The Way Back

Sławomir Rawicz bok Flykten från Stalins läger (det spökskrivna originalets titel The Long Walk) har jag nämnt tidigare. I en bloggpost jag kallade Påhittade böcker. För Rawicz historia är inte bara osannolik utan tyvärr osann. (Jag känner lite extra för denna eftersom jag en gång låtit mig halvluras.)

I korthet: Vid andra världskrigets början förs polsk soldat till sibirisk Gulag. Han och några medfångar rymmer och vandrar, utan utrustning eller förberedelser, 600 mil till Indien. Genom Gobi, över Himalaya. De ser snömän. Utöver sådana underligheter så framkom för några år sedan slutgiltiga motbevis i form av sovjetiska papper enligt vilka Rawicz inte flydde alls. (Ytterligare en tillkom 2009, när en annan polsk veteran påstod att historien var sann och hans. Jomen. Läs mer här.)

Nu har boken så blivit film. Gustaf Skarsgård är med. Hajade till när självaste National Geographic dök upp bland logotyperna, deras sponsring skulle kunna bero på de många, långa och mycket vackra naturscenerna (anar jag efter att ha kollat recensioner). Nåväl.

På tal om recensioner så verkar de i stort sett - undantag finns - ha varit bra på att nämna att boken knappast är inspired on a true story: "påstått verklighetsbaserade", "påhittad eller åtminstone överdriven" m.m. Gott så.


Walking the talk?, BBC 30 oktober 2006
Wikipedia: Sławomir Rawicz

Konsten att göra guld

Wow!

The results of cross-section measurements for the reactions ²⁰⁹Bi(¹²C,X)Au, E=4.8 and 25.2 GeV and ²⁰⁹Bi(²⁰Ne,X)Au, E=8.0 GeV are reported. The observed yields of the gold isotopes show a similar dependence on mass number for each reaction, differing slightly in the position of the centroid of the distribution. As the projectile energy increases, the inferred excitation energy of the primary residues remains the same or decreases slightly. This observation is in agreement with the predictions of the intranuclear cascade model of relativistic heavy ion collisions.

- "Abstract" av artikeln "Energy dependence of ²⁰⁹Bi fragmentation in relativistic nuclear collisions", Physical Review C 23, 1044–1046 (1981)

Såg ni vad det stod?

The observed yields of the gold isotopes


Vad forskarna, däribland den berömde Glenn Seaborg, åstadkom 1980 (rapporten publicerades året därpå) var inget mindre än en av mänsklighetens klassiska drömmar: att tillverka guld.

Det var nu inte vad experimentet egentligen gick ut på. Inte för att jag vet exakt vad det egentligen gick ut på, men det var åtminstone inte guldmakeri. Några tusen (enligt uppgift) atomer vismut kom under partikelbombardemanget att transformeras, i enlighet med en modell som därmed bekräftades, till ett annat grundämne, som händelsevis var guld. Kilopriset för resultatet vet jag inte heller, men försöket gick åtminstone inte med någon ekonomisk vinst - lindrigt uttryckt.

Så funkar kinesiologi

Nu blir det film igen. Först förevisar Craig Brockie en klassisk demonstration av så kallad kinesiologi (även kallad tillämpad kinesiologi) i en lite annorlunda form. Tänk att ett namn kan göra sådan skillnad! (Hans hemsida verkar nedlagd.)



Här har ni australiensiska Skeptic Zone podcast (www.skepticzone.tv) som visar vad det egentligen är frågan om.



Som så ofta med sådana här trick är det obegripligt när man inte känner till det (så var det åtminstone för mig), men barnsligt enkelt när man gör det. Själva förklaringen går på tre sekunder, resten är mest kringsnack. Som så ofta med sådana här trick, det med...

Lördagsfråga: De fyra räknesätten

1. Sverker Olofsson i Plus.
2. Bertil Pettersson är rutgängare, vattenvirvlare och mannen bakom den patentsökta, mönsterskyddade och lika knäppa Plus & Minus-tekniken (kanske mest känd genom plusminus-gurkan).
3. På tavlan Peace concluded ser man familjen läsa om Krim-krigets slut i The Times.
4. Generalmajor Erwin Engelbrecht som gav namn åt division Engelbrecht, 163 infanteridivisionen som fick lov att transiteras genom Sverige under kriget.

Till slut satte Ole Bull denna lördagsfråga.

Kalvskinnshuset

Vid Strandgatan i Visby, alldeles intill Almedalen förresten, ligger ett hus som, liksom så många i den staden, har anor. Det var länge rådhus och det största i staden. Så småningom förföll det, det "gamla" hus som står där idag är från 1800-talet men innehåller medeltida delar.

Huset har ibland kallats Vinhuset men oftast Kalvskinnshuset. Det kommer från berättelsen om hur den svenske kung Birger bad att få bygga ett hus för sin räkning (Gotland hade just lockats in i en union med Sverige vilket fått blandad respons bland såväl gutarna som de många tyskarna på ön). Tja, tyckte rådet, det kunde väl gå för sig - men du får så stor tomt som du kan täcka med ett kalvskinn. Fniss... Men Birger lät sig inte hunsas. Han tog ett kalvskinn och skar upp det till långa, smala remsor, som han sedan lade ut på marken i en ring som omfattade en mer ståndsmässig tomt.

Historien är fin och inte ny. Den äldsta versionen jag känner till handlar om den feniciska prinsessan Elissa, även känd som Dido. På flykt från hemstaden Tyrus anländer hon till den nordafrikanska kusten. Går det bra att stanna här ett tag och vila? Ja, men ni får hålla er till en yta stor som ett kalvskinn etc. I det fallet blev resultatet ännu mer lyckat, ty det var så Kartago grundades. Enligt sagan.

Kalvskinnshuset byggdes nog strax före kung Birgers tid. Jag är osäker på om namnet kommer från sagan eller om det kan ha någon verklighetsbakgrund, som från skinn som förvarats där. Namnet Vinhuset har definitivt tillkommit på det senare sättet, allt vin som såldes i staden skulle nämligen passera rådhusets källare för att förtullas ordentligt, så där fanns stora mängder av varan.

Lördagsfråga

Hakkors utan nazister

Försättsbladet i pastor Paul Eberts Der internationale Karl Marx (Heft 23/24 der Hammer-Schläge, Deutschvölkische Verlagsanstalt, Hamburg 1920), pris 1,50 Mark.

Samma år skulle ett litet parti med ett långt namn anta en partifana med ett hakkors. Men boken ovan har inte med dem att göra. Den gavs ut av en organisation med det angivna namnet Deutschvölkischer Schutz- und Trutzbund, som mycket ungefär kan översättas "folktyska skydds- och försvarsförbundet". Det knepigaste ordet är völkisch, beteckning för en mycket säregen och speciell grupp av rörelser vid den här tiden, med olika halter av nationalism, fascism, antikommunism, antisemitism och ibland även ockultism i myradier kombinationer. Hitler hade inte monopol på den här sortens idéer, ifall någon trodde det, och inte heller saknade han konkurrenter - vid den här tiden var NSDAP betydligt mindre än DVSTB.

En symbol som användes av många völkischer-grupperingar var hakkorset eftersom det bland annat associerades med det ariska släktet, nu och i historien. Så det var inte Hitler som drog in den gamla symbolen i politiken; det hade andra redan gjort.

Marschmusik

Idag blir det marschmusik för hela slanten. Begrunda titlar och kompositörer innan ni trycker på Play.


John Philip Sousa, The Liberty Bell March (1893). Var tänkt för en operett som aldrig blev av. Sousa verkar aldrig ha tröttnat på marscher - han uppges ha komponerat 136 stycken. Här framförs den på LDS Conference Center i Utah. (Läs även om Den osannolika LDS-kyrkan.)


Franz Schubert, Militärmarsch 1 op. 51, D. 733 (ca 1820). Hans överlägset mest kända marsch kallas ofta bara "Schuberts militärmarsch". Spelar gör stadsorkestern i Cervia, Italien.


Julius Fučík, Gladiatorernas intåg (1897). Den skulle först heta Grande Marche Cromatique vilket har med den s.k. kromatiska skalan att göra men fick sedan den betydligt pampigare titeln. I början av 1900-talet fick ett arrangemang heta Thunder and Blazes, och även det namnet har satt sig. Spelar gör The American Legion Quaker City Band.

Frödings svampinjoner

(Läses på värmländska.)

Men Erk han ble alltmer sur i syna å rätt va de va så spôtt' en ut hel illänne å skrek: "tvi hällvett, dä sôpp!" "Ä dä sôpp?” sa ja å känd mä int varst tefress. Ja tog ut skröppliheta mä näven å spôtt fler ganger för te bli å mä den uttäcke smaka. "Vesst sjöttan ä dä sôpp", sa Erk - "tocker där små fnaschel ä dä fullt bål mä hulta. Tock ä ôt svina", töckt Erk han å spark te svampinjonbôrken."Ja tock kan var ôt svin å herrskap", sa ja. "D’ä sist gangen ja äter svampinjoner!"

- Gustav Fröding, Svampinjoner, ur Räggler å paschaser (1895-97)

En uppfattning om det gamla bondesamhället är att man tog till vara på allt som gick att använda. Det är, som så ofta, en sanning med modifikation. Man åt inte hundar, man åt inte hästar, och man åt inte svamp.

Framåt 1700-talet började åtminstone överklassen att ta till sig svampen, förmodligen efter inspiration utifrån (i många andra länder har svamp varit självklar mat så långt man vet). I början av 1800-talet bidrog den franske kungen till att öka intresset rejält. Att det även i slutet av seklet fanns en total oförståelse för "svinmaten" på många håll är Frödings historia ett gott exempel på. Ännu långt in på 1900-talet fanns det folk som inte skulle komma på idén att smaka svampinjoner.

Lär dig bli en kvacksalvare

... Sen förstår kunden då att det här är ju helt jäkla klart att det här kommer att funka, man har ju sett blodomloppet här och så där till och med, och ... Just det, och då förstår dom ju att, jag förstår! Det kommer att ske en revolution med alternativmedicinen kommer att ta över, man kommer att kunna bota allt, och jag förstår det här lite före alla andra, fan vad jag är bra, nu kör vi!

SVT:s Rasmus Åkerblom förklarar på sju minuter allt man egentligen behöver veta om kvacksalveri genom att lära dig att tänka som en kvacksalvare. Denna snabbkurs, mitt herrskap, är obligatorisk.

Lördagsfråga: Almedalen, Visby, Gotland

1. Olof Palme.
2. Bill Drummond, KLF, med ett får.
3. Valdemar Atterdag, dansk kung på 1300-talet som bl.a. erövrade Gotland.
4. Detalj från en av Ardrestenarna, de fantastiska bildstenar från vikingatiden som finns på Gotland.

Det tog inte lång stund innan dav kunde sätta Gotland.

Var kommer Palme in? För att det var han som, utan att avse det, började med det som idag kallas Politikerveckan, allmänt Almedalsveckan.

Den stora tyckarfestivalen äger rum vecka 27, i år blir det 3-10 juli. Då kommer den skeptiska föreningen Vetenskap och Folkbildning VoF att vara med på ett hörn, liksom undertecknad. Exakt vilka frågor som ska lyftas och medielockande hyss som ska utföras (elda sedlar är redan gjort, för att återkoppla till KLF) är inte spikat, men vi hittar på något bra.

Mumiens förbannelse

Ten years ago a great English landowner brought the mummy from Egypt to adorn his hall. Report declared that of the mummy's five discoverers two had almost immediately lost their fortunes, one had suffered amputation of an arm, one had been blinded by an explosion and one met a mysterious death.

- "Malignant mummy banished by British after spreading death and injury!", The day book, 11 maj 1914

Alla känner till uppgifterna om att folk som varit med vid öppnandet av Tutankhamons grav skulle ha drabbats av en förbannelse. En enkel kontroll visar att det i så fall inte var mycket till förbannelse, av 58 personer som närvarade hade åtta dött tolv år senare.

Inte för att fakta spelar någon större roll i sådana här sammanhang. Men faktum är att det inte var någon ny idé. Bortsett från att tanken ligger nära till hands när man hanterar mumier så hade man hittat faktiska förbannelser i några gravar som inspirerat till såväl böcker som artiklar. (Tutankhamons grav var dock oförbannad.)

Skrönan ovan är från 1914, eller åtta år innan Carter gick in i graven (han dog 1939). Mumien ifråga var en prästinna/prinsessa som under sin tid på British Museum ställt till det för mängder av besökare. Till slut ställde man dit en kopia och flyttade originalet till förrådet - vips upphörde problemen. Några år senare upptäckte en amerikansk egyptolog det hela. Eftersom museet ändå inte hade den äkta mumien utställd kunde de väl lika gärna sälja den? Det kunde de, och mumien skickades iväg till USA ombord på ett nytt fartyg som förresten hette Titanic.

I artikeln nedan nämns en bok om en farao Cheops som väcks till liv på 2100-talet. Den skrevs 1827, var tydligen inspirerad av Frankenstein och vore kanske intressant att läsa.

För ett ännu äldre belägg, se bloggposten Mumiens förbannelse 1593

Wikipedia: Curse of the pharaohs
En svensk motsvarighet finns på Björketorpsstenen

Lördagsfråga 150

När lördagsfrågan fyller 150, ifall jag inte räknat fel, vilket jag nog har, så fyrar jag av en enkel en eftersom det här finns ett viktigare Budskap som jag ska komma till så fort ni knäckt den.

"Schweinhund" säger de aldrig

För det första heter det Schweinehund. Den felaktiga stavningen, eller snarare uttalet - eftersom det väl sällan används annat än i talspråk - är synnerligen vanlig bland tyskar i engelskspråkiga filmer.

För det andra verkar inte ens Schweinehund vara särskilt vanligt i Tyskland numer - åtminstone inte i närheten lika poppis som i WWII-schablonen. Det finns belagt sedan 1800-talet. Hur ofta det användes på 1930- och 40-talen vet jag inte. Ett fint belägg från den tiden är en hetsig debatt i februari 1932 (länk) då socialdemokraternas (SPD) partiordförande Kurt Schumacher menade att Die ganze nationalsozialistische Agitation ist ein dauernder Appell an den inneren Schweinehund im Menschen - "hela den nazistiska agitationen är en permanent appell till människans inre Schweinehund".

Verklighetens "svinhundar" var de som användes när man jagade vildsvin.


Wikipedia (ty.): Schweinehund (Begriffsklärung)

Inga resultat är också resultat

I sin motivering av Millikans pris nämner akademien även hans undersökningar av den fotoelektriska effekten. Utan att gå in på detaljer vill jag bara nämna att om hans forskningar gett ett annat resultat så skulle Einsteins lag ha varit värdelös, och Bohrs teori utan stöd. Efter Millikans resultat fick båda varsitt nobelpris i fysik ifjol.*

Inför utdelandet av 1923 års nobelpris i fysik talade Alvar Gullstrand länge om hur Robert A. Millikan lyckats mäta elektronens laddning. Talet (länk) avslutades som ovan. Vad menade han?

Den så kallade fotoelektriska effekten hade Einstein förklarat med fotoner. Att ljus var vågor visste man, men nu skulle de dessutom vara partiklar. Som många andra nya idéer bemöttes detta med misstro, såväl berättigad som oberättigad. Millikan trodde inte på den. Han arbetade i flera år med att motbevisa Einsteins förklaring - och misslyckades.

Nu var Millikan sannerligen ingen förstockad dilettant som man gärna tänker sig motståndare mot nya idéer, åtminstone sådana som senare visar sig vara korrekta. Om hans arbete för att motbevisa Einstein varit illa utfört hade det inte bevisat någonting, vare sig det lyckats eller misslyckats. Många forskare av sämre kaliber hade helt säkert lyckats med motbevisandet, genom att medvetet eller omedvetet trixa med förutsättningar, analyser eller något annat. Men nu var det en duktig fysiker som utförde ett gott arbete och fick ett resultat som var högst användbart, trots att det inte alls var det han förväntat sig.


* Einstein och Bohr fick verkligen nobelpriset samma år, 1922: Bohr fick 1922 års och Einstein 1921 års, som man väntat med att dela ut.

Gaffla med Geller

Igår var Uri Geller i Göteborg. Det var jag med. Klart man får passa på att heja på lurifaxen (som jag tidigare skrivit om).

Han var på besök i Sverige för att göra reklam inför TV-programmet som kommer om någon vecka. Därför blev det intervjuer med diverse tidningar, TV och radio. Samt en skeptiker som egentligen inte hade något mer att komma med än, tja, just att han kom från ett skeptic society.

Platsen var Sveahuset, ett intressant gammalt hus vars ursprungliga funktion som försäkringsbolag minns i namnet och det rejäla kassavalv där intervjuerna hölls. Idag kallas rummet "vinarkivet", därav inredningen i Västnytts inslag. Där jag förresten känner igen mer än ytliga detaljer, många av Gellers repliker är sådana han kör med i var och varannan intervju. Radioinslaget gjorde han från radiohuset i Göteborg (han nämner särskilt att han därifrån inte kan böja en sked i Stockholm).

Intervjun kommer framigenom i Folkvett, medlemstidning för nämnda society.


SVT Västnytt: 8 min. med Geller
SR P4 Extra: Lotta Bromé med Geller

Nya och nyare ord

Språktidningen hade ett temanummer om nya ord. Där fick jag svara på några frågor, gissningsvis med anledning av min bok Nya ord med historia. Som exempel på ett bra nyord nämnde jag plupp - även om det är svårdefinierat så är det märkvärdigt lättbegripligt och definitivt användbart.

I det senaste numret av tidningen undrar en läsare hur jag definierar "nyord" - detta ord finns visserligen inte med i SAOL men har använts i decennier. Helt riktigt. När jag skrev boken tog jag med nya ord som tagits i bruk under de senaste 25 åren ungefär, särskilt intressanta var naturligtvis de som inte tagits med i SAOL. Därmed hade jag ett något annat fokus än de kolleger som tog upp Språkrådets fåniga nyordslistor där man fiskar upp ord som ibland använts enstaka gånger, ibland konstruerats enkom för att figurera i Språkrådets nyordslistor.

Lördagsfråga: Fab four

1. The Blood of Yingzhou District (2006) beskriver hur traditionella värderingar i Kina kolliderar med AIDS. Skriven av Thomas F. Lennon. Denne förväxlas ibland med en känd namne... Ja, komikern Thomas P. Lennon såklart.
2. George Macartney, 1st Earl Macartney (varför numreras inte svenska grevar och baroner?). Konstaterade att solen aldrig går ner i det brittiska imperiet, vet inte om han var allra först med observationen. Var bland annat Storbritanniens ambassadör i Kina under en historiskt intressant tid, bilden när han träffar Qianlong-kejsaren (1735-1796) - som verkligen kallas så, som vore han ett substantiv.
3. Chewbacca såklart, och givetvis Han Solo/Harrison Ford till höger i bild.
4. Tidningen Time utsåg 1998 president Clinton och Kenneth Starr till Men of the year, på grund av den förres vänsterprassel - det var en idyll det.

Lennon, McCartney, Harrison och Starr vet vi vad det blir. Monsterknäckare pazuzu tog frågan som ingenting.

Linnés tredje rike

Regnum vegetabile, det är växternas rike det. Ingår, för att fortsätta med liknelsen, i Imperium Naturæ, naturens kejsardöme. Rubriken hämtad från den trettonde upplagan av Systema Naturæ, "naturens system". Den gavs förresten ut några år efter Linnés död, och var den första han inte övervakade – verket ifråga var inte bara hans storverk, utan även hans livsverk.


Nu är ju Linné överlägset mest känd som blomsterkungen. Inte utan skäl – det var det rike han fann intressantast, hade störst begåvning för och även fick mest uträttat i. Men han studerade även zoologi, och införde samma principer för klassificeringar och namn i djurriket. När vi än idag pratar om Rattus norvegicus, E.coli och allt vad det är, så är det Linnés binomiala nomenklatur som tillämpas.


Men vad är då detta? Regnum lapideum är stenarnas rike. Mineralriket var det tredje av naturens stora riken, och även detta studerade och ordnade Linné. Vilket idag är bra bortglömt, eftersom mänskligheten veterligen inte haft minsta nytta av den mödan. Här var han heller inte i närheten lika briljant nydanande, utan tillämpade samma s.k. naturhistoriska metoder för att klassificera jord, sten och mineraler som alla andra i fältet: Man jämförde utseende, struktur, konsistens och allt vad det var, och gjorde bara undantagsvis analyser med kemiska inslag. Flera inslag kan spåras till förvetenskapliga teoribyggen som alkemi. Som idén att "manliga" salter plus "kvinnliga" bergarter skapar mineraler – där ett konkret fel består i att Linné trodde att mineraler består av bergarter, och inte tvärtom.

Vid ungefär samma tid började andra att tillämpa den framväxande vetenskapen kemi på stenar, mineraler och andra ämnen. Då började man komma någon vart, och upptäcka dittills oanade samband. Som att blygrå halvmjuk grafit inte alls är en form av bly, utan samma ämne som sprött svart kol och gnisterhårda diamanter. Eller för den delen vilken problematisk och oviktig indelning begreppet "stenriket" är; det finns betydligt intressantare problem än exempelvis huruvida bärnsten och pärlor tillhör växt-, djur- eller mineralriket.


Linné on line: Linné som mineralog

Lördagsfråga: Fyra

Katter och kaffesump

Tips: Har ni problem med katter som går i rabatterna? Lägg dit kaffesump! Katter avskyr lukten och håller sig sedan borta.

Fråga: Min katt äter kaffesump! Slickar utanpå kaffebryggaren osv. Är det farligt?


Källor: Nätet.

Dubbelsvar: Katter kan, likt andra levande varelser, ha för sig saker. Jag har aldrig varit med om katter som haft någon särskild relation till kaffesump, varken till eller från. I synnerhet det rätt vanligt förekommande trädgårdstipset vore intressant och enkelt att utvärdera. Någon kaffedrickare med katt som vill kolla? Vad händer t.ex. om man strör det i kattlådan? Själv tror jag att katten skiter i kaffesumpen.

Sverge

- Nordisk familjebok 1918

Från senare delen av 1800-talet och ett tag framåt var detta en rätt vanlig alternativ stavning. Ett relativt sent exempel verkar Sverges Kommunistiska Parti vara, bildat 1924 - det har funnits fler partier med det namnet, men inget annat med den stavningen. En del har (därför?) haft för sig att det var en stavningsreform med röda förtecken. Det var kanske fallet då, men definitivt inte tidigare.


- Verner von Heidenstam i Tidningen Kalmar, 22 september 1899

Det kan även nämnas att Nordisk Familjebok 1891 inte hade med den alternativa stavningen, ens som hänvisning.

Kalmare kvackare

Diskussionen och debatten kring alternativmedicin har varit aktuell under en längre tid i Kalmar län. Anledningen är att den politiska majoriteten i Landstingen i Kalmar län, genom Miljöpartiet, uttryckt en vilja att komplettera den sedvanliga vården med alternativmedicinska inslag mm t.ex. antroposofisk medicinsk tillämpning.

Idag den nionde mars 2011 sammanträder landstingsfullmäktige i Kalmar läns landsting. Ledamoten Jessica Rydell (MP) kommer att föreslå att landstinget utökar utbudet med antroposofisk vård.

Antroposofin är, ifall ni inte visste, en ockult lära grundad för drygt 100 år sedan av Rudolf Steiner. Dess synligaste delar utgörs av biodynamisk odling (harmlös), Waldorfskolor (barn placeras i superflummiga skolor) och just medicin. I den kritiserande interpellationen - läs den gärna, det är tre glesa välformulerade sidor - beskrivs antroposofin och dess medicin just så förryckt som den är, med bly mot hösnuva och kvicksilver mot tarmbesvär, astrologiska inslag, preparatens "andlighet" och så vidare.

Notera att förslaget kommer från den politiska majoriteten. Sådana förslag går som regel igenom, eftersom ledamöterna naturligtvis röstar för förslag från sina egna.

I fall som detta får man hoppas att det finns tillräckligt många bland dem som tar sitt förnuft till fånga.

Den som trots allt tjusats av Steiners andesyner kan begrunda de enkla frågor som ställs i interpellationen. Som vilka befintliga - och, får man hoppas, fungerande - verksamheter som ska nedprioriteras för att skapa ekonomiskt utrymme för antroposofiska vårdgivare?

Eller vilka andra terapier, som bevisligen fungerar minst lika bra som den antroposofiska (dvs. mestadels inte alls), som i rättvisans namn måste få lika stor rätt att släppas in i Kalmar läns landstings vårdapparat, och för att bara nämna några:

Aromaterapi, alternativ cellterapi, healing, ayurveda, feng shui, hypnosterapi, kelatterapi, koppning, kraniosacralterapi, kristallterapi, magnetterapi, meditationsterapi, neuralterapi, osteopati, reiki, shiatsu, tarmsköljning, zonterapi, frenologi, öronljus?



Interpellationen skrevs av Björn Hult och Lennart Hellström (M):
LF110309 - Interpellation om antroposofisk medicin [PDF]

Moderater ser alternativmedicin som hokus-pokus, Oddbjörn Andersson, Östran 4 mars 2011

Jessica Rydell, ansvarig för primärvården i länet, bloggar om densamma: bäst

Urvampyren Varney

Shriek followed shriek in rapid succession. The bed-clothes fell in a heap by the side of the bed; she was dragged by her long silken hair completely on to it again. Her beautifully rounded limbs quivered with the agony of her soul. The glassy, horrible eyes of the figure ran over that angelic form with a hideous satisfaction, a horrible profanation. He dragged her head to the bed's edge. He forced it back by the long hair still entwined in his grasp. With a plunge he seized her neck in his fang-like teeth--a gush of blood, and a hideous sucking noise followed.

The girl has swooned. The vampyre is at his hideous repast!

Varney the Vampire låter som ett barnprogram. Men det är titeln på en vuxen skräckhistoria som gick som följetong i England i mitten av 1850-talet. Många välkända verk från den här tiden kom till på det sättet, där kapitlen gavs ut som häften som köptes efterhand. Två av kännetecknen är längden (en komplett Varney torde motsvara Bibeln, mycket ungefär) och att stil och detaljer kan variera med tiden; det ligger nära till hands att jämföra med TV-serier. Huruvida författaren hette Thomas Prest och James Rymer verkar osäkert.

Bram Stokers Dracula kom ut 1897, alltså ett halvt sekel sedan Varney etablerat en rad egenskaper hos och kring vampyrer: huggtänderna och de typiska såren i halsen, övermänsklig styrka m.m. Däremot hade han inga problem med dagsljus, och varken vitlök eller krucifix nämns alls. Ett sätt att oskadliggöra dem går ut på att nagla fast dem vid marken med en påle; de utplånas inte direkt, men kommer enligt uppgift att så småningom ruttna bort. Så reglerna var föränderliga även långt innan Anne Rice och Stephenie Meyer dök upp.

Lördagsfråga: Hobbitar

1. Okänd modell i annons för merry, "med fullvuxen smak" och alltid stavad med litet m i annonserna. Svensk fruktsoda från 60-talet och framåt. Tror den försvann på 80-talet. Som jag minns den var den god.
   
2. Sam Fox. Det här var den enda bild jag hittade på henne.
   
3. Khadaffi säger "gollum". Bland en massa andra saker. Rolig film!
   
4. Pippin den lille, karolingisk kung 752-768.

Och ni som kan er Ring vet att även Gollum var en hobbit.

dav knäckte denna lördagsfråga som verkar ha varit alldeles lagom klurig. Ledtrådar knäcktes av Kim E (2 st), Pölsa Dum och adde. Right Livelihood-priset till HerrEkberg som funderade ut ett alternativt spår med färgade böcker som jag inte alls tänkt på (kände heller inte till Tiffanys Blue book).

Röhsska museet och verkligheten

"Vi visar verkligheten och är inte någon juridisk institution som kan berätta vad som är sant eller falskt. Det som händer på internet är sant eftersom det finns där."

- Ted Hesselbom (t.v.), chef på Röhsska museet, intervjuas av SVT (knyckte Scanpix-bilden därifrån)

SVT:s artikel heter Röhsska sprider felaktigt rasistrykte om Tommy Hilfiger och beskriver just det. Från mitten av 1990-talet (sedan 1996, enligt uppgift på Wikipedia) spreds ryktet att modeskaparen Hilfiger gjort ett grovt rasistiskt uttalande i Oprah Winfreys show: något om att han önskade att svarta skulle sluta köpa hans kläder eftersom det gav dålig image. Varpå han skulle ha blivit utsparkad.

Det finns inga belägg för att detta inträffat. Det kan inte ha inträffat.

Det hindrade naturligtvis inte att ryktet levde kvar. Det har en för rykten, faktoider och urban legends tacksam ironisk skruv på så sätt att Hilfiger blivit etablerad, rik och berömd tack vare de hip hop-kretsar där hans kläder blivit populära. Naturligtvis hjälpte det inte att Oprah förklarade att han ens varit med i programmet - första tillfället var när han fick komma dit och förneka ryktet.

En mythistorisk intressant parallell är att motsvarande rykte gått om Liz Claiborne (1929-2007). Hon var också kläddesigner, tillskrevs ett uttalande på Oprah Winfreys show om att hon inte gjorde kläder åt svarta kvinnor eftersom de har för stora höfter, vilket hon också skulle ha körts ut för; och allt detta var också nys. Detta rykte cirkulerade något före Hilfiger-myten och har uppenbarligen inspirerat den.


En som bevisligen gjort bort sig är modeskaparen John Galliano - även om det är svårt att ta "one of the most influential gay people in Britain" på allvar när han full som ett ägg förklarar att han älskar Hitler. (Det finns på Youtube så det är sant Okej, nyfikna får visst leta vidare...) Nyligen åtalades han för andra uttalanden i samma stil.

Röhsska museet i Göteborg har just nu en utställning med Gallianos kläder. När han polisanmäldes gjorde de om utställningen till en "Hall of Shame":

Vi tycker fortfarande att John Galliano är en av nutidens intressantaste modeformgivare men det blir inte självklart att visa hans verk utan att kommentera hans mycket tveksamma uttalande. När vi visade Coco Chanel tog vi upp hennes relation till tyskland under 2:a världskriget och tyvärr finns det flera liknande händelser i modehistorien. Vi gör nu om vår utställning och skapar en "Hall of Shame" där gallianoklännngen visas och kopplar den till historiska händelser av liknande art inom modevärlden som till exempel Chanels och Hugo Boss kopplingar till Nazityskland eller Tommy Hillfingers uttalande på sent 90-tal.

- Pressmeddelande (med oförändrad stavning) från Ted Hesselbom, Röhsska museet, 2 mars 2011

Coco Chanel hade ett gott förhållande till den tyska ockupationsmakten. Hugo Boss gick med i nazistpartiet 1931, eller långt innan det behövdes för karriären; firman sydde även uniformer (annons från 1933). I detta sällskap placerar alltså Röhsska Hilfiger, på grund av en myt.


Hej, Ted Hesselbom! Vet du vad? Du är en idiot. Och det är alldeles sant. Inte bara eftersom det står på internet.

Uppdaterat: Fick en kommentar från Ted på Röhsskas Facebook-sida. Låter den tala för sig själv:

Rykten är oftast inte sanna men rykten är anmärkningsvärda inom modebranschen och värda att kommentera. Varken Galliano eller Hilfiger är dömda. Även om en video på Youtube tycks vara ett bevis, vilket jag uppfattar det som att Huset Dior tycker räcker för att avskeda Galliano. Vi tar inte ställning till om något är sant vi visar upp vad som händer inom mode. Vi tar avstånd från all typ av rasism.



Johan Wirfält, Rodeo: Gallianogate skördar oväntat offer - bra genomgång med många länkar
Snopes.com: Tommy Rot; Liz Biz om Hilfiger resp. Claiborne
Wikipedia: Tommy Hilfiger#Libellous hoax email

DN skriver om Röhsskas "Hall of Shame" utan att ta upp Hilfiger

Lördagsfråga

Översättningsproblem

Denna jämförelse av betydelseskiftningar på olika språk kommer från Lars-Gunnar Anderssons Språktypologi och språksläktskap. Ifall han i sin tur hämtat den någon annanstans vet jag inte.

Som demonstration av översättningsproblem är den briljant i sin enkelhet. Ibland räcker det med själva orden, andra gånger behöver man veta mer om vad de beskriver.

Om Grocher, Uris och plagiat

Alfred Funk: Världen har ett dåligt minne.

Horst von Epp: Jag tror inte att de kommer att glömma den här gången. Judar har ett gott minne. De gråter över tempel de blev av med för tvåtusen år sedan och de upprepar gamla amsagor om befrielse och ritualer från tidernas gryning. Vet du vad en gammal judisk rabbi sa när jag frågade om judiskt minne?

Alfred Funk: Vad sa han?

Horst von Epp: Orden "jag tror" betyder "jag minns". Till och med Nietzsche är frågande inför deras förmåga att överleva alla som försökt att utplåna dem. Jag tror ... Jag minns. Du ser, Alfred, om tusen år kommer gamla judar att gråta till minne av den nazistiske farao som höll dem i fångenskap i Warszawa.

- Leon Uris, Mila 18 (1961)

Uris var en amerikansk författare av polsk-judisk börd. Hans bok Mila 18 utspelar sig i Warszawas ghetto under den tyska ockupationen, inte minst upproret 1943, och som historisk roman blandar den verklighet och dikt. Som hos de två som samtalar ovan. Alfred Funk bygger på den historiske officeren Jürgen Stroop som ansvarade för ghettots utplåning. Horst von Epp, en intelligent och cynisk man som bland annat stod för den nazistiska propagandan i staden, är definitivt Uris skapelse.

Dessa två finns även med i boken Jag överlevde! (Inova 2001) av Mietek Grocher. Samma uppdiktade namn på samma uppdiktade personer. Men Grochers bok är inte en roman. Han beskriver sin uppväxt i Warszawas ghetto, hur familjen fördes bort till förintelsens maskineri, och hur han ensam lyckades överleva.

Grocher har verkligen upplevt dåtidens Warszawa och överlevt förintelsen. Han åker fortfarande runt i svenska skolor och berättar för tusentals skolbarn om förintelsen. Det är oerhört värdefullt på alla sätt.

Men varför har han lagt in påhittade personer i sin berättelse? Från en annans bok? Och varför finns där hela textstycken som uppenbarligen också är hämtade från Uris?

Rudolph Schreiker, den nye kommissarien i Warszawa, kom från en liten stad i Bayern. Han ville inte tillbringa sitt liv vid en skomakarbänk som hans far och farfar och farfars far hade gjort. [...] Han växte upp i ett Tyskland som var bittert över nederlaget i första världskriget. Han var arbetslös och osäker och desorienterad i största allmänhet. Han var en av de många missnöjda i en tid full av missnöje, och han ödslade all sin energi på att förbanna en värld som han inte kunde finna fotfäste i. Schreiker var i alla avseenden en medelmåtta, och så småningom hade han två skilsmässor bakom sig och fyra barn och skulder upp över öronen och en permanent baksmälla.

- Ur Mila 18

Till Generalguvernements kommissarie i Warszawa utsågs Rudolph Schreiker. Hans huvuduppgift var att uppfylla sin Führers dröm - att utrota oss judar i Warszawa. [...] Schreiker kom från en liten stad i Bayern. Han ville inte bli skomakare som sin far, farfar och farfars far före honom. Han var långt ifrån ett geni. Outbildad, arbetslös, missnöjd, desorienterad, höggradigt skuldsatt med två kraschade äktenskap och fyra barn bakom sig, umgicks han mest med likasinnade.

- Ur Jag överlevde!

Om dessa passager (det finns många fler exempel) inte är lika nog, så kan det påpekas att den hatiske nazisten Schreiker även han är Leon Uris skapelse.


Upptäckten och jämförelserna gjordes inte av mig utan av historikern Artur Szulc, med Polen och andra världskriget som specialiteter, i synnerhet i kombination. Hans tips till förlaget om märkligheterna i boken har ännu inte gett någon särskild respons.


Uppdaterat: Jag har nu fått svar från förläggaren Johan Schildt. Enkelt uttryckt hade Mietek tagit uppgifter i Mila 18 för fakta. Det köper jag. Som tonåring mitt uppe i händelserna behöver man ju inte ha koll på vad befälhavare heter etc.

Den senaste upplagan av boken har slutat att säljas och en uppdaterad är planerad till våren.

George Hrab in Gothenburg

... Then, we're going to, to, to Gothenburg, or, if you want to pronounce it correctly, you can't. (Fniss) So don't even try... Cause it's Yuttebuhhr. No no no no, it's pronounced Yutteburr, oh sorry, Yuteburg? No no no no, Yuteburr, no no no no, Yoeteburr, no no no no, Yoete... All right, fuck you Gothenburg! Fine, Gothenburg, welcome to Gothen... No, seriously, I couldn't... Yuttiburgh... Yuttiburrh... Yuttibureh... Yuttibur... (Sigh!) I love it! It was so cool! Jonas Nordstrom met me, and drove me, and only got lost three times but drove me to a very nice lunch, where we had seafood soup - mmm! - and bread, that you actually cut yourself off the loaf. Yeah, see? In Sweden, they trust the public with knives, not so much here. Ahem, I played the gig at the club, ahem, was it Henriksberg, club Henriksberg, I met a cool soundguy whose name was Alex, I believe? Who had these massive tattooed arms and one of those kind of like haircuts where the sides is totally shaved and the top is really long and it kind of hold it's back in a ponytail, it's designed for headbanging I would have assumed, not to presume! Alex, I would only have presumed but I think his name was Alex but I'm not sure, but Alex enjoyed the show so much, he actualle GAVE me a cable. 'Cause he heard that I had lost my cable in Dublin, and at the end of the show, he said, you know you're very funny, and he gave me a cable. "Here, this is for the rest of the tour." How nice is that. A sound man - can you imagine that kids - american musicians, imagine a sound man, giving you a cable -- ehm, eh eh eh .... Exactly. Exactly! All of the Swedish skeptics that were there were so nice, were really really cool, the club was great, you know, it's funny, I'm doing all these gigs, and people are apologizing to me, that oh, sorry, only 40 people came to the gig. -- Gulp -- I'm like, I am 4000 miles away from home, er, 40 people is fine, 40 people is great! 60 people is, is yeah, 25 people is actually relly quite good, I'd literally played gigs across the street for me, here in Bethlehem, and 20 people showed up, so to be, THOUSANDS of miles away, and have 40-50-60 people, a 100 people, that's, it's, it's great. (Fniss.) Really. I'm having the time of my life so it's very cool, all right, then we leave Sweden because Oslo is not located in Sweden ...

- Från George Hrabs podcast, Geologic Podcast.

George diggade att svenska restauranggäster fick skära brödet själva; att dussintals personer dök upp, här, på andra sidan klotet, för att lyssna på honom; och hans dyrkan inför den göteborske ljudkille som lånade honom en sladd har inga gränser. Det sistnämnda vet jag inte riktigt hur jag ska försöka kompensera för, men Henriksberg! Vilket bra ställe.

Erövringen av Särna

Här talade enligt sägnen älvdalskaplanen Daniel Buskovius till sitt manskap vid tåget mot Särna som intogs 1 mars 1644. Till minne restes stenen 1925.

- Älvdalens kommun skriver om Buskoviusstenen, texten frikostigt påfylld från Svenskt biografiskt handlexikon (1906) vilket visserligen inte är den sämsta källan.

Buskovius torde vara okänd för allmänheten, men borde åtminstone vara desto mer känd i Särna och Idre. Det är nämligen på grund av honom som dessa Dala-delar är svenska.

Under det så kallade Torstensonkriget mellan Sverige och Danmark (de är fler än någon som inte har betalt för det orkar hålla reda på) 1643-45 så hände det mesta söderut, men det krigades även i Dalsland (visste ni att Åmål bränts upp av danskar?) och ända upp i det mycket omkrigade Jämtland (där har vi faktiskt de färskaste svenskarna).

När budet från kronan gick till Falun att anfalla Norge så var de inte särdeles pigga på idén. Men, om historien är att lita på - vilket den kanske är - så blev dalkarlarna nöjda när de fick sin favoritpräst som ledare. Denne anförde tåget till Särna, som då lydde under dansk krona, och som gav sig utan strid.