Flyga under radarn

Någon klockren metod för att se vad som är nytt i språket finns inte. När det nya flyger in under radarn har det redan pågått ganska länge.

- Lars Melin: Få nyord fastnar i håven, Språktidningen januari 2014

Uttrycket "flyga under radarn" används sällan i någon annan betydelse än att vara dold. Jag är inte säker på hur det ska tolkas här, i självaste Språktidningen, men får intryck av att det syftar på att bli upptäckt. (På ett annat ställe i samma artikel används det med den korrekta betydelsen.)

Att flyga under radarn på riktigt innebär att man flyger i radarskugga. En sådan kan erhållas av berg och liknande eller av jordens rundning. Mindre ofta beror skuggan på att man är tillräckligt nära radarn. Att man där undviker att upptäckas behöver dock inte bero på "fysisk" radarskugga (att radarstrålen går ovanför ditt plan när du flyger riktigt lågt) utan kan även bero på att radar av tekniska skäl inte kan detektera hur närliggande mål som helst.

Forumet Skalman: Flyga under radar?
Wikipedia: Envelope (radar)

Bonus: Radarn ser längre än vad ögat gör. Det beror på att de olika strålarna böjs olika mycket i atmosfären.

I stället för att tala om räckvidd, talar man i dessa sammanhang om den optiska horisonten respektive radarhorisonten. På grund av de atmosfäriska förhållandena, ligger dessa något bortom den geometriska horisonten. Den optiska horisonten ligger normalt 7-8 % bortom och radarhorisonten c:a 15 % bortom, dvs radarn ser något längre än vad ögat gör.

 - BN Marin Elektronik: Hur fungerar en radar?

Lite hjälp för den som är nyfiken på att flyga under radarn, bokstavligt talat:

Från Wikipedia: Radar#Limiting factors.

Bosse Parnevik (inte Tage Danielsson) om invandrarna

Invandrarna
av Bosse Parnevik (och ingen annan)

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
En del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
Med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
Vissa är vackra, andra fula

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
Och när dom vill jobba här är tacket
"ni får inte jobba än för facket"

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga "we shall overcome"
och inte kan "rulla di rulla" som vi
och dom blir sällan fulla som vi
En del är mer judar än vi
En del har andra gudar än vi

En del söker lugnet i stället för bråket
Det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar – men ja må dom leva!

Sedan några år tillbaka har dikten cirkulerat tillskriven Tage Danielsson. Man ser tydligen en ton, en skicklighet med språket, en förmåga att kombinera allvar och munterhet och inte minst en värme som allmänt förknippas med Tage. Och det är ingen dålig komplimang, måste man säga. Men fel är det.

För det är inte Tage som skrivit den. Det är Bosse Parnevik. Citerar densamme:

Eftersom jag senaste tiden fått många mejlförfrågningar beträffande rubricerade dikt vill jag försöka rätta till allt ”facebooks-tok” om vem som skrivit dikten.

Författaren är jag, Bosse Parnevik. Den skrevs 1992 med anledning av ”Lasermannens” beskjutningar av invandrare och har framförts förutom i TV i närmare 200 föreställningar i ”Parneviks Cirkusparty” på Cirkus i Stockholm 1993-94 och över 100 gånger i memoarföreställningen ”Parnerviks Gubbröra” på 2000-talet.

Det är förstås mycket smickrande för mej att många tror att Tage Danielsson skrivit den. Eftersom många förkortade versioner förekommer på nätet bifogar jag härmed HELA originalet:

- Bosse Parnevik: Dikten "Invandrarna"

Galna ko-sjukan och Brexit

Den här lades ut häromdagen och fick snabbt spridning: "EU Referendum Local Results 2016 vs Mad Cow Disease Outbreak Areas 1992". Rolig! Men inte sann. Redan det faktum att kartan till vänster i gråskala blir kartan till höger räcker för att avfärda den.

Å andra sidan hade jag ingen aning om hur epidemin av BSE (bovin spongiform encefalopati) 1986-98 var fördelad över de brittiska öarna. Men det går ju att ta reda på. Här är ett exempel:

"Incidence of BSE-affected herds from 1985 to 1988 as a percentage of the total number of herds by county/region" – källa

Se även kollegerna på Snopes: Mad Out Disease. De har lagt in en galna ko-karta som är helt svart för att påtala att sjukan fanns mest överallt, men det verkar inte stämma; i synnerhet Skottland besparades, av intressanta skäl.

Mest intressant är ändå att en sån här busenkel manipulation kan lura så många. Man behöver inte slava med Photoshop i timmar; gråskala och en väl vald beskrivning, och vips har man fått tiotusentals delningar. Bilden postades också i uppenbart satiriskt syfte.

Lördagsfråga 418: Film-hittepå

1. Benedict Cumberbatch och Allen Leech som Alan Turing och John Cairncross i The Imitation Game (2014). I denna scen har Turing just upptäckt att Cairncross spionerar för ryssen; denne förklarar att om detta avslöjas, så kommer Turings hemlighet (att han är homosexuell) att avslöjas ... Att Cairncross var spion stämmer. Att han och Turing träffades lär ha varit högst osannolikt eftersom de arbetade i olika enheter och säkerhetsnivån på Bletchley Park var exceptionell. Och att Turing skulle ha låtit sig utpressas till att skydda en spion är en synnerligen grov anklagelse som är helt gripen ur luften.
2. En klassisk scen i superklassikern Pansarkryssaren Potemkin (1925): Soldater skjuter mot civila. Skjutande ska ha inträffat i samband med myteriet (det krävdes inte mycket för att tsarens soldater skulle börja skjuta på allehanda mjuka mål). Men att det skulle ägt rum på den stora trappan i Odessa är en fiktion som icke desto mindre lär ha tagits på allvar på sina håll.
3. I Laurence Oliviers filmatisering av Shakespeares Henry V (1944) ser man en riddare hissas på plats inför slaget vid Agincourt. Det har bidragit till myten om de ohanterligt jättetunga rustningarna. (Faktoider: Medeltida rustningar)
4. I den polska filmen Lotna (1959) visas hur det polska kavalleriet 1939 angrep tyska stridsvagnar. Händelsen ägde rum men naturligtvis inte alls på det sätt som den uppfattats och beskrivs här: så efterblivna var sannerligen inte polackerna att de högg med svärd mot kanonrör..!? (Faktoider: Polska kavalleriet)

Steamboat Willie var inne på någorlunda rätt spår när han föreslog filmer som var "yviga med verkligheten". Att åtminstone tre av dem har ett tydligt propagandasyfte tänkte jag inte ens på. :-)

Räven och rönnbären

This fable of a foxe... Illustration ur William Caxtons utgåva av Aisopos fabler från 1484

Driven av hunger försökte en räv att nå några druvor som hängde på en ranka men misslyckades, trots att han hoppade så högt han kunde. När han gick därifrån anmärkte han "Äsch, de är ju inte ens mogna! Jag vill inte ha sura druvor." Personer som talar nedsättande om saker de inte kan uppnå skulle göra väl i att tillämpa denna berättelse på sig själva.

Det där var romaren Faedrus (ca 15 f.Kr-50 e.Kr) version av en av Aisopos (620-560 f.Kr) fabler. En ännu senare version lanserades av La Fontaine i slutet av 1600-talet. Men då hade räven redan getts ut på svenska, och druvorna blivit rönnbär: Hundrade Esopi fabler (Stockholm 1603) i översättning av Nicolaus Balk.

Det är inte säkert att det var Balk som utförde artförändringen för rävens druvor är rönnbär i hela Norden. På danska suktar räven efter rønnebær, på norska raunebær eller rognebær och på islandsk reyniber.

Men hur får man en sådan idé? Ett förslag är att det var alliterationen som frestade (på franska heter berättelsen för övrigt Le reinard et les raisins). Ett annat är att eftersom druvor inte förekommer på våra breddgrader "översattes" de till något mer bekant. Men märkligt blev det, eftersom ju rönnbär alltid är sura.

Lördagsfråga 418

Jaeger och ylle-Jäger

Jaeger är en klassisk brittisk klädfirma, grundad 1884. Sedan några år försöker de att få bort den tant-stämpel som de tydligen haft de senaste decennierna eller så.

Den torde vara resultatet av tidigare framgångsrika kampanjer, som här ett rent konstverk av René Gruau. Å andra sidan har Jaeger lyckats tvätta bort sin ursprungliga image så effektivt att den förefaller att ha glömts bort helt ...

Här har vi en annons från 1905 för "Jaeger Sanitary Wool Underwear". Inget konstigt med det?

En jämngammal annons, utan illustration men med desto mer information om vad "Jaeger" egentligen står för:

The "Jaeger" System of clothing is the natural and, therefore, the most comfortable and hygienic clothing for the human body. It not only enhances your health and comfort; and protects your system against disease, but in the end it is by far the most economical form of dress. [...] Thus for you to wear Jaeger Pure Wool Underwear day and night is to have increased vitality, better health and immunity from many a cold and chill.

Varma underkläder kan vara bra på många sätt. Men blir inte reklamsnacket lite väl överdrivet? "Skyddar mot sjukdomar" och "immunitet", hur bokstavligt ska de löftena tolkas?

The "Reason Why" is told in Dr. Jaeger's book on "Health Culture" ...

Det är därifrån namnet kommer. Tyske Jäger eller Jaeger var inte inblandad i den engelska firman som bar hans namn men skapade den lära som företaget till att börja med följde.

Här är han: Gustav Jäger, professor i zoologi och författare till bl.a. Health-Culture som den fick heta på engelska. Notera översättaren; Lewis Tomalin var även den som 1884 grundade en firma i London som skulle lära ut och bedriva mästarens lära, och som fick namn efter gurun. Vad har då Jäger att säga om kläder och hälsa?

I introduktionen berättar han att det hela började med att han hälsa försämrades rejält, utan någon uppenbar orsak. Han funderade över att moderna människor mår betydligt sämre än djur, trots att de senare utsätts för väder och vind. Vad beror skillnaden på? Kanske kläderna? Djur har ju så att säga sina egna kläder, medan människor tillverkar dem, till stor del av något så onaturligt och konstlat som växtfiber. De förra värmer och skyddar men tillåter ändå huden att andas, de senare är sämre på alla punkter. Från denna utgångspunkt lyckas Jäger resonera sig fram till en lösning, ett System: Den som alltid bär kläder av oblandat ylle är så skyddad från sjukdomar som någon kan bli.

Destructive infantile disorders, like scarlatina, measles and quinsy, are emphatically maladies of enervation and enfeeblement. The prevalent irrational clothing of children, not only in their infancy, but also during the school-years, is responsible for much of these disorders.

- Jäger, s 169

Förbehållen närmast förstärker intrycket av ylle-systemets fantastiska effekter:

Absolutely permanent health is no more to be expected of the Sanitary Woollen System than is perpetual existence; on the other hand, the wide experience now obtained justifies the assurance that disturbances to health are much less frequent, and when an illness is through some cause contracted, it passes off much more rapidly, and very seldom merges into chronic disease.

- Jäger, s 12

Wool-wearers are, of course, liable to be affected by all poisons.

- Jäger, s 150

Jäger förespråkade inte bara kläder i ylle utan även sängkläder i ylle, ett "System of Pure Wool Clothing and Night-covering". Den senare delen verkar aldrig ha samlat bråkdelen så många anhängare som den förra. Det ska även sägas att det inte bara gick ut på rent ylle överallt utan även allmänt härdande, att sova med öppet fönster m.m. Bara en sådan sak som att tunnhårighet är mycket vanligare bland män än kvinnor; det beror på att de senare bär lättare och luftigare hattar. (Kap IV, The Head-Covering)


Inte för att han slutade där ... Det finns mycket mer att säga om "ylle-Jäger", som han kom att kallas, och den världsbild som ylle-systemet bara var början på; men det får bli en annan gång.

Gustav Jäger, Health-Culture (London 1903)

Vem tjänar pengar på spam?

Frågan har ett standardsvar som vi hört och kanske själva sagt många gånger: Det räcker att några få losers ska nappa, någon procent av någon procent, för att ett gigantiskt utskick ska löna sig. Det är så spammarna tjänar pengar. Men är det sant?

Det får vi kanske aldrig något definitivt svar på. Branschen är ju dels föränderlig, dels synnerligen ljusskygg, och varje deklaration av inkomster och utgifter från det hållet kommer att betraktas med stor och förtjänad misstro.

Men kanske det fungerar som guldruschen: Även om en och annan lycksökare verkligen hittade guld och blev rik så fanns de stora och pålitliga pengarna i allt runt omkring, att förse de aspirerande guldgrävarna med utrustning, transporter och annan "infrastruktur". I spammandets värld motsvarar de förra de som vill tjäna pengar på fusk-Viagra, Nigeriabrev och allt vad det är, de senare de som utför själva utskicken. För spammande är inte gratis. Utgifterna är små i förhållande till de miljontals mail som skickas ut, men de finns; hur stora är de i förhållande till den lilla andel som inte bara lyckas ta sig igenom spamfiltren utan även hittar fram till sina kunder? Kan det vara så, att de som egentligen luras är de som betalar för att få sin reklam utsänd i miljonupplagor?

Med tanke på hur ständigt aktuellt spam är så verkar det ha skrivits relativt lite om drivkrafterna bakom. En rapport från 2008 (hur mycket som nu hänt i branschen sedan dess), sammanställd av några engagerade sanningssökare som djupdök i träsket, kungjorde att spam-beställarna tjänar grova pengar; åtminstone var det så det rapporterades i media:

A widely cited conclusion of the study was that, scaled to the full size of the spam network the researchers infiltrated, revenues could be as high as $7,000 a day, or $2m a year. Pretty good!

Men dessa beräknade sjutusen dollar var den dagliga intäkten. Hur stora var utgifterna?

But a later passage in the study, which was conducted a few years ago [2008], didn't get quite as much attention: "Anecdotal reports place the retail price of spam delivery at a bit under $80 per million [640:-/miljon spam-mail]. This cost is an order of magnitude less than what legitimate commercial mailers charge, but is still a significant overhead; sending 350M e-mails would cost more than $25,000. Indeed, given the net revenues we estimate, retail spam delivery would only make sense if it were 20 times cheaper still." [min markering]

- John Herrman: How email spammers really make their money, ZD Net 25 mars 2011, citerande Julie Rehmeyer, Equation: How much money do spammers rake in?, Wired 28 februari 2011, i sin tur citerande Kanich et al (se länk nedan)

Det spammande som analyserades gick med förlust!

Kanich et al funderade över hur detta gick ihop med det faktum att spammandet fortsatte, inte bara i allmänhet utan från just det spam-nät de kapat för ändamålet. Kanske beställarna även stod för tekniken? Inklusive framtagandet av programvaran som skapar det så kallade botnet som utför utskicken, registrerandet av domäner, drift av en och annan server osv.

If true, this hypothesis is heartening since it suggests that the third-party retail market for spam distribution has not grown large or efficient enough to produce competitive pricing and thus, that profitable spam campaigns require organizations that can assemble complete "soup-to-nuts" teams. Put another way, the profit margin for spam (at least for this one pharmacy campaign) may be meager enough that spammers must be sensitive to the details of how their campaigns are run and are economically susceptible to new defenses.

- Kanich et al, Spamalytics (2008)

Åtta år senare vet jag inte hur väl slutsatsen står sig. Men spamfiltren har inte blivit sämre, och även om mänsklighetens samlade intelligens är vansklig att bedöma så tvivlar jag någonstans på att vi blivit mer villiga att reagera på de erbjudanden som då och då slinker igenom.

Måhända det blivit mer lönsamt att ta andra vägar. Enligt rapporter finns det de som tjänar miljoner på att sprida diverse länkar på Facebook ... Å andra sidan skulle de siffrorna kunna vara lika uppblåsta och verklighetsfrämmande som många andra rykten som sprids, om det nu gäller miljoner man kan tjäna på massmail eller guldklimpar som man kan plocka med bara händerna. Tills vidare lutar jag åt att de som tjänar pengar på spam är de som står för hantverket, och att de som köper tjänsterna är de som blir mest lurade. Om inte annat så är det en behaglig tanke.

Klokare än Hans

Kloke Hans, Kluger Hans, är en klassisk episod i förvillandets historia. Ifall någon missat: Efter sekelskiftet 1900 upptäcktes en häst som uppvisade för sin art absolut enastående intellektuella förmågor. Medelst skrapande med hoven eller huvudrörelser kommunicerade han färdigheter i de fyra räknesätten, stavning, musik och annat som folk fick för sig att fråga om. Hur gick det till? Det var inte helt lätt att avslöja. Men en avslöjande detalj var att han bara gav rätt svar när någon annan kände till svaret. Om man gav honom två skyltar med tal att addera och ingen annan fick se dem, så tappade han sin underbara förmåga.

- Ur "A Reasoning Horse": The Ranch (Seattle, Wa.) 15 oktober 1904

Så småningom fann man svaret: Små kroppsrörelser hos frågeställaren visade Hans när han skulle börja skrapa med hoven (när frågan ställts), och när han skulle sluta (när han kommit fram till rätt summa, eller vad frågan nu gällde). Det var inte frågan om inlärda tecken utan ofrivilliga; frågeställaren behövde inte vara ägaren, Wilhelm von Osten, utan kunde vara vem som helst. Typiskt nog trodde han inte på den rationella förklaringen, och typiskt nog fortsatte han att visa upp Hans. Förmodligen (tror åtminstone jag) var han övertygad om att Hans verkligen hade de tillskrivna förmågorna.

Wikipedia: Clever Hans

En omständighet som kan vara värd att begrunda är att von Osten tydligen inte tog betalt för uppvisningarna. Annars lyfts alltid pengar fram som förvillarnas främsta, om inte enda, drivkraft; det är det enda motiv någon behöver, kan tänka, för att idka vanföreställningar.

Hans avled 1916. Omkring tio år senare började det pratas om en häst som, såvitt man kunde förstå, inte bara hade mänskliga intellektuella förmågor, utan även övermänskliga, för att inte säga övernaturliga!

Här ser vi Lady Wonder i sitt stall i Richmond, Virginia. Som synes har hon fått en specialgjord skrivmaskin som underlättade kommunicerandet avsevärt. Med denna kunde hon lösa uppgifter såväl på Hans-nivå som betydligt högre. Som den gången polisen kom på besök:

He asked the horse, "Lady, do you know why I came". Lady Wonder nosed the blocks and spelled out YES.

He then asked in a nervous voice, "Lady Wonder, how shall I go about it?” Lady Wonder then nosed the letters WORK.

The police officer then asked in a begging tone, "I am sorry Lady for asking so many questions, but please tell me where the robbers are at present".

The horse touched the letters C.H.I for Chicago. It could not complete the word because the letter C would have to be used twice, which meant Mrs. Fonda would have to move the block C in its original position. She made it a practice never to come in front of the horse during performance.

The police officer then turned to the horse and said, "Thank you Lady. You have been of great help to me".

- Abraham Kovoor's Case Diary: Lady Wonder: A Mind-Reading Horse!

"Mrs Fonda" var Claudia D. Fonda. Hon var alltid på plats när undermärren utfrågades ...

En omständighet som kan vara värd att begrunda är att Lady Wonder som sagt utförde sina trick långt efter Kloke Hans. Det fallet hade studerats och förklarats tillfredsställande. Ändå kunde en rad "begåvade" djur lanseras som vore de på riktigt, som om Hans aldrig debunkats. Utöver Lady Wonder kan man slå upp hästarna i Eberfeld, med många fler exempel.

En annan omständighet som kan vara värd att begrunda är att Mrs Fonda tog betalt. Tre frågor för en dollar är ett prisexempel som ges. En skattning som citeras överallt där Lady Wonder tas upp är att hon under sin karriär fick sisådär 150 000 besökare.


Wikipedia: Lady Wonder

Cui Bono i Expo

I dagarna kommer nr 2016/2 av tidskriften Expo ut. Där berättas om "Foliehattarna som förenar extremhögern". Det är undertecknad som rapporterar om föreningen Cui Bono, den märkliga klubb i Göteborg där allehanda vansinnigheter samsas: vaccinmotstånd, chemtrails, konspirationer ... Och inte minst hat, mot vänstern, utlänningar, avvikande, muslimer, judar ...

Artikeln fick titeln De utstöttas klubb. För det som förenar de ilskna, förvirrade och trasiga i Cui Bono är inte den ena eller andra idén utan utanförskap. Känslan fångades perfekt av Marcus Birro, som på sin dragning hos Cui Bono i januari 2016 läste upp följande:

Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.

- Marcus Birro: J'accuse (sic)

Mina bloggposter om de bruna foliehattarna återfinns under etiketten cui bono.

Lördagsfråga 417: Kiss

1. 2001: A Space Odyssey slutar ju så här ... Med ett barn som man får kolla runt för att se att det kallas stjärnbarnet.
2. Space Ace (1984) var ett av en handfull spel som använde Laserdisc, 1980-talets DVD. Resultatet var helt fantastiskt visuellt, men lär ha lämnat åtskilligt att önska spelmässigt. Idag är det nostalgiska värdet väldigt mycket lägre än för flera andra samtida spel.
3. Denna bild var lite väl avslöjande men så fin så jag kunde inte låta bli att använda den. Catman är en superskurk i Läd ... Batmans värld.
4. Mikhail Vrubels Sittande demon är från 1890, eller långt mycket äldre än jag hade gissat.

Starchild, Space Ace, Demon och Catman ger Paul Stanley, Ace Frehley, Gene Simmons och Pete Criss, eller rättare deras respektive "roller" i Kiss. Den tydligen relativt lätte satte AH utan vidare.

Kallsup

En kallsup vet alla vad det är: Ett ofrivilligt intag av havs- eller sjövatten. Betydelsen är så utbredd att den helt undanträngt den äldre. För ursprungligen hade en kallsup inte med vatten att göra. Inte var den ofrivillig heller.

(†) sup (brännvin) som intages utan att blandas i kaffe l. annan varm dryck; snaps.

- SAOB: KALL-SUP

För den äldre betydelsen anges två belägg från 1800-talet. Men under större delen av det seklet verkar den ha varit försvunnen. För belägg från den angenäma kallsupens tid får man gå längre tillbaka. Som till den i sammanhanget pålitlige skalden och dryckesdokumentatören:

Blåsen i musikanter
Och var och en sin kallsup tag
Var en sin kallsup tag

- Bellman: Fredmans epistel n:o 82 ("Vila vid denna källa"), utgiven 1790

På svenska Wikipedia: Kallsup hade någon skrivit att snapsen ofta värmdes under vinterhalvåret. Det var en helt ny uppgift som jag utan tvekan raderade till förmån för den korrekta, att snapsen ofta blandades med kaffe eller annan varm dryck.

Lördagsfråga 417

Använd inte korsvimplar

Den svenska flaggan! Inga frågor på den.

Och här har vi en svensk vimpel. Notera att det blåa fältet ska vara uppåt. Vimpeln har ett symbolvärde åt samma håll som flaggan men inte riktigt ("ersätter aldrig svensk flagga"), och kan därför hanteras något friare. T.ex. kan den vara uppe även nattetid, vilket aldrig kommer på fråga för flaggan.

Vimpeln är avsedd att pryda flaggstången då flaggning inte sker och får vara hissad dygnet runt.

- Riksarkivet: Vimpel

Vad har vi då här? Med vimpelns form men flaggans kors ... Jo, det är en så kallad korsvimpel. Den gillar Riksarkivet, som tydligen har viss tyngd i den här sortens frågor, inte alls:

En s.k. korsvimpel är inte godkänd och är även historisk felaktig – avstå från användning.

- Ibid.

När korsvimplarna började dyka upp vet jag inte. Givet tillräckligt många sekler, generationer eller måhända bara år lär den accepteras av Riksarkiv, försvar m.fl. på samma sätt som av folk i gemen.

Piaget blir nästan kidnappad (inte)

Jean Piaget (1896-1980) var en schweizisk psykolog och är ett av de viktigaste namnen inom pedagogik och forskning om barns utveckling. Det sistnämnda fick han som ung en mycket intressant och speciell inblick i ...

Piagets tidigaste minne var från när han var två år och så när höll på att bli kidnappad. Han mindes hur han satt i sin barnvagn och såg barnflickan kämpa mot skurken, rivsåren i hennes ansikte, folk som samlades, polisen som kom ... En så dramatisk händelse kan man förstå att man minns, även från så unga år.

När Piaget var 15 fick familjen ett brev från barnflickan. Hon hade blivit frälst och ville göra upp med gamla synder. En sådan var historien om den misslyckade kidnappningen, för den var påhittad. Och så skickade hon tillbaka en klocka hon fått i belöning för sitt hjältemod.

Så var det med den saken. Men Piaget blev förvirrad: Han mindes ju händelsen, i detalj. Varifrån kom de minnena? Tydligen hade barnflickans berättelse satt sig i huvudet på honom och fått honom att inbilla sig att han mindes det hela.

Episoden återges av Elizabeth Loftus i hennes Eyewitness Testimony (1979). Loftus var inte först med att studera falska minnen men verkar vara bäst på det, och det är hon som gjort företeelsen allmänt känd.

Wikipedia: False memory; Reconstructive memory

Winston Churchills

På böckerna heter han Winston S. Churchill. S:et har en speciell historia. För att inte säga två.

Scribbling and politics not infrequently go hand in hand these days, a man dividing his time between the two. And we would speak of Winston Churchill, author and now candidate for election as governor of New Hampshire. (And over in England there's the other Winston Churchill – undoubtedly the gentleman calls himself the Winston Churchill – who in his time has played soldier, war correspondent, author and politician.)

 - The Tucumcari News (New Mexico), 10 november 1906

Winston Churchill (f. 1871) från Saint Louis, Missouri, slog igenom 1899 med den historiska romanen Richard Carvel. Den blev en bestseller av första magnituden som gjorde författaren rik och berömd.

Redan då hade en nästan jämngammal namne (f. 1874) i den gamla världen låtit höra om sig i en rad olika sammanhang. När han så började ägna sig åt skrivande föreslog han den betydligt mer kände WC att han (britten) skulle lägga till ett S för Spencer i sitt författarnamn, för minskad förvirring på ömse sidor Atlanten. Och så fick det bli.

Namnet har uppfattats som ett mellannamn men det ingick i familjenamnet: Spencer-Churchill var en gren på det stora trädet Spencer. I de senaste seklerna av landets historia stöter man ideligen på dess medlemmar. Som John Churchill (1650-1722), hertig av Marlborough som lät uppföra det väldiga Blenheim Palace, träffade Karl XII, och krigade för det vilda. Eller Diana Spencer, som därmed hade långt äldre inhemska anor än den invandrarfamilj Windsor som hon en tid var ingift i (se bloggposten Sachsen-Coburg-Gotha av England om det tysk-engelska kungahuset).


Wikipedia: Winston Churchill (novelist) [amerikanen]; Winston Churchill [britten]; Spencer family

Österrike-Ungern i Euro16

Den roliga bilden t.v. kändes först tråkig att "avslöja" ... Men Österrike och Ungern har aldrig haft ett gemensamt landslag.

Österreichischer Fußball-Bund bildades 1904. Det ungerska landslaget spelade sin allra första match i Stockholm 1912. Landskamperna före kriget torde ha varit få, och efteråt upplöstes Habsburgarnas kejsardöme.

Utan koll på fotbollshistorien, men någorlunda på en del andra historiska aspekter, så var det inte märkligt att inte ha ett österrikiskt-ungerskt lag. Bortsett från att Österrike och Ungern ibland räknades som ett land, ibland som två, så var samhörigheten inom de olika etniska grupperna långt större än mellan dem.

Lördagsfråga 416: Catalina

1. Catalina de Erauso var en spansk (baskisk?) upptäcksresande och soldat som på 1600-talet reste runt i Sydamerika. Den karriären är det få kvinnor som haft.
2. Consolidated Model 28 Catalina (PBY [PB = Patrol Bomber, Y = tillverkarens kodbokstav) var ett transport- och spaningsplan som i senare modeller blev amfibiskt. Användes även av svenska försvaret och kallades där Transportflygplan 47.
3. Del av loggan för Catalina Sky Survey, ett projekt som kartlägger asteroider som riskerar att dimpa ner på jorden.
4. India Catalina var en indian från vad som idag är Colombia. Som liten kidnappades hon av spanjorerna, döptes och fick lära sig spanska. Syftet var att få en tolk och medlare när man skulle ha med indianer att göra. I vilken mån hon bidrog till att bland annat hennes eget folk förintades skulle kunna vara intressant att ta reda på.

Idag är det 64 år sedan en DC-3 försvann över Östersjön. Att den sköts ner av ryssarna misstänktes snabbt och har sedemera bekräftats. Ett plan som letade efter kollegerna sköts tre dagar senare ner av ryssarna. Då plan 2 var ett Transportflygplan 47 fick historien namnet Catalinaaffären.

Den misstänkt lätte (som Lars Willen tyckte) satte Christian snabbt.

Med VoF och Humanisterna på West Pride

Foto: Amanda Duregård

I eftermiddag avslutas årets West Pride med den så kallade regnbågsparaden. VoF Göteborg och Humanisterna Väst är som vanligt med. I fjol var jag med för första gången i det mycket speciella evenemanget.

I år kommer det att kännas särskilt angeläget:

Flera personer ur den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen stod på lördagen och delade ut flygblad på Avenyn.

- Nazister på avenyn - man slagen i huvudet med flaggstång, GP 11 juni 2016

Att det var NMR* kan undertecknad bekräfta eftersom jag såg dem när de var på väg mot Avenyn. De hade vanliga kläder (inte kypar-uniform à la Borlänge) men en och annan Tyr-runa syntes, bland annat på deras hoprullade banderoller.


* NMR, som fram tills nyligen hette Svenska Motståndsrörelsen, har förmanat sina anhängare att inte förkorta partiets namn: "Enbart det fulla namnet Nordiska motståndsrörelsen eller förkortningen 'Motståndsrörelsen' är korrekta benämningar av vår organisation". Anledningen anges inte.

Lördagsfråga 416

Ghostbusters på svenska

Du får också vara med! All people is welcome!

Spökjägare är ett speciellt kapitel, måste man säga. Folk som är särskilt intresserade av det paranormala går samman i grupper och antar ett coolt namn, som "Växjö Paranormal Investigations" eller "Ghostagon". De införskaffar diverse prylar som är tänkta att hjälpa dem i jakten på spöken:

• Rörelsedetektorer
• Mätare av elektromagnetiska fält, eftersom spökaktivitet tydligen kan ge utslag på sådant
• Kameror för att filma infrarött ljus (värme) eftersom spöken lär kunna märkas den vägen
• Laser grids, en laserstråle som delas upp i massor av punkter som man belyser en vägg med; tycker man sig se en skugga så har man ett bekräftat spöke
• Radiomottagare som tar emot brus; ibland tycker man sig höra identifierbara ljud eller rentav röster, en värld av fånerier som kallas Electric Voice Phenomena (EVP)

Och så vidare; ta en titt på exempelvis GhostStop för att shoppa loss, eller begrunda vart våra psyken kan ta oss.

Sålunda utrustade tar sig spökjägarna an sin uppgift. Man beger sig till platser som sägs vara hemsökta, på eget bevåg eller (om man har riktigt flyt) mot betalning. Sånt här måste göras på natten, om det nu är av spökhistoriska skäl, allmänt spänningshöjande eller för att suggestionens kraft är starkare då (för att ta några förklaringar jag kom på just nu), eller, om man verkligen tror på det, av ett antal tillyxade pseudovetenskapliga förklaringar som alla leder till att sånt här måste göras på natten. På plats rekognoscerar man, riggar upp prylarna, och inväntar sedan spökerierna.

Här kan man bli en gnutta avundsjuk på spökjägarna och deras värld. Hur häftigt är det inte på en skala att sitta med likasinnade och vänta på spöken, på riktigt? Även den som är svag i tron måtte få ett lätt adrenalinpåslag i ett öde kråkslott ute på landsbygden, mitt i natten, och stämningen går att skära med kniv ... Kanske det rentav blir lite lättare att, vad heter det, inbilla sig saker, där och då och i det sällskapet..?

Utrustningen, som ska gör det hela vederhäftigare, bidrar tvärtom till att förstärka inbillningarna. Lyssnar man på vitt brus (säger helt slumpmässigt ljud) så kan man då och då tycka sig höra ljud man känner igen, inte för att de finns där utan för att det är så våra sinnen är konstruerade. Mätare som hade gett utslag för spöken hade varit något att komma med, men det är inte vad man har med sig utan mätare som ger utslag för lite av varje.

Favoriten är EMF-mätaren. Tanken är att spökena "triggar" de olika lamporna och därmed ger sig tillkänna. Man ska rentav kunna kommunicera med dem, där en "spik" anger ett positivt svar, kantänka. Vad EMF-mätaren faktiskt gör är att mäta fält som är praktiskt taget slumpmässiga; spökjägarna hade lika gärna kunnat slå en tärning, där högre resultat indikerar "aktivitet". Varför man här stoppat in den i en nallebjörn: "some theories suggest that using an object familiar and attractive to an entity may entice them to interact". Det finns ingen gräns på vad "some theories suggest" ...

Sådana figurer finns lite varstans runt om i världen. Jag tänker mig, fördomsfullt, att den initiala entusiasmen är lika hög som den genomsnittliga livslängden kort. Det finns även ett och annat gäng i Sverige. Ett som var nytt för mig men som, fantastiskt nog, gett utslag i mindre nogräknad lokalpress lite varstans är Ghostagon.

Vi på Ghostagon ser det vetenskapligt och seriöst, man ska aldrig förkasta någonting eller bli för saklig i det hela. Därför försöker vi få en bild av helheten och besöker inte platser en gång bara utan en gång till och ha många vittnen med sig om det skulle hända någonting. Numera medialt folk som följer med också.

- Ghostagons grundare Kentagon (jo!) Holmgren

På hemsidan www.ghostagon.com finns mer än vad som kan eller bör beskrivas. Jag blev positivt överraskad en (1) gång, då man på sidan Analyserade bilder hittar en rad förklaringar som verkligen verkar vara förklaringar: speglingsreflexer, effekter i linsen, handhavandefel (de riktigt otydbara), skuggor, dimma, vitbalansen hänger inte med, fejk (jomen!), "kan tolkas som vad som helst", "mönster som ser ut som någonting" ... Eller favoriten "vi kan inte se något onaturligt i detta"; där måtte en och annan hoppfull spökjägare ha blivit besviken.

Men i övrigt är det grava tokerier för hela slanten. Titta själva. Jag orkar inte ens ge exempel.

Riktigt deppigt blev det på sidan med pressklipp.

Karlskoga Tidning har koll på sina Ghostagons, här finns även Sölvesborgs Tidning, Barometern, flera lokalradiokanaler ... Om galenskaperna framställs som vad de faktiskt är framgår inte alltid, men nog så ofta tenderar sådana här slaskreportage att helt gå på linjen "spännande! vem bryr sig om det är sant?"

Källkontroll med ett klick

Noga räknat tar manövern som beskrivs inte ett klick utan två. Beroende på vilka program man använder och hur man ställt in dem kan manövern ta ytterligare några klick. Men det behöver då rakt inte vara många.

Denna bild lades ut på Twitter häromdagen:

Here's what happened to female Trump supporter when she met 'peaceful' and 'tolerant' liberals.

- Conservative Nation @Cons_Nation

Är det sant? Hur tar man reda på det?

Här är en metod:

1) Högerklicka på bilden.
2) Välj att leta liknande bilder på Google.

Resultatet blir en rad träffar som pekar mot samma sak: Tv-serien Ash vs Evil Dead.

Vad vi ser är Samara Weaving i sminklogen. I hörnet syns "Instagram"; det är slutet av "Hannah Wilson/Instagram". Hannah Wilson är sminkösen som är i färd med en blodig kreation. Att få fram detta tog ytterligare några klick. Men den första snabba kontrollen behöver verkligen inte ta många ögonblick, ens bokstavligt talat.

Det ska sägas att @Cons_Nation inte är någon större spelare med knappt 10 000 följare. Men vem vet vart sånt här kan ta vägen?

Inspirationen till denna bloggpost från @isaacwmiller som, vad jag sett, var först med att lägga ut debunkandet med anvisningar.

Eusapia, ett fuskande medium

Milano 1892: Alexandr Aksakov kontrollerar att det väl inte är Eusapia som får bordet att levitera. Aksakov var skribent och spiritist och därmed kanske inte den allra bäste att kontrollera en spiritistisk övning.

Eusapia sitter med ansigtet vändt mot bordet och ryggen mot dragspelet [m fl grejor som stod i ett hörne]. Tvenne herrar, de mest skeptiska i vår lilla krets, placera sig å ömse sidor om mediet; en hvar fattar en af signorans händer och förbinder sig på hedersord att icke ens för en sekund släppa densamma lös. Likaså innesluta de med sina fötter andebesvärjerskans, hvilkens rörelser sålunda stå under skarp kontroll. Vi andra närvarande gruppera oss kring bordet och bildade efter Mesmers metod en kedja [man håller varandras händer]. Med feberaktig spänning afvakta vi nu hvad som komma skall , hvilket icke heller lät vänta på sig.

- En andesoirée hos Camille Flammarion, Kalmar den 1 februari 1899

Flammarion är den berömde, åtminstone vid den här tiden, astronomen och mångsysslaren som var något av en pionjär när det gällde att popularisera vetenskap för allmänheten. Samtidigt var han begiven på spiritism. Att en av tidens spiritistiska storstjärnor skulle gästa honom var givet. Och när Eusapias show drog igång så var det med nummer som alla är klassiska, åtminstone idag; om de var lika välbekanta vid förra sekelskiftet vet jag inte:

Vid glödlampornas klara sken se vi, att bordet lyfter sig från golfvet och att draperiet bakom mediet blåser upp som ett segel, hvilket vinden kommer att svälla ut. Plötsligen mattas gaslågornas sken och i den nu rådande ovissa skymningen tror man sig se allehanda skuggor smyga genom rummet. Tydligt hörbara vibrera nu från etageren violens strängar, speldosans vef vrides omkring, "triangeln" klingar, klaveret drages tillsamman och tonar, en tamburin låter sina klockor ljuda, – kort sagdt, en hel skara onaturliga varelser tyckas vilja roa sig i vär närvaro. Jag sjelf kände en hand flyktigt gripa tag i min rockärm.

("Glödlampor" syftar inte på elektriskt ljus utan på en viss sorts gaslampor.)

Det som beskrivs är alltså det som idag kallas för en fysisk seans, där saker och ting händer på riktigt. En annan sorts seans är den där "mediet" säger sig få kontakt med spöken och förställer rösten. Av någon anledning måste den ena sorten utföras i hel- eller allra minst halvmörker – gissa vilken?

Men även om man antar och tror att det inte bara är andliga krafter som lyfter bordet osv. Hur ska man kontrollera det utan att mediet märker det? En som visste på råd var Joseph Jastrow, psykolog (Jastrow-illusionen som alla sett var det han som konstruerade), skeptiker och snillrik avslöjare av fuskande.

En beskrivning av bordet i verksamhet föreligger i det protokoll som fördes över en seans i New York den 17 april 1910. Jag var en av arrangörerna. Utan att Eusapia visste det kröpo två unga, helt svartklädda män under bordet, och från sin utmärkta observationspost iakttogo de levitationerna med sina ögon tätt intill Palatinos vänstra fot som visade sig vara det telekinetiska instrumentet. Jag citerar ur deras rapport:

"En fot stacks fram under mediets kjol och placerade tån under stolsbenet till vänster om mediet och gav det en liten stöt uppåt. Sedan drogs foten tillbaka och bordsbenet dunsade plötsligt mot golvet ... Jag låg med ansiktet på golvet två dm från vänstra bordsbenet och var gång bordet lyftes, vare sig i en partiell eller fullständig levitation, var mediets fot den uppåtdrivande kraften."

- Joseph Jastrow, Villfarelser och vetande (Natur och Kultur 1939), sid 146-148

Men vi läste ju just om hur Eusepia hade en kontrollant på var sida? Som såg till "mediets" händer och fötter inte hittade på bus?

Så här bar hon sig åt med fötterna, åter ur Jastrow:

1. Kontrollanternas fötter ha känning med var sin av Paladinos fötter.
2. Paladino närmar omärkligt sina fötter till varandra.
3. Mediets högra fot har känning med båda kontrollanternas. Hennes vänstra fot är fri att lyfta bordet. "Nervösa" ryckningar vänjer kontrollanterna vid oregelbundna kontakter.

Motsvarande trixande kan användas för att få en hand fri. En förutsättning var att händerna inte hölls synliga utan under en duk eller bordet.

Jämför med den utredning som 1908 initerades av SPR (Society for Psychical Research, en klassisk organisation i sammanhanget) under ledning av en viss Hereward Carrington från American Society for Psychical Research (se ASPR: Parapsykologi nära döden för en beskrivning av en organisation i limbo). Man skulle alltså kontrollera om det föregivna mediet fuskade. De kom flera gånger på henne med att fuska. Vilka slutsatser drog man?

1. Man konstaterade att det fanns "goda" seanser där man inte upptäckt fusk och "misslyckade" där man upptäckt fusk.
2. De senare är uppenbarligen efterapningar av de förra; och därav följer att de förstnämnda är äkta, för annars skulle det ju inte finnas något att härma.
3. Den psykiska kraft som mediet använder är inte ändlös. Det är när den börjar ta slut som seanserna blir "misslyckade".

Jastrow nämner även att man under de seanser han var med om började med en fri okontrollerad för att se vad Eusepia var förmögen till. Den andra seansen inleddes med taffliga kontroller, vilket inte hindrade levitationer, knackningar och annat ... "På en given signal skärptes kontrollen och alla knep förhindrades. Från och med detta ögonblick hände ingenting."

Det parallellogram av fysiska krafter som påverkade Paladinos bord är enkelt, det parallellogram av psykiska krafter som gjorde att dessa bord kunde demonstrera telekinesi är betydligt mer invecklad.

- Jastrow, sid 152

Wilhelm Reich och hans orgon

Det var länge sedan man såg något om Wilhelm Reich eller hans underbara orgon i nyhetsflödet. Men så händer det:

Aktivisten, som vill vara anonym, hävdar att hon tillsammans med andra, placerar ut orgoner [ska vara orgoniter] inte bara vid master, utan också i bostadsområden runt om i Sverige.
– Vi gör det för att skydda mot elektromagnetiska fält. I nästan varenda hem finns det till exempel routers och dataskärmar som strålar ut kraftfält, och vi placerar ut orgonerna för att skydda folk.

- Aktivisten: Ingen bomb - det var en orgonit, SVT Uppsala, 19 maj 2016

"Orgoniterna" är inte Wilhelm Reichs idé utan en vidareutveckling av hans "forskning". Men låt oss börja med Reich ...

(Det som följer var sannerligen inte avsett att bli någon sorts sammanfattning av Reichs liv & dåd utan bara exempel på några av hans mer anmärkningsvärda prestationer inom olika fält. Men eftersom han levererade så många sådana så blev det lite längre än tänkt.)

Wilhelm Reich föddes 1897. Han växte upp i en by i Bukovina, ett område som vid den tiden ingick i Österrike-Ungern, idag är delat mellan Rumänien och Ukraina (Reichs by ligger, åtminstone för tillfället, i Ukraina). Han deltog i första världskriget vid den italienska fronten. Efter kriget började han studera i Wien. Där träffade han Sigmund Freud som fann den unge studenten begåvad och lovande. Reich började idka psykoanalys. Under 20-talet steg hans anseende snabbt. Han skrev böcker om karaktärsanalys och annat freudianskt som användes under lång tid, rentav än i våra dar minsann, efter vad jag hört. Han kombinerade psykoanalysen, som ju är rätt sexfixerad till att börja med, med mer sex, marxistiska analyser, och ännu mer sex.

Föredrag av dr Wilhelm Reich: Ungdomens sexuella fråga i det borgerliga samhället, eller hur det nu översätts – Die Rote Fahne den 30 januari 1930.

När 1920-talet övergick till 1930-talet blev Reichs idéer snabbt allt mer inkompatibla med såväl verkligheten som samtiden. I september 1933 publicerade han Fascismens masspsykologi vari han analyserade exakt hur ett så sorgligt gäng som nationalsocialisterna kunde komma till makten Tyskland. Även om marxistiska texter uppnår en ny dimension av oläsbarhet så finns där några fina passager, som när han beskriver några av fascisternas lockbeten: "uniformens sexuella verkan, den erotiskt retande verkan av paradmarscherna (på grund av deras rytmiska fulländning), det militäriska uppträdandets exhibitionistiska karaktär" ... Det var inte så konstigt att de under den "nationella revolutionen" våren 1933 lämnade landet. Lite mer udda var att han samtidigt gjort sig oönskad hos kommunisterna, främst på grund av hans fokus på Jugend i sexuelle Frage.

Reich har fortfarande en viss status i vissa röda kretsar. Hans status inom den tämligen väldebunkade freudianska skolan känner jag inte till.

Det var i den vevan, i slutet av 1930-talet, som Reich lämnade Riket och flyttade till Danmark, Sverige (Malmö som var "bättre än ett koncentrationsläger") och framför allt Norge. Det var nu som han började komma de riktigt stora grejorna på spåren. Han upptäckte "bioner" som han trodde var en sorts livets byggstenar, länken mellan levande och död materia. Folk som verkligen begrep sig på sådant och iddes ta del av resultaten förklarade att de var bakterier.

"Gräsbioner": Från ett multnande grässtrå A) kommer bioner som B) klumpar ihop sig, C) bildar ett membran runt sig och till sist D) simmar iväg genom att dra ihop och förlänga kroppen. (Från Orgonics™)

Reich tyckte sig identifera två sorters bioner. De röda förknippades med död och fick heta T-baciller efter Tot, de blå fick heta PA-bioner (efter "paket", av någon anledning). Så småningom insåg han att det var det blåa skimret som var grejen: Det var energi av en fundamental och världsviktig sort som ingen annan någonsin sett före honom. Han kallade den orgon. Det var Wilhelm Reichs livs upptäckt.

För att sammanfatta så är orgon enligt Reich den grundläggande kosmiska energin. Den svarar för "the color of the sky, gravity, galaxies, the failure of most political revolutions, and a good orgasm" (Skeptic's Dictionary). Den kunde användas av så kallade cloudbusters för att få molnen att ge av sig regn.

Mest känd blev den genom orgon-ackumulatorer, skåp eller garderober byggda för att ansamla välgörande orgonstrålning och rikta den mot det eller den som befinner sig inuti. Här kan man sitta och gona sig, obs inte för länge. En annan grunka samlade ihop orgon som sedan kunde riktas i en stråle mot målet.

Reich själv tillbringade resten av livet med att allt mer frustrerad predika orgonets välsignelser. Då de värdelösa prylarna marknadsfördes som verksamma mot allehanda sjukdomar lade USA:s läkemedels- och livmedelsverk FDA 1954 beslag på en mängd ackumulatorer och orgon-litteratur och förstörde alltihop. Detta gav anhängarna möjlighet att sedan dess spela Galilei-kortet.

Reich och hans orgon fick ett uppsving från 1968 och några år framåt. Ackumulatorerna var som populärast på 1970-talet tror jag. Sedan dog de ut på det sätt som vanföreställningar brukar dö ut: Inte vederlagda av övertygande motbelägg utan på grund av människors nycker, långsamt bortglömda och ersatta av nya vansinnigheter som för ögonblicket verkar mer spännande.

Men trots att det som sagt är länge sedan orgon fick någon större uppmärksamhet så finns det några som fortfarande arbetar med det. En nyutveckling (resultatet av "forskning", tvivelsutan) utgörs av orgoniter: orgonstenar, klumpar som utsöndrar orgon. De består av plast med aluminiumspån och en och annan kristall. De har ett säreget utseende och är kanske dekorativa i rätt sammanhang.

En av brevpressarna som beskrivs på orgoniter.se kallas "the holy handgrenade". Hur man nu ska tolka det.

På en sida som säljer orgoniter hittar man bland annat denna skapelse, där den magiska pyramidformen tagits med i ekvationen. Det är även på orgonitshop.se som man hittar följande anvisningar för hur de kan användas:

Placera åtminstone en orgonit så nära du kan varje mobilmast som du hittar inom 5 km avstånd från din bostad. Det ger bäst effekt att omvandla negativ energi så nära källan som möjligt. Har du högspänningsledningar eller ställverk i närheten så kan du placera 2-3 orgoniter alldeles under/intill dem. Observera att orgonit inte försämrar funktionen hos utrustning som den placeras vid, endast kvalitén hos den emitterade energin förbättras. Orgoniter används framförallt på ställen där skadliga energifält kan lokaliseras, t.ex. nära kraftledningar, mobilmaster, strålkällor som wifi, routrar, husets säkringsskåp mm. Kan placeras i sovrummet om man plågas av störd sömn, i växthus, djurstallar mm.

Även om tyngdpunkten läggs på "elstrålning" så kan man ana spår av äldre orgonteorier, där den underbara blåa strålningen ligger bakom allt som är bra:

Eftersom orgoniter generellt omvandlar negativ energi till positiv finns det mängder med tillämpningar där man vill uppnå samma syfte. Exempelvis områden där det ofta sker olyckor eller områden med hög förekomst av kriminalitet har med hög sannolikhet brist på positiva energiformer.

Vad som hänt är att Reichs tråkiga passé pseudovetenskap korsats med den moderna spännande pseudovetenskapen om skadlig "elsmog" och "mobilstrålning". Det är det pålitligaste sättet för villoläror att överleva och komma vidare: Inte att utvecklas i sig utan att korsbefruktas med andra villoläror.


Källor:

• Martin Gardner, Fads and Fallacies in the Name of Science (1957), kap. 21 Orgonomy
• Robert Todd Carroll: orgone energy, Skeptic's Dictionary
• Wikipedia (eng.): Wilhelm Reich; Orgone
• RationalWiki: Orgone energy
• Orgonics™: What is Orgone Energy & What is an Orgone Energy Accumulator?

Lördagsfråga 415: Tintin

1. Denna var den överlägset roligaste upptäckten och påminde mig om en av poängerna med de här himla lördagsfrågorna: Att regelbundet tvinga ut sig för att hitta grejor. Flickan heter Marie-Louise Van Cutsem och var barndomsvän med Georges Remi. När de blev lite större och – tja – avrådde hennes föräldrar henne från att träffa den där Georges mer eftersom han ändå aldrig skulle bli något. Remi är mer känd som Hergé, och Marie-Louises smeknamn Milou såg han till att vi alla också känner till.
2. Inte bara kapten utan rentav amiral Sir Richard Haddock (ca 1629-1715) tjänstgjorde med den äran i Royal Navy.
3. Solros är vad professor Kalkyl heter i original: Tryphon Tournesol. Om det finns någon poäng med det namnet skulle jag gärna vilja veta vilken det är. [Lackmus! Tack magnus!]
4. I ett avsnitt av tv-serien Young Indiana Jones spelar Christopher Lee en diplomat från Österrike-Ungern. Personen fanns på riktigt och hade det typiskt ståtliga namnen Ottokar Theobald Otto Maria Graf Czernin von und zu Chudenitz.

En lättare lördagsfråga ("lite för lätt", rentav!) i sommarvärmen som Christian var allra snabbast på.

Radaränglar: Från UFO till IFO

This interpretation of certain manifestations on a radar screen as UFO activity is a transmissible concept. Ambiguous stimuli which before received different interpretation (radar 'angels' for instance) are now interpreted as UFOs.

- Ron Westrum: "Social Intelligence about Anomalies: The Case of UFOs", Social Studies of Science (augusti 1977)

Att jag börjar med att citera Westrum är även för egen del, då hans artikel tar upp många frågor inom pseudovärlden och jag förr eller senare tänker läsa hela artikeln. Men nu är det så kallade radaränglar frågan gäller. Det är oklart om han anser att fenomenet fortfarande var oförklarat 1977 eller om det bara fått ett nytt namn.

Vad är då "radaränglar"? Enkelt uttryckt: Radarekon som man inte kan förklara.

Late on the night of 20 March 1941, while the threat of German invasion remained, RAF Fighter Command was placed on red alert when its radar chain reported an attack on Britain’s south coast. Up to five separate stations could "see" a massive formation of blips moving slowly across the channel precisely as would be expected if a massive night raid by German bombers was imminent. As tension grew the blips approached from the direction of the Cherbourg peninsula in France until within 40 miles of the Dorset coast. At RAF Worth they lingered on the radar picture for two hours and appeared to change from massed groups to single echoes which then faded out.

- Dr David Clarke: Radar Angels, Fortean Times 195 (2005)

Mitt under blitzen satt radaroperatörerna på helspänn. När man så fick ekon som såg nog så hotfulla ut men som åtminstone inte kom från några flygplan så blev man förvirrade. Justeringar av prylarna gav inget resultat. En hypotes som var lätt att ta till var att det rörde sig om tysk radarstörning. Eller kanske ett meteorologiskt fenomen? Eller fåglar? Men som den ansvarige Sir Edward Fennessy förklarade så var de för upptagna med att utkämpa ett krig för att utforska fenomenet närmare.

Ett helt annorlunda förslag som lades fram var att det kanske rörde sig om Storbritanniens skyddsänglar. Det var uppenbart kalkerat på första världskrigets berömda Änglarna vid Mons. Även om väl knappast någon tog det på lika stort allvar så satte sig termen; radar angels blev en internationell teknisk beteckning på oförklarade radarblippar.

Efter kriget utvecklades tekniken rejält. Systemen blev mycket bättre, avancerade och viktiga. Men radaränglarna blev man inte av med. Då och då skickades plan upp mot suspekta besökare som inte materialiserades. I det kalla kriget visste man aldrig vad sådant kunde leda till. Problemet måste lösas.

High-power centimetric radar at times records random scatterings and occasionally dense displays of small blobs of echo, which have been called radar 'angels'. As output powers have increased, these displays have come to present an inconvenience, at times approaching a hazard, on airfield-control radars. They have been widely believed to be of meteorological origin, by reflexion or refraction of energy from atmospheric discontinuities, but no meteorological theory so far proposed has managed to explain all their observed properties.

- W. G. Harper (1958)

Alla hypoteserna hade sina svagheter. Vad fåglarna beträffar var så gav en fågel ett så obetydligt eko att det inte på något sätt kunde förväxlas med ett flygplan. Ornitologer som satts in i problematiken och trodde på fågelförklaringen, inte minst för att de själva använde radar för att kartlägga flyttfåglar, hade svårt att övertala ledarskapet. Men beläggen ansamlades till deras fördel.

Det ska sägas att radar är analog och "skräpig" teknik. Skärmarna är fulla med blandade ekon där det är allt annat än självklart vad som är vad. Jag gissar att ett jämförbart exempel är sjukvårdens ultraljud, som väl fler av oss kommer i kontakt med än flygradar: Att i denna oformliga gröt av brus, skuggor och blobbar säga vad som är en njure, en tumör, ett foster, matrester eller skräp på linsen, det är inget man gör utan vidare.

Harpers artikel igen, nu med den avslöjande rubriken utsatt:

It is shown that these properties can be satisfactorily explained on the assumption that the echoes are received from birds on migration. The directions of movement recorded over several years at East Hill are in good agreement with known migration movements in south-east England, mainly eastward and north-eastward in spring, southward and westward in autumn, and the seasonal distribution and flight speeds are shown to fit this explanation. Visual confirmation has also been obtained. With a telescope mounted on the aerial of a target-tracking radar, small flocks of birds have been seen when the radar was tracking angel echoes, and it was clear that the radar was following their flight.

- W. G. Harper: Detection of bird migration by centimetric [avseende våglängden] radar – a Cause of Radar 'Angels',Proceedings of the Royal Society of London. Series B, Biological Sciences, (24 december [utgiven på julafton?] 1958)

Further independent evidence arrived in 1959 when staff working with Marconi’s experimental L-band radar at Chelmsford in Essex reported strange "ring angels" on their screens. These began at dawn as a point echo and then expanded to form a perfect ring followed by further concentric rings which had "precisely the same appearance as the ripples on a pond expanding from a point of disturbance." The ripples were visible to a height of 2,000 feet and it was suspected they might have been caused by pockets of warm air rising from factories or mill chimneys. However, when teams were sent to find the origin point of the rings they could see nothing except open countryside. Then it was noticed that one copse of trees appeared to be covered with starlings. As the scientists watched, at the break of dawn a mass of birds suddenly and silently flew away from the trees in equal directions before arriving at another outer layer of trees. From there they again took off as if in response to an invisible command. These observations, added to the results of Fighter Command’s study, led the RAF to conclude that most "angel" echoes on radar were caused by birds.

- David Clarke

Så blev ett UFO till ett IFO. Blev världen lite tråkigare då? Bara om man är mer fascinerad av sådant man inte vet än av sådant man vet.

Lördagsfråga 415

När 14 blir 4

Så här: Jag ser att någonting kommer att inträffa kl 14. Varpå jag skriver ner, säger eller gör en mental anteckning om att det inträffar kl 4 ...

Någon som känner igen sig?

Jag vet inte om detta lilla, inte jättevanliga men återkommande tankefel tidigare beskrivits i litteraturen, som man säger, och om det i så fall har något namn eller så. Men nu har jag åtminstone nämnt det.

Kvackarfilm

Erik Enby är en f.d. läkare som 2007 blev av med legitimationen sedan han bedrivit gravt kvack. Han hävdar bland mycket, mycket annat att cancer är svamp och går att bota med bikarbonat. I höstas var vi några skeptiker som hade det högst blandade nöjet att ta del av ex-läkarens förvirrade utläggningar där han jämförde hopklumpade blodkroppar med koagulerad mjölk och pekade på den påstådda cancer-svampkroppens mycel m.m. i bilder från hans ägandes mikroskop. En amatör, dilettant och galning som haft rätt att bedriva sin icke-vård på folk i behov av verklig vård; och som fortfarande gör det, nu utan legitimation.

Dr Enby behandlar alla typer av kroniska sjukdomar.

- Dr. [jojo] Erik Enby: Behandling

Börje Peratt är en bufflig förvillad och förvillare som bland andra hittepå-läror även försvarar Enbys tokerier. Han har viss bakgrund inom filmmediet. Nu har han gjort en hel långfilm (strax under två timmar) om mytomanen: Läkaren som vägrade ge upp. Den hade premiär i Stockholm häromveckan. Ikväll [den 2 juni 2016] visas den för första gången i Enbys hemstad Göteborg. Några lokala skeptiker är på plats. Det ska bli intressant.

Den nyfikne kunde följa Faktoider-sidan på Facebook där jag under kvällen lade ut blandade kommentarer om spektaklet. Här följer de i redigerad och kompletterad form.

*

Innan filmen börjar är vi några skeptiker som står utanför Bio Roy på Avenyn och småpratar. En och annan uppmärksammar oss och våra VoF-tröjor "Jag är skeptisk" men inte mer. Flera ansikten ur Göteborgs kvack- och knasbransch noteras, inte minst från det mångbelastade (från light-tokar till nazister) Cui Bono.

Föreställningen är förresten utsåld, tro't eller ej; Bio Roy rymmer 286 platser. En andra föreställning är inlagd. Men så är vi också i Erik Enbys hemstad.

Det är förresten passande att filmen visas på just Bio Roy. Gamla namnet Royal kunde inte användas p g a varumärkesskäl, men den fina neonskylten kunde inte plockas ner p g a någon sorts kulturhistoriskt skäl tror jag det var. Lösning: Man släckte två bokstäver. Det nya namnet Roy påminner även om Roy Andersson, den berömde filmaren från Göteborg som även är stark i förvillarsammanhang och anser att HIV är en laboratorieprodukt.

Det är en klar om än inte jättestor kvinnlig majoritet i publiken. Som förväntat, även om kvack är en relativt unisex del av pseudo-världen.

Två talare presenterar filmen: "kanske detta års viktigaste provokation". Få se om de kan hålla det.

Redan i början nämns Wikipedia. Peratt lade in en artikel om Erik Enby på svenska Wikipedia. Den togs bort, snabbt och utan åthävor, med hänvisning till att personen inte var tillräckligt känd. Eftersom Peratt tror att VoF styr svenska Wikipedia så hade han sitt scenario klart.

Men framför allt nämns Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi m.m. och ordförande i VoF 1998-2004. Han har kallats in några gånger när media tagit upp Enby-fallet. Det tolkar Peratt som att Larhammar och VoF driver det hela.

Att VoF kan driva en sån här grej beror förresten på att vi, framställs det som, styr media, ansvarsnämnden (ungefär: svenska sjukvårdens domstol), polisen ...

Ett längre återberättande avsnitt med fokus på hans fru, som fick polio bara några månader efter att de träffats. Det var det som fick in Enby i medicinen, där han direkt gjorde revolutionerande upptäckter – talande nog, om än inte på det sätt Enby och Peratt tror.

Nu Ingemar Ljungqvist, aktiv på kvackartidningen 2000-talets Vetenskap. Han hörde talas om Enbys idéer men tänkte inte så mycket mer på dem. Men så besökte han en alternativ AIDS-konferens (sådana finns, precis som konferenser om kall fusion, Atlantis etc) i Amsterdam och fick där se motsvarande dillerier; det tog han som en bekräftelse.

Sture Blomberg är en alldeles riktig överläkare som tror på Enby, däremot inte på evolutionen. Spelar Galilei-kortet, inklusive myten om att kyrkans företrädare vägrade att titta på solfläckarna i Galileis teleskop.

Nu den obetalbara episoden från Sahlgrenska ... Enby ville ha blodprov från någon med en viss sjuka. Då knallade han in på Sahlgrenska, letade reda på sådan pat, tog ett blodprov och åkte hem. Till slut blev en läkare misstänksam, försökte stoppa Enby som rusade ut men greps. I Enbys version växte en omkullknuffad läkare till 4-5 som låste in vår hjälte, som icke desto mindre flydde och så när kom undan.

Den kullvälte läkaren Ragnar Hultborn är förnuftig och får säga några sanningens ord om Enbys förvillande, av någon anledning utan att framställas som en idiot. Enby fick för sig att Hultborn förföljde honom och hans revolutionerande läror. Enby får lätt för sig saker.

1994 hittade så Enby en etablerad forskare som trodde på honom. Halleluja! Och tog med honom till en riktig vetenskaplig kongress! Där deras framställning bemöttes med tystnad.

Detta ska verkligen påpekas: Filmen bygger på Enbys förvirrade sagor. En del avvikande meningar tas upp men det är ingen tvekan om vem som har sista ordet.

Och det här har jag visst inte nämnt: Enbys grundläggande grej är att han lägger blodprover och annat i sitt ljusmikroskop och omedelbart ser saker som ingen annan någonsin sett. Därav har han dragit slutsatser som att en rad sjukor beror på hopklumpade blodkroppar och att cancer är en svamp som botas med bakpulver.

Peratt vill väldigt gärna framstå som Janne Josefsson. Folk rings upp, telefonsamtalen spelas in och tas sedan med i filmen, så hårt klippta att Peratt framstår som lugn och sansad, alla andra som förvirrade höns.

När en studie nämns får vi se en artikel från en hemsida. Källan anges inte men det är förvillade, förvillande, förvirrade Newsvoice.

Ännu en bra läkare har ställt upp och tagits med: Mats Wahlgren, Karolinska. Han presenteras heller inte som en idiot.

Några patientberättelser från överlevande patienter.

Erik Enby ska ha haft 40 000 patienter. Med tanke på att uppgiften kommer från Erik Enby så utgår jag ifrån att den är åt skogen.

Mediciner som Enby skriver ut: Vitamin B, vitamin C, magnesium och framför allt korall. Bikarbonat är också finfint. Vid ett tillfälle nämns magneter i förbigående. En enkel slagning visade att Enby även föreskrivit magnetterapi, björkaska, antroposofernas värdelösa cancerpreparat Iscador och den svenska kvack-klassikern THX (källa Resultat över behandlingen - statistik över cancerbehandlade patienter hos Erik Enby, 2000-talets Vetenskap 1997:2).

Vet inte hur många gånger VoF nämns. Om det fanns folk i publiken som aldrig hört talas om föreningen tidigare så är det nu grundligt åtgärdat.

Filmens titel Läkaren som inte gav upp syftar för övrigt på att Enby tar sig an patienter hur nära döden som helst, vilket funkar som förklaring för en del besvärande dödsfall.

Invändningar mot deslegitimeringen (som det heter när läkarleg dras in) tas upp. Giltigheten i dessa är långt utanför mitt fack. Det hela framställs som ett klart justitiemord utfört av konspiratörer, men med tanke på filmens tendens i övrigt så känns det omöjligt att köpa den bilden. Vad får vi inte veta?

En jul kom polisen på besök hos Enby. De tog med sig dator, journaler, Enby m.m. Detta dramatiseras på ett så snyftigt och överdrivet sätt att det motverkar sitt syfte. (Vilket visserligen beror på tittarens sinnesstämning; vi är ändå i slutet av filmen.)



... Så är 1:52 till ända. Ett utannonserat efterprat ställs av någon anledning in [de hade bara hyrt bion i två timmar]. Publiken strömmar ut i den lilla lobbyn där Henrik Enby säljer pappas bok Blod, mod och envishet, de flesta fortsätter ut på Avenyn. Några från VoF Göteborg delar ut foldrar om föreningen och pratar med folk; vårt genmäle efter en film som är nästan lika mycket mot VoF som om Enby.

Om det före filmen inte var många som lade märke till oss så är det annorlunda nu. Det är inte svårt att hitta folk som vill prata, så att säga. En del upprörda röster förekommer.

Det sista jag ser är en av kvällens i hård konkurrens underligaste syner: "Dr" Enbys vänner väntar med att ta ut honom från bion tills det är VoF-fritt utanför. Då lämnar vi platsen; man vill ju inte besvära folk i onödan.

*

För ytterligare bakgrund om vari det förvillande i Enbys verksamhet och Peratts argumentation ligger mer precist, se Dan Larhammar: Börje Peratts vinklade beskrivning av den deslegitimerade läkaren Erik Enby, VoF-bloggen den 20 juli 2015.