Tre teman inom förvillande, del 1: Att tänka i grupp

Som föreläsare har man några olika dragningar liggandes, som kan plockas fram vid behov. Som regel – för egen del, alltid – är de inte helt monteringsfärdiga utan kan/bör stuvas om, filas och putsas på, i god tid innan eller samtidigt som jag står och pratar. En ny sådan föreläsning höll jag i litet och anspråkslöst format häromveckan. Framigenom kommer jag att hålla en matigare version med mer av allt, såväl fakta som genomtänkthet.

Föreläsningen handlar om fusk och slarv inom ett mycket specifikt område. Det ska jag inte ta upp här. Det jag ska ta upp här, och som jag också tar upp i föreläsningen, är tre "teman" som kunde studeras i de exempel jag valt -- liksom i otaliga andra förvillelser, myter och pseudovetenskaper.

Det första temat: Vi är flockvarelser.

Vi människor är tänkande varelser. Men vi är också flockvarelser. När vi ska bestämma oss för vad vi tycker och tror om något, hur vi ska bete oss eller inte bete oss, så gör vi det sällan utan åtminstone ett litet öga på vad andra tycker, såväl de vi ser upp till eller identifierar oss med som de som vi ogillar eller avskyr. Vi strävar efter att göra likadant som de andra i den egna flocken, tvärtom mot de i fiendeflocken.

Exempel: Kreationism. Det finns massor av folk som betecknar sig som kreationister som egentligen inte bryr sig ett skvatt om arternas uppkomst, alleler eller mikroevolution etc. Grejen är att deras släkt och vänner, de som de identifierar sig med och/eller beundrar, är kreationister. Då är det inte svårt att själv bli kreationist, eller snarare: Det är svårt att ta avstånd från en lära som man förväntas acceptera, helt oavsett om man har någon djupare förståelse eller ens intresse för den.

Exempel: "Quick-pesten". I det genombisarra Quick-fallet är det slående hur folk som kommer in utifrån – intelligenta eller överintelligenta människor, yrkeskunniga och omdömesgilla och allting – under vissa förhållanden kunde "smittas" med uppfattningen att förundersökningar och utredningar bedrevs precis som de skulle, och att det är något fel på de som tyckte annorlunda. Förvisso finns det en hel liten biotop av felslut här, men en som jag tycker mig se är hur driften att höra till Quick-laget får dess medlemmar, nämligen de som väl börjat att "tro på fallet" , att efterhand acceptera konstigare och konstigare saker.

Grupptänkandet ger gemenskap och trygghet av ett slag som är mycket, mycket viktigt för många av oss; det är en stark kraft som kan få oss att göra långt märkligare saker än att exempelvis tro på syndafloden. Samtidigt är den inte enbart irrationellt däggdjurstänkande: Det är arbetssamt att bilda sig en egen uppfattning om varenda liten grej som flyter förbi. Vi sparar massor av tid och energi på att anpassa oss till gruppen, även om det innebär att en och annan miss görs.