kampanjen är en av de framgångsrikaste hitom millennieskiftet, mer än väl värd ett sånt där guldägg.

Sedan kan det vara en annan fråga huruvida nyårsdagen verkligen är den dag på året då det äts mest pizza, eller om det var det för tio år sedan.

Svensk pizza äldre än flintastek

"Festlig pizza" från 1961. Enligt uppgift på norbergianblue: Pizza, 10 april 2013

De första belagda svenska pizzorna serverades, såvitt känt är, i Västerås hösten 1947. Låter det otippat? Målgruppen var nyanlända italienare som ASEA lockat dit, lokalen Restaurang Sjöhagen i den industridominerade stadsdelen med samma namn. (Västerås jubileumsår 2017: Italienarna och första pizzan i Sverige 70 år) Det riktiga genomslaget dröjde till 1970-talet. Det var då pizzerior började poppa upp mest överallt.

Bloggen med den "festliga pizzan" (så står det, så då måste det ju vara sant) nämner även ett recept i någon kokbok från 1959. Annars är den mest lätthittade uppgiften att pizza finns med i Bonniers stora kokbok från 1960. Fyllningen utgjordes av flådda skivade tomater, sardeller, port salut, parmesan och oregano.

Hur länge har vi ätit flintastek?

Det var i början av 60-talet som styckmästaren Elving Nord på Tempo i Västervik kom på hur man kunde göra de många överblivna grisrumporna intressanta - och han styckade skinkan på ett nytt sätt, och tog fram en kryddblandning som gick hem - och ryssteken som han först kallade den gjorde succe landet över.

- Den småländska flintasteken fyller 50 år, Nyheter P4 Kalmar 6 augusti 2011

Hur man nu kommer på ett namn som "rysstek" – under en tillfällig upptining av kalla kriget? (Chrusjtjovs Sverigebesök ägde rum 1964.) Men succén lär ha dröjt till början av 1980-talet. Inspirerat av Familjen Flinta, som väl gick i tv just då, bytte man namn till flintastek. Det gjorde susen. Kanske flintasteken bidrog till att grillning blev en betydligt större grej vid den tiden?

Hur som helst: Pizza har funnits längre i Sverige än flintastek.

Vem uppfann pizza Hawaii?

En sak är säker: Detta omdiskuterade bidrag till världsgastronomin har ingenting med Hawaii att göra. Antingen skapades pizzan med ananas och skinka (som väl är svensk standard, i andra länder är varianten med bacon som på bilden vanlig) av en grek i Kanada, eller så är den en tysk skapelse.

Greek-Canadian Sam Panopoulos claimed that he created the first Hawaiian pizza at the Satellite Restaurant in Chatham, Ontario, Canada in 1962. Inspired in part by his experience preparing Chinese dishes which commonly mix sweet and sour flavours, Panopoulos experimented with adding pineapple, ham, bacon and other toppings which were not initially very popular.

- Wikipedia: Hawaiian pizza

En del skulle hävda att den förblivit impopulär ... Men hos andra slog kreationen desto bättre an.

The addition of pineapple to the traditional mix of tomato sauce and cheese, sometimes with ham or sometimes with bacon, soon became popular locally and eventually became a staple offering of pizzerias around the world.

I samma artikel kan man även se ett tyskt anspråk på pizza Hawaii:

In Germany, Hawaiian pizza is thought to be a variation of the ham, pineapple and cheese topped Toast Hawaii, originally introduced by Germany's first TV cook Clemens Wilmenrod in 1955.

På den tyska Wikipedia-artikeln om Toast Hawaii nämns att Wilmenrod uttryckligen tog åt sig äran för uppfinningen, hotfullt viftandes med en kniv mot tänkta invändningar.

En enda blick på Der Toast Hawaii fick mig att inse att jag var tvungen att ta med den:

Utöver den speciella kombo som ost, skinka och ananas utgör så valde Wilmenrod, vars omdöme som kock måste ifrågasättas, att klutta dit ett sånt där äckligt maraschino-körsbär. Jag vet inte ens om jag vill veta hur det smakar.

Och som om inte det skulle räcka så har den svenska (dock varken den tyska eller engelska) Wikipedia-artikeln med varianter som måhända – förhoppningsvis? – lagts in på skoj:

Den östtyska varianten skiftade mellan skinka, salami eller annan korv och istället för ananas togs ibland persika.

- Wikipedia: Toast Hawaii

Jag vet inte hur länge kopplingen mellan ananas och Hawaii varit självklar. Frukten odlas där i stor skala, men långt mindre idag än vad som var fallet för bara några decennier sedan. Ursprungligen kommer ananas från Sydamerika.

Lördagsfråga 461: Pizza

1. Prinsessan Margherita av Savojen (1851-1926). Hon levde i ett intressant skede och är väl värd att studera närmare, av flera anledningar. Det är få idag som har koll på henne, men hennes namn lyser mot oss från varenda pizzeria.
2. Universitetet i Bologna är världens äldsta, har jag fått lära mig.
3. Vesuvius har fått en rad utbrott i modern tid. Jag vet inte vilket av dem som Joseph Wright återgav så här apokalyptiskt färggrannt.
4. Så här brukar man inte tänka sig Hawaii men på ön Oahu ligger Pearl Harbor, här i svartvitt från ovan.

Margherita, Bolognese, Vesuvio och Hawaii leder tankarna åt ett och endast ett håll och den smaskade Christian till.

Mer om ettan ... Historien om hur en pizza uppkallades efter Margherita är inte helt belagd men att hon skulle ha varit inblandad kan betvivlas; bara en sådan sak som att pizza vid den tiden var utpräglad fattigmansmat. Lite som om donken skulle kallat en hamburgare för McSilvia. Däremot vill jag här och nu göra upp med den fördärvliga vantolkning som gjort den till tråkpizzan nr 1. En äkta pizza margherita är något helt annat! Den görs på tomatsås, mozarella och hela basilikablad, omsorgsfullt enligt konstens alla regler, och är något helt annat än en genomsnittlig standardpizza utan fyllning.

Pizza marinara

Färre räkor än i räksoppan – så kan en marinara också se ut. Eller ska, om det är en marinara.

För det som åtminstone i Sverige (har ingen som helst koll på andra länders pizzakulturer) undantagslöst är en pizza med musslor, räkor, tonfisk o.dyl. har fått sitt namn från Neapel, där det istället avser en pizza med tomat, vitlök, oregano och olivolja. Den har alltså ingen ost vilket skiljer den från den andra huvudtypen av ur-pizza, Margherita.

När ordet marinara hos oss syftar på frutti di mare, så avser det i Italien sjömännen; "sjömanspizza" ungefär. Den nautiska kopplingen hos tomat, vitlök, oregano och olivolja verkar inte fullkomligt spiksäker, och den här sortens frågor är dessutom bördig jordmån för myter. Ett förslag är att ingrediensernas hållbarhet gör dem lämpliga för sjöresor.

Wikipedia (it.): Pizza marinara