- Alexander Beresford Hope var politiker och författare, och följdaktligen, eftersom han levde på 1800-talet, av bättre familj. Den hade byggt upp en bank- och handelsverksamhet i Holland, vilket kanske bidrog till intresset för ädelstenar. I en katalog över deras samling från 1839 förekommer en riktigt fin, stor mörkblå sten, som därefter fått heta Hope-diamanten.
- Grigorij G. Orlov var en rysk furste och f.d. älskare till Katarina den stora. I ett försök att vinna tillbaka hennes gunst skänkte han henne en diamantkluns på 190 karat. Han behöll hennes vänskap, men kejsarinnans nye nr 1 var en viss Potemkin. (Blir nyfiken på den här historien.)
- Thomas Cullinan var chef på ett diamantbolag. Den största diamant som hittills hittat (drygt sex hekto) fick hans namn; man kan tycka att de kunde ha ansträngt sig iallafall en liten smula. Hans diamant var lika tråkig som sitt namn; den klövs och slipades till rejäl näve glittergrus.
- Frimärke till minne av det sovjetiska kommunistpartiets 26:e kongress 1981. Ett annat minne av kongressen är en fin diamant som hittades kort före dess öppnande, och som patriotiskt nog fick sitt namn efter den. Bland andra berömda diamanter som Hope och Orlov, Afrikas stjärna och Koh-i-Noor, så finns det alltså en som heter Sovjetiska kommunistpartiets 26:e kongress.
Ingen fråga är för hård för bloggens glimrande läsare. Framför allt briljerade Tomas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar