Kar de Mumma om 2057 1979

Jag gissar att år 2057 sitter nån gamling och vill ha tillbaka skumplasten, resorna till månen, folkomröstningarna, restskattesedlarna, lunchrevyn på Berns, ABBA, 1970-talets skådespelare som hade diktion och kunde tala, Lill-Babs, Taxis ”Var god dröj”, musicalerna, Svensk Damtidning, Palmehuset på Norrmalmstorg, och trivseln i Tunnelbanan.

- Kar de Mumma, SvD 13 december 1979

I december 1979 hade Kar de Mumma kört på temat ”Jag vill ha tillbaka”. Läsekretsen uppmanades att komma med sina önskemål, av vilka de bästa publicerades.

De är ingen dålig läsning. Men den går inte upp emot spaningen ovan. För flera av önskemålen kan man konstatera, att vi inte har behövt vänta till 2057. Andra är mindre självklara.

Få se:

• skumplast – Produceras väl minst lika mycket idag som 1979; om inte, har jag ingen aning. Om skumplasten försvunne, hur mycket skulle vi sakna den?
• resorna till månen – Tell me about it..!
• folkomröstningarna – Vid den här tiden såg man fram emot den 23 mars 1980. Då skulle svenska folket för tid och evighet avgöra tidens hetaste debatt, den om hur kärnkraften skulle nyttjas i landet, om alls. Folkomröstningen närmast innan var den om pensionsfrågan 1957 (”Gärna medalj …” är från extravalet året därpå) så Kar de Mumma måtte ha tänkt på deras kvalitet snarare än kvantitet. Eller nåt.
• restskattesedlarna – Har det funnits några mer utbroderade sådana än den enkla uppgiften att man, i förekommande fall, är skyldig X kr?
• lunchrevyn på Berns – Den enda jag känner till är Hasse & Tages. Jag vet inte vad jag skulle kunna ge för att få en nyskriven nyuppförd kvalitetsrevy i klass med ”Under dubbelgöken”. Mycket?
• ABBA – Hur förvånad skulle 1979 års svensk bli, om hen fick veta att ABBA skulle ge ut ett album 2021? Mindre än om vi skulle bli om vi fick veta att ABBA kommer att ge ut ett album 2057, så mycket är säkert.
• 1970-talets skådespelare som hade diktion och kunde tala – Detta är så på ögat att jag undrar om det är ett tidlöst standardgnäll à la ”ungdomen nuförtiden”. Önskade 1970-talets surgubbar tillbaka 1940-talets tydliga talare? Liksom 1940-talets 1910-talets, osv?
• Lill-Babs – Det må avslöja mina unga år, men jag får tänka ett extra steg för att se Barbro Svensson som artist snarare än generell kändis. Men nog kan man tänka sig en revival till 2057? Eller varför inte tidigare?
• Taxis ”Var god dröj” – Jag vet inte om det finns något ord för motsatsen till nostalgi, men taximarknaden får många att tänka i sådana banor. (Själv hade jag vid avregleringen 1990 ännu inte riktigt kommit upp i målgruppen.)
• musicalerna – Här blir det ännu ett frågetecken. 
• Svensk Damtidning – Upplagan har naturligtvis varierat genom åren, men någon kris har väl Svensk Dam aldrig varit i närheten av. Hur mycket tidningen skulle saknas ifall den försvann är jag helt oförmögen att uppskatta.
• Palmehuset på Norrmalmstorg – OK, den här punkten behöver verkligen redas ut, särskilt som jag känner att jag saknar åtminstone någon pusselbit. ”Palmehuset” ska vara Palmhuset, om det nu är ett tryckfel eller en etablerad ordvits jag inte känner till. Jag läser att det var en paviljongbyggnad på Norrmalmstorg som uppfördes 1972 och revs 1992, varefter dagens byggnad med samma namn på samma plats uppfördes 1993. Syftet (alltså åtminstone det 1972) var dels att gömma tekniska installationer (för tunnelbanan, antar jag), dels att erbjuda en mötesplats i form av en vinterträdgård. Småningom utvecklades konceptet till en restaurang. Om denna omgavs av någon särskild aura eller förknippades med någonting över huvud taget vet jag inte.
• och trivseln i Tunnelbanan. – Får tala för sig själv.

För att runda av:

Men ingen kommer nog att längta tillbaka till herr Werthéns 50 reaktorer. Om det nu, peppar, peppar, blir några sådana.

Electrolux-chefen Hans Werthén gjorde avtryck i tidens hetaste debatt genom att förorda uppemot 50 kärnreaktorer i landet. Så långt var det få som ville gå.

If you had wings

- ”Even boring to fly over”

Det sägs att The Simpsons, när den var som bäst, var den bästa tv-serie som gjorts. Jag säger inte emot. (Men lyfter gärna fram Blackadder Goes Forth. Också.)

Ett kvalitetstecken är att man ständigt kan hitta nya detaljer, även efter år och decennier. Och nu har det hänt igen.

I ”Special Edna” (s14ep7) åker familjen Simpson till EFCOT Center. Det syftar på EPCOT, Disney Worlds ”framtidspark”. Som Lisa formulerar det: ”What people in 1965 imagined what life would be like in 1987”. Denna perfekta beskrivning av Disneys EPCOT avsåg visserligen ”The Future Sphere” (klotet på bilden, vars motsvarighet på EPCOT rymmer attraktionen Spaceship Earth) som familjen besöker. Där får vi se två attraktioner.

Bart och Homer tar en tur i en elektrisk bil. Den presenterar sig sålunda: ”I can't go very fast. Or very far. And if you drive me, people will think you're gay.” Jo, och så presenteras attraktionen (som det heter) av USA:s bensinbolag.

Det där behöver man ju ingen bakgrundskunskap för att uppskatta. Den andra åkturen var lurigare.

Lisa och Marge åker in i ”The World of Tomorrow”, presenterad av Eastern Air Lines.

1987 års framtidsfolk går inte, utan åker runt i sina air buggies.

Cola-kriget har avslutats. Segrare: Eastern Air Lines Cola.

Och så visar Eastern Air Lines sin vision av världen under deras herravälde. Här är hela filmsnutten på Youtube.

Även om jag tyckte att den elektriska bilen var roligare så kände jag naturligtvis till detta inslag. Vad jag inte visste var att EFCOT-attraktionen bygger på en högst verklig EPCOT-attraktion.

”If you had wings” presenterades, dvs bekostades, mycket riktigt av Eastern Air Lines, som var ett högst verkligt flygbolag. På sin tid var det en av ”de fyra stora” (tillsammans med TWA, American och United; idag återstår de två sistnämnda). När Disney World öppnade 1971 hade bolaget utnämnts till Disneys ”officiella” flygbolag. Jag antar att det motsvarade ”upphandlad status”, utöver privilegiet att få driva en egen attraktion på Disney World.

- Ur amatörvideo från 1981: Vingarna tar oss till Mexiko

”If you had wings” tog besökarna på en resa runt världen. Man fick se spännande platser som man skulle kunna ta sig till, om man hade vingar … För att avrunda med att berätta att du kan få vingar, tack vare Eastern Air Lines! Det hela iscensattes genom att projektorer visade loopade scener, samtidigt som en musiksnutt spelades om och om och om igen – där har ni i princip hela konceptet. Den enda biten som åtminstone låter intressantare än så var när man mot slutet omgavs av en skärm som visade en film från ett flygplan som lyfte, samtidigt som lutande golv och fläktar kanske gav ett intryck av acceleration och fartvind.

Kort sagt låter ”If you had wings” hopplöst lökig; redan EFCOTs ”The World of Tomorrow” verkar roligare. Det var heller inget Disney eller ens Eastern gjorde nämnvärd reklam för, i eller utanför parken. Så hade den också korta eller obefintliga köer, även när de ringlade sig desto längre till andra attraktioner, trots att den var gratis. Den hade dock en (1) fördel: Den var luftkonditionerad. Många besökare, som var fullständigt ointresserade av gryniga filmsnuttar med mardi gras-firare, kunde åka ”If you had wings” för att komma undan den intensiva Florida-solen en stund. Och minsann togs inte den detaljen med i Simpsons, när Marge anmärker ”It's nice and cool in here, don't you think?”

”If you had wings” blev 1987 ”If you could fly”, med alla referenser till Eastern borttagna. Måhända det fanns en koppling till en saftig straffavgift som bolaget då fick betala för att inte ha följt säkerhetsföreskrifter. Attraktionen stängde 1989. Några månader senare ansökte Eastern Air Lines om konkurs. Det lades ner 1991.

Idag hittar man Buzz Lightyear's Space Ranger Spin på platsen. Man byggde inte nytt utan anpassade de befintliga faciliteterna.

RAF Luton och tvångsrättarsyndromet

Welcome to the #RAFLuton official Twitter account. To celebrate joining Twitter we have given our B2 Stealth Fighter ”gate guardians” a clean #AvGeek

- @RAF_Luton:s premiärtweet, 10 februari 2019

Staden Luton ligger norr om London. Att den har en befolkning på en kvarts miljon säger mindre, tycker jag, om dess relativa storlek än att det är landets 78:e tätortsområde; för Sverige motsvarar det Hudiksvall. Englands Hudik är känt för ett fotbollslag, ett flygfält, och inte jättemycket mer. Där finns till exempel ingen officiell närvaro av Royal Air Force.

Denna bloggpost handlar om ett plojkonto: ”The assumed Official Twitter account of the world's most mysterious & secret (and fictitious) military base.” RAF Luton tar först och främst upp militärflyg, i andra hand annan militär verksamhet, i tredje hand civilt flyg. De postar rätt ofta och är ofta roliga eller mycket roliga. Men det är inte bara därför jag tar upp dem här.

Först några exempel på vad de delar med sig.

To access the RAF Luton website please complete the captcha link attached

Select all the images with a — Stealth bomber 

Stealth togs upp i det första tweetet och har sedan varit ett återkommande tema.

Great photo from one of our photographers, one of #RAFLutons Eurofighters flying over Blackpool #AvGeek

Fact of the Day: Flt Lt Dougie ”Dougy” McDouglas flies his Mosquito bomber fighter through the Blackpool Tower arch as part of the opening ceremony in 1850 #AvGeek 

”Blackpool” och dess berömda torn är ett av flera stående ämnen – se Wikipedia för originalet. Här ser jag att man 2019 ännu inte börjat kalla stridsplanet Eurofighter Typhoon för Eurovision Typhoon, och att bilderna då ännu inte togs från en Canberra – grejen med det sistnämnda har jag ännu inte lyckats klura ut …  Fler-anakronistiska upplysningar var med från första början, liksom namn som ”Dougie 'Dougy' McDouglas”.

Fact of the Day: HMS Vegas is the world's first green warship, costing just £80,085mil she has grass on all floors as well as 35 palm trees to offset the carbon emissions from its 1.6ltr Ford Ecoboost engine and fires only semi-nuclear missiles #GreenWarfare

[Photographed] from a Canberra

Tal som 80085 och 7175 är kända bland de som använt en gammaldags miniräknare. På LCD-displayer kan vissa siffror läsas som vissa bokstäver nämligen, vilket var gränslöst roligt när man var tolv. ”Semi-nuclear bombs” användes en gång, väckte uppmärksamhet, och blev genast ett stående inslag. Uppgifter om allmänna medel som hade kunnat användas bättre är också återkommande, och retar ibland upp folk som läser slarvigt.

Photo of the Day: F15 intercepts a V1 Doodlebug semi-nuclear bomb over the Bristol Channel, The V1 was fired by rebel scum from the war torn town of Cardiff in protest at rising tolls on the Severn Bridge and part of The War Against Tolls.

Photographed from a Canberra #AvGeek

Roliga förkortningar är legio – ”The War Against Tolls” – och man drar sig inte för att skoja med känsliga ämnen. (Jag har svårt att tänka mig motsvarande i USA.) Skottland och Wales blandas ofta och gärna ihop, med ett undantag: Det är bara Skottland som kallas ”Englands största grevskap [county]”.

Sådana uppenbara trollningar drar ändå inte på sig i närheten lika mycket eld som vissa andra.

Fact of the Day: The Lancaster fighter jet can survive being away from a 5* Mess for up to 6hrs by drinking from streams, the crew often use the inclined fuselage as a slide while the Lancaster rehydrates.

Photographed from a Canberra #AvGeek #aviationlovers #aviationdaily

Nu närmar vi oss ämnet för dagen … En Lancaster fighter jet som släcker törsten ute i fält, samtidigt som besättningen passar på att åka rutschkana. Hur reagerar folk på det?

- Lancaster är inget jetplan.

- Det hade varit ännu roligare om det varit en Lancaster istället för en B-17.

- Det är en Flying Fortress – amerikansk, inte brittisk.

- Lancaster var ett bombplan och inte ett jaktplan och planet ni visar är en Boeing B17 som kallades Flygande Fästning.

- Det är INTE en Lancaster, och de hade inga jetmotorer.

- Fast det är en B-17 …

…

En del svar kan komma från folk som bara vill ha uppmärksamhet (och uppmärksamhet får de). Men det är ingen tvekan om att de allra flesta är ärligt menade rättelser. Från folk som läser om ett plan som släcker törsten och så vidare, och som känner sig tvingade att informera världen om att det inte är det planet som är i bild, utan ett annat.

Vad är det som får folk att ”korrigera” betydelselösa fel i uppenbara skämt?

Jag tror inte att den eller de som ligger bakom RAF Luton planerade verksamheten med tanke på den målgruppen, om de alls kände till den. Men det dröjde inte länge förrän de hittade den, eller snarare tvärtom. Sedan dess har den delen av publiken varit en given del av ”upplevelsen”. De dyker upp varenda gång, och varenda gång får de en skara skrattare efter sig. (Där alla motskämt inte är lika väl utformade, för att sammanfatta.)

Fact of the Day: The SAAB 36D Viggen (Viggen is French for Vegan) is the only fully Vegan jet fighter! It runs purely on vegetable oil and liquidised seaweed, on average the Viggen tells 80,085 people a day that it's Vegan.

Photographed from a Canberra #Aviation

- @RAF_Luton 17 februari 2023

När ett svenskt plan nämndes fick en massa svenska messerschmittrar tillfälle att göra bort sig. Sådana som lyckas läsa om ett ”veganskt jaktplan” osv, och ändå tror att de imponerar på någon med att påpeka att planet på bilden inte är en Viggen utan en annan modell.

Viggen does not mean vegan. It is saab 37 that is the correct name for Viggen. Viggen means flash. And the picture is of Saab 39 Gripen that does not run on vegetabilized oils normally (but they made tests with 1 or 2 Gripen). Viggen never flew on biofuel.

- Exempel på respons

En nära släkting som man ofta har stött på (på dem stött man ofta har) är de som lider av GPS, Grammar Pedantry Syndrome – eller, lidandet drabbar snarare dess omgivning än de själva. Det är alltså folk som inte kan låta något språkfel passera. Stort eller smått? Betydelsefullt eller betydelselöst? Det spelar ingen roll för det går ju inte att hålla tyst för det är ju fel! Att självutnämnda språkpoliser ofta har objektivt fel kan underhålla omvärlden, men stör inte dem själva det minsta. Om de säger en sak, och världens samlade sakkunskap på svenska språket en annan, ja, då är det de senare som har fel, synd för dem!

Wallace & Gromit räddar ost

- Wallace prövar lunoir i  A Grand Day Out (1989)

Den 3 januari 1995 gick Osten är slut, som filmen fick heta på svenska, i Kanal 1. Nick Parks animationer hade åtminstone glimtat förbi tidigare (nämligen un-der-bara Creature Comforts) men det här var första gången Wallace & Gromit visades. Ifall någon ännu inte sett den, 1) gör det och 2) den handlar (utan spoilers) om hur Wallace åker till månen när osten tar slut – för Wallace är en sann ostälskare, och alla vet ju att månen är gjord av ost.

- Wensleydale, osten

Naturligtvis nämns en del ostsorter, i denna film och i senare. Som stilton, cheddar … Och wensleydale.

Att just wensleydale nämns då och då berodde inte på smaken eller någon tänkt geografisk närhet (Wallace & Gromit antas bo norrut, åt samma håll som Wensleydale ligger), utan på att Park tyckte att det var roligt att läppsynka Wallace när han sade namnet.

En av de populära filmernas följder var att försäljningen av wensleydale steg i början av 1990-talet. Det må låta som höjden av ointressant filmkuriosa. Men det tyckte man inte på Hawes ostfabrik. Den enda tillverkaren av wensleydale i Wensleydale hade fått stänga 1992. Och som salt i såren hade produktionen av deras kronjuvel gått till Lancashire, av alla ställen. För den som trodde att Rosornas krig tog slut på 1400-talet har inte varit med när grevskapen gör upp i exempelvis cricket eller fotboll.

Ett halvår efter flytten köptes rättigheterna tillbaka av en grupp där bland annat gamla anställda ingick. Man hade lokalt stöd, men vad är sådant värt i längden?

Oscar-winning duo Wallace and Gromit won praise yesterday for boosting jobs from the makers of their favourite cheese.

- The Mirror, 14 april 1998

Lokalt stöd är nödvändigt men inte tillräckligt. I längden kan det inte mäta sig med global efterfrågan. Sådan som en räcka populära filmer kan skapa.

Senare förklarade en taleskvinna för företaget att de populära lerfigurerna visserligen hjälpte till, men inte gjorde allt: ”It helped us along the way and was very welcome but they didn't save the creamery.” Vilket man kan tolka hur man vill. Jämför med den långa och mindre nyanserade rubriken på artikeln där jag hittade bilden nedan, med Wallace & Gromit samt Wensleydale creamery i Hawes.

-  How a surprise Christmas present from Wallace and Gromit propelled Yorkshire's Wensleydale cheese to global fame, Yorkshire Live, 27 september 2020

Bevis att Napoleon aldrig har existerat

Napoleon Bonaparte, om hvilken man skrifvit och talat så mycket, har alls icke existerat. Han är blott en allegorisk personlighet, den personifierade solen; och vårt påstående skall erkännas, då vi bevisa, att allt, hvad man berättat om Napoleon den Store, är lånadt från den store planeten.

- Jean-Baptiste Pérès, Bevis att Napoleon aldrig har existerat (1837)

Texten är inte längre än att man kan läsa den på några minuter, så varsågod: Bevis att Napoleon aldrig har existerat

Bevisföringen känns inte fullständigt övertygande, men inte sämre än mycket annat jag läst. Den skulle säkert kunna övertyga en och annan Q-anhängare än i våra dagar.

Utkommen några århundrade senare, skulle en skrift sådan som denna kunna uppväcka tvifvelsmål om sanningen af Nittonde århundradets historia; i våra dagar är satiren klar för allas ögon.

- Bevis …: En Tysk Öfversättares anmärkning 

Naturligtvis har den ett högre syfte, som den onödigt övertydliga öfversättarens anmärkning nämner. Det var en satir riktad mot Charles François Dupuis. Han hade försökt att visa att alla religioner har ett gemensamt ursprung, och därtill att Jesus aldrig funnits. Det fanns det folk som tyckte var lika absurt som att påstå att Napoleon aldrig funnits.

Boken var för övrigt den första som gavs ut på en viss Albert Bonniers förlag. Det skulle bli fler.

- Annons i GHT 16 september 1837

Tom Lehrer, 94*

There's antimony, arsenic, aluminum, selenium,
And hydrogen and oxygen and nitrogen and rhenium,
And nickel, neodymium, neptunium, germanium,
And iron, americium, ruthenium, uranium

[…]

These are the only ones of which the news has come to Ha'vard,
And there may be many others but they haven't been discavard.

- Den oförliknelige, och nu fritt tillgänglige, Tom Lehrers The Elements

Every Sunday you'll see
My sweetheart and me
As we poison the pigeons in the park

- Tom igen, Poisoning Pigeons in the Park … Och så vidare, och så vidare.

OK, en till: Lars Ekborg i Tom Lehrers vackra värld (1967) som spellista på Youtube.

Om du läser denna blogg så vill du lyssna på Tom Lehrer. Inte för min skull, utan för din.

*

Denna bloggpost skrevs för att återge följande meddelande:

I, Tom Lehrer, and the Tom Lehrer Trust 2007, hereby grant the following permissions:

All copyrights to lyrics or music written or composed by me have been relinquished, and therefore such songs are now in the public domain.

[…]

In short, I no longer retain any rights to any of my songs.

So help yourselves, and don’t send me any money.

- tomlehrersongs.com

Han nämner även att sajten ifråga kommer att stängas ”in the not too distant future”.

* Bloggpostens rubrik anspelar på en tidigare bloggpost som hette Tom Lehrer, 90. Bara så.

Fumblerules

- New York Times, 4 november 1979

I am compiling “Ten Perverse Rules of English Grammar.” Thanks to Philip Henderson of Lawrence, Kan., I have three. They are: (1) Remember to never split an infinitive. (2) A preposition is something never to end a sentence with. (3) The passive voice should never be used.

Any others along these lines?

- William Safire: "Towering Watersheds", New York Times, 7 oktober 1979

Det korta svaret på frågan: Ja.

Lite längre: Ja, o ja!

Söndagen den 4 november 1979 publicerades resultatet i Safires stående språksida On Language i New York Times med titeln "The Fumblerules of Grammar". Reglerna har cirkulerat oavbrutet sedan dess – särskilt som många av dem cirkulerade tidigare än så. Medier och kanaler har varierat. De har naturligtvis publicerats i allehanda sammanhang, från världens största tidningar till stencilerade klubbtidningar och nyhetsblad, men även faxats fram och tillbaka, lagts ut och citerats på BBS:er, öppna FTP-"sajter", och så småningom på webben. Där, om inte förr, har ni säkert sett flera av dem. Ibland kan regler ha lagts till, men jag tror att man betydligt oftare fått se dem i urval.

Här är hela den ursprungliga listan med fumblerules från 1979. Som, och det ska understrykas, inte formulerades av Safire, men väl sammanställdes.

Not long ago, I advertised for perverse rules of grammar, along the lines of “Remember to never split an infinitive” and “The passive voice should never be used.”

The notion of making a mistake while laying down rules (“Thimk,” “We Never Make Misteaks”) is highly unoriginal, and it turns out that English teachers have been circulating lists of fumblerules for years.

As owner of the world's largest collection, and with thanks to scores of readers, let me pass along a bunch of these never-say-neverisms:

• Avoid run-on sentences they are hard to read.
• Don't use no double negatives.
• Use the semicolon properly, always use it where it is appropriate; and never where it isn't.
• Reserve the apostrophe for it's proper use and omit it when its not needed.
• Do not put statements in the negative form.
• Verbs has to agree with their subjects.
• No sentence fragments.
• Proofread carefully to see if you any words out.
• Avoid commas, that are not necessary.
• If you reread your work, you will find on rereading that a great deal of repetition can be avoided by rereading and editing.
• A writer must not shift your point of view.
• Eschew dialect, irregardless.
• And don't start a sentence with a conjunction.
• Don't overuse exclamation marks!!!
• Place pronouns as close as possible, especially in long sentences, as of 10 or more words, to their antecedents.
• Hyphenate between syllables and avoid un-necessary hyphens.
• Write all adverbial forms correct.
• Don't use contractions in formal writing.
• Writing carefully, dangling participles must be avoided.
• It is incumbent on us to avoid archaisms.
• If any word is improper at the end of a sentence, a linking verb is.
• Steer clear of incorrect forms of verbs that have snuck in the language.
• Take the bull by the hand and avoid mixed metaphors.
• Avoid trendy locutions that sound flaky.
• Never, ever use repetitive redundancies.
• Everyone should be careful to use a singular pronoun with singular nouns in their writing.
• If I've told you once, I've told you a thousand times, resist hyperbole.
• Also, avoid awkward or affected alliteration.
• Don't string too many prepositional phrases together unless you are walking through the valley of the shadow of death.
• Always pick on the correct idiom.
• “Avoid overuse of ‘quotation “marks.” ’ ”
• The adverb always follows the verb.
• Last but not least, avoid clichés like the plague; seek viable alternatives.
  

 

 

Bokdom i Svitjod

För närvarande översvämmas vi av engelska ord och uttryck, liksom förr i tiden av tyska och franska. Purister och språkvårdare anser dessa nykomlingar vara "ohyra", som smyger sig in och smutsar ned modersmålet.

När skrevs detta? Någon som vågar gissa..?

Den ordboksförfattare som förklarar ord som karikera med vrångteckna, speteckna och navigering med rättsegling har kanske lyckats prestera en försvenskning. Det gör Björn Collinder i Stora ordboken med undertiteln "Svensk ordnyckel" (en bearbetning av hans under 70-talet utgivna "Ordhandboken").

Ordhandboken gavs ut i tre upplagor under 1970-talet – inte illa för en ordbok – och fick i fjärde upplagan 1984 heta Nya ordhandboken. Det är också den boken jag har tillgång till, inscannad hos ovärderliga Runeberg: Björn Collinder, Nya ordhandboken (1992) (alltså femte upplagan …).

Och den räcker och blir över, måste jag säga.

Ordboksförfattaren är känd för sin iver att hålla det svenska språket så rent som möjligt, speciellt från anglicismer och s k svengelska uttryck. Detta får man snabbt belägg för i ordboken, dock inte alltid med så lyckat resultat: swimmingpool förklaras med simdamm, motocross med väglösekörning, stuntman med vågspelstvilling och knockout med sövseger; vidare pensionär med efterlönsman (!) och efterlönsnjutaree (!), torso med stympstod, koncentrisk med sammittig.

- Kurt Blomberg, SvD 15 februari 1984

Först lite om författaren: Björn Collinder (1894–1983) var språkmänniska av rang. Han började som nordist och blev så småningom professor i finsk-ugriska språk. Listan över hans översättningar är mer än imponerande: En klase Shakespeare-dramer i all ära (även om de inte ersatte Hagbergs), men Beowulf! Äldre Eddan! Sofokles! Och Kalevala! Av en och samma förmåga!

Den som är riktigt duktig inom ett ämne kan ha svårt att inse hur långt efter de allra, allra flesta medmänniskorna är. När jag letade efter något han skrivit blev den första träffen en sågning av en översättning av Schopenhauer. Redan första stycket fick mig att famla efter ordboken flera gånger (inte Nya ordhandboken!), när glosor som realskoleabiturient, speciminera, vokabel och pollicitus meliora dök upp; jag är rätt säker på att de inte var jättevanliga ens 1914. Och corpus delicti, beläggen för exakt hur usel översättningen var, presenteras som en rad original/översättningspar, följda av "några kommentarer lär det väl inte behövas". Skrivet av en nittonåring …

På andra sidan av karriären blommade Collinders språkpolisiära ådra ut (som han själv definitivt inte skulle ha uttryckt det). Nya ord, särskilt "engelskt ordkram som väller in över gränsen", var en styggelse. Svenskt skulle det vara, gärna gamla ord; varför inte hämta dem från dialekternas ordskatt?

Icke desto mindre dyker här och var i hans översättningar en konstgjord gammalsvenska upp: ord och vändningar som verkar vara äldre än vad de är. Och då, menar jag, är vi framme vid Nya ordhandboken …

En association som Blomberg inte nämner i sin recension – eller bokdom som Collinder föredrar att kalla det – men som jag finner självklar är Gunnar Ericssons Svitjod-böcker. De gavs ut 1956–1973 och utgjorde satir över samtidens politik, skriven som om den hade utspelats på vikingatiden. Därför användes en sorts tillskojad fornsvenska (för mer om det fascinerande fenomenet, se Kalle Linds bokdom För Svitjod i dåtiden). I Svitjod heter barnbidrag piltskärv, TV fladderbilder, bensin fartvätska, kommunisterna sveruser (svensk-ryssar!) osv. Olof Palme får heta Olof Ettersöt, Lennart Hyland Lennard Ordsprut … Och illustratören EWK får i Svitjod heta Ewert Nidristare. Så där håller det på, sida upp och sida ner, år efter år. Det kan vara roligt eller riktigt roligt i små portioner, men uj vad fort man blir mätt. – Dessa böcker är idag tämligen bortglömda men var välkända för Collinders läsare, om inte Collinder själv. Och känner man till svitjodska är det, menar jag, omöjligt att inte ideligen associera till det tungomålet när man läser Collinders ordbok. Se själva.

avtjänsta – entlediga; suspendera

branog – ganska

böljepapp – vellpapp [stavat just så]

dödingsbesvärjande – nekromanti

dödkropp – lik

döljnamn – pseudonym

eldkäft – hätsk och grälsjuk människa

enliv – celibat

fjärrländsk – exotisk

försprångsflock – avantgarde

motmälare – en som protesterar

munheder – lovord som inte är allvarligt menade

okbroder – arbetskamrat

rättkönad – heterosexuell

rödgröt – saftkräm

solfall – solnedgång

vapenvinna – erövra

årsot – ålderdomskrämpa

ättföra – adoptera

Man märker att all collinderska inte utgörs av svitjodiska, åtminstone så länge han kan hålla den förhatliga engelskan stången. För vad sägs om bulbul för näktergal, efter det persiska ordet, eller kamfio, efter franska cambio, för kortspelet kille? Och vad är det för fel på ett ord som lik, som är sig likt sedan åtminstone fornsvenskan?

Collinder har naturligtvis även synpunkter på stavningar, och delar gärna med sig. Vi får belägg för jos, liksom jass, kancer, represalie och favoriten spräa – det sista ordet är mer känt som spreja. Eller "förklaringen" av note: "UD:s stavning och uttal [engelskt? franskt?] manar inte till efterföljd."

Då och då hittar jag, mirabile dictu, ord som kanske inte var spridda 1975 eller 1992 men som är det idag. Som trälig för tråkig.

Jag saknar ett förord eller annan målbeskrivning, där författaren berättar vad boken är tänkt att vara bra för, eller något ditåt. Vad är förklaringar och vad är rekommendationer?

Blomberg inledde och får även avsluta:

Ofta använder Collinder en personlig stil och privata uttrycksmedel vid ordförklaringen, vilket gör hans ordbok inte lik någon annan i sin genre.

Nej, denna ordbok liknar inte någon annan jag sett. Och då har jag ändå sett en del.

Se även: Svenskt Översättarlexikon: Björn Collinder (Litteraturbanken)

Ett besök i Röda berget

Nu blir det äventyr!

Tvådagarsvandringen är äntligen över. Du drar svärdet ur skidan och lägger det på marken. Med en suck av lättnad sätter du dig på en mossig klippa för att vila ett ögonblick. Du sträcker på dig, gnuggar ögonen och tittar till sist upp mot Röda Berget.

Berget självt ser hotfullt ut. Branten framför dig ser ut som om den repats av klorna på något jättelikt monster. Vassa klippspetsar står ut i underliga vinklar. Högst uppe på berget ser du den sällsamma röda färgen – förmodligen är det någon underlig växt – som givit berget dess namn. Kanske kommer ingen någonsin att få veta vad som växer där uppe eftersom det nog är omöjligt att bestiga toppen.

Din uppgift ligger framför dig. På andra sidan gläntan ser du grottingången. Du reser dig och tar upp svärdet och begrundar de faror som måhända finns framför dig. Men du trär beslutsamt svärdet i skidan och går mot grottan.

När du kikar in i dunklet ser du mörka, slemmiga väggar och på stengolvet framför dig står vattnet i pölar. Luften är rå och kall. Du tänder lyktan och kliver försiktigt in i mörkret. Det fastnar spindelväv i ansiktet och du hör rassel från små fötter; råttor förmodligen. [Säkert; att råttor låter när de går är en välkänd kliché.] Du ger dig av inåt grottan och kommer efter bara några meter till en korsväg. Ska du gå åt väster (gå till 71), eller åt öster (gå till 278)?

Så börjar Ian Livingstones och Steve Jacksons* Häxmästaren i Röda berget (Rabén & Sjögren 1985, originalet 1982).

En del av samlingen

För några år sedan skrev jag om spelböcker i bloggposten Häxmästaren och Lotass. När Fortean Times i senaste numret 422 uppmärksammade att Häxmästaren, och därmed Fighting Fantasy-serien, fyller 40 i år blev jag inspirerad till en lite mer detaljerad koll på just den boken. Och ta med er på en omgång – åtminstone en liten bit ska vi väl orka med.

I de flesta och bästa spelböcker jag stötte på, inklusive Fighting Fantasy, är det inte bara att sätta igång och läsa. Först ska man skapa sin rollperson. Ingen fara – det går bra mycket fortare än i Drakar & Demoner … Man har tre grundegenskaper: Skicklighet (1T6 + 6), Uthållighet (2T6 + 12) och Tur (1T6 + 6). Uthållighet motsvarar Kroppspoäng, hit points och allt vad det hetat; går den ner till noll dör man. Skicklighet är färdighet i strid, och används när man slåss mot de många otrevliga typer man träffar i berget. Tur används framför allt i momentet Pröva Lyckan: Om 2T6 ≤ Tur är lyckan med dig, annars inte (det kan också användas i strid för att ändra standardskadan 2 till 4 eller 1, beroende på om man lyckas eller ej). Momentet innebär även att Tur minskas med ett; ju mer man Prövar Lyckan, desto svårare blir det att lyckas. Men turen kan fyllas på då och då … Här har spelmakarna lyckats särskilt bra med att få in mycket spel, så att säga, i en enkel mekanism.

Jag har 2T6 redo och slår fram min gubbe: Skicklighet 9, Uthållighet 18, Tur 10. (Om du inte spelat rollspel: "2T6" = två sexsidiga tärningar, av den vanliga sorten.)

Av någon anledning har jag två exemplar av Häxmästaren. Detta är inte bruksexemplaret, eftersom det varken är skrynkligt eller kluddat/suddat i omgångar.

Åter till Röda Berget, där vårt alter ego står vid korsvägen och väntar. Utan en antydan om vad som kan vänta oss i respektive väderstreck så bestämmer jag oss för att gå till väster och bläddrar därför fram till 71:

Längs den här vägen finns en högersväng mot norr. Du närmar dig försiktigt en vaktkur, som finns precis i svängen. Du kikar in och ser en underlig trolliknande varelse i läderrustning, som sover på sin post. Pröva Lyckan. Har du Tur, vaknar han inte utan fortsätter att snarka högt – gå till 301. Om du har Otur, knastrar det till när du råkar trampa på någonting på marken, och han slår upp ögonen – gå till 248.

Jag slår 2T6: 7. Det är under 10 så jag har Tur och går till 301 (och minskar Tur till 9):

Till vänster om dig i gångens västvägg finns en grovt tillyxad trädörr. Du lyssnar vid den och hör ett skorrande ljud som möjligen kan komma från någon snarkande varelse. Vill du öppna dörren? Gå då till 82. Vill du skynda vidare mot norr, gå till 208.

Inte illa att hålla reda på väderstrecken inne i berget utan kompass … Eftersom vi är här för att uppleva saker så öppnar vi dörren och går in:

Dörren öppnas mot ett litet, illaluktande rum. Mitt i rummet står ett skrangligt träbord med ett tänt ljus på. Under bordet står en liten trälåda. På en halmmadrass i ett hörn ligger en kort och tjock varelse med fult vårtigt ansikte; han liknar den du fann sovande på sin post. Han måste vara chef för nattvakten. Antingen kan du återvända till gången och skynda norrut (gå till 208), eller också kan du smyga dig in i rummet och ta lådan utan att väcka varelsen. Vill du försöka stjäla lådan, Pröva Lyckan. Har du Tur så vaknar inte varelsen – gå till 147. Har du Otur, gå till 35.

Jag Prövar Lyckan och har Tur (och ett Tur-värde på 8):

Du lämnar rummet och öppnar lådan ute i gången. Inuti den finns det ett enda Guldstycke och en liten mus som varelsen förmodligen haft som husdjur. Du behåller myntet och befriar musen, som kilar iväg nedför gången. Du får 2 tur-poäng och går till 208.

2 Tur-poäng var just vad jag blivit av med hittills, så nu har jag åter Tur = 10.

Längre upp i gången ser du en dörr i västväggen. Du lyssnar vid den, men hör ingenting. Ska du försöka öppna dörren, gå till 397. Om du vill fortsätta mot norr, går du till 363.

Vi går in:

Dörren går att öppna och leder till ett litet rum med stengolv och smutsiga väggar. Det luktar unket. Mitt i rummet står ett klumpigt träbord med ett ljus på. Under bordet står en liten låda. I rummets bortersta hörn ligger en halmmadrass. Antingen kan du öppna lådan (gå till 240) eller gå ut ur rummet (gå till 363).

Lådor och halmmadrasser … Har hrr fantasi-författare så dålig fantasi? Inte mycket fighting heller så här långt. Nåväl, vi öppnar låda #2:

Lådan är lätt, men någonting rasslar i den. Du öppnar locket och en liten ORM kastar sig fram för att bita dig i handleden! Du måste slåss med ORMEN.

ORMEN Skicklighet 5 Uthållighet 2

Om du dödar ormen, gå till 145.

Se där! Nu fick vi både variation – även om ormen väl också var någons husdjur – och lite strid. (Jag vet inte varför de skriver fiender med versaler.)

Strid är, naturligtvis, enkel: Min Skicklighet + 2T6 = min Anfallsstyrka, fiendens Skicklighet + 2T6 = fiendens Anfallsstyrka. Den som har lägst Anfallsstyrka förlorar 2 Uthållighet (om de är lika händer inget). Upprepa tills någon får noll Uthållighet. Man kan även använda Tur: Om man efter att ha skadat fienden Prövar Lyckan och får Tur ger det inte 2 utan 4 i skada, om Otur 1 istället för 2.

Nu behövde jag inte Pröva Lyckan eftersom första omgången gick min väg, och det enda slaget räckte för att dräpa ormen. Till 145:

Medan du kämpat med Ormen har lådan trillat ner på marken och en bronsfärgad nyckel, med talet 99 inristat, har fallit ur den. Ta den här nyckeln med dig om du vill (anteckna den på Föremålslistan) och gå ut ur rummet. Du får 1 extra tur-poäng. Gå till 363.

Nycklar är sällan onödiga i sådana här spel så det var nog bra att vi tog en titt på det här rummet.

Längre upp i gången i västväggen ser du en annan likadan dörr. När du lyssnar vid den, ljuder den gräsligaste sång du någonsin hört! Ska du gå in i rummet och undersöka oljudet (gå till 370) eller ska du gå vidare uppför gången (gå till 42)?

Det verkar som om en icke nyfiken spelare så här långt in i Röda Berget kan undvika såväl strider som skatter genom att fortsätta längs med korridoren. Vi är ju nyfikna och undersöker oljudet:

Dörren öppnas till ett litet rum. Det är smutsigt och sjaskigt. I ett hörn ligger en halmmadrass. Mitt i rummet står ett träbord med ett brinnande ljus som lyser upp rummet med sin fladdrande låga. Under bordet står det en liten låda. Vid bordet sitter två små varelser klädda i läderrustningar och med vårtigt skinn. De dricker toddy av något slag, och så osäkert och vacklande som de reser sig när du kommer in, antar du att de är ordentligt fulla. Du kan antingen dra svärdet och rusa på dem (gå till 116) eller snabbt smälla igen dörren och springa vidare uppför gången (gå till 42).

En rejäl batalj, mot två onda varelser dessutom! Klart vi rusar på dem:

De två berusade ORKERNA som du nu står framför blev tydligen överraskade när du kom in. Så fort de kan fumlar de reda på sina vapen. Du måste anfalla en i taget. Att de är berusade gör att du vid varje Anfallsomgång får lägga 1 till det tal tärningarna visar när du slår dem för att komma underfund med din anfallsstyrka.

Första ORKEN Skicklighet 5 Uthållighet 4 

Andra ORKEN Skicklighet 5 Uthållighet 5

Om du vinner striden, gå till 378. Vill du Fly under striden, så gör du det genom att gå till 42.

Dryckesbröderna slåss uselt och efter några omgångar ligger de på golvet; själv har jag inte fått en skråma. När det sista hugget mot andra ORKEN lyckades prövade jag även att Pröva Lyckan vilket gick vägen; istället för skada 2 blev det skada 4, orkens Uthållighet gick ner till -1 och saken var klar. (Och mitt Tur-värde är på 9.)

Du torkar av ditt blodiga svärd på madrassen. Det blir kladdiga fläckar av det gröna blodet. När du kliver över kropparna för att komma fram till bordet, ryggar du baklänges inför den vidriga stanken från varelserna. Du tar fram lådan under bordet och undersöker den. Det är en enkel trälåda med enkla gångjärn. Namnet "Farrigo di Maggio" är inristat på en mässingsplåt på locket. Vill du öppna lådan, gå till 296. Om du bestämmer dig för att lämna den kvar och gå ut ur rummet, gå till 42.

Lådor är till för att öppnas:

Lådan innehåller en liten, läderinbunden bok med titeln Om Drakeld. Du öppnar den och läser. Den är lyckligtvis skriven på ditt eget språk, som Orkerna förmodligen inte kan – annars skulle den här dyrgripen säkert inte vara så dåligt bevakad.

Boken är handskriven, med liten stil, av Farrigo di Maggio. Har berättar om sitt livsverk; tillkomsten av Drakeldsformeln som man kan bekämpa onda Drakar med. Du läser hur Farrigo, under sina sista år, förbättrade sin formel, men själv var han då för gammal för att ha användning för den. Så han kompletterade sin bok och låste in den i en kista som han gömde djupt inne i Röda Berget, eftersom han var rädd för att boken skulle falla i orätta händer. Så här lyder sista sidan:

Du upprepar orden lågt och långsamt. Plötsligt tycks bokens sidor börja glöda, och när glöden försvinner är också bokens skrift borta. Du upprepar formeln för att komma ihåg den och går ut ur rummet. Gå till 42.

Men till 42 kommer vi inte den här gången; här tar provturen slut.

Jag vet inte hur rättvis den var gentemot helheten. Boken rymmer en hel del betydligt mer inspirerat och fantasifullt material. Men så kan ju en provtur inte bli hur lång som helst.

Bloggposten Häxmästaren i röda berget, bloggen Roll for fumble 4 februari 2018, har en karta över grottorna, eller närmare bestämt spelbokens 400 "stycken".

 

* Steve Jackson ja … Ibland är en fotnot värd ett helt stycke, inkl illustration.

Fighting Fantasy 22, Robot Commando, av Steve Jackson & Ian Livingstone – alltså bara delvis samma Steve Jackson & Ian Livingstone som skrev Häxmästaren

Steve Jackson, England är välkänd i spelbranschen. Han är med- eller egenförfattare till bra många FF-böcker, och framför allt en av de som 1978 grundade Games Workshop, den engelska spelfirma som än idag lever högt på Warhammer 40,000. Han blandas oerhört lätt ihop med Steve Jackson, USA, som också skapat rollspel (som GURPS) och andra spel (Munchkin,  Car Wars, fina klassikern OGRE) i mängd, samt grundat ett rollspelsföretag (Steve Jackson Games). Upplagt för förvirring! När han dessutom skrivit spelböcker, och det i FF-serien tillsammans med Ian Livingstone, så hade det varit konstigt om folk inte blandat ihop dem. Särskilt som det inte klargörs i böckerna att det finns två olika Steve Jackson … Det är nästan så man velat leta rätt på en Ian Livingstone #2, som kunde fås att skriva spelböcker tillsammans med Steve & Steve i olika konstellationer.

Ig Nobelprisen 2022

Vält The Stinker: Ig Nobelprisens maskot, inspirerad av Rodins tänkare Le Penseur, Tänkaren.

Ig Nobelprisen hedrar prestationer som får folk att SKRATTA, sedan att TÄNKA. Priserna är avsedda att fira det ovanliga, hedra det fantasifulla – och väcka människors intresse för naturvetenskap, medicin och teknik. 

 - Improbable Research: About the Ig Nobel Prizes (översatt den här gången)

Torsdagen den 15 september 2022 delades årets Ig Nobelpris ut. Här är hela listan, med fokus på prisade svenskar. Från Improbable Research: The 2022 Ig Nobel Prize winners.

Tillämpad kardiologi (läran om hjärtat och dess funktion): För att ha letat efter och hittat belägg för att när nya romantiska partners träffas för fösta gången, och känner attraktion, så synkroniseras deras hjärtslag (liksom hudens ledningsförmåga men det är ju inte alls lika romantiskt). En av pristagarna var Daniel Lindh, doktor i kognitiv neurovetenskap på universitetet i Amsterdam.

Litteratur: En analys av vad som gör juridiska dokument onödigt svåra att förstå. Hör, hör!

Biologi: En studie av ifall och hur förstoppning påverkar parningen hos skorpioner. Här har Ignobelfolket överförenklat; man har studerat skorpioner som blivit av med stjärten (vanligt knep för att komma undan rovdjur) och hur hela deras livssituation förändrats. Som att de efter några månader dör av förstoppning.

Medicin: För att ha visat att när patienter får cytostatika, så får de färre skadliga biverkningar om köldbehandlingen (har själv haft en s k ismössa) ersätts med glass.

Ingenjörskonst: Studie av hur folk vrider runda föremål.

Konsthistoria: Studien A Multidisciplinary Approach to Ritual Enema Scenes on Ancient Maya Pottery (lyckades inte få till en rättvis översättning).

Fysik: Försök att förstå hur ankungar lyckas simma i formation.

Fred: En algoritm som hjälper skvallerbyttor att avgöra när de ska berätta sanningen och när de ska ljuga (för denna spår jag stor framgång).

Ekonomi: En matematisk förklaring av varför störst framgång ofta inte fås av de mest begåvade utan av de som har tur.

Säkerhet: Priset för Safety Engingeering går till den svenske ingenjören Magnus Gens för att ha utvecklat en älgkrocktestdocka. Arbetet utgjorde hans examensarbete som lades fram på KTH 2001. Skratt-fasen är nog snabbt undanstökad för svenskar som känner till hur livsfarliga älgar är i trafiken.

Tipstack till Hans

Bogaland

Republiken Bogaland är ett litet land som gränsar till Mida i norr och väst, och Kasura i norr och öst. Dess nuvarande huvudstad är Eskilstuna, som också är dess största stad. Bogaland har en areal på ca 3 140 km² och en befolkning på uppskattningsvis 4 miljoner (2007).

Namnet kommer från dess grundare, Erik Boga den store. Efter Slaget vid Hummelsta gav han Bogaland sitt namn, och förklarade att det var en fristat för alla etniciteter.

Under de senaste åren har Bogaland dragits in i ett inbördeskrig mellan den tidigare regeringen, Bogalands Nationalparti, och de två främsta beväpnade motståndsgrupperna, Norra Frihetsrörelsen och Söderns Frihetskämpar. Ett fördrag om vapenvila och fred har undertecknats av samtliga parter, och Bogalands nationalregering kommer att behålla makten tills val har hållits.

- Bogipedia: Republiken Bogaland [2016]

Bogipedia är huvudkällan för dagens bloggpost. Eftersom det är den främsta källan över huvud taget för information om Bogaland, dess historia, geografi, politik, grannar … Även om många faktorer varierar påfallande mycket från den ena beskrivningen till den andra. Inklusive geografin:

Bogaland gränsar till X-land i norr och Southland i söder. Allting befinner sig på en landmassa omgivet av North Friendly Sea. NATO, EU och FN har redan ställt upp med fredsbevarande styrkor, men situationen förvärras hela tiden.

- Inbördeskrig i Bogaland, Aktuell Hållbarhet 11 november 2018

En sak är säker, och det är att det händer mycket i Bogaland.

Bogaland är konflikthärjat sedan självständigheten på 1960-talet men rikt på naturtillgångar. Ekonomiska bakslag har gjort att missnöjet har ökat bland befolkningen med flera svåra konflikter som följd. Efter inbördeskriget 1999 så delades landet i två delar, Kasuria och Mida.

Fortfarande finns spänningar kvar mellan olika grupperingarna. En ljusning är den vapenvila som undertecknades i juni 2017. Vapenvilan har följts av ett fredsavtal i december med en politisk väg framåt. I februari försämras säkerhetsläget i Mida och i april bryter oroligheter ut på Gotland. Bogaland har stora problem med narkotikasmuggling och flertalet piratattacker har ägt rum.

- Förvarsmakten: Uppdrag: rädda Bogaland, 24 april 2018

Om du undrar varför du aldrig hört talas om Bogaland, Kasuria eller Mida förut, så kan källor som den ovan och den nedan ge en antydan om svaret …

I Bogaland finns rika naturtillgångar och ekonomiska intressen men inte någon rättvis och jämlik fördelning av resurser. Här finns naturkatastrofer, fungerande samhällen och drabbade samhällen, fattiga områden och rikare områden. Här finns sjukdomar, barnsoldater, offer för trafficking och en stor brist på säkerhet. Här finns frivilligorganisationer och en interimregering som försöker bringa fred och utveckling till landet. Här finns också starka krafter i parallella system som tjänar stora pengar på konflikt och oro och här finns nationella och internationella hjälporganisationer som vill väl. Och mycket mycket mer.

- Konfliktdrabbat låtsasland, FRA-bloggen 15 oktober 2013

Bogaland är Försvarsmaktens påhittade land dit man förlägger övningar. För mer realistiska övningar har man lagt på diverse lager av historia, politik, ekonomisk utveckling och så vidare. Jag tänker mig att man i övningar à la kalla kriget nöjde sig med att de blåa och röda var i krig mot varann, punkt slut, men att ett faktiskt krig som det i f.d. Jugoslavien, där orsakssambanden kunde vara oerhört mycket mer komplicerade än så, medförde att man lade in bakgrundsmaterial. Bogaland tas inte bara fram vid militära övningar utan används även för fredsbevarande övningar. Man får ökad realism, och kanske även situationer där det inte alltid är självklart vilka som är de Goda och de Onda.

Enkla slagningar i öppna källor indikerar att Bogaland dök upp strax efter millennieskiftet. Om det fanns någon namngiven föregångare, som var mer avancerad än "blåa laget", så känner jag inte till det.

Cris Shapan, den fejkade retro-reklamens kung

"My friends tell me the graphics are the best. I don't know what that means, but I know with the Atari 2600 they must be uptight and outta sight!"

Har verkligen Stevie Wonder medverkat i en annons för ett videospel? En maskin han visserligen inte kunde använda, men som han prisade eftersom "I love the sound of fun"? – Nej, givetvis inte. Det är Cris Shapan som varit framme … Igen.

… This guy clearly gets his jollies posting this stuff & then kicking back to watch people repost it thinking it’s real.

 - Jim Berkin: Let's Hear It For Cris Shapan, 25 februari 2018

Vi är många som gillar gammal reklam. Ibland är det som om nostalgin strömmar effektivare genom kommersiella budskap, hur det nu fungerar. Andra gånger kan det finnas helt andra skäl att ta del av materialet. Då och då ser man alster delas som inte bara är gamla och nostalgiska eller gamla och roliga, utan gamla och häpnadsväckande eller direkt förfärliga. Tänk, att man en gång i tiden gjorde det här – på fullt allvar! Och folk köpte det!

Är det sant?

You'll sense the velvet smoothness of the action as you cock the hammer. You'll appreciate the crispness of the trigger pull, designed with your long nails in mind, as you fire again and again. — Colt Cobra – for that strange, depraved creep who won't leave you alone.

Ja, ibland är det verkligen sant. Andra gånger är annonserna faktiska annonser som skruvats till. Och ibland är de rent hittepå, från början till slut. Vilket naturligtvis kan vara lättare eller svårare att avgöra, beroende på innehåll, stil, utförande, och inte minst betraktarens kunskaper och skeptiska sinnelag. (Eller för den delen situation … Om vi säger så här: Bland alla fejkade alstren i denna bloggpost har jag smugit in en tvättäkta annons som är precis lika gammal som den ser ut. Ser du vilken?)

Many of the colts & foals we purchase were sired by thoroughbreads, and while they don't meet racing standards, they sure 'meat' ours – Dickman's renders them into the best equine oleomargarine spread you'll ever taste!

Många är kallade, men få är utvalda. Och ingen har ännu slagit Cris Shapan när det gäller känsla för såväl helhet som detaljer: "An entire comedy genre of one", för att citera Richard Metzger, vars fina Everything on the Internet is a lie (except for this) utgör en god början för den som vill studera Shapan.

För denna bloggpost kan bara vara en anspråkslös introduktion till Cris Shapans underbara värld (vilket hade varit en typisk skivtitel när det begav sig) av fejkade retro-annonser och annat. Så här såg det inte riktigt, riktigt ut från 1950-talet till 1980-talet nånting – men det är inte bara väldigt likt, åtminstone till det yttre, utan även uppskruvat precis så mycket att det ofta känns äktare än den äkta varan. På samma sätt som en lätt karikatyr kan se mer lik ut än ett fotografi.

… Semi-nourishing.

Det handlar inte heller bara om vilka produkter som förs fram, eller text- och bildspråk. Ska man luras ordentligt gäller det även att ha koll på det fysiska hantverket.

Alster från en period bär spår av sin tids metoder och teknik. Man kan sitta vid en alldaglig (med dagens mått) anläggning 2022, och skapa ting som ingen kunnat föreställa sig någon halvgeneration tillbaka. Men det kan vara något helt annat att göra en annons som ser ut som om den tagits fram medelst slabbande i mörkrum, pillande med bokstavsdekaler, skärande i faktiskt fotopapper med faktiska skalpeller, och annat utövande av andra analoga tekniker som länge var det som gällde eftersom det var det som fanns. Eftersom jag är intresserad av sådant uppskattar jag även den dimensionen av Shapans arbete; problemet är att jag inte kan tillräckligt mycket för att uppskatta det efter förtjänst.

Därtill kommer detaljer som inte har med framställningen att göra, utan materialets tänkta ålder. Nötningar, blekta färger och annat kan vara nog så knepigt att få till. Vilket kan kännas särskilt märkligt med tanke på vilken icke-ansträngning det är att skapa dem på riktigt. Inte för att alla ens försöker att få till dem …

Facebook: Cris Shapan (Deluxe Fuxley Corporate Archives)

Shapan verkar fortfarande inte ha någon hemsida; han nöjer sig med Facebook. Där postar han sina alster och ser dem spridas. Särskilt roligt är det när folk inte bara tar dem på allvar, utan intygar "det där minns jag!", "en sån hade pappa!" Och när folk rentav går in och uppdaterar Wikipedia med anledning av en upphittad annons från 1972 … Då myser Shapan.

For 7-Up is so pure, so wholesome, you can even give it to babies and feel good about it.

Den som lyckas lura folk ofta och effektivt har naturligtvis idéer om hur det går till. Jag håller inte med om allt, men det är en annan sak.

I don’t know if it’s a societal shift, or the failure of schools to inspire more kids to learn & understand, or the disappearance of books, but there’s this whole, weird thing out there where people read a snippet online and feel they’re experts on any subject, and will expound, or criticize, or speak in absolutes when in fact they’re laughably ignorant.

- Shapan från Metzger igen

Visserligen har det alltid funnits folk som känt sig mogna att doktorera efter att ha läst flingpaketets "Visste du att". Men här kanske det finns något? Nu kommer en utvikning … Olika medier ger olika mättnadskänsla. En välproducerad och polerad dokumentärfilm, för att ta ett exempel på ett annat medium, kan efterlämna ett intryck av att vi lärt oss mer än om vi tillbringat tio minuter med att läsa en välskriven artikel – även när film och artikel förmedlar samma information. Och har man suttit igenom några timmars youtube-produktioner så kan man, tänker jag, känna sig välinformerad, på riktigt. Slut på utvikningen.

In the scenic village of Fishney-on-Twerp in Muddlesex, England …

Då och då anspelar Shapan på saker som jag inte har erfarenhet av. Jag vet att man i USA kan hetsa upp sig över exotiska grejor som kommer ända från Europa (på samma sätt som vi i Europa kan hetsa upp oss över grejor som är exotiska på riktigt!), eller grejor som åtminstone tänks komma härifrån, som den ur-skandinaviska Häagen-Dasz-glassen ända från New York. Beans 'n' Dicks känns överdriven, men vad vet jag – det finns säkert folk som faller pladask för korvarna med uterus beans. (Liksom det säkert finns de som inte fattar ens sedan de läst fotnoten till "5 minutes".)

Gårdagens kitschiga skivomslag är extra nostalgiska eftersom de "bästa" inte liknar något som finns idag. Det blir ännu bättre när det gäller skivor med prat. Ifall någon inte känner till det så fanns det under "retro-perioden" ifråga en rad genrer med talskivor; man kunde lyssna på böcker, språkkurser, sketcher, sagor för barnen … Och kanske även president Johnsons tal, upplästa av skådespelaren Karl Malden? Aktuell i mars med Disneys The Adventures of Bullwhip Griffin! Presenterad av Uncle Jemima Soap!

Två tidstypiska superkändisar: Poliovaccinets skapare dr Jonas Salk och Mr Magoo. Heltäckningsmattan i bakgrunden är pricken över i. Eller nej, pricken över i, på båda skivorna, är den nötta rundel skivan gett upphov till.

Bokomslag är ännu en genre som Shapan gett sig in på. Även här finns det gott om detaljer man kan sitta och upptäcka.

Västsvenska Svalbard

Det mesta av Svalbard är obebott och har alltid varit det. Icke desto mindre är påfallande många av dess otaliga vikar, berg och öar namngivna.

Om vi zoomar in på Bjørnfjorden – den ligger i nordväst, precis ovanför "Albert I" på kartan ovan – med omnejd så upptäcker vi något märkligt.

 

(Klicka för större bild) Här har jag hittat Gullmarn, Uddevalla, Marstrand, Fjällbacka, Älvsborg, Trollhättan, Lödöse och Göteborg – där kan mycket väl finnas fler. I form av geografiska namn. Hur kommer detta sig?

Det här är Gerard De Geer (1858–1943). Friherre De Geer var geolog, statsgeolog rentav, och så småningom professor i geologi vid Stockholms högskola (ett bra tag innan den upphöjdes till universitet). Han studerade särskilt kvartärgeologi. Han deltog på flera expeditioner till Svalbard, där det finns gott om sådant. En expedition med ett annat syfte som han arbetade mycket med var den svensk-ryska gradmätningsexpeditionen 1899–1902. Den skulle, enkelt uttryckt, mäta hur platt jorden är.

Expeditionens station vid Trerurenbergbukten/Sorgfjorden, norr om "Åsgardfonna" på översta kartan

Jorden är ju ett klot, men ett klot som inte är fullständigt, matematiskt sfäriskt utan aningen tillplattat vid polerna. Att mäta tillplattningen så exakt som möjligt är främst av vetenskapligt intresse, men har även betydelse för kartritande, och kanske en del annat dessutom.

De Geer fick åtskilliga tillfällen till och anledningar att konsultera noggranna kartor över Svalbard. Och när sådana inte fanns, gjorde han dem. Och gav då namn åt allehanda vindpinade knallar och vikar som dittills knappt en människa behövt tala om, men som behövdes när man skulle utforska området. Namnen återfinns i hans Map of the north coast of Spitzbergen (1913).

När all inspiration var borta, fick han ta till Uddevalla och Trollhättan, haha.

- Christer Carlsson, som fått uppgifter från Peter J. Brugmans, Direktoratet for mineralforvaltning på Svalbard, i mail till uddevallabloggen

Källor:

• Varför heter ett fjäll på Svalbard "Uddevallaryggen"?, uddevallabloggen 10 juni 2020
• Wikipedia (sv.): Gerard De Geer (1858–1943)
• Norsk Polarinstitutt: TopoSvalbard – en förträfflig interaktiv karta över Svalbard
  

 

Jag får ibland frågor om hur jag hittar saker och ting. Den här gången skulle jag ta en titt på väderprognoserna för Göteborg, där jag händelsevis befinner mig. Sökningen på norska yr.no föreslog såväl Göteborg som en viss "Göteborgnuten" på Svalbard. Vad var det? Ett berg, tydligen. Och det var verkligen namnet Göteborg. Varför? Några slagningar senare hade jag ovanstående. Så gick det till den här gången.