The terrified Franks, instead of meeting their barbarous invaders in the field, or defending their altars hand to hand, introduced a new clause into their Liturgy – a furore Normannorum libera nos [från nordmännens raseri bevara oss] – which continued to be intoned in the abbey choir even till the era of Louis Treize.- Palgrave's History of Normandy and England: Gentleman's Magazine, september 1851
Jag vet inte när den påstådda bönen "För nordmännens raseri bevara oss, milde Herre Gud!" började cirkulera. Men det som idag kan uppfattas som en allmän bön bland alla andra kunde i mitten av 1800-talet hävdas ha varit en del av liturgin, vilket är något helt annat: Ett obligatoriskt moment i gudstjänsten i åtminstone frankiska/franska kyrkor från 800-talet ända fram till Ludvig XIII:s tid 1610-1643. Uppgiften försågs därtill med nedvärderande kommentarer som att frankerna bad istället för att slåss ...
Att a furore skulle ha varit en mer eller mindre spridd bön på kontinenten återstår, som det heter, att bevisa; det finns förvisso belagda texter åt det hållet men allt talar för att just den berömda formuleringen myntades mycket långt efter att det begav sig. Att den någonsin någonstans varit en del av liturgin är definitivt osant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar