Tinnar (och torn)

- Tinnar (4) och torn (2) på slottet Kost från 1300-talet, Tjeckien

”Tinnar och torn” är ju ett begrepp man ser lite då och då. Men vad betyder det? Torn vet ju alla vad det är, men vad är tinnar? Någon trodde att det var ett fantasiord, hoptotat enbart för att låta bra …

tinne, uppstående, fyrsidigt murparti på krönet av en byggnad; jämte skottgluggen ett av huvudelementen i en krenelering.

- NE.se: tinne

- Illustration ur den fascinerande Eugène Viollet-le-Ducs standardverk Dictionnaire raisonné de l’architecture française du XIe au XVIe siècle (1858)

Men tinnar är högst påtagliga. Det är väl ett tag sedan de användes så som det var tänkt, men så länge det varade var de mycket praktiska skydd mot regn av pilar och annat, som samtidigt tillät skyttar att sticka fram mellan tinnarna och ge eld (eller vad det nu kallades innan explosionsvapen blev på modet).

Gammal fästningsarkitektur är en hel vetenskap. Det finns myriader av byggdelar, stora som små, vanliga som ovanliga, för att göra liv och belägringar lättare för de som är innanför murarna och svårare för de som är utanför och vill in: bastejer (kan även stavas med p!), coupurer, faussebraier, kasematter, kavaljerer (sic), kurtiner, orilloner, raveliner, tenaljer, och så vidare, och så vidare … De allra flesta har glömts bort utanför facket, om de alls känts till utanför facket. ”Tinne” är ett undantag; det begreppet har inte bara överlevt utan är åtminstone till namnet allmänt känt.

Även på nybyggda slott brukar tinnar få komma med. Exempel från Törnrosas slott, ur-Disneyland i Los Angeles (1955), Askungens betydligt större slott i Disney World, Florida (1971) samt dess förebild, Ludwig II:s livsverk Neuschwanstein (uppfört 1869–1886; när byggherren dog hade alla hans planer inte realiserats men man tyckte att det fick vara bra så).

Sen finns det andra tinnar av olika slag, som har gemensamt att de är utskjutande partier, om det nu gäller berg, verktyg etc.

- Glittertiden är Norges näst högsta berg (efter Galdhøpiggen), här fotograferat av Anders Beer Wilse (1910)

Watkins jättetorn

-  Ur Descriptive Illustrated Catalogue of the sixty-eight competitive designs for the Great Tower of London (1890)

Den här bilden har cirkulerat med beskrivningen "Förslag på utformning av Eiffeltornet". Man kan fundera på varför en sådan sammanställning skulle innehålla så mycket engelska. Eller så många engelska arkitektkontor.

Nu behövde man inte utlysa en tävling för att få in förslag på utformning av Eiffeltornet. Gustave Eiffel var själv ingenjör och arkitekt och hade idéer och kompetens så det räckte. Vad bilden visar är förslag på ett jättetorn i London.

Sir Edward Watkin hade blivit känd och förmögen på tidens säkraste sätt att bli åtminstone förmögen på: järnvägar. Han satt i styrelserna för inte mindre än nio järnvägsföretag. Och han var van vid att tänka stort.

Förslaget går ut på ingenting mindre än att anlägga en direkt jernvägslinie mellan London och Indien [via Gibraltar och Nordafrika]. Om man mellan Dover och Calais skulle bygga en tunnel eller ej ha förslagsställarne ej med bestämdhet yttrat sin mening om.

- SvD 23 juli 1889

Järnvägslinjen väckte mindre uppmärksamhet än förslaget på en tunnel – inte för att det var det första eller sista – och länge var det i det sammanhanget Watkins namn oftast nämndes.

Våren 1889 stod världens högsta torn färdigt. I Paris, irriterande nog. Många runt om i världen började fundera på hur man skulle kunna trumfa järnladyn (la dame de fer var ett begrepp långt före Thatcher). En av dem var Sir Edward.

- South Wales Daily News, 27 augusti 1889

Redan 1890 utlystes en tävling där arkitekter och ingenjörer fick skicka in förslag på hur Londons, kungarikets och världens högsta torn skulle se ut. Och förslagen flödade in. Katalogen har med 68 tävlande, med prisbilder och allt, och då hade man redan gallrat.

Den segrande utformningen från Stewart och Maclaren belönades med 500 guineas. Sedan återstod detaljer … Som att man reducerade antalet "ben" från åtta till fyra, vilket blev lite billigare. Året därpå satte man spaden i Wembley Park.

Watkins torn skulle inte bli en fristående attraktion utan vara en viktig del av Wembley Park. Parken öppnade för allmänheten 1894. Där fanns redan mycket att underhålla sig med, men snart skulle det bli ännu bättre. På tornets plattformar skulle man kunna hitta restauranger, hotell, teatrar, affärer, turkiska bad, affärer och trädgårdar, och naturligtvis ha en vidunderlig utsikt över världens mesta stad. Framtidsscenariot visar hur det hela skulle te sig, sett från järnvägsstationen – givetvis fanns där en järnvägsstation – sydost om parken.

Grunden är nu lagd till det Eiffeltorn, som ska uppföras i London. Tornet skall resas i Wembergparken och kommer efter den ingeniör som konstruerat det, sir Robert Watkin, att kallas Watkintornet.

- SvD 17 december 1891

Man kan fundera på Watkins reaktion om han sett sin blivande skapelse beskriven som "ett Eiffeltorn" …

Watkins blivande torn jämfört med Eiffeltornet. I katalogen anges höjden till jämna 1200 fot vilket blir 365 meter. På Wikipedia uppges 358 m, på framtidsbilden ovan 350 m. Svenskans uppgift nedan kan nog avfärdas. Det andra tornet är enklare: Eiffeltornet var 324 m fram till mars i år, då det fick en ny och högre antenn högst upp. (Det "egentliga" Eiffeltornet är 300 m. Tornbyggare inräknar gärna spiror, antenner och annat förhöjande plock på sina byggnader.)

Wembley Park sedd norrifrån. Parkens namn och sportinriktningen har behållits, även om det hela inte ser ut som en park idag. Mitt i bilden Wembley Stadium, vars båge är 133 m hög.

Bygget gick utmärkt. Ett tag.

Watkins jettetorn i London är nu så långt hunnet att stengrunden är färdig och man skall börja att uppsätta sjelfva jerntornet. Tornet skall få en höjd af 442 meter.

- SvD 18 november 1892

Eiffeltornet byggdes på 22 månader. Det stod snart klart att Watkins torn skulle ta längre tid. När tornet fick färre ben ökade trycket från varje ben, och man fick tidigt problem med sättningar. Bolaget som skulle bygga tornet fick ekonomiska problem, och därtill blev Sir Edward sjuk (han dog 1901). Den första delen av tornet stod klar 1895, och det skulle visa sig bli den enda. Bolaget upplöstes 1899.

Det som blivit klart hette officiellt Wembley Tower, inofficiellt Watkin's Folly. Man kunde gå upp (mot betalning) och njuta av utsikten. Notera tältet; jag vet inte vilka förnöjelser som erbjöds. Denna byggnad kunde ses vida omkring och påminde ständigt londonborna om det misslyckade försöket att slå Frankrike.

Tornet stängde 1902 av säkerhetsskäl. Lite senare revs det. Efter att ha läst samtida beskrivningar har jag fått intryck av att få saknade det.

The tower at Wembley Park is to follow the Great Wheel to the old-iron yard. Its designer, Sir Edward Watkin, wished to equal the Eiffel Tower, but enthusiasm and material waned long before the top was reached, and it was known locally as the Blighted Hope. It was calculated to draw Bank Holiday crowds to Wembley like a beacon, but Londoners never loved it for itself alone, and its rusted bolts are being dragged down now in sorrow to the scrapheap. Its material has been sold, and a firm of Manchester demolishers has the work in hand. The tower will take nearly a year to rase to the ground, and the Metropolitan Railway has sidings ready for its piecemeal removal.

- Northern Daily Telegraph, 22 augusti 1906

1923 öppnade Wembley Stadium på platsen. Dagens stadium (öppnat 2007) finns också på samma plats där Watkins rekordtorn var tänkt att stå.

Källor:

• Wikipedia (eng): Watkin's Tower
  
• RTL Today: Images show rejected designs for London tower that was never completed, not the Eiffel Tower, 25 augusti 2022
• Catalogue of the 68 Competitive Designs for the Great Tower for London (1890), The Public Domain Review
  

I AFP-artikeln hos RTL nämns @HoaxEye. Twitter-kontot drivs av Janne Ahlberg i Finland och rekommenderas för av alla med minsta intresse av fejk och fusk.

Tipstack till Hans.

Notre Dames otaliga förstörelser

I Paris florerar vandalismen framför våra ögon.

- Victor Hugo, Krig mot förstörarna/Guerre aux démolisseurs (1825)

Notre-Dame i Paris är otvivelaktigt alltjämt en majestätisk och storslagen byggnad. Men hur vacker den än har bevarats på sin ålderdom, är det svårt att låta bli att sucka och vredgas över de otaliga förstörelser som det vördnadsvärda minnesmärket har utsatts för av såväl tiden som människorna, utan respekt för Karl den store, som lade den första stenen, eller för Filip August, som lade den sista.

- Victor Hugo, Ringaren i Notre Dame (1831, sv. övers. 2002)

Om det är något som inte präglat gångna tider så är det ömmande för kulturarv. Otaliga monumentala byggnader, från Colosseum till Bohus fästning, har tidvis använts som stenbrott. Olika delar av Alhambra revs, byggdes om eller fick förfalla under sina kristna herrar. Egyptens otaliga monument har byggts, förfallit, byggts om och förstörts otaliga gånger. Även Notre Dame har fått sina smällar genom åren, den fram tills igår hårdaste under revolutionen. Sedan Napoleon omsider fimpat Culte de l'Être suprême och återinfört katolicismen var katedralen det kanske största av otaliga kyrkliga renoveringsobjekt, ett sånt där som kommer att kräva så mycket att man inte orkar tänka på det.

En som brann för katedralen (ursäkta) var Victor Hugo. När han började skriva Notre-Dame de Paris (originalets titel indikerar att katedralen var huvudpersonen) var en tanke att uppmärksamma folk på det sorgliga skick som den väldiga och en gång så ståtliga katedralen befann sig i. Det lär även förklara de utförliga miljöbeskrivningarna, som är väl långa och detaljerade även med Hugos mått. Så småningom gick det vägen – även om det knappast enbart berodde på boken så spelade den säkert en roll. Under en lång tid genomgick Notre Dame omfattande renovationer. Visserligen var flera av dem mer hårdhänta och moderna än vad man hade velat, men det är en annan sak.

Eller så här: Likt de absolut flesta äldre byggnadsverk omkring oss har Notre Dame gått igenom omgångar av vandalism, förfall och olyckor, ombyggnader och renoveringar. Nu är det dags igen.

Fake views: Snyggare än på riktigt

Så här ser Spektrumhuset i Nya Hovås, "Göteborgs nya stadsdel", ut i prospektet.

Husets gestaltning bygger på en tvåskalsprincip, där en inre byggnadsvolym byggt som ett traditionellt och rationellt klimatskal kläs i en yttre struktur, en exklusiv, lätt och genombruten fasad med lameller av metall.

- Semrén+Månsson: Nya Hovås, Spektrum

När en branschsajt skrev om det påbörjade bygget illustrerades det som ovan. (Next Step bygger galleria i nya Hovås, fastighetssverige.se 18 juni 2014).

Bilderna på det ännu icke existerande huset är naturligtvis digitala produkter, framställda för att man ska få en uppfattning om vad man kan förvänta sig. Fast när den som håller i den digitala penseln är part i målet så är det inte märkligt om vision och verklighet ibland tenderar att ... Divergera en smula.

Här byggs det faktiska Spektrumhuset i Nya Hovås, fotograferat av Google Maps. Även om det råkade bli en mulen dag i verkligheten, till skillnad från det renderade solskenet – fast är det inte alltid strålande solsken i den renderade världen? Utom när det är natt och stämningsfullt glimrande ljus – så går det inte att komma ifrån att skillnaderna hade kunnat vara mindre om man velat. Så att säga.

Fenomenet är naturligtvis välkänt bland arkitekter. I den branschen sitter folk hela dagarna och producerar fantasier som aldrig kommer att realiseras. Och varför skulle de det? Det är ju fantasierna som säljer in produkterna hos beslutsfattare och allmänhet.

Ett typiskt exempel, som syns på den andra bilden ovan, är att visionsbilderna alltid rymmer mycket folk och få bilar, medan verkligheten tenderar att bli tvärtom.

Trots att det är ett parkeringshus visar illustrationen en bilfri miljö med en mängd cyklister och gående som samtliga har nått sin idealvikt.

- Peter Olsson: Fake views – Kontrasten mellan visionsbilder och verklighet, Arkitekturupproret 6 juni 2018

I en annan artikel om ämnet tog man upp ett annat Göteborgsexempel. Det ser ut så här som renderad fantasi. Verkligheten är så gräslig att jag inte vill återge den.

"Glaciären som skir, lätt varierad och transparent dröm."

[censur]

"Glaciären som en alldeles för lång kopia på ett lamellhus från 1974 utan bra kopplingar till gatan."

- Patrik Höstmad: Stadsbyggandets Ecce Homo, Yimby Göteborg 2 mars 2015