För det första: Var går gränsen?
I Östersjön går sill n(orr) om Kalmar under namnet strömming.- Svenskt fiskelexikon (1955)
Den vanligaste uppgiften är att C. harengus som säljs, fångas eller landas (buden är något olika) till och med Kalmar eller Kalmarsund är sill, norr om Kalmar strömming. Andra drar gränsen vid Kristianopel, Blekinges utpost i öster. Eller om det är fiskebåtens hemmahamn som räknas:
Han minns så väl hur man partrålade sill på 50- och 60-talen och hur båten som kom från Kalmar sålde sin fångst som strömming medan den fisk som landats av Karlskronafiskarna gick under benämningen sill.- En sill är en sill....är en strömming...eller?, BLT 6 augusti 2010
(Artikeln nämner en fascinerande anekdot i förbifarten: Hur myndiga män 1968 försökte lansera namnet strömming över hela landet! Det måste jag titta närmare på någon gång.)
Om det nu går att dra en skarp gräns. Det finns ett otal språkliga ord-gränser som korsar Sverige på längden och tvären, och att bruket varierar i gränsens närhet är just inget märkvärdigt.
Den andra frågan förefaller vara långt svårare att få besvarad: Varför går gränsen där den går?
En sillgräns vid Kristianopel vore historiskt logisk på så sätt att det ju var där som gränsen mellan Danmark och Sverige länge gick. Säg att det heter sill i de gamla danska landskapen, strömming i de gamla svenska – kan det vara så enkelt?
Här och var nämns "ett kungligt påbud på 1500-talet". Jag har inte hittat någon ytterligare information om detta påstådda påbud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar