Journalistikens villkor

Martin Wicklin är bland annat känd från prisbelönta Medierna i P1. I Skeptikerpodden 99 tar han upp frågan om hur det går till när media slarvar med källkritik; när journalister misslyckas med att göra sitt jobb, enkelt uttryckt. Standardsvaret är ju bristande resurser, när krympande redaktioner ska jobba allt snabbare.

I början tänkte jag så här, "det beror ju på att man har ont om tid, man har inte utrymme för att granska". Men ju mer jag hållit på, så tycker jag att det finns någon sorts ointresse för att ta reda på om det är sant eller inte. Det finns en låt-gå-mentalitet som är jävligt sorglig, faktiskt.

[...]

Man märkte det med innebandy-pappan, ni vet han som skulle ha låtit sin son gå sju mil hem från Uppsala till Åkersberga tror jag det var, för att han hade spelat för dåligt. Jag minns att när vi granskade den historien så var det tre reportrar från SVT som jobbade på den historien och ingen hade ringt till klubben det handlade om. När vi väl ringde hade det gått nästan en vecka. Då hade ingen journalist... Alla hade tagit upp detta, ingen hade ringt dem och frågat vad är det som har hänt. Det tycker jag säger någonting om källkritik, vad den är värd på redaktioner idag.

Ibland är journalister lika ointresserade av folk i allmänhet om ett påstående är sant eller inte. Det behöver inte ha med tid eller andra resurser att göra. Det kan lika gärna vara brist på fantasi. Man tänker inte tanken att det skulle kunna vara osant.

Med det enda tillägget att denna inställning torde vara tidlös. Det var likadant för tio, hundra och tusen år sedan. Om inte värre.