Plattform 13 3/4

Eva Ibbotson (1925-2010), välkänd bland åtminstone några av oss för Den stora spökräddningen, Häxtävlingen m.fl., gav 1994 ut The Secret of Platform 13, redan samma år översatt till svenska som Hemligheten på perrong 13 (Berghs). Perrongen ifråga hade varit stängd sedan länge på grund av en massa underliga saker som hände. Detta visar sig bero på att en port öppnar sig där, under nio dagar med nio års mellanrum, som leder till en magisk värld ...

The hero is a young boy who belongs to this world but who is ignorant of his true nature, and bullied by the grotesquely rich and nasty Trottle family, and made to sleep in the servants' quarters until magic comes to rescue him. Ibbotson would seem to have at least as good a case for claiming plagiarism as the American author currently suing JK Rowling, but unlike her, Ibbotson says she would "like to shake her by the hand. I think we all borrow from each other as writers."

- Amanda Craig (2005)

Ibbotson var 1997 ett betydligt mer känt och läst namn än debutanten J. K. Rowling, något som snart skulle förändras. Flera påpekade också likheterna mellan böckerna, vilka alltså var fler än den förtrollade perrongen.

Vilken är då poängen med detta? Jag vet inte riktigt. Men en sak är säker, och det är att författare som ska stämma varandra för plagiat får ha rejält på fötterna.

När Wikipedia hade rätt

Like many others, I too thought it required forward air speed to operate, but this is not true. It does not require any artificial airflow such as a fan or blower to start the engine, nor is it required to keep it running.

- Bill Hamilton

Sedan amerikanerna fått syn på tyskarnas V1 byggde de en kopia som kallades JB-2 Loon. Ett fungerande exemplar finns kvar på Planes of Fame i Chino, Kalifornien. Det var den som Bill ovan svarade på min fråga om, huruvida den måste startas med katapult. Vilket alltså inte var fallet - katapulten användes för att de småvingade farkosterna skulle få upp farten snabbt.

Inte för att frågan i sig är särskilt stor. Men ändå - jag hade sett uppgiften att katapult krävs på flera ställen i litteraturen, och blev nyfiken när jag hittade den motsatta här:

The origin of the myth that the V-1's Argus As 014 pulse jet engine needed a minimum airspeed of 150 mph (240 km/h) to operate may lie in the fact that due to the low static thrust of the pulse jet engine and the very high stall speed of the small wings, the V-1 could not take off under its own power in a practically short distance, and thus required to either be launched by aircraft catapult or be airlaunched from a modified bomber aircraft such as the Heinkel He-111.

- Wikipedia: V-1 flying bomb

Detta är alltså ett exempel på att olika uppgifter återfinns i litteraturen respektive Wikipedia, och det är Wikipedia som är korrekt.

Blädderex

Provläs Tredje rikets myter av Olausson, Peter

Såna här sidor är roliga. Det finns några olika, vad jag sett har de samma material: i mitt fall de 24 första sidorna, eller förord och en bit av det första kapitlet. Bara att bläddra på.

Bokmässan 2011

Eftersom jag var på plats byggdagen onsdag och nedrustningsdagen måndag varade bokmässan s.a.s. sex dagar - som om fyra inte räcker... Nå, det är kärt besvär.



Av de sisådär 100 000 som besöker mässan (hur de nu räknar) är det inte många som får se den i det här skicket. Strax före öppningsdags är gatorna så breda och tomma att man knappt förstår hur de ska kunna fyllas med folk. Men det är inga problem.



Då kan man som priviligierad Bonnier-författare pusta ut på deras gräddhylla. Glamorösare blir det inte.



Det skulle vara förlagsmiddagen då. Forum bjöd personal och författare på ett förträffligt Thörnströms-ställe. Silverlamé och kändisfotografer förekom. Som vanligt har upplagor och berömdhet inte den ringaste (ens negativa) koppling till hur intressant man är att prata med. God bordsplacering innebar att fyra timmars ätande och pratande försvann fortare än bjudvin på mässan. (Jag blir inte så lätt starstruck, men upplysningen att damen i vitt var god vän med Anders Franzén var nästan lite för mycket...)



Bland ovanligt många namn som fick ansikten (mässans kanske största behållning) nämner jag gärna den ytterst trevlige värmlandshistorikern Peter Olausson. Vi bytte böcker, här pratar han om sin senaste.



Men annars såg det mest ut så här. VoF:s monter B07:72 var som vanligt välbemannad, av lokala entusiaster och några inskeppade. Här späder Anders Tryggvesson (labbrocken) ut kaffe till homeopatiskt sömnmedel; Ulrik Fallström berättar vad som pågår för publiken; och till höger böjer den glade illusionisten P. J. Råsmark bestick à la Uri Geller.

Lördagsfråga: Filipar

1. Karl Filip (1601-1622), en av de många mindre bemärkta kungligheterna i vårt lands historia. Lillebror till Gustav II Adolf. Det är han som är Filip i Filipstad.
2. Phillips disaster: På ett industriområde i Texas inträffade en explosion vars styrka enklast anges på Richterskalan.
3. Det är skillnad på skruv och skruv: Det här är, noga räknat, inte en krysskruv utan en s.k. Phillips-skruv. Skillnaderna är små men ingalunda oviktiga. Läs mycket mycket mer på den härliga sammanställningen List of screw drives.
4. Gerard Philips (1858-1942) är Philips i företaget Philips.

I denna tydligen ganska enkla fråga (ledtråden "hästvän" har med namnets etymologi att göra) knäcktes av magnus aningen snabbare än Magnus.

Bokmässa: Sista dagen

...

Lördagsfråga: Hippofiler

Bokmässa som sagt

Blogga idag? Nä nä. Inte en chans.

Bokmässa

Så är det den tiden på året igen. Den svårbeskrivbara tillställning som till stor del handlar om böcker äger rum torsdag till söndag i Göteborg. Återigen har jag dubbla roller: framför allt verkar jag i montern för föreningen Vetenskap och Folkbildning B07:72 där vi baktalar vidskepelse, pseudovetenskap och vanliga dumheter å det grövsta, och dessutom ska jag försöka pusha för min senaste bok.

Liksom ägna mig åt en del annat. Få se ifall jag får anledning att återkomma till några av de trådarna. Mycket som händer är det.

Farmaceuten som skämdes

Det hände på ett apotek men jag kan inte säga vilket. Jag stod och väntade på att kortköpsdosan skulle bråka färdigt och började titta på en ny produkt. Under stigande förvåning insåg jag att apoteket ifråga sålde tuggummin som, i tur och ordning, utlovade skönhet ("fastare hud"), intelligens ("fokus") och styrka ("uthållighet"). Jag frågade farmaceuten om saken. Hon log kundvänligast och förklarade att ja, dessa tuggummin innehåller vitaminer som kan stärka hudens kollagen, och dessutom ...

Så tappade hon plötsligt leendet, såg mig rakt i ögonen och sade med låg röst och eftertryck: "Okej. Jag skäms. Jag står faktiskt här och skäms."

- Cecilia Verdinelli i GP, 20 september 2011

Tuggummit är Vigo - tuggummi med funktion. Märket lanserades i våras och har sedan dess blivit grundligt hånat. (Jag hade glömt bort att det fanns, och fick en obehaglig påminnelse av kolumnen.) Detta underlättas dessutom av de som försöker marknadsföra fånerierna; kanske, kanske inte, skäms de innerst inne när de levererar sådana här resonemang:

Charlotte af Klercker, presschef på Apotek hjärtat, vill inte ge några synpunkter på marknadsföringen av tuggummit.

- Det lämnar jag till myndigheter att ha åsikter kring. Att det ska hålla dig snygg är inte ett hälsopåstående utan ett reklampåstående.

- Konsumentverket granskar skönhetstuggummi, SvD 21 juni 2011

Att folk på de respektabla institutioner som apotek ska utgöra skämmer ut sin personal genom att låta dem agera bondfångare är varken ett "hälsopåstående" eller ett "reklampåstående", utan ett faktapåstående: det är så det ligger till.

Ingen fara med oljan

Uppdatering: Svenska Kustbevakningen fick verkligen besked tidigare än de sagt. Problemet: Larmmejl om oljeläcka lästes aldrig, GP 27 september 2011



Stabsvagten siger dog, at der ikke er fare for, at olien bevæger sig mod land. Den fortsætter nemlig mod nord.

- Indstiller opsamling af olie, DR P4 Midt & Vest, 12 september 2011

Oljan var den som läckte ut sedan Malta-flaggade Golden Trader (bilden) stötte ihop med en fiskebåt väster om Jylland den 10 september. Danska SOK (en del av danska flottan som närmast motsvarar vår Kustbevakning) och ett "miljöskepp" samlade ihop uppemot 50 kubikmeter tjockolja.

Sedan lade man ner arbetet på grund av dåligt väder. Oljan drev ju heller inte in mot land utan ut på Nordsjön. Problemet löst.



Den 15:e upptäcktes tjockolja som drev in mot Tjörn. I skrivande stund har man fått upp 200 kubikmeter, och att kratsa bort resten kommer att bli ett synnerligen drygt arbete.

Även om det inte är klarlagt med 100,00 % säkerhet att det är samma olja, så kan man förstå att Golden Trader-spillet inte behöver ha varit tjänstvilligt nog att upplösas ute på havet. Men SOK, som annars har goda kontakter med grannarna i öster, har inte sagt ett pip om att en skeppslast oförpackad olja är på driven.

Lördagsfråga: Mässan

1. Officersmässen, Karlsborgs fästning.
2. Mystisk raket ur The Quatermass Experiment (1955). Titelfiguren, professor Bernard Quatermass, har förekommit i en rad TV-serier och filmer sedan 1950-talet, de skulle kortfattat kunna beskrivas som ett brittiskt Arkiv X.
3. Hur åskådliggöra den krökning av rumtiden som massa skapar och gravitation utgör, enligt den allmänna relativitetsteorin? Det klassiska "gumminätet" torde vara välkänt bland alla konsumenter av populärvetenskap.
4. S:t Eriksmässan, grundad 1941. Känns den igen? Den bytte 1976 namn till Stockholmsmässan. För min egen del klingar Älvsjömässan långt mer bekant, och blir förvånad över att namnet aldrig varit officiellt. Här citeras en irriterad representant för densamma.

Som Magnus förstod är den högaktuella begivenheten naturligtvis bokmässan, den stora mediakarnevalen i Göteborg.

F.ö. är högmässan ett föreslaget högst inofficiellt namn på Gothias två höghus i samma komplex (det kallas faktiskt även World Trade Center).

Sachsen-Coburg-Gotha av England

Windsor, det låter ungefär hur engelskt som helst. Namnet förekommer i flera olika sammanhang, mestadels härlett till det praktfulla slottet Windsor.

Det gäller även den innevarande kungliga dynastin. Det är inte ens hundra år sedan släktnamnet Sachsen-Coburg-Gotha, efter ett litet furstedöme som haft en god förmåga att få fram kungligheter, lades undan till förmån för ett mer nationalistiskt klingande:

Now, therefore, We, out of Our Royal Will and Authority, do hereby declare and announce that as from the date of this Our Royal Proclamation Our House and Family shall be styled and known as the House and Family of Windsor, and that all the descendants in the male line of Our said Grandmother Queen Victoria who are subjects of these Realms, other than female descendants who may marry or may have married, shall bear the said Name of Windsor ...

- George V, 17 juli 1917

Anledningen var givetvis det pågående världskriget. Man kan fråga sig varför namnbytet inte togs tidigare; men så kanske folk på den tiden inte behövde påminnas om att släktbanden mellan de två ländernas ledare var så nära, att George V och Wilhelm II rentav var kusiner.


"A Good Riddance" - Punch 1917

Se även bloggposten Made in Germany för en beskrivning av detta begrepp, som kanske förvånar en del.

Lördagsfråga: Högaktuellt

red dot - Priser med priser

Har någon av dina produkter fått det internationella designpriset red dot design award? Inte? Det är kanske lättare än det låter. Det viktigaste är att du betalar räkningen.

En anmälan kostar 200-240 euro, ju senare desto dyrare (anmälningstiden går ut i februari). Stora och tunga produkter kostar mer eftersom de ska skickas till Tyskland för bedömning. När man registrerar sig så förbinder man sig även att, ifall man blir en lycklig vinnare, köpa ett så kallat winner package. Denna utgörs av

• att din produkt ställs ut på red dot-museet i Essen (bild nedan) eller det i Singapore - återigen är större grejor dyrare
• att du får lov att använda red dot-loggan ovan på din produkt (jag frågade inte om lov)
• en årsbok där alla vinnarna presenteras
• samt en presentation av din produkt på red dots hemsida.

Prislapparna varierar men minsta summan är på 2 250 euro. Ifall du skulle ha turen att bli best of the best, en handfull av de allra bästa i varje kategori, får du lägga ut minst 4 740 euro.

När pristagarna står för notan är det inte förvånande att man hellre delar ut fler priser än färre. I t.ex. kategorin Fordon delade man 2010 ut 34 priser, inklusive 9 honourable mentions som kostar lika mycket. I kategorin Belysing & lampor 68 priser, i Spel och lek fanns 91 osv. I de 17 kategorierna (2011 är de 18) finns sammanlagt över ettusen produkter, som alla kan ståta med utmärkelsen red dot design award 2010. Då har jag inte berört övriga grenar som red dot award: communication design eller red dot award: design concept m.fl.

Om det är några som nappar? Enligt red dot själva hade deras designpris 2011 över 4 000 ansökanden, "varav färre än 10 procent får pris" (vilket vore en avsevärt lägre andel än 2010). Det stämmer alltså inte att, som t.ex. Volvo skrev i sitt pressmeddelande i våras, deras L220G valdes ut "bland tusentals internationella produkter" eftersom den bara konkurrerade med produkter i samma segment. Det är oklart hur smala dessa är, och hur många medtävlande varje produkt har. I kategorin Hushållsprodukter fick 2010 tre snarlika kaffebryggare varsitt pris, och då räknar jag bara de av märket Krups.



Allt det här behöver naturligtvis inte försämra prisets värde - så länge de som förväntas bli imponerade av den röda pricken känner till hur det hela faktiskt fungerar. Juryn är sammansatt av folk som är dokumenterat kunniga, som svenske Mårten Claesson. Huruvida detta verkligen är världens allra största och mest ansedda internationella designpris är en annan fråga. Lovord är mycket lätta att hitta, så länge de kommer från arrangören själv eller de som betalat för sina utmärkelser. Med tanke på tillvägagångssättet så vore kanske "certifiering" ett bättre begrepp, eller "villkorad PR".


Hemsida: red dot online

"Pyramid!"

"I'm not sure where the pyramid idea came from -- the media got it wrong," says Klochko.

- Fact check: Ukrainian "Pyramid", Archaeology, jan/feb 2007

Fel i media? Kors i taket. :-)

Det var när man skulle rapportera om ett intressant fynd i Ukraina som felet smög sig in. Kanske för att man grävt i en kulle? Eller var det en byggnad som liknades vid en trappstegspyramid? Eller så räckte det att någon, vem som helst, i närheten av någon journalist nämnde P-ordet. Sen var det kört.

Ett tempel- och gravkomplex nyttjat under perioden 4000-400 f.Kr. är intressant oavsett om byggnaderna är formade som kuber, cylindrar eller oktaedrar, och om det (som Klochko uppger) är förindoeuropeer så blir det än mer intressant. Men sådant ger inte lika bra rubriker.

Bronze Age Pyramid found in Ukraine, The Guardian, 7 september 2006
"Pyramids" discovered in Ukraine, BBC, 7 september 2006

Utgivningsdag

Idag ska - borde - den gå att köpa. Tredje rikets myter (Forum 2011). På nätet eller rentav boklådor AFK - inte för att jag har kontrollerat sistnämnda.

Naturligtvis har jag, som alltid, upprättat en sida med errata för boken. Ett hittat hittills. Få se hur många fler det kan bli.

Första recensionsdag är den 28 september. Vet inte hur hårda gammelmedia är med sådant nuförtiden (även om alstret ovan kanske inte är det allra hetaste i år, mirabule dictu); bloggare och annat löst folk skriver naturligtvis fritt ur hjärtat när, var och hur som helst. Ev. recensioner hitom bokmässan är jag kanske ändå alltför taggad för att uppmärksamma ordentligt.

Ja, för den 22-25 september är det ju dags för den stora karnevalen i Göteborg. Där kommer jag att husera i den nyttiga och högst förträffliga föreningen Vetenskap och Folkbildnings monter B07:72, där vi ska benämna spökpratare, klimatförnekare, kreationister och slikt vid sina rätta namn, demonstrera homeopati och slagrutor, med mera. Och kränga lite böcker. Väl mött.


Adlibris, Bokia, Bokus

Bluffen Barbarossa

Jämför skuggan uppe till vänster på stridsvagnens front med den skugga som kommer från kameran. Det är mycket tydligt att det även här rör sig om flera ljuskällor. Och var kommer snön ifrån? Nyss ska ju solen ha stått högt på himlen och det skall ha varit högsommar.

- Sign. koroshiya på Skalman (länk)

Här har konspirationsteoretikerna något att bita i. Vad är några sketna "månlandningar" eller en gammal president som ändå skulle ha varit död idag jämfört med en av 1900-talets största händelser ö h t?

Ser redan att signaturen Wilkman på samma forum forskat vidare på ämnet. Här kommer det att hända grejor.

Lördagsfråga: Konspirationsteorier o.dyl.

1. Paul barfota på Abbey Road, skivan och gatan. Denna är en detalj bland många i konspirationsteorin Paul is dead: att Paul McCartney skulle ha avlidit under 1966 och ersatts med en identisk person. Inte för att denna teori är mycket mer befängd än många andra, men här blir det på något sätt mer påtagligt.
2. "Stora astronomiska upptäckter" var rubriken på New York Sun 1835. Den mångbegåvade och välkände astronomen m.m. John Herschel (ej att förväxla med fadern Sir William som upptäckte Uranus) sades ha upptäckt liv på månen. Huruvida historien ökade tidningens upplaga verkar intressant nog betydligt osäkrare än vad som påståtts; kanske något för dagens skymningspress att fundera på.
3. En Würzburger Lügenstein, "lögnsten från Würzburg". Det var i början av 1700-talet som professor Beringers kolleger lurade honom med tillverkade och utlagda fossiler; exemplet ovan, där man kan läsa självaste Jehovas namn, är inte det mest anmärkningsvärda. God genomgång på bloggen BibliOdyssey: Fossil Fakes.
4. Tror du att fotbolls-VM 1958 spelades i Sverige? Där Nacka Skoglund (bilden), Kurre Hamrin, Gunnar Gren, Nisse Liedholm och grabbarna erövrade ett silver sedan de inte fått stryk av några andra än nykomlingen Péles Brasilien? Att så inte alls är fallet redogörs för på Konspiration 58 efter ett program med samma namn.
   

Det djupare syftet att lägga fram uppenbart vrickade konspirationsteorier är att få folk att tänka efter beträffande sådana som läggs fram på fullt allvar. Å andra sidan är det inte sällan svårt att skilja på skämt och allvar när man bedömer de uppkastade teorierna i sig. Det är särskilt aktuellt just i dessa dagar, men har aldrig varit lätt, vilket de äldre exemplen här är tänkta att demonstrera.

Dennis satte frågan utan problem.

Konspirationsteorier

På hemsidan för IHR [www.ihr.org] kan man läsa om en mängd företeelser som inte alls har med förintelsen att göra - tror man, tills man upptäcker att det är samma krafter som ligger bakom alla möjliga händelser och skeden. Omvänt kan revisionister och deras idéer leta sig in i andra sektorer där det kan finnas folk som har ett tillräckligt öppet sinne för att lyssna och tro på dem.

Konspirationsteorierna som utgår från just 11 september är ett exempel på hur man försökt att knyta ihop trådarna. En del av dem som är inne i dessa mörkare konspirationsteorier är det utan tvivel av antisemitiska skäl, de ”återupplivar de döda för att bättre kunna slå på de levande”, som den franske historikern Pierre Vidal-Naquet beskriver det. Andra gör det av mer komplicerade och psykologiska skäl; kanske känslan av överlägsenhet, att se klarare och veta mer än andra.

- Ur min kommande Tredje rikets myter, kapitlet Förintelsen

IHR, Institute for Historical Review, är en organisation för folk som inte tror på förintelsen. Den bildades 1978. Man kan tycka att den inte skulle ha mycket att säga om terrordåden 2001, men det har den - titta själva.

I slutklämmen ovan nämner jag vad jag tror är den viktigaste drivkraften för konspirationsteorier. De allra flesta som misstror månlandningar eller "officiella" förklaringar av 9/11 gör det inte av ideologiska skäl utan psykologiska: man får en kick av att veta bättre än de förvillade massorna.

När sedan folk med mörkare motiv letar efter trosfränder så kan det resultera i antisemitisk agitation på knäppsajten www.vaken.se, men sådana utåt sett märkliga kombinationer är alltså fullt logiska.


Länkar från läsarna:
ETC: Bluffen? - om konspirationsteorier, vaken.se m.m.
DN: Bush eller bin Ladin - diger FAQ av Clas Svahn
DN: Därför tror vi på konspirationer - mer av samme Svahn

Lördagsfråga: Tema med variationer

Facit för Facit

Säljer man bara elektroniska räknare säger man:
– Det är klart att du ska ha en elektronisk. Det är ju framtiden.
Säljer man bara mekaniska räknemaskiner säger man:
– Men tänk på vad dom kostar. Tycker du elektroniken är värd alla pengarna?
Vi på Facit kan bespara er sådana här resonemang.
Vi har alla sorters räknemaskiner, från mekaniska till elektroniska.

- Annons för Facit i GHT 4 oktober 1968

Omkring 1970 var Facit AB en av juvelerna i den svenska industrins krona. De hade tre gånger så många anställda som Saab idag, maskinerna användes över hela världen och hade gjort så i decennier. Några år senare var det slut.

Idag är historien en klassiker: Tillverkarna av mekaniska räknemaskiner (stora, tunga, dyra och stundtals i behov av kvalificerad service) som inte såg eller begrep att elektroniska miniräknare skulle vända upp och ner på marknaden. Många av er har säkert hört den som varnande exempel på hur det kan gå om man inte hänger med.

Men så gick det inte riktigt till. Historien har, som så ofta, blivit förenklad för att poängen ska framgå tydligare. Trots att det faktiskt är fel poäng.

Christian Sandström på Chalmers ägnar sig åt innovationsteknik, affärsmodeller och relaterat. Han har satt ihop ett mycket intressant bildspel, där själva titeln måhända förvånar en del som har sin uppfattning klar om det stockkonservativa företaget:



Samarbetet mellan Facit och Sharp

Redan i mitten av 1960-talet tecknade Facit avtal med japanska Hayakawa Electric Corporation, som Sharp hette på den tiden. Av protokollen framgår att den svenska ledningen hade en god uppfattning om den snabba utvecklingen, att priserna sjönk och att nya modeller kom mest hela tiden - till skillnad från den betydligt mer statiska marknaden för mekaniska räknemaskiner.

Notera en faktor som utelämnas i uppräkningen ovan: prisnivån i sig. När man började sälja elektroniska räknare (som inte skulle bli mini än på ett tag) så var de betydligt dyrare än motsvarande mekaniska. Det var utvecklingen som gjorde dem intressanta.

Facit gjorde även försök att utveckla en egen elektronisk räknare (1124 i annonsen ovan). Det gick inte alls. Bland annat var (och är) investeringarna stora när man ska börja tillverka integrerade kretsar. Det var inget Facit sysslat med dittills; man tillverkade mekanik, inte elektronik.

Dessutom var man "fel" sorts företag på ett annat sätt. Facits styrka låg i de många kontoren över landet och världen. Man hade säljare som kunde kunderna, som utgjordes av företag och myndigheter. Man hade servicepersonal som kunde åka och fixa till kugghjul, stänger och fjädrar i de komplicerade maskinerna (bilden ovan torde vara autentisk).

Vad man inte hade var koll på marknaden för privatpersoner, för sådana köpte sällan räknemaskiner. Man hade heller ingen vana av att sälja billiga prylar där det ideligen kom nya modeller, och som heller ingen brydde sig om reservdelar eller serviceavtal för. När Sharp och andra började sälja sina nu små och billiga miniräknare via egna kanaler hade man ingen chans.

Det var, för att ge min egen sammanfattning av Sandströms presentation, sådant som låg till grund för Facits fall. Det berodde inte på att man missat den nya tekniken, utan på att man inte kunde anpassa sig för den nya situationen på marknaden.

Inte för att det är omöjligt. Ett annat anrikt företag som varit helt inne på avancerade mekaniska maskiner för kontorsbruk hette IBM, och de lyckades ju som bekant att hänga med när datorerna kom.

Hen

I svenska har vi två personliga pronomina i tredje person: han och hon. Det fungerar såpass bra till vardags att de flesta säkert aldrig tänker på det hela (vilket visserligen brukar vara fallet med det egna språket). Så är det också i många andra språk, inte minst de nära besläktade.

Men vad säger eller skriver man om man inte vet om man har med en han eller hon att göra?

Gäller det ett enstaka omnämnande blir det ett "han eller hon" eller "han/hon". Blir det fler så blir sådana helgarderingar snabbt mycket bökiga eller omöjliga, språkligt sett. Vad gör man istället? Skiter i verkligheten och skriver det ena eller andra?

Nu är det inte alla språk som är så närgångna. Redan i franskan, där man annars könsbestämmer allt möjligt som le eller la, kan man säga saker som sa voiture, vilket som isolerad fras inte kan översättas till svenskan annat än som "hans/hennes bil". Och i finska använder man hän om människor, honor som hanar (och se om allt annat). Det är förvisso inget uttänkt, utan något som funnits i språket sedan mycket länge - finska är också det uråldrigaste av alla skandinaviska språk.

Det är säkert den finska modellen som legat bakom när man försökt att lansera ett könsneutralt pronomen i svenska: hen, henom, henoms.

Försöket har några år på nacken (oklart hur många). Jag vet inte vilka förväntningar folk haft på det, hittills har det väl inte gått något särskilt. På de senaste åren har det dock haft större framgångar än någonsin (vilket visserligen inte är så mycket), nämligen på nätet: där har man mycket ofta att göra med folk man enbart känner som intetsägande pseudonymer, och så uttrycker man sig i skrift. Därmed är behovet större än till vardags, och den mycket stora tröghet vi har mot förändringar i vardagligt talspråk är till viss del undanröjd i vårt lättrörligare nätliga skriftspråk. Där kan man rentav se former som h*n, h?n m.fl.

Om konstruktionen "hen" någonsin slår i svenskan - vilket jag inte ger stora chanser, men ifall att - så kommer det att vara på grund av dess avgjorda praktiska värde. Vad det "politiskt korrekta" beträffar, hur man än tolkar detta omöjliga begrepp, så fungerar det i längden vare sig som argument för eller emot, helt enkelt eftersom språk (särskilt när det gäller så grundläggande delar som denna) sitter djupare än så.

Linnés diplomkvarn

Harderwijk is en stad van negotie,
Men verkoopt er bokking, blauwbessen en bullen van promotie

- Ur en gammal nederländsk sång

En "diplomkvarn" är alltså en inrättning där den som önskar en examen, doktorsgrad eller liknande kan få en sådan till mindre besvär än på andra ställen. Ibland är arbetsinsatsen större, oftare mindre eller obefintlig; man köper sig ett diplom. Sven-Otto Littorin gjorde företeelsen känd i Sverige sedan han i sin resumé tagit med en MBA från "Fairfax University", som vid närmare granskning inte vägde tyngre än att han i princip hade kunnat skriva ut ett papper med krusiduller hemmavid.

Men efterfrågan på sådana genvägar har naturligtvis funnits så länge som akademikers meriter intygats pappersvägen. Ett gammalt exempel är universitetet i Harderwijk, Nederländerna (inte Holland utan provinsen Gelderland). Dess avspända studieformer var vida kända, från 1600-talet tills det stängdes 1818. Det blev även skildrat i en visa: "Harderwijk är en handelsstad där de säljer böckling, blåbär och examina".

Deras överlägset mest kände student är Carl von Linné. Den 28 år gamle Carolus Linnaeus, som han då hette, anlände den 17 juni 1735 till Harderwijk. Följande dag skrev han in sig på universitetet och överlämnade direkt en avhandling som han skrivit på resan från Sverige: Hypothesis nova de Febrium intermittentium causa, "En ny hypotes om frossa" eller malaria som vi kallar det idag. Han fick försvara den i en förberedande debatt. Sedan fick han beskriva några intressanta stycken av Hippokrates, ställa diagnos och ange behandling för en patient med gulsot, och sedan var han medicine kandidat. Den 23 juni disputerade han. Och sedan var han medicine doktor.

Trainspotting

I Sverige torde filmen vara mer känd än hobbyn. Vad är då trainspotting?

Tågskådning - att samla tågobservationer. Som Club 300 med annat i kikaren. Folk promenerar utmed banvallar, kring intressanta stationer eller vad de nu är ute efter, och håller utkik efter intressanta lokomotiv. När de får syn på de eftersökta objekten skriver de ner numren på dem. Det högsta målet är att samla hela landets bestånd. Eller så kan man försöka få det ena eller andra temat.

Sen finns det en rad andra sätt som railfans kan uttrycka sitt intresse på, men den här beskrivna är den som är mest känd. Jag vet inte om den är mer utbredd i Storbritannien än annorstädes men det är det landet jag förknippar med sysslan. Den har en väl ingrodd töntstämpel.

Lördagsfråga: Pixar

1. Nemo, kapten.
2. Edwin "Buzz" Aldrin, pilot och senare astronaut.
3. Steve McQueen, här som Bullitt.
4. Ratatouille, grönsaksröran.

Att samtliga gett namn åt Pixar-figurer satte Pölsa Dum som ingenting.

Problemet med nazismen

I dag är det få som tror att de skulle ha gått med i nazistpartiet 1933, men då? Situationen var en helt annan, när man inte hade facit.

- Jan Guillou citeras i DN, 13 augusti 2011

Vad är "facit"? Ofta avses förintelsen, en utbredd inställning som är mindre ursäktlig ju mer man vet: som om det enda nazisterna tog sig för som inte var bra var just förintelsen!

Vad sägs om andra världskriget?

Jag är inte säker på vilket facit Guillou tänker på. Maktövertagandet, diktaturen, förföljelserna, personkulten..? Den som läst Mein Kampf (1925-26) hade en för ändamålet fullgod programförklaring, vari intet hymlande med judar eller demokratisk slapphet återfinns. Rosenbergs Det 20:e århundradets myt (1930) är ännu bättre ur ett annat perspektiv, för jag vet inte hur en tydligare bild av hur absolut bort i tok förryckt en av partiets ledande förmågor är skulle te sig.

Huruvida jag i en alternativ verklighet skulle gått med i partiet när det begav sig, och erbjöd idel fördelar men inga nackdelar, är en annan sak. Ibland vill man inte veta.

Lördagsfråga: Gubbar och mat

Bok, ännu en

Börjar väl bli van.


Foto: Maria Johannessen

Men visst är det något särskilt att få se något man pysslat med i två år (som jag kartlagt här) i fysisk form.

Förmodar att den finns i handeln inom några veckor. Om inte annat så kommer den att finnas på bokmässan, där den även kan signeras.

Ungdomligt språkbruk

Göteborg: "Ska vi gå in i en pott, våa? Fö daj? Fö daj, våa? Ska jå necka te daj? Härefter knuffas de två slagskämparna. Därunder och därefter: Va... (svordom) knôr du för? Känn daj för! Ta fö daj? Va ... tjôtar du för? Akta daj! Ska jå göra om daj? Ska jå tjeppa å (el. te) daj? Därefter vidtar bataljen. Från åskådarna: De rektit, pyckla på han! Heja den som vinner! Ge-n på nyllet! På-n igen! Slô-n!"

- Ur Gösta Bergman, Skolpojksslang (Albert Bonnier 1934), sid 46

Ett fint och typiskt exempel från en högst seriös framställning av det framväxande släktets språkliga särart. Om man någon gång kan skymta en glimt i ögonvrån på språkmästare Bergman, så döljer han det väl.

En av tidens favoritglosor vore det intressant att höra om någon känner till idag. Det kom från den italienske fascisten (tidvis minister m.m. hos Mussolini) och flygaren Italo Balbo. Han blev världskänd för två flygningar över Atlanten – inte i ett hopp och ensam som Lindbergh, men i flera etapper och långtifrån ensam; 1933 ledde han hela tjugofyra amfibieplan från Rom till Chicago. Efter detta blev balbo en engelsk beteckning på samling av flygplan, och i Sverige ett allmänt positivt adjektiv:

Först sade flickorna det var verkligen jätte, men detta starka uttryck blev snart utnött, och jätte blev tomte, därefter mammut och sist, dvs. nu säger man det var verkligen balbo på den där festen. En pojke säger aldrig balbo eller tomte, det tycker han är larvigt.

Bergman nämner även att detta superlativ kommit att få sitt "absoluta maximum" i formen heilhitlerbalbo. Utöka ert ordförråd! – Detta var ändå bara i början av det utbredda heilandet där borta.

Vad tyckte då pojkarna (som får mest men inte allt utrymme, åtminstone delvis eftersom de talade mest slang) själva om sina sociolekter; "Vad gör slangtalandet för intryck på Eder?"

Det gör på mig vanligen ett något överlägset, kanske vulgärt intryck. Vissa slanguttryck kunna dock verka trevliga och humoristiska. Mycket beror på den slangtalandes egen person. I de högsta ringarna uttalas ofta slangorden med en viss ironisk accent, vilken gör dem mera njutbara.

Just denna åsikt kom från Uppsala, närmare bestämt från Sverker Åström (f. 1915), som jag förmodar är identisk med ambassadören m.m. (länk).


Att den som irriterar sig på ungdomars språk nog snarare irriterar sig på ungdomarna själva och det vulgära intryck de gör etc. torde vara lika sant 2011 som 1934, även om observatörer utan unge hr Åströms tankeskärpa sällan inser detta.